Skip to main content

Full text of "Über die Steuerreduzierung Veron Minimoinnista"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  gcncrations  on  library  shclvcs  bcforc  it  was  carcfully  scannod  by  Google  as  pari  of  a  projcct 

to  make  the  world's  books  discoverablc  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  Copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  Copyright  or  whose  legal  Copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journcy  from  the 

publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  Steps  to 
prcvcnt  abuse  by  commcrcial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automatcd  qucrying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  ofthefiles  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrain  from  automated  querying  Do  not  send  aulomated  queries  of  any  sort  to  Google's  System:  If  you  are  conducting  research  on  machinc 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encouragc  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogX'S  "watermark" you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpcoplcabout  this  projcct  andhclping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  lesponsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  Copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  mcans  it  can  bc  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organizc  the  world's  Information  and  to  make  it  univcrsally  accessible  and  uscful.   Google  Book  Search  hclps  rcadcrs 
discover  the  world's  books  while  hclping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  füll  icxi  of  ihis  book  on  the  web 

at|http  :  //books  .  google  .  com/| 


Google 


Tämä  on  kauan  vain  kirjaston  hyllyssä  olleen  kirjcin  digitacilinen  kappale,  jonka  Google  on  huolellisesti  skanncinnut,  osana  tavoitettaan 
tehdä  maailman  kirjatsaataviJle  Internetissä. 

Kirjan  tekijänoikeussuoja  on  jo  rauennut  ja  kirjasta  on  tullut  vapaasti  jaeltava.  Vapaasti  jaeltavalla  teoksella  ei  joko  koskaan  ok>  oUut, 
tekijänoil^ussuojaa  tai  suoja  on  rauennut.  Se,  onko  teos  vapaasti  jaeltava,  riippuu  kunkin  maan  Ijunsäadannöstä.  VapEiasti  jaeltavat 
teokset  avaavat  meille  paluun  menneisyyteen,  menneisiin  kulttuureihin  sekä  tietoon,  joka  muuten  olisi  vaikeasti  löydettävissä. 
Reunahuomautukset  sekämuut  lukijoitten  Usäämät  merkinnät  onjätettynakyvünkertomaariteokseriniatkastakTiatantajalta  kirjaston 
kautta  Intcrrictiin. 

Käyttöohjeet 

Google  on  ylpeä  saadessaan  digitoida  materiaalia  yhteistyössä  kirjastojen  kanssa,  ja  tuodessaan  vapaasti  jaeltavaa  materiaalia  yleiseen 

tietoon.  Vapaasti  jaeltavat  teokset  kuuluvat  yleisöUe,  ja  Google  toimii  ainoastaan  asianhoitajana.  Koska  työ  tulee  kalliiksi,  Google  on 

kuitenkin  ryhtynyt  toinienpiteisiin  liaupallisen  väärinkäytön  estäiniseksi,  esimerkiksi  rajoittamalla  automaattisten  kyselyjen  suoritta- 

mista. 

Käyttäjältä  odotetaEini 

•  Rajoittumista  vain  yksityiskäyttöön 

Googlen  teoshaku  on  tarkoitettu  yksityishenkilöille,  ja  teosten  kaupallinen  hyödyntäininen  on  kiellettyä. 

•  Pidättäytyniistä  hakujen  automatisoinnista 

Googlen  hakujärjestelmien  automatisoitu  käyttö  on  kiellettyä.  Jos  hakujtai  tarkoitukscna  on  saada  niatc^riaalia  koiirelliscn  kic- 
lonkääntämisen,  optisen  tekstintunnistuksen  tai  muun  suuria  määriä  tekstiä  vaativan  sovellukscn  kchittäiniswn,  ota  yhtoyttä 
Googleen.  Google  on  edellakävijä  julkisesti  jaeltavan  materiaalin  hyödyntämisessä  ja  voi  ehkä  auttaa. 

•  Lähdetietojen  säilyttämistä 

.Jokaiseen  tiedostoon  sisällytetty  Googlen  leima  toimii  muistutuksena  projektista,  ja  auttaa  etsimään  lisämateriaalia  Googlen 
teoshaun  kautta.  Alä  poista  merkintää. 

•  Varmistavan  käytön  laillisuuden 

Käytitpä  teosta  mihin  tahansa,  on  muistettava,  että  käyttäjän  on  itse  varmistettava  käytön  esteettömyys  voimassa  olevien 
säädösten  kannalta.  Ei  pidä  olettaa,  että  kirja  on  vapaasti  jaeltavissa  kaikkialla,  Jos  se  on  sitä  Yhdysvalloissa.  Se,  onko  teos 
tekijänoikeussuojan  alainen,  riippuu  maittain,  eikä  ole  olemassa  kattavaa  ohjetta  siitä,  miten  yksittäJstä  teosta  voi  missäkin 
tapauksessa  käyttää.  Ei  pidä  olettaa,  että  teoksen  oleminen  Googlen  teoshaussa  tarkoittaisi,  että  sitä  voi  käsitellä  miten  tahansa 
missä  tahansa.  Tekijänoikeussuojan  rikkomukset  voivat  käydä  kalliiksi. 

Tietoja  Googlen  teoshausta 

Googlen  pyrkimyksenä  on  maailman  tietojen  järjestäminen  ja  niiden  tuominen  avoimesti  kaikkien  saataville.  Googlen  teoshaku  tuo 
mEiailmEin  Idijat  lukijoitten  ulottuville  samaJla  kun  se  auttaa  kirjailijoita  ja  kustantajia  löytämään  uutta  yleisöä.  Hakuja  tämän  teoksen 
täydeatä  tekstistä  voi  tehdä  osoitteessa  [http :  //books . google . com/| 


/ 


"•  '  i . 


/  r7< 


/ 


/ 


1*9 


! 

1 

■ 
I 

I 


FINSEi  FORSTFORENINGENS 


MEDDELANDEN 


ÄTTONDE  BANDET. 


-ooo^gjo- 


ULEABORG, 
p.  b.  rergdahls  boktryckebi, 

1891. 


A 


KEA    JaH^'/o) 


^ 


HARVARD  \ 
UNIVERSITYJ 
LIBRARY 


■ 


NSgra  iakttagelser  tili  belysande  af  renskötselns  in- 

verkan  pä  skogshushällningen  inom  delar  af 

Ijo  och  Kuusamo  revier. 

Af 


Ehuru  Herr  Öfverforstmästar  E.  Forsström  uti 
sjnsde  bandets  första  hafte  af  Forstföreningens  Med- 
delanden  med  fakta  och  siffror  visat,  hvilket  men- 
ligt  inflytande  renskötseln  inom  Simo,  Ijo  och  Kuu- 
samo revier  har  pä  skogshushällningen,  tilläter  jag 
mig  dock  tili  denna  fragas  vidare  belysaiide  meddela 
de  af  forstkonduktör  T.  Aug.  Heikel  och  underteck- 
nad  gjorda  iakttagelser  inom  sistnämnda  socken. 
Härtill  föranledes  jag  äfven  deraf,  att  en  allmoge- 
man  ä  forstmötet  i  Uleäborg  invände  mot  rensköt- 
selns skadliga  följder  för  skogsbruket,  det  granar  ute- 
slutande  fällas  för  renames  uppehälle,  men  aldrig 
tall.  Att  detta  ej  är  med  verkliga  förh&Uandet  öfver- 
ensstämmande  skall  jag  längre  fram  bevisa. 

Hvad  först  renskötselns  inverkan  pä  skogsför- 
yngringen  betraffar  inom  de  delar  af  Kuusamo  revier, 
som  af  oss  besökts,  kan  endast  den  mening  blifva 
gällande,  att  renskötseln  är  i  hög  grad  skadlig  och 
hämmande  för  äterväxten.  ÖfveraUt  anträffades  ä 
sandmoama  skadade  och  förkrympta  telningar,  sällan 
sag  man  friska  och  felfria,  ja  ä  marker,  der  renhjor- 
darna  hade  sina  vägar  eller  der  de  en  längre  tid  up- 
pehällit  sig,  iakttogs  knappt  en  enda  planta.  Stora 
fläckar    funnos,    som  genom   renens  tramp  och  skra- 

1 


t 


2 

pande  blifvit  beröfvade  sitt  växttäcke  och  sitt  myll- 
lager,  sä  att  blotta  sanden  framträdde.  Att  marken 
i  sa  beskaffadt  skick  ä  sädana  äfven  eljes  terra  ständ- 
orter  ej  kan  innehälla  erforderlig  fuktighetsgrad  för 
fröets  groning  eller  tillräcklig  näring  är  otvif velaktigt ; 
ej  heller  fanns  ä  dylika  stallen  en  enda  planta.  Nä- 
gra  forstmän  hafva  uttalat  den  äsigt,  att  renen  just 
genom  uppskrapande  af  raossan  gör  det  möjligt  för 
fröet  att  nä  myll-lagret  och  att  renskötseln  saledes 
vore  nyttig  för  skogens  f öryngring ;  detta  torde  äfven 
ega  sin  riktighet  i  de  trakter,  hvarest  renlafven  växer 
tat  och  frodig  och  derigenom  hindrar  trädfröet  att 
komma  tili  myllan.  Men  i  de  delar  af  Ijo  och  Kuu- 
samo  revier,  som  undertecknad  varit  ä  tillfälle  att 
besöka,  eger  detta  ej  sin  tillämpning.  Ty  da  renhjor- 
dama  ärligen  beta  ä  samma  terränger,  hvilka  med 
lappska  f örhällanden  jemnförda  äro  ganska .  smä,  hin- 
ner laf ven  ej  tillväxa,  da  den  säsom  kändt  dertill  be- 
höfver  en  tid  af  50  ä  60  ar.  Följden  häraf  är  äfven 
den,  att  man  inom  nämnda  revier  ej  päträffar  ett 
enda  renlafsfält,  som  visar  frodigt  utseende,  utan  är 
mossan  öfverallt  ytterst  gles  och  knappt  '/,  tum  hög, 
mängenstädes  uppnär  den  ej  ens  denna  höjd. 

Att  renen  häraf  skulle  hafva  tillräcklig  näring 
under  vanliga  snöf örhällanden  mäste  betviflas;  da 
ogynsamma  vintrar  inträfEa  skulle  den  af  svält  gä  sin 
undergäng  tili  mötes,  om  icke  skogen  da  tillgreps. 
I  regel  fällas  för  detta  ändamäl  granar,  men  att  ej 
heller  tallen  alltid  skonas,  voro  vi  i  tillfälle  att  iakt- 
taga  ä  skogsmarkema  vid  Kitkajärvi  sjö  i  Kuusamo 
socken.  Till  och  med  i  ganska  stör  skala  hade  en 
dylik  afverkning  ställvis  bedrifvits.  Sä  t.  ex,  hade 
kanske  tredjedelen  af  stamantalet  ä  ett  mindre  om- 
räde  invid  Jalanjoki  ä  blifvit  för  detta  ändamäl  fälld ; 
det  var  en  nästan  ogenomtränglig  bräta  af  oqvistade 
stammar  och  emellan  dem  famnshi^a  stubbar.  Att 
sä    hejdlöst  hafva  beskattat  en  mark  var  lyckligtvis 


3 

ett  undantag;  öfverallt  säg  man  dock  furor  här  och 
hvar  fällda  säväl  inom  kronans  som  allmogens  sko- 
gar.  Endast  för  att  tillgodogöra  sig  en  obetydlig 
qvantitet  laf  har  man  nedhuggit  utan  skonsamhet 
timmer  och  timmerämnen,  stammen  lemnas  att  för- 
multna,  der  den  faller,  och  kommer  ingen  tili  gagn. 

Inkomsten  frän  en  renhjord  kan  ej  ens  närmel- 
sevis  motsvara  den  förlust,  som  ett  slit  förfarande 
förorsakar  skogsegaren,  allra  minst  nu,  da  sägtimmer 
äfven  i  ifrägavarande  trakter  blifvit  för  köpare  be- 
gärliga.  Men  utom  denna  direkta  skada  har  ett  ren- 
hygge  ännn  den  olägenheten  med  sig,  att  det  är  en 
ständigt  öfverhängande  fara  för  omgifvande  skogs- 
marker,  säsom  bästa  härd  och  näring  för  elden. 

Pä  grund  af  här  anf örda  f akta  kan  det  e j  bestri- 
das,  att  renskötseln  i  ofvannämnda  revier  är  i  hög 
grad  menlig  för  säväl  föryngringen  som  timmersko- 
gen,  och  da  dertill  kommer,  att  under  för  renarna 
ogynsajnma  vintrar  mänga  af  dem  duka  under  af 
hunger,  hvilket  t.  ex.  vintem  1889  skedde  och  fram- 
deles  troligen  oftare  kommer  att  ske,  da  skogen  här- 
efter  antagligen  ej  sä  hejdlöst  tillgripes  för  renhjor- 
damas  uppehälle,  sedan  den  äfven  der  fätt  värde  sä- 
som exportvara,  vägar  jag  pä  grund  af  allt  detta  uttala 
den  önskan,  att,  sävida  man  vill  komma  tili  en  bättre 
skogsvärd  ä  dessa  marker  och  stäfja  det  djurplägeri, 
renarna  under  ogynnsamma  vintrar  genom  svältkur 
äro  utsatta  för,  deras  antal  borde  reduceras  tili  minsta 
möjliga  och  endast  dragare  hällas.  I  sjelfva  verket 
utgör  ej  heller  renskötseln  en  nödvändig  faktor  i  be- 
folkningens  ä  orten  ekonomi,  hvilket  tydligt  framgär 
deraf;  att  det  nästan  uteslutande  är  de  förmögna, 
som  ega  renar. 


Ett  "bicixagr  tili  frlieranL  023:1  Trir- 


Af 


Med  afseende  ä  sättet  för  försäljning  af  sägstock 
trän  kronans  skogar,  kan  man  anse  att  tre  olika  äsik- 
ter  gjort  sig  gällande.  Den  ena  äsikten  represente- 
ras  af  dem,  som  hälla  före  att  endast  stamförsäljning 
bor  Uga  rura,  den  andra  af  dem,  som  vilja  bibe- 
hälla  den  ända  tili  är  1889  följda  försäljningen  ef- 
ter  kubik  fot,  da  äter  bärarene  af  den  tredje  äsikten 
önska  att  virket  utbjudes  säväl  per  stam  som  per 
kubik  fot,  hvarvid  det  fördelaktigare  anbudet  blefve 
antaget.  Detta  sistnämnda  försäljningssätt  torde  väl 
tillsvidare  vara  det,  som  leder  tili  en  lycklig  lösning 
af  frägan,  vare  sig  den  slutligen  utmynnar  i  en  en- 
bar  försäljning  per  stam  eller  per  kubik  fot.  Detta 
ätminstone  hvad  södra  och  mellersta  Finland  beträf- 
far;  nära  nog  enhälligt  hafva  fackmännen  i  üleäborgs 
län*)  uttalat  sig  för  stamförsäljning  i  nämnda  lands- 
del.  Dock  kan  man  väl  ingalunda  pästä  att  nägon 
olägenhet  skulle  uppstä  sävida  sägstocken  äfyen  dar 
altemativt  utbjudes  per  kub.  fot  och  detta  sä  mycket 
mindre  som  nägon  pä  fakta  grundad  erfarenhet  huru 
en  stamförsäljning  ställer  sig  i  förhällande  tili  en  dy- 


'*')  Küttare  sagdt  iuom  Kemi  iuspektiousdistrikt. 

Ked. 


lik  per  knb.  fot  tillsvidare  torde  saknas  frän  värt 
eget  land. 

Sävida  försäljningssättet  fortsättningsvis  blir  det- 
saiama,  8om  det  vid  stockanktionerna  sistlidne  höst 
införda,  bor  det  väl  e j  stöta  pä  synnerliga  svärighe- 
ter  att  afgöra  hvilketdera  anbudet,  det  per  stam  el- 
ler det  per  kubik  fot,  för  kronan  vore  fördelaktigare. 
Tyngdpunkten  härvidlag  ligger  utan  tvifvel  pä  själfva 
utstämplingen.  Särskiljas  vrakträden  vid  denna  fran 
de  friska  och  dessa  senare  bade  i  skogen  och  med 
ledning  af  utstämplingsprotokoUet  uppskattas  tili  sitt 
kubikinnehäll,  torde  det  ej  förorsaka  mycket  hufvud- 
bry  att  bestämma  sig  för  hvilketdera  anbudet  bor 
antagas.  I  alla  händelser  bor  revierförvaltaren  dock 
genast  hafva  kärmedom  om  humvida  bwfvet  af  den 
31  Oktober  1873  i  alla  delar  kommer  att  ligga  tili 
grund  vid  utlevereringen  eller  huruvida  densamma 
skall  ske  enligt  senare  tillkomna  bestämningar.  Det 
invärkar  nämligen  ingalonda  oväsentligt  pä  uppskatt- 
ningen  af  de  tili  saln  ntbjudna  stammamas  kubik- 
innehäU,  om  densamma  sker  med  eller  utan  afseende 
fast  pä  deras  krokighet  och  kvistighet. 

Da  resultaten  af  de  är  1889  skedda  virkesför- 
säljningarna,  hvarvid  säval  stam  som  kubik  fots  an- 
bud  gjordes,  säkert  emotses  med  odeladt  intresse,  har 
jag  i  vidstäende  tabell  sammanstält  utgängen  af  den- 
samma frän  Komu  och  Basila  militienyhemman  i 
Wiitasaari  socken,  frän  hvilka  lägenheters  skogar  säg- 
timmer  af  mig  utlevererats  vintem  1890,  jämte  det 
jag  för  jämförelsens  skull  i  densamma  äfven  uppta- 
git  resultaten  af  samteliga  utlevereringar  frän  krono- 
boställen-  inom  samma  socken  samt  frän  kronojordama 
i  Wiitasaari  revier,  sädana  de  hämtats  ur  nämnda 
reviers  arkiv  efter  den  tid,  är  1885,  da  virkesför- 
saljningen  därstädes  äter  upptogs  efter  15  ä  20  ärs 
hvila. 

Öfverlämnande  ät  läsaren  att  själf  göra  sina  re- 


6 

flexioner  med  ledning  af  denna  tabellariska  öfversigt, 
anser  jag  det  dock  nödvändigt  att  tili  densamma 
lämna  följande  upplysningar. 

1.  Bestdtatet  af  1889  ärs  virkesförsäljning  fr&n 
Wiitasaari  revier  saknas  h.  o.  h.  Da  jag,  i  följd 
af  ordinarie  forstmästarens  sjukdom,  enligt  vederbör- 
ligt  förordnande  utlevererat  äfven  det  därifrän  för- 
sälda  virkespartiet,  12,500  stammar,  försummade  jag 
att  taga  afskrift  af  den  tili  arkivet  lämnade  kn- 
beringslängden.  Utgängen  torde  dock  i  sinom  tid 
blifva  bekant.  Sä  mycket  päminner  jag  mig  dock, 
att  det  högsta  per  stam  erbjudna  priset  var  7  mark 
51  penni  samt  det  per  kubik  fot  45  penni,  hvilket 
senare  anbud  af  Kejserliga  Senaten  godkändes  samt 
att  det  pris,  tili  hvilket  stammen  steg  enligt  detta 
anbud  nngefär  blef  detsamma  som  det  per  stam  er- 
bjudna. 

2.  Komu  och  Basila  lägenheters  skogar  äro  för- 
sälda  utan  afseende  pä  kvistighet  och  krokighet,  alla 
andra  enligt  Senatens  bref  tili  Forststyrelsen  af  of- 
vannämnd  datum. 

3.  Kyminkoski,  Kinnula,  Hilmo  och  Lakarila 
militieboställens  skogar  äro  utstämplade  frän  en  mi- 
nimidiameter  af  13  v.  t.  vid  brösthöjd,  samteliga  kro- 
nojordars  frän  12Va  samt  Komu  och  Basila  frän  12". 

4.  Wirkalampi  kronojord  är  förut  afvärkad  pä 
1860:talet. 

5.  Samteliga  miHtielägenheters  skogar  äro  för- 
sälda  tili  en  minimidiameter  af  9",  kronojordamas 
af  10". 

6.  Vrakvirket  frän  de  fyi'a  tidigast  försälda  mi- 
litieboställenas  skogar  har  köparen  erhällit  gratis. 
Forststyrelsen  handlade  dessa  tider  icke  slika  ären- 
der  utan  de  voro  öfverlämnade  ät  resp.  guvernörs- 
embeten. 

7.  Komu  och  Easila  ligga  rä  i  rä  med  hva- 
randra.     Af  dem  erbjöd  skogen  under  det  förra,  för 


grannarna  mera  tili  hands  liggande  nyhemmanet,  den 
anblick  man  ofta  är  i  ti]lfälle  att  se  i  kronoskogar, 
som  ej  ännu  stä  under  forstnärlig  förvaltning:  mar- 
ken efter  ävärkan  och  utplundring  af  det  bästa  vir- 
ket.  Den  nog  höga  vraksiamprooenten  talar  tydli- 
gare  an  ord  om  torpares  och  naboers  uppfattning  af 
skogsskötsel.  Ä  ßasila,  beläget  längre  in  mot  öde- 
marken,  stodo  träden  däremot  välslutna,  högresta  och 
formfylliga.  Själffallet  var  det  äfven  Easila  skog, 
som  bestämde  hvilketdera  anbudet,  det  per  stam  el- 
ler det  per  kab,  fot,  skulle  antagas,  ty  här  var  det 
ojämförligt  större  antalet  stammar,  17,039  st.,  ut- 
stämplade,  mot  2,050  ä  Komu.  Köparen  var  där- 
jämte  densamma. 

8.  Säsom  af  tabellen  f ramgär,  är  det  frän  Ra- 
sila försälda  virkespartiet  ej  ännu  fnllständigt  utslä- 
padt,  utan  dar  kvarsta  4,713  stammar,  hvilka  böra 
afvärkas  vintem  1891.  Da  denna  skog  i  och  f ör  af- 
yärkningen  blifvit  indelad  i  hyggen  och  utsläparen 
ej  erhäller  ett  nytt  hy^e  före  det  han  presterat  in- 
tyg  af  den  tili  uppsyningsman  i  skogen  antagne  skogs- 
vakten  att  hans  förra  hygge  fuUständigt  rengjorts, 
befinna  sig  dessa  4,713  stammar  i  af  yxan  under 
sista  vintem  fuUkomligt  ovidrörd  skog  och  säkert  är 
att  medelkubikfotinnehället  per  stam  icke  kommer 
att  understiga  det  denna  vinter  erhällna  20.  36. 

Man  har  ofta  framhällit  att  den  enskilde  erh&l- 
lit  högre  pris  för  sin  skog  an  kronan,  ehuru  den  se- 
nares  synes  högre  och  man  har  tili  fromma  för  en 
stamförsäljning  anfört  att  prästbolsskogar,  pä  detta 
satt  försälda,  lämnat  ett  utmärkt  resultat,  men  man 
har  ej  nämnt  huru  dessa  skogar  sett  ut,  ej  ens  frän 
hvilken  minimidiameter  de  blifvit  utstämplade.  Komu 
af  ävärkan,  svedjebruk  och  skogseldar  üla  medfama 
skog  har  lämnat  ett  pris  af  5  m.  58  p.,  Basila, 
bättre  bevarade,  ett  pris  af  7  m.  74  p.  per  stam. 
Leivonmäki  prästgärds  skog,  som  utstämplats  frän 
samma   minimidiameter  som  Koiuu  och  Basila,  som 


8 

ä  auktion  sisfclidne  höst  utbjöds  endast  per  stam  ool|  ^ 
som  iitslapats  förgängna  vinter,  betingade  sig  ett  pril  * 
af  5  m.  11  p.  per  stam  och  köparen,  gamma  persofj  ^  *g 
som  nu  af värkat  bäda  de  här  nämuda  nybemmanen|  S  g 
skogar,  bar  för  mig  uppgifvit  att  ifrägavarande  präs*  ^^ 
bols  och  ßasila  skog  füllt  kunna  mäta  sig  med  hvaif  1 
andra.  g. 

Slutligen    vill  jag  omnämna  att  tvänne  moar 
Easila,    beväxta    med    gammal,   grof,   af  röta  skad 
skog,  lämoade  3,329  sägblock,  af  hvilka  367  st.  vo 
vrak,    motsvarande    ll,o2^/o>    ^^  däremot  en  annanJ  ■" 
med   vida  yngre  och  klenare  virke  beväxt  mo  af  ui>j  ~ 
fallna  2,485  stockar  endast  gaf  6  vrakstockar=  0,,^®/^j  _ 
Jag    bar    ej    framhällit    derma   omständighet  för  atfi 
vilja  komma  fram  med  nägot  nytt  —  tvärtom  bar  jad  30 
endast  konstaterat  en  af  erfarenheten  länc^esedan  känix  ^^ 
sanning  —  jag    vill   häri  endast  se  en  vink  om  deff^  ^'^ 
försäljningssätt,  som    helt    säkert    är   det  forstnärligteg^^Q 
rätta,  da  vära  skogar  blifvit  befriade  frän  sin  öfver-^l  75 
äriga,    tunga  men   dock  i  ekonomiskt  afseende  ringapiSO 
vägande  barlast,  da  hushällningen  i  desamma  inträdt;  30 
i  sin,   om  jag  sä  fär  säga,  senare  cirkulationsperiodj 

50 


a     CO      I       «S-'  II  «'m  3  I  ^«  ^  I  £    s     B   I     ■    "■   »    I 


^ — .  Sedan  utleverering  per  knbikmätt  föreig- 
g&tt,  kan  man  säledes  utan  nägon  svjlrighet  (örvonclla 
priset  per  knbik  mAtt  tili  pris  per  stam,  emedan 
kända  värden  kanaa  iasattas  för  s,  k,  p,  t,  t. 

I  bäßdelse  föi^ljningeD  deremot  skett  efter  pris- 
beiäkniog  per  stam,  kan  man  visserligen  af  förestä- 
endc   {ormel    atan    vidare  h&rleds  sig  tili  en  annan 


Angdende  förvandling  af  pris  per  ut 

stäfflpladt  sdgtimmerträd  tili 

pris  per  kubik  mdtt. 

Af 


Om,  under  föratsättning  af  virkesförsäljniog  eft^r 
kubikmätt, 

p  betecknar  priset  per  kabik  m&tt  utlevereradt 
virke, 

8  antalet  sägtimmerträd,  som  utlemnas  tili  det  öf- 
yerenskomna  priset, 

k  medelkabikmättet  (k.  fot  eller  m»)  per  utleve- 
rerad  stam, 

Y  antalet  tili  flötled  utsläpade  rotblock,  hvilka- 
blifvit  eller  blifva  vräkta, 

r  medelpriset  i  penni  per  stycke  vräkta  rotblock, 
erhallet  sälunda,  att  heia  priset  för  vräkta  saväl  rot- 
som  toppblock  divideras  med  de  vräkta  rotblockens 
antal, 

sa  blir  priset  för  hvarje  i  skogen  tili  försäljning 
utstämplad  stam^  hvilket  vi  vilja  beteckna  med  P  ^=^ 

'  ^100  ^^'  Sedan  utleverering  per  kubikm&tt  försig- 
gätt,  kan  man  säledes  utan  nägon  sv&righet  förvandla 
priset  per  knbik  matt  tili  pris  per  stam,  emedan 
kända  värden  knnna  insättas  för  s,  k,  p,  v,  r. 

I  händelse  försäljningen  deremot  skett  efter  pris- 
beräkning  per  stam,  kan  man  visserligen  af  föresta- 
ende   formel    ntan    vidare  härleda  sig  tili  en  annan 


10 

dylik   för  beräkning   af  motavarande   pris   per  kubik- 

100  P  -  vr 

matt;    p    blir    nämligen   :=^  ^j^ ,    men    en  vä- 

sentlig  svärighet  äterstär,  att  kunna  insätta  nägotsä- 
när  riktiga  värden  för  isynnerhet  s  och  k,  hvilka  vä- 
sentligen  inverka  pä  resultatet,  men  äf ven  för  v  och 
r.  Sedän?  triiden  blifvijt  falda  och^läpade tili  flötled, 
kan  man  red^  sig  genom  att  anställa  profmätning 
med  nägon  mindre  del  af  virkespartiet,  men  om  man 
förskottsvis  QOskor  utrS$^n*  motsvarande  pris  per  kub. 
matt,  för  att  kunna  bedöma  priset  per  i  skogen  tili 
försäljning  utstämplad  stam,  sä  stöter  man  pä  svä- 
righeten  att  finaa  nägatsanär  riktiga  värden,  säsom 
nämnt,  i  synnerhet  pä  raedelkub.  mattet  per  stam 
ooh  antalet  stammar,  som  —  i  hündelse  ntlevererin- 
gen  skett  per  kubikmätt  —  skulle  kommit  att  tili 
emottagaren  ntlemnas  tili  sitt  fuUa  värde,  d.  s.  v. 
oberäknadt  vrakstockarne. 

För  vinnande  af  ändamälet  bör  förrättningsman- 
nen  vid  virkesutstämplingen  söka,  sä  godt  han  kan, 
uppskatta  dessa  faktoret;  de  medeltal  han  kommer  tili, 
kombineras  sedan  med  och  korrigeras  genom  jemfö- 
relse  med  de  resultat  förut  verkstälda  virkesmätnin- 
gar  lemnat,  (xenora  en  dylik  jemförelse  kan  man 
säledes  närraelsevis  erhälla  nägotsänär  säkra  värden, 
forutsatt  att  den  som  leder  utstatoplingen  eger  till- 
räcklig  vana  och  förmäga  att  uppskatta  de  erforder- 
liga  medeltalen  och  att  säkra  tabellariska  samman- 
stäUningar  finnas.  att  tillgä.  För  att  visa  huru  vi 
tankt  oss  dessa  tabeller  skola  vi  bifoga  en  dylik,  i 
hvilken  resultaten,  som  ander  1889  och  1890  erhäl- 
lits  vid  utleverering  per  kubikmätt  af  ätskilliga  vir- 
kespofiter  i  mellersta  delen  af  Uleäborgs  län,  äro  sam- 
manstälda. 

'  '  Atitag  att  man  önskax  utrakna  heru  mycket  ett 
aftbud  af  1  mark  40  penni  per  utstämplad  stam  mot- 
svarar  i   pris   per  kubik*  fot,  och  att  den  som  leder 


11 

ntstämplingen  appskattar  att  skogen  lemnar  eit  frän 
4:e  posten  i  Simo  revier  nägot  afvikande  resultat, 
salunda  att  v  =  12,  r  =  75,  s  =  80,  k=  13„,  sä 

blir  priset  per  kubik  tot  qq  ^  13 12,, 

penni. 

Ett  pris  af  3  mark  per  stam  skulle  i  en  skog, 
som  nppskattas  lemna  närmelsevis  samma  resultat, 
som  medeltalet  för  Kuusatno  revier  eller  der  *v  autages 

=  3,  r  =^  80,  s  =  90,  k  =  16,  motsvara 1440"" — 

=  20,7  P-i  P®^  ^-  f^*- 

Tor   ett  virkesparti  erbjudes  1:60  per  utstämp- 

lad    stam.     De    utstämplade    sägtimmerträden    anses 

lemna  samma  resultat,  som  virkesposten  i  Hpds  revier; 

anbudet  motsvarar  säledes 93^  ^3 =  12,g  p:i 

per  k.  fot.  Men  i  fall  k.  fottalet  per  stam  vore  15,^, 

sä  skulle  anbudet  motsvara  endast  93  x  isT"  "^  ^^'** 
Om  Ä=-97,  s4  faller  priset  per  kubik  fot  yttermera 

*^^  97  X 15  ^^  ^^'7'  ökas  värdena  pä  v  och  r,  s& 
minskas  priset  per  kubik  fot  an  mer. 

Uti  en  sarskild  afdelning  af  närslutna  tabell  äro 
de  olika  värden  per  kubik  fot,  hvilka,  under  förut- 
sättning  af  ett  och  samma  pris  per  utstämplad  stam, 
uppstär  genom  insättande  af  de  vid  sarskilda  virkes- 
mätningar  funna  värdena  pa  s.  k.  v.  r.;  man  finner 
att  priset  per  kubik  fot,  hvilket  dock  säkrast  anger 
det  utskeppningsbara  virkets  värde,  dervid  kan  vari- 
era  ända  tili  dubbelt. 

Haraf  synes  huru  svärt  det  är  att  kunna  upp- 
skatta  ett  anbud  per  utstämplad  stam  tili  sitt  rätta 
värde.  Den  som  leder  utstämplingen  kan  dock  ge- 
nom noggrann  uppmärksamhet  pä  träden  komma  tili 
närmelsevis  sakra  resultat,  förutsatt  att  hau  eger 
anlag  för  och  förmäga  tili  härför  behöflig  kombina- 
tion.     Virkesköparen  deremot  riskerar  alltid  att  gnra 


12 

eW  bögt  anbud  per  stam;  han  bjuder  mindre  per 
stam  an  hau  jemförelsevis  künde  erbjada  per  kubik- 
mätt,  ty  han  kan  ej  säkert  uppskatta  de  särskilda 
omständigheter,  hvarpä  de  utstämplade  trädens  Terk- 
liga  värde  beror,  och  mäste  derför  vara  försigtig. 

Mänga  särskilda  faktorer  inverka  pä  de  olika 
värdena  för  s.  k.  v.  r.;  i  främsta  rummet  betingas  dessa 
värden  naturligtvis  af  skogens  beskafEenhet,  men  äf- 
ven  andra  omständigheter  influera  derpä,  säsom  re- 
gloma  vid  trädens  utstämpling,  ledarens  vid  virkesat- 
stämplingen  individuela  nppfattning,  samt  de  vid  ar- 
betet  använda  arbetarenes  duglighet  och  pälitlighet, 
uppsigten  öfver  hyggesarbetet  samt  virkesmatningen. 
Vi  vilja  med  nägra  ord  söka  belysa  hvarje  af  dessa 
omständigheter. 

Beträffande  skogens  beskaffenhet,  sä  är  det  gif- 
vet  att  timmerträdens  groflek  och  älder  samt  större 
eller  mindre  benägenhet  för  skelettbildning,  äfvensom 
förekomsten  af  skadade  och  felaktiga  träd  i  väsent- 
lig  man  ästadkomma  olikhet  i  förenämnda  afseende. 

Stör  vigt  hvilar  äfven  pä  reglorna  för  och  till- 
vägagäendet  vid  timmerutstämplingen  samt  derpä,  att 
tillräcklig  uppmärksamhet  egnas  hvarje  timmerträd  för- 
an  det  utstämplas.  I  enstaka  fall  har  ett  i  ändan  af 
en  stäng  utaf  lämplig  längd  fästadt  fast  diameter- 
mätt,  som  upptager  den  vid  viss  höjd  föreskrifna 
minimidiametem  för  träd,  som  fä  utstämplas,  blifvit 
användt  för  att  i  tvifvelaktiga  fall  direkte  utröna, 
om  trädet  innehar  de  fastställda  dimensionema;  detta 
satt  är  likväl,  särdeles  i  skogar,  der  timmerträd  fö- 
rekomma  glest,  tröttsamt  för  arbetaren.  Mera  prak- 
tiskt  synes  det  oss  att  med  fasta  diametermätt  söka, 
föräu  utstämplingsmärket  insläs,  utröna,  huruvida  trä- 
den  vid  brösthöjd  innehafva  viss  minimidiameter; 
derförinnan  mäste  naturligtvis  undersökas,  huru  stör 
denna  minimidiameter  bör  vara  för  orten,  der  Utstämp- 


13 

liDgen  sker,  och  olika  skogstrakter  derstädes*).  Af 
stor  vigt  är  det  jemväl  att  sädant  tillvägagäende  gör 
sig  gallande,  att  det  verkliga  antalet  utstämplade 
träd  Doga  öfvereDSstäminer  med  det  antal,  8om  angif- 
ves  i  utstämplingskladden  eller  protokollet.  Det  har 
nämligen  visat  sig,  att  en  viss  täflan  appstär  mellan 
arbetarene  derom,  hvem  som  hinner  stämpla  största 
antalet  träd,  och  för  att  vinna  detta  mal,  stämplar 
arbetaren,  vid  bristande  nppsigt,  alltför  klena  träd 
eller  ock  nppger  han  sig  hafva  stämplat  flere  träd 
an  som  är  fallet,  hvilka  omständigheter  verka  dels 
att  medelkubikfottalet  per  stam  nedgär,  dels  att  de 
träd  som  ej  hittas  och  i  sjelfva  verket  ej  blifvit  ut- 
stämplade, anses  hafva  lemnats  säsom  vrak  i  skogen 
eller  slutligen  att,  da  antalet  stammar  af  föreskrifna 
dimensioner  vid  ntlevereringen  blir  alltför  lägt,  ett 
tillskott  mäste  utstämplas  under  vintem.  Man  fin- 
ner häraf,  hura  vigtigt  det  är  att  iakttaga  noggrant 
nrval  af  arbetare  och  att  ej  operera  med  mänga  stäm- 
peljrxor  pä  en  gäng**).  Det  är  äfven  af  vigt  att 
tydliga  stämpelmärken  aubringas  ä  träden,  t.  ex.  fär- 
gade,***)  pä  det  arbetaren  vid  hy^et  ej  mä  kunna 
skylla  pä,  att  stämpelmärket  ej  observerats,  i  fall 
han    fäller  ostämplade  träd  eller  uraktläter  att  fälla 


*)  Vid  utsUmplingeu  i  ^o  regier  af  Lairakaogas  och  de  med 
„1888  Urs  aukt.  vilkoi^  i  tabellen  utmärkta  trakteroa  nar  miin'mum  af 
brdsthöjdsdiametern  varit  13*/«  yerktam,  hvilket  Täsentligen  bidragit 
tili  det  höga  medelkubikfottalet  per  stam  &  dessa  marker. 

**)  Kostnaden  fdr  dagsverkarenes  aflöning  vid  ett  noggrannt  för- 
faringBs&tt  med  timmeratstAmpling  inom  glesa  skogar,  B&dana  som  öf- 
veriiärodtaget  f5rekomma  i  mellereta  delen  af  Ule&borgs  l&n,  torde  kun- 
na uppskattas  tili  1,|  a  1,«  penni  per  timmertr&d.  I  7  bandet  2  h&ftet 
pag.  172—177  beskrifves  en  noggrann  stAmpIingsmetod,  som  under  som- 
maren  1889  blifvit  f5]jd  af  ForstkonduktOrerne  Eeikel  och  8tiffeil.  N&- 
gon  Tirkesutle?erering  har  h&riatills  ej  f5r8igg&tt  fr&n  de  af  dem  ut- 
Bt&mplade  traktema. 

***)  Kimr&k,  ft^rdelad  i  sprit,  och  sedan  blandad  i  linolja,  lem- 
nar  tjdliga  SY^urta  marken.  Den  s&lnnda  beredda  oljan  strykes  p&  n&* 
got  skinn  eller  sl&s  p&  en  svamp,  mot  hvilken  market  &  st&mpelham- 
maren  vid  behof  tryckes. 


14 

stämplade.  Afven  förrättningsmannens  vid  virkesut- 
stümplingea  äskädningssätt  iniluerar  bl.  a.  pä  anta- 
let  vrak.  A  flere  skogsmarker  förekommer  nämligen 
en  mängd  sädana  skadade  eller  tili  ekeletter  öfver- 
gäende  träd,  angäende  hvilka  det  är  svärt  att  för- 
skottsvis  afgöra,  huruvida  de,  efter  £ällnmgen  komma 
att  kasseras,  eller  j;ill  nägon  del  kunna  lemna  sädaua 
stockar,  som  köparen  författningsenligt  är  skyldig 
emottaga.  Den  ena  arbetsledaren  läter  utstämpla  dy- 
lika,  den  andra  ej,  och  hvardera  förfaringssfättet  in- 
verkar  olika  pä  förhällandet  emellan  priset  per  ut- 
stämplad  stam  och  per  kubikmätt  utlevereradt  virke. 

Uppsigten  vid  hyggesarbetet  utöfvar  jemväl  sitt 
inilytande  pä.  medelkubikfottalet.  I  fall  höga  stub- 
bar lemnas  och  om  toppen  afskäres  lägre  ned  an  der 
trädet  uppnär  den  topp&kätsdiameter  utlevererings- 
vilkoren  skulle  medgifva,  sä>  utfaller  stocklwgden 
och  säledes  äfven  medelkubikfottalet  lägre  an  da  ar* 
betarene  tillhällas  att  noga  följa  de  föreskrifna  hyg- 
gesregloma.  I  fall  vixkesutdrifvaren  betalar  släp- 
ningslega  i  förhällande  tilL  stockarnes  olika  längd, 
utan  afseende  pä  grofleken,  visa  arbetarene  stör  be- 
nägenhet  att  fälla  ostäniplade  träd,  emedan  dessa  äro 
klenare  och  lättare  för  dragaren,  an  de  utstämplade 
grofva  timmerträden.  Det  inses  lätt,  att  medelku- 
bikmättet  per  stam  utfaller  olika  om  antydda  förfa- 
ringssätt  vinner  insteg,  eller  om  detsamma  genom 
noga  uppsigt  förebygges. 

Vid  stockarnes  mätning  och  kubering  förekomma 
slutligen  ätskilliga  omständigheter,  hvilka  inverka  pä 
förhällandet  mellan  ifrägavarande  pris.  Uti  senaste 
ärens  virkesauktionsvilkor  har  det  med  allt  skäl  lem- 
nats  forstmästaren  öppet  att,  da  stubbröta  förekom- 
mer ä  tili  flötled  släpad  stock,  antingen  af  räkna  5  fot 
af  Stockens  längd  elLer  ock  afskära  en  mindre  del  der- 
af  för  ädagaläggande  af  friskt  virke.  Naturligtvis  mä- 
ste detta  allt  efter  olika  förfarings-  och  äskädningssätt, 


L5 

inverka  olika  pk  luedalkubikmättet  per  8tam  ide 
fall,  da  stubröta  talrikt  förekomrner.  likasä  sättet 
att  uppmäta  etockur  med  gnofva  qvi^tar  näratopp^ 
skäret*)  eUer  sadana  ä  hvilka  krokigket  förekommer. 
Likasa  varierar  resultatet  allt  efter  om  virkesdtap- 
lame  rältra«  vid  mätniogen  eller  stockarne  uppinätad 
orörda,  isynnerhet.  om  i  stockhögame  förekomma  $fcoc- 
kar  af  nägot  olika  längd^  hyilken  vid  vältring  kau 
uppmätas,  men  vid  mätuing  utan  vältring,  i  bäudelse 
ej  större  differencer  förekomma,  antages  lika  för  heia 
bögen.  Vid  vältring  kunna  äfven  felaktigheter  ä  si- 
dan  af  stockarne  uärmare  undersökas*"^). 

Kesultatet  beror  jemväl  nägot  af  olika  stock- 
mottagare.  Endel  kunna  nämligen  bättre  an  andra 
framvisa  felaktigheter  ä  stockarne  och  tillgodogöra 
sig  de  förmäner  de  gällande  försäljningsvilkoren  er- 
bjuda  köparen. 

Annu  bor  nämnas  att  olika  föreskrifter  om  mät- 
nings-  och  kuberingssättet  väsentligen  kan  inverka  pä 
medelkubikfottalet.  Under  1888  föreskrefs  angäende 
det  i  tabellen  under  »vilkor  18'/xi88  Kontiol»  upp- 
tagna  partiet,  att  stockar  af  större  an  28  fots 
längd  skulle  mätas  säsom  tvenne.  Vid  samma  ärs 
allmänna  virkesauktion  utbjödos  sägtimmerträden  un- 
der vilkor,  att  kubikfottalet  skulle  ökas  med  viss 
procent  för  stockar,  hvilka  hälla  i  längd  25  fot  och 
derutöfver.  Vid  detta  förfaringssätt,  genom  hvilket 
det  rätta   kubikfottalet  af  längre  stockar  naturligtvis 


*)  Med  afseende  der&,  ett  trädens  stam  stärkt  afsmalnar  &t  top- 
pen  tili  fr&n  de  stallen,  der  grofva  qvistar  förekomma,  är  det  i  m&nga 
fall  förm&nligare  att  vid  kubering  uppm&ta  diametern  nedanom  dessa 
qvistar  och  efterskänka  den  del  af  stocken  som  ligger  ofvanom  desamma. 

**)  Handtlangarekostnaden  für  virkesstaplames  vältring  och  nog- 
granna  upproätning  kan  kanske  uppskattas  tili  2  a  6  penni  per  stam, 
allt  efter  olika  snöm&ngd  m.  m.  D&  v&ltring  ej  sker,  blir  kostnaden 
betydligt  l&gre;  det  i  tabellen  för  Haakipadas  revier  angifna  partiets 
m&tning  kostade  t  ex  1„  penni  per  stam;  deri  inberäknadt  snöns  af- 
lägsnande  fr&n  iUidarne  af  stockhögame. 


16 

nogare  angifves,  utfaller  medelkubikfottalet  nä^t  hö- 
gre,  och  allt  högre  ju  större  antal  löngre  siockar  utfal- 
ler vid  afvärkningen.  I  tabellen  förekomma  2:ne  po- 
ster,  sälda  med  vilkor  som  1888  voro  gallande,  och 
för  hvardera  är  medelkubikfottalet  ganska  högt,  näm- 
ligen  20,1  och  18,^*).  Detta  förniänliga  mätnings- 
resultat  beror  likväl,  sasom  ofvan  nämndes  jemväl  pa 
r^loraa  vid  trädens  utstämpling. 


*)  I  h&ndelse  m&tiiingen  af  detta  parti  skulle  skett  siksom  van- 
lifft  s&  skulle  medelkubikfottalet  blifVit  endast  18.,,  men  emedau  10"  L 
af  R&^timmerträden  enligt  vilkoren  mattes  s&som  2:ne,  liar  detta  medel- 
tal  stigit  med  3.«*'- 


Pinska  Fostföreningens  ärsmöte 

i  Jyväskylä  den  29  och  30  September  1890. 

Protokoll,  fördt  vid  Finska  Forstföreningeüs  ärsmöte 
i  Jyväskylä  den  29  och  30  September  1890. 

Af  Föreningens  medlemmar  voro  härvid  till- 
städes:  forstmästareue  0.  A^ieola  oeh  A.  Ahl- 
berg, direktorn  A.  Blomqvist,  öfverforstmästaren 
A.  Borenius,  forstmästarene  C.  Falck,  A.Gebhard, 
P.  W.  Hannikainen  och  E.  Hemmer,  sägverks- 
ägareii  J.  Johnson,  handlanden  J.  A.  Kramsu, 
forstmästaren  F.  0.  Krank,  forstkonduktören  J. 
K.  II.  Nordensvahn,  forstmästarene  G.  I.  E.  Kanc- 
ken,  T.  llosberg  och  E.  Sandman,  boställsin- 
spektören  0.  Öehildt,  agenten  0.  Säthren,  forst- 
konduktören  G.  Timgren,  forstmästaren  J.  H. 
Thome,  agenten  T.  Wiik  och  hofrädet  A.  W.  v. 
Zweygberg. 

Protokollet  fördes  af  undertecknad  Porstförenin- 
geus  sekreterare,  som  i  den  finska  protokollfo- 
riugcn  biträddes  af  litteratören,  fil.  kand.  J.  Siira. 

§  1. 
Ordföranden,  direktor  A.  Blomqvist  öppnade  mötet  med 
följande  ord:  „Främst  en  hjertlig  välkomsthelsning  tili  alla 
här  närvarande  personer,  som  lyssnat  tili  direktionens  ut- 
gända  inbjudning  att  besöka  detta  Finska  Forstföreningens 
13:de  ärsmöte,  hvilket  jag  har  äran  härmed  förklara  öppnadt. 
Till  mitt  vttrande  att  detta  vore  det  13:de  af  Finska 
Forstföreningens   ärsmöten  ville  jag  ännn  tillägga,  att  det 

2 


18 

kunnat  och  bort  vara  det  28:dc,  om  ej  ett  beklagligt  mäng- 
ärigt  afbrott  bade  inträflfat  i  raden  af  de  möten,  finska 
forstmän  häliit.  Det  är  icke  första  gangen  ett  sädant  möte 
eger  rum  pa  denua  ort.  Jemnt  25  är  hafva  nemligen  för- 
gätt  sedan  ett  antal  forstmän  fräu  Wasa  och  Tavastehas 
län  sammanträdde  här  den  1  och  2  September,  i  samma 
syfte  som  nu.  Förhandlingarna  deröfver  fiunas  införda  i 
6 — 8  häftena  af  Tidskrift  f  ör  Finlands  Landtbnik  och  Skogö- 
hushällning  utg.  af  J.  Alfthan  18G6.  Bland  diskussions- 
frägorna  voro  bland  andra:  huru  afvcrkningen  borde  ord- 
nas  i  olika  läns  kronoskogar;  om  katningsbrukets  och 
svedjebrukets  ordnande  tili  oskadlighet  och  nytta  för  sko- 
garne;  om  rofdjurens  utödande;  om  forstligt-meteorologiska 
undersökningar  m.  fl.  Vid  genomläsandct  af  des»a  diskus- 
sioner nyligen  har  jag  ej  kunnat  underläta  att  djupt  be- 
klaga  att  de  riktiga  och  viktiga  tankar,  som  redan  da  ut- 
talades,  icke  ännu  öfvergätt  „from  sunds  to  things"  d.  v.  s- 
fräu  tankar  tili  handling. 

Om  man  kastar  en  äterblick  pä  det  qvartsekel,  som 
förgätt  sedan  nämnda  möte^  häpnar  man  ofver  de  stora 
förändringar,  som  egt  rum  i  de  vidsträckta  skogsland^  som 
omgifva  denna  ort.  Dessa  voro  da  beväxta  med  gamla 
furuskogar,  om  hvilka  ingen  skulle  trott  att  de  sä  hastigt 
skulle  kunnat  uttömmas,  men  hvilka  numera  tyvärr  alltför 
hastigt  blifvit  realiserade.  Ganska  allmän  är  den  äsigt, 
att  detta  endast  varit  en  förlust  eller  skada  för  landet. 
För  min  del  vill  jag  dock  tro  och  hoppas,  att  dessaaf  eko- 
nomiska  förhällanden  framkallade  förändringar  icke  varit 
ntan  nytta  för  det  allmänna  välständetS;  jordbrukets 
och  befolkningens  höjande,  om  an  skogama  fätt  sitta  emel- 
lan  och  blifvit  härdt  sköflade. 

Betraktar  man  skildt  det  senaste  äret,  sä  har  detta 
varit  lyckobringande  för  trävaruhandeln  och  har  genom 
höjda  priser  äfven  varit  fördelaktigt  för  skogarna,  om  an 
derigenom  ny  fart  blivit  gifven  ät  skogsafverkningen. 

Börande  tilldragelserna  inom  sferen  af  Finska  Forst- 


19 

föreningenB  verksamhet  kommer  sekreterarens  ärsberättelse 
att  lemna  npplysning.  Men  ander  det  förgängna  äret  har 
dock  en  händelse  inträffat^  som  icke  här  kau  lemnas  obe- 
rörd,  nemligen  geheimerrädet  Norrmens  död.  Till  hans 
ära  anhäller  jag  att  pä  Finska  Forstf  öreningeus  vägnar  fä 
yttra  följande  minnesord: 

Bland  man,  som  egnat  arbete  ät  for^tväsendet  i 
Finland  intager,  under  sistlidet  är  aflidne,  Gelieimeradet 
Oscar  Norrm^n  ett  mycket  framstäende  rum.  Detta  be- 
rodde  icke  blott  af  hans  stall ning  under  en  lüng  följd  af 
är  säsom  bögst«  cbef  för  skogsväsendet  i  Henaten,  utan 
af  det  förtjenstfulla  satt  bvarpä  han  uppfylde  detta  värf, 
samt  af  hans  verksamhet  under  ett  tidigare  skede  af  hans 
^enstemannabana. 

Som  bekant,  var  icke  forstväseudet  den  enda  stats- 
angelägenhet,  genom  hvars  omvärdnad  han  förvärfvat  sig 
ett  fortbestäende  minne  i  värt  lands  ekonomiska  utveck- 
ling  under  de  seuaste  trenne  ärtiondena;  ty  pä  landtbru- 
ket  och  jernvägarna  nedlade  han  onekligen  broderparten 
af  sitt  arbete  och  sin  största  förtjenst. 

Bland  den  stora  mängd  af  ärender,  som  af  honom  blif- 
rit  handlagda  i  Senaten,  äro  de  tyenne  författningar,  ge- 
nom hvilka  sjelfva  gründen  lades  tili  forstväsendet  och 
hYÜka  af  honom  blifvet  föredragna  i  egenskap  af  däva- 
rande  protokoUssekreterare  i  Finansexpeditionen.  Vid  N. 
Kungörelsen  anguende  Organisationen  af  forststaten,  af  den 
7:de  Maj,  och  N.  Instruktionen  rörande  förvaltningen  af 
kronoskogarne  i  Finland  af  den  13  Maj  1859,  vid  dessa 
bäda  af  Gylden  utarbetade  författningar,  har  äfven  Norr- 
in6ns  namn  blifvit  fästadt  säsom  kontrasignent. 

Dessa  förordningar  stälde  —  enligt  hvad  en  mer  an 
30  ärig  erfarenhet  numera  gifver  vid  banden  —  malen  för 
forstväsendets  nppgifter  högre  an  förhällandena  i  landet 
kunde  uppbära;  men  de  voro  dock  byggda  pä  gründen  af 
en  riktig  äskädning,  nemligen  pä  f  örutseendet  af  att  sta- 
tens  skogshushällning  mäste  komma  att  blifva  af  en  myc- 


20 

ket  stör  och  viktig  framtida  betydelse.  Den  fasta  öfver- 
tygelse  livarmed  detta  äskädningssätt  omfattades  af  Norr- 
inen,  kännetecknade  i  allmänhet  hans  handlingssätt  i  detia 
hjinseende  och  förtjenar  alt  erkännande.  Att  största  delen 
af  de  förhoppningar,  aom  väcktes  genom  nämnda  föriatt- 
ningar,  pä  längt  när  icke  ens  förmätt  utveckla  sig  tili  half- 
mesyrer,  har  sükert  liärrört  af  mänga  samverkande  orsaker. 

Bland  de  viktigaste  af  Senator  Norrmen  behandlade 
ocli  tili  utförande  ledda  embetsätgärder  för  forstväsendets 
befrämjande  voro: 

Skogsinstruktörs-tjensternas  inrättande  för  den  en- 
skilda  skogshushällningens  förbättrande; 

Skogsvaktareskolans  inrättande  a  Evois  (1876); 

Statens  inköp  af  skogsmark  för  bildandet  af  krono- 
parker  i  de  delar  af  landet,  der  sädana  fömt  »aknats, 
och  hvilka  inköpta  uiarkers  vidd  redan  uppgär  tili  mer 
an  110,000  tunnland. 

Denna  ätgärd  grundade  sig,  som  bekant,  pä  det  ut- 
lätande  ocJi  förslag,  som  blifvit  afgifvet  af  en  1873  ned- 
satt  konnte,  för  afgifvande  af  yttrande  med  anledning  af 
befarad  öfverafverkning  i  landets  skogar. 

Sammankallandet  af  trenne  komiteer,  hvilka  1879  och 
1883.  afgäfvo  förslager  tili  ny  skogslag,  hörde  äfven  tili 
de  af  honom  vidtagna  embetsätgärderna.  F.  Fortsförenin- 
gen  stär  i  särskild  taeksamhet  tili  honom  för  de,  pä  gmnd 
af  hans  förord  beviljade  anslagen  tili  ailönande  af  en  skogs- 
plantör,  tili  premier  för  skogskultur  och  tili  föranstaltande 
af  en  forstlig  ntställning  vid  allmänna  landtbrnksmötet  i 
Viborg  är  1887. 

Oscar  Norrmen  föddes  i  Tavastehus  den  5  Okt.  1822, 
blef  ßtndent  1839,  promoverades  tili  filosofiemagister  1844? 
blef  hofrättsauskultant  1846,  Senatskopist  1852,  protokoU- 
sekreterare  i  Finansexpeditionen  1858,  referendariesekrete- 
rare  i  Jordbruksexpeditionen  1860,  inkallades  1867  tili  leda- 
mot  i  Senaten  säsom  biträdande  chef  i  Finansexpeditionen, 
var  1871 — 1873  chef  för  Kammarexpeditionen  och  fran  1873 


21 

tili  1888,  da  han  tili  följd  af  sjaklighet  nödgades  taga  afsked, 
chef  för  Jordbruksexpeditionen  i  K.  Senaten.  Adlad  ar  1884. 
Hans  i  fosterlandets  ekonomiska  historia  pä  denna  tid  sä 
yerksamma  och  fruktbringande  lif  afelutades  med  döden  den 
15  November  1889,  men  minnet  af  detta  verksamma  lif 
kommer  att  länge  fortlefva. 

Uttalande  den  önskan  och  förhoppning  att  vära  för- 
handlingar  skola  blifva  nyttiga  och  fruktbringande  för  lan- 
dets  skogsväsende  öppnar  jag  detta  möte'^. 

Härefter  uppläste  underskrifven  ärsberättehen,  hvil- 
ken  var  af  följande  lydelse: 

Det  förgängna  berättelse-äret  har  förForstföreningcnva- 
rit  ett  är  af  stilla  ntveckling,  ntan  att  nägra  i  forstligt  hänse- 
de  särskildt  anmärkningsvärda  händelser  derunder  inträffat. 
Omnämnas  förtjenar  dock  att  de  vid  ärsmötet  i  Nyslott  är 
1888  antagna  nya  stadgame,  den  19  September  1889  blifvit 
af  K.  Senaten  gillade  och  stadfäste  och  säledcs  numera 
^ena  tili  efterrättelse.  De  hafva  äfven  blifvit  trj'ckta  pä 
landeta  begge  spräk  och  utdelade  tili  föreningens  medlem- 
mar.  Ehum  stadgarnes  innehäll  sälunda  kan  anses  vara 
bekant,  torde  dock  böra  päpekas,  att  ständigt  ledamotskap 
uti  föreningen  numera  kan  vinnas  pä  följande  olika  satt 
nemligen:  genom  att  erlägga  10  mark  i  tolf  ärs  tid,  20 
mark  i  fem  ärs  tid  eller  100  mark  pä  en  gäng. 

Den  som  deremot  icke  under  fem  ärs  tid  erlägger 
nägon  afgift,  anses  hafva  ur  föreningen  utträdt.  Ständiga 
ledamöter  erhälla  numera  föreningens  Meddelanden  gratis, 
hvaremot  öfriga  medlemmar  för  desamma  fortfarande  er- 
lägga halfv^a  boklädspriset,  förutom  postportot. 

Enligt  de  nya  stadgama  kan  föreningen  äfven  kalla 
heders-  och  korresponderande  ledamöter,  hvarjemte  dess 
medlemmar  pä  skilda  orter  ku  n«  bilda  särskilda  afdel- 
ningar  eller  gillen.  H 

Af  For8tforeningens|>wi?Äa/Ä?n«r  har  under  äret  fullstän- 
digt  utkommit  7:de  bandet  af  dess  Meddelanden,  innehäl- 
lande,  forutom  Protokollen  frän  de  tvä  senaste  ärsmötena  och 


83 

särskilda  tippsatser  i  forstliga  frägor,  ett  bihang  omfattande 
betänkande  af  komiten  för  revision  af  gällande  stadganden 
om  disposition  af  kronans  allmänningar  och  öfverloppsjordar 
samt  forststyrelsens  ntlätande  med  anledning  af  detta. 
Hvardera  af  dessa  dokumenter,  hvilka  äro  af  Stört  intresse 
för  Forstföreiiingens  medlemmar,  hafva  intagits  i  f öreningens 
tidskrift  pä  anhällan  af  särskilda  dess  medlemmar,  emedan 
de  tidigare  icke  varit  för  allmänheten  tillgängliga. 

Nägra  ströskrifter  hafva  under  äret  icke  utgifvits,  ehuru 

likväl  förberedelser  dertill  ktmna  anses  vara  vidtagna.  Sedan 

direktionen  nemligen  enligt  Forstföreningens  beslut,  ntlyst 

pristäßan   om  trenne  populära  af  handlingar,  af  hvilka  den 

ena  borde  ntgöra  en  vägledning  för  svedjebrukets  ordnande 

pa  ett  för  skogens  bibehällande  ändamalsenligt  satt,  med 

fastadt  afseende  ä  den  nya  skogslagens  stadgande  om  sved- 

jande,   medan  den   andra  skulle  pä  ett  lättfattligt  satt  re- 

dogöra   för   trädens    och  i  synnerhet    timmerämnesträdens 

tillväxtförhallanden   samt  i  korthet   behandla   frägan   om 

virkesförsäljning,   hafva  tre  täflingsskrifter  blifvit  jnom  ut- 

satt  tid  inlemnade.    Tvä  af  dessa,  en  svensk  och  en  finsk, 

behandla  svedjebruket,  medan  den  tredje  under  titel  ^Tuk- 

kiharsinto"  afhandlar  den  senare  prisfrägan.    Sedan  direk- 

tionens  ledamöter  varit  i  tillfälle  att  göra  sig  bekantamed 

dessa  skrifters  innebäll,  l)eslöt  direktionen  vid  sitt  senaste 

sammanträde,  den  4  sistlidne  Juni,  att  tilldela  tvä  af  dessa, 

neml.    den  sist  omnämnda  „Tukkiharsinto"  och  den  sven- 

ska  afhandlingen  om  svedjebrukets  ordnande,  de  utfästa  pri- 

sen,  150  mark,  sedan  likväl  nägra  mindre  f  örändringar  först 

blifvit  vidtagna  af  resp.  författare.  Vid  namnsedlames  bry- 

tande  befann^  „Tukkiharsinto"  vara  författad  af  forstmästa- 

ren  vid  Mustiala  institut  Thom.  Cannelin  och  svedjebruks- 

artikeln  af  forstkonduktören  fil.  mag.  R.  Berlin.    Sä  snart 

de  af  direktionen  ästundade  förändringarne  blifvit  vidtagna, 

äro  dessa  afhandlingar  afsedda  att  ingä  bland  f öreningens 

ströskrifter. 

Sedan  det  statsbidrag,  stört  500  mark,  Forstforeningen 


28 

ätnjntit  for  aflönande  af  en  skoffsplantör^  ntgätt  med  senaste 
är^  ansökte  direktionen  om  ett  lika  stört  enahanda  arsan- 
slag  for  aren  1890,  91  och  92,  hvilken  ansökan  jemväl  af 
K.  Senaten  bifölls  den  12  September  sistlidet  är.  Plan- 
törsbefattningen  bar  fortfarande  innehafts  af  A.  Wäyrynen, 
men  da  han  af  förekommen  anledning  nppsagt  tjensten 
frän  instnndande  November  mänad  och  befattningen  med 
anledning  häraf  blef  lediganslagen,  ansöktes  densamma 
inom  ntsatt  tid  af  9  personer,  bland  hvilka  direktionen  i 
dag  tili  Föreningens  skogsplantör  frän  den  1  instnndande 
November  under  tre  är  framät  antagit  skogsvaktaren  Oscar 
Aronen,  hvilken  redan  tidigare  f  örtjenstfullt  handhaft  plan- 
törsb  efattningen. 

Plantören  har  nnder  de  delar  af  äret,  som  egna  sig 
for  hans  verksamhet,  nemligen  höst  och  vär,  varit  strängt 
npptagen,  i  det  han  nnder  sammanlagdt  100  dagar  hos 
särskilda  reqvirenter  handledt  i  skogssädd  och  plantering, 
plantsängars  anläggande,  hjelpgallring  m.  m.,  hvaröfver  han 
afgifvit  ütförlig  berättelse,  som  kommer  att  pnbliceras  i 
Forstforeningens  Meddelanden. 

Sedan  det  ansetts  lämpligt  att  jemte  penningepris 
äfven  ntdela  diplomer  säsom  erkännande  för  väl  utförd 
skogsknlttir,  har  direktionen  gätt  i  författning  om  sädana 
diplomers  anskaffande.  Nagen  ansökan  om  preminm  för 
skogskultnr  har  icke  nnder  äret  inkommit. 

Forstf  öreningen  har  nnder  äret  fätt  emottaga  följande 
föräringar: 

Af  sällskapet  för  Finlands  Geografi:  banden  II  och 
III  af  dess  tidskrift  Fennia. 

Af  geografiska  föreningen:  dess  tidskrift. 

Af  Industristyrelsen:  dess  pnblikationer. 

Af  Forsmästaren  P.  W.  Hannikainen:  2:dra  ärgängen 
af  Snomen  Metsänhoitolehti ; 

Af  Petroffska  landtbmks-  och  forstakademien  1  Moskva: 
dess  Meddelanden. 


24 

Af  den  Norske  Forstforening:  dess  Aarbog  för  är  1889; 

Af  det  Danske  Hedeselskab:  dess  tidskrift  jemte  bi- 
lagan  Skogskultur  i  Jyllands  Hedeegne  ved  E.  Dalgas; 

Af  Smithsonian  Institution  i  Washington:  Annal  Re- 
port of  the  Smithsonian  Institution  for  1880,  Part  I. 

Föreningen  räknar  för  närvarande  259  medlemmar, 
men  har  att  bcklaga  förlustcn  af  geologen  Hj.  Oylling,  hvil- 
ken  den  4  sistlidne  September  vadligen  omkom. 

§  2. 
Kassörens  härefter  upplästa  .^heräUehe  om  förvaltnin- 
gen  af  Finska  Forst  föreningen  s  medel  under  dess  den  31  de- 
cember    1H89   tilländalupna    12:te  redogörelseAr"   ntvisade 
följandc : 

Allmänna  medel. 

Debet. 

An:  Balans  fran  1888:  Kontant  ....        48:  82 

Löpande    räk- 

ning.  .  .  .  .      270:  79     sift  ßl 
Inkomster: 

An:  Inflntne  ledamotsafgifter 2,485:  — 

„    Försälda  exemplar  af  Föreningens  Medde- 

landen 169:  50 

„    Influtet  porto  för  Meddelanden,  som  afsändts 

tili  föreningens  medlemmar 17:  30 

„    Öfverskott  i  liqvid 2:  70 

—  2,674:  50  -- 

Summa  Smf  2,994:  11 

Kredit. 

Vtgifter : 

Per:  Bref  och  fdrsändningsporto 188:  90 

„     Tryck  af  3,000  exemplar  af  „KulovalkeaÄta"  133 

„     Renskrifning  och  öfversättning 12 

„     Kontobok,  kopierspräss,  m.  m 21:  75 

„     Vaktmästararvode 25 


Transport     380 


65 


25 

Transport  380:  65 

Per:  Annonser 132:  48 

„     Tryck  af  plancher  tili  tjämg^nar  m.  m.  .  ;  .  175 

y,     D:o  af  Meddelanden,  VI  Bandet 1,159 

„     D:o  af  cirknlär 25 

„     Forstforeningsmötet  i  IJleäborg 16:  35 

„     linder  äret  förslagsvis  öfverfördt  tili  Plan- 

teringsfonden 300:  — 

„     Diverse 15:  — 

—  2,203:  48  — 
Balans  tiU  är  1890. 

Speeifikation :  Löpande  räkning  ....       751:  52 

Kontant 39:  11      79O:  63 

Snlftna  ^/:  2,994:  11 

Planteringsfonden. 

An:  Balanfl  frän  1888:  Kontant  ....  6:  90 

Löpande    räk- 

ning 285:  21 

Obligationer   .   4,655:  — 
Skuldsedel  .         400;  —  5,347:  11 
Inkomsler: 
An:  Anslag  af  Kejserliga  Senaten  för  aflönande 

af  skogsplantör 500:  — 

jj    Förslagsvis  öfverfördt  af  allmänna  medel    .     300:  — 

„     Inflntna  räntor 301:  73 

„     Vinst  vid  konvertering  af  Ryska  5  ®/o  Con- 

Bols  Fund  50 68:  — 

—  1,169:  73  — 

Summa  5^  6,516:  84 
ütgifter: 

Per:  Aflöniüg  ät  Plantören  A.  WäjTynen    ....  700 

„     För  Plantörsbiträde 4 

„     Büsksaxar 20 

t,     Frö 48:  50 


Transport     772 


50 


26 

Transport     772:  50 
Per:  Förlust   vid    utlottning    af  3:st  Don,  gods 

Objigationer 6:  50 

—  779:  00  — 

Balans  Uli  1890. 

Hpocifikation:  Kontant 32:  — 

Löpande  räkning  ....      244:  34 

Obligationer 3,361:  50 

Deposition' 1,700:  — 

SknhlKcdei 400:  —  5,737:  84 

Summa  ^nf  6,516:  H4 

Gtjldenska  fonden. 

An:  Balans  frän  ft^J^:  Skuldsedlar 500:  — 

Inskowsler. 
y,     Tnflnten  ränta 30:  — 

Summa  ^^     530:  — 

TJtgifter: 
Per;  Iiifluten  ränta  öfvcrfiird  tili  Planteringsfon- 

den 30:  — 

Balans  tili  1890, 
^     Skuldsedel .     500:  — 

Summa  ffmf     530:  — 

Premicmedcl. 

An:  Balans  frän  1SS5^:  Löpande  räkning 434:  04 

Summa  ^if     434:  04 

ütgifter: 

Per:  Ät  Sytningstüq)aren  K.  F.  Riihihuhta.  ...  30 

„      ^    Bruksegaren  Fil.  Mag.  K.  v.  Fieandt  .  .  100 

„     Balans  tili  1890:  Löpande  räkning  .  .  .  ,.  304:  04 


Summa  9mf     434:  04 

Räkenskaperna  hade  den  7  augusti  1890  blifvit  gran- 
skade  af  de  utsedde  revisorenie,  senatskammarförvandten 


27 

A«  Heiander  ooh  jernvägskassören  G.  A.  J.  Nyberg^  hvilka 
deröfver  afgifvit  följande  ntlätande: 

^Vid  anstäld  grangkning  bar  ofyanstäende  berättelse 
befnnnits  riktig  ocb  öfrerensatäminaiide  med  den  jemväl 
riktig  beftinna  kasgaredovisningen,  byaijemte  kapital-place- 
ringen  af  oss  anses  säker  och  fördelaktig;  och  fä  yi  tillika 
förorda  kassörens  förslag  om  öfyerföring  af  trehnndra 
mark  ntaf  föreningens  allmänna  medel  tili  planterings- 
fanden,  sasom  yälbetänkt,  ithy  att  föreningens  afsigt  att 
nnderhälla  en  planier  derigenom  möjliggörcB. 

Sasom  reyisorer  fä  yi  förorda  föreningens  kassör  tili 
füll  ansyarsirihet  för  ifrägayarande  redogörelseär.^ 

Med  anledning  af  detta  reyisorernes  ntlätande  tillde- 
lades  kassören  ftill  ansyarsfrihet,  hyaijemte  mötet  beslöt 
godkänna  det  af  kassören  yäckta  förslaget  angäende  öf- 
yerförandet  af  300  mark  af  föreningens  allmänna  medel 
tili  planteringsfonden. 

§3. 

Sedan  nndertecknad  härefter  aflrädt,  beslöt  mötet,  pä 
ordförandens  förslag,  tilldela  sekreteraren  en  gratifikation 
af  300  Fm.,  säsom  en  ersättning  för  de  resor  han  firän  sin 
aflägsna  bostad  fätt  göra  i  föreningens  tjenst  nnder  senast 
forflntna  är.  Vid  meddelandet  afunderrättelsenhärom,  del- 
gaf  ordforanden,  att  nnder  sekreterarens  fränyarO;  i  sam- 
manhang  med  frägan  om  nyssnämnda  gratifikation,  mötet 
enhälligt,  pä  förslag  af  forstmästaren  Hannikainen,  besln- 
tit  att  ärsberättelsen  framdeles  bör  afgifvas  eller  öfv^er- 
sättas  jemyäl  pä  finska;  samt  att  ordföranden,  med  anled- 
ning af  en  af  samme  föreningsmedlem  nttalad  önskan  att 
nödig  omsorg  matte  egnas  ät  det  finska  protokoUet,  jemte 
redogörelse  hum  dermed  hittills  f örfarits,  förklarat  att,  sä- 
som hittills  yarit  fallet,  nödig  omsorg  äfven  framgent  kom- 
mer att  egnas  ät  denna  del  af  protokollet. 

§4. 
Yid  härefter  med  slntna  sedlar  företaget  val  af  nya 


90 

dragas  längs  backen»  bräddar  eller  sidor,  pä  sä  satt,  att 
endast  -en  smal  ränna  leninas  i  midten  af  backen.  Stoe- 
karna  placeras  tätt  intill  hvarandra  och  pä  hvarandra  tills 
nödig  höjd  för  rännan  nppnäs  och  den  sälnnda  bildade  rännan 
mäste  pä  sina  stallen  göras  sä  smal  att  endast  en  stock  i 
gangen  kan  flötas.  Pä  dettta  satt  hindras  vattnet  frän  att 
fördela  sig  kring  bäckens  heia  hotten  och  en  ränna  med 
nägot  djnpare  vatten  bildas.  Ar  ^Ictta  icke  tillräckligt  sä 
tvingas  vattnet  ytterligare  att  följa  rännan  genom  att 
mossa  användes  tili  att  tillslnta  öppningama  emellan  stoc- 
karna.  Ett  tillräckligt  antal  vana  arbetare  mäste  vid 
dessa  flottningar  anyändas^  sä  att  virkets  patande  hindraS; 
hvaijemte  det  är  af  stersta  vigt  att  flottningen  försiggär 
sä  fort  sig  göra  läter,  emedan  nägra  eller  tili  och  med 
en  enda  dags  försenad  flottning,  kan,  sedan  vattnet  min- 
skats,  ästadkomma  flerdnbbel  flottningskostnad. 

Yidkommande  virkesflottningen  „i  aar,  elfvar  och 
mindre  sjöar",  sä  har  af  lätt  insedda  skäl,  olika  metoder 
kommit  tili  användning  vid  dessa  tre  slags  skilda  flott- 
ningar. 

A-flottningen  bedrifres  nnmera  allmänt  i  detta  vat- 
tendrag  medels  Qtsättande  af  ledningsbommar  längs  strän- 
derna,  hvilket  icke  allenast  nnderlättar  flottningen  väsent- 
ligt,  ntan  äfven  i  hög  grad  minskar  den  skada  virkes- 
flottningen f örorsakar  strandegarene.  Undantag  härifrän 
göres  dock  stnndom,  säsom  da  virket  flottas  i  bredareäar 
med  stillastäende  eller  Ingnare  vatten,  der  ntrymmet 
medger  att  frambefordra  virket  i  mindre  flottor. 

I  Kjnnmne  elf  äro  säkallade  fasta  ledningsbommar 
ntlagda  och  tidsenliga  anstalter  i  och  för  flottningen  vid- 
tagna,  hvilkas  närmare  beskrifning  det  blefve  för  längt 
att  nppehälla  oss  vid,  synnerligast  som  bland  mötets  ära- 
de  deltagare  Annas  4ere  som  känna  flottningsf  örhällandet 
i  Kymmene  elf  vida  bättre  an  jag  och  nnder  diskussionen, 
hoppas  jag,  komma  att  lemna  notiser  af  vigt 

Flottningen  i  vära  mindre  sjöar  försiggär  äter  pä  sä 


31 

ßätt  att  virket  flottas  uti  inriiigad  flotta,  Buin  franivarpas 
medels  för  ändamalet  bygd  hästpontoii,  livarvid,  allt  efter 
flottans  storlek  och  sjöiis  längd,  en  cller  tvä  hästar  an- 
vändas.  Under  de  aenaste  äreii  har  Nord-räijäne  Flöt- 
ningsföreniug  i  stallet  für  hästpontoiier  aiivändt  i  en  del 
sjöar  äiigi)üntoncr.  UesHa  pontoiier  eller  ängfärgor,  8om 
äro  försedda  med  c:a  2  hiistars  AngDiankin,  liafva  visat 
Big  vara  mycket  ändaiuAlseiiliga.  De  äro  föi>5edda  med 
varpspel,  som  kan  af  kopplas,  sä  att  kraf  tea  verkar  direkte 
pä  vari)spelet  vid  varpningen  och  pa  propelleni  da  sä  är 
nödigt.  Utom  att  ungpontonen  arbetar  snahbare,  ställer 
den  sig  billigare  i  längden,  hvarjcuito  den  djur|)inande 
hästvandringen  sälunda  holt  och  hallet  bortfaller.  Att  füllt 
exakt  bestämma  huru  mycket  billigare  virkestransporteu 
stUller  sig  med  ängponton  ün  med  hästponton,  kan  jag 
icke,  men  att  en  väsentlig  skilnad  f öretinnes  lievisar  äf- 
ven  den  omständigheten,  att  nnder  de  tio  är,  frän  1878 
tili  och  med  1887,  Aäne-Haapakoski  Flötningsbolag  fram- 
befordrat  stock  i  denna  flottled,  de  egentliga  arbetskost- 
nadema  i  medeltal  per  stock  och  yerst  stego  tili  0,i75  p:ni, 
hvaremot,  sedan  ängponton  en  under  de  tvä  senaste  ären 
kommit  tili  användning,  samma  koBtnader  stigit  tili  eiidast 
0,110  p:ni.  Till  denna  difference,  ntgörande  37  °/o,  har 
visserligen  äfven  andra  omständigheter  medverkat,  men 
att  ängpontonerna  bidragit  väsentligt  kan  icke  bestridas. 
Angpontonerna  äro  af  Warkaus  Mekanieska  Werkstad  le- 
vererade,  färdigt  uppsatta  i  de  sjöar  der  de  användas,  tili 
F.  m.  4,000  p:r  stycke.  Dessutom  vill  jag  framhälla  den 
väsentliga  fördel  användningen  af  stälträdslina  i  stallet 
för  hamptross  medf ör  vid  flottningen,  säväl  vid  ängponton, 
8om  da  hästponton  användes.  En  ^/s"  stälträdslina  är  lika 
stark,  som  SV»"  1-ma  hamptross,  är  visserligen  nägot  dy- 
rare  an  hamptrossen,  men  häller  mot  slitning  deremot  3 
ganger  sä  länge  som  trossen,  hvarjemte  arnetet  vid  an- 
vändningen af  stälträdslina  är  behagligare  och  lättare  för 
folket;  i  synnerhet  höstetid. 


32 

Vid  vära  största  sjöar  säsom  Keitele  och  Päijäne 
användas  nnmera  nästan  uteslutande  för  ändanialet  kon- 
ötruerade  varpbätar,  af  10  tili  40  hästkrafters  styrka,  hvilka 
frambefordra  virket  i  vanliga,  med  3  i  4  dubbla  bonimar 
inringade  flottor.  För  att  möjliggöra  virkestransporten  i 
vanliga  flottor  äfven  i  dessa  stora  sjöar,  användas  säväl 
vanliga  vidjelänkar  som  jernlänkar  vid  flottläggningen. 
Varpbätarna  äro  i  likhet  med  ängpontonerna  försedda 
med  varpspel,  hvarmed  de  varpa  sig  fram  och  dervid  ut- 
veckla  flerdnbbel  styrka  mot  om  de  använde  propellern 
tili  drifkraft  Vid  ntkastningen  af  ankaret  afkopplas 
varpspelet  och  propellern  användes.  Virkesflottningen  „i 
större  sjöar"  ställer  sig  mycket  billig  medels  användningen 
af  varpbätar,  men  som  virkesflottningen  i  Keitele  och  Päi- 
jäne sjöar  sedan  en  längre  tid  öfverlemnats  pä  entrepre- 
nad  ät  vissa  personer,  hvilka  anskaifat  ifrägavarande 
varpbätar  och  funnit  med  sitt  inti'esse  förenligt  att  icke 
lemna  nppgifter  om  kostnaderna,  kan  jag  icke  uppgifva 
nä^a  exakta  sifiror. 

Att   flottlägga  virket  i  s.  k.  tj^llfl^t^^rj  hvilken  me- 

tod  är  vanlig  vid  virkesf  lottningar  „pä  hafvet",  förekommer, 

i  anseende  tili  de  störi'e  kostnader  som  dermed  äro  före- 

nade,    mycket    sällan    hos    oss  vid   f lottning  af  furu-  och 

granstock,  men  deremot  flottas  björken  allmänt  i  Qellflot- 

tor    och   detta  trädslag  kan  icke  gerna  flottas  annorlunda 

an  pä  detta  satt". 

Hofrädet  v,  Zweygberg  anhöU  att  Herr  agenten  Wiik 

ville  delgifva  mötet  sin  stora  erfarenhet  frän  norra  Päi- 
jäne flötningsomrädet  och  särskildt  de  med  flottningen 
förbundna  kostnaderna  säväl  i  forna  tider,  innan  Aäne-Haa- 
pakoskibolaget  öfvertog  densamma,  som  senare  under  den 
gemensamma  flottningen. 

Agenten  T.  Wiik  erinrade  inledningsvis  att  Aäne-Haa- 
pakoski  Flottningsbolag,  hvilket  bildades  1877,  i  början  ned- 
lade  ganska  stora  kostnader  —  250,000  ä  300,000  mark  — 
för   befordrande    af  flottningen.    Innan  detta  grundkapital 


33 

hannit  amortiseras  stälde  sig  emellertid  flottningen  ganska 
dyr,  alldenstand  lO^/o  beräknades  tili  amortering,  föratom 
6^/0  ränta.  Smäningom  nedgingo  emellertid  kostnaderna^ 
sä  att  da  flottnitigen  ä  den  omk'r.  6  mii  länga  sträckan 
mellan  Aäne-  och  Haapakoski  i  böijan  kostade  20  p.  per 
stock,  beräknades  densamma  tinder  det  sista  af  de  10 
amorteringsären  endast  tili  13  k  14  penni,  samt  efter 
amorteringstidens  Qtgäng  tili  11  p.  per  stock.  Hamtidigt 
förmiuskades  äfven  strandhyrorna;  hvilka  i  början  stego 
tili  18,000  mark,  derefter  nedgingo  tili  15,000  m.  och  slut- 
ligen  tili  endast  halfva  beloppet.  Säsom  en  följd  häraf 
torde  flottningen  nnder  sista  äret  endast  kostat  8  a  9  p. 
per  stock,  d.  v.  s.  flottningskostnaderna  pä  Aäne-Haapa- 
koski  sträekan  hafva  nnder  12  är  sjunkit  med  50^/o.  Ändä 
mera  hafva  kostnadema  nedgätt  pä  Päijäne,  ty  iirän  att 
nnder  första  äret  erlades  tili  ängbätame  35  p.  per  stock, 
betalas  numera  endast  15  p,  och  tili  enskilda  bätar  blott 
12  p.  och  sedan  yarpningen  nnmera  bedrifves  med  egna 
ängbätar  är  det  att  hoppas  det  kostnaderna  ännn  ytterli- 
gare  skola  nedgä.  —  Flottningskostnaderna  hafva  säledes 
betydligt  sjnnkit  pä  dessa  sträckor,  och  enahanda  torde 
äfven  förhällandet  vara  ä  Rantalampi  samt  andra  hithörande 
omräden. 

Herr  v.  Zweygberg  betonade  vikten  af  den  nnder  den 
forgängna  tiden  vnnna  erfarenheten,  tillföljd  hvaraf  kost- 
nadema nnder  gemensam  flottning,  enl.  den  f  öreg.  tal:s  in- 
tressanta  .npplysningar  knnnat  nedbringas  tili  50^/o  af  de 
nrapranglrga.  Detta  vore  likväl  e)  den  enda  fördelen. 
ik  mähända  ändä  större  medförde  den,  genom  f örbättrade 
metoder  ofantiigt  förkortade  flottningstiden.  Medan  nn- 
der alntet  af  70  talet  flottningen  firän  Saarijärvi  tili  Eotka 
tog  2,  ända  tili  3  är  i  anspräk,  flottas  nnmera  frän  Saari- 
järvi och  t  o.  m.  frän  Wiitasaari,  pä  en  enda  sommar. 
Härigenoin  inbesparades  ej  allenast  par  ärs  ränta  ä  det  i 
stocken  bnndna  kapitalet,  ntan  sägägarene  f  örmädde  äfven 
säkrue  beräkna  hnni  snart  de  knnde  tillgodog&ra  det  in- 
kopta  virkespartiet,  hvamtom^  genom  en  f örkortad  flötnings- 

8 


34 

tid,  en  betydligt  luindre  procent  stock  kan  sjanka,  an  om 
flottningen  räckte  längre  tid.  Förbättrade  metoder  och 
vnnnen  Btörre  erfarenhet  med  afseende  ä  flottningen^  hafva 
säledes  för  desse  medfört  ofantliga  fördelar. 

Herr  Johnson  AramhöU  ytterligare  fördelen  af  gemen* 
»am  flottning  iramf  ör  enskild.  Genom  gemensam  flottning 
nndvikas  äfven  diverse  trakasserier  och  obehag,  särBkiMt 
vid  forssar  och  andra  smalare  vattendrag^  som  mäste  pas* 
seras  af  flottorna.  Tal.  förenade  sig  med  Herr  v.  Zweyg- 
berg  deri  att  den  f  örkortade  flottningstiden  borde  yärderas 
ändä  högre  an  de  f  örminskade  flottningskostnadema. 

Fordkondukioren  Titngrefi  ansäg  gemensam  flottning 
absolnt  nödvändig  i  synnerhet  i  mindre  vattendrag,  allden- 
stund  vattnet  annars  ej  räcker  tili  för  alla^  hvaijemte  min- 
dre tiottor  knnna  ligga  i  vagen  för  större  och  sälnnda  hin* 
dra  dessa.  Agare  af  mindre  virkespartier  finna  dock  den 
gemensamma  flottningen  i  mellersta  Finland  för  dyr,  tili 
följd  af  det  satt,  pä  hvilket  kostnaden  för  serteringen  nn 
fördelas,  men  detta  bör  jn  dock  kunna  ställas  om. 

Tal.  päpekade  äfven  den  motsägelse,  som  ligger  deri 
att  flottningsstadgan  bestämmer  det  flötarene  böra  bekosta 
de  rännor  m.  m.,  som  äro  nödvändiga  för  att  komma  f örbi 
indastriella  inrättningar,  ntan  att  skada  dessa,  medan  äter 
i  dessa  inrättningars  anläggningsbref  stadgas  att  de  sjelfve 
böra  se  tili  att  virket  obehindradt  mä  kunna  komma  f  örbi 
dem.  Under  det  att  man  säledes  ä  ena  sidan  künde 
tycka  att  de  industriell  inrättningame  borde  bekosta  rän- 
nan,  heter  det  ä  andra  sidan  att  flötarene  ej  fä  skada 
ifrägavarande  inrättningar.  Detta  vore  en  inkonseqvens, 
som  tarfvade  förklaring  och  borde  aflägsnas. 

Herr  Johnson  künde  ej  f  örstä  hnru  den  gemensamma 
virkesflottningen  künde  blifva  dyrare  för  mindre  virkes- 
ägare,  da  sorteringen,  säsom  i  Päijäne  vattendrag,  sker  per 
stock.  Smä  flottor  kunna  deremot  förorsaka  flerdubbla 
kostnader  genom  virkets  blandning. 

Herr  Timgren  genmälte  att  virket  visserligen  sorteras 
per  stock  och  verst^  men  f lottningskostnaden  är  äfves  be- 


35 

roende  af  hvar  sorteringen  f  örsiggär  samt  om  heia  sorte- 
ringskostnaden  eller  endast  en  del  deraf  fördelas  pä  alla 
intressenter.  Hittills  hafva  sliperiägame  bekost^t  sorte- 
ringen  framför  sina  inrättuingar^  men  da  detta  blir  dem 
för  dyrt,  hafva  de  yrkat  att  sägägarene  böra  deltaga  deri, 
sälanda  att  allt  sammansläs  och  fördelas.  Af  vikt  vore 
att  fä  klarhet  i  dessa  frägor,  ty  vanligen  föranleda  de  vid 
flottningssynema  llmiga  diskassioner  utan  nägot  resnltat. 

Ordföranden  betvif  lade  att  nägon  oklarhet  radde  med 
afseende  ä  hvem  det  alag  att  bekosta  ränoor  och  skydda 
indnstriella  inrättniDgar  m.  m.  mot  skador  vid  flottning,  ty 
enligt  gällande  f lottningsstadga  äläg  detta  ntan  tvifvel  flot- 
tarene.    Härtill  genmälte 

Herr  Timgren  att  han  sett  anläggningsbref;  nti  hvilka 
det  heter;  att  den  i  fragavarande  inrättningen  bör  se  tili 
att   flottningen   kan  försiggä  ntan   skada  för  densamma. 

Forstmästar  Oebhard  npplyste  att  inom  de  trakter,  der 
Lesti  revier  är  beläget,  gälla  trenne  olika  bestämningar^  i 
det  en  del  sägfu*  m.  m.  äro  älagda  att  hälla  fri  passage, 
andra  äter  afledande  bommar  men  ingen  ränna.  Likale- 
des  äro  en  del  qyamar  m.  m.  berättigade  tili  ersättning, 
andra  deremot  ej. 

Handlanden  Kramsu  ansäg  de  olika  bestämningarna 
härröra  af  tiden,  när  de  indnstriella  inrättain^ame  nppkom- 
mit.  Med  afseende  ä  äldre  inrättningar  gäller  flottarenes 
skyldighet  att  se  tili  det  de  pä  bästa  satt  mä  komma  för- 
bi  ntan  att  skada,  men  med  afseende  ä  nyare  anläggnin- 
gar  stipuleras  i  deras  anläggningsbref  att  de  böra  skydda 
sig  Bjelfra. 

Herr  Oebhard  medgaf  att  sä  vore  fallet  i  Lesti,  ty 
nnder  de  senare  20  ären  hade  tal.  närvarit  vid  synerna 
och  dervid  yrkat  pä  fri  passage  för  stocken. 

Herr  Timgren  sade  sig  hafva  varit  närvarande  da  säg- 
oeh  qvamägare  nppbnrit  ersättning  af  flottare  för  den 
skada  stocken  f  örorsakat,  oaktadt  denna  nppstätt  derige- 
Bom  att  de  af  de  f örre  nppförda  skyddsinrättnigame  va- 
rit odngliga  för  ändamalet.    Ja,  de  hafva  äfven  af  flotta- 


36 

rene  fordrat  att  desse  bürde  uppf öra  de  nödiga  flottnings- 
ränuorna.  Da  dertill  kom  att  jnrister,  med  hvilka  tal.  rad- 
f ort  sig,  f örklarat  att  indnstriella  inrättningar  icke  äro  skyl- 
dige  att  bekosta  nägra  skyddsinrättningar,  ehum  det  i  de- 
ras  anläggningsbref  uttryckligen  äläggas  dem  att  se  tili  att 
f lottning  obehindradt  kan  f  örsiggä,  utan  skada  f  ör  resp.  in- 
rättningar, mäste  tal.  vidhalla  att  gällande  bestämningar 
äro  oklara  och  i  behof  af  förtydligande. 

Ordföranden  ansäg  de  af  föreg.  tal.  citerade  fallen 
vara  undantag,  som  vore  i  behof  af  utrodning  „in  casa**,  men 
att  i  allmänhet  gällande  flottningsstadga  vore  klar  och 
tydlig. 

Ordföranden  uppmanade  härefter  tili  nttalanden  sär- 
skildt  med  afseende  ä  f  lottning  i  mindre  bäckar,  och  erin- 
rade  att  den  större  parten  af  flottningskostnaden  antagli- 
gen  kom  pä  bäckflottningen,  hvarför  det  vore  af  vikt  om 
ytterligare  förbättringar  der  künde  införas  ty,  säsom  ref. 
riktigt  framhällit,  ökades  virkets  värde  ju  mera  transport- 
koBtnaderna  nedbringades  och  ännu  vore  ej  gränBen  för  dessa 
förbättringar  nppnädd.  Sä  begagnade  man  sig  t.  ex.  hos 
oss  för  litet  af  att  nppdämma  vattnet  samt  nnderlätt  för 
mycket  att  ntföra  rektifikationer,  särdeles  genom  sump- 
marker.  Möjligen  künde  oeksä  kostnadema  pa  sina  stallen 
nedbringas  genom  att  begagna  i  mossar  npptagna  atfalls- 
diken. 

Herr  v,  Zweygberg  delade  ref:s  och  ordf:s  tanke  angär 
ende  vikten  af  f  ördämningar  i  mindre  elfvar,  ty  enligt  egen 
erfarenhet  knnde  tal.  intyga  att  genom  sädana  flottnings- 
kostnaderna  betydligt  nedsättas.  Svärigheten  bestöd  endast 
i  fastställandet  af  hvem  som  borde  ntföra  dessa,  med  dryga 
kostnader  f örbundna  arbeten.  Bra  vore  jn  om  fördämnin- 
gar  knnde  nppföras  pä  allmän  bekostnad  och  sä  borde  äf- 
ven  ske  i  Uleäborgs  län,  der  kronan  är  den  atörsta  vir- 
kesprodncenten,  ty  der  sknlle  ett  högre  virkespris  äter- 
gälda  de  nedlagda  kostnadema.  För  den  enskilde  biur  det 
sig  deremot  i  de  f lesta  fall  ej,  ty  haii  afverkar  och  f lottar 
virket  vanligen  redan  f öljande  vinter  och  hinner  derför  iej 


»7 

Htföra  kostsamiKia  flottningsinrättningar,  Undantag  härifirän 
Yore  de  fall^  da  kontrakt  om  virke  blifvit  appgjordt  pä 
langre  tid  och  i  dessa  fall  bade  äfven  sädana  inrättningar 
i  regeln  blifvit  utförda,  omock  de  mojligen  kunnat  rara 
bättre.  I  allmänhet  päkallade  slika  arbeten  mera  upp- 
märksamhet  an  hittills  kommit  dem  tili  del  vid  f  lottningen. 

Herr  Johnson  ansag  kostnaderna  f  ör  f ördämningar  i 
mindre  bäckar  ej  vara  sä  betydande  att  de  behöfde 
ähvälfvas  kronan.  Viktigare  vore  deremot  ästadkommandet 
af  en  lag^  som  tillätt  sädana  f  ördämningars  vidtagande^  ty 
för  närvarande  omöjliggjorde  strandägarenes  rätt  detta  i 
de  flesta  fall. 

Herr  Wük  förenade  sig  fnllkomligt  med  föregäende 
taL,  ty  höga  plikter  och  skadeersättningar  ät  säväl  öfver- 
som  nnderbyggare  ntgjorde  för  närvarande  ett  oöfverstig- 
ligt  hinder. 

Herr  Timgren  ansäg  tillätelse  att  dämma  vara  sä  myc- 
ket  nödvändigare  pä  sädana  stallen;  der  man  flottade  en- 
dast  hvart  5  ä  10  är,  ty  här  knnde  ej  nägra  större  rens- 
ningar  företagas.  Ett  lagstadgande  vore  i  detta  afseende 
af  bebofvet  pi^alladt,  pä  det  ej  strandägarene  mä  bestämma 
oskäligt  höga  afgifter  för  en  sädan  tillätelse. 

Ordföranden  erinrade  att  frägan  om  lagstiftningen  rö- 
rande  vattendragen  nyligen  varit  behandlad  af  en  komite, 
hvarfpr  proposition  i  ämnet  antagligen  vore  att  emotse  vid 
instnndande  landtdag. 

Herr  v.  Zweygberg  npplyste  att  komit6n  ännn  ej  kom- 
mit  sä  längt  i  sina  arbeten^  emedan  dess  uppdrag  gälde 
vattenrätten  i  heia  dess  omfäng.  Säsom  ledamot  i  komi- 
tin  lofv^ade  tal.  likväl  att  vid  dess  sammanträden  framhälla 
allt  Bom  knnde  tala  för  tillätelsen  att  dämma^men  obero- 
ende  häraf  knnde  jn  ocksä  mötet  nttala  sina  önskniDgsmäl. 

Mbiet  beslöt  nttala  den  förhoppning,  att  den  ned* 
satta  komiten  äfv^en  ville  taga  nnder  ompröfhing  f lottnin- 
gen berörande  firägor. 

Ordföranden  bade  fnnnit  dämningame  spela  en  stör 
roll  vid  f lottningen  i  främmande  länder^  ty  genom  sädana 


88 

besparas  mjcket  yatten;  arbete  och  penniDgar.  FBrbät- 
tring  af  bäckflottningen  künde  äfven  ästadkommas  ge- 
nom  att  i  större  skala  an  hittills  använda  rännor  och 
kanaler.  Vid  Skntskärs  sägverk  nära  Dalelfvens  ntlopp 
Annes  sälnnda  en  kanal  af  1  mils  längd  och  likasä  hade 
tal.  sett  uppgifter  frän  Amerika  att  der  användas  flere 
mil  länga  rännor.  Flottningstekniken  vore  der  äfven  i 
andra  afseende  bögt  uppdrifven.  Af  vikt  vore  att  staten 
tillgodogjorde  sig  den  i  andra  länder  vunna  erfarenheten, 
pä  satt  sädant  äfven  skett  pä  andra  omräden,  säsom  t.  ex. 
beträffande  isbrytartypen  etc. 

Beträffande  flottningen  pä  hafvet  npplyste 

Herr  Kramsu  att  fjällflottor  visat  sig  mest  praktiska 
vid  Finska  vikens  kuster.  I  Bottniska  viken  användes 
tidigare,  mellan  Ijo  och  Uleaelf,  f 6r  flottning  af  bjelk  s.  k. 
batteriflottor,  med  5  ä  6  lager  i  kors.  Flottoma  voro 
ganska  länga,  men  hade  endast  en  stocklängds  bredd.  Lösa 
flottor  begagnas  endast  pä  korta  distanser. 

Herr  v,  Zwtygberg  erinrade,  att  säsom  ref.  redan  fram- 
hällit,  ängpontoner  användas  pä  de  jemförelsevis  mindre 
sjöarne  och  varpbätar  pä  de  större.  Da  emellertid  varp- 
bätar  Unnas  af  olika  konstmktion,  vore  det  af  intresse  att 
erfara,  hvilket  System  visat  sig  ändamälsenligast. 

Flott ningsförmannen  Blom  hade  fannit  pontonema  myc- 
ket  ändamälsenliga  och  sä  äfven  stälträdslina.  Ketting 
vore  dock  bättre  an  lina.  En  väsentlig  f örbättring  vore  äf- 
ven de  liggande  rulloma,  hvilka  rymde  heia  linan,  i  stal- 
let for  att  man,  der  tross  och  spei  användes,  endast  slär 
trossen  nägra  slag  kring  speiet  och  derf  ör  mäste  hafva  en 
skild  person  för  att  npplägga  trossen  pä  däcket. 

Herr  Wiik  forordade  äfven  ketting  framf or  s.  k.  ^zinklin- 
nor"  pä  de  större  sjöarne,  der  bätame  voro  tillräckligt  stora 
att  bära  kettingen.  Fördelen  vore  den  att  kettingen  tili  f  öljd 
af  sin  tyngd  lade  sig  pä  hotten  och  tvingade  sälnnda  flot- 
tan  attnoggrant  följa  den  vid  kettingens  utläggande  be- 
stämda  kursen  i  alla  dess  bnkter.  Detta  vore  af  vikt  i 
smala    sund    och    vatten.      Den    lättare    linan    deremot 


99 

§yter  pa  vattnet  tülf öljd  af  vidhäftande  Inftpartiklar  („Inft- 
bollar^).  Följden  är  att  flottan  drifver^  hvilket  kan  med- 
f öra  mänga  olägenheter,  säsom  t.  ex.  att  flottan  kommer 
pä  gnind,  mäBte  varpas  i  motvind  o.  s.  y. 

Ordßrandens  fräga  homvida  yarpning  eller  bogsering 
visat  sig  ändamälsenligare  pä  större  sjöar,  besvarades  af 

Herr  Wük  sälunda,  att  den  f  örra  namera  i  allmänhet 
föredrageSy  emedan  bogserbätame  mäste  vara  betydligt 
större  an  varpbätame  och  derf ör  blifva  dyrare  i  bade  inköp 
och  nnderhäll.  En  Eotka  bat,  afsedd  att  bogsera  flottor 
af  cirka  8,000  stock,  har  40  hästkrafter,  medan  varpbä- 
tame endast  hafva  16  k  18  hästkrafter  och  likväl  pä  samma 
tid  frambefordra  dnbbla  beloppet  stock. 

Forstmäsktr  Rosberg  omnämnde  att  ocksä  pä  Keitele 
endaBt  yarpbätar  anyändas  samt  att  bland  dem  en  med 
jämketting  anses  vara  den  bästa. 

Ordföranden:  Medför  ej  bogsering  tidsyinst? 

Herr  Kratnsu:  Ej  i  förhällande  tili  dermed  förenade 
kostnader. 

Herr  Johnson  bekräftade  yarpbätames  foreträde,  der 
de  knnde  anyändas.  Yid  hafsknsten  kommo  deremot,  med 
anledning  af  det  större  djnpet  m.  m.,  större  och  kostsam- 
mare  bätar  tili  anyändning.  Beträffande  kettingens  och 
linans  inbördes  f öreträden,  bestämdes  denna  af  bärkraften. 
Kettingen  fdnne  derför  sin  natnrliga  anyändning  pä  yarp- 
bätamC;  medan  lina  mäste  anyändas  ä  pontonema,  allden- 
stnnd  dessa  ej  knnna  bära  en  600  famnar  läng  ketting. 

Ordforanden  hemstälde,  huruyida  det  ej  yid  flottnings- 
syner  och  andra  liknande  tillfällen  yisat  sig  att  yära  in- 
geniörer  saknade  tiUräckliga  specialinsikter  med  afseende 
ä  flottningen  samt  om  ej  med  anledning  häraftillsättandet 
af  en  specialist  pä  detta  omräde  Vore  önskyärdt. 

Herr  Johnson  npplyste  att  samma  fräga  flera  ganger 
blifyit  yäekt  ä  sägägaremötena.  Den  hade  yisserligen  ej 
blifnt  definitiyt  besvarad,  men  i  allmänhet  tycktes  man  Inta 
tili  den  äsigt  att  en  specialist  yore  önskyärd. 

Herr  Tim^ren  ansäg  att  behofyet  af  en  specialist  tyd- 


40 

ligen  yisat  sig  yid  alla  de  flottningssyner  tularen  itfref- 
varat. 

Ordßranden  sade  Big  äfven  dela  denna  uppfattmng, 
ty  en  ingeniör,  som  ej  speoielt  egnat  sig  ät  branchen^  knnde 
svärligen  vara  detaljkännare  pä  detta  omräde.  Da  emel- 
lertidj{|yirkestransporten  künde  1  betydelse  likställas  med 
jemvägsdriften  o.  d.  och  saken  säledes  gälde  en  yiktig 
ekonomisk  fräga^  vore  speciella  tekniska  indkter  myeket 
önskvärda.  I  fräga  knnde  Bättas^  hnrnvida  den  föreslagna 
tjenstemannenborde  aflönas  af  f  lottarene,  staten  eller  begge 
gemensamt;  men  detta  vore  en  sekundär  fräga.  Stör  mot- 
vilja  finnes  visserligen  mot  nya  statstjensters  iBrättande, 
men  mähända  knnde  diBtriktsingeniörernes  antal  i  stallet 
rednceras.  Da  nu  emellertid  anställandet  af  en  ingeniör 
med  spocialinsikter  pä  flottningsomrädet  ansägs  önskyärd 
och  sägägarene  jemväl  nttalat  sig  härför,  höU  tal.  före 
att  det  Tore  nyttigt  om  Forstf  öreningen  uttalade  sig  i  samma 
riktning. 

Med  anledning  af  hvad  sälunda  f  örelnpit  beslöt  mötet 
enhälligt  att  nttala  sig  f ör  önskligheten  af  att  en  flott- 
ningsingeniör  snarast  möjligt  matte  anställas.  Likasa  be- 
slöt  mötet  att  de  nnder  diskussionen  meddelade  npplys- 
ningarnc  sknlle  fä  ntgöra  svar  pä  den  disknterade  irägan. 

Mötet  npplöstes  härefter  tili  middagsrast.  Da  dis- 
kussionen kl.  5  e.  m.  äter  yidtog,  uppläste  sekreteraren  den 

2:dra  frägan  sä  lydande;  När  borde  afverk- 
ningen  af  sägtimmer  om  vären  a/slutas,  sdväl  med 
qfseende  d  flottningen  som  virkeis  beskaffenhet? 

Frägan  refererades  af  Sägverksägaren  Julius  Johnson 
pä  följande  satt: 

^De  flesta  sägverk  inom  landet  torde  nnmera  lemna 
Order  ät  sina  arbetsförmän^  att  afverkningen  bor  vara 
slutförd  tili  den  15  mars.  Men  enligt  min  äsigt  borde  af- 
verkningen afslutas  redan  i  februari.  Det  vürke^  som  af- 
verkas  i  mars,  är  icke  allenast  mera  benaget  att  insnga 
vatten  yid  f  lötningen,  sä  att  ett  större  antal  yattendränkta 


41 

Btockar  nppsfar,  titan  rirket^  som  vid  sägniDgen  titfaller 
fran  dylik  Btock  Br  äfven  mera  mottagligt  för  blannad. 
Skulle  i  verkligheten  ingen  afverkning  ske  senare  p& 
yären  an  intill  den  15  mars,  vore  det  onda  den  hos  oss 
brnkliga  sena  afrerkningen  ästadkommer  ännn  Icke  sä 
synnerligt  stör,  men  verkliga  förhällandet  ar,  att  afverk- 
ningen  fortsattes  tili  och  med  in  i  april,  ofta  af  det 
skäl,  att  fönnannen  som  ofvervakar  afverkningen  väl  yill 
folja  honom  gifna  order  sä  tili  vida,  att  han  slntför  af- 
rerkningen  i  rissa  skogar  nnder  samma  vinter,  men  om 
det  sker  nägot  senare  pä  vären  är  för  honom  en  ganska 
likgiltig  »ak,  ty  han  inser  icke,  att  virkets  qvalitet  derige- 
nom  försämras  och  att  han  genom  sitt  förfarande  förorsa- 
kar  sin  principal  skada.  Detta  underlättas  ytterligare  der- 
igenom,  att  yirkesägaren  sjelf  bögst  sällan  är  i  tillfälle 
att  kontrollera  förh&Uandet.  Och  om  han  äfven  fär  kän- 
nedom  härom,  sä  f örstär  f  ermannen  alltid  att  nrsknlda  sig 
med,  att  lag  släpningstaxa,  djnp  snö,  brist  pä  släpare  m. 
m.  yarit  orsaken  dertill.  Att  äter  tidigare  nnder  vintem 
lata  nedf  älla  mera  timmer  an  som  efter  band  ntsläpas  Iran 
skogen  yill  jag  an  mindre  förorda,  emedan  erfarenbeten 
yisat,  att  detta  blir  inbäddadt  i  snön  och  tili  stör  del 
qyariiggande,  tills  menföret  pä  yären  omöjliggör  dess 
transport  tili  flötningsplatsema. 

Men  oafsedt  dessa  svärigbeter,  hyilka  knnna  öfyer- 
yinnas  och  vid  en  väl  ordnad  afverkning  icke  fä  före- 
komma,  talar  mycket  emot  det  hos  oss  brnkliga  afverk- 
ningssättet  Vär  illa  klädda  arbetare  star  och  fryser  med 
barkningsyxan  i  banden  nnder  30  k  35  graders  köld  för 
att  afbarka  stocken,  bvilket  arbete  redan  i  och  för  sig 
försväras  i  bog  grad  vid  starkare  köld;  och  basten,  den 
arma  basten,  hnm  svärt  har  icke  den  att  i  djnp  snö,  som 
ofta  räcker  den  bögt  npp  pä  magen,  bana  sig  väg  skildt 
tili  hvaije  träd. 

•Jag  anser  derför,  att  den  i  Norge  brnkliga  afVerk- 
ningsmdioden  är  att  föredraga  iVamf Ör  den  hos  oss  an- 
anyända.    I  Norge   afverkas  stocken  tidigt  pä  hosten  och 


42 

hopbringas  i  lämpliga  hogar  delvis  redan  pä  bar  mark, 
hvilket  natnrligtvis  mycket  nnderlättar  virkestransporten 
tili  flottningsplatserna  nnder  vintern.  Sedan  yära  skogar 
namera  äro  glesa  och  endast  nndantagsvis  mycket  groft 
virke  förekommer,  med  nndantag  af  virke  frän  kronosko- 
garna^  bör  detta  mycket  väl  lata  göra  sig  hos  oss^  atan 
att  afverkningskostnaden  derigenom  fördyras.  Stoekslä- 
paren  forglar  stocken  för  vida  billigare  fran  en  plats  dit 
han  f är  ätervända  flere  ganger,  da  vagen  blir  uppkörd 
och  möjli§gör  forslingen  af  större  lass,  an  da  han  tvingas  att 
i  snö  bana  väg  tili  hvarje  stam.  Och  skulle  äfven  virkes- 
släpningen  derigenom  ställa  sig  litet  dyrare,  sä  äro  de  f ör- 
delar,  som  dermed  äro  förenade  sä  mänga,  att  detta  icke 
bör  afskräcka  oss.  Afverkas  stocken  tidigt  pä  hosten 
och  köres  i  högar,  bortfaller  helt  och  hallet  firnktan  fSr 
sen  afVerkning  och  man  har  god  tid  pä  sig  att  pä  vin- 
tern fullständigare  ntdrifva  de  skogar,  som  dertill  äro 
bestämda.  Stocken  läter  lättare  flöta  sig  och  virket  är 
mindre  mottagligt  f  öt  blännad,  barkningen  verkstäUes  lätta- 
re samt  dragarenes  svära  arbete  nnderlättas,  hvaij  ernte 
jag  vill  päpeka  den  för  oss  sägverksägare  viktiga  omstän- 
digheten,  att  vi  i  detta  fall  redan  pä  höstvintem  lättare 
kunna  beräkna  det  stockparti  vi  fä  ntsläpadt  En  viktig 
faktor  är  äfven,  att  den  växande  skogen  lider  mindre  af 
en  afverkning,  som  sker  pä  hosten  an  nnder  vintern. 
Vid  f  ällningen  af  stammen  nnder  vintern,  da  skogen  är 
frusen,  gä  säväl  en  mängd  qvistar  ä  större  träd,  som  yngre 
träd  helt  och  hallet  f  örlorade,  da  de  deremot  nnder  hosten 
sällan  gä  af,  utan  böja  sig  nndan  och,  ehnru  skadade 
äter  repa  sig." 

Herr  v.  Zweygberg  förenade  sig  i  allo  med  ref.  samt 
yrkade,  pä  grnnd  af  de  af  denne  anforde  skäl,  att  afverk- 
ningen  i  mellersta  Finland  borde  slntföres  inom  febntari 
eller  senast  medio  af  mars  mänad.  I  kronoskogame  vore 
detta  nödvändigt  äfven  af  ett  annat  skäl,  nemligen  den 
päbjndna  kontrollkuberingen.  Enligt  nu  gällande  förord- 
ning  bör  mätningen  vara  af  forstmästaren  verkstäld  inom 


4S 

april  manad  men,  oafsedt  att  stockafVerkning  oeh  släp- 
Bing  mängenstädes  da  ännn  pägä^  hvarigenom  en  god  vara 
förderfvaS;  framskjntes  kontroUknberingen  sälnnda  ända 
tili  maj,  da  stocken  yanligen  redan  flyter  och  kontroU- 
knberingen sälnnda  omöjli^öres. 

Forstmästar  Krank  yrkade  likaledes  att  afverkningen 
borde  npphöra  senast  den  15  mars. 

Forstmästar  Bancken  rar  af  samma  äsigt,  roen  nasäg 
att  bestämningen  härom  likväl  borde  knnna  modifieras  de 
ar  varen  intradde  ovanligt  sent  eller  ovanligt  tidigt. 

Herr  Kramsu  ansäg  att  hvar  och  en,  som  haft  att  göra 
med  stockafverkning,  kommit  tili  den  erfarenhet  att  den 
bästa  afverkningstiden  rore  jannari  och  febmari  manader, 
hvarför  afyerkningen  senast  borde  afslntas  omkr.  den  15 
mars.  Men  sä  önskligt  detta  an  vore,  var  det  emellertid  i 
Praktiken  icke  alltid  möjligt  att  genomföra  en  tidigare  af- 
yerkning.  I  kronoskogame  var  man  ocksä  mindre  beroende 
af  tiden,  emedan  dess  kämfnra  ej  sä  lätt  tog  skada^  medan 
deremot  det  yngre  och  lösare  virket  i  privatskogarne  var 
hemfkllet  ät  blännad,  om  det  afverkades  medan  safterna 
annn  voro  i  rörelse.  Af  detta  skäl  ville  tal.  ocksä  vama  emot 
att  böija  afverkningen  f ör  tidigt  om  hosten  nnder  varm  oeh 
vacker  väderlek,  ty  detta  vore  med  afseende  ä  virkets  fram- 
tida  qvalitet  nära  nog  lika  skadligt  som  en  sen  värafverk- 
ning.  Beträffande  refrs  yrkande  att  virket  efter  afverk- 
ning  borde  samlas  i  hopar  ansäg  talaren  äfven  detta  vara 
efkersträfvansvärdt;  men  han  bade  dock  fnnnit  att  de  der- 
med  förbnndna  kostnaderna  tillsvidare  förhindrade  detta. 
I  mellersta  Finland  knnde  man  ocksä  lättare  komma  tili 
rätta  ntan  ett  sädant  förfarande,  i  synnerhet  i  äldre,  jem- 
förelsevis'  väl  slntna  skogar,  medan  deremot  den  större 
snSrikedomen  i  nordliga  Finland  tvingade  tili  tidig  afverk- 
ning  och  hopning.  Jn  mera  skogarne  i  mellersta  Finland 
glesnade,  desto  mera  torde  man  dock  äfven  här  mästa 
tillgripa  tidig  afverkning  och  hopning. 

Ordßranden    delade   referentens    äsigt  att  afverknin- 
gen borde  börja  f  örc  jnl  och  virket  derefter  hopas.    Fäll- 


u 

ning  tidigare  pä  hosten  ansäg  talaren  deremot  farlig.  Att  i 
Bödra  Finland  afverka  senare  an  febrnari  ledde  ofelbart 
tili  blännad.  Yid  vissa  sägverk  i  norra  Finland^  hvars 
förhällanden  talaren  kände  dels  af  egen  erfarenhet^  dels 
genom  meddelanden  af  bekanta  sägä^are,  var  det  vanligt 
att  virket  ntsläpades  och  hopades  före  jul,  för  att  senare, 
pä  enkom  anlagd,  jemnt  stnpande,  körbana  frainbefordras 
tili  vattendragen.  Detta  blefve  ej  dyrare^  ty  pä  en  sädan 
körbana  släpades  2  ä  3  ganger  större  lass  an  här.  Ena- 
handa  vore  äfv^en  förfarandet  i  »venska  Öfvertomeä,  Ka- 
lix  m.  fl.  orter. 

Sä  ense  man  emellertid  här  vore  att  afrerkningen 
borde  ske  om  vintern,  funnos  dock  trakter  der  den  tvärtom 
förßiggick  pä  värsommaren,  nemligen  central  Europas  alp- 
trakter.  Stocken  barkades  likyäl  här  omedelbart  och  kom 
äfven  ganska  hastigt  tili  försägning. 

Herr  Borenius  trodde  att  syärigheten  att  fä  tillräek- 
ligt  arbetsfolk  förhindrade  afrerkningsarbetenas  ntförande 
i  norra  Finland  pä  den  bäst  länxpliga  tiden.  Till  ordföran- 
dens  anförande  frän  central  Europas  alptrakter  ville  ta- 
laren anmärka  att  det  hufvnsakligast  var  gran  och  silfver- 
gran,  som  der  afverkades  sommartid. 

Forstmästar  Falck  hade,  sä«oni  ledare  af  handelshn- 
set  Gntzeit  &  C:08  afverkningar,  tre  är  försökt  att  efter 
norskt  mönster  f örst  hopa  stocken,  men  hade  kommit  tili 
den  erfarenhet  att  detta  nnder  närvarande  förhällanden  med- 
forde  dubbel  kostnad.  Orsaken  härtill  vore  den  att  släpa- 
rene  taga  samma  pris  antingen  virket  var  hopadt  eller  ej, 
synnerligast  som  backar,  stenar  och  andra  naturhinder 
omcVjliggjorde  inrättandet  af  en  sädan  körbana  som  ord- 
f  öranden  omtalat.  Beträifande  afverkningstiden  höU  oeksä 
talaren  före  att  fallningen  ander  vanliga  är  borde  afslntas 
senast  omkring  den  15  mars,  men  under  strängare  och 
snörikare  vintrar  künde  utsträckas  tili  slutet  af  sagde  mänad. 

Herr  Kramsu  meddelade  att  Panl  Wahl  &  C:d  kom- 
mit tili  samma  erfarenhet  med  afseende  ä  hopningen  och 
derf  ör  tillsvidare  användt  sädant  f örfarande  endast  i  glesa 


45 

skogar.  äläpningHkostnaden  yore  här  tillsvidare  billig^ 
emedan  arbetssökande  infanno  »ig  i  niängd  fräii  det  inre 
landet  Annat  var  förhallaudet  dereniot  i  norden  hvarför 
man  ocksä  der^  ätminBtone  för  20  är  sedan^  var  tvungen 
att  forcera  arbetet  pk  hosten,  för  alt  lünnna.  fä  stoc- 
ken hopad. 

Efter  det  talaren  besvarat  ordforandens  frägor  med 
afseende  a  barkningen  och  fordonen  .sälunda,  att  bark- 
niugen  mest  ntföres  i  skogen  samt  att  vid  släpuiDgeu  all* 
mänt  användas  2  slädar,  erinrade 

Ordforanden  att  fragan  hittills  bliiVit  belyst  med  af- 
seende ä  afyerkningstidens  inverkan  pä  virkets  beskaffen- 
het,  medan  deremot  dess  inflytande  pä  flottningen  icke 
blifvit  berörd. 

Herr  Kramsu  sade  sig  hafva  fannit  att  afverkniag 
nnder  högvintem  äfven  var  tili  nytta  med  afseende  k 
flottningen,  medan  senare  afverkadt  virke  lättare  sjun- 
ker.  Det  bade  praktiserats  att  nppdraga  sjnnkande  virke 
pä  Stränderna  för  att  torka  och  sedan  flottas  vidare, 
men  detta  vore  enligt  talarens  erfarenhet  bortkastade 
penningar,  ty  dels  insnger  det  torkade  sänkvirket  vatten 
som  svamp  och  sjnnker  derför  snart  igen,  dels  är  det 
med  stocken  som  med  flötad  sägad  vara  att  den  svart- 
nar,  om  den  fär  torka  och  sedan  igen  flottas.  Bättre 
är  derför,  der  sä  ske  kan,  att  h.  o.  h.  sänka  densamma, 
ty  fär  den  ligga  sä  länge  i  vattnet  att  kädan  h.  o.  h. 
forsvinner  och  stocken  sedan  sägas  ntan  att  torkas, 
lemnar  den  en,  ätminstone  tili  det  yttre,  ganska  god  vara. 

Ordforanden  hemstälde  hnmvida  den  nu  disknterade 
frägan  knnde  bestämdt  besvaras.. 

Herr  Kramsu  ansäg  att  ingen  viss  dag  borde  fixera^ 
eller  att  man  ätmistone  endast  sknlle  uttala  sig  för  att 
afVerkningen  borde  försiggä  före  och  ej  efter  den  15  mars, 
ty  med  bästa  föresatser  lyckas  det  ej  att,  enligt  referen- 
tens  förslag  afslnta  arbetet  före  febmari  mänads  ntgäng. 
I  Päijänes  vattenomräde  f alias  ärligen  cirka  en  million 
stammai.    Ätt  afverka  och  hopa  alla  dessa  före  jnl  vore 


46 

ändä  omöjligare,  ty  yaDligen  iiifinna  sig  släparene  först  ef- 
ter  ju\,  sedan  de  titfört  sina  hemarbeten. 

Ordföranden  frägade  om  ej  mötet,  med  anledning  af 
den  förelupna  diskussionen  ville  förena  sig  om  referen- 
tens  iittalanden  med  afseeade  ä  mellersta  Finland. 

Herr  Kramsu  uppmanade  referenten  att  nännare  be- 
stämma  när  han  ansäg  att  böstafverkningen  borde  begynna. 

Ref.  Herr  Johnson  ausäg  det  vara  ännu  svärare  att 
fixera  när  afverkningen  borde  böija  om  hosten  an  när  den 
skulle  npphöra  om  vären,  emedan  hostens  tidigare  eller 
senare  inbrott  mäste  bestämma  detta.  Att  afverkningen 
dock  knnde  vidtaga  ganska  tidigt,  ntan  att  virkets  qvali- 
tet  deraf  lider,  bade  talaren  erfarit  firän  Norge,  der  afverk- 
ningen vanligen  börjar  redan  i  September,  säsom  Herr  Wiik 
torde  kunna  intyga.  Afverkningen  borde  derfSr  hoö  oss 
utan  risk  knnna  ntföras  nnder  Oktober  och  november,  sä 
att  hopningen  mä  kunna  slutföras  före  jal.  Endast  ander 
ovanligt  snöfattiga  vintrar  trodde  talaren  att  släpningspriset 
blefve  detsamma  antingen  stocken  var  bopad  eller  ej, 
medan  det  deremot  torde  ställa  sig  betydligt  olika  i  glesa 
skogar  under  snörikare  är. 

Herr  Wiik^  som  i  Norge  haft  afverkningar  i  Glom- 
mens  vattendrag,  upplyste  att  afverkningen  der  vidtog  i 
granskog  stundom  redan  i  augusti  men  vanligen  i  Septem- 
ber samt  senast  afslntas  i  november.  Endast  nndantags- 
vis  utfördes  afverkning  senare  pä  hosten,  emedan  man 
funnit  att  den  växande  skogen  tog  skada  om  fällning  och 
hopning  försiggick  i  densamma  efter  det  kall  väderlek  gjort 
träden  och  telningarne  styfva  och  spröda.  Kontrakten  be* 
stämde  derför  vanligen  ocksä  att  dessa  arbeten  borde 
vara  afslntade  i  noven^ber.  För  öfrigt  anlades  pä  satt 
ordföranden  beskrifvit,  affärdsvägar,  längs  hvilka  den  f örut 
hopade  stocken  bortsläpades.  Det  i  Norge  använda  för- 
farandet  trodde  tal.  äfven  knnna  genomf öras  i  Finland, 
säsom  ocksä  enskilda  försök  redan  ädagalagt  och  ju  gle- 
sare  skogarne  blefvo,  desto  nödvändigare  blefve  det  att 
tillgripa  detsamma.    Bättre  vore  ja  da  att  börja  i  tid  och 


47 

smäningom  införa  detta  förfaringssätt.  Att  den  i  Norge 
brakliga,  tidiga  afverkningen  icke  skadade  virkets  qyali- 
tet  framgick  deraf  att  det  norska  virket  ätnjöt  den  bästa 
renome. 

Herr  Kramsu  medgaf  att  tidig  böstafyerkning  icke 
Tore  lika  farlig  som  «en  värafverkning,  men  ansäg  dock 
nagot  senare  afverkning  om  hosten  böra  föredragas. 

Forstmäsiar  Book  (Kemij  bade  insändt  ett  sä  lydande 
ntlätande:  ,,Pobjois-8aomes8a  lopetetaan  sahapölkkyjen 
bakkans  yleisesti  bu^tikmm  15  p.,  joka  päivä  täällä  on 
pidettävä  sopivirnpana  sekä  ptiitten  ulosantamiseen  että 
lauttankseen  näbden^. 

Ordßranden  foreslog,  att  alldenstnnd  den  nppstälda 
frägan  egentligen  icke  berörde  tiden  da  afverkning  borde 
begynna  om  hosten,  mötet  ville  f  örena  sig  om  referentens 
attalanden  med  afseende  ä  tiden  da  afverkningen  borde 
npphöra  om  vären. 

HeiT  Kramsu  ansag  skäl  vara  att  mötet  äfven  ntta- 
lade  sig  angaende  tiden  da  afverkningen  borde  begynna 
ooh  föreslog  i  detta  afseende  december  samt  nnder  tidi- 
gare  vintrar  nndantagsvis  november  mänad. 

Herr  v.  Zweygberg  foreslog  att  mötet  sknlie  nttala  sig 
f ör  att  afverkningen  i  regeln  borde  afslnta  sinom  febmari, 
men  ander  vissa  är  kande  ntsträckas  nägot  senare,  hvar- 
jemte  det  kande  antydas,  att  en  tidigare  afslntning  möjlig- 
gjordes  genom  att  börja  afverkningen  tidigare  an  härtills 
varit  brukligt  pä  mänga  stallen. 

Herr  Bancken  önskade  icke  nägot  attalande  anga- 
ende afverkning  om  hosten,  emedan  trädens  safter  da 
äniiii  voro  i  rörelse. 

Ordßranden  vidhöU  att  re^olationen  endast  borde 
gälla  tiden  för  afverkningens  apphorande  om  vären,  me- 
dan  diskassionen  for  öAigt  finge  atgöra  svar. 

Efter  det  Herrar  Borenius  och  Kramsu  anderstödt 
Herr  v.  Zweygbergs  f  örslag  f  örenade  sig  mötet  om  f  öljande 
resolation: 


48 

Möiel  anser  ati  afverknmgen  i  tneUerüa  och 
sbdra  Finkmd,  sdoäl  med  afseende  d  floHningen 
80fH  virkets  beskaffenhet^  halst  borde  afdutc^s  inom 
februari  mänad,  da  ej  en  längre  och  drängare 
vinter  tilldfer  dess  utsCräckande  tili  borjan  afmars, 
För  ati  mbjUggöra  en  «a  tidig  afslutning  borde 
afverkningen  i  stallet  begynna  tidigare  pd  hosten 
an  nu  %  allmänhet  är  vanligt,  beroende  detta  dock 
af  vintenis  och  köldens  tidigare  eller  senare  in- 
trade. 

Härefter  öfvergick  mötet  tili 

3:dje  frägan.    Huru  borde  bevakningen  i  sdväl 
kronans   soin   enskildes   skogar  lämpligast  ordnas 
för   aft  forekomma   och  hämma  skogseldars  upp' 
komst  och  spridning? 

Den  utsedda  referenten,/o;s^was/«ren  i/.  R  Sandberg 
(Torneä)  kade  insändt  ett  sa  lydande  andragande: 

^Af  de  maDga  fiender^  som.bemsöka  vära  skogar,  är 
elden  den  ojemf örligt  mäktigaste  och  mest  fördärfbringaa- 
de  af  alla.  Ty  de  skador  densamma  ästadkommer  strileka 
sig  icke  blott  tili  skogsbeständet,  utan  äfvea  tili  själfva 
skogsmarken,  hvilken  elden  i  större  eller  mindre  grad  be- 
röfvar  des  organiska  beständsdelar. 

Endats  i  landets  sydligaste  och  sydvästra  delar  iiöra 
skogseldar  tili  sällsyntheter  och  kunna  icke  dar  nnmera 
vinna  nägon  större  terräng^  men  annorstädes  i  Finland  och 
synnerligen  i  dess  nordligaste,  glest  befolkade  trakter  pä- 
träffas  allmänt  vidsträckt«  ytor,  som  blifvit  häijade  af  far- 
eldar.  Exempelpä  den  förödelse  skogselden  dock  kmmat 
ästadkomma  äfven  i  södra  Finland,  da  jordmanen  varit 
torr  och  trakten  glest  bebygd,  finna  vi  emellertid  i  den  for 
sin  storartade  ödslighet  beryktade  Tavastmon,  dar  na  pa  mila- 
länga  sträckor,  isynnerhet  pä  äsen,  blott  tviniga  tallar  samt 
förkrympt  björk  och  asp  tyckes  jämte  Ijnng,  Hngon-  och  n\)9- 
lon-ris  kämpa  för  tillvaron  pä  den  ntmagrade  mo^andea. 
Pä  denna  mo  växte  dock  för  knapt  mer  an  en  mansälder 


49 

tillbaka  reslig  furuskog,  efter  hvilken  ännii  för  ett  trettio 
t«I  är  sedan  grofva  skeletter  kvarstodo,  högresta  likt  ben- 
rangel  efter    en  generation    af  jättar.    Hvad  hade  icke  en 
gädan  skog  under  nuvarande  förhällanden  varit  värd!  Om 
vi   genomströfva  östra,  mellersta  och  norra  Finland,  finna 
vi  öfveralt  större  eller  mindre  brandytor,  men  dessa  f  örete 
icke    en  sädan  vidd  och  sällan  häller  samma  tröstlösa  ut- 
seende  som'nyss  nämnda  mo,  innan  vi  komma  tili  de  nord- 
ligaste    traktema    af   Uleäborgs    län.    Hvilka  miljoner  af 
ungträd  hafva  icke  genom  brand  här  gätt  totalt  förlorade, 
da    sädana    trän  härstädes  sakna  allt  salnvärde!    Men  vi 
skola    icke  denna  gang    sä  mycket  f ästa  oss  vid  nngsko- 
gen,  hvilken  dock  utgjort  forstniannens  hopp  för  ett  kom- 
mande  sekel,  ntan  mä  vi  för  tillfället  rikta  vär  uppmärk- 
samhet    mera  ät  den  del  af  vära  skogar,  hvaraf  vi  nu  re- 
dan    knnnat    hafva    direkt  inkomst,  nämligen  timmer-  och 
»äkallade    timmerämnesträd.     Till    och  med  i  nordligaste 
Finlands  mest  aflagsna  ödemarker  hafva  sädf.na  träd  nn- 
mera   vunnit  liflig  efterfrägan,  medan  träd  af  klenare  di- 
mensioner äfvensom    all   slags  bränved  fortfarande  flere- 
städes   alldeles  icke   knnna  föryttras.    Utgöres  skogen  af 
gran    utdö   i   regeln   nästan  alla  träd  efter  en  intensivare 
skogsbrand.    Bättre  reder  sig  däremot  tallskogen,  men  äf- 
ven  i  denna  dö,  förutom  ungträdeu,  vanligen  en  stör  del  af 
medeläldersträden.     De   träd   däremot,   hvilka   öfverlefva 
branden  hafra  emellertid  erhällit  skador,  hvilka  i  ej  ringa 
grad  nedsätta  Stammarnes  framtida  värdc.    Aldre  huggf  är- 
diga  tallbeständ  taga  visserligen  i  allmänhet  mindre   ska- 
da   och   trädens  tekniska  värde  blir  icke  nedsatt,  säframt 
afvärkningen    genast    kan  värkställas.    Men    da  det  ofta 
kan    inträffa    att  prisförhällandena  vid  ett  sädant  tillfälle 
äro    läga,    medför    en  bräd   försäljning  i  sädant  fall  för 
skogsegaren  icke  ringa  f  örluster.    Härskildt  i  kronoskogar- 
ne  hinna  ofta  träden  erhälla  bläyta  innan  de  afvärkas,  da 
ntstämpiingen  af  virke,  som  pä  allmän  anktion  frän  stats- 
skogame  ntbjndeS;  skall  vara  ntstämpladt  äret  f  örr  an  det 
afvärkas. 

4 


50 

I  forna    tider    liafva    skogseldarne   tvifvclsutan   varit 
längt    sällsyntare    äfveu   i  norden,  ty  det  ligger  i  den  no- 
madiserande    lappeus  intresse  att  skydda  sina  renlafsfält 
för   brand.     Maktlös    stod   da    emellertid  den  fätaliga  be- 
folkningen,    när    elden   af  nägon  olyokshändelse  kom  lös, 
och  branden  fick  fortfara  tili  dess  mötande  vatten  eller  in- 
trädande  rcgn  släckte  densanima.   Nästau  lika  maktlös  stär 
ännu  i  vura  dagar  forstmauuen  i  dessa  nordliga  skogar,  da 
under  en  torr  sommar  skogseldar  samtidigt  pä  mängahull 
härja  inom  bans  revier.    Vid  sudaua  tillfällen  om  uägonsin 
befinnes  bevakningspersonalcn  vara  alltför  fätalig.    Hvad 
stär  da  att  göra?  Att  of örtöfvadt  begifva  sig  tili  brandstället 
är  skügsforvaltarens  första  tanke  och  den  nästa  är  att  med  till- 
hjälp  af  nppbädadt  manskap  söka  släcka  den  härjande  elden. 
I   lyckligaste  fall  fas  ocksä  elden  sälunda  hämmad  innan 
den    vunnit  sadan  utsträckning  att  densamma  ej  mera  ge- 
nom   människo-ätgärder  kan  stäfjas.    Men  medan  det  mö- 
doBamma   släckningsarbetct  i)ägär  synes  redan  rök  uppsti- 
ga  frän  andra  skogstrakter  och  innan  en  vecka  f örlidit,  är 
heia    näjden    sä    insvept  i  rök  frän  skogseldar  att  det  är 
omöjligt    att   se  hvar  branden  härjar.     Ökogvaktarene  mä 
nu  hafva  gort  sin  sak  aldrig  sä  samvetsgrant  —  ehuru  ty- 
värr   motsatsen  ofta  nog  inträffar  —  desse  fönnä  dock  ej 
bade  arbeta  vid  eldsläckningcn  och  med  erforderlig  snabb- 
het    upprepade    ganger    f örf lytta    sig   tili   de   nya  brand- 
ställen,  hvilka  tätt  pä  hvarann  yppa  sig  inom  bevakningsom- 
rädet.  Eiden  fär  sälunda  tillfällc  att  härja  ohejdadt.    AU- 
mogemannen  visar  sig  sällan  hugad  att  utan  särskild  upp- 
maning   infinna   sig  vid  eldsläckning  i  grannens  skog  och 
det    sä    mycket    mindre    om    det   gäller   kronans   skogar. 
Derför    blir   bristen  i  brandbevakuingen   sä  mycket   mer 
kännbar. 

Dessa  nu  anf örda  omständiglieter  hafva  blott  altför 
ofta  gifvit  flertalet  af  de  praktiserande  forstmännen  i  lan- 
det och  säkert  äfven  mängen  skogsegare  anledning  tili 
frägan:  ^Hurn  borde  bevakningen  i  säväl  kronans  som 
enskildas  skogar  lämpligast  ordnas  för  att  förekomma  och 


51 

hämma  skogseldars  uppkomst  och  spridningV"  hvilken  frä- 
ga  forstföreningen  nn  vid  sitt  arsmöte  i  Jyväskylä  beshitit 
npptaga  säsom  diskuHsionsämne. 

Uti  nu  gällande  skogslag,  gifven  den  3  September* 
1886,  heter  det  uti  §  30:  „Uppkommer  skogseld,  skola 
grannar  skynda  dit  f  ör  att  släcka.  Tager  faran  tili,  skall 
nästa  krono-  eil  er  skogsbetjent  eller  forsttjensteman  eller  af 
kommunen  tilläfveniyrs  utsedd  ledare  af  slikt  eldsläcknings- 
arbete  strax  efter  det  de  genom  markens  egare  eller  annor- 
ledes  fätt  underrättelse  oin  skogselden,  saniinankalla  nö- 
digt  släckningsmanskap  genom  utsänd  bndkafle,  som  skynd- 
samt  skall  frambe  fordras  frän  gärd  tili  gärd.'^ 

Ett  välbehöfligt  tillägg  tili  tidigare  lagbestämmelser 
beträflFande  skogseldssläckning  bar  sälunda  uti  äberopade 
paragraf  tillkommit,  da  äfven  skogsbetjänt  ocli  af  kom- 
munen utsedd  ledare  för  skogseldssläckning  numera  be- 
rättigats  sammankalla  nödigt  släckningsmanskap  genom 
utsänd  budkafle.  Enskilda  kommuner  kunna  säledes 
nu,  dar  behofvet  sädant  päkallar,  anställa  eldsläcknings- 
ledare,  hvilka  äga  laglig  rätt  att  sammankalla  ortens 
befolkning  tili  nödhjälp,  da  skogseld  lösbrutit.  Däremot 
finnes  uti  nyss  citerade  paragraf  icke  tydligt  sagdt 
om  sädana  funktionärers  anställande  för  brandbevaknin- 
gen  och  eldsläckningen  i  kronans  skogar.  Men  da 
samma  rättighet  att  uppbäda  handräckningsmanskap  tili 
skogseldssläckning,  som  blitvit  de  af  kommunen  valde  eld- 
läckningsledarene  medgifven  ocksä  blifvit  skogsbetjänte 
betrodd  och  skogsbetjänte  äro  icke  allenast  revierens  or- 
dinarie  utan  ock  extra  skogsvaktare,  hvilka  aflagt  skogs- 
vaktareedy  sä  är  det  enligt  min  tanke  numera  icke  omöjligt 
att  af  edsYUrne  extra  skogsvaktare  utvälja  eldssläcknings- 
ledare  för  vära  statsskogar.  För  de  af  kronans  skogar 
der  eldskador  oftare  inträffat  icke  allenast  borde,  utan 
äfven  künde  säledes  en   eldssläckningspersonal   anställas. 

I  värt  grannland  överge  har  man  redan  insett  nöd- 
vändigheten  af  en  sädan  anordning  och  den  12  juni  1884 
har  pä  grund  af  ett  kungligt  beslut  en  befallning  utfärdats 


52 

om  Norrbotteiis  Hins  indelnin^  i  braiidrotar.  För  hvarje 
sädan  rote  antogs  en  brandroteniästare  med  älig«j:aHde  „att 
der  skog'seld  yjipar  sig  iiioni  roten  skyndsamt  begifva  sig 
tili  stallet  samt  med  genast  tillkalladt  biträde  af  kring- 
boende  och  närmast  tili  hands  varande  personer  söka  att 
elden  släeka.  Tagcr  faran  tili,  skall  kan  strax  lata  bud- 
kafle  gä  byar  emellan  samt  sä«da  underrättelse  tili. när- 
mast boende  kronobetjänte,  sä  och  der  eld  är  i  allmän 
skog  eller  hotar  att  dit  sprida  sig,  tili  närnuiste  jägmästa- 
re  eller  kronojägare.  "  Rotemästare  före  befälet  öfver 
släckningsmauskapet  intill  dess  tili  befälet  berättigad  kro- 
no-  eller  skogsbetjent  ankommit,  varande  vid  eld  i  allmän 
skog  kronojägare  berättigad  att  befälet  föra  intill  dess 
jägmästare  anländt.  Det  äligger  rotemästare  äfvensom 
kronojägare  att  tili  laga  beifran  anmäla  nedläggande  af 
budkafle  eller  nteblifvande  frän  skogseld.  Kotemästare 
beflite  sig  att  genom  räd  och  förmaningar  forma  befolk- 
ningen  att  varsamt  umgäs  med  eld  ute  ä  marken  vid  sved- 
jande  och  eljes. 

Underläter  rotemästare  hvad  honom  enligt  nu  gifna 
bestämmelser  äligger,  ankomme  pä  kongl.  majestäts  befall- 
mngshafvande  att  honom  frän  nppdraget  skilja  samt  för- 
klara  honom  förlustig  större  eller  mindre  delaf  detai*vode 
som  för  nppdraget  kan  hafva  blifvit  tili  honom  ntfäst  elier 
utgifvet". 

De  jägmästare  i  Norrbottens  län,  hvilka  benaget  läm- 
nat  mig  meddelanden  angäende  brandrote  indelningen  haf- 
va uttrykt  sin  synnerliga  belätenhet  med  denua  anordning, 
hvilken  de  redan  under  nägra  är  haft  tillfälle  att 
pröfva.  Enligt  jägmästarens  i  Torne  revir  muntliga  upp- 
gifter  är  detta  revir,  inom  hvilket  finnes  statsskogar  tili  en 
areal  af  95,490  hektar,  indeladt  i  15  brandrotar,  hvilka 
handhafvas  af  lika  mänga  brandroteniästare  Dessa  er- 
hälla,  förutom  en  ringa  ärlig  aflöning,  arvode  för  hvarje 
dag  de  äro  sysselsatte  vid  eldsläckning. 

Om  brandbevakningen  för  säväl  enskildas  som  sta- 
tenjs    skogar    äfven   i   Finland  för  framtiden  ordnades  pä 


03 

nngefar  cnahanda  fot  som  den  är  ordnad  i  Norrbottens 
län,  sknile  säkert  mänga  skogseldar  därigenom  kuniia  fö- 
i'ebyggas   eller  i  sin  början  hämmas." 

Forstmästar  Böök^&  insända  yttrande  lydde :  „Kruunun 
metsänvartioiminen  olisi  rnnkaviromin  järjestettävä  sillä  ta- 
voin,  että  asetettaisiin  riittävä  määrä  metsänvartioita,  joille 
niaksettaisiin  riittävät  vuosipalkat,  5— 8CX)  markkaa,  rahassa. 
Nykjiset  metsänvartiatorpat  ja  jyväpalkat  eivät  ole  sopivat, 
vaan  ne  saisi  poistaa. 

Herr  v.  Ztceygberg  erinrade  att  det  ju  vore  bögst  nödvän- 
digt  att  fa  ett  tillräekligt  antal  skogvaktave  med  tillräck- 
liga  löner,  nien  att  det  under  närvarande  f  örballanden  vore 
omöjligt  att  genomdrifva  de  af  Herr  Book  f  oreslagna  löne- 
beloppen,  emedan  skogvaktarenes  antal  dock  vore  sa  stört 
att  bndgeten  bärigenom  blefve  betydlig  ökad.  Dels  för 
att  minska  den  direkta  kostnaden,  dels  för  att  bereda  skogs 
vakten  ett  eget  bem  borde  derför  ocksä  boställen  bibe- 
bälles  eller  inrättas  der  detta  vore  möjligt.  Referentens 
förslag  ville  tal.  deremot  understödja  och  tillägga  att  der 
i  kronoskog  ej  funnos  tillräekligt  skogvaktare,  der  voro 
kronoskogstor^iare  antagliga  tili  brandrotemästare,  likasom 
de  äfven  nu  voro  skyldige  att  släcka  ocb  anmäla  om  ut- 
braten  skogseld,  Afven  om  de  sälnnda  antagna  rotemä- 
starene  -finge  en  lindrig  ersättning,  blefve  detta  dock  bil- 
ligare  an  att  mycket  öka  skogvaktarenes  antal. 

Mefsänhoüaja  Hannikainen  yhdistyi  ehdellisiin  pubn- 
jiin,  jotka  olivat  antaneet  kirjalliset  lausnnnot,  erittäin  siinä, 
mitä  he  ovat  lausuneet  siitä,  että  metsänvartijain  palkat 
knumunmetsissä  ovat  aivan  liiau  pienet  voidakseen  odot- 
taa  heiltä  tarpeeksi  buolta  met.säin  vartioimisessa.  Metsän- 
vartijain palkat  ovat  cbdottomasti  parannettavat.  Myöskin 
siinä  ybtyi  pnh.  edellisiin,  että  metsänvartijain  piirit  kai- 
kissa  osissa  maatamme  olisivat  pienennettävät.  Sillä  tuskin 
missään  voi  metsänvartija  vartioida  suurempaa  alaa  knin 
1500 — 2000  tynn.  alaa.  Sitäpaitse  luuli  pnbnja  tebokkaaksi 
keinoksi  metsäpalojen  estämiseksi  olevan  sen,  että  kaikille 
kranniin  metsissä  asuville  torppareille  annettaisiin  erityinen 


54 

hakamaa  käytettäväksi,  nun  riittävä^  etttk  siita  saisirat 
puita  omaksi  tarpeeksi  sekä  olisi  tilaisuus  raivata  karjan 
laidunta.  Sillä  epäilemättä  tuntnu  osa  niistä  metsäpaloista, 
jotka  ovat  raivonnet  krnnnnnmetsissä^  olevan  yhteydessä 
kruunun  torpparein  epämukavan  aseman  kanssa.  Tämä  ehdo- 
tettn  parannns  krunnnntorpparein  ja  metsänvartijain  oloissa, 
tnlisi  vastaisuudessa  olemaan  varniana  keinona  metsäpa- 
lojen  estämiseksi.  Metsänhoitajain  snnrimpana  pyrintönä 
tnlisi  siis  olla^  eit'A  krununnmetsät  saataisiin  asntniksi;  nüt- 
ten  asnttaminen  ja  viljeleminen  tnlisi  siis  olla  heidän  hel- 
limpänä  hnolena. 

Herr  Timgren  ville  päpeka  att  Herr  Böök*s  förslag 
attbortlemna  skogsvaktareboställena  vore  olämpligt  äfven 
derför  att  skogsvakterna  sähinda  blefve  tvngna  att  bosätta 
sig  i  byarne,  i  stallet  för  i  skogen,  i  midten  af  enhvars 
bevakningsomräde. 

Ordföranden  framhÖU  hnrnsom  det  vore  myeket  skäl 
att  i  enskilda  skogar  i  norra  Uleäborgs  län  följa  det  i 
Sverige  använda  brandrotemästaresystemet.  Den  omstän- 
digheten  att  kronoskogsbevakningen  i  vissa  trakter  var 
orimligt  npptagen  af  att  släcka  skogseldar  pä  enskild  mark, 
ntvisade  blaud  annat  behofvet  häraf.  Humvida  det  der- 
emot  var  lämpligt  för  kronan  bade  tal.  icke  füllt  klart  för 
sig.  Ätniinstone  borde  i  sä  fall  heia  socknar  delas  i  rotar, 
gemensamt  för  krono-oeh  enskild  mark.  Det  af  ref.  pä- 
pekade  tillägget  i  var  nya  skogslag  bade  tillkommit  pä 
tal:8  initiativ,  ty  han  bade  förutsett  att  frägan  om  anstäl- 
lande  af  komniunala  eldsläckare  skulle  uppstä.  Sättet  vore 
neml.  bade  billigt  och  äfven  annars  lämpligt  i  norden, 
säsom  tal.  t.  ex.  varit  i  tillfälle  att  öfvertyga  sig  om  pä 
Ural,  der  vidsträckta  skogar  sälnnda  skyddas.  Tal.  nnder- 
stödde  derför  ref:s  f örslag,  sä  vidt  det  gälde  enskilda  sko- 
gar, men  förenade  sig  med  Herr  v.  Zweygberg  med  afse- 
ende  ä  kronans.  Eni.  erfarenheten  frän  Evois  kronopark 
lemnade  kronoskogstorparene  den  bästa  hjelp  vid  släck- 
ningen  af  skogseld.  Eldsläckningen  nnderlättades  visser- 
ligen   uti   nämnde   trakt  genom  att  befolkningen  der  var 


55 

talrikare  an  i  mänga  andra  kronoskogstrakter,  men  a  andra 
sidan  knnde  äfven  ökandet  af  torpens  antal  tili  en  borjan 
medföra  ökad  eldfara,  tillföljd  af  det  öfliga  odlingssättet. 

Forstmästar  Ahlberg  ansäg,  med  afseende  ä  förhäl- 
landena  i  sydöstra  delen  af  Wiborgs  län,  der  tal.  vistats  och 
hvarest  rena  tallskogar  befrämjade  eldens  hastiga  sprid- 
ning;  att  ocksä  der  eldsläckningsväsendet  borde  ordnas  pä 
ett  ändamälsenligare  och  mera  eflFektivt  satt.  Men  da  all- 
mogen  pä  den  trakten  var  likgiltig  med  afseende  a  skogen 
samt  van  vid  statsförmynderskap  och  att  initiativet  utgick 
frän  högre  ort,  trodde  tal.  att  det  af  ref.  föreslagna  sättet 
icke  lämpade  sig  för  dessa  trakter.  Bättre  vore  deremot 
att  kronobetjeningen  säsom  hittills  ahvälfdes  ifrägavarande 
äliggandc;  men  att  bro-  och  skallfogdarne  tilldelades  dags- 
penning  för  de  dagar  de  häraf  äro  upptagna. 

Herr  Rosberg  omnämnde  att  han,  med  anledning  af 
att  skogseld  ofta  häijade  ä  sAväl  enskild  som  kronomark  i 
Pihtipudas,  Wiitasaari  och  Kivijärvi,  föreslagit  kommunal- 
styrelserne  i  dessa  socknar  att  utse  sädana  eldsläckare, 
som  nu  gällande  skogslag  förntser,  men  hvilka  dock  ej 
borde  vara  berättigade  tili  annan  ersättning  an  hvad 
den  tili  elden  vällande  kan  aläggas  utgifva.  Tal.  hade 
sig  ännn  ej  bekant  hvad  hans  förslag  kunnat  föranleda, 
men  hoppades  dock  att  man  skulle  f  ülja  detsamma  ätmin- 
stone  i  Pihtipudas. 

Herr  Timgren  fann  förslaget  annars  mycket  lämpligt, 
men  ansäg  dock  att  de  iitsedda  eldsläckarene  borde  ersättas 
sälunda  att  kommnnen  —  eller  krouan  med  afseende  ä 
k  kronoskog  —  sknlle  förskottera  deras  aflöning  och  stanna 
för  densamraa,  der  ej  eldens  upphofsman  knnde  upptäckas 
eller  förmädde  ntgifva  honom  ädömd  ersättning. 

Herr  Rosberg  trodde  att  kommnnerna  föga  skulle  gä 
in  härpä  men  möjligen  kronan. 

Herr  Kramsu  ansäg  att  jordägaren  uti  intet  fall  borde 
aläggas  ütgifva  ersättning  men  väl  den  genom  hvars  f ör- 
vällande  elden  uppstätt.    Da  emellertid 

Ordforanden  upplyste  att  det  ej  var  fräga  om  ersätt- 


56 

ning   för   den  timade  skadan^  tttan  endast  ersättande  af 
rotemästarenes  arbete,  frängick 

Herr  Kramsu  sitt  nttalande. 

Ordßranden   erinrade   att   bebyggarene   af  en  trakt 
stodo  i   ett  solidariskt  förhällande  i  hänseende  tili  skogs- 
elden,  ty  om  en  jordägare  sökte  skydda  sin  skog,  medan 
andra  underläto  detta,  inträngde  elden  lätt  frän  den  vards- 
loses  mark.    Da  skogägarene  sälnnda^  sä  att  säga  af  na- 
tarförhällandena  voro  hänvisade  tili  att  gemensamt  skydda 
sina  skogar  mot  elden,  knnde  det  i  fräga  sättas  harnvida 
ej  allmänna  lagen  borde  bestämma  detta.    För  närvarande 
motte  dock   en  sädan  bestämning  stärkt  motständ  i  södra 
Finland,   der  jordägaren   1   allmänhet  bättre   skyddar  sin 
skog.     Da  man  emellertid  hos  oss  var  van  att  stifta  lag 
gemensamt  för  heia  landet  —  sä  olämpligt  detta  an  vore 
i  ekonomiska  frägor  —  torde  det  ej  nu  vara  skäl  att  yrka  pä 
nägon  lagförändring.  Deremot  borde  man  ealigt  Herr  Ros- 
bergs exempel  söka  invärkapä  kommunerna,  och  detta  främst 
i  norra  Finland  med  dess  vidsträckta  ödemarker.    I  dessa 
trakter  vore  elden  ett  svärt  gissel  och  derför  ville  tal.   ej 
heller  afböja,  ntan  tvertom  understödja  ref:s  förslag,  syn- 
nerligast  som  indelningen  i  brandrotar  alltid  förefallit  ho- 
nom  lämpligt.    Tal.  slutade  med  att  förorda  ref:s  förslag, 
hvilket  man   borde  söka  fä  förverkligadt  antingen  genom 
kommnnalstyrelserna  eller  pä  administrativ  vag  eller  ock 
möjligen  genom  lagförslag. 

Vicehäradshöfding  Castrin,  som  ej  öfvervarat  böijan 
af  diskussionen  och  ej  heller  hört  ref.  i  frägan,  ansäg,  sä 
vidt  han  künde  döma  af  det  han  erfarit,  f  örslaget  om  ut- 
seende  af  brandrotcmästare  mycket  lämpligt,  allenast  desse 
pä  nägot  satt  künde  erhälla  ersättning  för  sitt  äliggande. 
Da  emellertid  en  kommuns  medlemmar  redan  nn  enligt 
lag  äro  skyldige  att  pä  forstpersonalens  eller  kronobetje- 
ningens  kallelse  deltaga  i  släckandet  af  skogseld,  trodde 
tal.  att  det  ej  sknlle  möta  stora  svärigheter  att  fä  ett  lag- 
bnd  tili  stand,  enligt  hvilket  den  förslagna  ersättningen  i 
första  band  skulle  utgä  frän  kommunalkassan,  hvilken  se- 


1 


67 

dermera  borde  godtgöras  af  jordegarene,  vare  sig  ehskilda 
eller  kronan. 

Herr  Johnson  f  örenade  sig  med  Herr  Castren,  ty  om 
ock  lagen  bjader  att  alla  jordägare  böra  deltaga  i  släck- 
ningsarbetet^  yisar  dock  erfarenheten  att  aflägsnare  boende 
ej  vilja  infinna  sig.*)  Tilldelades  dereniot.  dem,  som  först 
infnnnit  sig  och  verksamt  bidragit  tili  släckningen  uägon 
ersättning  —  i  likhet  med  de  premier  brandstodsbolagen 
ntdela  vid  yanliga  eldsvädor  —  trodde  tal.  att  detta  skulle 
ntöfva  ett  godt  inflytande. 

Ord/öranden  erinrade  med  anledning  af  Herr  John- 
sons yttrande,  att  Herr  Castren  endast  föreslagit  ersätt- 
ning ät  rotemästarene.  Sä  hade  äfven  tal.  tankt  sig  saken 
ordnad^  nemligen  att  en  god  dagspenning  skulle  tilldelas 
rotemästarene  af  kommunen^  hyilken  i  sin  tur  borde  godt- 
göras af  den  skyldige  eller  jordägaren.  Herr  Johnsons 
f  örslag  om  premier  ät  de  mest  nitiske  vore  att  rekommen- 
dera  i  praxis  men  ej  säsom  en  lagbcstämning.  I  Ryssland 
funnes  dock  sädan  lag^  enligt  hvilken  ersättning  utgifyes 
ät  dem,  som  pä  längre  afständ  an  10  k  15  yerst  infinna 
sig  tili  släckning  af  skogseld.  Den  snnda  principen  i  yär 
lag^  angäende  släckning  af  skogseld  utan  ersättning,  yore 
det  emellertid  ej  anledning  att  frängä.  Af  yikt  yore  der- 
emot  att  det  funnes  tillräcklig  brandbeyakning  i  säyäl  en- 
skild  som  kronoskog. 

Da  ingen  talare  yidare  anmälde  sig,  hemstälde 

Ord/öranden  huruyida  nägon  resolution  borde  affattas. 

Sedan  Herr  v.  Zweygberg  uttalat  sig  härför,  allden- 
stund  diskussionen  gätt  i  sä  bestämd  riktning  samt 

Ordföronden  och  Herr  Rosberg  understödt  honom, 
beslöt  Mötet  att  resolution  skulle  aftattas. 

Herra  Hannikainen  ehdotti  että,  jos  jonkulainen  pää- 
tös  asiassa  tehtäisiin,  kokous  lausuisi  sen  suotayaksi,  että 
met^änyartijain   palkkaehdot   kruununmctsissä  parannettai- 


*)  Jemför  härmed  Porgtfftreningeiiß  Mecldelanden  B.  V,  paijf.  222. 

Red. 


58 

siin,  että  vartiapiirit  pienennettSisiin  ja  eitsi  torppareille 
kruunnnmetsissä  annettaisiin  erityinen  hakamaa  ja,  jos  nä- 
mät  katsottaisiin  suotaviksi,  eit^  metsänhoitoyhdistys  ryh- 
tyisi  joihinkin  toimiin,  että  knnnat  saataisiin  palkkaamaan 
gemmoisia  palovartioita,  joista  tässä  on  olhit  kysymys. 

Herr  Timcjren  künde  ej  f örstä  hvad  den  af  Herr  Han- 
nikainen  föreslagna  hagmarken  hade  med  saken  att  skaffa. 
Yrkandet  pä  förhöjd  lön  ät  skogsvaktarene  vore  dereraot 
väl  betankt. 

Herrn  Hannikainen:  Minii  tahdon  ainoastaan  metsän- 
hoitaja  Timgi*enin  lansnnnon  johdosta  sanoa  ^W'A  hän  ei 
ole  käsittänvt  minnn  lansnntoani.  Hakamaitten  antaminen 
ei  ole  yhteydessä  metM'tnvarfijain  imlkkaanüsen,  vaan  meU 
säpalojen  kanssa,  sillä  selvää  on  jokaiselle,  jolla  on  oUut 
sen  asian  kanssa  tekemistä,  että  nun  kanan  kiin  torpparilla, 
olipa  se  krunnun  tahi  yksityisen  maalla,  ei  ole  metsäloh- 
koa  käytettäväkseen,  josta  hän  saisi  hakata  pnita  ja  rai- 
vata  karjanlaidunta  ja  nun  kauan  kun  torpan  haltija  on 
näin  epävarraalla  kannalla,  voi  hänen  kanttaan  tuUa  toi- 
meen  metsä])aloja.  Ölen  kuullnt  asiantuntevilta,  että  näin 
on  kävnvt  la  omasta  kokeninksesta  tiedän,  että  suuri  osa 
ja  verraten  sniirin  osa  metsäpaloista  on  saannt  alknnsa 
]unri  sellaisista  syistä. 

Herr  Borenins  unnade  skogsvaktarene  allt  godt,  men 
ansag  dock  Herr  Hannikaincns  förslag  gä  ntom  ämnet. 
Med  anledning  af  Herr  Hannikainens  nppgift  att  krono- 
skogi^torparene  voro  vällande  tili  en  stör  del  skogseldar, 
anmärkte  tal.  att  det  visserligen  ej  künde  bestridas  att 
kronoskogstorpare  indirekte  eller  direkte  förorsakat  skogs- 
eld,  men  detta  vore  dock  icke  allmän  regel. 

Herr  Gehhard  npplyste  att  at  kronoskogstorparene 
flerfaldiga  ganger  erbjudits  att  inhägna  ät  sig  hagmark; 
men  de  vilja  icke  hafva  särskild  sädan. 

Herra  Haymikainen :  Kun  on  vielä  tuorcessa  mnistissa 
tämä  viimmeiscn  puhiijan  pnhe,  nun  tahdon  sähen  huo- 
mauttaa,  että  minä  en  ole  tarkoittanut,  että  aidattaisiin 
eri    hakamaita,   sillä    sc  olisi   luonnotonta,   vaan  olisi  tar- 


59 

peellista^  että  jokaiselle  torpalle  ja  metsänvartijalle  krnu- ' 
nQnmetsissä  annettaisiin  linjoitettn  nma-ala,  iBompi  talii  pic- 
nempi;  torpan  läheisyydessä,  josta  bän  saisi  polttopuita 
ja  karjanlaidunta.  Suuri  osa  heistä  on  ilman  näitä^  siitli 
on  minun  tarpeeton  Imomanttaa,  koska  täällä  on  enim- 
mäkseen  metsänhoitajia,  jotka  asian  tuntevat.  Mitä  yli- 
metsänhoitaja  Boreuius  sanoi,  että  kysyiuys  met«änvaii;ijain 
palkkaamisesta,  jota  minä  en  ole  nostannt,  vaan  munt,  ei 
olisi  yhteydessä  tämän  nietsäpalo-asian  kaussa,  se  väite 
ei  pidä  paikkaansa,  sillä  kysymys  on,  miten  vartioiminen 
voitaisiin  asettaa  nun,  että  kulovalkeltten  syiityininen  ja 
leveneminen  välttyisi.  Tietysti  se  että  kelvollisia  vartioita 
saataisiin^  on  muuan  keino  ja  niitä  »aadaan  kelvoIliBilla 
palkoilla.  Tietysti  se  kysymys,  että  saadaan  kelvoUisia 
vartioita  krnnnnnraetsiin,  on  tärkeimpiä  tässä  asiassa.  Nun- 
kuin  tietty  omistaa  kruanu  suuriinman  osan  PolijoiH-Suo- 
mea  ja  jos  nietsänpalot  saadaan  estotyksi,  nun  sillä  ölisi 
snnri  askel  otettn. 

Herr  Borenius  höll  f  öre  att  förslaget  borde  vara  prak- 
tiskt  ocli,  sä  stäldt  att  det  kande  leda  tili  na^ot  resnltat, 
inen  med  afseende  ä  Herr  Hannikaiiiens  tidiji;are  uttalan- 
den  att  en  skogsvakt  knappast  künde  bevaka  nier  an  1,500 
k  2,000  tnld,  künde  tal.  icke  tillmäta  bans  förslaji;  detta 
epitet,  ty  knappast  vore  det  für  närvarande  utsikt  tili  att 
styrelsen  skulle  bifalla  tili  ett  föi-slag  om  förbättrade  löner 
ät  sä  mänga  skogsvakter  som  derigcnom  skulle  uppstä. 

Herra  llannikainen:  Herra  IJorenius  sckoittaa  tämän 
kysymyksen  ybä  pabemmin.  Minä  en  ole  ebdottariut  mi- 
tään  vissiä  palkkaa  metsävartijoille,  olcn  ebdottanut  aino- 
astaan  sitä,  että  tämä  kokous  lansuisi  suotavaksi,  että  torp- 
pareille  kruununmetsissä  annettaisiin  bakamaa  käytettä- 
väksi,  metsänvartijapiirit  pienennettäisiin  ja  vartijain  palkka 
korotettaisiin.  Ja  luulen  että  jos  metsänboitoybdistys  nioti- 
veeraa  sen  asian  oikein,  nun  luulen  että  ballitus  nykyisessä 
oloissa  on  suostuva. 

Herr  Wiik  förenade  sig  med  Herr  Johnson  angäende 
önskligheten  af  ersättning  för  lemnad  bjelp  vid  skogseld, 


60 

ty  om  sädan  Titgafs  skulle  eldsläckare  liastigare  infiima  sig 
och  „snabb  hjelp  är  dubbel  lijelp." 

Herr  Timgren  framhöU  att  det  blefve  omöjligt  att 
ersätta  alla,  hvarför  det  vore  bäst  att  stanna  vid  förslaget 
om  rotemästarenes  ersättande. 

Herr  Johnson  sade  sig  endast  afsett  ersättning  ät  dem, 
8om  tili  elden  kallats  af  kronobetjeningen  eller  forstper- 
sonalen,  hvartill 

Herr  Timgren  genmälde  att  enligt  skogslagen  man 
Dr  matlag  hör  begifva  sig  tili  elden,  da  bndkafvel  anländt, 
bvarjemte 

Herr  Gehhard  upplvKtc  att  150  man  kunna  i  vissa 
trakter  sammankomma  inom  par  timmar  efter  sälnnda  er- 
hallen kallelse. 

Herr  Johnson  erinrade  att  bans  förslag  nrspmngligen 
endast  afsett  premier  at  de  första  och  mest  verksamma; 
emot  hvilket  förslag 

Herr  Timgren  icke  bade  nägot  att  anmärka. 

Herr  Wiik  önskade  dessntora  premier  ät  den  eller  de, 
som  anmäla  för  vederbörande  om  iitbriiten  skogseld. 

Ordföranden  upplyste  att  sä  är  vanligt  nti  kronoskog, 
hvarjemte 

Herr  v.  Zweygberg  meddelade  att  öfverforstmästaren 
har  sig  medgifvet  att  ur,  för  brädskande  fall  honom  till- 
delade  dispositionsmedel,  ntanordna  ersättning  för  fram- 
befordrande  af  bndkafvel  frän  skogsvaktare. 

Ordföranden  ansäg  att  man  ej  i  resolntionen  borde 
intagä  frägan  om  liagmark  ät  kronoskogstorj)are  och  skog- 
vaktare,  ty  man  künde  f öreslä  alla  möjliga  lika  viktiga  de- 
taljätgärder.  Han  var  dock  ingalunda  emot  sjelfva  förslaget 
utan  bade  tvärtom  mycket  länge  varit  af  den  äsikt,  att 
alla  dylika  lägenheter  borde,  ehuru  af  andra  skäl,  omgifVas 
med  rälinier  kring  sina  bröstmarksskiften.  Skogseldar 
uppkommo  ej  heller  hufvndsakligast  genom  kronoskogstor- 
parnes  förvällande,  ntan  förorsakades  förnämligast  af  fi- 
skare,  m.  fl.  Tal.  frjreslog  derföre  att  Herr  Hannikainen 
ville  frängä  sitt  förslag  med  afseende  ä  hagmarken. 


61 

Herra  Hannikalnen:  lliiiä  puolestani  katson  hakamait- 
ten  antamisen  siitä  kokemuksesta,  joka  minulla  ou,  nun 
tärkeäksi;  että  minJi  puolestani  soisin  että  kokous,  jonka 
lausunnot  tulevat  nietsänhoitohallitükseen  kuiiluville,  lansuisi 
snotavaksi;  että  niille  tuhansille  torppareille,  jotka  kruu" 
nanmetsissä  ovat,  annettaisiin  Iiakamaa.  Mitä  piiheenjoh' 
taja  lansui;  että  oli»i  muita  sauianarvoisia  asiaita,  joita  voisi 
tnoda  esiin,  nun  ei  tässä  ole  lausnttu  scnimoisia.  Minä 
katsoisin  sentähden  gaotavaksi,  että  tämä  elulotukseni  otet- 
taisiin  kokonksen  lansuntoon. 

Herr  Johnson  föreslog  att,  da  äsikterna  voro  delade 
och  diökussiunen  antagligcn  ej  heller  var  tillräekligt  uttöm- 
mande,  nägon  resolution  ej  skulle  aifattaB^  utan  diskussio- 
nen  finge  utgöra  svaret  pä  fragan. 

Herra  Hamiikainen:  Ko»ska  useat  ovat  katsoneet  siio- 
tavaksi  Ben,  mitä  ölen  torpparein  ja  nietHänvartijaiu  snh- 
teen  ehdottanut,  eikä  kakaan  ole  sitä  vastustanut,  nun  ei 
minun  ymmärtääkseni  mikään  estäisi  ehdotustani  kokouk* 
sen  lauBuntoon  ottamatta. 

Herr  v.  Zweygberg  hade  ej  hört  nagon  annan  an  Herr 
Hannikalnen  anse  tilldelandet  af  de  af  honom  föreslagna 
särskilda  betesmarkerna  vara  sä  riktigt  att  ett  uttalande 
härom  borde  ingä  i  resolutionen,  hvafj ernte  han  förenade 
sig  med   dem,   som   ansett  denna  fräga  ligga  utom  ämnet. 

Herr  Gebhard  knnde  ej  inse  nyttan  af  de  föreslagna 
s.  k.  hagmark  erna,  ty  närmast  torpen  vore  skogen  redan 
för  längre  tid  sedan  spolierad,  hvarför  torparene  i  allmän- 
het  mäste  tilldelas  skogsförnödenheter  frän  andra  stallen. 

Ordföranden  frägade,  med  anledning  af  Herr  Johnsons 
förslag,  om  mötet  önskade  resolution  eller  ej.  Vid  anstäld 
votering  tillvann  sig  Herr  Johnsons  f  örslag  endast  4  rösten 

Herra  Hannikainefi:  Minä  tahdon  ainoastaan  niitä  her- 
roja  varten,  jotka  eivät  ole  sitä  tarkemmin  huomanneet, 
mntta  erittäinkin  h:ra  Gebhardtille  Imomauttaa,  että  ei  ole 
kysymys  ainoastaan  kulovalkeitten  sammuttamisesta;  vaan 
myös  niitten  estämisestä. 

Ordföranden    frägade    om    hagmarksförslaget    borde 


62 

ingk  i  resolutionen,  livilken  fräga  besvarades  med  sä  godt 
som  enliälligt  nej! 

Herr  Gastren  föreslog  att  ordföranden  samt  en  an- 
iian  af  mötet  iitsedd  person  skulle  fä  i  tippdrag  att  tili  i 
morgon  formulera  resolutionen. 

Herra  Hannikahten:  Siinä  tapaukscssa,  että  kokous 
ei  ole  suostunut  mainitsemaan  mitään  ehdotuksestani  kruu- 
nunmetsissä  olevain  torppareitten  suliteenjonkakatsoin  ole- 
van  aivan  tärkeän  asian,  ehdotan,  että  kokous  ottaisi  laü- 
suntoonsa  nc  nuiut  kohdat  koko  esityksestäni,  nimittäin,  että 
vartiapiirit  pieneiinettäisiin,  että  metsänvartijain  varsin  keli- 
not  palkkaelidot  parannettaisiin,  että  metsäiihoitoyhdistys 
ryhtyisi  toimenpiteisiin  kehoittaakseen  kuntia  asettamaan 
kulovalkeau  sammutuksen  jolitajia. 

Herr  i\  Zweyyberg  ansag  att  resolutionen  helt  natur- 
ligt-  borde  innehälla  referentens  Herr  Sandberg's  kläm  och 
dertill  önskningsmalet  med  afseende  ä  aflöningen.  Mä- 
hända  künde  i  densarama  äfven  ingä  ett  uttalande  augäende 
förslagets  f örvärkligande  genom  kommunalstyrelserne,  lag- 
stiftningen  eller  pä  administrativ  väg. 

Möfet  uppdrog  ät  ordföranden,  sekreteraren  och  Herr 
V.  Zweygberg  att  formulera  resolutionen,  hvarefter  dis- 
kussionen  för  dagen  afslutades. 


Da  mötet  den  30  Augusli  kl.  10  f.  m.  äter  vidtog  och 
ordföranden  meddelat  ett  frän  öfverforstmästaren  friherre 
E.  Wrede  anländt  helsningstelegram,  anhöU 

Sekreteraren  att  fä  yttra  nägra  ord,  innan  diskussionen 
vidtog.  öedan  detta  blifvit  beviljadt,  framhöU  han  att  sä 
tacksam  han  an  vore  för  det  erkännande  mötet  gifvit  ho- 
nom,  genom  den  i  gär  tilldelade  gratifikationen,  hade  lik- 
väl  det  i  Sammanhang  dermed  uttalade  önskningsmalet  om 
mera  omsorg  ät  den  finska  delen  af  protokoUet  känts  för 
honom  särande.  En  protokollists  första  plikt  vore  natur- 
ligtvis  att  sä  objektivt  och  exakt  som  möjligt  ätergifva  en 
hvars  yttrande,  oberoende  af  om  han  hyllade  resp.  talares 


63 

äsikter  eller  ej.  Detta  rättesuöre  bade  hau  äfven  efter 
bästa  förmäga  sökt  följa.  Da  tal.  emellertid  icke  ansett 
sig  nog  mäktig  finska  spräket  för  att  med  tillhörlig  nog- 
grannhet  kunna  rätt  upjifatta  ocli  exakt  atergifva  yttrandeii 
pä  detta  spräk,  hade,  alltsedan  ärsmütet  i  Wiborg  är  1S87, 
skilda  protokollibter  varit  utsedda  att  aiiteckna  de  finska 
andragandena.  Da  bärtill  kom  att  Protokollen  fräu  alla 
föregäende  raöten  utom  fräu  det  sista,  da  akilda  gransk- 
ningsmän  utsägos,  blifvit  delgifna  talarene  füre  trycknin- 
gen^  künde  ban  ej  annat  finna  an  att  tillbörlig  onisorg 
blifvit  egnad  äfven  de  finska  delarne  af  protokollet.  Var 
mötet  likvül  af  annan  asikt  ocb  öuskningsniälet  angäende 
mera  onisorg  ät  de  finska  delarne  af  protokollet  säledes 
nttalades  ä  dess  vägnar^  anliöU  tal.  att  fa  afsäga  sig  den 
erbjadna  gratifikationen. 

Herr  v.  Zweyyberg  framböll  att,  da  mötet  föregäende 
dag  linder  sekreterarens  fränvaro  beslöt  att  erbjuda  ät  f  ö- 
reningens  »ekreterare  gratifikationen,  detta  icke  var  för- 
bnndet  med  nägra  skilda  fordringar,  an  mindre  uägot  ogil- 
lande,  säsom  sekreteraren  tycktes  bafva  oriktigt  fattat  sa- 
ken.  Mötets  beslnt  angäende  ärsberättelsens  afgifvande 
äfven  pä  finska  bade  affattats  i  sammanbang  med  gratifi- 
kationsfrägan,  men  var  icke  dermed  förbunden. 

Herr  Johnson  uttalade  sig  lika  som  berr  v.  Zweygberg 
och  att  ingalnnda  mötet  velat  yttra  nägot  misstroende  i 
sädant  syfte  som  af  sekreteraren  blifvit  i  fräga  satt. 

Magister  Siira  förklarade  att  ban  bade  fätt  den  upp- 
fattning  att  mötet  bade  omfattat  begge  de  af  Herr  Hanni- 
kainen  fVamstälda  önskningsmälen. 

Ordföranden  sade  sig  icke  kunna  afgöra  buruvida 
bans  meddelande  om  hvad  som  förfallit  under  sekretera- 
rens fränvaro  möjligen  varit  otydligt  ocb  derföre  kunnat 
gifva  anledning  tili  den  nyss  frambällua  missuppfattningen 
bos  sekreteraren. 

Ordf.  frägade  hurnvida  mötet  förenade  sig  om  och 
gillade  öfverforstmäst.  v.  Zweygbergs  nu  lemnade  förkla- 
ring^  hvilket  enbälUgt  besvarades  jakande. 


n 
I 


64 

Sekreteraren  uppläste  härefter  ett  af  komiterade  npp- 
satt  sälydancle  förslag  tili  resolution  i  3:dje  frägan: 

Mötet  anser  att  skogseldars  uppkotnst  och  sprid- 
ning  bäst  kan  förekommas: 

inom  kronosko.garne  genom  anstäüande  af 
tülräcklig  och  skäligen  aflönad  säväl  ordinarie  som 
extra  bevakningspersonal  samt  under  eldf artig  tid 
antagna  brandvakter,  förnämügast  bland  krono- 
skogstorparenCj  hvilka  redan  nu  aüa^  eniigt  gäl" 
lande  torpkontrakter,  äro  skyldige  att  hos  forsU 
personalen  anmäla  om  uppkommen  skogseld; 

inom  privata  sko gar  genom  socknarnesinde- 
lande  i  s.  k.  brandrotar^  medfor  hvarjerote  afkofn- 
munen  utsedd  brandrot emästare,  som  för  den  Od 
kan  nppoffrat  i  sädan  egenskap  bor  erhäUa  skäliy 
ersättning. 

Mötet  vill  slutligen  uppmana  forstmän  och  an- 

dra  for   saken  intresserade  personer  aU  hvar  pd 

sin  ort  taga  initiativ  härtiU, 

Efter   det  förslaget  blifvit  pä  Herr  Hannikainens  yr- 

kande    af  Herr   Magister   Siira  uppläst  jemväl  pä  finska 

spräket^  blef  resolutionen  af  mötet  enhälligt  antagen. 

Füljde  sä  i  ordningen 

4:de  frägan.  Till  hvilken  erfarenhet  har  man 
kommit  i  anledning  af  de  vid  virkesaukiionema 
gjorda  alternativa  anbuden  per  stam  och  per  ku^ 

bikfot? 

Frägan  refererades  af  Hofrädet  v.  Zweygberg  pä  f öl- 
jande  satt: 

„För  att  kunna  besvara  denna  fräga  bar  jag  afveder- 
börande  ö  fverforstmästare  begärt  och  erhällit  nppgifter, 
rörande  resultaten  af  den  under  senaste  vinter  värkstälda 
utlevereringen  ifrän  kronoskogarne  i  särskilda  revier.  Med 
ledning  af  dessa  nppgifter,  hvilka  tyvärr  dock  delris  äro 
defekta,  har  jag  försökt  sammanställa  en  tabell,  som  jag 
Tax  har   äran  meddela  mötet.    Som  likväl  nppläsandet  i^ 


^ 


1 


kronans  skogar  iuom  särskilda  regier 


spris 


1  a. 


?öT  vrak. 


Summa 

iukomst  f  ör 

virket. 


Mark. 


Mark. 


Medelpris 


per  stam, 
f  ör  (let 

efter  ku- 

bik  fot 

försälda 

virket. 


CD    • 


Mark.     p.   iPenni. 


Annotationer. 


1,192 

1,746 

H02 

2,165 

1,429 

1,996 

842 

268 


134 
103 
279 
703 
533 
433 
102 
488 

106 

27 


05 
20 
90 
75 
55 
65 
40 
40 


60 
25 
90 
70 
50 
30 
60 
10 


80 


21    ;75 


4,554 

6,860 

1,375 

7,512 

7,326 

18,681 

7,504 

2,400 

3,645 

10,133 

7,750 

38,390 

1,139 

751 

2,043 

6,901 

4,276 

4,168 

914 

16,942 

3,200 

31,407 

14,800 

18,319 

31,146 

2,501 

6,470 


27 
82 
10 
81 
74 

2:^ 

64 
79 
60 
20 

25 

58 
78 
04 
85 
43 
36 
95 
13 

18 

95 
60 

54 


1 
1 
1 
1 


1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 
1 


^■i  QTtft     1  ini  1 1 


3 
o 


13„ 
91,. 

88,, 
1«,. 
33^4 

20 


22 
29,« 
32 
25 

31„ 
12,.. 
24,; 
68,, 

99,, 


23,; 


tn 


o4,4 
80 


13„ 


()friga  virkespartier 
frän  Kunsamo  revier 
onttagne. 

Afverkningen  ej  shit- 
förd. 


_         5UM1  ftnT    VnntraVt 


66 


'  teta  knappt  tiUmätta  tid^  sä  vill  jag  därnr  framhälla  blott 
nagra  »ijBfror,  ntvisande  «kilnaden  mellan  de  vid  auktionen 
erbjttdna  och  de  efter  kuberingen  erhällna  niedelprisen  per 
försald  eller  utievererad  »tarn: 


CO     p« 


g' 


pr  kub.  fot, 

för  pr.  stam 

föf».  virke. 


per  fltam,  f^r 

efter  kub. 

fot  för- 

saldt  Tirke. 


ff  * 


per  stam. 


per  kubik- 
^     fot. 


Pi 


00 


-*•  B 


4)    eS 


per  gtaui. 


per  kvMk^ 

fot. 


Utleyererade  stammar 
»tycken. 


' . 


■  II ■>■  I 


«6 

3 


1 1 1 1 1 1  I 


00  iH 


I  I 


r«        «D 


5;5a82S  '   S»    '  '  '  sW  ä" '   S  SSSS 


▼-«  O  O  v^  ■♦-*  tH    *-( 


111-^ 


(N 


,CO| 


r-    1.-  CO  "i*  t* 


I   M  I  i  I    I   IS^S  I  I  IS  IS    I    I  I  II 


M  I  M  I    1 


(Mt-»(M 


(  I 


l'^    I    INI 


^•Hsis^H'^g '  '  '  sa3  '  s  I  f  ^«'i^^' 


S  I  8^S5  I  S^S^S^S  I  «ia^  S  SSSS 


i-C^H'rH-.H-.H-.H^-^OlrH'M    1    iH-r-l-i-<!M?M     iS     l—'^COt^ 


55 


•-5 


I I I I I I    I   Sl I i  I I I 


0  ti 


•«   «;•  e    C    K       K 


i;.Kftt;t:|:KC£0^ 


I. 


K.     K. 


feO 


T-'*- 


Till  försü^ng  ntbjndiia 
trau.    Stocken. 


I 


.    .,  •   . 


';f  • 


tr*-        *--  -^■^«^_ 


I 

«8 
O 


a 

a 

oS 

>- 
o 


a 
«> 

« 


"*-    '    I    -■'      -       f . ^  • 


*j.  t  ■ 


<»«       -M«.<« 


'5" 


66 

Af  den  appstälda  tabellen  och  af  detta  ntdnigr  fram^ 
gkv  sälanda,  att  nigon  säker  gmnd  f$r  bedömaiidet  af 
hvilket  f  örsaljüingsdätt,  det  per  kuirikfot  eller  det  per  stam, 
är  f  ör  kronan  f  ördelaktigast,  änon  *  ieke  f  öreänne».  Da 
nämligen  frkn  en  del  revier  resaltatet  af  ntleYereringen 
skulle  varit  bättre,  om  denna  fätt  ske  per  stani;  efter  de 
vid  anktionen  erbjndna  prißerna,  har  f  ör  andra  rerier  raka 
motsatsen  inträffat.  Sälanda  voro  iuom  de  nordligast  be- 
lägna  revieren,  Kemi;  Sodankylä  oeh  Bovaniemi;  de  flesta 
per  Slam  gjorda  anbuden  ojämförligt  fördelaktigare  an  per 
knb.  fot;  inora  Yasa  läns  inspektionsdistrikt  stego  de  er- 
hällna  medelprisen  per  försäld  stam,  efter  knberingen  ün- 
gefärligen  tili  samma  belopp^  som  vid  aaktionen  erbjadits 
per  stam,  hvaremot  inom  de  flesta  öfriga  revier  en  stamf  ör- 
säljning  skulle  varit  betydiigt  mindre  f  Srdelaktig  an  den 
per  knbikfot  faststälda. 

Orsaken  tili  dessa  olikheter  torde  främst  vara  den, 
att  köparene  vid  anktipnstillfällena  icke  haft  klart  för  sig 
hnm  bögt  medelknbik-fottal  per  stam^;  som  künde  frän  de 
utbjndna  virkespartiema  paräknas  och  därför  lAe  riskemt 
gdra  högre  anbtid  per  stam  an  i  de  flesta  fall  gjorts. 
Skulle  däremot  vederbörande  forstmäsliare;  pä  grund  af  en 
noggrant  utförd  utstämpling  kunnat  vid  auktioneu .  lämna 
en  approximativ  uppgift  om  det  sannolikt  utfallande  ku- 
bikfottalet  per  stam,  sä  bade  de  alternativa  anbnden  tro- 
llgen  utfallit  nära  nog  lika  förmänligä.  Nägon  noggrannare 
ntstämpling  har  emellertid  icke  varit .  anbefald,  ej  heller 
;  -hafva  vederbörande  forstmästare  pa  fijrhand  vetat,  hvilka 
försä^ningsvilkor  möjligen  komma.att  fastställas,  sk  Bit  de 
kunnat  verkställa  utstämplingen  med  Ihänsyn  tili  nämnda 
vilkor.  Utstämplingen  utf öres  nemligen  vanligtvis  aret  före 
det,  da  auktionsf örslagen  insändas  och  auktionsvilkoren 
.  af  Eejserlige  Senaten  bestämmas. 

Alternativa  försäljningsvilkor  vid  virkesauktionema 
torde  i  allmänhet  icke  vara  att  f  örorda,  utan  borde,  enligt 
min  äsigt  virket  ntbjudas  endast  per  stam  eller  per  kubik- 
foty   samt  de  gjorda  anbuden^  om  de^  i  anseende  tili  ra- 


67 

daade  konjunkturer  ooh  ortforhällandeii;  befiunas  för  kro- 
nan  ofönnanliga^  f örkastas.  —  Försöksvis  mä  likväl,  för 
Tinnande  af  bättre  erfarenhet  i  f öreliggande  fraga^  för  nä- 
gra  reyier,  ä  hvilkas  virke  konkurrens  frän  flera  köpares 
sida  ar  att  päräkna,  alternativa  f örsäljningsvilkor,  efter  en 
no^rant  utiford  virkesatstämpling,  bestämmas.  Att  inga 
i  närmare  beskrifiiing  af  en  sädan  ntstämplings  utf  örande  hör 
ej  tili  detta  ämne. 

Jag  vill  fllatligen  blott  npprepa,  att  af  resnltatcn  frän 
innevarande  ärs  ütlevereriDgar  nägon  beBtämd  erfarenhet 
i  anledning  af  de  vid  virkesauktionerna  härtills  gjorda 
alternativa  anbaden  icke  kannat  vinnas  och  fär  för  öfrigt 
hänvisa  tili  den  af  öfverforstm.  E.  Forssiaröm,  uti  l:sta  haf- 
tet 8:de  bandet  af  Forstföreningens  meddelanden,  publice- 
rade  sakrika  och  intressanta  uppsats  i  ämnet. 

Sekräeraren  nppläste  härefter  säväl  den  äberopade 
uppsatsen  af 

CfverfifTStmättaren  E.  Fpraatröm  „Angaende  förvand* 
ling  af  pris  per  «tstämpladt  sägtimmerträd  tili  pris  per 
kubik  matt'^.  (F.  Forstföreningens  Meddelanden  B.  YIU 
pag.  9)^  Bom  en  annan  af 

ForstkanduH.  A.  Q.  Lagus  ^£tt  bidrag  tili  fragan  om 
TÜrkesföraalljning  per  Btam  eller  per  kubik  fot^  (F.  Forstf. 
MeddeL  B.  YIU  sid.  4) 

Herr  Book  bade  insändt  ett  sä  lydande,  jemväl  upp- 
läst,  uttalaade: 

i^Kemin  hoitopüristä  myytiin  1889  v.  huntokaüpasBa  yh- 
teensä  18,715  metsässä  leimattoa  sahatukkipunta,  nimittäin : 

N;o  1.)  7|238  kapp,  j^  1  m.  40  p.  kapp,;  bUb  kmunun 
tulo  10,133  m.  20p. 

N:o  2.)    2,727     „      i    —     ISVi  p-  kuutiojalka- 
„    3.)    5,650     „      k    —     14  p.         samoin. 
„    4.)    3,100     „      ä  2  m.  50  p.  kapp.,  büs  kr.  tnlo 
7,7^  ifißrkkaa^ 

NäiBtä  puumääriBtähakattiin  ja  uloBvietiin  vüuie  tid  vena: 

N:o  1),  josta  saatUn  6,896  tyvipölkkyä  ja  4,743  latva- 
pölkkyä;  yiime  mainituiBta  enin  osa  oU  bylkyjä  ja  30^/o 


68 

niitättöniiä,  6  tiinniaan  asti  liakattüna.  Mitate«Ha  (Am 
leimatiista  ptiiiniäärästä  tiilhit  korkeintaan  (5,()0(>  tervettH 
pnnta  ä  11  ktintiojalkaa,  joten  siis  krntinnn  tulo,  k 
12  penniä  k.  j.,  joka  hinta  oli  tarjottn,  olisi  .ollwt  7,929 
markkaa. 

N:o  4),  josta  »aatiin  H,061  tyvipinkkyä  ja  525  (enini- 
mäksecn  hylky-)  latvapnnta.  Mitatessa  olisi  tnlhit  korkein- 
taan 2,o(K)  teiTettä  pnuta  ä  1)  kuut.  jalk.,  joten  süh  kmu- 
nun  tulo,  tarjotun  10^/4  pennin  hinnan  inukaan  k.  j.,  olisi 
ollut  2,419  markka, 

N:ot  2)  ja  3)  ovat  vielä  hakkaailiatta,  mutta  en  epSile, 
ett'ei  olisi  ollut  kmunuHe  paljo  ednllisenipi  niyyda  nSmat- 
kin  puuniUärät  tarjottuun  1  ni:n  14  p:n  ja  1  ni:n  16*/«  p:h 
hintaan  kappaleesta,  koska  witatessa  asetuksen  mukai^iä 
hylkytukkia  tulee  tavallisuuden  mnkaan  kovasti  polkenmaii 
kuntiolaskun  alaspäin. 

Eöimerkkinä  sopii  vielä  mainita  erästä  vanh^mpaaf 
koütrahtia,  jonka  mukäan  viime  talrena  ulosotetHin  12,854 
puuta  =  158,849,1«  kuutiojalkaa  k  ISV«  p.  =  21,444  m. 
64  p.  Näistä  puiöta  olisi  maksettu  kieltSmättä  vähintäiii 
2  m.  kappaleesta.  '  t 

Tästä  kaikesta  kävpi  selville:  ' 

että  kruunun  tulo  on  ollut  verrattoman  paretnpi  kappa- 
lettain  myydessä,  kuin  kuutiojalkalaskulla;  seka    •  - 

että  ostaja,  kun  hän  on  saanut  mielensä  niükaan  kat- 
kaista  puut,  joka  katkaiseminen  aivan  luonnolKsesH'odkin 
oötajan  yksinomainen  teknillinen  asia,  on  ulosöttariiit  puu- 
tavaran  paljo  tarkemmin  kappal e-lasknlla,  jättämättä  tiiöt- 
sään  suurempaa  määrää,  kuten  ennen  oli  tavallistä. 

Myynti  kappalettain  on  siis  kaikin  puolin  püoJu&tettava 
ja  kuntiojalka-Iasku  pois  heitettävä. 

Herr  Kramsu  ansäg  orsaken-  tili  att  den-  alternativa 
f örsäljningen  lemnat  ett  sä  svSfvande  resultat  ligga  dels  i  den 
oniständigheten  att  köparene  trodde  sig  veta  att  forfetsty- 
relsen  f  öredrog  f örsäljning  per  kub.  föt  och  dels  deri  att  ank- 
tionskungörelserna  sä  sent  utf  ätdades.  Dettä  omöjliggjorde 
n  emiigen  for  köparene  undersokningen  afde  ntbjttdnaylr- 


69 

kespitrtienia,  syDiuerfigast  som  de  virkesköpare,  hvilka  ope- 
r^ra  i  JyväÄkyläJtrakten,  jemyäl  äro  intresserade  f  ör  virkes- 
försäljningen  i  nästan  heia  landet.  De  hafva  derför  en- 
dast  htmnit  undersöka  en  obetydlig  del  och  föredraga  af 
denna  anlednipg  .att  göra  siua  anbud  per  kub.  fot.  Utfär- 
dadeB-  deremot  auktionsknngörelseu  t.  ex.  tidigare  pä  va- 
r.^n^.  sä  att  spekulanterne  hade  tid  pä  sig  för  undersök- 
ningar^  är  det  otvifvelaktigt  att  anbuden  per  stam  blefve 
liögre,  ty  naturligtvis  föredrager  köparen  detta  satt,  all- 
(tenstund  han  da  far  aftrumma  stammen  hurn  han  önskar, 
oafsedt  att  kostnader,  giäl  och  krängel  derigenom  und- 
vikas.  Staravis  försäljning  vore  antagligen  fönnänligare 
säväl  för.kronan  som  för  köparen.  Keträffande  ref;8  yr- 
kande  att  uppgift  bort  lemnas  vid  auktionerna  om  virkets 
»annolika  kubbik  innehäll  m.  m.,  hoppa  des  tal.  att  man  tili- 
tT<i>dde  köparene  sä  stör  erfarenhet  att  de  sjelfva  künde 
iippskatta  virket  tili  dess  fuUa  värde,  allenast  dem  lemna- 
des  tid  tili  nndersökniagar. . 
;^-    Jlerr :  Säthren  förenade  sig  i  allo  med  Herr  Kramsu. 

Herr.  Johnson  instärode  likaledes  i  Herr  Kramsu's  ji- 
trande  ^amt  framhöU  ytterligare  vikten  afatt  auktionskun- 
göreLsen  i  tid  utfärdas,  säatt  ocksä  spekulanternamä  hinna 
för  sin  del  anställa  undersökningar.  Uppskattningen  af  forst- 
männen  künde  vära  af  nöden  för  forststyrelsen,  som  deri- 
genom sattes  i  stand  att  bättre  pröfva  anbuden  per  stam, 
iqen  mindre  viktigt.  vore  att.dcssa  undersökningar.  framla- 
des  fbr  köparene. 

Herr  Gebhard  förenade  sig  äfven  i  vrkaudet  att  auk- 
tionskungorelserna  borde' tidigare  utfärdas  och  säiedes  äf- 
ven' afviiVkningsförslagen  tidigare  in>sändas,  ty  af  vikt 
vore  att  lemna  spekulanterne  bättre  tid  och  tillfälle  att 
undersöka  och  öfverväga. 

Ordföranden  erinrade  att  fran  forstförcningens  sida 
redan  vid  mötet  i  Nyslott  uttalades  önskligheten  af  tidi- 
gare afvärkningsförslag  och  auktionskungörelscr,  men  an- 
säg  dock  af  vikt  att  detta  önskuingsmäl  ytterligare  fram- 
hölls, 


70 

Herr  Rosberg  anforde:  „A  allmännä  Tirkesanktionen  är 
1889  f örsäldes  frän  Wiitasaari  revier  12,500  sägtimmerträd, 
deraf  9,171  Qtfuru-  och  3,329  granst^xnmxr. 

Näranda  parti  utbjöds  tväfaldigt: 

1:0  för  anbud  per  kubikfot,  under  de  vilkor,  somEejs. 
Senatens  bref  tili  iForststyrelsen  af  d.  31  Oktober  1873  in- 
nehäller,  ang.  försäljning  af  sägstock  fr.  kronoskogame; 
köparen  dessutom  berättigad,  om  han  sä  onskar,  tittaga 
virke  tili  mindre  toppskärsdiameter  an  10  verktum,  med 
vilkor  dock  att  för  dylikt  klenare  virke  blocklängden  24 
fot  ej  f är  öfverskridas. 

2:0  för  anbud  per  stam,  med  rättighet  för  köparen  att 
aftrumma  stammen  i  hvilka  längder  han  behagar  och  skyl- 
dighet  att,  oberoende  af  det  ntfallande  virkets  beskaffenhet, 
nttaga  och  liqvidera  hvarje  för  bans  räkning  ntstSmplad 
stam  samt  dervid  i  tillämpliga  delar  ställa'  sig  nästnäinnda 
bref  tili  efterrättelse. 

Eni.  l:8ta  altemativet  ntgjorde  högsta  anbndet  45 
penni  per  knbik  fot  och  enl.  2:dra  altemativet  7  mark  51 
penni  per  stam.  Yirket  säldes  per  knbik  fot  och  nppstod 
härvid  en  förlnst  eller  differens  pä  cirka  300  mark,  men 
sknlle  försäljningen  försiggätt  oberoende  af  krokighet  och 
qvistighet,  sä  lemnade  försäljningen  per  knbik  fot  minst 
500  märks  behällning  ntöfver  försäljning  per  stam. 

Eni.  verkstäld  utleverering,  belöper  sig  virkesmassan 
per    stafn    tili    17,«7    och  per  stock   tili    15,«5    knbik   fot 
I  det  försälda  parti  et  ingick  af  vrakvirke: 
814  fnmstockar,  aftrnmmade  frän  486  stammar  och )  Vrakpro- 
38  granstockar,  „  „      29        „  y^^^^ 

Dessntom    bör    ihägkommas   att   ifrägavarande   skog  var 
strandskog  samt  kortväxt." 

Tal.  tillade  att  det  för  forstmännen  vore  bögst  nöd- 
vändigt  att  före  ntstämplingen  känna  försäljningsvilkoren. 

Forstmästar  Hemmer  instämde  hari. 

Ordföranden  nppläste  ett  af  forstkonduktoren  Ericsson 
i  Sodankylä  erhallet,  sä  lydande  ntdrag  nr  knberingsläng- 
derna   i   Sodankylä  revier  för  ären  1888,  1889  och  1890: 


n 


i. 


i 
I 

I 
I 


0 
0 

CO 


•  I  ■  I     f. 


I 


^  1 


s  ^ 


? 


•?<• 


■^■^^■^  »>»'*      '^ 


-t-r- 


I 


a 


'S 
e 


4    -s 

M 

I  ^ 


EdRgt  187«  In  -bttt     g  ^ 


4> 


O 

I 

o 


Bnlv  1879  In  l>r«K. 


vrak  &  heia  det 
ntlerererade  be- 
loppet 


ttedetkabildEbt^ 
per  näevttiflfadt 
f  xiskt  block. 


I 


ii 


UtMet  knbik- 

fottAl  af  de 
frinka  ihlocken. 


M 

B 

OD 

GQ 


Aret  d&  utle- 

Tereringen  verk- 

st&ltg. 


oTos ovTH  6Q  i^H  o  txS'od  0^  Od oToo  OD  OD  00  oToToT 

oö  CO  -i<  th  35 1«  i>  c^oo -^to  25  O  t- iH -^g  t^t- 
GQ         6j  v-ica<i-ic*f    -^  ca  cf  CO  CO  tH 

■»  <■!  II  Bl.«!!  III  ■■|,,,H^»I»BBB»« ^ 

■<*  CO  gJt^  Tl  tH  *<*<  (M  CO  tH -^  CO  OQ  CO  tH  »0 1-1 

OS  O  <0  35  Ol  t^  25  53  CD  th  CO  OD  <o  ^  ■^  35  ^  o5  O 

I    I  II       I        I  -     ■  I       I  •      -  -  r        ■  ■  ■  ■       ~ 

«"§    •   '«a 

•  ■•   »3  tz    •••••••   »^j   •   • 

,    .  g    .    -     .  öÄ     •    •         fl 

ll  §  I  g'ltgi.ll&sll  g|.i-i 

pLiPqOipHOQOQl^PLiMMEHCnpLlCWOQpLiMaQM 
§    ft    K    K    R    s:    i:    ft^     c:   c^    r    c    r    r    r    k    r 


7% 

Med  anledning  häraf  framhöll  tal.  att  dieti  mäste 
vara  ofantligt  mycket  svärare  att  pä  förhand  biräkna 
och  kalkylera  pm  p^  stam  an  per  kab.  fot,  hvarför  pcksä, 
oberoende  af  alla  paralella  försök^  försäljnHig  per  knb. 
matt  mäste  anses  exaktare.  Paralella  försoOk  äro/  deiäe- 
ntom  ocksä;  säsom  referenten  riktigt  framhillit,  g^anska, 
vanskliga.  För  sin  del  vore  tal.  af  prineip  anhtngare 
af  forsäljning  per  kul).  matt,  mea  förenade  atg  doc(^  med 
referenten. 

Ordföranden  hemstälde  härefter  huruvida  skiklt  be- 
slat  borde  fattas  och .  resolution  a%ifras,  eller  om  liskns- 
siotieii  finge*  ütgöxa.syaf et  pä  ttögau. 

Herr  Kramsu  önskade  att  mötet  yille  nttsla  9ig  f^r 
stamvisföraäljning,  hvartill 

Ordföranden  genmälde  att  det  nn  ej  gälde  att  nttala 
sig  för  det  ena  eller  andra  försäljningssättet,  utauattfrA- 
gau  endast  afsüg  tili  hvilken  .erfai*enli6t  man  komrait  oi^d 
anledning  af  de  alternativa  anbuden  per  Ftäm'  oeh-per 
kubikfot/  ., 

Jlerra  Hannikamtn  vastnsti  sitfi,  että  kokons  ati- 
taisi  mitään  varmempaa  lausuntoa  vaBtaukseksi.kyajrmyk- 
seeii.  U«eimmat  metsänhoitajat  üvat  sitä  mieltff,  etfiiJcuii- 
tiojalüttain  myynti  on  edulliserapaa.  Vaan  jos  esini  fob- 
jois-Suomessa  on  tiütu  siihen  kokenuiksee.n,  että  kappa- 
leittaiu  myynti  on  »iellä  edullisempaa,  niia  sieUäbln  vöi 
sitä  kiiyttjiü,  vaan  niinkuin  keskustchista  on'käynyt  sel- 
yille,  ei  mitään  yannoja  kokemuksia  vielä  ole  ja  siijß  olifii 
keskustelu  pidettävä  vastaukscna  kysymykseen.         ! 

Herr-  v.  Zweyybery  ansag  att  in^en  resolntion  *borde 
afgifvas,  emedan  af  allt  framgick  att  man  ännu  ej  kbmmit 
till:Tiägon  bestämd  erfarenhet. 

Her  rar  Rosherg  och  Boretiius  förenade  sig  med.  Herr 
V.  Zweygb^rg,  hvärefter  MöM  beslöt  att  disknssionen  ^knlle 
utgöra  svar  pa  fragan. 

Hlutligen    upptogs   tili    diskussion   den    sä    lytlande 


5:tjQ  fr&gm.     Ar  en.  underpimiHgdkurs  for  W** 

büdande    af  skog^poktmre  i  norra  B^itiland  qf  0$^ 
hqfp^  päkallad,   och  huru  borde  denna  i  sädant 

fall  prdna9,^ 

Frägan,  refererades  af  Direktor  A.  Blom^Yist  sälanda: 

„Till  följd  1^  dw  egentlige  referentens  och  förslags- 
ställarens  förfall  jiödsakad  i  hans  stalle  ialeda  diakossio-i 
nen  af  den  5:te  fragen,  mäste  jag  genast  pä  förfai^nd  för-. 
klara  att  jiag  vid  betraktandet  af  densamma  icke  kan  f  ör- 
siitta  mig  i  det  specielt  nordiska  äskädniogssätty  som  dess 
besYarande  strängt  taget  skulle  erfordra.  Det  hade  därför 
SHväl  for  frägan  som  för  n[iig  varit  bättre.  och  lämpligare 
om  densamma  blifvit  refererad.  af  nägon  forstman  fräni 
nordliga  Finland^  som  delar  de  af  Forstm.  A.  Biddelln  nti 
hans  artikel  angaende  ordnandet  af  bevakningen  inom 
statsskogame  i  normen,  nti  Tide  ^andets  3:dje  hafte  afFln- 
ska  Forstföreningens  Meddelanden  uttalade  äsikter&a. 

Möjligen  kan  äfven  tyckas  att  det  nyasnämnda^  af 
Forstm.  Riddelin  vackta  förslaget  om  ett  nytt  System  för 
heia  bevakningsorganisatiQnen .  —  ntmynnande^  däxuti  att 
de  nnvarande  med  skpgsvaktaretorp  eller  bostäUeiji  för- 
seddc;  alt  för  lägt  aflönade,  okannige  skogsvaktareQe  borde 
ersättas  af  väl  aflönade,  särskildt  uti  en  skogsvaktareskola 
bildade  skogsvaktare  ntan  torp  —  först.bort  utredas,  innan 
det  därmed  sammanhängande  förslaget  om  sättet  för  dera; 
ntbildning  komme  i  ordningen  att  disKuteras.  Meji  da  dou 
omfattande  frägan  om  bevakning^organisationen  i  sin  hei- 
het  ansägs  erfordra  lokala  undersökningar  och  f  örberedel- 
ser,  innan  den*  yore  mögen  för  bel^andling  vid  ett  ipöte, 
och  emedan  frägan  om  behofvet  af  kunnigare  skogsvaktare 
och  sättet  för  deras  utbildande  äfveiji  kan  af  handlas  obe-, 
roendc  at  den  förra,  sä  har  densamma  nn  redan  blifvit 
upptagen  pä  programmet  för  detta  möte. 

Da  inom  de  privata  skogarne  i  nordliga  Finlands  vid- 
sträckta  omr^en  för  närvarande  torde  finnas  pä  sin  böjd 
ett  ringa  antal  skogsvaktare,  är  det  sjelffallet  att  den  f öre . 


H 

K^nde  fMigftii^'iishe^g^^  Ir^Uofliga  skogs- 

Taktüretae/ «liMi  d^mnimii  f Sk*  ktoiiosky)gäfti^:' 

DeVmed  hai"  jag  iügalnnda  yttrat  alt  kunnige  skogs- 
yaktare  icke  knnde  blifVa  nyttige  i  privaU  skogar  afVen 
i  nordHga  Fitilaiid,  1  öx.  vid'  vif dfen  af'fitaders  och  kom- 
nmners  skögär^  nagonthig  som '  t-edan  tiufanii'Tisa  sig  i 
üleaborg;  '  Vld  ett  äf  forstfSreningöns  tidigare  moten  nt- 
UQadeii  enstäditiigt  den  &8igt;  att  dei;  Vore  skal  tor  kom- 
mnilet  att  iECndtäUa '  äfminstötie  en  ktinnig  skogsvaktare  f or 
att  tinhandagS  jordegare  Vid  ledningen '  ocll  iitforandet 
af  dkogsarb^ten/  säsom'  afi^äfkiiing  med  nfera^  Men  säsom 
fSrfiallandeila  och  den  t&di^ndd  nppfattoingen  äf  desajnma 
f\5r  närvarändfe  fito,'"anser  jag  ickö  beh'ofvef  oci  efterfra- 
gan  af  kttüni^e '  skbgsVa'ktare  fSr  d'^'enskildes  skogar  i 
ridrdltga  Finli^nd  yarä  sä  8t6rt,  att  en  skiTd  undenrisniiigs- 
ktirs  fot  desses  ntbildatide  vdr^  bejioflig,  uWn  kunna  de 
f a  dylfka  fbnktionälret;  fiöm  inan  der  ondkar  anstalla,  er- 
bifllaB  ftkn  fikogsraktai'esKöTan  i  Svois. 
'  '  'BiBom  ily^s ' n&nndes  gätler  fSrägan  egentligen  skogs- 
vaktarene'  i  statens  dkogar  och  'om  inan  betriaktar  den 
gamma  flr&n  desd  mest  allmänna  sjnpnnkt,  torde  knappast 
nägot  tvifyel  knnna  f  örefinnas  bland  landets  forstmän^  att 
cftt  storre  matt  af  knuskaper  och  Bkicklighet'an  for  nar- 
varande  forefinnes  Uos  de  hononi  nnderlydande  skogayak- 
tarene  yor6  af  stör  liytta.  Det  finnes  onekligen  andra  annu 
syagar^  Bidor  i  den  nnvarande'  beyakniiigsorganisation  i 
nordliga  delame  af  landet,  säsöm  omfädenas  yidsträckthet 
och  afloningens  otilträcklighet^  hVilka  i  kllra  framsta  ram- 
met 5ro  i  behöf  af  f örbättrande:  men  detta  bor  icke  af 
hätla  iVän  att  taga  äfyen  den'  nn  tili'  tals  npptagna  bristen 
i  betraktande.  I  yär  tid,  da  nppmarksamheten  i  allman- 
het  är  riktad  pä  yikten  och  betydelsen  af  knnskapers  spri- 
dande  i  möjligast  yida  kretsar,  säsom  genom  handtySrk»- 
och  slojdskolar,  föredrag  och  laroknreer  for  landtbrnkare 
m.  fl.  anstalter,  bor  man  icke  lemna  obeaktadt  samma  in- 
tressen  yid  skogSVasendet.  Af  hyilket  stört  yärde  är  icke 
det    primära    knnskapsmätt,   som  innefattar  kannedomen 


75 

af  att  läsa,  skrifva  och  rakna  4  species!  SannoTikt  liafv^a 
de  flesta  revierförvaltare  i  laniddt  genom  egen  erfarenhbt 
kommit  tili  insikt  om  onskvärdlieten  ock  vikten  detaf,  att 
hvaije  skogsvaktare  skulle  ihnehäfva  atminstone'  denüa 
grad  af  folkskoleknnskap;  och  det  är  enligt  min  tank^' 
blott  en  tidsfraga;  när  detta  ininimalknnskäpsmätt  kkall 
blif^a  ett  obligatoriskt  yilkor  for  erhällande  af  skögsvak- 
tare^enst.  Hen  om  demtöfTer  ännn  skulle  -finnas  känne- 
dom  om  de  mest  allmänna  grnnderna  for  en  rationel;  d. 
T.  8.  fornnftig  och  efler  förhällandena  lämpad  skogsyärd, 
sä  Tore  onekligen  vär  nn  varande  skogsvaktare  en'betyd- 
ligt  bättre  hjelp  ät  forstmästaren  an  nn  är  fallet. 

ümgänget  med  forstmästaren  och  ntförandet  af  arbe- 
ten  under  hans  ledning  ntbilda  visserligen '  smäningoni 
skogSTaktarens  synyidd;  och  efter  band  som  en  ordnad 
skogsvärd  hinner  infSräs  i  kronoskogamC;  skall  forstlig 
knnskap  nppstä  och  traditionelt  bibehälla  sig  hos  skogs- 
yaktarene;  men  da  det  sannolikt  kommer  att  droja  ganska 
länge  innan  detta  kan  inträffa;  finnes  det  skäl  att  anyända 
äffen  andra  mer  direkt  yerkande  medel. 

Frän  den  tid  forstväsendet  inrättades  bar  det  yarit 
och  är  fortfarande  min  ombbliga  ofyertygelsC;  att  i  storä 
forstreyier,  dar  reyierförvaltaren  mera  ntför  rollen  af  en 
da  och  da  genomresande  inspektör  euer  ofyerforstmästare 
an  af  en  yärklig  skogsforvaltarC;  knnniga  skogsvaktare 
eller  ofverskogsvaktare  äro  nödvändiga.  I  själfva  varkef 
är  nämligeii  nnder  dylika  förhällanden  skogsvaktaren  den 
egentliga  forvaltaren,  d.  v.  s.  den  som  personligen  leder 
oeh  öfvervakar  arbetenas  ntförande,  säsom  afyärkning^ 
kyggesrensning;  forsäljning  for  band  m.  f!.;  medan  den  af 
kansligöromäl  npptagne  reyierförvaltaren  blott  hinner  in- 
spektera  de  af  skogsvaktaren  ntf örda  arbetena.  Det  mäste 
jn  ligga  i  själfva  sakens  natnr^  att  skogens  värkligä  värd 
icke  kan  personligen  och  direkt  ombesöijas  af  en  fran  den- 
samma  sä  aflägset  bosatt  forstmästarC;  att  han  i  ex.  icke 
kan  erhälla  nnderrättelse  om  en  skogsbrand  forr  an  den 
redan  slocknat,  ntan  att  denna  i  själfVa  värket  ligger  nti 


7a 

den  i  skogen.  bosatte  skogsvaktar^ns  hand.r  Om.forstlig 
kunskap  skall  tillampas  pa  skogens  värd^  sä  mäste  dcttsv 
ske  genom  skogsvaktaren,  och  det.är  själffallet  att  betyd- 
ligt  bättre  resultat  mäste  kunna  vinnas,  om  skogsvaktaren 
eger  klar  insikt  uti  bcli  öfvertygelse  om  nyttan  och  yil^ten 
af  en  sä  vidt  förhällandena  tilläta  det,  forstlig  behandling 
af  skogen,  an  da  bans  äskädningssatt  eudast  ar  det  bland, 
skogsbygdena  innevänare.  sedvordna,  hvilket  ütniynriar  i. 
en  konsiderationslos  nedhuggning  -af  alt  som  kap  anvandä!? 
eller  säljas.  Att  kunnige  skogsvaktare  aro  ett  nödvandigt 
beliof  i  stora  forstrevier  därpä  utgor  Preusseus  forstorgä- 
nisation  det  bästa  bevis:  tv  i  de  storä  for.str.evieren  .dar- 
Stades  är  ,det  „Förstefn"  eller  den  kunnige  öfverskbgsvak- 
taren, .  som  personligen  leder  utf  orandet  af  de  fle^a  arl)e- 
ten  och  sälunda  bildar  en  mellanlauk  mellkii  skogsvakta- 
rene  och  forstraastaren  (Oberförstern).  Ett  liknande  Tür- 
hällande  finner  man  äfven  i  andra  länder,  dar  revierens 
storlek  utgöra  ett  hinder  f Sr  forstmästaren  ait'  personligen" 
leda  arbetet  i  skogen,  säsöm  bL  a.  i  "Ryssland. 

PÖr  min  del  anser  jag  att  kunnige' olfyerskogsyaktare. 
skulle  yara  af  mycket  stör  nytta  i  kronoskogarne,  dar  de,' 
bpsatte  i  själfva  skogen,  komme  att  vark'samt  befränya 
dess  forstliga  yärd.  Till  en  börjah  vore  det  skal  att  ät- 
minstone  göra  försÖk  inedels  anställande  af  nägra  dylika. 
funktionärcr.  Desse  klinha  billigasf  ucli  lämpligast.utbilr 
das  i  skogsvakjtareskolan  i.Evois,  som  rcdau  f ör  att  tilK 
fredsställa  den  "  stigande  efterfrägaii  af  skogsvakfare  f  or. 
privat  tjänst  är  i  behof  af  utvidgning.  Forst  sedan  det  visat' 
sig  att  dylika  fnuktionäror  *icke  kiunia  i  tniriicklig  maiigd 
erbällas  därifi'An,  blefve  det  nÖdvändigt  üpptagafrägan  an- 
gäende  inrättandet  af  en  liknande  sku«;vaktareskola  i  Üleä- 
borgs  län. 

Men  frägau  om  höjandet  af  bildningen  hos  den  stora 
mängden  af  skogsvaktare  i  kronoskogarne  kan  yid  första 
päseende  förefalla  sä  oriifattaude  att  det  sannolikt  fÖr 
mängen  kan  tyckas  vara  lika  omqjligt  som  ka'nsk'e  ono- 
digt   att  ens  vilja  upptaga    densamma   tili    nägon  gi-ansk- 


ü 

iiing.  ftent  cmot  dem,  som  häruti  niöjligen  vilja  afgifra 
det  bekväiiia  svaref  „noii  possimius'',  vill  jaf?  erinra  dSr- 
oni,  hnrnlcdos  äiinn  för  BO  är  tillbaka  de  flesta  ansAgo 
anställandot  af  sko^^svaktare  för  kroiioskogarnes  bevakan- 
(le  för  en  lika  oprodiiktiv  som  onödip:  ätpird.  Trettio  ät 
hiircftoT  skullr  dot  sannolikt  vaeka  f(»nmdran,  oni  man 
icke  rcdnn  nii  villc  orkanna  nvttan  och  vikten  däraf, 
att  »kogsvaktarcn  representerar  naget  mer  an  den  13gsta 
riiojliga  gradon  af  medborgerlig  hildning.  Det  ar  för  öf- 
rigt  en  alldelös  f örkastlig  praktisk  maxim  ätt  afböja  hvarje 
initiativ  tili  förhättring  i  en  sak  för  den  skull  att  den  icke 
ännii  kan  fullkomligt  genomföras  i  sin  belhet.  Oaktadt 
det  vore  en  omöjlighet  ätt  nti  i  fräga  varande  liänseendc 
ntöfvä  en  rnrärkan  pä  en  mängd  af  namiare  1,000  skog?f- 
vaktare  i  statens  skogar,  ärdeträl  genomförbart  att  ästad- 
komnia  en  sädari  väfksamhet  tili  en  böijan  tili  en  mindre 
del,  t.'  ex.  */io  och  cfter  en  riss  tid  kanske  Vs  del  af  he- 
ia antalet. 

HSrmed  b'otde  man  i.frSmstarummet  sökabibringasö- 
rierhe  tili  de  ntivarande  skogi&vaktäretie,  hrilka  framdeles 
komtna  att  efterträda  dessa  1  tjänsiten,  en  högre  bildning. 
Dcfta  vinnej^  enklast  genotn  anordnandet  af  korta  laro- 
kurser  af  t.  ex.  5  mänader  under  vintern  och  3  ä  4  m&na- 
'deif  tinrfef  »ommaren,  i  forening  med  praktiska  arbeteri  i 
sk'ogen.  rndervisningen  borde  nnder 'rintern  vara  mera 
f ^oretisk  -  och  omfättä  '  öfningar  •  i  lUsa,  skrifva,  räknaoch 
Hkogfehtisbällningens  allmänna  grunder,  ritning  af  kartor 
igamt  deltagände  i  arbetet  vid  afvärkilingen  och  ntlevere- 
ringen  af  virke. 

Und^r*  Vär*  och  sommar  skulle  undervisnirigen  bestä 
f 'hyggesreurtning,  Kkogssadd  och  platatering,  pläntskole- 
arbete,  bjalpgallring;  samt  äfven  i  grundema  för  skbgare 
Inatnitig,  "beskrifning  och  taxering. 

■'Hutü  en  sJidari  nriderrisüingskürs  lämpligast  borde 
ördrias,  kan  bäst  utrönas  genom  ett  försök  i  mindre  skala, 
ttnder  ledning'  af  en  fÖr  sakeii  intresserad  forstmastare  och 
iHedbitt*'a^  *f  en-fbrstkondu'ktÖT  eä^c^  lärare. 


78 

Kostnadeii;  bestäende  i  ersättning  ät  forstmästaren, 
arvode  at  forstkonduktören;  stipendier  ät  eleveme,  expen: 
ser,  kostnader  för  nun  och  yed^  skulle  för  ett  aatal  af  15 
lärlingar;  äfven  med  iakttagande  af  Btörsta  sparsamhet  icke 
kunna  göras  bilUgare  an  6;000  k  IfiOO  mark. 

Ansäge  man  en  sädan  9  mänaders  lärokors,  som  mot^ 
svarar  densamma  vid  de  Bvenska  och  norska  skogsvaktare- 
skoloma  och  hvUken  enligt  min  tanke  redan  är  mycket 
kort,  ännn  för  i  fräga  varande  ändamäl  vara  altf ör  lang 
och  kostsam,  sä  rill  jag  därtill  yttra,  att  t.  o.  m.  blott  en 
4  eller  5  mänaders  läroknrs  är  bättre  an  alls  ingen. 

iHvad  kostnaderna  beträffar^  sä  är  det  min  öfv^erly- 
gelse  att  dessa  i  rikt  matt  skulle  ätergäldas  genom  den 
bättre  värd  kronans  skogar  härigenom  künde  erhälla. 

Yalet  af  lämpligaste  plats  för  en  sädan  nnderris- 
ningsknrs  i  nordliga  Finland  f  örutsätter  närmare  lokala 
undersökningar  och  öfvervägandet  dessutom  af  ätskilUga 
andra  förhällanden,  bland  hvilka  isynnerhet  erhällandet 
af  en  kompetent  och  för  saken  rätt  intresserad  förestän- 
dare.  Tillgängen  pä  möjligen  f  örhanden  varande  bonings- 
rum  och  lokaler  i  öfirigt,  samt  de  kringliggande  skogames 
b^skafienhet,  mäste  själffallet  äfven  tagas  med  i  betrat 
tande.  > 

.  De  tili  en  sädan  inrättning  hörande  skogame  komma 
icke  att  sakna  god  värd,  om  anläggningen  an  sker  hyar 
som  hälst^  och  det  är  därför  icke  nödvändigt  att  lokalise- 
ringen  aker  tili  närheten  af  nägot  af  de  i  fräga  satta  for- 
sökablocken^  om  an  äfven  detta^  säsom  af  herr  Biddelin 
framhällits,  kan  hafva  skäl  för  sig. 

Slutligen  vill  jag  ännu  framhälla  att  de  pä  nyssnämda 
satt  i  en  kort  lärokurs  ntbildade  skogsvaktarene  icke  er- 
hälla den  kvalifikation  att  de  künde  UkBtällas  med  eller 
ersätta  de  i  skogsskola  i  Evois  utbildade  lärlingame«  De 
f örstuHmnde  mäste  ovilkorligen  •  stä  under  en  strängare  och 
närmare  ledning  af  en  bildad  forstman  an  de  senare. 
Man  mäste,  häryid  tillbörligen  beakta  den  väsentUga  akil- 
naden  meUan  den  2:äriga  skolkursen  i  en  follfitändig  skogs- 


99 

:v»ktftre»^U'  aek  den  aljK^dielt'  tf ör !  hjjjändfet  i  a£  bildiimg«ii 
bo«  den  aton^mäfigden  af^skosavaktare-^af  .mig^  nii  före« 
fllüfgiMi  ttiiderviftiUBg> «i  emkortarc  läroktitm"       .    '  ^* 

K  Ihrra  ^'Hannikainem.  yhtyl'  edeUi8eeii>:piilniJ8a%  1»ahf 
ttti  vaan;  lisätä  vklsbimatttama«  Sanas.'  Fühn^  pkiväit« 
tAm&WmJimj  että'  kraimiinmetgäi  Pobjoig^SitometEua  Tinsta- 
edes  vartiokiaiflui  samoin  •  koin  tähäBkin  jaotif  raan*  olisi 
edulHeiiay  tottä  alielläkia  k&r^ttiUfliin  Qneiiipi-toime^ii8a''6p« 
pineitftt  vairtijoka.  !  Vaan  eii  Innllnttsitä  rartni  tatvittatwi 
erityiatä  .  opiflloa^  k^aks  Eyioistdii  n  met»&nVarlijakoiikis9a 
Baadat  tiediot  o¥aft  yleeasä  koko»  xnaaBBamme 'tarvittayla  ja 
nütä  tttUaan  Poh^i»Suome68akiii  piakkoin  käyttämään  ja 
siihen  autakia  oa.  pyiittibräi  Jos^-pantaisim*  toiiheen  'otI 
kanei  Pöhjoichäaotnen  laetoäiiyaitijeita  ¥ärte%  joilkr  p«» 
tehAäräiiä  :oli  külovalkoitfteD-  dammuttanimen;  niin  yhtä  sattf- 
reUa.:syyllät  voi>  vaatla  cbri >  kassaia  Pohjoifi-Snomea  metsair 
hoitajiÜekin.  >  Pahaö«  knimiantiti '  TieUL^  'ettB  taitayla  metsiäa»- 
Tjnrtyoila  oliflli  enisBiM^käytettäTä/  vaaa  nülä'kyUavBaadaaa 
Evoiaista,  jos'  sinne;  «tetaan  ei^empv  oppilaita.!  Ofisi  byä- 
djHistä^  «ttä  kakom  .  knuNiiai  tofrorankveBa^  r  että  kbÄi 
inetaftiikoitQa  li  Yarten  «ylcensäf  toryjtaan^f  eBempi :  täifima 
Tutöoitay  i)liai  :£voi9täiL  iueilsäynrtiako«ii];  laajonfiettora 
nun  /palfODt  että.aiiben  VdtaÜMn  .ottoaöppilaUa'aiiiflkäi 
kaksnrertaa  se  mäim  kilmi.nyi.  ^  f.-  *  •  -  -•/    '.'  *'  •)  > 

m;  'if(frr  :Jbir^/ifU8rramd»nättade.att  kau  afettBertal' forste 
mäh)  ntt«  Ijo;  och.iUlft&trSsk^fnBpektiodsdiigtDikt/  hii^tlkfr'efi^ 
ter  ahitad  Tflrk^saaküfln  ti  Uleaboi^/'diikHteFadtt'^säTäl 
4M.Btidrjftaid6^/8Mi>  i  aomiiiattbang  ctemed^  beyakfaing»- 
fjungaalfy,  f atfe  *  i  fappdrag  att  delgifta«  t  nöM  dti :  referst  tf 
idenha  idiskwskb'daint  nanhöil  «tt  n«<  f  &  ftdlgöra'  dett»  np^ 
dragy  'KfVeii'  «m  7hihi.:bl«#vte  twngem*  «tii  chemdigä*Moiii 
den  i.]iii>idiakatc(rdde>  firagttH^    Sedim  t4iM;a^'af 'ordförandMi 


1 1 


Btaren  A«  Borenius. 


blifyit  honom  beviljadt,  framhoU  tat.  inledningSTis,  alt 
man  vid  det  af  honom  nn  refererande  diskiiftsionsmdtet  ^tt 
nt  frän  den  förntsättning  att  önskningsmälen  borde  stallas 
ytterst  mattliga^  emedan  man  trodde  stg  veta  att  störrc 
ansprak.  för  navarande  icke  künde  tillgodoses.  £n  un- 
dervignmgsknrs  för  skogvaktare  i  norden  ansag  man  rara 
ieyoket  behöflig^  men  denna  borde  icke  organiseras  efler 
motustret  af  Erois  skogvaktareskola,  hrilken  rar  mycket 
ändamalsenlig  för  södra  Finland,  men  icke  motstarade  de 
n.  Y.  outvecklade  f  örhallandena  nti  kronoskogame  i  höga 
norden.  I  betraktande  af  säväl  dessa  som  att  folkskolor 
nnmera.  redan  förefinnas  i  ilesta  socknar,  ansag  man  att 
knrsen  här  f ömämligast  borde  vara  praktisk  men  däijämte 
nodiga  teoretiska  insikter  meddelas.  Kursen  borde  halst 
f  örläggas  tili  nägot  revier^  dar  ett  förscäsblock  f  Sr  timlhier- 
blädning  m.  m.  künde  inrättas  och  äfv^en  annars  tillrä^Iig 
praktik  stode  tili  buds  och  säsom  sadant  betecknades  Tor- 
nea  revier  samt  särskildt  dess  Kolari  andel.  Elevene 
Yore  här  i  tälfälle  att  fä  praktik  i  saYäl  rationell  tunmer- 
blädningy  timmertaxering,  YiikesdtämptiDg,  nppsikt  of^er 
rnfvorkningame  m.  m.  som^  om  ock  i  mindre  skals,  ni 
«kegsknltnr.  Fumes  q  alilid  arbete  i  det  egna  roYieret, 
•knnde  man  mdhän€kt  äfren  tänka  sig  saken  sa  ordnad  att 
elcYeme  tidtals  sysselsattes  i  andra  oob  därifran  sedenne- 
ca  medhade  intyg  af  reYierf  örYaltaren.  I  händelse  nägot 
försöksblock  ioke  knnde  f as  tili  stand,  ansägo  en  del  ta- 
lare  att  knraen  äfven  knnde  tänkas  ambnlatorisk,  salnnda 
att  den  efter  Yiss  tids,  molligen  efter  Yissa  ärs  förlofqi 
flyttades  tili  annaa  trakt^  för  att  salnnda  bättre  konna  foga 
B%  eA^  de  olika  traktemas  säregna  f  örhäUande.  Möjligen 
knnde  eleYerM  äfiren  Under  den  brädaste  arbetstiden  läm- 
ms  tillfälle  att  seka  sig  orbetsför^änst  hos  ensküda  per- 
soner. Under  öfriga  tider  af  äret  borde  de  däremot  i  likhet 
med  hYad  förhällandet  är  ä  EYois,  erhälla  ett  lägre  dagtrak- 
tamente.  B^träffande  kursens  längd  Yar  man  af  olika  asik- 
tetj  i  det  en  del  yrkade  pa  en  tYaärig  knrs^  medan  andra 


81 

ansägo  en  ettärig  tillfyllestgörande  för  värkligen  lämpliga 
skogvaktareaspiranter. 

Första  men  oandgängliga  vilkoret  för  att  knrsen  sknlle 
bliiVa  besökt  var  emellertid  att  de  egentliga  skogvaktarene 
i  de  stora  nordliga  revieren  norr  om  Uleä  älf  finge  en 
bättre  aflönig,  hvilken  nteslntande  borde  utgä  i  penningar. 
För  närvarande  ätnjata  skogvaktarene  i  dessa  revier  i  all- 
mänhet  en  ärslön  af  20 — 100  mark  kontant  samt  5  ä  2  tun- 
nor  spannmal  och  därtill  ett  skogvaktaretorp,  som  i  dessa 
nordliga  trakter  i  regeln  är  ganska  klent;  medan  de  ater 
bafva  att  bevaka:  inom  Kemi  inspektionsdistrikt  140,219 
tnnnland,  inom  Ijo  insp.  distr.  51,683  tannland  och  inom 
norra  delen  af  Uleäträsk  insp.  distrikt  inemot  40,000  tunnland, 
alt  i  medeltal.  Sä  lämpligt  det  an  künde  vara  att  i  södra 
oeh  mellersta  delen  af  landet,  med  dess  jämförelsevis  smä 
beyakningsomräden  oeh  bättre  respekt  för  äganderätten 
med  afseende  ä  skogen^  tilldela  skogvakten  en  del  af  hans 
lön  i  form  af  boställO;  lika  olämpligt  och  i  mänga  afseen- 
den  hinderligt  ansäg  man  det  däremot  vara  att  i  de  stora 
nordliga  revieren  norr  om  Uleä  älf  tillämpa  enahanda 
afiöningssätt;  ty  enligt  hvad  en  längvarig  och  samstämmig 
erfarenhet  utvisat,  äro  skogvaktaretorp  i  deasa  nordliga  trak- 
Ur  bade  olämpliga,  hinderliga  och  för  kronan  betungande. 

Da  en  skogvaktare  pä  ett  eller  annat  satt  afgär,  är 
praxis  nn  för  tiden  den,  att  han  eller  hans  eflterlefvande 
86  »ig  om  efter  nägon,  som  är  villig  att  öfvertaga  bostället 
mot  sä  hög  ersättning  som  möjligt  för  det  arbete  den  af- 
trädande  skogvakten  och  hans  företrädare  nedlagt  pä  tor- 
pet.  Redan  detta  förfarande  är  mycket  olämpligt,  iy  af 
hänsyn  för  den  afgäende  skogvakten  eller  hans  efterlef- 
vande,  hvilka  vanligen  äro  i  mycket  knappa  omständig- 
heter,  titses  mähända  sälunda  tili  skogvakt  icke  den  mest 
lämpliga^  ntan  den  som  är  i  tillfälle  att  betala  den  betin- 
gade  ntlösen.  Men  ej  nog  härmed.  Den  nya  skogvakten 
är  oftast  fattig  och  mäste  sätta  sig  i  skuld,  säväl  för  att 
tillösa  sig  torpet,  som  för  att  skaifa  sig  kreatur  m.  m. 
Vanligen   länar   han  härtill  medel  af  granname  och  blir 

6 


82 

sälnnda  beroende  af  dem,  tili  föga  fromma  tör  skogen*). 
För  att  afbetala  sin  nknld  är  skogvakten  tvniigen  att 
86  Big  om  efter  arbetsförtjänst  och  denna  Btar  yanli- 
gen  att  fäs  ho8  dem  mot  hvilka  han  borde  bevaka  sitt 
omräde  samt  erhälles  företrädesvis  vid  sädana  arbeten, 
8om  äro  i  gang  de  tider  pä  äret  da  skogvakten  nteshi- 
tande  borde  vara  upptagen  af  sin  tjänst,  säsom  t.  ex. 
vid  stockutdrifning,  flottning,  höbärgning  o.  s.  v.  För  öfrigt 
npptager  äfv^en  det  egna  jordbruket  —  specielt  höbärg- 
ningen  pä  mer  eller  mindre  längt  aflägsna  ängar  eller 
slättermossar  —  skogvakten  sommartid,  hvarför  dels  forst- 
mästaren  har  svärt  att  medtaga  honom  pä  sina  exkursioner 
de  tider  pä  sommaren,  da  han  (forstmästaren)  har  bästa 
tid  därtill,  d.  v.  s.  da  han  afslutat  den  tidsödande  2:dra 
kvartals  rapporten  och  kuberingslängdema;  dels  kände  sig 
ävärkarne;  som  nnmera  börjat  operera  äfven  sommartid,  tryg- 
gare  i  sina  förehafvanden**).  Den  allmänna  erfarenheten  i 
norden  är  ocksä  i  regeln  den  att  de  som  väl  sköta  sina  torp 
äro  däliga  bevakare,  medan  de  bättre  bevakarene  vanligen 
äro  däliga  jordbrakare.  Detta  framhöUs  äfven  nu,  i  det  t. 
ex.  en  talare  beklagade  sig  öfver  att  de  goda  jordbruka- 
rene  bland  skogvaktarene  endast  använde  söndagame  tili 
skogsvandringar,  medan  andra  ansägo  t.  o.  m.  detta  var 
bevis  pä  en  synnerligen  ovanlig  samvetsgrannhet. 

Boställena  vällade  ätven  svärighet  med  afseende  ä 
disciplinen  ty  dels  drager  man  sig  mera  för  afsättandet  af 
en  odnglig  skogvakt  om  straffet  skärpes  genom  att  denne, 
i  och  med  detsamma  han  afsättes  för  nägot  tjänstefel,  äfven 


*)  Därtill  är  hau  vanligen  släkt  med  dem  och  blir  därför  ofba 
nog  jäfvig  att  vittna  i  ävärkansmM. 

""")  I  Bammauliang  härmed  framhöllB  äfven  det  olämpliga  i  att 
skogvakten  nppbär  en  del  af  sin  lön  i  gpanm&l,  som  han  m^te  af  hämta 
pä  miltals,  stundom  tiotal  mils  afständ,  ander  pägäende  afvärkning,  ty 
naturligtvis  begagna  ävärkarne  tiden  nnder  skogvaktarens  fränvaro, 
synnerligast  om  en  inträffad  snöyra  uppehäller  skogvakten  och  gör  ävär- 
karen  trygg  i  sitt  f örehafvande.  I  en  del  revier  ntgär  ocksä  lönen, 
fränsedt  bostället,  redan  nn  uteslutande  i  penningar. 


83 

bör  ahygas  frän  torpet,  ntan  rätt  tili  den  vanliga^  tidigare 
relaterade  ntlösen  och  dels  vällar  afhyBningen  standom 
svärigheter,  om  skogvaktens  delaktighet  i  ävärkan  m.  m. 
icke  klarligen  kan  bevisas.  Ocksä  detta  bestjnrktes  af 
särskilda  taiare  genom  af  dem  refererade  fall.  Till  följd 
af  dessa  och  andra  skäl  ansäg  man  boställena  i  de  titora 
beyakningsomrädena  norr  om  Uleä  alf  olämpliga*);  skog- 
Takten  dock  obetaget  att^  dar  han  bar  räd  och  lägenhet 
därtill^  skaffa  sig  ett  kronoskogstorp,  men  dettas  skötsel 
finge  da  ej  ntgöra  nägot  hinder  för  tjänstens  ordentliga 
handhaf^ande. 

Bortlämnas  torpen  mäste  emellertid  den  egentliga 
Ionen  höjas,  ty  en  illa  aiiönad  skogvakt  kan  ej  ordentligt 
egna  sig  ät  sin  tjänst  samt  är  äfv^en  lättare  mottaglig  för 
mntor  o.  d.  —  I  allmänhet  ansäg  man  att  lönen  i  de  nord- 
liga  revieren  borde  höjas  tili  600  mk,  medan  i  nndantags- 
fall^  beroende  af  ortsförhällandena,  400  mk  knnde  vara  till- 
fylles.  Höjdes  lönen  tili  detta  belopp  och  tili  ordinarie 
skogvaktare  företrädesvis  antogs  sädan  person  som  ge- 
nomgätt  den  i  fräga  satta  skogvaktareknrsen,  trodde  man 
ej  häller  att  denna  sknlle  sakna  clever. 

Yore  det  emellertid  absolut  omöjligt  att  ntvärka  sä 
stör  lön  ät  det  antal  skogvaktare  som  nn  var  anstäldt  i 
dessa  revier,  höll  man  före,  att  ehnru  skogvaktarenes  an- 
tal i  norden  redan  nn  är  mycket  lägt^  vore  det  dock  bättre 
att  detta  antal  •  nödfall  an  ytterligare  minskades,  allenast 
ätminstone  de  äterstäende  blefve  bättre  aflönade  och  större 
anspräk  stäldes  pä  aspiranteme^  ty  nyttan  af  de  n.  v.  illa 
aflönade  och  illa  kvalificerade  skogvaktarene  i  de  norra 
revieren  vore  i  mänga  fall  problematisk.  Härvid  fömt- 
satte  man  likväl  äfv^en  som  ett  oeftergifligt  vilkor^  att  extra 
skogvaktare  tidtals  finge  anställas  nnder  de  tider  af  äret 
samt  inom  de  trakter  af  revieren  dar  detta  visar  sig  nö- 
digt.  Erfarenheten  bade  nämligen  ädagalagt,  att  en  stark 
extra  bevakning  vid  afvärkning  och  fiottning  samt  andra 


*)    I  KnoMimo  eooken  haf?a  skogvaktarene  icke  boetftllen. 


84 

tillfällen  i  bog  grad  knnnat  t  orekomma  oeh  stäf ja  ävärkan, 
hvilken  själffallet  lättast  inträffar  i  närheten  af  sädana  ar- 
beten.  Kyttan  af  extra  skogvaktare  bade  för  öMgt  äfv^en, 
enligt  bvad  särskilda  talare  iramhöU,  nnder  n.  y.  förhäl- 
landen  visat  sig  däri^  att  de  b.  a.  s.  bevakade  de  ordinarie 
och  föranledde  dem  tili  stdrre  värksatnhet  (bvilket  i  sin  man 
vittnar  om  den  n.  v.  ordinarie  bevakningens  beskaffenhet)^ 
oafsedt  att  en  annan  Bkogvaktares  närhet  ingaf  bevakaren 
mera  tryggbet  ocb  nnderlättade  bevisningen  vid  förefal- 
lande  ävärkan. 

För  att  hastigt;  vid  behof  knnna  anställa  sädana  extra 
skogvaktare^  hvilka  nnder  den  tid  de  anlitades  mäste  vara 
sä  aflönade  att  de  nteslntande  knnde  egna  sig  ät  sin  tjänst, 
borde  emellertid  anslag  finnas  och  dessa  lämpliga^t  ntvär- 
kas  för  en  tid  af  3  ä  5  är  i  sender.^ 

Med  afseende  ä  ref:s  förslag  att  Evois  skogvaktare- 
skola  borde  ntvidgas,  tillade  tal.  för  egen  del  att  han, 
med  alt  erkännande  at  nämnda  skola^  höll  före  att  för- 
hällandena  i  höga  norden  —  och  det  var  jn  dem  det  nn 
gälde  —  bättre  tiligodosägos  genom  en  särskild  skola  el- 
ler nndervisningsknrS;  som  förlades  tili  norra  Finland  och 
rättade  sig  efter  förhallandena  derstädeS;  an  genom  den 
f  öreslagna  ntvidgningen,  som  likväl  af  andra  skäl  torde  vara 
af  behofvet  päkallad. 

Herra  Hannikainen  ei  tahtonnt  opponeerata  näitä 
herroja  vastaan,  vaan  piti  rohkeana  sitä  väitettä^  että  met- 
sänvartijat  Pobjois-Suomessa  olisivat  mnntettavat  rahapalk- 
kaisiksi.  Lnnli  olevan  välttämätöntä  vastaiseksi  säilyttää 
entinen  palkkaustapa,  vaan  Inuli  myös  tarvittavan  snurempi 
palkkaisia;  taitavampia  vartijoita.  Nämät  herrat  itsekään 
eivät  ole  selvillä,  minkälainen  sen  knrssin  tnlisi  olla.  Fa- 
hnja  ei  voinnt  käsittää,  miten  se  knrssi  tnlisi  eroamaan 
Evoisten  koulnsta^  koska  ne  tiedot,  joita  Evoisissa  annetaan 
ovat  aivan  tärkeitä  myöskin  Pohjois-Snomen  vartijoille.  Ar- 
veli  kokonksen  tekevän  käytännillisinmiän  päätöksen  pyy- 
tämällä  Evoisten  metsävartijakonlna  laajennettavaksi. 

Herr  Borenius   ansäg  det  vara  temmeligen  4}^^  ^^ 


85 

Herr  Hannikainen  att  tillmäta  Big  Bjelf  störte  förmäga  att 
bedöma  f  örhällandena  i  de  norra  revieren,  hvilka  för  ho- 
nom  Yore  fuUkomligt  obekanta,  an  de  erfame  forstmän, 
hyilkas  äsikter  tal.  haft  äran  att  för  mötet  referera.  För 
egen  del  ansäg  sig  tal.  änna  för  obekant  med  förhällan- 
dena  i  norden;  dar  ban  endast  vistats  ett  är,  för  att  knnna 
nttala  nägon  bestämd  egen  öf^ertygelBe  med  afseendc  a 
skogvaktaretorpen  m.  m.  men  af  det  han  sett  och  erfarit 
Tore  han  dock  böjd  att  anslnta  sig  tili  den  äsikt;  som  vid 
äberopade  disknssionsmöte  förfäktades  af  alla  ntom  forst- 
mästaren  i  Uleaborgs  läns  sydligaste  revier. 

Frägan  om  harn  den  föreslagna  knrsen  borde  i  detalj 
ordnas  var  af  sekundär  art  och  behöfde  ejnu  vidröras.  Att 
intresset  för  bibringande  af  bättre  insikter  ät  skogvaktarene 
i  de  norra  revieren  för  närrarande  var  lefvande  och  behofvet 
deraf  djnpt  kändt,  framgick  äfven  af  ett  annat  förslag^ 
hyilket  tal.  i  korthet  ville  omnämna;  ehora  han  för  sin 
del  icke  ansäg  detsamma  fallt  ändamälsenligt  för  dessa 
trakter.  Förslaget  gick  nt  pä  att  med  statsunderstöd  in~ 
rätta  en  skogvaktareskola  i  norden,  pa  nägon  privat  egen- 
dom  —  analogt  med  en  del  jordbruksskolor  —  men  dock 
i  närheten  af  kronoskog  och  nnder  en  forstmans  öfverin- 
seende.  Det  för  företagets  realiserande  nödiga  anslaget 
beräknades  af  f örslagsställaren  tili  6,000  mark  för  en  gäng 
och  sedermera  ärligen  likaledes  6,000  mark,  i  händelse  8 
elever  samtidigt  ätnjöto  nndervisning  vid  skolan. 

Ehnrn  tal.  som  sagdt  icke  kande  för  egen  del  under- 
stödja  förslaget,  hade  han  dock  omnämt  detsamma,  för  den 
händelse  att  mötet  mähända  kande  anse  skäl  vara  att^ 
ocksä  pröfv^a  detta  projekt. 

flerra  Hannikainen  tahtoi  vielä  lisätä,  että  semmoi- 
nen  karssi  talisi  epäkäytöUiseksi,  eikä  taottaisi  mitään 
käytännöUisiä  tnloksia,  sillä  jos  semmoinen  nasi  karssi 
asetetaan,  nun  olisi  krnana  velvoUinen  käyttämään  kaikki 
siitä  talevat  oppilaat,  kan  nim.  ne  knrssit  ovat  siten  järjes- 
tetyt;  että  krnana  ylläpitää  oppilaat.  Tämmöisessä  kars- 
sissa  ei  voitaisi  valmistaa  vartijoita  yksityisten  metsiä  varten 


86 

ja  olisi  BUS  sen  käyneillä  oppilailla  vähäD  toiveita  toimeentn- 
losta^  kun  niitten  oppi  jäisi  nun  vaillinaiseksi  ja  tnUsivat 
ne  siten  vaan  rasitnkseksi  kruannnmetsillä. 

Herr  v.  Zweybery  anmärkte  att  spörsmälet  om  skog- 
vaktarenes  aflÖDande,  torp  m.  m.  lag  utom  frägan,  men  da 
här  blifvit  sagdt  att  forstmännen  i  Dorden  kommit  tili  den 
erfarenhet  att  de  skogvaktare,  som  väl  sköta  sina  torp,  äro 
däliga  bevakare,  vilie  tai.  framhälla  att  man  i  södra  Fin- 
land  kommit  tili  en  motsatt  erfarenhet,  neml.  att  i  regeln 
de,  som  äro  idoga  jordbrnkare  jämväl  äro  plikttrogna  skog- 
yaktare,  medan  de  som  af  lätja  vansköta  torpen  äfven  äro 
lata  pä  alla  andra  omräden. 

Hvad  själfva  hnfvndfrägan  beträffade,  förenade  sig 
tal.  med  ref. 

Herr  Borenius  päpekade  att  motsägelsen  mellan  den 
i  södra  och  norra  Finland  yunna  erfarenheten  med  af- 
seende  ä  skogvaktartorpen  endast  var  skenbar,  ty  det  var 
en  ofantlig  skilnad,  om  en  skogvakt  bar  att  bevaka  4, 5  ä 
10  tasen  tnnnland,  säsom  i  södra  Finland  är  vanligt  eller 
om  ban,  säsom  i  norr,  bar  ett  10  ganger  sä  stört  bevak- 
ningsomräde  af  40,  50  ä  100  eller  140  tnsen  tnnnlands 
areal.  I  södra  Finlands,  i  jämförelse  med  de  senare  smä 
bevakningsomräden  kan  en  skograkt  nägot  sä  när  sköta 
säväl  sin  tjänst  som  torpet,  medan  deremot  skograkten  i 
norra  Finlands  ofantliga  bevakningsomräden  ständigt 
och  jämt  mäste,  eller  ätminstone  borde,  aflägsna  sig  mil- 
tal  frän  hemmet.  En  skogvakt,  som  här  tog  sin  tjänst 
pä  allvar,  bann  ej  med  torpet,  medan  tvärtom  den  som 
mera  beflitade  sig  om  sitt  jorbmk  mäste  försnmma  sin 
skogvaktarebefattning.  För  öfrigt  förklarade  ocksä  den 
forstman,  hvilken  genom  sin  artikel  i  7:de  b.  af  F.  Forstf. 
Meddel.  närmast  gaf  anledning  tili  den  af  tal.  refererade  dis- 
knssionen,  vid  densamma,  att  han  fonnit  det  skogvaktare- 
torp  redan  bättre  künde  försvara  sin  plats  i  Paldamo,  an 
nti  an  nordligare  revier,  hvilket  i  sin  man  torde  bevisa, 
att  man   vid  frägans   dryftande   icke  red  pä  nägra  fornt 


87 

fattade  äsikter^  atan  faste  afseende  vid  de  varkliga  forhal- 
landena  och  stödde  sig  pä  värklig  lokalkännedom. 

Herra  Hannikainen  tahtoi  vielä  ehdottaa^  että  ko- 
kons  lansuisi  tolvottavaksi  asiaksi,  että  Evoisten  metsä- 
yartijakoulü  mitä  pikemniin  laajennettaisiin,  jott«  sekä 
kmimnlla  että  ykBityisillä  olisi  riittävästi  taitavia  metsän- 
yartijoita  saatavana. 

Ordföranden  npprepade  att  han  icke  tillräckligt  kände 
skogyaktareförhällandena  1  norden  för  att  knnna  fullkom- 
ligt  bedöma  dessa  f  örhällanden  derstädes.  Han  ville  icke 
bestrida  att  det  äfven  fnnnes  skäl  för  tvä  skogvaktare- 
skolor  i  landet,  men  da  den  ekonomiska  sidan  af  frägan 
tillsvidare  talar  för  en  enda,  ansäg  han  sig  böra  vidhälla 
yrkandet  pä  Evois  skogvaktareskolas  ntvidgande,  men  til- 
lika  ytterligare  npprepa  sitt  f öslag  om  läroknrser  för  skog- 
vaktaresöner  i  norra  Finland. 

Herr  Borenius  ansäg  de  af  ref.  föreslagna  läroknr- 
serna  för  skogvaktaresöner  vara  bättre  an  inga.  Att  dar- 
emot  nteslntande  förlägga  skogvaktareaspirantemes  nn- 
dervisning  tili  Evois  knnde  tal.  icke  gilla,  ty  dänned  be- 
fordrades  icke  skoghnshällningen  i  norra  Finland. 

Herra  Hannikainen  ei  oUnt  tahtonut  sitä  erikseen 
mainita,  vaan  katsoi  nyt  tarpeelliseksi  sanoa,  että  jos 
nnsi  konin  laitetaan,  olisi  se  laitettava  sinne,  missä  met- 
sänhoito  on  etevirnmällä  kannalla,  nim.  Tnmn  ja  Po- 
rin lääniin,  jossa  hän  tiesi  jo  yähin  pnnhaillnnkin  semmoi- 
sen  aikaansaamiseksi.  Ei  yieläkään  pitänyt  tarpeellisena 
rnveta  pnhumaan  untta  konlna  Pohjois-Snomeen.  Pienem- 
piä  kursseja  voivat  metsänhoitajat  itse  panna  toimeen  ja 
ovat  siihen  velvoUisetkin. 

Herr  Borenius  päpekade  att  Herr  Hannikainens  sista 
förslag  tydligen  visade  att  han  ej  kände  de  f örhällanden 
han  sä  frankt  trodde  sig  knnna  bedöma. 

He)'ra  Hannikainen  myönsi  kyllä,  ettei  hän  aivan 
tarkoin  tnnne  oloja  siellä,  vaan  sanol  pnhnvansa  ylei- 
seltä    kannalta  ja    sen    mnkaan    knin  oli  Pohjois-Snomen 


88 

metsänhoitajilta  knnllnt.    Aikaa  opetnksen  antamiseen   on 
metsänhoitajilla  siellä  kyllä,  sen  ovat  he  itse  sanoneet. 

Herr  Boreriius  ville  icke  upptaga  mötets  tid  med  att 
ytterligare  förläuga  diskussionen,  utan  konstaterade  endast 
att  Herr  Hannikainen  allt  tydligare  blottade  sin  obekant- 
skap  med  förliallandena  i  norden  och  forstmännens  verk- 
samhet  derstädes. 

Herr  Book  hade  insändt  ett  sä  lydande  uttalande: 
„Oppijakso  metsänvartioiden  kehitystä  varten  pohjois-Suo- 
messa  olisi  sangen  tarpeellinen  ja  hyödyllinen". 

Ord/öranden  fragade  om  mötet  önskade  att  resolu- 
tion  affattades  eller  ej. 

Herr  Thome  ansäg  resolntion  olämplig. 

Herra  Hannikainen  ehdotteli  vielä,  eiü  kokons  lan- 
suisi  toivomnksena;  että  Evoisten  metsänvartija  kouln  olisi 
laajennettava. 

Herr  Johnson    förenade    sig  med  Herr  Hannikainen. 

Da  emellertid,  vid  anstäld  votering,  flertalet  ansag  re- 
solntion olämplig,  fiek  disknssionen  ntgöra  syar  pä  frägan. 

§  7. 

Efter  sälanda  afslutad  disknssion  af  ä  programmet 
npptagna  frägor,  uppmanade 

Ord/örandm  föreningen  att  bestämma  orten  dar  forst- 
förcninti^en  nästa  är  önskade  sammanträda. 

Herr  Borenius  föreslog  Knopio. 

Herr  Hannikainen  röstade  för  Tavastehus.     Sedan 

Ilerrar  SchikU  och  Timgren  biträdt  förslaget  om 
Kuopiü,  blef  denna  ort  utsedd  tili  mötetsplats  för  nästa  är. 

Till  bestyrelsemedlemniar  för  nästa  ärsmöte  utsägos 
öfverforstmästaren  0.  Timgren,  kapten  C.  Sundman  och 
forstkonduktören  E.  A.  Nylander,  hvarefter 

Ordß)randen  förklarade  Forstföreningens  ärsm.ote  af- 
sliitadt. 

Ort  och  tid  som  ofvan. 

In  fidem: 
Alex.  Borenius» 


sa.ml::Let  lir  1333. 


I. 

1.  Berättelse  afgifTen  af  t.  f  skogsinstruktören 
i  yestra  distriktet,  for  tiden  emelLin  23  Jaimari  och 
31  Jnii  1889. 

Sedan  FoTststyr eisen,  i  skrifvelse  af  den  23  januari 
1889,  föTordnat  nnderskrifVen  att  handlägga  de  pä  skogs- 
instruktören  i  vestra  distriktet  ankommande  tjänstegöromal 
ander  den  tid  ordinarie  skogsinstruktören  vore  dertill  för- 
hindrad,  nnderrättades  distriktets  jordägare  genom  annon- 
ser  i  landets  mest  spridda  tidningar  pä  finska  och  srenska 
spräken,  att  anhällan  om  skogsinstruktörens  biträde  künde 
inlämnas  intill  ntgängen  af  mars  mänad. 

Inom  den  ntsatta  tiden  inkonimo  ansökningar  om  led- 
ning  och  räd  i  skilda  forstliga  arbeten  tili  27  skilda  jord- 
lägenheter,  hvilka  alla  äfven  npptogos  i  den  uppgjorda 
reseplanen,  som  oförändrad  stadf äste«  af  Forststyrelsen. 
Efter  reseplanens  fastställelBe  ankom  emellertid  fran  6u- 
yernören  i  Tavastehns  län  en  skrifvelRe  med  anhällan  om 
skogsinstruktörens  närvaro  i  Kangasala  den  19  jnni,  vid 
det  sammanträde,  s<  m  sagde  dag  sknllc  hallas  med  del- 
ägarene  i  de  s.  k.  Kangasaia  äsarne,  hvilka  de  senare  ären 
statt  under  skogsinstruktörens  uppsikt.  I  anledning  häraf 
föreslogos  särskilda  ändringar  i  den  först  uppgjorda  resepla- 
nen, hvilka  äfven  godkändes  af  Forststyrelsen. 

Förrättningarna  vidtogo  derpa  den  IG  maj  och  utför- 
des  i  nedan  angifven  ordning  af  underskrifven,  intill  den 
31  juli,  hvÄTom  jag  ödmjukast  f  är  afgifva  följande  berättelse; 


90 

1.  Loppts  egendom  i  Pemar  socken  af  Abo  och 
Björneborgs  län,  tillhörig  Grefvinnan  G.  v.  Essens  sterbhus. 

Största  delen  af  lägenhetens  skogsmarker  har  redan 
ären  1854  och  1855  blifvit  indelad  af  forstmannen  E.  E. 
Hemmer  i  3  block.  Trakthygge  med  fröträdställning  hade 
enligt  indelningsplanen  blifvit  ntfördt  blott  de  första  ti- 
dema  efter  indelningen  och  ä  de  afvärkade  ytoma  hade 
nppkommit  i  allmänhet  god  äterväxt.  Nu  var  det  rekvi- 
rentens  ästundan,  att  änyo  böija  bedrifva  trakthygget,  med 
de  modiiikationer,  som  künde  anses  lämpliga. 

Sedan  skogsmarken  blifvit  besiktigad,  föreslogs  bil- 
dande  af  ett  4:de  block  af  ett  senare  tillköpt  hemmans 
skog  samt  de  f örra  blockens  f örstoring  med  Bohle,  äfven- 
ledes  tillköpta  och  med  lägenheten  rä  i  rä  liggande  hem- 
mans skogsmark.  Blockgränserna,  som  igenvaxity  npp- 
höggas  änyo  och  förlängdes  öfrer  Bohle  hemmans  skogs- 
mark, hvaijämte  en  hnshällningslinie  ntstakades  genom  2:dra 
blocket.  Omloppstidema  för  de  3  första  blocken  förläng- 
des nägot  och  ärshyggen  ntstakades  inom  2:dra  och  3:cye 
blocken. 

Genom  en  med  rödmyllefärg  malad  ring  kring  trädet, 
ntmärktes  tili  prof  inom  ett  hygge  alla  de  stammar,  som 
vid  afvärkningen  borde  kvarlämnas  säsom  fröträd. 

2.  Kerknäs  egendom  i  Karnna  kapell  af  Saga 
socken  i  Äbo  och  Bjömeborgs  län,  tillhörig  Agronomen 
I.  von  Hellens. 

Agaren  önskade  veta,  hnmvida  lägenhetens  skog, 
som  är  1882  blifvit  indelad  för  trakthygge  af  forstmannen 
C.  Wilander,  knnde  lämna  nthällig  afkastning  för  lägen- 
hetens behof  m.  m.,  i  anledning  hvaraf  skogen  besiktigades 
och  muntliga  räd  om  dess  skötsel  meddelades. 

3  Äminne  fideikommiss,  med  ander  samma  f  örvaltning 
stäende  lägenheter  i  Uskela  och  Halikko  socknar 
af  Äbo  och  Bjömeborgs  län,  tillhöriga  Grefve  Carl  Alex. 
Armfeit  samt  Grefve  G.  Armfelt's  sterbhns. 

En  del  af  fideikommissets  skogsmarker  har  ären  1854 
och    1855   blifvit   affattad   och  indelad  för  rationelt  trakt- 


91 

hygge  af  forstmannen  K  E.  Hemmer,  en  annan  del  senare 
sif  skogsrättaren  A.  Hemming,  men  dessntom  fnnnos  flere 
4)mdelade  skogsskiften. 

För  uppgörande  af  fallständig  plan  tili  ordnande  af 
skogsafvärkningen,  besiktigades  godsets  vidt  spridda  sko- 
gar  och  därstädes  nyligen  företagna  kultnrer,  omfattande 
omkring  50  tunnland,  hvarvid  mnntliga  räd  angäende  hvar- 
jehanda  forstliga  omständigheter  meddelades  den  för  god- 
sets  skogar  anstälda  examin  erade  skogsrättaren. 

Ofirannämde  plan  har  sedan  nnder  vintern  blifvit 
ütarbetad  och  skogsmarkerna  fördelade  pä  14  skilda  hns- 
hällningskomplex  eller  block. 

Afvensa  afgafs  ntlätande  om  lämpligheten  af  inlösen 
tili  tideikommisset  af  särskilda,  Grefve  G.  Armfelt's  sterb- 
hüs  tillhörige  skogsskiften. 

4.  Toija'Mommola  egendom  i  Kisko  socken  af 
Abo   och  Bjömeborgs  län,  tillhörig  Doktorinnan  G.  Rosell. 

För  indelning  af  lägenhetens  skogar  besöktes  de  skilda 
skogsskiftei^a  och  projekterades  deras  delning  i  3  skogs- 
block.  Inom  l:sta  och  3:dje  blocken  nt«takades  skilda 
l^ygge^ytar?  för  bedrifvande  af  trakthygge,  saväl  för  lägen- 
heten,  som  1  landbonde  och  14  torpare  eller  backstugnsit- 
tiire;  inom  2:dra  blocket  anvisades  hyggesplatser  ät  tvenne 
torpare. 

Däijämte  genomgingos  lägenhetens  hagmarker  och 
meddelades  mnntliga  räd  angäende  deras  skötsel;  likasä 
angäende  tilltänkt  f  örsäljning  af  sägstock  frän  2:dra  blocket. 

ö.  Tervakoski  bruk  iJanakkala  sockenaf  Tava- 
stehns  län,  tillhörigt  Tervakoski  bmksbolag. 

Brukets  skogar,  som  äro  indelade  för  trakthygge  i 
4  block,  stä  nnder  nppsikt  af  en  frän  Evois  skogsvaktare- 
skola  ntexaminerad  skogvaktare,  i  sällskap  med  hvilken 
de  skilda  skogsblocken  besöktes  i  och  för  granskning  af 
frtregäende  hyggen  och  företagna  skogsknlturer  m.  m.  Pä 
gmnd  af  vid  besiktningen  gjorda  iakttagelser  föreslogos 
nägra  förändringar  i  indelningsplanen,  i  sjrfte  att  betrygga 
skogaafv^ärkningens  uthällighet 


92 

6.  Katiffasala  äsar  i  Kangasala  socken  af  Tara- 
stehns  län. 

Emedan  den  tid,  under  hvilken  delägarene  i  de  be- 
kanta  natursköna  Kangasala  äsarne  f  örbnndit  sig  att  skydda 
skogen  ä  dessa,  under  äret  1889  tilländagätt,  hade  Guver- 
nören  öfver  länet  ntsatt  sammanträde  tili  den  19  jnni,  f ör 
att  om  möjligt  änyo  ästadkomma  liKhande  öfverenskom- 
melse,  samt  tillika  anhällit,  att  skogsinstraktören  matte, 
vara  närvarande  vid  sammanträdet.  Da  emellertid  nägra 
af  delägarene  vid  detta  sammanträde  ej  ville  veta  af  nä- 
gon  öfverenskommelse  i  antydt  syfte,  under  pästäende  att 
de  nog  utan  en  sädan  ocksä  künde  sköta  sina  skogsanäe- 
lar  sä,  att  naturskönheten  ej  komme  att  lida,  samt  svärig- 
heter  f  ör  ästadkommande  af  medel  tili  den  antagna  skog- 
vaktarens  aflöning,  af  hvilken  ena  hälften  förut  tillskjutits 
af  kronan  och  den  andra  af  Kangasala  kommun,  äfven 
voro  för  handeu;  i  det  kommunen  ännu  ej  för  de  kom- 
mande  ären  beviljat  nägot  anslag  härtill  och  delägarene 
befarade  att  sädant  ej  h aller  skulle  komma  att  beviljaS; 
künde  ej  nägot  afgörande  beslut  vid  sammanträdet  fat- 
tas.  Likväl  tillsattes  tvenne  „bestyrelser",  af  hvilka  den 
ena  skulle  hafva  uppsikt  öfver  de  ä  äsarne  uppförda  ut- 
siktstornen,  den  andra  ännu  försöka  fa  tili  stand  nägon- 
slags  öfverenskommelse  om  fortsatt  skydd  af  skogsbestän- 
den   ä  äsarne  samt  ombesöija  hithörande  angelägenheter. 

Före  sammanträdet  besöktes  äsarne,  äfvensom  den  af 
skogsvaktaren  anlagda  plantskolan.  Under  äret  hade  nä- 
gra synnerliga  arbeten  tili  äsames  förskönande  ej  blifvit 
vidtagne.  I  plantskolan  fans  ett  större  antal  vackra  tel- 
ningar  af  pichtagran  och  cembratall,  äfvensom  nägot  lärk- 
träd,  men  emedan  arrendetiden  fÖr  den  tili  plantskola  upp- 
lätna  marken  vären  1890  tilländagär  oeh  arrendet  enligt 
nppgift  ej  mera  fär  förnyas,  är  skogsvaktaren  nödgad  att 
slopa  plantskolan. 

7.  Toivo  egendom  i  Janakkala  socken  af  Tavaste- 
hus  län,  tillhörig  Tervakoski  bruksbolag. 

En   del   af  lägenhetens  skog  besiktigades  i  oeh  för 


93 

önskad  indelning  af  densamma,  Denna  del,  den  sä  kal- 
lade  Eeteii  skogen^  delades  i  2  skogsblock  samt  dessa 
hvardera  i  2  hüBhällningsafdelningar,  genom  utstakade  li- 
nier, hvarefter  inom  bäda  blocken  päböijades  utstakning 
af  ärshyggesf öljder,  hvilkas  fortsatta  ntstakning  handhaf- 
yes  afden  examinerade  skogvaktaren  pä  Tervakoski  brnk, 
nnder  hvars  tillsyn  dessa  skogar  komma  att  stä. 

För  foTStligt  behof  afkopierades  äfven  kartan  öfver 
den  indelade  skogsdelen  pä  kalkerdak. 

8.  Kangaie  egendom  i  Kalvola  socke^  af  Tava- 
stebus  län,  tillhörig  Agronomen  0.  Wasastjerna. 

Egendomen  besöktes  sommaren  1888  af  dävarande 
skogsinstrnktören,  hvarvid  den  ohandterliga  kartan  öfver 
skogsmarken  transporterades  tili  mindre,  öfverskädlig  skala. 
Samtidigt  föreslogs  äfven^  att  skogen  skulle  skötas  i  4 
bloek. 

För  att  güVa  närmare  anrisning  om  bvad  inom  hvart 
block  för  den  närmaste  framtiden  vore  att  göra,  besiktiga- 
des  trenne  af  blocken.  Emedan  lägenhetens  yedbedof  för 
en  längre  tid  firamät  kan  tillfiredsställas  genom  en  mängd 
i  skogen  redan  frän  f öregäende  ägarenes  tid  kvarliggande 
yindfällen  och  toppar  efter  stockhyggen^  ansägs  att  vä- 
xande  skog  tili  ofvannämnde  ändamäl  tillsvidare  ej  borde 
tillgripas^  men  för  att  tillgodose  timmerbehofvet^  delades 
ett  af  blocken  genom  utstakade  linier  i  4  hnshällningsaf- 
delningar  för  bedrifvande  af  blädning,  hvilken,  sä  snart 
förhällandena  medgifva  det,  borde  öfvergä  tili  trakthygge. 

9.  Hahkiala  ßdeikommiss  iHanho  socken  af  Ta- 
vastehns  län,  tillhörigt  Ofverdirektören  i  Finlands  Bank 
Herr  Alfr.  Oharpentier. 

För  meddelande  af  särskilda  forstliga  räd  besöktes 
en  del  af  lägenhetens  vidsträckta,  tili  omkring  11  ä  12,000 
tannland  nppgäende  skogsmarker  och  specielt  en  för  cirka 
30  är  sedan  af  skogseld  öfvergängen  större  brandyta. 

10.  Mahlamäki  kapellansbol  i  Loimijoki  socken 
af  Abo  och  Björneborgs  län,  innehafves  af  Kapellanen  J. 
y.  Vartiainen. 


94 

Emedan  innehafVaren  önskade  ntvärka  lagligt  f  örbnd 
en  tid  framät  mot  afvärkning  i  lägenhetens  skog,  företogs 
besiktning  af  de  skilda  skogsskiftena  och  befannoB  skogs* 
beständen  ntgöras  af  nng,  för  det  mesta  gles  gran-  och 
tallskog,  Bom  äfven  nödvändigt  behöfde  fredas  ander  en 
längre  tid;  för  att  i  ft'amtiden  kunna  blifva  af  nägon  egent- 
lig  nytta  för  holet.  Af  heia  skogsarealen,  ntgörande  om- 
kring  77  tnnnland;  afskildes  derför  32,75  tnnnland,  hvarä 
skogen  skulle  fredas  i  30  är  och  därefter  indelas  för 
trakthyggQ. 

Ofver  denna  del  af  skogen  npprättades  äfven  för 
forstligt  behof  en  kartakopia  af  en  ä  lägenheten  befintlig 
gammal  storskiftskarta. 

11.  Odensnäs  fideikommm  i  Maskn  socken  af  Abo 
och  Björneborgs  län,  tillhörigt  Friherre  K.  J.  Garpelan. 

Lägenhetens  flere  smärre  hemskogsskiften  besöktes 
för  meddelande  af  räd  angäende  deras  skötsel,  samt  likasä 
Laalis  nnderlydande  hemmans  skog  i  Willnäs  kapell,  i  och 
för  nppgörande  af  plan  tili  bedrifvande  af  trakthygge. 
£n  ärshyggesföljd  ntstakades  och  kartan  öfver  den  för 
trakthygge  a&edda  delen  af  lägenhetens  skog  afkopierades. 

12.  Tuokila  egendam  i  Mietois  socken  af  Äbo 
och   Bjömeborgs   län,   tillhörig  Bergsrädinnan  M.  Bremer. 

För  ordnandet  af  skogsafvärkningen  besiktigades  lä- 
genhetens ntskogsskiftC;  hvarest  en  följd  af  10  ärshyggen 
ntstakades  för  bedrifvande  af  trakthygge.  Emedan  omkring 
Vs  af  skogsmarken  nägra  veckor  f öre  f  örrättningen  blifvit 
öfverfaren  af  skogseld,  ntmärktes  brandytan  pä  en  för 
forstligt  behof  afkopierad  kalkerdnkskarta. 

13.  Moisio  hemman  iWirmo  socken  af  Abo  och 
Bjömeborgs  län,  tillhörigt  Agronomen  U.  0.  Bremer. 

Förrättningen  instäldes  pä  ägarens  önskan,  emedan 
en  stör  del  af  skogen  nyligen  brnnnit  och  kartan  ej  var 
tillgänglig. 

14.  Skogama  ander  Staden  Nystad^  Abo  och  Björne- 
borgs län. 

Drätselkammaren  hade  anhällit  om    skogsinstruktörs 


95 

biträde  för  uppgörande  af  i  skogslagen  föreskrifven  plan 
tili  ordnad  skötsel  af  stadens  skogar.  För  att  tjäna  tili 
ledDing  härvid  afkopierades  kartan  öfver  skogsmarken  pä 
kalkerduk  och  en  del  af  stadens  skogar  besiktigades. 

Under  förrättningen  inträffade  ordinarie  skogsinstrak- 
tören,  Friherrre  E.  Wrede,  i  Nystad,  hvarpä  tjänsten  af- 
träddes  tili  honom.*) 

Abo  den  20  februari  1890. 


Hjalmar  Caryelan, 


*)  En  tabellarisk  sammanställning  är  här  ntesluten. 

Red. 


2.  Boriitfe^se  afi»ifv)ii  af  skogshistruktorcn  i  ve- 
strji  distriktet  ar  1889. 

Sedan  det  inig  af  Forststyrelsen  i  början  af  äret,  el- 
ler den  20  jaiuiari,  tilldelade  förordnandet,  att  liandhafva 
öfverforstmästare  bcfattuingeii  inom  Uleätriisk  inspektions- 
distrikt  intill  dess  den  af  Senaten  utnämnde  öfverforstmä- 
staren  tilltradt  tjänsten,  uppliört  i  ocli  med  inventeringen  af 
ifrägavarande  öfverfürstnüistare  arkiv  den  27:de  oeli  28:de 
juli^  afrcste  ja^  redan  dagen  derpä,  eller  den  29  juli  frän 
Uleäborg  tili  Nystad,  für  att  aflösa  t.  f.  skogsinstruktören 
i  Vestra  distriktet,  Friherre  Hj.  Carpelan  och  personligen 
öfvertaga  utförandet  af  de  uti  ärets  reseplau  ännu  äter- 
stäende  skügsinstrnktörs  förrättningarna. 

14J'.*)  Till  Xystad,  hvarest  Friherre  Carpelan  redan 
besiktigat  en  del  af  skogsmarken  samt  nppritat  ä  kalker- 
duk  en  för  besiktningen  af  stadens,  i  Nvstads  skärgärd 
belägna  skogbevuxna  holniar,  nödig  karta,  ankom  jag  den 
31  juli  och  uppgjorde  nn,  efter  slutförd  skogsbesiktning, 
förslag  tili  blifvande  skogshushällning  med  stadens  tili 
2,142,75  tunnland  iippgäende,  dels  pä  fasta  landet,  dels  pä 
holmar  belägna  skogsmark. 

15 — 18.  Den  4:de  Augusti  afreste  jag  ifrän  Nystad 
tili  Norrmark  bruk  i  Norrmark  socken,  tillhörigt 
Kommerserädet  A.  Ahlström,  hvilken  anmodat  mig  att 
besiktiga,  ej  mindre  den  tili  detta  järnbruk  hörande  vid- 
lyftiga  skogsmarken,  an  ock  öfriga  honom  i  dessa  och 
omgifvande  trakter  tillhöriga,  Fredriksfors  järnbruk  i 
Ulfsby  socken,  Längfors  sog  i  Hastmola  socken 
och   Saarela   euer  Saarikoski  hemman    i  Siikais  kapell 


*)  Nuramerföljden   är   här   ändrad  tili  fortlöpande  frän  föreg&- 
ende  berättelse.  Red. 


97 

angäende  sättet  för  OTdnandet  af  en  nthäUig  timmerf angst 
i  framtiden  ifrän  dessa  skogar  oeh  deras  ändamälsenliga 
skötsel,  värd  och  f örvaltning.  Under  den  tid  af  Bamman- 
lagdt  tjngafeni  dagar  jag  tillbriBgade  ä  samtliga  dessa 
egendomar,  besiktigades  de  Bärskilda  skogsmarkerna;  hrilka 
tillsainmans  omfatta  en  areal  af  omkring  35,000  tnnnland, 
af  mig  i  sällskap  med  vederbörande  skogvaktare,  som  där- 
under  instruerades,  ej  raindre  i  sättet  fÖr  utstämplingeiis 
utförande,  för  att  säkerställa  en  nthällig  timmerfängst  jämte 
ästadkommande  af  en  lämplig  föryngringsställning  an  ock 
när  och  hnrn  hjälpgallring  borde  atföras  inom  de  olikar- 
tade  skogarna  och  de  skilda  beständen  däraf. 

Bedan  jag  öfv^erlänmat  ät  Kommerserädet  Ahlström  en 
skriftlig  resnm^  öfver  skogsbesiktningen,  upptagande  jäm- 
väl  de  hufvndprinciper,  som  iVamdeles  borde  f  öljas  vid  den 
blifrande  skogshnshällningen  ä  samtliga  dessa  lägenheter, 
afreste  jag  den  29  angnsti 

19.  oeh  anlande  den  l:Bta  derpä  följande  September 
ill  Pekknla  gods  i  Rnovesi  socken,  för  att,  pä  anmodan  af 
Magister  Alex.  AminoflF  uppgöra  förslag  tili  ordnad  hns- 
Miällning  med  godsets  vidsträckta,  tili  öfv^er  13,000  tnnnlands 
areal  nppguende,  skogsmark.  Efter  värkstäld  besiktning 
indelad€8  skogsmarken,  pä  gnmd  af  de  rädaude  förhäl- 
landene,  nti  ö  skilda  hnshällskomplex,  eller  skogsblock, 
hvilkas  raer,  dar  desannna  icke  atgjordes  af  skarpt  mar^ 
kerade  natnrliga  begränsningar,  jämväl  blefvo  npphnggna 
ä  marken. 

Den  för  iiragavarande  vidlyftiga  skogsmiark  relatift 
knappa  förrättningstiden  medgaf  icke  att  pä  ort  och  ställo 
npprita  de  för  den  blifvande  skogshnshäliningen  nödiga 
kartoma,  hvarför  jag  ock^  sedan  jag  för  ställets  egare 
och  yederbörande  skogyaktare  tydliggjort  sättet  för  af- 
värkningarnes  bedrifvande  under  nästkommande  afvärk- 
ningsär,  och  jämväl  atstakat  hyggesytor  inom  de  tvänne 
fskogsblock,  hvarest  afrerkning  nn  genast  ansägs  kunna  ut 
föras  i  enlighet  med  den  blifvande  hyggesföljden,  äfven- 
vid  miii  afiresa  den  10:de  September  ifrän  Pekkala,  medtog 

7 


98 

därstädes  befintliga  kartor  och  kartadelar,  för  att  i  stod 
däraf  nppgöra  ander  vinterns  lopp  nödiga  skogskartor  öfver 
de  skilda  blocken. 

20.  Kolkanlakti  kemman  i  Saarijärvi  socken  och 
tillhörigt  landthandlanden  C.  D.  Mahlberg,  besöktes  dar- 
efter  af  mig,  ifrän  den  13  tili  15  September,  hvamnder 
ordnad  plan  nppgjordes  för  den  tili  l,483,i5  tunnland  npp- 
gäende  skogsmarkens  framtida  hnshällning. 

21.  Den  nästa  förrättningen  gälde  Wredehy,  Friherre 
R.  A.  Wrede  tillhöriga,  egendom  i  Anjala  socken,  hvar- 
est  revision  af  en  ntaf  nnderteeknad  för  10  är  sedan  upp- 
rättad  hnshällsplan  nn  egde  rnm.  Däijämte  utfördes  sadd 
af  tallfrö  ä  en  areal  af  omkring  10  tnnnland,  hvarest  den 
natnrliga  äterväxten  tili  stör  del  misslyckats  genom  för 
tidigt  borttagande  af  därstädes  qvarlämnade  fröträd. 

Sädden  ntfördes  af  barn  och  närvoro  därvid  jämväl 
eleverne  Ifrän  Korpis  folkskola  i  Anjala  socken^ 
hvilka  därnnder  nndervisades  i  sättet  för  skogssädd. 

22.  Ifrän  Wredeby  afreste  jag  den  l:sta  Oktober  tili 
Strömfors  bruk  i  Strömfors  socken,  för  att  pä  anmo- 
dan  af  bmkets  egare,  Kommerseradet  A.  Ahlström  besiktiga 
skogsmarken  samt  afgifva  räd  och  förslag  hnm  skogsaf- 
värkningen  därstädes  lämpligast  borde  ordnas  och  utföras. 

Efter  att  hafva  besiktigat  den  tili  omkring  12,000  tami- 
land  nppgäende  skogsmarken  i  sällskap  med  ställets  skog- 
vaktare  och  därnnder  varit  i  tillfälle  att  instmera  honom 
hnmledes  säväl  afvärkningarne,  som  ock  hjälpgallringame 
framdeles  borde  utföras  och  bedrif^as,  afreste  jag  den  7:de 
i  samma  mänad  tili 

23.  Kommerseradet  A.  Ahlström  jämväl  tillhöriga 
Ahvis  gärd  i  Anjala  socken,  hvars  tili  l,238,ss  tunnlaiid 
nppgäende  skogsmark  äfvenledes  besiktigades  och  hnshälls- 
plan däröfver  nppgjordes. 

Sedan  jag  tili  Kommerseradet  Ahlström  afsändt  en 
detaljerad  resnme,  npptagande  säväl  beskrifning  öf^er  sko- 
garnes  tillständ  och  skogsmarkernas  beskaffenhet  bade  ä 
Strömfors  och  Ahvis  lägenheter,  som  ock  de  hnfvndprinci- 


99 

per  som  borde  läggas  tili  grnnd  för  den  framtida  skogs- 
haBhällningen  därstädes,  afreste  jag  den  10  Oktober  tili 

24.  Arrnjoki  egendoyn  i  Nastola  socken,  för  att 
pi  anmodan  af  ställets  egare,  Friherre  R.  W.  Wrede,  revi- 
dera  utförandet  af  den  för  10  är  tillbaka  af  nndertecknad 
ofv^er  godsets  skogsmarker  uppgjorda  hnshällsplanen.  Denna 
befans  derrid  rara  i  alla  afseenden  väl  följd  och  ännu 
fällt  tillämplig  i  dess  särskilda  delar. 

25.  Därefter  besöktes  emellan  den  14  och  16:de  Ok- 
tober Koskela,  Friherre  A.  Rtandertskjöld  tillhöriga  egen- 
dom,  belSgen  jämväl  i  Nastola  socken,  för  att  pä  anmodan 
besiktiga  den  underlydande  skogsmarken  samt  afgifva  räd 
huru  hnshällningen  derstädes  borde  ordnas  för  framtiden. 

Den  korta  förrättningstiden  medgaf  dock  nu  endast 
en  allmän  okular  besiktning  af  godsets  vidlyftiga  skogs- 
areal,  hvarefter  jag  infann  mig 

26.  den  17  Oktober  ä  Mukkula,  vice  häradshöfdingen 
W.  von  Hansen  tillhöriga  egendom  i  Hollola  socken, 
för  att  uppgöra  förslag  tili  ordnad  hnshällning  med  ställets 
skogar.  Den  för  införandet  af  skogsbruk  lämplig  ansedda 
andelen,  omfattande  en  areal  af  460,oo  tnnnland,  afskiljdes 
äfven  ifrän  godsets  öfriga  skogsmarker  och  upprättades 
däröf^er,  efter  verkstäld  skogsbesiktning,  plan  tili  ordnadt 
trakthygge,  hvilken  jämväl  af  godsets  egare  tili  alla  delar 
godkändes. 

27.  Med  besöket  ä  Melkkola  hemman  i  Eoskis 
kap  eil  ifirän  den  19:de  tili  22  Oktober,  hvarest  jag  pä 
anmodan  af  ställets  egare,  landtbmkaren  J.  F.  Nikian- 
der, uppgjorde  fullständig  plan  tili  ordnadt  och  nthälligt 
skogsbmk  med  hemmanets,  tili  160,oo  tnnnland  nppgäende 
skogsmark  och  i  mindre  skala  transporterade  ifrän  det  ä 
stallet  befintliga,  i  tomtskala  npprättade  äldre  karteverket, 
en  nödig  skogskarta,  afslntades  de  nti  reseplanen  npptagna 
förrättningsresoma  for  äret  1889. 

Kymmene  &  Willikkala  gärd  den  20  jannari  1890. 

Ernst  Wrede. 


II. 

Berätteise  afgifTen  af  skogsiiistraktören  1  östra 
distrlktet  for  är  1889. 

Inom  den  utfästa  ansökningstiden,  före  utgängen  af 
mars  mänad^  hade  sjutton  jordegare  anmalt  sin  ästnndan 
att  under  nästföljande  sommar  komma  i  ätnjutande  af 
skogöinstrnktörs  räd  och  biträde  i  aärskilda  forstnärliga 
arbeten. 

Samtliga  rekvisitioner  blefvo  äfven  upptagna  i  den 
af  Forststyrelsen  för  äret  faststälda  reseplanen  och  utför- 
des  skogsförrättningarna  pä  satt  och  i  den  ordning,  här 
nedan  angifves. 

1.  Heinola  stad  underlydande  skogar.  Enär  endast 
rägängskarta  och  ett  är  1799  uppvättadt  delningsinstrument 
öfver  staden  tillhörande  skogsmarker  funnos  att  tillgä,  och 
da  tiden  ej  medgaf  uppmätning  af  den  tili  omkring  5,470 
tunnland  uppgäende  arealen,  knnde  nägon  skögsindelning 
ej  ifragakommä,  ej  häller  nägon  egentlig  taxering  varkstäl- 
las,  hvarför  skogen  endast  besiktigades  och  allmänna  räd 
angäende  beteshagarnes  skötsel  och  skogsafv^erkningen  un- 
der närmast  följande  är  afgäfvos. 

Därjemte  uppmanades  vederbörande  stadsmyndighe- 
ter  att  ju  f  örr  dess  hellre  lata  genom  nägon  forstman  npp- 
mäta  och  för  ordnad  hashällning  indela  skogen  eller  ock 
antaga  en  i  skola  ntbildad  skogvakt;  som  smäningom  nnder 
ärens  lopp,  jämte  sina  öiriga  äligganden  nppmäter  stadens 
skogsmark,  hvarefter  indelningen  ntföres  af  nägon  forstman. 

2.  Sysmä  hapeUansbol  i  St.  Michels  län  (extra  förrätt- 
ning).  .^         ^ 

Pä  anhällan  af  kommnnalnämndens  ordförande  värk- 
stäldes  utstämplipg  af  öfverärigt  virke,  hvartill  Kejserliga 
Senatens  tillständ  tidigare  erhällits. 


101 

3.  GanUa  Olkkolu  egendom  i  Sysmä  sockan  och 
8t.   Michels   län,   tillhörande  Godsägaren  Karl  WilBkman. 

EgendomeB  anderljdande  skogsmarker  hafva  af  mig 
blifv^it  indelade  f ör  trakthnggniDg  ar  1887.  Da  emellertid  inga 
arshyggeE  ännu  afvärkats,  inskränkte  sig  förrättningen 
deuBa  gang  endast  tili  mnntliga  inBtruktioner  ät  den  exa- 
minerade  skogvaktaren. 

4.  Nordmlund  egendom  i  Sysmä  socken  och  St. 
Michels  län^  tillhörig  Häradshöfding  A.  WaI16n. 

Egendomens  skog  genomvandrades  f ör  att  kontroUera^ 
hnrnvida  de  nnder  det  f öregaende  äret  lämnade  föreskrif- 
terna  beträffande  skogsafvärkningen  m.  m.  blifv^it  efter- 
fö^da,  hvaijämte  skograktaren  erhöll  nödiga  anvisningar 
angäende  virkesafirärkningen  nnder  nästfö^jande  är^  spe- 
cielt  beträffande  granen.  Däijämte  ntsägs  för  hvart  och 
ett  inom  hemskogen  beläget  torp  ett  skildt  skifte  för  af- 
värkning  af  husbehofsvirke^  och  anmodades  skogvaktaren 
ntstaka  gränserna  för  dessa  skiften. 

5.  Echo  egendom  i  Gustaf  Adolfs  socken  och 
St.  Michels  län^  tillhörig  Godsägaren  Otto  von  Gerdten. 

Egendomen  nnderlydande  vidlyftiga  skogsmarker  hafira 
ar  1887  af  mig  besiktigats  och  nödiga  hnshallningsplauer 
da  nppgjorts.  Förrättningen  inskränkte  sig  nn  tili  lämnande 
af  allmänna  räd  rörande  särskilda  skogsarbeten,  äfvensom 
försäl^ning  af  björkprops. 

6.  Tamm^ärm-Kärmelahti  mUitiebostäUe  i  Lnhango 
socken  och  St.  Michels  län,  innehafves  af  Jordbrakaren 
A.  F.  Danielson. 

Fran  boställets  plantskola  ntplanterades  sibiriska  lärk- 
träd  och  pichtagranar  nti  gardens  omedelbara  närhet. 
Däijämte  meddelades  rad  angäende  särskilda  skogsarbeten. 

7.  Pastorabolet  iLuhango  socken.  Kekvirenteme 
ästnndade  veta  hnmvida  ä  ett^  bostället  nnderlydande,  af- 
lägset  beläget  ntmarksskifte  förefans  timmer  för  en  ny 
kyrkobyggnad  eller  om  medel  härför  künde  fäs  genom 
f  örsäljning  af  skog  firän  nämnde  ntmark,  i  anledning  hvaraf 
skogen  besiktigades  och  utlätande  härom  afgafs, 


102 

8^  Niemenlauta  egendom  iSäkkijärvi  socken  och 
Wiborgs  län,  tillhörig  Agronomen  E.  Andersin. 

A  egendoraen  har  en  ordnad  skogahnshaüning  bedrif- 
vits  redan  en  längre  tid.  Besöket  gälde  därför  endast 
granskning  af  f  öreskriftia  arbeten  och  meddelande  af  in- 
struktioner  rörande  afvärkning,  gallring,  skogsknltnr  m.  fl. 
skogsarbeten  för  paföljande  är. 

9 — 10.  Stor-Tavastila  och  Summa  egendomar  iKym- 
m  e  n  e  och  Weckelaks  socknar  af  Wiborgs  län,  tiUhöriga 
Minister-Statssekreteraren   Friherre    Th.  Bruun's  arfvingar. 

De  arbeten  som  nästföregäende  är  blifvit  den  ä  18- 
genheterna  antagna,  frän  Evois  examinerade  skogvaktaren 
föreskriftia,  granskades,  hvarjämte  instraktiöner  för  föl- 
jande  är  aflämnades  särskildt  beträffande  skogsplantering, 
därtill  lämpliga  ytor  nu  utsägos.  Da  ä  äldre  ärshyggen 
endast  afvärkning  af  ved  i  form  af  Ijushnggningar  värk- 
stälts  samt  timmer  och  timmeräranen  i  föld  däraf  i  mängd 
qvarstodo,  beskuggande  den  glesa  äterväxten,  förorda- 
des  afvärkning  af  virke  frän  dessa  ytor  nu  da  kon- 
jankturema  äro  goda.  Därjemte  nndersöktes  de  olägen- 
heter,  som  den  genom  en  del  af  Tavastila  omrädet  stry- 
kande  Kouvola— Kotka  järnvägs  linien  möjligen  ästÄd- 
kommit. 

11 — 13.  Perheniemi,  Massi  och  Kurri  egendomar^  med 
ünderlydande  hemmanslägenheter,  uti  littis  socken  och  Ny- 
lands  län,  tiUhöriga  Kommunalrädet  E.  J.  Strähle's  arfvingar. 

För  ordnad  hushälling  hafva  13  block  blifvit  härfor- 
innan  af  mig  indelade.  A  dessa  block  granskades  ärshyg- 
gesytorna,  hvarjämte  den  frän  Evois  examinerade  skog- 
vaktarens  arbeten  inspekterades  och  instrnktioner  för  föl- 
jande  är  raeddelades.  Härefter  skulle  i  likhet  med  hvad 
under  föregäende  är  skett,  tvenne  skiften  indelas,  men 
künde  detta  ej  värkställas,  emedan  den  gamla  kartan 
var  alltför  otillförlitlig.  Skogvaktaren  erhöU  därför  Or- 
der att  änyo  uppmäta  dessa  skiften,  de  dar  under  paföl- 
jande sommar  skulle  för  ordnad  skogshushällning  indelas. 


108 

14.  Kymmene  brüh  nnderlydande  skogar  i  Hevosoja 
bv  af  Yalkiala  socken. 

Skogsmarken^  som  omfattar  4  skiften  eller  hemmans- 
delar,  af  tillsammans  omkring  2,000  tunnlands  areal,  genoin- 
vandrades  i  och  för  ästnndad  indelning  för  rationei  hns- 
hällning.  För  att  enklast  och  ändamälsenligast  ästadkomma 
ordning  och  plan  vid  hnshällningen,  delades  de  parallelt 
med  hvarandra  löpande  ^Ta  skiftena,  genom  en  tvärlinie 
nti  ätta  angefar  lika  stora  afdelningar,  nti  hyilka,  jämte 
rensningshyggen,  gallring  och  hjälpkulturer,  traktblädning 
nti  nti  föreskrifven  ordning  sknlle  utföras,  under  en  anla- 
gen omloppstid  af  nngefär  120  är. 

Baivola  ryska  hy  nnderlydande  skog. 

Denna  förrättning  öfverlämnades  ät  skogsmstroktören 
E.  Wrede,  säsom  mera  förtrogen  med  förhällandena  i 
dessa  trakter. 

I  f öljd  af  sjukdomsförfall  knnde  de  öfriga  för  aret  ut- 
satta  förrättningama  icke  yärkställaS;  hyarom  yederbörande 
rekyirenter  jämyäl  blefro  nnderrättade. 

Helsingfors,  den  28  Mars  1890. 

A,  B.  Heikel. 


104 


> 
B 


SM 

OB 

0 

o 
5 


05 


ÜB 
*^ 

5 

O: 

P 


O: 

OD 
SD 


90 
aa 

P 


Oc 


p 

OQ 


1 

Nylands    .... 
Wiborgs   .... 
S:t  Michels.  .  . 

-<i>^o: 

-c 

•>9  -O  -C 

•^ 

1    1 

M- 

1.^ 

2,000 

CO 

o 
o 

1 

1  1 

1 

1 
1 

i     1 

1 

1 

1 

1 
1 

•■C 

.^  1     1 

cn 

COCOH^ 

-<l 

rf^KlM- 

00 

i-^CO  1 

H 


o 

0 


Ü 


1B 
et 
H 

et 

O.' 

H 


0 


cc 


B 


S 


;» 


ff    .^ 


3 


o 
w 


J       OL 


5-*    „i-J-L   t>       »^ 


OD 


CO 


g  Qpg 

P    GT  • 

OS    ^ 


§: 


I  I 


»--•Ol  4^  H* 


l-*  UT  »ffc.  (-»■ 

■•     14      ^      M 
*■<•      »      «H      W 


CO-^H* 


hSCOOS    /x 

ö:»  4».  o   ^' 


14 


COX:» 


Oi 


fei 


too 


I  n. 


-I 


00 


0 

0  * 


1^ 

« 
H 

Q 

14 

i 

0 
0 


0 
ft 


lOOi   I      *? 


»►Cd  CO 


COCnCO 


p 


I 


•i«3niuw«xiö  j  iw^uy 


•pn^itiini^  I  |«9iY 


<i9 


'ff 
1 


■      p 

o 

^3. 


•pu«innni  ;  i«8iv 


1 


O:  p 

srg. 


•jB3uiu!j:j5iJö  j  iw^uy 


•uaSSXq  \B%aY 


pu«iuun:j  T  |«ajv 


P    pB, 


? 


j«Suiu:);«xic)j  iwjuy 


uaSS^q  iw^ny 


•pu«|uun!j  i  |«8iy 


srsf 

O: 


j«SuTu;^\jiißj  Y^uy 


•yn^luvLii%  1  i«8jy 


00 

g-tq 

P    CD 

&^ 
P    "^ 


((Ol)    P9J    }V[Oppd|f 


-jQj  «ä{|)8joj  vjpny 


O: 

5-£ 


? 


H 

H 
0 

19 
CD 


Yaosikertomiis  HetsänhoidODylidistyksen  johtokan- 
iialle  antanut  metsänistnttaja  töistään  yuonna  1889. 

Keyääim. 

1.  Annetun  määräyksen  johdosta  lähdin  minä 
toukokuun  3  päivänä  maanviljelijä  Alfons  Sparen  tykö 
Walküan  karianoon  Pirkkalan  pitäjässä;  toimittamaan 
siellä    metsänkylvöä. 

Kylvettävä  maa-ala  oli  hakattu  lohkohakknndella, 
yaan  kun  metsä  oli  pääasiallisesti  oUut  kuusimetsÄä, 
nun  oli  täytynyt  jättää  ainoastaan  knusisia  siemenpuita 
ja  kun  omistaja  tahtoi  kasvoston  saada  männyn  sekai- 
seksij  nun  päätettiin  kylvää  omistajan  tahdon  mnkaan 
männyn  siemenillä.  Kylvettävän  alan  laveus  oli  15  tyn- 
nyrin  alaa^  johon  kylvettiin  10  S"  männyn  siementä  ruu- 
tukylvöUä.  Kun  kylvettävüUä  maalla  jo  löytyi  vähän 
kuusen  taimia  ja  toivottiin  sieraenpuiden  antavan  nun  run- 
saasti  siementä  että  maa  tulee  täydellisesti  siemennetyksi, 
Biin  omistaja  ei  tahtonut  kylvöön  käyttää  isompaa  määrää 
siemeniä.  Kylvämiseen  käytettiin  Pirkkalan  etcläkansa- 
koulun  oppilaita,  joille  annettiin  neuvoja  metsänkylvämi- 
sessä  ja  istnttamisessa,  siementen  kokoamisessa  ja  apubar- 
ventamisessa.  Maanomistajaa  kehoitettiin  hakkausaloja  pa- 
f emmin  puhdistamaan  katajista  ja  risnista  sekä  pitämään  sil- 
mälläy  ettei  metsistä  hävitetä  kaikkia  lehtipuita^  vaan  an- 
netaan  niiUekin  sijaa  kasvnpaikalia  mnideh  puiden  seassa 
ja  varsinkin  kuivaperäisillä  mailla^  kuin  myöskin  että  ha- 
kattu maa-ala  pidetään  sopivassa  tilassa  Inonnon  siemmen- 
nykselle;  nun  että  siemcu  pääsee  vapaasti  multaan.  Työ 
kesti  3  päivää. 


106 

2.  Sitten  menin  tonkoknnn  9  päivänä  Maanyilje- 
lyskoTÜnnjohtaja  A.  G.  Hilden'in  tykö  Osaran  maanvüje^ 
lyskouluUe  Ikaalisten  pitäjään.  Täällä  toimitettiin  mjos- 
kin  metsänkylvämistä  lohkohakknndella  hakatnlle  maa- 
alalle^  johonka  ei  ollnt  jätetty  siemenpnita,  vaan  sitä  vas- 
toin  katajat;  hnonoramat  pnut  ja  leppäpensaat.  KylvettS- 
vän  maa-alan  lavens  oli  noin  6  tynnyrin  alaa^  johon  oli 
määrä  kylvää  knnsen  ja  männyn  siementä.  Vaan  kun  kuu- 
sen  siemenet  eivät  vielä  oUeet  sinne  saapnneet,  kylvettiin 
ainoastaan  männyn  siemenillä,  sillä  tavoin  että  joka  toi- 
nen  rivi  jätettiin  kylvämättä  knusen  siementä  varten.  Kyl- 
väminen  tehtiin  ruutukylvöUä,  johon  käytettiin  10  ff  män- 
nyn siementä.  Kylvämisen  toimitin  maanviljelyskonlun 
oppilaiden  kanssa;  heille  annoin  toimiini  kanlavissa  ai- 
neissa  nenvoja  joita  tarkkuudellanäyttivätseuraavan.  Kou- 
Inn  johtajalle  hnomantin  että  hakattn  maa  olisi  pnhdistettava. 
Omistajan  esityksestä  jätettiin  kuusen  siementen  kylvämi- 
nen  hänen  toimitettavakseen,  knn  hän  saa  tilatnt  siemenet. 
Toimitus  kesti  2  päivää. 

3.  Tonkokuun  11  päivänä  saavnin  Punsteliintarkas- 
taja  J.  E.  Richter'in  tykö  Hämeenkyrön  pitäjään  hänen 
omistamaliensa  Pakkasen  tilalle,  Täällä  tehtiin  taimitar- 
ha,  jossa  hän  aikoo  kasvattaa  taimia  krnnnnn  pnnstellin 
met«ille  istutettaviksi.  Taimitarhaksi  oli  maa  hyvin  Bopiva 
ja  juoksevan  veden  reunalla;  sähen  kylvettiin  2  ff  män- 
nyn ja  2  ff  kuusen  siementä.  Annettuani  neuvoja  tai- 
mimaan   hoidossa^  lähdin  matkalle 

4.  Haron  sotilaspuuslellnn  Karkun  pitäjässä  jossa 
istutettiin  1,800  kapl.  männyn  ja  500  kpl.  kuusen   taimia. 

Istutettavan  maan  laveus  oli  noin  10  tynnyiin  alaa,  jossa 

tehtiin  vaan  apu-istutusta.    Hakatnlle  maa-alalle    oli    kylia 

jätetty   siemenpuita,  vaan   olivat  ne   siihen  tarkoitnkseen 

kelpaamattomia.    Työ    kesti    yhden    päivän,  jonka  tehtya 

jatkoinmatkaani    toukokuun    14  päivänä 

5.  Huittisten  pitäjässä  sijaitsevaan  Mäkdän  soti- 
laspuusUllün^  jonka  vuokraajana  on  taloUinen  Eouri  mai- 
nitussa  pitäjässä. 


107 

Mäkelän  pQUstellin  metsa  oli  jokn  vnosi  takaperin 
palanat  ja  jontnnat  aivan  ankeaksi,  jonka  tähden  pnnstel- 
lin  YQokraaja  Konri  oli  kolmena  vnotena  perättäin  kyl- 
TänTt  maan  männyn  siemenillä,  jonka  jälkeen  oli  nonssnt 
min  hyvä  taimisto  että  harvoin  näkee  paremman.  Knn 
hnomäsin  taimiston  olevan  täydelliäen,  min  jätettiin  istatns 
väheminiäile;  vaaii  istntettiin  knitenkin  nenvon  tähden  200 
kapl.  männyn  ja  200  kapl.  kunsen  taimia,  että  panstellin 
vnokraaja  ttili  käytännöllisesti  näkemään  metsän  istntnsta. 
Hänen  kylyämänsä  alan  lavens  oli  nein  50  tynnyrin  alaa. 
Tyo  siellä  kesti  minnlla  yhden  päivän. 

6.  Sitten  jatkoin  matkaani  Nikküän  sotäaspuusieUiin 
Snoniemen  kappeliin,  jossa  istntettiin  1,000  kappaletta 
männyn  ja  300  kapl.  knnsen  taimia  ja  kylvettiin  2  U  knn- 
sen  siementä.  Hakkunalat  olivat  hnonosti  pnhdistetnt  se- 
kä  sangen  märkiä  ja  vesiperäisiä.  Toimitnkseni  kesti  2 
päivää. 

Myöhemmin  kesällä  knnlin  punstellin  tarkastaja  Kich- 
ter'iltä  istattamiseni  hyyin  onnistnneen  kaikissa  mainitnissa 
pnnstelleissa.  Taimet  niihin  otettiin  Nokian,  minnlta  ennen 
laaditnsta  taimitarhasta.  Se  taimimaa,  jonka  laitoin  Pak- 
käsen  kartanoon  Hämeenkyrössä;  oli  myöskin  alnsta  ke- 
sää  fayvin  onnistnnnt,  vaan  satannaistcn  vahinkojen  kantta 
jontni  se  myöhemmin  kesällä  hnonoon  knntoon. 

7.  Toukokuun  20  päivänä  saavain  varatnomari  Tnre 
Granberg'in  kartanoon,  »Sääksmäen  pitäjään,  LotUaan^ 
jossa  oli  tehtävänä  istiittaa  1,000  kapl.  pichtaknnsen  taimia 
häkki  aidaksi  kasvitarhan  jinpärille  18  tnnman  välimatkalle 
toisistansa.  Sita  paitsek  ylvettiin  20  tynnyrin  alaa  männynsie- 
menillä,  apnkylvöUä,  johon  käytettiin  «30  U  siementä.  Kylva- 
miseen  ottiosaaWalkeakoskenkansakonlnn  oppilai- 
sia,  joille  annettiin  neavoja  kylvämisessä  ja  istnttamisessa. 

8.  Oluvenpanija  Poussar'ille  Walkiakoskella,  jonka 
tykönä  istutin  300  kapl.  pichtaknnsen  taimia.  Työ  molem- 
missa  paikoissa  kesti  yhteensä  o  päivää. 

9.  Tonkoknnn  27  päivänä  saavnin  Insinööri  Le  BeU'in 
omistamaan  „Myrans**  kartanoon,  Sinntion  pitäjään,  jossf^ 


istatin  400  kappalettt  Siperiui  lehtiknasen  taimia«  Taimet, 
jotka  eri  sattumain  kautta  olivat  vikaantaneet,  istntin  mina 
omistajan  pyjQnöstä  eräälle  kuivalie  hiekkanummelleyjossa 
oli  poltetta  snari  oksain  paljons;  samalla  oli  maan  sammal- 
keiTos  palaaut  ja  pinta  knivannt  tahkaa  tapaiseksi.  Tämän- 
laataiseeii  maiübaD;  johon  entinen  istattaja  oli  edellisenä 
YQotena  istuttanat  lehtikuQsen  taimia^  jotka  näyttiyät  sünä 
kita?an  kasiniD,  kylyin  4  S  mäanyn  siementä  ennen  kjlve- 
tyn  maan  aattamiseksi,  knivaus  kun  näytti  haiTentaneen 
taimiston.  Se  hakkausala,  johon  oli  aikomns  tnlevana  yqo- 
tena  kvlvää,  oli  knusen  oksien  ja  latvojen  peittämänä. 
Kehoitin  kokoamaan  risaja  läjiin  ja  polttamaan  ne  syksyllä 
tahi  keväälläy  min'  kaatta  väitetään  maanpinnan  liiallinen 
polttaminen  ja  knivaminen.  Kon  okeat  yuoden  ajan  sei- 
soTat  maan  päällä,  mätänee  sammal  ja  painnn  maahan  se- 
kä  tnorenttaa  maan,  joka  taijoo  hyyän  kylvypaikan  tnle- 
vana kevännä.  Istnttamista  ja  kylvämistä  oppimassa  olivat 
Myyransin  kansakoulnn  op'pilaiset  Toimitos  kesti 
taalla  kaksi  paivaa. 

10.  Tonkoknnn  31  päivänä  saavnin  Maanviljeliä  £. 
J.  Landzett'in  tykö  Toppjoen  kartanoon  Angelniemen  een- 
rakannassa;  täällä  toimitin  senraavat  työt:  taimilavassa 
mnntettiin  (konlnntettiin)  1,500  männyn  ja  700  kunsen  taimia 
sekä  kylvettün  2  S  männynsiementä;  annoin  myos  metsän- 
vartialle  nenvoja  taimimaan  hoidossa  ja  pnhtaana  pitämi- 
seasä.  Metsään  kylvettün  1  ^It  tynnyrinalalle  4  V's  U  män- 
nynsiemeniä,  sekä  annettiin  metsanvartialle  nenvoja  apn- 
harvennaksessa,  metsän  perkkaoksessa  y.  m.  metsänhoitoon 
knnlnvissa  toimissa.  Kävelin  myös  metsänvartian  kanssa 
läpitse  kaikki  metsät,  joUoin  hnomattün  entisen  metsän- 
vartia  J.  0.  Pekkalan  istattamat  Siperian  lehtiknnsen  tai- 
met  olevan  hyvässä  kasvnn  alnssa;  Pekkalan  laittama  tai- 
mi-tarha  oli  myöskin  hyvin  laitettn.  Toimitnkseni  kesti 
Toppjoella  4  päivää. 

11.  Kesäknnn  5  päivänä  saavnin  MaanviljeUjä  Wah- 
ren*in  tjko  iTo/ow  kartanoon  Tammelan  pitäjään;  täällä 
kylvettün  6  t}'nn}Tinalaa  männynsiemenillä,  johon  käytet* 


109 

tun  17  S*  siementä.  Kylvö  tehtiin  Vuoltun  talon  läheisyy- 
dessä  ja  siihen  käytettiin  heidän  kokoamaansa  siementä; 
samalla  annoin  nenvoja  siementen  ottamisessa  y.  m.  Toi- 
mitus  kesti  2  päivää. 

Täältä  matkuRtin  Oversti  A.  v.  Kraemertn  tykö  Hä- 
meenlinnaan.  Knn  tämä  ei  ollnt  mitään  ilmoitnsta  saannt 
tulostani;  ei  hän  tällä  kertaa  oUnt  tilaisnndessa  kayttää 
apuani. 

Sitten  matknstin  Eyon  Metsänhoito-.'pistolle;  ottaak- 
seni  sieltä  taimia  mnkaani;  tämän  tehtvä  saavnin 

12.  kesäknan  11  päivänä  varatuomari  von  Haussen'in 
karfanoon,  Lakden  Mukkulaan,jos9Sk  istutin  1^000  kapl.knnsen 
ja  500  kapl.  pichtaknnsen  taimia;  toimitns  kesti  2  päivää. 

13.  Kesäknnn  13  päivänä  saavnin  Oversti  A.  von 
Kaßmer'in  tykö,  hänen  vnokraamaansa  Heiickään  sotäas 
ptmstelliin,  Hämeenlinnan  maasenraknnnassa.  Täallä 
kylvin  3  */«  ff  männyn  ja  8  */«  ff  knusen  siementä  5  tyn- 
nyrin  alalle.  Mitä  kylvettävään  maahan  tnlee,  oli  se  hyvin 
sopiva  ja  pnhdas  risaista;  tyo  kesti  2  päivää. 

14r  Kesäknnnn  14  päivänä  saavnin  Knvernööri  Cob- 
tiander'in  kartanoon,  Nuutajärvelle  Urjalan  pitäjään; 
siellä  oli  toimitettavana  käydä  läpitse  avarat  metsät,  kat- 
soa  perään  onko  metsännantinto  ja  hakkun  moitteettomasti 
tebty  ja  mitä  oTisi  tehtäTÜ  metsänhoidon  ja  sen  parantami- 
sen  snhteen.  Nein  30  vnotta  takaperin  oli  metsä  jaettn 
lohkohakknnta  varten  ja  jakoa  sitten  nondatetta  senraavalla 
tavalla.  Ensimmäisinä  vnosina  oli  hakattn  kaikki  pnBt  hak- 
kans  alalta  ja  hakattn  ala  kylvetty  rnntnkylvöllä  männyn 
ja  knnsen  siemenellä.  Kylvetyillä  aloilla  seisoi  nyt  aivan 
täydellinen  ja  kannis^  20—30  vnoteen  vanha  metsän  alkn. 

Sittemmin  oli  hakkansalat  yhä  hakattn  aivan  pnhtaak- 
si,  jättämättä  siemenpnita  ja  kylvämättä  paljastetnita  alo- 
ja.  Osaksi  olivat  hakkansalat  siementyneet  ympärillä  sei: 
sovasta  metsästä,  vaan  snnrimmaksi  osaksi  jääneet  pal- 
jaaksi  ja  knivaneet^  nun  että  Inonnon  siemennys  tnskin 
enään  niitä  voi  siementää.  Viime  aikoina,  noin  kymmenen 
vnoden    ajalla,   on  taas  jätetty  siemenpnita  mäntymetsillä 


110 

hyvin  rnnsaasti  vaan  kiinsimetsillä  ainoastaan  DÜasä  I5y- 
tyvät  männyt  ja  lebtipnnt.  Knn  tnnlet  kaatoivat  konstBia 
Biemenpnit«,  oli  lakattn  jättämästä  kunsia  pvBt^'yn  hakknn- 
atoille.  Asian  näin  ollen  oa  jäänyt  paljon  maita  Biementy- 
mättä.  Nenvoin  nyt  pitäniä»n  parempaa  huolfa  siemenpni- 
den  jUttämiseBBä,  jättämään  kunsisia  siemenpiiita  pystyyn 
ryhmittäin,  kylvämään  ja  istuttamaan  siemeDtämättömät 
alat  sekä  innntoin  pitämäan  Imolta  nnoren  metsän  kasrat- 
tamiseBta.  Knntukylvöllä  kylvettiin  4  */■  tynnyiin  alalle  6 
'/iS'  männyDjaöS  knnBensiementä.  MetsänrartJoilleannom 
nenvoja  kaikissa  lieiiltin  tüiiDiB^anKB.    Työ  kesti  3  päJTää. 

15.  KesäknuD  17  päiränU  Baavnin  Harjun  Kansa  • 
koululie  Pirkkalan  pitHJään,  jossa  annoin  neavoja  oppi- 
lajsille  metsän  istnttamisegBa  ja  kylvämiBessä.  Nenrok  si 
kylvivät  oppllaat  4  *  knasea  sieinentä  MaUteri  Tftneberg'in 
omistamalle  Kaarilan  kartanon  maalle,  1  V>  tynQyrin  alalle. 

16.  Kesäkunn  20  paiväna  laitoin  taimimaan  Nakka- 
km  talon  maalle,  Pirkkalan  pitäjääD.  Taimimaafaan  kyl- 
vettiin 2  e  männyo,  2  s  knnBen  ja  '/s  S  8iperiaii  lebti- 
knnsen  siemeniä.  Tämä  oli  viimeinen  kylröni  keväälläja 
vaikka  näin  myötiään  tehty,  on  se  knmminkin  ebttnjtjok- 
sikin  bvvin,  vaan  ei  kaitenkaan  nun  byrin  kliin  aikaisem- 
min  tebdyt  kylvöt. 

Häunyii  ja  kassen  Bienienistä  ei  ollnt  pnntetta,  yaan 
Siperian  lebtikunsen  ja  picbtaknnseo  eiemeniä  pcuttni;  niitä 
koitenkaan  ei  olisi  tarvittn  monesBa  paikassa. 

Häntyinetsillä  oli  viimme  vaotena  joksikin  rnnsas  Bie- 
m  envnosi  lonnais-  ja  keski-osasaa  maatamme,  vaan  knTisi 
metBillä  aivaii  väbäinen.  Hännyo  käryt  sisältivät  byrij 
itäTiS  siemeniä,  vaan  siementen  aato  ei  ollat  aiin  ninsas, 
knio  olisi  Inullnt 

Täbän  päättyivät  kevättoimeni  ja  toiset  jäivät  syys- 
pnoleen. 


SfksyllS. 

vai  määräyksen  ja  matkasnunnitelman,  ^oi- 
2  päiväoä  SyyekoDta  pastori     Heman'in 


111 

pyynnöstä  kappalaisen  virkaUUosm  Ylöjärven  senra- 
knnnassa.  Kysymys  oli  millä  tavalla  voitaisiin  naattia 
kappalaisen  virkatalon  metsää  niin^  että  se  saataisiin  kes- 
täväiseksi  tnlevaisnndesBa.  Täbän  peräti  vaikeaan  kysy- 
mykseen  en  voinat  antaa  munta  vastausta,  knin  että  met- 
sää hakataan  säästäväisyydellä,  ja  pidetään  silmällä  ett'ei- 
vät  torpparit  saa  hakata  nnorta  mäntymetsää  pehkuiksi.  Kan 
näytti  olevan  enemmän  sauri  pehkQJen  käyttäminen^  min 
ehdotin  että  rnpeaisivat  kyättämään  sammalia  knivitteina 
sekä  samaan  tarpeesen  snlan  ja  lehden  aikana  talven  va- 
raksi  koottaisiin  katajia  ja  leppiä  niittyjen  rennoista  ja  mä- 
kimaista.  Tämän  kantta  säästyisi  nnori  mäntymetsä.  Täm- 
möisellä  perkkaamisella  saataisiin  polttopnntakin  ja  lisäksi 
otettaisiin  polttopnnta  apnharventamalla.  Kappalaisen  vir- 
katalon metsä  on  alaltaan  nun  pieni  ja  aikonaan  hnonosti 
nantittn,  ettei  lohkohakkanskaan  nyt  voi  tnlla  kysymyk- 
seen.  Pastori  Heman'in  kanssa  knlin  läpitse  kappalaisen 
rirkataloon  knolnvat  metsät  sekä  puhnin  hänen  kanssa 
metsänhoitoa  koskevista  asioista.  Toimeni  kappalaisen  vir- 
katalossa  kesti  2  päivää. 

18-  Syysknnn  5  päivänä  saavuin  Metsänhoitaja  Rid- 
delin'in  omistamaan  f^rigdrd-^  kartanoon  Hämeenkyrön 
pitäjään;  täällä  toimitin  metsänperkkausta  ja  karsimista 
6  tyBnyrin  alalla.    Työ  kesti  5  päivää. 

Maanviljeliä  Y.  Y.  Kaipala  ei  sanonnt  ehtivänsä  tänä 
syksynä  metsän  perkkankseen^  hänellä  kun  oli  muita 
kiiniita  töitä;  pyysi  siis  jättämään  toimitnksen  toiseen 
aikaan^  sekä  Innli,  knn  oli  nähnyt  samallaista  tointa 
tehtävän  naapnrissaan,  perkkanksen  käyvän  päinsä  ilman 
minUn  apnani.  Hänen  pyynnöstään  jätin  siis  työn  Bai- 
palassa  toimittamatta. 

19.  Syysknnn  16  päivänä  saavuin  Maisteri  G.  Hällst- 
röm'in  omistamaan  Olkkäan  kartanoon  Yihdin  pitäjään, 
jossa  tebtiin  apnharvennnsta  6  tynnyrin  alalla,  metsänperk- 
kausta 5  tynnyrin  alalla  ja  pniden  karsimista  5  tynnjrrin 
alalla.  Lisäksi  istntettiin  mnntamia  koivuja  ja  Saami-pni* 
ta  maantien  sivnlle,   sekä  käytiin   metsillä;  jossa  annoin 


112 

neuvoja    metsän  vartialle  siementen  kokoamisessa^  metsän 
nantinnossa   y.  m.   metsätöissä.     Toimitns  kesti  5  päiräa. 

20.  Olkkilasta  jatkoin  matkaani  Parooni  M.  V.  von 
Bom4n  tykö  „Sfirvlaks^^  kartanoon  Pernajan  pitäjään, 
jossa  istutettiin  1,000  kapl.  Siperian  lehtikuusen-,  100  kapl. 
pichtakatisen-  ja  «50  kapl.  Cembramännyn  taimia.  Nämät  is- 
tnttikset  tehtiin  enimmittäin  maanteiden  pivailla  ja  siellä 
täällä  kartanon  ympärillä  kantiiBtnkBeksi.  Apuharvennnsta 
tehtiin  noin  2  tynnATin  alalla.  Kaikkiin  töihin  ottivat  osaa 
kansakonlun  oppilaat,  )oille  annettiin  neuroja.  Toimi- 
tns kesti  5  päivää. 

21.  Syyskuun  28  päivänä  saavnin  yaratnomari  von 
Hanssen'in  omistamaan  Mukkulan  kartanoon  Lahden  kanp- 
pal  an  läheisyydessä.  Mnkknlassa  istntin  häkkiaidaksi  250 
kapl.  pichtaknnsen  taimia  18  tnnman  välimatkalle  toisis- 
tansa.  Sita  paitse  iBtntin  pnistoon  50  kapl.  tammen  tai- 
mia sekä  koijasin  150  kapl.  tammen  taimia  ja  karsin  pois 
jnnriresatjaoksat.  Samalla  tarkastin  keväsnyella  istattama- 
ni  taimet,  jutka  olirat  hyvin  menestyneet  kärsimättä  mnnta 
haittaa  knin  eläinten  sotkemisen.   Toimitus  kesti  9  päiraä. 

22.  Lokakonn  1  päivänä  saavnin  varatnomari  K. 
Fieandfin  tykö  Padasjoelle  Vierunruuküie,  Olin  ilmoittanut 
hänelle  hyvissä  ajoissa  tulostani  ja  etin  istutettavat  taimet 
olisi  hänen  noutaminen  läheisestä  Evon  Metsänboito-opis- 
tosta,  minnlla  knn  ei  sopinnt  niitä  tnoda  sentahden  että 
matkani  ei  sopinnt  Evon  opiston  kantta.  Tnltnani  vara* 
tnomari  Fieandfin  tykö^  ilmoitin  hänelle  itseni,  mntta 
bän  vastaisi  ei  voivansa  käyttää  metsänistnttajaa  knn  hä- 
nellä  ei  ole  taimia  hankittuna.  Tehtävä  oli  siitä  syystä  ai- 
noastaan  korjata  ennen  istutettnja  taimia  häkkiaidoissa^ 
jonka  tehtyä  matknstin  Evon  metsänhoito-opistolle  ottaak« 
seni  sieltä  taimia  mnkaani. 

23.  Opistosta  matknstin  lokaknan  5  päivänä  Valkia* 
koskelle,  varatnomari  Tnre  Granherg'in  omistamaan  Lotüan 
kartanooriy  jossa  istntin  1,000  kapl.  Siperian  tebtiklinsen 
taimia  sekä  tarkastin  kevätsnvella  istnttamat  piehiakitnseB 
taimet,   jotka   näyttivät   olevan  hyvässä  kasvnssa.    Kevä* 


113 

sttvella  tehty  iDännynsiementen  kylvö  oli  myöskin  hyvin  itä- 
nyt  ja  taimisto  kaunis.    ToimituH  kesti  2  päivää. 

24.  Lokaknun  14  päiränä  saavnin  Kuvernööri  Cos- 
tiander'in  kartanoon  NttutqßrveUe.  jossa  istntin  100  kapL 
pichtaknusia  ja  toimitiü  apuharvennusta  ja  perkkaussta  30 
vnoden  vanhansa  niänty-  ja  knnsimetsässä  noin  50  tynnyriu 
alalla.  Metsikoista  otettiin  pois  ainoastaan  knivat  ja  kiiih- 
tnneet  puut,  katajat  »ekä  toisiansa  ahdistavat  ja  haittaavat 
]mat  sillä  tavalla  että  harventamisessa  otettiin  ennen  pois 
liian  väliän,  knin  liian  paljon  pnita;  snnrempia  pnita  kar- 
sittiin  jnnrelta,  lehtipiiita  jätettiiti  myöskin  kasvamaaii. 
Työ  kesti  6  päivää. 

25.  Lokakmm  22  päivänä  Haavain  Majori  G.  Palan- 
der'in  tykö  Sunilan  kartanoon  Mynämäen  pitäjään. 
Toimitettayana  oli  antaa  neuroja  metsänvartioille  pääasial- 
lisesti  apnharvennuksesBa.  Toimitin  siis  heidän  kanssa 
pienenipiä  apuharvennuksia  muntamalla  tynnyriu  alalla. 
Toimeni  kesti  2  päivää. 

26.  Marrasknnn  27  päivänä  saavnin  Knvemööri  Gos- 
tiander'in  kartanoon  NutUajärcelle,  jossa  merkitsin  siemen- 
puut  hakattaville  metsälohoille.  Tähän  tarpeeseen  jätettiin 
knusimetsillä  yksinänsä  kasvaneita  pnita,  sekä  pnita  ryh- 
niittäin  kun  valitettiiu  että  knnsiset  simenpnnt  eivät  ole 
tähän  asti  pysyneet  pystyssä  vaan^  että  tnnli  on  ne  kaata- 
nnt  ennen  aikaansa.  Tästä  syystä  olikin  tykkänään  la- 
kattQ  jättämästä  knnsia  siemenpnnksi.  Mantyisiä  siemen- 
pnita  jätettiin  myöskin  hyvin  mnsaasti  sekä  muntamia 
koivuisia  siemenpnitakin.     Työ  kesti  4  päivää. 

Tämä    oli    viimeinen  pyyntö  tälle  vnodelle. 

Paitsi  yllä  mainittuja  tilanksia,  ölen  nseammille  talol- 
lisille  antanut  nenvoja  toimeeni  knuluvissa  töissä,  erittäin- 
kin  Pirkkalan  ja  Ylöjärven  seuraknnnissa,  jossa  asnntoni 
oli  väliaikoina.  Pirkkalan  ja  Ylöjärven  Maanmiessenra  lu- 
pasi  pnolestansa  anttaa  apua  metsänhoidon  parantamisen 
edistämiseksi  ja  toivoi  Hallituksen  myöskiii  anttavan  ai- 
komnstansa. 


1X4 

Edellä  mainitiiista  toimista  aunan  tässä  ybtei»en  ja 
lyhennetyn  kertomuksen. 

Ynonna  1889.  tehtiin  metsänistattajaii  avusta  (käyttä- 
inisestä)  26  täausta^  joista  2  on  tüaajain  pyyBüöstä  jäänyt 
toiseen  ynoteen. 

Metsänkylvämistä  on  tebty  noin  61  Va  tynnyrin  alaa, 
johon  on  kylvetty  81  S  männyn  ja  24  %  kunsen  sie- 
mentä. 

Snomen  Metsänhoitoyhtiöltä  ölen  kanBakouluja  yarten 
saannt  20  ®  knusensiementä,  joista  Myyransln  kansakonlun 
oppilaat  Siuntion  pitäjäsBä  kylvivät  4  S^  Angelniemen  kan- 
sakoulnn  oppilaat  4  ^j  Yalkiakosken  kansakoolun  oppilaat 
4  ®  ja  Harjnn  kansakoulun  oppilaat  Pirkkalan  pitäjässä 
4   fi^.    YhteenBä  siis  16  %. 

MetBÜn  iBtntettiin  Beuraava  määrä  pnantaimia: 
Siperian  lehtikansen  taimia  2,400  kappaletta. 
Männyn  taimia  ......  3,000  „ 

Knasen  taimia 2,000  ^ 

PichtaknoBen  taimia  .    .    .  2,200  ^ 

Cembramännyn  taimia    .    .    .  öO  „ 

Tammen  taimia     ....     200  „ 

Taimet  on  istutettn  5 — 12  jalan  välimatkoilla  toisis- 
tansa,  häkkiaidoissa  on  väliä  18  tunmaa. 

Apubarvennusta  on  tebty  noin  75  tynnyrin  alalla,  jo- 
bon  on  Inettn  metBän  perkkans  ja  karoiminen.  Näihin  toi- 
miin  on  mennyt  66  päivätyötä,  matknBtamiseen  40päivää; 
ybteensä  106  p. 

Forssan  asemalla  7  päivänä  joolokaata  1889. 

A,   Väyrynen 


US 


Oft 
(D 
«0 

H 

H 

bo 

H 
H 
iP 

II 
Ü 

H 
lO 

rt 

H 
Pl 

0 

m 


ä 

(Q 


CS 
fco 


Vi 


Meddelat  rld  odi  anvisniup. 


:0  = 


e6 


diverse  arbeten. 


kvistning. 


hJSIpgallrin^ 


rationell  afvflrkuiufr. 


< 


plautskoloanlilfirgni  ng. 


J4 
or. 

bo 

c 


0/ 
TT' 

es 


>-i 
c 


4^ 


-^ 


Diverse  alag. 


PichtÄgran. 


Sib.  lärkträd. 


Gran, 


Tall. 


Areal  i  tnnnland. 


Antal  f  örrättningar. 


Sib.  lärkträd. 


Gran 


Tall. 


Areal  i  tunnland. 


Antal  f  örrättningar. 


Antal  fftrrättningsdagar. 


Antal  f (Irrättnin  zsställen. 


:eS 


«•^CO 


I   (MOf 


<M(M 


I    Oa-rH 


±1 


8  iS 


GM 


o 


cc  coco 


I  I  I 


1H5Q"* 


(MOO-^ 


CC  00  lO 


OD 


a> 


111 


CC 


iC 


Ol 


Cf^ 


o 


(M 


(M 


CM 


00 


CO 


CM 


08 

a 


i 


:cß 


€S  ^ 


c 


90 

l' 

«"« 

& 

0/ 

> 

J3 

5 

O; 

^ 

;-i 

Q^ 

o 

bo 

ee 

8 

S3 

t4> 

•s 

öi 

c 

;3^ 

-r 

• 

c 

^ 

c3 

.££ 

1 

-M 

^ 

s 

ce 

S 

•- * 

»O 

o 

^ 

5 

-lÄ» 

>rt^ 

cu 

«i^ 

<w 

^ 

^ 

ccS 

ts 

bÖ 

;^ 

s 

Ol 

08 

n5 

s 

TS 

s 

■30 

^H^ 

*s 

■ 

% 

'r* 

:c5 

O 

^ 

O 

c 

^ 

r^ 

00 

<«-r 

■KS> 

08 

(S 

« 

a 

&* 

o 

H- 

X 

Af 


Mängen  revierförvaltare,  som  haft  att  använda 
dagsvärken  frän  kronoskogstorpen  vid  i  revieret  före- 
koramande  arbeten,  har  säkert  funnit  det  satt  för 
torpräntans  förvandling  tili  dagsvärken,  som  stadgas 
i  slutet  af  torpkontraktens  1  :sta  punkt,  tämligen  olämp- 
ligt.  Torpräntan  erlägges  i  Kemi  inspektioiisdistrikt 
uteslutande  med  körn,  uti  Ijo  och  södra  delen  af 
Uleäträsk  (f.  d.  üleä)  insp.  distr.  med  hälften  rag  och 
häKten  körn  samt  i  norra  delen  Uleäträsk  insp.  distr. 
med  '/g  rag  och  ^/g  körn  —  i  öfriga  insp.  distr.  mä- 
hända  ännu  olika  —  men  vid  förvandlingen  af  skatten 
tili  dagsvärken  beräknas  dessa  alltid  i  rag*).  Nu  vet 
man  naturligtvis  icke  pä  sommaren  eller  hosten,  da 
dagsvärkena  skola  användas,  hurudan  markegängstaxan 
för  äret  kommer  att  bli,  hvarför  man  nödgas  uttaga 
dagsvärkena  approximativt,  för  att  sedan,  da  marke- 
gängstaxan erhällits,  först  förvandla  de  använda  dags- 
värkena för  hvarje  torp  tili  rag  och  denna  tili  penin- 
gar  samt  derpä  förvandla  sjelf va  torpräntan  tili  penin- 


*)  Ett  ökedagsvärke  beräknas  tili  2  kappar,  ett.  drängedag^gvärek 
tili  1  \',  kappe  rÄg. 


117 

gar  da  liqvid  kan  värkställa^;  men  härvid  uppstar 
oftast  antiDgen  nägon  mindre  öfverdebitering  af  rän- 
tan  för  äret,  hvilken  ju  visst  kan  tillgodogöras  tor- 
paren nästföljande  är  men  hvilkaa  öfverdebitering  i 
dagvärken  dock  künde  motsägas  af  torpinnehafvaren, 
eller  ock  det  fall  att  torparen  nödgas,  förutom  de  ut- 
gjorda  dagsvärkena,  ännu  inbetala  nägra  penni  tili 
forstkassören,  d.  v.  s  värkställa  eu  ofta  nog  läng 
och  besvärlig  resa  för  nägra  pennis  inbetalning,  sävi- 
da  han  vill  undvika  ntsökning  med  ätföljande  drvga 
expenser.  —  Nedanstäeiide  exempel  mä  yttermera 
f örtydliga    saken : 


» 

Torpskatt 

UtfQorda  dagsvärken. 

2 

O   8D 

o  <* 

gr. 

p: 

1        sj-  o 

'S":! 

1 

1 

Torpet. 

1 
1 

-  'S 

P  « 

1- 

Hl 

C: 

• 

so: 

3 

£  o 

A. 

8. 

3:  71. 

_^^ 

5.  '    7i.    14:  — 

0:29. 

B. 

2. 

0:93. 

—  !l-        2i.     1:2>. 

0:27. 

1 

c. 

20. 

9:27. 

4. 

6. 

17. 

9:07. 

0:20. 

Detta  onaturliga  och  med  mänga  omgängar  före- 
nade  förvandlingssätt  künde  dock  ytterst  lätt  förenk- 
las,  genom  att  i  kontraktet  införa  bestämmelse  om 
torpdagsvärkenas  beräkning  icke  tili  sä  och  sä  män- 
ga kappar  (liter)  rag  utan,  tili  sä  och  sä  mänga  liter 
spanmäl  af  samma  slag  som  torparen  är  pliktig  att  er- 
lägga  i  skatt  för  torpet.  Da  künde  man  genast,  obe- 
roende  af  markegängen,  jämt  nttaga  de  dagsvärken 
för  äret  som  utgöra  torpskatten. 

Det  anmärkta  förhällandet  iir  nu  visserligen  icke 
af  nägon  vidsträcktare  betydelse  men  da  förenklingen 
hvarken    erfordrar    nägon  komit^  för  ändamälet  eller 


i 


118 


andra  vidlyftigare  ätgärder,  vägar  jag  hoppas  att  för- 
slaget  om  förätidrad  hestämning  för  dagsvärkenas  frän 
kronoskogstorpen  beräkning  i  spanmäl  blefve  upp- 
märksnmmadt. 


r 


L 


Af 


Vid  forsiförvaltniDg^as  införande  i  landet  och  kro- 
no]ordara6&  indelning  i  revier  var  det,  särdeles  inom 
Uleabc«gs  lan,  omöjligt  att  förutse  inom  hvilka  de- 
lar  a£  länet  forstpersonalens  krafter  mest  komme  att 
tagas  i  ansprak,  hvar  den  starkaste  bevakningen  mot 
äverkaa  blefve  erforderlig  eitler  huru  skogsarbetena  i 
öfrigt  komme  att  geatalta  aig  och  verkstäldes  der- 
för  revierindelniiigen  mera  approximativt,  antagligen 
med  a£sigt  att  reglera  revieren  i  den  man  erfarenhe- 
too  visat  sädant  vara  erforderligt.  En  30-ärig  erfa- 
TdAhetsperiod  torde  ook  redan  mar  an  nog  bekräfta 
behöflighaten  af  en  slik  regiering,  derom  torde  endast 
Q&  tanke  vara  r&dande. 

I  Kemi  inapektionsdistrikt  äx  revierens  medel- 
storlek,  fränaedt  Enare  revier  med  sina  5  mUjoner 
lonnland,  2,074,528  tannland,  uti  Ijo  insp.  distr, 
953^662  tunnknd  och  i  Uleäträsk  insp.  distr.  443,478 
tunnJand.  I  medeltal  äro  säledes  revieren  inom  Kemi 
insp,  distr.,  oafsedt  Enare,  inemot  42  gäaiger,  inom 
1)0  19  g&nger  och  inom  Ule&träak  inemot  9  ganger 
större  an .  den  maximiareal  för  ett  vevier  Kejserli* 
ga  inatroktionen  af  den  13  maj  1859  medgifver;  det 
nunata  reyeriet  i  K.emi  insp.  distr.  öfverskridBr  12 
ganger^  uü  Ijo  7  ganger  och  i  Ule&träsk  3  ganger 
den.  föieskrifaa  maximiarealen. 

J)et   är    dock  langt  ifrän  att  här  vilja  yrka  pä 

9 


120 

ett  sädant  ökande  af  revierens  i  Uleäborgs  län  autal 
att  ett  hvart  af  dem  endast  komme  att  innefatta 
50,000  tunnland,  ty  jag  inser  att  sälänge  en  inten- 
sivare  hushällning  icke  är  möjlig  —  d.  v.  s.  medför 
jämf weise  vis  stora  utgifter  — ^.  inom  nordlxgft  S'l&r 
lands  skogar,  hinna  revierförvaltarene  öfveryaka  Betyd- 
ligt  stöi^  arealer.  JDet  är  jemväl  tydligt  att  revie- 
ren  i  länet  icke  kunna  blifva  tili  arealen  lika  stora, 
iitan  mäste  derma  göras  beroende  af  kronojordames 
mer  eller  mindre  spridda  läge,  af  ortsbefolkningens 
större  eller  mindre  benägenhet  för  äverkan,  af  den 
mer  eller  mindre  passiva  eller  aktiva  karakter  man 
anser  att  hushällningen  i  ett  revier  kau  düer  bör  er- 
hälla-  m.  Ü.  synpunkter.  Att  definitivt  faBtställa 
revierindelningen  för  en  längre  tidsperiod  framät  är 
vaoekligt,  men  att  pä  grand  af  bärintills  vnnnen  er^ 
farenhet  verkställa  en  regiering  i  det  syfte  förhällan^ 
dena  nu  synas  päkalla,  är  icke  allenast  önskvärdt 
utan  verkligen  oundgänligt,  ForBtma&tiaarbetetia  aro 
nämligen,  som  kändt,  för  närvarande  bögst  ojemt  iör-* 
delade  pä  de  olika  revieren,  hvarjemte  dessas  uistiftt;- 
ning,  med  afseende  ä  föreüntliga  kommunikatioDery 
kronojordames  läge  m.  m,  är  ganska  olämplig.  < — > 
Nägon  genomgripande  regiering  kan  naturHgtvis 
icke  nu  med  ens  ästadkommas,  likasom  det  icke  hel- 
ler f.  n.  torde  vara  rätta  tidpunkten  att  föreslä  nä- 
gon betydligare  utgift  för  staten  i  och  för  ökandet 
af  revierens  antal,  men  att  jemväl  utan  nämnvärd 
kostnad  en  välbehöflig  regiering  kau  etnis  ekall  jag 
i  korthet  söka  utlägga. 

S^örvaltnigspersoualen  i  Uleäborg  läns  revier  ut- 
göres,  förutom  af  revierförvaltaren,  utaf  ett  antal  (1 
—8)  forstuppsyningsmän.  '  Forstuppsynitigtnaniia^jdii- 
stema  besattes  tili  en  början  iderendels  med  peirso- 
ner  saknande  forstnärliga  kunskap^,  hVilket  varh^lt 
naturligt,  da  inga  dylika  fbrdringar  stäldes  pä  tjen«- 
stemas    innehafvare    oeh    exami&eradt   fölk  icke  ens 


121 

bade  f unnitfi  att  tillgä.  Under  sädtina  förhäUanden 
var  det  visaerligen  f ör  revierf örTaltaren  bättrd  att 
bafva  dylika  biti^ädeD  an  att  hafya  intet,  men  da  nä< 
gern  Instruktion  £ör  forstuppsyningsmännen  icke  blef 
ut^dad,  förringades  derigenom  i  bog  grad  det  bi- 
tiäde  i  förvaltningßgöromälen  de  bortutgöra  iör  re- 
vierförvaltaren..  Forstnppsyningsmannen  torde  nr- 
spmngligen  varit  afsedda  att  användas  sonv  praktiska 
arbetdedare  eller  tillsyningsmän  vid  förekommande 
»kogsarbeten  och  hafva  äfven  blifvit  deortili.använda 
men  tili  buru  stört  gagn  för  arbetenas  utförande 
eoligt  foretnärliga  principer  är  lätt  att  inse;  ocb 
blir  arbetet  illa  utfördt  är  det  icke  forstuppsy: 
ningsmannen  utan  revierförvaltaren  som  är  ansvarig 
derför.  Forstuppsyningsmaonen  bar  ingen  sjäifstim- 
dig  verksamhet,  utan  eger  levierförvaltaren  ensam 
ansvata  för  b^la  kafabällningeni  revieret.  Strängt: ta- 
get är  £orfitmästaren  icke  ens  berättigad  att  anförtro 
fidrstuppsynii^fimanen  snart  aagdinägönslags  sysselsätt- 
mng,.  utan  dettill  a£  Yed^rbörande  afvei^orstmästaTO 
utve^kadt  föix>rdnandjev  .  Följden  är  att  reTieorförval- 
taren,  saframt  haa  icke  bar  examinerade  eller  an* 
nars  särdeles  vana  ocb  paUtliga  biträdea,  6Jelf  nöd* 
gas  ^Everväka  hvarje  förvaltoingsgren,  men  att  sä- 
dant  icke  kan  ske  med  tillbörlig  noggrannket  är,  tili* 
folje  «itaf  den  mängd  äligganden  som  hopa  sig  pä 
lenerförvaltajrene  *  i  en  del  reTier,  sjelSallet. 

.A£  det  ofvansagda  torde  framgÄ  att  forstupp- 
gyn  iwgsmanst jenstema,  sasqm  de  för  närvaxande  äro 
iiirättadey  d.  y.  &..  aa^nande  instniktion,  icke  medföra 
vefklig  dermed  a£sedd  nytta  ocb  att  dessa  tjenster 
säkdea  borde  ersöttas  med  -nägot  ändamalsenKgare. 
Numeiiis  d&  forstnärligt  uibildade  man  finnas  i  tili- 
räckUgt  antal  föratt  denned  besatta  forstuppsy nings* 
manna  vakanser^  kan  det  nog  synas  som  om  omnämnda 
misaförhäUanden  Uef ve  afli jelpta,  sä  framt  instmktion 
for    dessa,  tjenster    bkfve  uifärdad^  men  ojamförligv 


122 

fördelaktigare  för  revierens  förvaltning  vore  dock  att 
minska  dessas  ofantliga  arealer  och  genoiu  en  smä'ning'- 
om  skeende  indragning  af  de  n.  v.  forstuppsyningsminas 
tjenstema  bilda  nya  mindre  revier,  under  föryaHning. 
af  en  forstmästare  och  utan  andra  förvultningsbiträ- 
den  an  tillförordnade  sadana,  der  det,  tiUföljd  af  in- 
träffade  större  och  vidsträcktare  forstarbeten,  tillfäl- 
ligtvis  kan  erfordras.  Att  antagande  af  dngUga  och 
väl  aflönade  skogvaktare  derjemte  erfordras  för  be- 
vakningen  är  sjelffallet  men  da  bevakningen  ntgör 
en  skild  fräga  för  sig  och  jag  redan  tidigare  har  ta- 
git  den  tili  tals  i  4:Meddelandena«,  vill  jag  icke  denna 
gang  vidare  yttra  mig  derom. 

I  ett  mindre  revier,  der  forstmästaren  har  lät* 
tare  att  orientera  sig,  kan  han  i  nägon  man  tillämpa 
sina  forstnärliga  insigter  men  detta  äx  knappast  tank- 
hart  inom  arealer  der  han,  äfven  efter  mängirigt  kring- 
ströfvande,  är  en  främling  och  der  en  rundresa  ge- 
nom  revieret  är  förenad  med  sadana  svärigheier  och 
sädan  tidsntdrägt  att  den  aldrig  kan  bUfva  annat 
an  en  inspektion  af  skogvaktareboställena  och  p&  sin 
höjd  de  skogar  han  kommer  att  genomvandra  pä  fixT^ 
den  fran  den  ena  skogvakten  tili  den  andra. 

En  forstuppsyningsmans  afloning  ntgör  i  allmän^ 
het  hälften  af  en  Wmästares.  Säledes  binde  genom 
indragniDg  af  nu  förefintliga  18  forstuppsyningsmans^ 
tjcDster  (oberäknadt  Enare)  14  nya  revier  bildas^  utan 
n^ra  tillskottsutgifter  för  staten ;  en  tillsvidare  indra- 
gen  forstuppsyningsmans  tjenst  i  Kemitsräsk  verier  samt 
biträdande  forstmästartjensten  i  Kuusamo  revier  künde 
vidare  öka  de  nybildade  re vieren  tili  4tminstone  15. 

Att  verkställa  en  delning  af  revieren  s&  att  forst« 
arbetena  i  desamma  blefve  absolut  jemt  fordelade  är 
icke  möjligt,  holst  betydligare  stookhyggen)  storskif- 
tesfrägor  m.  fl.  göromäl  ofto.  förekomma  periodiskt  an  i 
den  ena,  an  i  den  andra  trakten;  stora  förbättriBgar 
künde  Ükväl  ästadkommas   genom    en  ilUnpli^fare  in« 


19R 

delningy  oeh  iiUfälliga  biträden  erfordraa  ja  äfven 
-för  närvarinde.  Att  sädana  genom  revierens  delning 
komme  att  behöf vas  i  längt  mindre  grad  an  hittills  är 
jag  dock  öfvertygad  om. 

För  att  vinna  en  n&got  sä  när  sakenlig  och  t jdlig 
utredning  om  huru  en  delning  af  revieren  nnder  nu- 
varande  f  örhällanden  lämpligast  künde  ästadkommas, 
med  minsta  möjliga  eller  m&hända  t.  o.  m.  utan 
ökande  af  utgiftsstaten,  tar  ja  mig  härmed  friheten 
rikta  en  uppmaning  tili  samtlige  öfverforstmästare 
i  Uleäborgs  län  att  öfverväga  saken  och  i  samräd 
med  inspektionsdistriktets  forstmästare  uppgöra  förslag 
1  antydt  S3rfte,  förutsatt  att  min  äsigib  understödes 
af  fiertalet  forstmän  i  länet.  Enhvar  forstmästare 
skulle,  med  hänsyn  tili  grannrevieren,  uppgöra  för- 
slag tili  regiering  af  detrevier  han  förvaltar,  hvaref- 
ter,  vid  gemensamt  möte  (t.  ex.  virkes  auktionstiden), 
ett  sammanjemkningsförslag  för  inspektionsdistriktet 
blefve  utarbetadt.  Härefter  skuUe  öfverforstmästa- 
rene  sammanträda  för  att  diskutera  möjligen  erfor- 
derliga  förändringar  af  inspektionsdistrikten  och,  om 
betydligare  regleringar  funnes  nödiga,  künde  revieren 
yttermera  underkastas  jemkning  och  regiering  in- 
spektionsdistriktsvis.  En  ökning  af  revieren  medför 
otvifvelaktigt  en  hei  del  ökade  kansliarbeten  för  öf- 
verforsmästarene,  hvilka  redan  förut  äro  nog  rund- 
ligt  öf verhopade  med  dylika  göromäl,  dock  anser  jag 
att  inrättandet  af  flere  öfverforstmästaretjenster,  om 
möjligt,  borde  imdvikas;  deremot  blefve  anslag  tili 
aflönande  af  skrifbiträden  f ör  öf verf orstmästarene  nöd- 
vändiga. 

Det  sälunda  uppgjorda  förslaget  skulle  under- 
kastas diskussion  vid  forstföreningens  ärsmöte,  hvar- 
efter  forstföreningen  inginge  tili  styrelsen  med  an- 
hällan  om  nödigbefunnen  ätgärds  vidtagande. 

Med  det  ofvansagda  har  jag  endast  i  korthet 
velat    antyda    de    förberedande    ätgärder   jag    ansett 


134 


kuuna  leda  tili  lösande  äf  denna,  föf  fS&rvaltmiigQn 
af  statsskogame  i  yärt  nordligaste  län,  icke  alldeles 
ringa  viktiga  fraga  och  hoppas  jag  dien  icke  härmed 
dör  ut,  utan  uttömmande  och  sakenligt  vidare  .ut- 
vecklas  närmast  af  de  forsttnän  den  främst  berör. 


•  I 


u 


Pflanzentiiologlsclie  Studien  aus  russisch  Lappland. 

Ein  Beitrag  zur  Kenntniss  der  regionalen 

Gliederung  an  der  polaren  Waldgrenze 

von  A.  Osw.  Kitilman.  Helsingfors.  1890. 


Di  forstmannens  tekniska  verksamhet  är  grün- 
dad  pa  kungkapen  om  trädens  biologiska  förhällan- 
den,  mäste  all  forskning,  som  har  tili  syfte  att  ut- 
reda  dessa,^  för  honom  vara  af  särdeles  betydelse, 
och  da  dylika  arbeten  äro  sällsynta  företeelser  inom 
litteraturen,  sä  är  det  med  mycket  erkännande  och 
intresse  afvanstände  nyligen  utkomna  arbete  härmed 
anmäles. 

Som  bekant  äro  dessa  studier  frukter  af  D:r 
Kihlmans  deltagande  i  expeditionen  tili  Kola  haifön 
är  1887  *)  och  en  af  honora  ensam  1SS9  fornvad 
re^  tili,  samma  land,  **)  samt  en  resa  i  Inari  lapp- 
mark  1880.  l?edan  af  ..Antecknino^ar  om  floran  i 
Inari  Laopmark.  1884^*  fann  man  med  tillfredsstiil- 
lels^  att  at  iiädslagens  och  skogarnes  utbredriing  eg- 
nats  n^vcken  uppmärksamheit,  men  i  det  nu  utkomna  ar- 
betet  är^  säsom  titteln  gifver  vid  banden,  denna  fräga 
stäld.i  främsta  rummet'. 

V  äxtlif vpt^  företeelser.  vixl  den  polara  skogs- 
gränsen  äro  '  af  fängslande  intresse.  De  knappt  af- 
matta  ^runser  med  hänseende  tili  temperaturen,  inom 

.     *)  rHTnttfrer  e&.  allmän  bdakriftumf:  af  J.  A.  Pahaen.ocb  A.  Osv. 

.1  '   •^yAvMiQfet'  K&jUä  ian    beskrifniiig  aar  inf^rdM  tsnima  4)aii(l 
af  Fennia. 


126 

hvilka    Täxtcellens    lif    och    tillväxt  äro  möjliga,  be- 
röra    här    sitt    yttersta:    bit    men    icke  längre.     De 
förändringar,   som    inträda    da    gröna    växtdelar   för- 
frysa,  bestä  hufvudsakligen  deruti,  att  en  delafcell- 
vattnet    afsöndrasi,    uttränger   ur   cellen   8&som   fieni 
vatten  och  afsätter  sig  säsom  iskristaller,  medan  den 
qvarblifna  ijöckre    cellsaften    ej  sällan  kan  bibehälla 
sig    i  lösligt    tülständ   ännti  efter   det  temperataren 
sjunkit  under  fryspunkten.     De  svällande  friska  väf- 
nadema    förlora    sin    spänning,    söndringat    uppstä  i 
cellväfnadens    natarliga   sammanhaxig,   och  om  plöts- 
lig    värme  inträder,  smälta  iskristallema  och  yatinet 
afdunstar,    medan    det    grÖna    bladet    eller    stäpgeln 
förändra  sin    färg,    vissna    och    dö.     Inträder  värme 
deremot    längsamt,  kunna  cellema  ofta  äter  upptaga 
det  smältande  isvattnet,  ätervinna  sin  turgescens  och 
den  red  an  slocknande    lifsprocessen    begynner    ä  nyo 
sin  verksamhet.     Ar  marken  tillika  kall  eller  afkyld, 
och  röttemas  förmäga  derigenom  minskad  att  ur  jor* 
den  upptaga    vatten,    inträder  vissnandet  eller  uttor- 
kandet    ännu    lättare.     Men    det  är  icke  blott  dessa 
af   landtbruket    och    vetenskapen  länge  pröfvade  och 
kända    förhällanden,    som  ofta  möta  blicken  vid  den 
polara  skogsgrünsen,  utan  en  hei  mangd    af  växtbio- 
logiska  företeelser^  hvilkas    belysning    och  utredning 
D:r    Kihlman    npptagit.    —    Da    dessa    forskningar 
äro  anstälda    i  trakter,    som  gränsa  tili  finska  Lapp- 
marken och  der    naturförhäUanden  närmast  liknande 
dem   hos    oss    äro  radande,  hafva  desamma  «&  stört 
intresse,    att    en   nägot    ntförligare    redogörelse    för 
arbetets  innahall  i  det  följande  skaU  lemnas. 

Oeografiakt  läge.  —  Den  ö.  om  Kola  fjorden 
och  Imandra  belägna  Kola  haifön  uppgifves  ega  en 
ytvidd  af  96,000  qv,  kilom.  eller  nämare  Y,  af 
Finknd.  De  högsta  bergen  Umptek,  Ghibinft  0ch 
Lojawnirt  hafva  en  höjd  af  1,200  tiU  1,300  m.  6. 
h.  (  «.  4,042|till  4,879  fot). 


m 

Ktimatet  Sr  i  föiffiHan^i^td  grad  ko&tmentalt, 
«äledes  fövenadt  med  störa  extremer  och  faai^iga  vm- 
lingar  i  temperatoren.  Arets  medeltempemtur  är:  i 
Kola  —  0,  ffi\  p&  plat&n  af  Lujawrart  —  {r^;  i 
Orlow   —  2,  4<>  0. 

De  rädande,  Mftigaste  och  p&  tregfatatioüen  mest 
inreirkaiide  t;tn(iiima  komma  fi&n  N.  Y.  ufverratlt 
och  ifijnnei^het  nSta  kusteü  framträder  skarpt  det  för 
Tindanie  eicponerade  lä^ets  inrverkan  pä  all  äfven 
den  mixksta  vegetatioD.  Medan  de  nordliga  sltittnio- 
gama  oftast  &ro  füllkomligt  nakna,  finnes  pä  de 
»kyddade,  sydliga  ett  sammaDhäsgande  tacke  af  stör- 
m  lafvar-  (busklafvar)  och  risväxter,  hvilkas  gretiat, 
8&  ftnart  die  fram1a*äda  frän  sina  gSmslen,  p&  det 
mert  obormhertiga  Gatt  blifyit  afiskuma  af  rinden. 
Snöetormama  äro  erära  att  nthürda  b&de  för  men- 
hiskor  och  djtir. 

Snötä^t  &r  mycket  ojemnt,  emedan  enftn  &r 
rörlig  helft  rintem.  Icke  ens  p&  de  högsta  bei^ 
toppame  qvartiggep  snön  am  eommaren  ooh  nligon 
enö^egie«!  finnes  sUedes  oj.  Ishafvet  är  nd  knsterna 
öppet  äret  om^  först  oBterat  frän  Svjatojnos  bÜr 
d^  isbelagdt  fr&n  midvintera.  Ehurti  landet  ioke  h^är 
tiUdolölretd.  om  Hrrta  Hafret  vidtagande  nejderna 
med  alltid  frasen  mark,  finnes  det  dock  stom  jtor, 
nemligen  de  forsumpade  markernfty  der  detta  &r  fallet. 
Äfven  de  sä  vanüga  2—^  m.  höga  torfkullame  äro 
stöndigt  i^rusna  i  sitt  inre.  Men  p&  skogbev&xta  stal- 
len eaknadea  grandis.  (I) 

Trädfränaen  ooh  vindamm.  Den  skarpt  tarn- 
tradande  tradgränsen  beror  e j  af  markens^  utao  af 
k)imat#la  f Arä&dting.  Sftväl  har  vid  den  polara  som 
rid  den  Tertikala  grfinsen  för  iradens  förekommonde 
äro  onekligen  skä]^a  temperatmrförk&Uaiiden/  ain- 
skad  sommarvarme  o^'  Tegetatioosperiodens  föikor- 
tsnde  redon  i  och  för  sig  moment  af  ^  stör  bety- 
dehe/  att  4e   boide  anses  tillräokliga  tili  fdrklaran- 


m 

d^t  af  kädvegatatioQeo»  upphSr^nde.  Meli,  ehura 
hy»rje  växt  är  ]pi9i;<^iide  «£  effet  .  viast  laiaiauim  af 
:  värme,  är  det  ipkei  i  aagdt  att  d^tta  ^kaU .  f or^f iunas 
jtiat  vid  d^A  gma$,  derträd^n  2m  uppliöra  att  föirp- 
komma. 

!Förf  ♦  yttrac  sie  .mot  Grieaebach,  aom  *vill  se  or- 
.  ßftkea  tili  yegetatiQns£ö.räQdriDgai*Aa  ( xt.  ex^  bUdets 
ntvieckliog)  blott  i  värmeoväogdaQ,  och  framhäUer, 
att  vindarna  ära  ett  lika ;  myoket  ocb.  äoi^u  la^ra 
verkaude  moxaent,  anlörande  säBom  stöd  vifisa  utta- 
landen  af  Middendorff  öcb  Boj^reve. 
^  Mea  pä  den  parklikt  snygga.  marken  iuvid  träd- 
gränssen  3er  mau  blott  sällim  vindfaUen,  en  följd  diBr- 
af  att  de  kortväxta  individema  äüto  m.y cket  -  ataarkt 
rotfästade.  Ylndj^ma^  m^kaniska  Av^kil#  visar  #ig 
deruti  att .  yagre .  qfrwtar  ocl^  ßfcott  0rh§ila  en  afejcHrd 
rigtning  ät  S.  O.  Björkblad  blifva  af^en  rifna.  Dpr 
hvarest  iträden.  icke,  meriönna^  nppva^  baJI4a  gra- 
nen,  eiMU  och  .björken  pä  markeci  U^and^  mK^tv, 
som  h&lla  sig  gröaa  bilatt .  tili  den  hOjd  de  äi?Q.  aky4* 
dade  af .  invid  vä»at4e  risräxter.oob  lafyar>  madaii 
Jivarje-  qviat^  rsom  ^kjutwhögre  upp,  genaat  utfwrkax. 
Jemte  vitidarae*  'it\  SQ/Häc^kißtß  dj^jip  den  vigtiga3te 
agentien.  Pä  -  :expoaei:ade  belagenhetej: .  büda  e^^, 
granen^  .björken:  och  deivi^.ijäwieB  ^n  tyärt  afkUppt 
bordlik  jEoriQy  ihvükßniitppenbarligien.  härrör  deraf  Ät 
vindöB.  dodat »  alla  gren»  osph^  qrifitar^  aom  om ,  yin- 
tern.  ioke  ä^oi  J3etäckt4'  med  ett  ^kyddan^  anötäck^« 
1  motsats  tili  de  hypotheser,  sooxarptagit  att  köj^fn 
emami  •eMiv  i  üteniBg[«m^vfuJkt^  eUwx^tbaJt  föror- 
..ßak»t'  tpäfdQbfi:ratd6enjdle,  anser  fäir£.>  i»>tt  .d^t  ix-  ü&  W^- 
ga  isikött^na  i  mänad^r.  loptsattaiiOi^titH^^ 
en  aratid :  da, .  htairje  ;  ersättnit^  ia£.  4et .  af dfUftstfupide 
.  t^rftnet:  .är^  .gmä^Ug^.aqm  .äri:  valliade  ■•dejftilL  .  Till 
atod  for  detta  -asitagand^  anförea  E.  JSarjbigs.^^t, 
att]  fväxtwB  förfrywuÄgj  wre  ;sig  tiU  följd  ^f  twter- 
.k^MJtilei:  iTäx{|:x>at^  ät;  JikbetydÄttdö:  med  d«as.  jitfer- 


129 

kat^^, '  emedi»!  d^ttä  sk^r  undtr  ei*  ärstid  di  vtAk- 
'netls  ersättaalicie  frän  den  fnisna  jorden  är  dmejligit;. 
Det  S)*  ünder  «enare  '  delen  af  vintern  och  irärmfi- 
raüettm  som  de^  fria  qviatarna  äro  ntsaita  för  ^sol- 
Ijudet  cell  de  starkaste  vindarne,  medan  växUraas 
nedfe  delar  ooh  n^tt^er  äro  inbäddade  i  «ui^cdi  ds 
samt  frusna. 

Faraii  för  nttorkaDde  i  ett  fuktigt  klünat  är 
rnbriken  för  €tt  skildt  kapitel  och.  frdmstäileB  .ut£dr- 
ligt.  Ben  verkande  orsaken  tili  transpirationsström- 
men  hos  '  växtema  anser  förf.  icke  ligga  blott  i.  ca- 
pillaritetslagama^  utan  jemräl  bero  af  fTsiologiska 
orsaker.  Piere  ▼etenßkapsmäns  iakttageker  anföras, 
ntrisande  att  växteoB  upptagande  *  af  vatten  medelst 
röttema  ininska»  rid  lägre  jordtemperattir,  äfvensom  i 
södra  Pinland  gjorda  rön  att  blad  uttorkat  om.v&ren  vid 
inträffad  kalkrid  v&derlek,  Det  är  atarka  luftströmmar  i 
fßrening  tned  lag  iempefratur  ooh  «tmndoaai  ifven  lag 
jordtempferatur  somfmmkalla  sädana  f öreteelsef.  fii  be- 
dynnerligt  det  &EI  läter  kazma  t.  o.  m.  i  vatteo  vaxaade 
THxter  ebligt  Sachs  "utborka.  ',,Schütt«^^  ajukdonften  hos 
tallen  beroi<  enligt  Ebermayer  m. f  1. af  en liknandeoraak. 
Sktmpmarketna,  Förf.  omnämneF  att.  hoa  mäoga 
annipväxter  ^«om  halfgrasen  (Carex  limosa  och:pa- 
nicea,  Eriophomm  vagiaatmn  m.  fl.)  förefinnea.  en 
bkdörgaiiisatioD^  tsom  enkom  är^beräksäd  att  mot- 
verka  en  ällt  för  stark  transpiration,  hvüken :  Tdd 
stark  rind  faetydligt'  ökas;  medan  kall  jord  iiedsät- 
ter  förmagan  att  frän  jorden  upphe^ta  vatten;.:  .1 
fSrhfiillande  tili  assimilationsförmägan  lüaiste  hos  h^ar- 
je  växt  och  nnder 'Vissa  gifna  förMUaniiioa'rförBfiBiias 
eti  risi^t  epÜmum  9i  iranspit-atien,  -  :    >» 

'•"  Torf  bildasi  Kolahatfcm  dete  af  Empe^Fum  (krak- 
ris)  i  ringaare  '  utbiredning,  af  äkta  torfnrosäor -i  (Sphag- 
numtorf)  samt  af  blandade  lAfmossoor,  läfyair  <t>ah  ris- 
väkter.  Längs  Isfaafs  kttsten  förekomma  Sphag- 
Btim-inossar  •  m^A  högst  ringa .  ntbredniitg-  i  (Spfa.  laad- 


180 


och  Spfa.  lecorvam),  liltaom  itv^sk . vid  Sibi- 
riens kuster,  p&  Spetsbergen  och  Gbröuland«  Detta 
för  forstmannen  sä  intressanta  slagte  af  moasor  an- 
ses  befinna  sig  i  ett  tydligt  skönjbart  tiUbakagäende 
i  den  höga  norden.  Den  typiska  mosaformen  p& 
Isfaafstundran  bestär  af  Dicranum  arter,  främst  V. 
elongatum  och  tenuinerve,  som  bilda  bolster  af  mossa. 

Den  af  de  häftiga  vindäme  förorsakade  nttork- 
ningen  af  all  Vegetation  kan  idynnerhat  vid  hvarje 
steg  skonjas  i  de  torfbildaude  mossoma^  sminingom 
fortg&ende  tillbakagäende  samt  deras  öfverväxande 
med  lafvar  och  mindre  fukt  fordrande  mossarter  Sä 
väl  pä  de  egentliga  mossame  som  pÄ  de  allmänt 
förekommande  egendomliga  mosskuUame  uttorkar  (  »« 
bortfryser)  ofta  Vegetationen  och  den  vissnade  ytan 
öf verdrages  da  med  en  skorpa  af  lafarten  Lecanora 
tartarea^  som  bättre  an  nägon  annan  växt  kaa  mot- 
st&  de  kalla  vindames  torkande  inverkan  och  derför 
jemväl  i  Sibirien  och  Grönland  utför  en  liknande 
uppgift  af  en  yttersta  förpost.  Sedan  förmnltningen 
af  dessa  bildningar  f ortskrldit  tillräckligt,  upprif vas  de 
ej  sällan  af  stormen  och  bortföras,  sä  att  den  nak- 
na  underliggande  gründen  framträder  i  dagen,  och 
ett  nytt  kretslopp  af  liknande  organiska  bUdningar 
som  de  föregaende  tager  äter  sin  början. 

De  skoffbUdande  trädalagen.  Oranm.  En  grund- 
lig  och  upplysande  expos^  lemnas  ofver  hvad  man 
nu  käuner  om  „obovata'^  granen.  Mellanfortaema 
(medioxima  Nyl.)  mellan  dtona  och  den  typisha  (Pioea 
excelsa  Link)  äro  vida  flere  och  allmännare  u1i>red- 
da  an  man  trott.  Kottar  af  abovata  granen  hafva 
tili  och  med  blifvit  funna  i  bronkolslager  vijd  Nan- 
cy. S&som  slutligt  resoHat  af  sina  undersökningar 
uttalar  D:r  K.  den  ääigt  att :  „Da  vi  icke  kunnä  f. 
n.  nppstfilla  n&gon  natuT%y  systematisk  enhet  af 
högre  grad  (varietet,  sabspecies),  m&sta  vi  sa  myc- 
ket  mer  afgjordt   förkasta  ett  ätskiljande  af  obovota 


181 


och  excelsa  formema  säsom  skilda  arter  samt  be- 
trakta  den  i  Skandinavien  och  Lappland  fftrekom- 
mande  granen  sasom  en  enhetlig,  om  an  i  talnka 
smärre  former  ntgrenad,  art".  Det  obestridligÄ  fak- 
tnm,  att  kottefjällens  form  och  serratur  stä  i  ött 
visst  förh&llande  tili  kUmatiska  inflytelser,  som  Tid 
större  polhöjd  eller  höjd  öfver  hafvet  visar  ßig  pi 
kalla  och  för  vindame  exponerade  lägen,  och  hvilket 
är  i  tilltagande  inom  tradets  nordligaste  och  ostli- 
gaste  ntbredningsoinrade,  har  enl.  Pörf .  äsigt  ein  mor- 
fologiska  motsvarighet  hos  andra  trädslag  och  växter. 

Tallen.  Hr.  K.  beraktar  ej  heller  den  lappska 
tallen  (P.  s.  var.  lapponica)  säsom  en  varietet,  utan 
sasom  en  mer  eller  mindre  utpräglad,  af  yttre  in- 
flyt^löer  betingad,  modifikation.  Barrdrägtens  egen- 
domlighet,  som  redan  i  Kuusamo  kan  iakttagas,  har 
icke  ens  en  individuel  betydelse,  da  den  kan  vara 
aHman  p&  de  nedre  men  saknas  pä  do  öfre  grenarne. 
Barren  var  i  Kola  i  mänga  fall  icke  mer  an  4-  ärig, 
men  faktiskt  är  likväl  att  densamma  i  medeltal  fun- 
gerar  langre  i  norden  an  i  sydligare  länder. 

Det  af  örtenblad  iakttj^a  minde  antalet  ko- 
tyledoner hos  den  lappska  tallen  anser  Förf.  bero  af 
en  redan  i  embryoniskt  tillständ  svagare  utveckling, 
p&  samma  satt  som  Fedorovitsch  konstaterat  ett 
mindre  antal  groningsblad  hos  obovata  an  hos  den 
vanliga  gmnen.  Bärrens  uppgifna  större  bredd  i  för- 
hällande  tili  deras  längd  har  icke  blifvit  undersokt 
af  P:r  K.,  som  dock  omnämner  att  Christ  hos  den 
p4  Alpema  raxande  tallen  funnit  en  liknande  egen- 
domlighet/ 

Ehum  en  mängd  former  mellan  den  typiska 
enen  (J.  communis)  och  den  drergartade  (J.  com. 
nana)  förekomma^  häoföras  dessa  alla  tili  samma  art. 

Af  Ifförkame  förekomma  blott  Betnla  odorata 
Bechst.  och  dvärgbjörken  (B.  nana).  Atskiljandet 
af   den    pä  fjällen  växande  subalpina  björken  sisom 


182 

skild  varietet  (var.  alpigena  Blytt.  och  tortuosa  Sae- 
lan)  frän  den  lägre  ned  i  dalaraa  och  i  sydligare 
trakter  växande.  bjärken  anser  Förf.  icke  motsvara 
ea  natiiriig'  gruppering,-  ,.Kulturförßök  kunna  ju 
sjMxt  afgifva  .utslag'S  Men  hybrida  partier  (af  B.; 
odor^a  oeik  B.  natia),  som  bilda  Bmä,  likartade  be-. 
stand  af  1-1-1,5  m;  höjd  o<jh  hvilka  genonx  sin  läga 
yAxiiy  $iQ&  bredt.  afrundade  och  smä  b^ad  och  sin 
spptcsamma  fröbildning  skilja  sig  fräu  dvärgyäxta 
cj^emplar  af  B.  odorata,  ^ro  i|io«n.  omrädet  ingalunda 
sällßynta. 

Ii0s  allor  trädshg 'förekomma  här  aäledes  föränd- 
rin^ßf^  betingade  af  klimatet  ooh  hvilka  istfnnerhet  visa 
sig  i  kortare  och  hre^are  barr^  blad  och  bottefjäll. 

Skogarnoß  utbredning  och  samman^fittning^  Forst 
ski^dras  skogarna  och  träden  pä  Lujaururt  och  Chi- 
biaä^  hyilka  f jälltrakter  erbjuda  ett  särdele^  stprt 
intresse  isyBperhet  derfore  att  intet  spar  .af  skogs- 
brand  eller  inverkau  af  menniskor  der  är  »yolig  oph 
Vegetationen  säledes  mäste  anses  represant0ra  ett 
ostördt  urtillstand^  nägonting  som  ingenstödes  inom 
Finlands  landamärcn  och  sällan  i  heia  Europa  har 
antraf fats,  I  allmänhet  äro  blott  dessa^  af  flere 
smäxre  aar  och  bäckar  genomskurna,  bergstrakters  dal- 
gängar  och  lägre  sluttningar  skogbeväxta,  piedan 
högplatäerna  bilda  nakua  i^älL 

Pen  vertikala  skqgsgränsen  bildas  här  af  björ- 
ken  Qch  grauen  gemensamt  och  visar  säluQda  en  af- 
vik^lse  fran  det.yanliga  förhallandet  i  Skapdiaayien. 
Fä  Qoirdliga  ^uttningarne  au1;agea  skogfigräasen  vara 
belägen  80  tili  100  m.,  pä  de  ostliga  200.  m;  öfver 
bergetsi  fot.f)  1  träd^o^  stiger  graoen.  icke;  lika 
högt,  men  1  form  .af.en  lag  krypande  buske  gär  de^ 
i  allmänhet  -n^got  hogre  an  björken.  Ännu  vid  472> 
m.  ö.  h.  traf  fades  1—3  dm.    höga    grmkrymplingar 


II ' "  *  / 


«i*}    Li^«ihre  ^öa  jte.är  148  nL.QL'iu         ':.:>. 


och  8'  dm.  höga  bjfifkbufekar,  äamt  vid  511  id.  ö. 
h.  4  dm.  höga  rönaar.  Tallön  är  deremot  blott 
i  myckei?  underotduaä  ffWfcd  skogbildande  •  pi  ranöa^ 
torra  sltittningar  rid  bergetä  ^  fot '  och  f örekommer  pä 
bögre  partier  blott  i  'enstaka,  ofta  topptorra  och  sjuk- 
liga  elemplar.  ^^  Bötaude  '&kog8^hälltodena  '  pä« 
C^ibin^;  öom  icke  besökti^  af  I)r.  K:^  aüföres- ]?rof .  J. 
A/Palta^iiH  atiteckmngat  der<^ih:    • 

Skogarna'  i  det  norr  oiä  Lüjiawre  belägna  omra- 
det  bestö  af  tair  och  grau.  I  n&iteten  af  Lovoserftk 
(vid  68<*  N.  B,)  bildat  tällett  'fttiammar  af  II  m.höjd. 
Tvänne  hsr  mätta  iproiyi&t  af  Y4  ^^  inÄehöllo: 

N:o  L  89  st.  tallar  fran  ^4  tili  36  Om.  dia* 
meter  vid  1,8' tn.  ofvan  jord^n,  Aldern  hod  flere  träd 
105  &r;  12  fijükliga  tallpläntoir  00h  8  st.  granplan- 
tof  funnos  pä  stäUet. 

N:o  2.  6  km.  8.  w.  frän  Lowosersk,  framstäl- 
1er  prof  pä  ett  ovanligt  tätt  och  kraftigt  tallbestand, 
som  titvecklat  äig  i  skydd  af  nigra  gamla,  enstaka' 
öfrerstäDfdars.  Der  laniM!>8:  Stamtnar,  h&Uakide  rid 
1,8  mv  ofvan  jorden:  4—^7  Om:  i  diameter-^  162  st; 
8—11  Cm.  -^  115  st;  12—16  Cm.  —  83  st:  16-^ 
19  Cm.  —  18  st;  80^23  Cm.'  —  9  st;  26—81 
Cm.  —  6  st ;  öch  38—8»  Cm.  —  2  st;  tillsam- 
mazi  804  stammar,  Äidem  hös  träden  af  4 — 17  Cm. 
var  c.  110  är.  De  gröfre  voro  betydligt  äldre.  Höj- 
den  hos  de  flesta  träden  8 — 0  m.;  Tallplantor  och 
granar  saknades. 

Granen  och  tallen  uppnä  ungefär  lika  höjd.* 
Träden  äro  mjcket  ofta  grenade  1  toppen,  som  bil- 
das  af  2  tili-  flere  nppät  växande  grenar.  ' 

Bd^  nigra  htA.  frän  LowoSierÄk  uppmätt  prof yta 
inneh6l)  blertit  37  gfanar  a€  mer  an  tnanshdjd  p&  % 
ha  öe^  dessiitom  '86  «t.  biüskar.-  Trädens'diameter 
Tar  vid  1,«  mt  3—8  Cni.  ^  11  st;  9—14  Cm.'  1^ 
st;  15—21  Cm.  9  st.  —  tillsainmaüs  37  st.  Trä- 
dieQS'älder'frte  I20--I90  %;  bojdett  hös*  ^de  ^örsttf 


184 

träde^  8^8  m^  —  Ehum  enstaka  trad  ofta  förekom- 
ma  med  en  höjd  af  10 — 11  m.,  uppskattades  bairako- 
geitö  höjd  i  desaa  trakter  icke  tili  mer  an  7 — S  m. 

Tallame  hafya  oftast  2  eller  3  lika  högatoppar 
med  spetaig  krona;  granames  krona  bestär  af  5 — 7 
icke  lika  stora  och  f r^  oUka  höjd  utskjutande  toppar, 
a£  hvilka  vanligep  en  eller  flere  äro  döda.  Oraoplaa- 
tor  förekommo  här  rikligt,  men  tallplantor  saknadeg 
f ullkomligt,  saQDoUkt  eu  följd  derai  att  ükogseldar 
icke  nyligen  gjort  marken  mottaglig  för  bes&ning.  — 
lüngre  norrat  f öiekommer  tallen  i  allt  glesare  gmpper 
eller  inbemängd  bland  björk.  Annu  10  km.  &.  om 
Woroninßk  (c  68^  22'  N.  B.)  växte  en  grupp,  som 
künde  kallas  tallskog  och  der  en  i^ppmätt  profytft 
visade  pä  ^/^  hs^.  41  Bk;  nemligen:  af  5 — 11  Gm« 
diam.  —  10  st;  12—20  Cm.  —21  at;  22 — 35  Cm. 
~  10  Bt.  Trädena  älder  var  100—165  &r.  —  I  när- 
hetan  traSades  ännu  en  gammal  tall,  h&Uaadft  74 
Cm.  i  diam.  vid  brösthöjd!  AUa  tjocklekamatt  äro 
uppgifna  inberäknadt  barken.  Pe  nordligafite.taUar'- 
na  vä^^te  30  km  nprrut  frim  Woi^oinäk  och.'voro 
4,5^4,7  m.  höga,  I  Woronje  flod^ns  dal  g&r  ti^len 
40.  km.  längre  norsut  an  grauen.  Björken  Täxet 
ända  tili  närheten  af  kosten;  vack^r  björkakog  finnes 
äzmu  10  km.  frän  elfvenfi  mynmng,  I  Kola  Qovdm 
är.  tallen  öfvervägande  och  bildar  emä  best&nd  ännn 
20  km-  non  om  Kola,  s&lcdes  ända  tili  69:de  bretdd-« 
graden.  Granen  npphör  nägot  förr,  men  anses  aaeom 
enakilda  individer  gä  lika  längt  som  tallea, 

Vid  Teriberka  och  öfriga  tili  Isha£vet  nedfljtan- 
de  elfvar  växer  björken  Iwgs  strändema  och  ätlöljeor 
des$a  i  form  al  smala  band  ända  tili  kustens  nflrhet. 
Den  .  uppträder  härvid  p&  ett  hknande  satt  loni  Yi4 
skogarQas  sydgräns  mc^  steppema  i  Byssland^  der 
den  längs  flodsträndema  bildar  dylika  smabi  shit- 
ligen  sporadiska  och  försvinnande^  tm^lika  band  met 
9^«irit.     Dfit   hiar  sahrnda  li^iqat  «ig,  ai^  saviU.  tallen 


135 

som  granen,  ehura  i  olika  grad,  deltaga  i  bildandet 
af  barrträdens  nordgräns  inom  detta  land ;  ^säledes  ic- 
ke blott  granen,  säsom  man  förr  allmänt  förestälde 
sig.  Vid  Woroninsk  och  Kuraptievsk  finner  man 
samma  ordningsföljd  som  i  Vest-Skandinavien  :^ett 
tallomrade  ofvanom  granens  gebit.  Vid  Kola  fjorden 
gär  det  ena  trädslaget  icke  mycket  längre  an  det 
andra.  I  allmänna  drag  antydt  bildas  barrträdens 
gräns  af  en '  frän  Kola  fjorden  S.  O.  paralleltj  med 
ishafvet  kust  och  pä  ett  afständ  af  80  tili  120  km. 
frän  densamma  oregelbundet  löpande  linie,  som  öf- 
verskrider  Ponoj  floden  orakring  40  km  frän  dess 
mynning  och  utlöper  vid  kap.  Danilov,  omkring  lika 
längt  söderut  frän  samma  flodmynning  vid  Hvita  Haf- 
vets  kust.  Närmast  norr  om  detta  omräde  utsträc- 
ker  björkregionen  ett  jemförelsevis  smalt  och  oregel- 
bundet bälte,  hvilket,  säsom  redan  nämndes,  längs 
floddalarna  utmynnar  tili  Ishafvets  kust.  Pä  tundran 
förekommer  den  här  och  hvar  i  skyddade  lägen  sä- 
som en  helt  lag,  krypande  buske.  Vid  björkregionens- 
gräns  mot  barrskogen  uppträder  tallen  genast  i  träd- 
form,  aldrig  krypande,  hvilket  deremot  ofta  är  fallet 
med  granen.  Söder  om  barrträdens  gräns  vidtager 
ett  sammanhängande  skogsgebit.  Den  sälunda  nu- 
mera  kända  polara  skogs-  och  trädgränsen  i  ryska 
lappmarken  har  ett  mycket  annorlunda  förlopp  an 
hvad  man  förut,  i  synnerhet  pä  grund  af  J.  A. 
Friis  karta,  antagit. 

Börande  äldern  hos  träd  och  buskar  i  närheten 
af  trädgränsen  kar  D:r  K.  gjort  en  mängd  intressan- 
ta  iakttagelser,  säsom  t.  ex.  pä  Empetrum  och  Myr- 
tillns,  hos  hvilka  en  ärsring  ofta  bildas  af  blott  ett 
käril  och  en  ved  parenchymcell.  Kräkris  af  mer  an 
80  ärs  älder  har  likväl  anträffats.  Pä  tallar  räknades 
300  och  pä  enen  mer  an  429  safringar.  Grä-alen 
förekommer  sparsamt  inom  skogsregionen,  men  icke 
vid  den  nordliga  skogsgransen.  —  Aspen  fortgär  sä- 


186- 

som  krymplingsväxt  längs  kusttaadraus  gräns  längt 
utüfver  trädgränsen. — Rönnen  gär  säsom  förkrympt 
ungefär  lika  längt  som  björken.  —  Häggen  före- 
kommer  sällan. 

m 

Björken  fruktificerar  oftare  an  barrträden,  hvilkas 
fröbildning  är  svag,  ehuru  iöl^e  kottar  saknades  pä 
träden.  •  •      . 

-     m 

Slutligen  behandlas  den  i  växtgeoi^rafiskt  hän- 
seende  vigtiga  frägan  om  de  nordskandbmviska  skogs- 
regionerna. 

Wahlenberg  indelade  vestra  Lappland  som  bekant 
i  3  regioner:  granens  omräde  (regio  sylvatica),  tal- 
lens  (regio  subsylvatica)  och  björkregionen  (regio 
subalpina).  I  ryska  Lappland  är  tallregionen  icke 
lika  tydligt  utbildad,  men  finnes  dock  lokalt.  An- 
nars äro  de  öfriga  liksom  i  Inari  och  Utsjoki.  Ryska 
Lappland  bildar  sälunda  en  öfvergäng  tili  det  Ö.  om 
Hvita  Haf vet  belägna  stora  omrädet,  der  granen  bade 
i  Europa  och  Asien  gär  ^/j  tili  1  grad  högre  an 
tallen.  Afven  pä  Sibiriens  berg  gär  granen  högre 
an  tallen,  liksom  i  södra  och  mellersta  Europas 
bergstrakter,  der  skilnaden  ofta  kan  uppgä  ända  tili 
tusentals  fot.  Tallregionen  i  Skandinavien  och  finska 
Lappland  mäste  enl.  Förf.  äsigt  derföre  betraktas 
säsom  en  anomali.  Wahlenbergs  regionala  indelning 
har  hittills  ansetts  rigtig.  Förf.  anför  De  Candolle  s  och 
Middendorffs  yttranden,  att  tallen  fordrar  mera  värme 
an  granen,  äfvensom  Villkomms  och  Qriesebachs 
äsigt,  att  barrsprickningen  hos  tallen  förutsätter  en 
betydligt  större  värmesumma  an  hos  granen.  Afven 
framhälles  Villkomms  (och  alla  forstmäns)  äsigt,  att 
det  i  mellersta  Europas  bergstrakter  sä  vanliga  snö- 
brottet  är  orsak  dertill  att  tallen  saknas  derstädes, 
liksom  Örtenblads  att  den  ringare  faran  derför  i  nor- 
den gynnat  dess  förekommande  pä  Skandinaviens 
fjäll.  I  Kuusamo  och  Kuolajärvi  uppgifves  granen 
gä  högre  och  pä  fjällen  mellan  Ounasjoki  och  Muo- 


137 


nionjoki  saknas  äfven  en  tallregion,  medan  bäda  barr- 
txäden  förekomma  pä  lika  höjd  öfver  hafvet. 

Laestadius  ville  icke  ät  Wahlenbergs  tallregion 
inrymma  en  koordinerande  enhet,  utan  ansäg  den 
hafva  allt  för  ringa  utbredning  och  kunna  samman- 
föras  med  granregionen.  Norrlin  anser  deremot  tall 
regionen  i  Muonio  elfdal  vara  skarpt  framträdande. 
D:r  K.  framhäller  ä  andra  sidan,  att  granen  iensta- 
ka  exemplar  ännu  förekommer  och  icke  ens  är  säll- 
synt  norr  om  Kultala,  der  den  i  synnerhet  tyckes 
kunna  fördraga  ett  exponeradt  läge.  I  läglandet 
norr  om  Ivalojoki  har  han  iakttagit  ätminstone  11 
ständorter  för  gran  ochi  Karasjoki  harenligt  Schüb- 
ler   granen    träffats  pä  6  skilda  stallen. 

Den  olikhet  i  granens  växt  uti  Inari  visar  sig 
deruti  att  den  ända  tili  det  sista  uppträder  i  träd- 
form,  medan  den  i  ö.  ryska  Lappland  slutligen  blir 
krypande.  Pörf.  anser  derföre  att  granens  gräns  i 
Inari  icke  är  likvärdig  med  densamma  i  ö.  ryska 
Lappland.  I  sistnämnda  omräde  beror  dess  utbred- 
ning af  rent  klimatiska  faktorer,  medan  i  Inari  skogs- 
eldar  bortträngt  densamma  tili  förmon  för  tallen.  Vid 
nedre  delame  af  Tenonjoki  har  äfven  tallen  blifvit 
utrotad  af  elden,  om  hvars  härjningar  i  Lappland  re- 
dan  Wahlenberg  yttrat  sig. 

D:r  K.  uttalar:  « Granregionens  nuvarande  gräns 
i  Inari  och  svenska  Norrland  är  säledes  en  af 
historiska  förhällanden  skapad  linie,  men  ingen  vege- 
tationssrans,  säsom  ekens,  bokens  eller  björkens 
gränser.  Skogseldarna  hafva  har  i  de  flesta  trakter 
tillbakaträngt  densama  frän  dess  naturliga  gränser 
och  skapat  lokala  tall-  omräden  af  vexlande,  ofta  an- 
senlig,  utbredning».  Han  vill  anse  tallen  äfven  i 
Skandinavien  säsom  ett  slättlandsträd  och  dess  bil- 
dande  af  skilda  regioner  i  bergstrakterna  beroende  af 
tilKälliga  omständigheter,  men  icke  af  klimatiska  orsa- 
ker.     Da   utom  elden  dessutom  af verkning  framkallat 


138 

rubbningar  i  barrträdens  naturliga  utbredning,  är  det 
svärt  att  säga  huru  dessa  trädslag  förhälla  sig.  Sä 
vidt  man  kan  döma  af  de  ostörda  förhällandena  pä 
Lujawrurt  skulle  fordringama  med  hänseende  tili 
tallens  och  granens  växt  icke  vara  mycket  olika. 
Huru  vida  tallens  sällsyntare  förekommande  der  kan 
bero  af  svag  fröproduktion,  plantornas  utdöende  eller 
nägon  annan  oraständighet  är  oafgjordt. 

En  utbildad  björkregion  saknas  mängenstädes  vid 
den  nordliga  skogsgränsen.  Vid  Lujawrurt,  Ponoj  och 
Orlow  var  detta^  ifallet.  Likasä  i  Kuusamo,  ryska 
Kar  eleu  och  pä   Areskutan. 

Pordringarna  med  hänseende  tili  det  vegetativa 
lifvet  hos  granen  och  björken  äro  icke  mycket  olika. 
(xranen  gär  pä  bergen  lika  bögt  och  högre  an  björ- 
ken, men  den  sistnämnda  sprider  sig  och  bibehäller 
sig  lättare.  Björkregionen  vill  D:r  K.  dock  betrakta 
sasom  en  klimatiskt  individualiserad  enhet,  der  gra- 
uen enligt  all  sannolikhet  ännu  kan  växa,  men  der 
den  icke  mer  kan  frambringa  frö  och  derigenom  i 
längden  göra  sig  försäkrad  om  sin  existens.  Han  vill 
derföre  inskränka  växtregionema  i  Lappland  tili  blott 
tvänne  nemligen: 

en  björkregion  och  en  barrträdsregion. 

Tundrans  omräde  bestämmes  i  främsta  rummet 
a£  expositionen  för  vindarna. 

Arbetet  är  ätföljdt  af  13  vackra  och  upplysande 
bilder  öf  ver  skogame  och  träden  vid  den  polara  skogs- 
gränsen^ en  tafla  med  afbildningar  af  kottefjällens 
varierande  form  hos  granen  och  en  af  A.  Petrelius 
gjord  öfversigtskarta  af  Kola  haifön. 

Säsom  af  föregäende  referat  framgär  är  boken 
allt  igenom  af  forstvetenskapligt  intresse  och  inta- 
ger  utan  tvifvel  en  särdeles  framstäende  och  beak- 
tansvärd  plats  inom  den  botaniskt  forstliga  litteratu- 
ren.  De  växtbiologiska  och  geograliska  förhäUandena 
vid  den   polara  skogsgränsen  hafva  ingenstädes  förut 


r 


139 

varit  föremäl  för  lika  grundliga  och  omfattande  forsk- 
ningar,  och  arbetet  eger  derigenom  sitt  speciela  värde. 
Hvad  Förfs:  föreslagna  förändring  af  Wahlenbergs 
växtgeografiska  regioner  i  Lappland  beträffar,  sä  tor- 
de  forstmännen  i  allmänhet  icke  mottsätta  sig  före- 
ningen  af  tall-  och  granregionerna  tili  ett  gemensamt 
omrade,  men  deremot  knappast  vilja  fränkänna  tal- 
len  dess  nuvarande  plats  säsom  fjällträd  i  norden, 
om  an  denna  tili  väsendtlig  del  kan  hafva  sin  grund 
i  historiska  förhällanden.  *  Att  den  polara  björkre- 
gionen  tili  stör  del  mäste  bero  af  björkfröets  rikare 
bildning  och  i  synnerhet  dess  lättare  spridning  har 
äfven  ref .  redan  länge  ansett  bestyrkt  genom  liknande 
förhällanden  i  Nord  Amerika,  der  skogseldar  i  före- 
ning  med  björkfröets  lättare  kringspridning  nppgifvits 
vara  orsakerna  dertill,  att  björken  derstädes  ätmtinsto- 
ne  längs  betydliga  sträckor  bildar  den  polara  skogs- 
gränsen. 

Vid  afslutandet  af  detta  referat  fär  jag  ännu 
yttra  den  förhoppning,  att  vi  af  Förf.  framdeles 
matte  erhälla  lika  värdefuUa  väx^biologiska  bidrag 
af  forstlig  betydelse. 

Jag  kan  ej  heller  nnderläta  att  uttala  den 
önskan,  att  de  forstliga  förhällandena  inom  Inari 
och  Utsjoki  lappmarker,  som  nu  hufvadsakligen  äro 
kända  genom  Öfverforstm.  E.  Ranckens  och  Forstm. 
A.  Sanmarks  intressanta  berättelser,  i  en  snar  fram- 
tid  matte  närmare  nndersökas,  bland  annat  för  utrönan- 
det  af  medel  tili  förebyggande  af  den  skoglösa  tund- 
rans  vidare  utbredning  genom  skogseldar. 


3E^öljer  laöjd-  oclx  disirxieter  till- 


Af 


För  besvarande  af  ofvan  staende  spörjsmäl  kan 
man  näppeligen  begagna  sig  af  nägon  säkrare  metod, 
an  att  radfräga  sjelfva  träden  i  naturen.  Det  mig 
i  sädant  afseende  na  tili  buds  staende  materialet  är 
ringa  och  tjenar  derför  väl  icke  fuUt  tili  frägans 
belysande,  men  mähända  finna  vi  deraf  dock  nä- 
gon ledträd  i  saken.  För  att  kunna  följa  tillväxt- 
gängen  hos  furuträdens  höjd  och  diameter  under  sä 
läng  älderstid  som  möjligt,  har  jag  nämligen  för  an- 
damälet  valt  tolf  stycken  i  norra  Finlands  skogar  emel- 
lan  64:de  och  68:de  breddgradema  uppväxta  träd, 
hvilkas  medelalder  belöper  sig  tili  nägot  öfver  281 
är.  Det  är  väl  otvifvelaktigt,  att  uppgiften  rörande 
ett  af  dessa  träds  diametergroflek  vid  50  ärs  älder 
är  felaktig,  ty  mer  an  1,2  centimeter  i  diameter  vid 
brösthöjd  torde  dock  alla  träd  vid  denna  älder  hafva 
innehaft,  men  vi  skola  likvisst  lata  jemväl  denna  npp- 
gift  inflyta  och  främst  anföra,  hvad  som  funnits  vid- 
kommande  trädens  form. 


r 


141 


Trädens  formtal  i  f  Orh&Uande  tili  en 

lika 

Trädens 
älder. 

hög  cylinder. 

vid  50  &r. 

1 
vid  100  är.  vid  160  &r.  vid  200  är. 

vid 

tridons 

nnvarnnde 

i 

&ldcr. 

204 

0,5, 

0,4« 

0,46 

0,55 

0,3, 

214 

0,ao 

0,51 

0,4« 

0,47 

0,50 

,                     229 

0,M 

0,43 

0,4. 

0,45 

0,44 

234 

0,S4 

0,»4 

0,.t 

0,» 

0,48 

234 

0,36 

0,49 

0,4. 

0,43 

0,49 

210 

Ohii 

0,«l 

o,,. 

0,58 

0,84 

26{f 

0,.o 

0,« 

0,4» 

0,5, 

0,50 

263 

0,s« 

0,., 

0,53 

0,55 

0,53 

293 

0,40 

0,39 

0,45 

0,43 

0,47 

356 

0,43 

0,44 

0,4. 

0,47 

0,5. 

370 

0,33 

0,53 

0,31 

0,31 

0,53 

469 

0,3, 

0,41 

0,4« 

0,47 

0,83 

Samma 

5«! 

S,M 

5»». 

6,0« 

6,83 

Medeltal 

0,443 

0,494 

0,49. 

0,603 

0,s,7 

ma 


Summan  af  trädens  älder  är  3,377,  hvilken  sum- 
dividerad  med  12  gifver  medeläldem  281  Y12  '^^• 

Trädens  höjder  visade  sig  vara  säsora  följer: 


Trädenß 
alder. 

Trädens 

höjcl  i  mftter  vid: 

nu- 

50  är. 

100  nr. 

150  är. 

200  &r. 

varande 
&lder. 

204 

16,4 

19,4 

21,0 

21„ 

21,. 

214 

7,3 

15,3 

19,. 

20« 

20„ 

229 

ß,. 

15,3 

1          17„ 

19,. 

20,. 

234 

11,. 

15,4 

17., 

18,. 

19,. 

234 

7.4 

nn 

lo., 

17.. 

19,. 

•  240 

11,7 

17,, 

18„ 

18., 

18,. 

266 

3.7 

la» 

l'',» 

19„ 

20,. 

268 

5,. 

a. 

11,. 

12,. 

12„ 

293 

5,8 

t7<o 

.15,.. 

18., 

ao„ 

356 

5,8 

«7*0 

12„ 

14„ 

20.. 

370 

'6,. 

8,, 

9,. 

10,. 

•          13,4 

469 

11.. 

15,4 

17,. 

19„ 

23., 

Summa 

101,3 

-•    »«'  «^ 

191,, 

210,« 

230,« 

Medeltal 

8,4 

12„ 

15„ 

17,. 

19„ 

142 


Tr&dens  diametrar  vid  brotthcjd  npptag^  h&r  ii6daaf5re: 


Trädens 
älder. 

Diametral  vid 

bröstböjd  i 

centimeter  vid: 

nn- 

50  är. 

100  är. 

150  är. 

200  är. 

yarande 
ä  der. 

204 

24^ 

35„ 

1 

3S„ 

39„ 

1 
39„ 

214 

8,2 

1!>„ 

30., 

38,, 

39« 

229 

Q          ' 

24„ 

32„ 

38,. 

41,. 

234 

IK 

25„ 

31,. 

37,. 

41,. 

234 

6„ 

16,. 

27,. 

aö,« 

40« 

240 

22« 

26„ 

31„ 

§*„ 

35« 

266 

3,. 

8,. 

16,, 

28« 

34« 

268 

ö,. 

18,4 

29« 

35« 

43« 

2da 

3,. 

9,« 

19„ 

27« 

40,, 

356 

4« 

10„ 

17„ 

22« 

41,7 

370 

1,.(?) 

9»2 

16,. 

22« 

39« 

469 

11,. 

16„ 

2«„ 

30« 

1          46« 

Summa 

111,. 

220,, 

318,, 

384« 

481« 

Medeltal 

9,. 

18„ 

26« 

32,. 

40„ 

Om  vi  nu  anse  trädens  höjd  i  norm  Finland 
uppnä  ett  medeltal  af  19,2  raeter  vid  äldern  281  är 
samt  med  tillhjelp  liäraf  söka  höjderna  för  öfriga 
äldrar,  sä  erhälla  vi  dem  temmeligen  riktiga,  om  vi 
för    motsvarande    äldrar    beräkna     exponenter   enligt 

formein  4,4  |/  x,  uti  hvilken  formel  ä  betecknar  den 
sökta  äldern  och  A  medeläldern  281  är,  samt  man 
derefter  pä  grund  af  de  sälunda  uppkommande  ex- 
ponenterna  beräknar  ordinater,  som  stä  i  förhällande 
tili  medelhöjden  19,2  säsom  grundordinat  liksom  den 
sökta   äldern   tili    medeläldern    281  är.     Sälunda  fäs 

exponenten    för  50  är  =  4,4  |/  281  =  2,01  samt  höjden 

vid  50  är  =   19,2  l/»i  =    8,1    meter;    exponenten 

för  100  är  =  4,4   j/  ^  =  2,75  och  höjden  försam- 

ma  älder    =  19,2  |/ 28i    =    13,2  nißter;   exponenten 


148 


för  150  är  =  4,4  |/  «i  3,38  samt  höjden  för  sam- 
ma  tid  «=  19,9  j/  »i  «=  16,9  meter;  exponenten  för 
200  är  =«=  4,4  j/  281  =  8,77  och  motsvarande  höjd  = 
19,2  1/  Ml  ==s  17,6  meter;  äfvensom  slutligen  expo- 
nenten  för  250  är  =  4,4  |/ äsi    =  4,17  och   höjden 

för  samma  tid  =  19,2  j/  mI  =18,7  meter.  Jäm- 
föras  nu  de  direkte  uppmätta  medelhöjdema  med  de 
helt  och  hallet  teoretiskt  beräknade  höjdema,  sa 
finna  vi  skihiadema  utgöra  i  procent  af  de  uppmätta 
höjdema  vid  50  är  knappt  —  3,6  7^^,  för  100  är 
^rygt  +  2,3  7^,  samt  för  150  och  200  är  +  07^ 
Besultatet  synes  fötjaktligen  vara  mycket  tillfreds- 
ställande. 

De  mest  antagliga  diametrame  erhällas,  da  ex- 
ponentema  för  äldersabscissoma  uträknas  enligt  for- 
mein 1,76  f/4,  i  hvilken  formel  ä  och  1  hafva  sam- 
ma betydelse,  som  ofvan  Tid  beräknandet  af  höjdema. 
Pä  sädant  satt  erhälles  exponenten  för  50  är==  1,75 

1/ 281  =  1,18  och  diametem  =  40,i   \/    m   =  9,3 

^4/100 

centimeter;    exponenten  för  100  är  fäs  =  1,75 1/  üi 

=  1 ,39  samt  diametem  för  samma  tid  =  40,1  |/  all 
=  19,1    centimeter;   exponenten    för  150  är  =  1,75 

^•4 /"so  \Atyihö 

|/  Mi  =  1 ,63  och  diametem  =  40,1  |X    m  =  26,« 

centimeter;     exponenten     för     200   är  ==  1,76  j/ 

=*=  1,62  och  motsrarande  diameter  =  40,1 1/  mI  = 
33,0    centimeter    samt    slutligen  exponenten  för  250 

är  =  1,76  1/ Ml    ==    1,70  och  diametem  vid  samma 

tid  =  40,1  1/  Mi  =37,4  centimeter.  Dessa  tal 
skilja    sig  frän  motsvarande  direkte  funna  för  50  är 


1m/200 
2S1 


144 


med  +  0  7o,  för  100  är  med  -f  4,4  7^,  för  150  ir 
med  +  0  7o  öct  för  200  är  med  +  2,8  7^,.  Skil- 
nadema  äro  alltsä  jemväi,  hvad  beiräffar  diameterta- 
len,  ganska  smä. 

Lätom  oss  DU  betrakta  ett  större  antal  stammar 
frän  norra  Finland,  hvilkas  älder  vexlar  emellan  67 
och  469  är,  samt  iakttaga,  om  vi  kunna  teoretiskt 
vinna  lika  gynsamraa  resultat. 

Vi  skola  äterigen  begynna  med  anförande  af  fornUalen 


Trädens  formt&l  i  f  5rhällande  tili  en  lika 

TrftdenB 

hög  cylinder. 

vid 

vid  50  är. 

vid  100  &r. 

vid  150  ar. 

vid  200  är.  nnvarande 

äler, 

67 

0.41 

i                               1                  0,4, 

78 

0,41 

-             0,,. 

110 

0,,. 

0,41 

• 

o,„ 

130 

0,4t 

0,44 

_ 

0,45 

135 

0,4M 

0,4« 

— 

0,44 

13<> 

0,4, 

'  •  o„« 

- — 

0,41 

143 

0,43 

0,4. 

— . 

0,4, 

U4 

0„s 

0,24 

— 

o„« 

160 

0,47 

0,43 

0,4« 

— 

0,50 

164 

0,M 

0«. 

0,47 

0,4. 

170 

0,.S 

0„4 

0,.. 

0,s, 

\S^ 

? 

0,«. 

0,47 

0,47 

18S 

0,3« 

0„3 

0,5« 

— 

0,S7 

188 

0.,s 

o,„ 

0.S3 

0,51 

189 

0,32 

0,4. 

0,4« 

•  "  ■  ■ 

0,41 

194 

0.48 

0,43 

0,4* 

0,45 

194 

0,43 

0,48 

0.50 

0,5, 

204 

0„3 

0,4« 

0,4« 

0,»5 

0,55 

214 

0,»o 

0,51 

•0,45 

0,47 

0„o 

229 

0,u 

0,4. 

.         0,4« 

0,45 

0,u 

234 

0.54 

0„4 

0,4, 

0,51 

0,« 

234 

0,3S 

0,4. 

0,4« 

0,4, 

0,4. 

240 

0,41 

0.«, 

0.«3 

0,55 

0,«4 

2G6 

O.SO 

0,44 

0,4« 

0,5, 

0,50 

268 

0,34 

0,«3 

0,5»    1                   0,5» 

0,5. 

j                      293 

0,4« 

0,39                        0,45 

0,4. 

0,47 

1                       356 

O.u 

0,44 

0.4. 

0,47 

o„. 

145 


870 

469 

Summa 
MedelUl 


0 


ist 


'»»1 


0 
0 


1U 


*4I 


0 
0 


IKI 


lU 


0 


fUS 


12 


?•• 


0. 


«!• 


io,„ 


Ohii 

0,4T 


0,5, 

0 


tfl 


Träden  innehade  fdijande  höjder: 


Tr&dens  alder. 

TrädeuB  höjd  i  meter. 

1        vid 

vid  LO  ar. 

Tid  100  är. 

vid  150  &r.  vid  200  är.'nuvarande! 

4!der. 

67 

13,« 

>_ 

.~- 

16« 

78 

12,. 

— 

17« 

110 

6.T 

17« 

19« 

130 

10^ 

1»,. 

— 

— 

21« 

135 

9,. 

18,, 

. — 

22., 

136 

8,. 

1«., 

— 

— 

18« 

14n 

9,t 

17« 

— 

20„ 

144 

7,. 

14,. 

— 

16« 

160 

3„ 

12« 

16« 

17« 

164 

6,. 

17,, 

20., 

20„ 

170 

11.. 

15« 

18« 

18,, 

184 

10,4 

16,. 

19« 

20« 

188 

12„ 

18,4 

18,4 

— 

16« 

188 

18,0 

16« 

16« 

16« 

189 

6,7 

12« 

13„ 

— 

15« 

194 

8,. 

13« 

16,. 

— 

9 

• 

194 

9„ 

18« 

20,4 

— 

21« 

204 

16,4 

19« 

21« 

— 

21« 

214 

7,. 

15,. 

19« 

20« 

20« 

229 

6,. 

15« 

17« 

19« 

20« 

2S4 

11,. 

15,4 

17„ 

18,4 

19« 

234 

7,4 

11.1 

15,. 

17« 

19,4 

240 

11,7 

17« 

18,3 

18« 

18« 

266 

3,7 

10« 

15« 

19« 

20« 

268 

5,. 

8« 

ll,a 

12« 

12« 

293 

5,. 

»,. 

15« 

18,. 

20,. 

356 

5,. 

•  »«, 

12« 

14« 

20« 

370 

6,. 

8« 

»,. 

10« 

13« 

469 

11,. 

15« 

17« 

19« 

23« 

Snmma 

261,, 

396« 

351« 

188« 

52fl« 

Medelta' 

9,0 

u„ 

16„ 

17« 

18« 

146 


Brösthöjdsdiametrania  f5r  dessa  träd  &ro  fSljande: 


Trädens  diameter  vid  brOstehöjd  i  centimeter. 

Trftdens  ftlder. 

50  kr. 

100  &r. 

150  &r. 

200  &r. 

naTftnui- 
de  &lder. 

67 

28„ 

_ 

36« 

78 

24,0 

— 



39« 

HO 

5„ 

36,. 

^^ 

' 

89,, 

130 

11,. 

31« 

86« 

135 

10,g 

26„ 



86« 

136 

II,, 

27,. 



35« 

143 

11,» 

31  „ 

41,. 

'                     144 

21,. 

54,. 



65,. 

160 

4,« 

25,. 

37„ 

87« 

164 

9,7 

22« 

88« 



40« 

170 

32,4 

87,. 

41,* 



44« 

184 

10,7 

29,. 

88„ 

c 

40« 

188 

19,8 

29,. 

82« 

86,, 

188 

18,, 

27,. 

80,, 

— 

85« 

189 

10,4 

18,. 

25,, 

38« 

194 

8„ 

23„ 

88« 

89« 

194 

16,0 

26„ 

33« 

— 

40„ 

204 

24,0 

35„ 

88,, 

89« 

214 

8„ 

19,. 

80„ 

88,. 

39« 

229 

ft,s 

24„ 

82« 

38„ 

41,. 

234 

lU 

25„ 

31,. 

87,. 

41,1 

234 

6,, 

16,. 

27,. 

85,, 

40« 

240 

22,3 

26,. 

31,, 

84,. 

36« 

266 

3,5 

8,. 

1«„ 

28,, 

o4,o 

268 

5,. 

18,. 

29« 

85« 

42« 

293 

3,. 

9,. 

19« 

27« 

88« 

3Ö6 

4,s 

10., 

17,. 

22« 

41« 

370 

1„(?) 

9„ 

16,. 

22« 

39« 

469 

11,3 

16„ 

26„ 

80« 

45« 

Samma 

367,. 

666,. 

623,. 

345,, 

1151,. 

Medeltal 

12„ 

24„ 

29„ 

31« 

39„ 

Summan  af  nu  omförmälda  29  träds  äldrar  ut- 
gör  5951,  hvilket  tal  divideradt  med  antalet  träd 
gifver  medeläldem  205  är. 

Tages    nu    nästnämnda  medelälder  samt  medel- 


147 


höjden  vid  dennaälder,  18,9  meter,  tili  utgängspunkt, 
sä  fäs  höjdema  för  öfriga  äldrar  enligt  förut  uppgif- 

ven  metod  genom  anlitande  af  fonneln  4  |/  7  för  be- 
stämmande    af    höjdtaleDS    exponenter.     Sälunda  fäs 

exponenten    för    50    är  =  4  |/  2Ö3  =  1,9   oclimot- 

STarande  höjd  =  18,9    |/ m  =  9,0  meter;  exponen- 

ten  för  100  är  =  4  \/ Wi  =  2,74  och  höjden  vid   100 

är  =  18,9  1/    2Ö6  =    14,5    meter;     exponenten    för 

150    är  =  4  I/2Ö6  =    3,39    och    höjden  för  samma 

tid  =  17,2  meter;    exponenten  för  200  är  ==  4  |/  w» 

^«»  By/   300 

=  3,95  och  höjden  för  samma  älder  ==  18,9  \/  m 
=  18,8  meter.  Skihiaden  emellan  de  direkte  funna 
och  teoretiskt  bräknade  höjdema  blifver  i  detta 
fall  vid  50  är  +  0  7o>  ^ör  100  är  —  1,4  7^,  för 
150  är  +  3,0  y^  och  för  200  är  +  9,3  7^.  Da  de 
direkte  funna  höjdema  för  150  och  200  är  mäste 
vara  jemförelsevis  smä,  emedan  endast  de  mera  trög- 
växta  träden  uppnätt  dessa  äldrar,  kan  resultatet  an- 
ses  vara  ytterst  godt  och  metoden  synnerligen  an- 
vändbar. 

Vi    skola   nu  pä  enahanda  satt  beräkna  diamet- 
rame  och  hvad  exponentema  beträffar,  utleta  desam- 

ma    enligt    formein   1,8  |/  X-  P^  sädant  satt  fäs  ex- 

ponenten    för  50  är  =  1,8  (/ §55    ="    lj24  och  mot- 

svarande  diameter  ==  39,7  \/  j^  =»  12,8  centimeter; 

y«8/io<r 
exponenten  för  100  är  ==  1,8  |/  «^   =  1,^9  och  di- 

ametem  för  samma  älder  =  39,7  \/  j^  =  24,6  cen- 

timeter;  exponenten  för  150  är  ==  1,8J/ »^  =  1,66 
och  diametem  för  samma  tid  =»=  33,0  centimeter  samt 


148 

exponenten  för  200  är  =  1,8|/T55  =  1,79.,  bvartiU 
motsvarande  diameter  skulle  utgora  39,3  centimeter. 
Skilnadema  emellan  dessa  och  de  direkte  fuBnadia- 
metertalen  vore  i  detta  fall,  uttryckta  i  procent  af 
sistnämüda  tal,  för  50  är  +  0,8  ^/q,  för  100  är  — 
0,4  7o)  för  150  är  +11,1  7^  samt  för  200  är  + 
25,2  ^/q,  De  jemförelsevis  stora  skilnadema  emellan 
de  olika  diametrame  vid  150  ocli  200  är  bero  af 
ofvannämnda  vid  höjderna  antydda  orsak  och  bidraga 
endast  att  vittna  omdenteoretiskametodenslämplighet. 
Det  torde  genom  de  anförda  exemplen  vara  sä 
godt  som  satt  utom  allt  tvifvel,  att  furuträden  säväl 
vid  sin  höjd  som  diametertillväxt  följa  en  matemar 
tisk  utvecklingsföljd.  Vi  skola  nu  söka  göra  för  oss 
klart,  hvilken  denna  är.  Om  vi  betrakta  de  tolf  träd, 
som  voro  föremäl  för  vära  första  beräkningar,  sä  finna 
vi  att  deras  medelfomtal  varit  0,527.  En  stamform  med 
medelformtalet  0,527  erhälla  vi,  om  vi  tänka  oss  en 
parabel,  som  bildats  euligt  exponenten  2,23  hafva 
gjort  en  svängning  omkring  sin  axel.  Den  formel, 
enligt  hvilken  exponentema  för  höjdtalen  beräknats, 
bildas  alltsä  af  formtalsexponenten  (här  beräknad 
tili  2,2.)  tagen  dubbel  och  multiplicerad  med  form- 
talsexponentroten  tagen  af  äldersförhällandet.  For- 
meln för  diameterexponentema  bildas  deremot  af 
exponenten  för  formtalet  0,47  multiplicerad  med 
roten  för  den  fördubblade  formtalsexponenten  tagen 
af    äldersförhällandet    d.    v.  s.  exponenten  för  form- 

talet  1 — 0,53  multiplicerad  med  |/  ][.  Det  ligger 
derför  nära  tili  hands  att  antagfa,  att  den  eller  de 
omständigheter,  hvilka  inverkat  pä  uppnä^ndet  af 
dessa  träds  höga  formtal,  förorsakat  att  diametrama 
för  lägre  äldrar  förminskats  i  samma  förhällande, 
som  formen  tilltagit,  hvaremot  höjderna  för  de  yng- 
re  äldrarne  tilltagit  i  samma  förhällande,  som  for- 
men ökats. 


149 


Betrakta  vi  nu  närmare  förhällandet  med  de  29 
sednast  afhandlade  träden,  sä  tinna  vi  att  dessas  medel- 
fonntal  vid  205  ärs  älder  varit  0,494.  En  stamform 
af  detta  formtal  bildas  genom  omkringsvängning  af 
en  parabel,  som  uppkommit  enligt  exponenten  1,95- 
Pör  höjdexponenterna  nade  vi  alltsä,  analogt  med 
ofva^     nämnda    regel,  l  bort    begagna    fonneln    3,9 

\/  A-     ^ör    att    icke  behöfva  utföra  räkningen  med 

tvä  decimaler  använde  underskrifven  formein  4  |/  j 
hvilka  hvardera  formler  i  det  närraast^  komma  pä 
ett  ut.     Pör    beräknandet    af    diameterexponenterna 

hade  man  likasä  bort  använda  formein  1,95  j/ j,  hvil- 
ken  forme]  dock  för  nu  ifrägavarande  träd  hade  gif- 
vit  ett  nägot  för  bögt  resultat.  Emellertid  torde 
sistnämnda  formel  vara  den  rätta,  ty  oafsedt  det  att 
tradens  verkliga  niedelformtal  kunnat  nägot  skilja 
sig  frän  0,494,  är  det  ocksä  möjligt  att  medeldiame- 
tem  för  det  205  är  gamla  trädet  är  för  stör  eller 
för  t.  ex.  det  50  är  gamla  trädet  for  liten  och  bort 
rätteligen  vara  14,1  centimeter,  hvartill  densamma 
jemlikt  sistnämnda  formel  skulle   uppgä. 

Med  afseende  ä  hvad  här  uppräknade  profträd 
utvisa  är  det  mycket  antagligt  att,  om  man  sam- 
manfattar  alla  träden  i  ett  jemnärigt  bestand,  som 
uppnätt  sin  forstliga  huggbarhetsälder,  medelform- 
talet  för  alla  stammarne  nppgär  tili  0,50.  En  följd 
häraf  är  att,  om  man  tili  medelälder,  medelform  och 
medelhöjd  noggrant  uppmäter  ett  antal  fnllmogna 
stammar,  hvilkas  medelformtal  är  ungefärligen  0,50, 
samt  tillika  säkert  iakttager  samma  stammars  medeläl- 
der vid  viss  gemensam  höjd  för  desamma,  höjdema 
för  olika  äldrar  af  dylika  stammar  kunna  temmeligen 
noggrant  uträknas  Detsamma  är  jemväl  förhällandet 
med  medeldiametrame  för  olika  äldrar,  om  man  blott 
noggrant    bestämmer,    utom    träden   medelälder    och 


160 

medeldiameter  samt  medelform,  jemväl  medeldiametem 
för    t.    ex.    de   50   är  gamla  träden.     I  sä    fall  fäs 

höjdexponentema    enligt  medelformeln  4  j/  X    samt 

diameterexponentema  jemlikt  formein  2  (/ j  och 
det  blifver  oss  jemförelsevis  lätt  att  samla  maierial 
för,  äfvensom  att  upprätta  lokala  och  allmäona  tillväxt- 
tabeller.  Grenom  denna  metod  blifva  flere  spörjsmäl, 
som  hittills  varit  mindre  väl  utredda,  närmare  kända 
och  villfarelser  af  flerfaldiga  slag  skingrade.  Det 
har  dock  icke  varit  min  afsigt  att  nu  närmare  be- 
röra  de  särskilda  frägor,  som  genom  dessa  tillväxt- 
beräkningar  finna  sin  lösning,  ty  sadant  skulle  föra 
oss  alltför  längt  frän  ämnet.  Min  mening  har  för 
denna  gang  varit  blott,  att  fästa  vederbörande 
forstmäns  uppmärksamhet  pä  de  faktiska  förhällan- 
dena  i  saken,  för  att  de  af  dem,  som  intressera  sig 
för  ämmet  och  äro  i  tillfälle  att  anställa  undersök- 
ningar  i  frägan,  ville  göra  sädant  och  sälunda  bidraga 
tili  ntvecklingen  af  ett  ämne,  som  otvifvelaktigt  kom- 
mer att  belysa  mänga  för  oss  hittills  dunkla  ptinkter 
vidkommande  trädens  tillväxtförhällanden. 


Anteckningar  af  ^T.  T.  SloxxL^yrXmt, 

Eedan  för  mer  an  hundra  är  tillbaka  inrättades 
läroanstalter  för  utbildandet  af  forstmän  i  mellersta 
Europas  gamla  kulturländer.  I  Tyskland  insäg  man 
först  behofvet  af  säväl  teoretiskt  som  praktiskt  bil- 
dade  forstmän,  oeh  der  uppstodo  äfven  de  första 
forstliga  läroanstaltema.  Pä  Fredrik  den  Stores  tid 
grundlades  är  1770  i  Berlin  den  första  statsinrättning 
af  detta  slag.  I  Sverge  inrättades  den  första  dylika 
läroanstalt  af  Israel  Ström  är  1828  uti  kgl.  Djur- 
gärden  i  Stockholm,  der  samma  läroverk  ännu  fort- 
bestär.  Af  svenska  Bruks-societeten  underbölls  under 
en  längre  följd  af  är,  en  privat  forstläroanstalt,  först 
i  Falun  samt  senare  i  Vestsura  och  Nora,  under  led- 
ning  af  den  tyske  forstmannen  L.  Obbarius.  Bedan 
är  1803  inrättades  i  Ryssland  en  forstläroanstalt,  och 
nägra  är  senare  tvänne  andra  af  samma  slag,  hvilka 
1813  förenades  tili  det  Institut,  som  ännu  finnes  in- 
vid  St.  Petersburg. 

Först  längt  senare  började  man  i  Finland  inse 
den  stora  betydelse  skogarnes  skötsel  och  värd  har 
i  ett  lands  nationalhushällning.  För  att  erhälla  tek- 
niskt  bildade  fackmän,  träJBFade  landets  Styrelse  aftal 
med  ryska  regeringen  derom,  att  vid  Forstinstitutet 
i  St.  Petersburg  sex  ä  tio  finnar  skulle  erhälla  elev- 
platser,  samt  der  ätnjuta  undervisning.  Chefen  för 
Landtmäteriet  ech  Forstväsendet,  0.  W.  Gyld^n,  in- 
säg dock  snart,  att  Finland  behöfde  ett  eget  forstin- 
stitut,  och  lyckades  öfvertyga  landets  styrelse  om 
nödvändigheten  häraf. 

11 


152 

Att  äfven  andra  personer  inom  styrelsen  omfat- 
tade  denna  äsij^  finner  man  af  ett  bref,  dateradt  den 
5  November  1855,  frän  dävarande  Finanschefen,  Ba- 
ron G.  L.  von  Haartman,  tili  Öfverdirektör  Gyld^n, 

hvaruti  han  bland  annat  skref :   :. — 

Collin  tyckte  att  Lampis  blocken  skulle  passa  tili 
forstinstitutet.  Monne  han  ej  har  rätt  deri?  Lemna 
detta  ej  ur  ögonsigte  i  utlätandet.): 

I  ett  annat  bref  af  den  30  Maj  1855  säger  han 

i    anledning    af    samma    fräga:     )/  — 

Heia  mitt  hopp  hvilar  pä  Herr  Ofverdirektören.  Satt 
nu  Collin  i  riktiof  verksarahet.  General  Guvemören 
har  lofvat  understödja  mig. . 

Läneforstmästaren  Collin  hade  nämligen  fätt  i 
uppdrag  att  närmare  taga  reda  pä  de  i  södra  Pinland 
befintliga  kronoöfverloppsjordarna,  och  det  var  i  följd 
häraf  tankarne  pä  Stor-Evois  kronoöfverloppsjord  i 
Lampis  socken  först  uppstodo;  troligen  tili  stör  del 
derför,  att  denna  var  den  sydligaste,  nägot  större 
kronojord  staten  da  egde. 

Sommaren  185S  besöktes  detta  stalle  af  baron 
Edmund  von  Berg,  Direktor  för  forstakademin  i  Tha- 
rand,  som  ansäg  platsen  lämplig  för  anläggandet  af 
den  blifvande  forstläroanstalten. 

Afven  kan  det  vara  af  intresse  att  här  anföra 
ett  stalle  ur  >  Uppsatser  och  Eon  i  Landthushällning » 
af  C.  F.  von  Fieandt,  är  1848.  Han  yttrar  bland 
annat:  ^^Om  genom  statsbidrag  eller  enskildes  foster- 
ländska  sammanskott,  ett  Skogs-Instituts  uppkomst 
i  Finland  künde  föranstaltas,  —  ätminstone  för  10  a 
15  elevers  undervisning  i  denna  jordbruks-gren,  samt, 
för  sammanhanget,  derjemte  äfven  i  det  öfriga  Jord- 
bruket;  sä  skulle  vi  af  detta  Instituts  föresyn  och 
de  derifrän  utkommande  elevers  verksamhet  kunna 
hoppas  mycken  bätnad  för  skogshushällningen  och 
landets  Jordbruk.v 


158 

o 

Ar  1858  erhöU  Kejserliga  Senaten  H.  M.  Kej- 
sarens  tillständ  att  inrätta  en  forstläroanstalt  i  Fin- 
land.  Ett  reglemente  för  det  nya  institutet  utarbeta- 
des  äf  Öfverdirektören  C.  W.  Gyld^n,  med  biträde 
af  d.  V.  Forstkonduktören  A.  Gr.  Blomqvist,  hvilket 
reglemente  sedan  stadfä§tades  den  20  December  1860. 

Ar  1859  utnämndes  dävarande  Ofverstelöjtnanten 
vid  Ingeniörcorpsen  Alexander  af  Forselles  tili  Direk- 
tor för  Evois  Forstinstitut,  hvilket  af  honom  anlades 
pä  sin  dertill  utsedda,  nuvarande  plats. 

Af  detta,  institutets  första  reglemente,  som  dock 
numera  icke  är  gällande,  framgär  bland  annat,  att  vid 
institutet  skulle  anställas  förutom  Direktor:  en  Lek- 
tor för  forstvetenskap,  forstlagfarenhet,  landthushäll- 
ning  och  jagtlära,  uti  hvilka  kunskapsämnen  under- 
visning  jemväl  skulle  meddelas  af  Direktor ;  en  annan 
Lektor  i  mathematik  och  fysik ;  samt  en  tredje  Lek- 
tor i  naturalhistorie  och  kemi;  äfvensom  en  Bitlärare 
för  undervisning  i  maskin-  byggnads-  samt  karterit- 
ning,  och  hvilken  tiUika  skuUe  bestrida  bibUothe- 
karie-  och  sekreterare  göromälen. 

Undervisningsäret  började  den  15  Juli,  och  för- 
delades  pä  tvänne  läse-terminer ;  nemligen  höst-termi- 
nen  frän  den  15  Juli  tili  den  15  December  och  vär- 
tenninen  frän  den  15  Januari  tili  den  15  Juni,  lin- 
der läseterminema  ätnjöts  ledighet  sön-  och  hög- 
tidsdagar  samt  en  vecka  under  päskhögtiden. 

Vid  institutet  meddelad.es  undervisning  och  öf- 
ning  i  följande  ämnen: 

A,    Forstvetenskap. 

Encyclopedie.  Läran*  om  skogars  anlttggning  och  äterstUlande, 
fkydd  och  sktitsel.  Läran  om  bushäUnings-  ooh  af^erkningsregleringar, 
FdivaltningsoKtning.  Virkestransport  Skogsprodukternas  förttdüng* 
ForstteknologL    Praktiska  öfningar. 


154 

B,    Mathematik. 

FuUständig  kars  i  lägre  mathematiken. 
Forstmathematik. 
Landtmäteri  och  nivellering. 
Praktiska  öfningar. 

C.    Ingeniörvetenskap. 

Grandenie  för  hns-,  väg-,  Dro-,  dam  och  slofiBbyggiiader;  om  sftt- 
tet  att  inrätta  flötningskanaler  samt  flere  dithOrande  vattenbyggnader. 

D.  Fysik. 

AUmäu  öfversigt 

Specjelt  mekanik,  faydraulik  och  klimatologL 

E.  Kemi. 

Allmän  öfvei*sigt  af  den  oorganiska  och  organiska  kemiu.  Forst- 
tekuologisk  kemi.  Kort  öfversigt  af  den  kemiska  aualyseu.  Agrikol- 
tnr  kemi.    Arbeteu  k  laboratorium. 

F.    Mineralogi  odi  Oeognoti. 

Allmäu  öfversigt  af  hvardera  vetenskapema. 
Kristallografi«    Beskrifning  af  de  i  Finland  alim&imatit  förekom- 
mande  mineralier.    Om  jordm&nema.    Exknrsioner. 

O.    Botanik. 

Allmän  botanik.  Växtanatomi  och  fysiologi.  Allmän  öfversigt 
af  Fiulands  üora.  Forstbotanik;  Närmarc  skildring  af  de  finska  träd- 
slagen  och  sädane  ntländska,  som  knnua  komma  i  Mga  att  httr  iMfd- 
ras,  äfvensom  de  växter,  hvilka  karakt&risera  de  olika  jordm&nema. 
Exknrsioner. 

H.    Zoologi. 

Allmän  zoologi,  djnrens  anatomi  och  fysiologi;  allmän  öfversigt 
af  djurverlden,  företrädesvis  med  afseende  pä  de  i  Finland  förekom- 
mande  arter,  hvarvid  de  för  skogen  nyttiga  eller  skadliga  afhandias. 

L    Läran  om  Jage  ooh  Viike. 

Om  skjutgevär,  jagtredskaper  och  giller.  Om  tiden,  sftttet  oeh 
ordningen  för  anställandet  af  fange,  jagt  och  skalig&ng.  Om  fiskod- 
ing  och  fange.    Praktiska  öäiingar. 


186 

IL    IiandthuBh&Uiiiiig. 

Det  allmännaste  am  äkerbrnket,  ttngskötsel  ooh  behandlingen  af 
huBdjaren.  Utförligt  om  nyodlingar,  kärrbrnk  och  svedjande,  äfTensom 
om  stängslor. 

L.    Lagfarenhet. 

National  Ekonomi  ooh  akogsstatistik.  Jorda*  och  Bygfgninga  bai- 
käme,  jemte  l&rea  om  jäf  och  mAlsmannaTätt  Om  jordlJ^nheteraeB 
natnr,  r&ttigheter  och  skyldigheter.  Förordningarna  om  skogarna,  jag- 
ten och  fiskerierna.    Finlands  mattsystem. 

M.    Teokningakontt. 

Earteritning  och  Bitnationsteckning.  Lineal-  och  frihandsteck- 
niiig/ 

FuUständig  kurs  i  dessa  läroänmen  beräknades 
tili  tvä  är  eller  fyra  läseterminer  och  underrisningen 
meddelades  pä  tvänne  klasser. 

Elevernas  antal  bestämdes  tills  vidare  tili  tju- 
gufem;  Och  äl&g  det  Direktor  att  genast,  efter 
slutad  värtermin  och  försiggängen  ärsexamen,  i  lan- 
dets  aUmänna  tidning  tillkännagifva  om  ledige 
elevplatser  och  hvad  för  erhällande  af  dylika  är  att 
iakttagas. 

I  December  1859  förordnades  d.  v.  Forstkonduktö- 
ren  A.  G.  Blamqvist  att  vara  t.  f.  forstmästare  för  Evois 
Yesijako  kroBoparker.  l)ä  institutet  först  nagra  är 
sena^re  künde  öppnas,  uppmanades  denne  af  Ofverdi- 
rektor  G^yld^n  att  lemna  enskild  undervisning  ät  xinge 
man,  hvilka  önskade  utbilda  sig  tili  forstmän.  Aren 
1860—^1861  undervisades  äfven  af  honom  tio  pri- 
yatelever,  hvilka  sedan  undergingo  offentlig  examen 
inför  Öf verstyselsen  f ör  Landtmäteriet  och  Forstväsen- 
det,  hvarefter  de  erhöUo  sina  diplom  ä  forstkonduk- 
tors*graden. 

Hosten  1861  utnämndes  tvänne  lektorer  för 
institutet,  nämligen  Forstkonduktör  A.  Gr.  Blomqvist 
för  forstvetenskap,  lagfarenhet  och  nationalekonomi 
och  Forstkonduktören  fysiko-mathematices  Magistern 


156 

J.  E.  Furuhjelm  för  natnralhistorie  och  kemi.  Sam- 
ma  ir  förordnades  Forstkondufctören,  fysik-math. 
Magistern  E.  Gt.  Sederholm  tili  t.  f.  Forstmästare 
för  Evois-  Vesijako  revier  med  skyldighet  att  under- 
visa  i  kemi,  geologi  ech  forstteknologi,  samt  Forst- 
konduktören  C.  A.  J.  Nybei^  tili  Lärare  i  ritning, 
och  derjemte  tili  sekreterare  och  bibliot<^karie.  Aret 
derpä,  1862,  utnärandes  fysiko-matheniat.  Magistern 
N.  K.  Nordenskjöld  tili  lektor  i  mathematik  ochfy- 
sik.  Direktor  A.  af  Forselles  öf vertog  undervisningen 
uti  ingeoaiörvetenskap  och  landthusliällning. 

.Institutets  lärarepersonal  var  nu  fuUständig,  och 
inrättningens  forste  Direktor  och  grundläggare  kün- 
de sälunda  öppna  densamma;  hvilket  skedde  den  1 
mars  1862,  frän  hvilken  dag  Evois  Forstinstitut  räk- 
nar  sin  historia. 

Icke  mindre  an  56  sökande  hade  anmalt  sig  tili 
de  lediganslagna  elevplatsema.  Af  dessa  sökande 
inskrefvos  säsom  ordinarie  8,  samt  lOs&som  extraele- 
ver.  Ar  1868  inträdde  vid  institut^t  dessutom  4, 
samt  äret  derpä  yttermera  4  elever. 

Men  hvad  flere  förmodat  före  institntets  grund- 
läggande,  att  nämligen  inrättningen  snart  skulle  lida 
brist  pä  elever,  inträffade  redan  är  1866,  da  nägra 
ansökningar  tili  elevplatser  icke  mer  inlemnades*  Da 
icke  heller  ander  de  tvä  derpä  följande  ären  elever 
anmälde  sig  tili  institutet,  stängdes  detsamma;  tills- 
vidare  pä  obestämd  tid. 

I  förbigäende  mä  nämnas,  att  är  1868  en  komitd 
nedsattes  under  ordförandeskap  af  dävarande  Proto- 
kollsekreteraren  vid  Jordbraksexpedition,  numera  aflid- 
ne  Geheimerädet  Norrm^n,  för  att  undersöka  frägan 
om  ombildandet  af  Mustiala  landtbruksinstitnt  tili  ett 
högre  landtbruksläroverk,  och  i  sammanhang  dermed 
afgifva  yttrande  om  ifrägasatt  förening  af  forstinsti- 
tntet  med  nyssnämnda  läroanstalt. 

Denna   förening    tillstyrktes    äfven    af  komit^n, 


157 

hvilkto  säsom  skäl  (ramhöU  nyttan  f&r  forstmän  att 
ega  kännedom  om  och  intresse  äfven  för  jordbruket, 
för  att  s41unda  verksamt  kunna  befrämja  odlingen  i 
ödemarkema ;  samt  säsom  ett  annat  skäl  enmöjligen 
inträffande  brist  pä  elever  vid  Evois  Forstinstitut. 

Komit^ns  förslag  ledde  dock  ej  tili  den  ifräga- 
satta  föreningen,  men  likväl  dertill  att  en  revier- 
förvaltare  och  lärare  i  skogshushällning  blef  anstiild 
vid  Mustiala. 

Ett  annat  förslag  om  flyttandet  af  Evois  Porst- 
institut bör  äfven  omnämnas.  Vid  landtdagen  1867 
inlemnade  näraligen  Lektor  Nordenskjöld,  understödd 
af  Lektor  Furuhjelm,  en  petition  tili  Bidderskapet 
och  Adeln  om  realskolans  i  Helsiogfors  omorgani- 
sation  tili  ett  polytekniskt  Institut  med  en  afdelning 
äfven  för  landtbrukare  och  forstmän,  samt  att  i  sä- 
dan  händelse  den  forstliga  undervisningen  skulle  om- 
flyttas  fran  Evois  forstinstitut  tili  sagde  polyteknikum. 

Dessa  petitioner  godkändes  äfven  af  landtdagen 
och  gäfvo  upphof  tili  den  af  stjTelsen  snart  derpä 
upptagna  fragan  om  inrättandet  af  ett  polytekniskt 
inatitut,  hvaremot  förslaget  om  den  forstliga  under- 
visningens  ditflyttande  som  bekant  icke  vann  styrel- 
sens  godkännande. 

Att  vid  tvänne  senare  landtdagar  en  i  sarama 
riktning  gäende  petition  blifvit  uppredad  äfven  inom 
bondeständet  kan  här  i  förbigäende  erinras. 

Nödären  med  dem  ätföljande  Stagnation  i  han- 
del  och  försäljuing  frän  kronoskogarna  bidrogo  i  sin 
mon  dertill,  att  det  nyanlagda  forstin  st  i  tutet  be- 
traktades  säsom  en  för  statsbudgeten  onyttig  börda, 
hvilken  ju  förr  dess  hellre  borde  afskaffas. 

Senaten  hemstälde  äfven  tili  H.  Majestäts  pröf- 
ning  huruvida  ej  skäl  funnes  att  helt  och  hallet 
indraga  denna  anstalt,  eller  att  framdeles  fä  inlemna 
förslag  rörande  nägot  billigare  och  efter  förhällan- 
dena  mer   lämpadt   satt  för  utbildandet  af  forstmän. 


168 

Men  detta  förslag  gillades  ej,  tili  stör  del  der- 
för  att  Qeneralguvernören  samtidigt  härmed  afgaf 
ett  annat,  gäende  ut  pä  att  bibehälla  institntet,  men 
med  mindre  kostnader  an  förut.  Ar  1872  erhöll  Se- 
naten ett  reskript  frän  St.  Petersburg,  hvaruti  aube- 
falles,  att  uppgöra  ett  nytt  förslag  tili  reorganisation 
af  Evois  Forstinstitut,  och  att  härvid  konstnadema 
skulle  ställas  sä  läga  som  möjligt.  Ett  sädant  för- 
slag upprättades  äfven  af  Forststy reisen,  samt  fast- 
ställdes  den  2  maj  1874,  och  utgör  nu  det  för  in- 
stitutet  gällande  reglementet,  dock  med  vissa  senare 
tillkomna    ändringar  angäende  undervisnings-spräket. 

Aren  1873 — 1874  undervisades  tvänne  privat- 
elever  af  Institutets  Direktor,  hvilka  efter  undergan- 
gen  examen    erhöUo  diplom  ä  forstkonduktörsgraden. 

Ar  1870  utnämndes  intitutets  Direktor  A.  af 
Forseiles  tili  t.  f.  Chef  för  Forststyrelsen,  samt  Lek- 
tor A.  Gr.  Blomqvist  tili  t.  f.  Direktor  och  seder- 
mera  1874  tili  ordinarie  föreständare  för  Evois  Forst- 
institut. 

Sistnämnde  är,  öppnades  institut'et  änyo  den  16 
Augusti  och  anmälde  sig  nio  unge  man  tili  elever, 
hvilka  äfven  alla  antogos. 

Sedan  denna  tid  har  inrättningen  oafbrutet  va- 
rit  i  verksamhet. 

Enligt  reglementet  af  den  2  Maj  1874  skall 
undervisningen  vid  Evois  Forstinstitut  handhafvas  af 
institutets  Direktor  jemte  en  skild  Lärare,  och  älig- 
ger  det  likasä  Forstmästaren  i  revieret  att  meddela 
undervisning,  samt  handleda  eleverne  i  det  rent  prak- 
tiska  af  forstmästaregöromälen.  De  tre  ordinarie  lek- 
torstjänster,  hvilka  härintills  varit  upptagna  ä  forst- 
institutets  stat,  skulle  efter  nuvarande  innehafvares 
afgäng  indragas.  Dock  äro  desse  pligtige  att  fort- 
farande  och  intilldess  de  vinna  anställning  vid  an- 
dra  befattningar,  meddela  undervisning  en  hvar  i  sin 
vetenskap. 


1B9 

Den  som  ftstundar  att  B&soni  elev  vitina  intiäde 
i  foTstiDstitutet,  eger,  efter  i  Fmlandß  allmanüa  tid- 
ning  skedt  officielt  tillkännagifvande  om  ledige  elev- 
platser  vid  institntet,  inom  den  1  Jnli  tili  direktor 
inlenina  skriftlig  aoBökning,  ätföld  af  följande  bevis: 
a)  prestbevis,  b)  läkarebeTis  öfTer  frisk  kroppskon- 
stitation  och  undergängen  vaccinering,  c)  stndentbref 
frän  Alexanders-Universitet  eller  falllständigt  dimis- 
sionsbetjrg  fr&n  nfigot  af  landets  publikä  eller  pri- 
vata  läroverk,  hvilkas  ntdimitterade  elever,  p&  grund 
af  sädant  betyg,  ega  amnala  aig  tili  stndentexamens 
nnderg&ende  och  innehafva  godkända  insigter  nti  de 
mathematiska  vetenskaperna  samt  uti  för  ladtma^ 
tare  och  forstmän  föreskrifna  knnskapsstycken,  el- 
1er  ock  andra  authentiska  intyg  öfver  goda  kun- 
skaper  uti  sistnämnde  läroämnen,  samt  d)  förbindel- 
se  af  föraldrar  eller  annan  vederhäftig  person  att 
ansvara   för  elevens  nnderhällskostnad  vid  institntet. 

Ar  sökande  tili  elevplats  omyndig,  skall  jemväl 
föräldrars  eller  förmyndares  skriftliga  bifall  tillintra- 
det  i  institntet  bifogas. 

Ordinarie  elevemes  antal  bestämmes,  pä  derom 
af  Porstyrelsen  gjord  framställning,  utäf  Kejserliga 
Senaten.  Eleveme  erhälla  i  läroanstalten  kostnads- 
fri  undervisning,  qvarter  och  värme,  men  skola  der- 
emot  sjelfve  vara  försedde  med  sängkläder  samt  för 
mat  och  Ijns  tili  institntets  kosthällare  erlägga  be- 
talning    efter  taxa,  som  af  Forststyrelsen  fastställes. 

Institutet  skall  ntgöras  af  tvä  klasser,  sä  inrättade 
att  en  fuUständig  kurs  kan  pä  tv&är  derstädesgenoragäs. 

Undervisningen  vid  institutet  börjar  den  15  Au- 
gnsti  och  fördelas  p&  tvänne  läseterminer,  nemligen 
höstterminen  frän  den  15  Augusti  tili  den  15  De- 
cember,  och  värterminen  frän  den  15  Januari  tili 
den  15  Jnni. 

Under  ledning  af  direktor,  läraren  och  f orstmä- 
Staren,  böra  eleveme,  för  vinnande  af  praktisk  öfning, 


1«0 

v6^k9tälla  T  ibätmüg  af  fält  och  Bkog  samt  skogstaxe- 
ring  undep  tiden  frän  den  15  Augxisti,  resp.  15  Juli, 
tili  börjim  af  Oktober. 

(Se.  Finska ,  Forstföreningens,.  Meddelanden.  Band 
VI,  hafte  4.) 

Under  läseterminerne  och  öfningstiden  ätnjutes 
ledighet  sön-  och  högtidsdagar  samt  eu  vecka  under 
päskhögtiden. 

Vid  inBtitutet  meddela«  undervisning  och  öfning 
i  följande  ämnen: 

Ä.    For8tV6t6Dskip. 

Eiicyclopedi.  Lttran  om  skoj^n  anlftggvknde  <)ch'  ätervext,  skydd 
och  filitttBel;  läran  om  hnshällnings-  och  afverknin^regUdriagaY.  Font* 
teknologi.  Focstmathematik.  Taxationslära.  Forstbotanik  jemte  Täxt* 
anatomi  ooh  -fjsiologL  Läran  om  de  .i  Finlanrl  förekommande  för  sko- 
gen  njttiga  och  skadliga  djnr.    Jagtlära. 

B.    Geodesü 

LandtmSteri,  med  aftiakildt  afseende  k  hvad  deraf  f»r  foisttjen- 
stemän  ür  nOdigt.    Nivellering. 

C. .  Ingeniörvetenakap. 

Enklare  landtmannahyggnaders  nj^Oiande,  bro-  v&g-  och  dainm- 
bTSreBader,  fällningi  af  9ijftM  oeh  torr läggaing  af  mossar,  inrättande  af 
flottmngsledar  och  hithörande  anstalter,  samt  sJittet  för  flottning  af 
skogsprodnkter. 

D.     Landthashälln  i  ng. 

Det  allmännaste  af  landthnshällningsläran  och  särskildt  om  jord- 
mänerne,  nyodlingar,  ängsskötsel  och  stängael. 

E.    Lagfarenhet. 

De  delar  af  landtmiiteriförfattnijiganie  samt  Jorda-  och.  Bygg- 
ningabalkarne,  i  hvilka  insigt  erfordras  för  forsttjenstemän,  samt  för- 
ordningarne  om  skogarne,  fiske,  jagt,  vattenledningar  och  vattenrerk 
äfvensom  flottning  af  skogsalster. 

F.    Teckningskonst. 
Karteritning  och  linearteckning. 

ündervisningon  meddelas:  af  Direktor,  i  lagfa- 
rephet  och  forstvetenskap,  tili  den  del  nästnämnda 
vetenskap  ej  föredrages.  af  Forstmästaren; 


af  Lärat^fi)  i  geodesi,  liiiidifauidiUlning'  o<^h  teck- 
nxngskoikst^  samt  af  ForstmästaTen,  i  farstmatfaemattik, 
läian'  om  för  skogen  nyttiga  och  skadliga  djnr, 
jagtläran  samt  ingeniörvetenskap. 

LärotirnntarDie  äro  fr&n  nio  tiU  tolf  fönniddag 
och  tre  tili  fyra  eftermiddag,  iDberäkiiadt  fbreläsnin- 
gar,  repetitioner,  förhör  och  praktiaka  öfningar,  rid 
hvilka  sistnämnda  eleverne  böra  tillh&Uas  att  sjelf ve 
handlägga  arbetet,  s&  att  de  deri  vinna  vana  och 
färdighet. 

Elevernes  framsteg  i  de  skilda  vetenkapema  be- 
domsaaB'  med  följande  vitsbrd :  berömliga,  med  beröm 
godkända  och  godkända;  hvarjemte  eleyemes  flitoeh 
uppförande  jomväl  skola  uti  afgäDgsbetyget  vitsordas. 

Enligt  denna  plan  fortgick  undervismngen  tili 
är .  1689,  d&  en  förändring  angäende  tLndervisüings- 
spi&ket  iüiträffade. 

Jämiikt  Benatens  bref  tili  Forst^iyrelaen  af  den 
5  Febrnari  1888  bestämdes,  att  Direktornfoartfarande 
skall.  förelflsa  pi  sven^ka;  (emedan  hto  icke  änsett 
sig  knnna  göra  detta  p&  finska,  men  dock  förklarat 
sig  villig  att  medelst  enskild  handledning  tillmiitesgä 
finska  talande  elevers  specieUa  behof  härutinnan.) 

Lektor  Furuhjelm,  hvilken  är  den  ende  ännn  qvar- 
släende  af  institntets  tre  första  lektorer,  förelaser 
likasä  p&  svenska,  men  ätager  sig  att  med  ledning 
af  finska  läroböcker  samt  demons^ationsvis  meddela 
undervisuing  pä  finska  uti  forstbotanik  och  forstzoologi. 

Forstmästaren  bor  föreläsa  uti  forstmathematik 
och  ji^lära,  samt  meddela  nndervisning  uti  revier- 
förvaltning  p&  finska.  Läraren  förelaser  pä  finska  i 
landthushällning  och  geodesi,  samt  handleder  likasä 
p&  finska  elereme  uti  upprättandet  af  taxations  pla^ 
ner  och  handlingar. 

Enligt  Senatens  bestamning  af  den  1 7  December 
1<889  iHidervisar  Läraren  jemväl  pä  finska  uti  skogs» 
taxation   och  skogsvärdeberäkning. 


id2 

Till  följd  af  samma  bref  blef  ForsÜLondaktören  T. 
A.  Caimelixi  anstäld  vid  Institutet  säsom  öfversättare  af 
lärokurser  tili  finska,  vid  hvilken  befattning  ban  qvar- 
8tod  knappast  ett  är. 

HuBbäUningsbandÜDganie  öfver  .  elevernes  mät- 
nings-  och  skogsindelningsarbeten  uppiättas  pä  fir.ska 
under  Direktqms  och  Lärarens  lednisg. 

De  skilda  föreläsningstimmama  äro  fördelade 
p&  satt  bifoga  e  lektioDsplan  gifv  r  vid  bandeo,  ocb. 
likasä  finner  man  kursemas  omfäng  i  de  olika  läro- 
ämnena  af .  Bedanf öljande  program. 

Under  de  är  institutet  yarit  i  verksamhet  bafva 
vid  det  samma  f öljande  lärare  varit  anstälda: 

Direktor  Jakob  Henrik  Alexander  af  Forselles 
1862 — 1870  (ingeniörvetenskap  och  landthnsh&Uning.) 

Lektor  Anton  Gabriel  Blomqvist  1862—1870, 
samt  fr&n  1870  Direktor  för  institutet  {forstveten- 
skap,  lagfarenhet  och  nationalekonomi,  samt  efter 
1874  mineralogi  och  geologi.) 

Lektor  Johan  Emil  Furuhjelm  fiin  &r  1862 
(forstbotanik  och  forstzoologi  samt  kemi.) 

Lektor  Nils  Karl  Nordenskjöld  1862— 1866(for8t. 
mathematik  och  fjrsik.) 

Forstmästar  Erik  Gabriel  Sederbolm  1862— 
1870  (kemi,  geologi  samt  forst-teknologi). 

Forstmästar  Hugo  Hamilkar  Hackstedt  frän  äc 
1874  (ingeniörvetenskap,  forstmathematik,  jagtlära 
och  revierförvaltning. 

Forstkonduktören  Carl  Anders  Johan  Nyberg 
1862 — 1874  (ritlärare,  kassör  och  sekreterare  samt  1874 
— 1883  lärare  dessutom  uti  landtbruk    och  geodesi.) 

Läraren,  Forstkonduktören  Bobert  Montell  fraa 
1884  (geodesi,  landtbushällning,  ritning  och  frän  är 
1889  dessutom  skogsvärdeberäkning  och  forsttaxation.) 

Vid  institutet  hafva  1 1 3  elever  atnjutit  undervis- 
ning;  dock  hafva  ej  alla  dessa  afslutat  sina  karser.  Di^ 
plom  ä  forstkonduktörsgrad  hafva  105  elever  erbAllit. 


163 


§* 

ee 

• 

-24 

,M 

- 

i 

'TS 

1 

s 

^ 

^ 

s 

Pi 

:0 

•* 

-4^ 

> 

•*-> 

n 

^ 

^3 

£ 

£ 

ri 

© 

o 

0 

Pm 

l^v 

• 

% 

<e 

S^ 

0 

H 
0 

^5 

i2 

• 

ee 

11 

S 

■1— fc 

• 

SS 

«S 

SS 

£ 

o 

•»■4    «W 

>     04 

H 

ä^ 

^ 

lO 

«H 

^ 

• 

0 
0) 

i  1 

II 

r 

bb 

bb 

i 

•  1-4 

1 

OD 

C3 

£ 

o 

in 

m 

4* 

0 

• 

& 

•:g^ 

<6 

•  -1 

> 
-1 

o3 

1 

• 
-t-i 

rt    00 

d  ee 

9> 

10 

«' 

«> 

eS;pS 

S  2 

-    O 

1 

o 

te  ^ 

ee 

II 

H 

e 

o 

H 

? 

0 

1 

£ 

P^ 

Pm 

- 

Q 

• 

d 

d 

e: 

JA 

■ 

H 

■ 
r 

1  ä- 

'3 

a 

bb 

a 

U) 

5* 

s 

i  'S 

"ö"^ 

•V4 

4^ 

■4.J 

(3 

•4^ 

Q) 

ß 

1 

4^     Ol 

mm* 

3 

1^ 

£ 

c 

+» 

1 

HC 

0 

1 

• 

- 

- 

~                             — 

+» 

^ 

• 

br 

br 

bfi 

^ 

X 

23 

«Ml 

s 

.3^ 

+> 

cL 

A 

«M 

^  oS 

53 

^»A/ 

— 

1 

■tml 

4^ 

'S 

.-S 

ll 

S 

i 
:C 

■ 

»^ 

<^' 

o» 

0^ 

a,> 

a  ^-4 

_■ 

£ 

bf) 

bc 

bß 

«^ 

•H 

o 

ff 

►5 

1-:) 

> 


«    2    ?J    - 

i     J.     <>' 

«•-    S    ;::;    '^ 


CO 


164 

Sedan  Institntet  öppuade»  liafva  fOljaude  elever  vid  detsamma 
ätujtttit  undervisning: 

Aren  1860—1801  nudervisades  privat  föijande  elever: 

Karl  Johan  Numeli. 
Carl  Anders  Johan  Nyberg. 
Otto  Amiuoff.  t 
Anton  Sanmark. 
Oskar  Sanmark. 
Konrad  Osvald  Hjerta. 
Otto  Nassokiu. 

Frithiof  Napoleon  Neppeiiström. 
Carl  Leonard  Steubäck.  f 
Onni  WetterhofF. 
11.    Johan  Hedberg. 

Ar  1802  imkrcfvos: 

Torsten  Gustaf  Amiuoff.  f 
Alexander  Ludvig  Borenius. 
Hugo  Hamilkar  Hackstedt. 
Frans  Oskar  Krank. 
Gustaf  Alfred  Roschier. 
Johan  Henrik  Thome. 

Fredrik  Yilhelm   Gustaf  Mortimer  von  Zausen. 
Josef  Wilhelm  Litzell. 
Sigfrid  Gustaf  Albert  Siven. 
Emil  Hugo  Ström,  f 
Karl  £mü  Holm. 
Karl  Emil  Fridolf  Nordström,  f 
Abraham  Bernhard  Matenius. 
William  Achates  Pehrmaud.  + 
Evert  Theodard  Sallmön. 
Anders  Alfred  Sigell. 
Knut  Ferdinand  Beguell. 
Henrik  Gustaf  Hjerppe. 
19.    Nils  Gustaf  von  Schantz. 

Ar  1803  inskrefvos: 

Frans  Juhau  Frithiof  Sileu. 
Bror  Elias  Conon  Falvk. 

■  • 

Petter  Ostring. 
4.    Johan  Henrik  Heikel. 


Ar  1864  in  »kr  ef vom: 

Alexander  Frankenhaeiiser.  f 
Nilfl  Gustaf  Grotenfelt 

> 

Robert  Salomon  Lindström. 
4.    Johan  Petter  Norrlin. 

Vnder  drcn  1873—1874  nnderrisades  privat  af  Direktoru  eleveme 
Nils  Gastaf  v.  Schantz  (hvilken  tili  f öljd  af  sjnklighet  icke  afslutade 
knrserna  är  1862)  samt  Frans  Gideon  Bergroth. 

Ar  1874  i»8krefro8: 

Carl  Ernst  Wrede. 
Adolf  Fredrik  Rökman. 
Arthur  Venwr  Alexis  Book. 
Hugo  Eichard  Sandberg. 
Frans  Mikael  Lagerblad. 
Johan  Fredrik  Lagerblad.  f 
Gustaf  Harlin. 
Robert  Montell. 
9.    Vemer  Gattlieb  Wrede.  f 

Ar  1876  inskrefvnit: 

Ludvig  Teodor  Modeeu. 
Knut  Birger  Cajanos. 
Gustaf  Wrede. 
Johan  Gregorius  llouell. 
August  Benjamin  Heikel. 
Petter  Voldemar  Hannikainen. 

7.  Petter  Johan  Adolf  Hultin. 

Ar  1878  innkrefvon: 

Oskar  Wladimir  Randelin. 
C?arl  Emil  Nylund. 
Solmo.Kuno  Alarik  Sviuhufvud. 
Thomas  Alexander  CanneUu. 
Reinhold  Montin. 
Kaarlo  Alarik  Riddelin. 
Edvard  Leopold  Sandmau. 

8.  Guido  Immanuel  Colliander. 

kr  1880  infkrefros: 

Knut  Rudolf  Oarlstedt. 

Konrad  Hjalmar  Konstantin  Sillman. 

Ivar  Gideon  SnMIman. 

Anton  Valter  Vestermarek. 

Fredrik  Wühelm  fihnito€m.  | 


166 


Kaarlo  Axel  Brauder. 
7.    Otto  Gabriel  Waenerberg. 

Ar  1882  inskrefvos: 

NathanaSl  Junso  Jaselius. 
Gustaf  Oscar  Timgren. 
Abel  Wäisänen. 
Ernst  Karl  Enckell. 
Otto  Anders  Johan  MnncL  f 
6.    Adolf  Johan  Ahlberg. 

Ar  1884  imkrefvos: 

Bjalmar  Ossian  Carpelan. 
G.  W.  Forsström. 
Erik  Elias  Haltin. 
Alexander  Gabriel  Lagos. 
Karl  Elis  Eugen  Eidderborg. 
Hugo  Jonathan  Boos. 
Gustaf  Adolf  StigelL 
Kari  Werner  Torckell. 
Knut  Alfred  Alexis  Tammelander. 
Teodor  August  Heikel 
Herman  Johannes  af  Schulten,  f 
Georg  Adolf  Bruncrona. 
Bernhard  Ericsson. 
Henrik  Johan  Rudolf  Perander. 
Gustaf  Emil  Wichmann. 
16.    Johan  Ludwig  Palmroth,  f 

Ar  1886  in$krefvot: 

Xarl  Johan  Ehnberg. 
Karl  August  Grönberg. 
Alfred  Julian  Grönvall. 
Alfred  Johannes  Heikel. 
Uno  Bafa^l  Herlin. 
Gustaf  Adolf  Lennart  Karsten. 
Karl  Knut  Moberg. 
Karl  Torsten  Severin  Nyberg. 
Ernst  August  Nylander. 
Evert  Wilhelm  Nystrdm. 
Aryid  Edvard  Lindberg. 
Johan  Robert  Hugo  Nordensvan. 
Karl  Edvin  Sondel. 
14.    Theodor  Johannes  Blomqvist. 


167 


Ar  i888  inskrefvos: 

Georg  Richard  Creutas.  f ' 
Johan  Emil  Ekström. 
Nils  Leonard  Stenbäck. 
Maguüs  af  Tengström. 
Gustaf  Engelbrekt  Rudolf  Wasastjema. 
Karl  Johan  Pylkkänen. 
7.    Nikolai  Reinhold  von  Willebrand 

kr  1890  innkrffvon: 

Aksel  Gabriel  Andelin. 
Arthur  Rudolf  Blumenthal. 
Uno  Hjalmar  William  Hohti. 
Karl  Emil  Lindberg. 
Adolf  Johannes  Lyra. 
Karl  Johan  Hjalmar  Malmgren. 
Bror  Otto  Carpelan. 
Paul  August  Nyman. 
9.    Isak  Axel  Waldemar  Winberg. 


12 


168 

Läroplan  för  undervisningen  uppgöres  ärligen  för 
följande  lärokurs  af  lärarekoUegium  inom  raaj  mä- 
nad,  och  fastställes  af  Kejserliga  Senaten. 

De  nnder  senaste  tvänne  är  följda  program- 
merna  för  undervisningen  voro  följande: 

Under  läseäret  1889—1890  liar  uudervisning  ineddelata  af  de 
skilda  lärareue  enligt  följande  program. 

(ILdra  ärets  lärokurö.) 

Forstvetenskap.  (Direktor  Blomqvist,  föredr.  pä  sveuaka  spraket) 

ForsUeknotogi, 

Om  trävirketä  tekniska  egeudkaper  hoä  olika  trädslag.  Trädete 
auatomiska  byggnad  och  trävirkets  kemiska  äammansättning,  vatten- 
halt,  Bafter,  qväfvehalt,  färgämueu,  hartser,  garfämnen,  käma,  splint, 
cellnlosa,  ligniu  m.  m. 

Trävirkets  apecifika  vigt,  Mrdliet,  böjlighet,  klyfbarhet,  styrka, 
krympniug  och  BViQliiiug,  varaktighet,  bräunvärde  samt  fei  och  skador. 

Skogsprodukternas  aiiYändning:  a)  tili  sortimentB-  eller  gagn- 
Virke  för  byggnader  pä  land,  i  vatten,  i  jorden,  tili  Bkeppsbyggnad,  i 
olika  indostrier  och  näringar,  för  laudtmanna-  och  husliga  ekonomin. 
b)  säsom  brännmaterial  eller  brännyed. 

Trädens  fällning  och  upparbetning. 

Skogsarbetets  Organisation  och  ordnande,  verktyg  och  redskap, 
olika  fälluingssätt.  De  olika  Sortiment,  hvartill  träden  upparbetas  i 
skogen  och  som  förekomma  i  handeln.  Skogsprodukternas  hopning  och 
Bortering.  Olika  satt  och  förfaranden  vid  försäljning  af  skogsprodok- 
ter  och  skog. 

Skiida  methoder  för  virkestransport. 

Trävirkets  förädling  pä  mekanisk  väg.  Sägindustri.  Olika  »lag 
af  sagverk.    Sägrörelsen  företrädesvis  ur  forstlig  synpankt. 

Träbearbetningsmaskiner. 

TräämnetB  förädling  pä  kemisk  väg.  Kolning  af  ved  efter  olika 
methoder.  Torrdestillation  af  trä.  Tjäniindustrin  bedrifven  medelst 
ugnar,  retorter,  grytor,  dalar.  Kädindustrin.  Beredning  af  pottaska 
och  kimrök.  Praktik  i  skogsafverkning,  kolning  och  tjämbränning  inom 
forstinstitntet  underlydande  kronopark. 

Nationalekonomin  ur  forstlig  synpunkt,     (Direktor    Blom 

qyist.    Föredragen  pä  svenska  spräket.) 

Allmän  öfverblick  af  nationalekonomins  utbildning  säsom  veteu- 

skap  och  dess  litteratnr. 

Produktionen  af  rikedom  eller  f  örmögenhet.    De  olika  uäriugarn  a 

eller  industriema. 


169 

De  yttre  och  inre  förMllandeiif  som  äro  nödyändiga  eller  nyt- 
tiga  för  produktionens  ntveckling  och  för  dess  hefrämjande. 

Om  hytet  och  rikedomamas  cirkulation. 

Om  rikedomens  fördelning  och  förhrokning. 

Skagshnshällningen  nr  nationalekonomisk  synpnnkt. 

Dess  egendomliga  natur  och  egenskaper  i  nationaiekoiiomiskt  hän- 
seende. 

Allmanna  statsekonomiska  principe!  för  skogsväsendet  och  sär- 
skildt  för  statens  skogshushallning. 

Skogs-gäkerhets  och  skogs-skyddspoliti. 

Brnksrättigheters  eller  servituters  förhällande  tili  skogaegendomen. 

Skogamas  skyddande  mot  skadliga  naturförhällanden  sasom  eld, 
öfyersYämning,  flygsand,  insekter  m.  m. 

Skogsvälfärds  politi. 

Statens  omsorg  för  en  tillräcklig  skogsareal  saväl  för  de  ekono- 
mlska  behofyens  hetryggande  som  för  klimatet 

Undersökning  af  fragan  om  den  för  ett  land  nödvändiga  skogs- 
arealen. 

Jordbesittningens  förhallande  tili  skogsväsendet 

Skogamas  förhällande  tili  klimatet 

Statens  nppsigt  öfver  privatskogarue. 

Statens  skogshushallning  och  dess  lämpligaste  Organisation. 

I  sammanhang  härmed  forstlig  Statistik. 

Lagfarenhet.  (Direktor  Blomqvist,  f öredraget  pa  svenska  spräket) 

Om  jordegendomens  i  Finland  olika  natur  1  kameralt  hänseende. 

Om  olika  slag  af  jordegendomar. 

Om  bebyggda  och  obebyggda  lägenheter. 

Krono,  skatte  och  fraise  hemman,  samt  öfriga  slag  af  frän  nämnda 
gmndformer  härledda  och  modifierade  hemm  an. 

Om  torp. 

Kronojordames  nppkomst  och  ntveckling.  Storskifte  och  afvitt- 
!!&£:.    Kronojordames  disposition  för  olika  ändamäl. 

Jorda-  och  byggningabalkarna,  jemte  dertill  hörande  förordning 
om  8kog(*hu8hMlning,  jagt,  fiske,  flottning  af  virke  m.  m. 


170 

Forstbotanik,  Växtanatomi  och  fysiologi  samt  Läran  om  de 
i  Finland  förekommande,  för  skogen  nyttiga  och  skad- 
liga  djur.     (Lektor  Furalijelm.) 

Forstbotanik  jemte  växtanatomi  och  fysiologi.    (^Föredra- 
get  pä  sveuska  spräket.) 

I.    Lärau  om  växternas  uäriiig  och  respiratiou. 

1.  Växteruäs  grundbeständsdelar,  eller  de  gruiidämuen.  som  iugä 
i  växternas  näring. 

2.  Förenittgar,  ur  hvilka  vä\terua  upptaga  sin  uäriug. 

3.  Växternas  säkal  ade  närniare  bestdndsdelar,  eller  de  föreniu- 
gar,  uti  hvilka  griindämnena  förekomma  inoni  växtkroppen. 

4.  Näringens  upptagande,  förarbetning  och  tillgodogörande  hos 
fröväxtenia. 

n.  Öfversigt  af  inom  Finland  i  vildt  eller  förvildadt  tillständ  förekom- 
mande  trädslag  och  anmärkningsvärda  buskarter,  jemte  angif- 
vande  af  deras  ntbredning  inom  landet. 

1.  Träd. 

d)  Trädslag,  som  bilda  skogäbeständ  af  betydlig  storlek. 

b)  Trädslag  som  mest  förekomma  spridt  och  blott  säUan  samt  p& 
obetydliga  arealer  bilda  bestand. 

c)  Trädslag,  som  endast  förekomma  spridt. 

2.  Baskar. 

III.  Speciel  skildring  af  föreuämnda  inhemska  trädslag  och  buskarter 

äfvensom  af  s&dana  utländska,  som  för  Finland  äro  i  for. tilgt  af- 
seende  anmärkningsvärda  (tiU  en  del  redan  demonstratiousvis 
föredragen  under  läseAret  1888—1889.) 

1.  Botaniska  kännetecken. 

2.  I   öfrigt   anmärkningsvärda  egendomligheter  uti  yttre  form 
och  inre  byggnad  samt  uti  groning,  växande  och  fortplantniug. 

IV.  Öfversigt  af  inom  Finland  förekommande,  i  egeuskap  af  st&rdortd- 

växter  anmärkningsvärda: 

1.  ris växter. 

2.  örter. 

3.  gräsärtade  växter  samt 

4.  sporväxter. 

V.  Allmänna  vilkor  för  växternas  lif  och  utbredning. 

Ijäran   om  de  i  Finland  förekommande,  för  skogen  nyttiga 
och  skadliga  djur.    (Föredraget  pä  svenska  spraket.) 

VI.  Speciel  skildring  af  nyttiga  och  skadliga  djur,  deras  kännetecken, 

förekommande  och  lefnadssätt,  den  njrtta  eller  skada  de  förorsaka 


171 

samt  de  medel  man  har  att  akydda  skogen  mot  denna  sednaste. 
(tili  en  del  föredragen  nnder  läse&ret  1888—1889.) 
Exkiirsioner,  demontration  och  praktik  yid  tili  fälle  och  hehof. 


ForstnKdematiky   Jagtlära  och  Jngeniör&etenakap,     (Forstmä- 
star  Hackstedt.) 

Forstmatematik.  (Föredraget  pft  ßvenska  sprUket.) 

KubikinneMllct  af  heia  betländ. 
Komplettering  af  föreg&ende  Ärets  kurs. 

TÜlväxtberäkmngar. 

FörhUlande  mellan  Ärlig  löpande  tillväxt  och  medeltillväxt  en. 

Tillväxten  hos  enskilda  träd: 

Höjd,  diameter,  yt,  form  och  volym  tillväxt. 

Tillväxtprocenten. 

Densamma  enligt  Presslers  formel  fcir  närmevärdet. 

Tillväxten  hos  heia  hest&nd. 

Om  Jordränlan  och    skogfjordsvärde. 
Dendrometriska  öfningar. 

Jagt-lära.  (Föredrages  pÄ  finska  spr&ket.) 
Jagthnndar,  deras  v&rd  och  dressyr. 
Skjntkonst,  skjutöfningar. 

För  de  förnämsta  jagtbara  djiiren  bmkliga  jagt  och  f&ngst  me- 
toder: 

Rofdjur:  björn,  var.j,  lo,  räf  m.  fl. 

Nyttigt  vildbrÄd:  högdjnr,  mindre  däggdjnr. 

Roffäglar,  matnyttigt  f&gelvildt. 

Vildafvel  och  jagtvftrd. 

JagtÖfningar. 

Ingeniörvetenskap.    (Föredraget  p&  svenska  sprAket.) 
I.     AUmdn  byggnadsldra. 

Byggnadsma  te  rialier. 

Trä,  i  största  korthet. 

Sten:  naturliga  sten-  oeh  bergarter. 

Tegel  tillverkning.    Beton. 
Mnrbnik.    Kalk,  Hydrauliskt  mnrbrnk. 
Gips.    Lerbruk. 
,  Metaller:  Tackjern,  smidjern,  st&l. 
Koppar  och  dess  legeringar.    Zink. 
Bimaterialier  och  anntrykningHämnen. 


172 

Hällfaslhrl  och  stabiUlcl. 

Absolut  styrka,  motverkande  och  relativ  styrka. 

Häng-  och  spännverk. 

Murars  stabilitet. 

II.     Husbyggnadsldra. 
Byggnadsgnind. 
Murkonstrnktioner,  eldstftder. 
Timmermansarbete:  de  enkla  hopfogningarne. 
Bjelklag,  golf,  tak,  takstolar  samt  trätrappor. 
Snickarearbeten,  glas-  in&lare-  och  jernarbeten. 
Om  kostnadsförslag. 

ni.     Brobyggnadilära. 

Val  af  plats  f  ör  brobyggnad. 

Strandfästen,  bropelare  och  isbrytare. 

Broar  med  en  eller  flere  spännvidder,  med  enkla  eller  förstärkta 
bärvasar,  med  spännverk  och  hängverk.  Eleverne  uppgcira  ritning  tili 
en  enklare  bro. 

rV.    Sjöfällning  och  kärruldikning» 

Hydraulik  i  korthet. 

Dambyggnad. 

Kanalisering  och  utfallsdiken. 

ündersökning  och  nivellering. 

Eleverne  skola  efter  &  marken  företagen  ündersökning  uppgöra 
ett  Projekt  tili  fällning  af  nftgon  sjö  eller  uttappning  af  en  messe. 

FloUning»    (Föredraget  pÄ  svenska  sprÄket.) 

Strömmens  hastighet  och  rigtning  i  fioder,  aar  och  bäckar. 

Medel  att  spara  p&  vattenmängden. 

Flottningsrännor  och  banor. 

Länsar,  samlings  och  delnigsbommar. 

Fri  flottning,  bunden  flottning  och  flottning  inom  bommar.  Ün- 
dersökning af  ett  mindre  v.ittendrag  för  att  utröna  dess  flottbarhet  och 
densammas  förbättrande. 


Geodesiy     Landthushällning    och    TecknhigskoiisL     (Lärareü 
Monteli.) 

Geodesü    (Föredraget  p&  svenska  spr&ket.) 

Första  ftrets  kurs  angäende  de  enklare  mätningsoperationerna 
samt  de  vanligaste  geodetiska  instrument  kommer  att  vid  afgAngsten- 
tamen  &nyo  genomgfts. 


r 


178 

Om  mätning  och  affattning  af  stOrre  fftit.  Systematisk  indelning 
af  methodema.    Stom  och  detaljmfttning. 

Om  grafisk  triangpcilering,  ntfOrligt 

Om  grafisk  mätning  enligt  polygonmethoden. 

Om  grafisk  mätning  enligt  parallelmetoden. 

Trigonometriskt  triangnlering,  med  koordinat  beräkning. 

Om  koordinatmätning  enligt  polygonmethoden. 

Om  koordinatmätning  enligt  parallelmethoden. 

Jemfttrelse  af  dessa  olika  methoder,  deras  fördelar  eller  olägen- 
heter.  Vid  de  olika  methodema  användbara  Instrument.  Om  mätnings- 
metliodemas  till&mpning  vid  olika  yrken. 

Tublinealen  och  Theodoliten  beskrifvas  fullständigt  i  s  amman- 
hang med  de  grafiska  och  trigonometriska  trianguleringsmethodema. 

Om  kompletteringsmätning  och  approximatifva  mätningar. 
I  Om   kartors  upprättande,  beteckningssätten  för  kartor  tili  olika 

I  tekniska  och  ekonomiska  ändamftl.    Om  konnektering.    Om  karta-nträk~ 

ning  och  planimetrar.    Om  afkopiering  och  transportering. 

Om  ytors  geometriska  och  ekonomiska  delning,  om  ägoskifte,  om 
delningsliniers  utstakning,  om  r&-  och  rörläggning. 

Det  väsentligaste  ur  landtmäteriföror:!nin^en  i  geodetiskt  afse- 
ende  genomgäs. 

Om  yertikalmätning:  geometrisk,  trigonometrisk,  horisontÄlnivel" 
lering,  barometermätning.    Om  nivftkartor.    Tachymetri. 

Praktik  i  skogsmarksaffattning  enligt  parallel  methodema  i  Mul- 
tia  revier. 

Landthushälliff.    (Föredraget  p&  finska  sprÄket.) 

Om  nyodling  af  ftker  och  äng.    Karr-  och  mossodling. 

Odling  af  fasta  marker.    Om  växtföljden  Ä  nyodlingar. 

Om  ängsodling  och  ängsvattning,  ora  betesmaTker. 

De  olika  jordbrnkssystemema. 

Reglor  ff^r  de  odlade  växtemas  sköt^el.  skftrd,  borgning  och  f5r- 
varing. 

Om  de  vigtigaste  odlade  räxter  i  Finland:  s&desslag,  sp&nads- 
växter,  rotfrukter,  baljväxter.  Deras  inbftrdes  fftrhftllande  i  växtf öljden. 
ntsädesmängd,  afkastning  m.  m. 

Om  de  vigtigaste  odlade  grässlagfen.    Om  klöfver-  och  gräsvallar 

Om  stftngsel. 

AmndrkHing.  Första  Äret«*  nrs  genomgAs  Änyo  vid  afgAngs- 
tentamen. 

Teckningskonsf. 

Karteritning :  skogsindelnings-  och  beständskarta.  • 

Linearritning:    En  st^^rre   byggnadsritning,  sjelfständigt  utf5rd 


174 

Under  1890  - 1891,  har  undermsning  weddelais  af  de  skilda 
lärarene  enligt  följande  program, 

(Lata  &ret8  lärokurs.) 

A.    Forstvelenskap.    (Direktor  Blomqyist.) 

(Föredrages  p&  svenska  spriket.) 

a.    Om  skogars  anldggning  och  äterväxl  samt  skydd  och  skölseL 
(Inom  denna  nti  Forstinstitntets  reglemente  npptagna  hnfnid- 
nibrik  ingk  följande  läroämnen.) 

SkogtskÖUel,  SländoHslära  och  Forslhislorik, 

Öfversigt  af  forstvetenskapens  indelning,  ntveckling  och  litteratnr. 

St&ndortslära.  Kort  lärokurs  i  mineralogi  och  geologi  med  sär- 
skildt  afseende  fästadt  p&  Finlands  naturförh&llanden. 

Om  jordm&ner,  deras  beskaffenhet  och  uppkomst  samt  fÖrh&Uande 
i  forstligt  hänseende 

Skogsmarkens  förbättrande  och  bibehällandet  af  dess  bördighet. 

St&ndortens  bedömande. 

Efter  afslutad  föreläsningsknrs  i  mineralogi,  geologi,  och  jord- 
m&nslära  aflägges  skild  tentamen  häruti. 

Skogsskölsel,  innefattande  läran  om  skogars  uppdragande,  akOtsel 
och  afverkning. 

Om  olika  best&ndsformer,  brnknings-  och  afverkningssätt 

Om  tallskog.  Trädslagets  i  forstligt  hänseende  vigtiga  egenska- 
per,  dess  ntveckling,  ntbredning  och  st&ndort. 

Tallskogare  behandling,  natnrliga  föryngring,  knitiir  och  olika 
dervid  följda  förfaranden. 

Om  gran-  och  björkskog  en  liknande  framställning. 

Om  asp,  al,  lärkträd  och  öfriga  inhemska  trädalag,  skildring  af 
deras  forstliga  egenskaper,  förhällande,  betydelse  och  behandling. 

Beskrifning  af  n&gra  ntländska  trädslag,  som  fortg&  i  Finland, 
nemligen  Pinna  cembra,  Abies  pichta,  Pinns  strobus  m,  11. 

Om  blandskogar  och  blandade  best&nd. 

Vid  beskrifning  af  de  skilda  trädslagen  redogöres  tiUika  för  de- 
ras natnrliga  föryngring  samt  för  de  olika  satten  vid  deras  uppdra- 
gande medelst  s&dd  och  plantering,  äfvensom  dervid  tili  användning 
konunande  forstliga  knlturredskap. 

Hjelpgallrings  och  rensningshyggen. 

Om  de  olika  skogsbrukningssättens  användbarhet,  lämplighet  och 
betydelse  samt  de  olika  satten  och  formerna  för  deras  tillämpning  och 
ntförande.  Modifikationer  och  kombinationer  af  de  skilda  brnknings- 
satten. 

Af  den  olika  jordbesittningen  betingade  olikheter  i  skogsbmk, 
8&8om  i  statens  skogar,  i  stora  och  i  smä  priyatskogar. 


175 

b.     Bkognlaatalion,     (Lftran   om   hnsb&llnings  och  afverknings. 
regiering.  Föredrages  p&  Bvenska  spr&ket.) 

NOdvändigheten  af  planer  föi  skogshnsh&llning. 

Skogstaxationens  ntveckling  och  litteratnr. 

Om  de  förarbeten,  p&  hvilka  hushAUnings-  och  afverknings-reg- 
leringarne  grnnda  sig. 

Gränser,  arrondering,  Tippmätning,  kartläggning,  olika  slag  af 
kartor. 

Skogan  indelning  i  block,  och  de  synpnnkter  som  dervid  böra 
följas. 

Skogstaxering.  Grunderna  för  knbering  af  träd  efter  olika  me- 
thoder. 

Speoialtaxering,  taxering  modelst  profytor,  okulartaxering. 

De  allmänna  lagarna  för  trädens  tillväxt.    Till växt-ta beller. 

Om  skogars  normalitet  och  yilkoren  derför. 

Blockets  indelning  i  mindre  hnshAllningsdelar,  afdelningar  eller 
periodiska  hyggen,    Skiida  dervid  följda  methoder. 

Hu8h&]lningen8  ordnande  och  regiering,  säsom  val  af  tr&dslag, 
bmkningssätt,  afverkningssätt  o.  s.  v. 

Afverkningens  ordnande  och  nth&lliga  regiering  efter  olika  me- 
thoder, sAsom  yt-  masse-  och  sammansatta  fackverken,  formelmethoder 
m.  fl. 

Samtidigt  med  genomg&ende  af  läroknrsen  i  skogstaxation  npp- 
rättas  af  eleveme  hush&llningsplaner  för  det  eller  de  block,  som  af  dem 
blifyit  nppmätta  och  taxerade. 

Antnärkning.  S&som  af  följande  program  framg&r  kommer  skogs- 
taxation att,  pi  grnnd  af  Kejserliga  Senatens  den  17  december  1889 
derom  gifna  bestämning,  dessntom  förediagas  p&  finska  af  läraren  Mon- 
teil;  men  da  dessa  skilda  fö redrag  af  samma  läroämne  komma  att  be- 
handla  dess  skilda  delar  i  olika  omfattning  och  pä  olika  satt,  bÖra  alla 
elever  genomg&  och  aflägga  förhör  i  hvardera  af  dessa  lärokurser 


Forstbotanik,  växtanatomi,  fysiologi  samt  läran  om  i  Flnland 
förekommandey  för   skogen    nyttiga  och   skudliga  djur. 
(Lektor  Furuhjelm.) 

Forstbotanik  jemte  växtanatomi  och  fysiologi. 
(Föredrages  pÄ  svenska  spr&ket.) 

I.    Inledning.    Celler,  växtemas  elementarorgan. 

Växtrikets  indelning  nti  fröväxter  och  sporväxter. 


176 

Taxtkroppens  grnndfonner  eller'  morfologlska  gfrandorgan  hoe 
fröYäxtema:  rot,  stam,  blad,  hAr. 

n.    Läran  om  växtemas  elementarorgan. 

1.  Gellen. 

2.  Cellföreningar. 

m.  Öfyersigt  af  inom  Finland  i  yildt  eller  förvildadt  tiUBt&nd  före- 
kommande  trädslag  och  anmärkningsTärda  boskarter  jemte  an- 
gifvande  af  deras  ntbredning  inom  landet. 

1.    Träd. 
n.    Trädslag,  som  bilda  skogsbest&nd  af  betydande  storlek. 
h.    Trädslag,   som  mest  förekomma  spridt  och  blott  eällan  samt 
p&  obetjdliga  arealer  bilda  bestÄnd. 

c.    Trädslag,  som  endast  fö  ekomma  spridt. 
2     Bnskar. 

IV.  Speciel   skildring  af  förberörda  inhemska  trädslag  och  bnskarter 

äfvensom   af  sAdana  ntländfka,  som  för  Finland  äro  i  forstligt 
afseende  anmärkningsvärda. 

1.  Botaniska  kännetecken. 

2.  I  öfrigt  anmärkningsvärda  egendomligheter  nti  yttre  form 
och  inre  byggnad. 

V.  Säsom  förberedelse  tili  läran  om  växtemas  näring  framstäUes  i  stör- 

sta  korthet  kemiens  första  gmnder. 

Läran  om  de  i  Finland  förekommande  för  skogen  nyt- 
tika  och  skadliga  djur.    (Föredrages  p&  svenska  spriket.) 

VI.  Öfver-igt   af  de  djnrgmpper,   som  knnna  anses  vara  för  skogen 

nyttiga  eller  skadliga. 

VII.  Speciel  skildring  af  nyttiga  och  skadliga  djur,  deras  kännetecken, 
förekommande  och  lefnadssätt,  den  nytta  eller  skada  de  föror- 
saka,  samt  de  medel  man  bar  att  skydda  skogen  mot  denna 
sednaste. 

1.  Däggdjur. 

2.  Foglar. 

Anmärkning.  Ehnrn  en  motsvarande  skildring  af  insekternas 
klass  ing&r  först  nti  2:dra  ärets  läroknrs,  komma  dock  redan  nnder 
l:sta  Aret  ett  antal  arter  nr  de  i  forstligt  hänseende  vigtigaste  Insekt- 
grupperne  att  nnder  demonstrationstimmar  föreläggas  eleveme  tili  an- 
dersökning  och  bestämmande,  hvarjemte  nnder  exknrsioner  pAträffade 
arter  blifva  tili  lefnadssätt  och  betydelse  för  skogen  skildrade. 

Exknrsioner,  demonstration  och  praktik  vid  tillfälle  och  behof. 


177 

Forsimatematik,   JagÜära  och  Ingeniörvefenskap,    (Forstmä- 
star  Hackstedt.) 

A.  Forstmatematik.    (Föredrages  p&  finska  sprAket.) 
Sftsom  inledning  —  rata  linniens,  cirkelns  och  parabelns  eqvati- 

oner  nr  analytiska  geometrin. 

Dendrometri, 

Kubikinnehället  af  fällda  siammar. 

Instrnment  för  fysikalisk  knbering. 

Instniment  för  diameter-  och  längdmätning. 

Inflytandet  af  fei  begAngna  Tid  diameter-  och  längdmätning. 

Trädstammens  form,  den  s.  k.  stamkurven  och  de  linnier  den  kan 
jemföras  med:  rata  linnien,  parabeln  och  Neilska  parabeln. 

Xroppar.  som  begränsas  af  ytor,  hvilka  knnna  betraktas  1  af va 
nppstAtt  genom  rotation  af  dessa  linnier:  cylindern,  konen,  paraboloi- 
den  och  neUoiden,  äfyensom  dessa  kroppars  afstympande. 

Tfädkuberingtmeloder  och  formler, 

a.  Vid  yetenskapliga  undersökningar,  sektionsvis:  da  sektionens 
diameter  mätes  i  bAda  ändame,  pA  midten  eller,  enligt  Simpsons  regel 
i  ändarne  och  pA  midten. 

6.  För  praktiska  beLof:  dA  knbikinnehAIIet  beräknas  som  funk- 
tion  af  medeldiameter,  midteldiametem,  öfver  och  nnder  midteldia- 
metem  samt  diametem  pA  en  tredjedel  af  höjden. 

Kubikinnehället  af  släende  Iräd. 

Dendrometrar. 

Okulär  nppfikattning. 

Uppskattning  efter  formtal,  oäkta,  äkta  och  absoluta. 

Presslers  riktpnnktsmetod. 

Sektionsvis  knbering. 

Kubikinnehället  af  heia  bestand. 

Okulär  taxering. 

Genom  att^upptaga  heia  bestAnd  stamvis: 

Medelprofträd  för  heia  bestAndet,  för  diameter-  och  höjdklasser. 
Bestinds  rikthöjd  och  formtal. 

Genom  profytor. 

Beräkning  af  profträd  och  bestAnd  enligt  Brandts  satt  att  gA 
tillTäga. 

Bendrometiska  öfuingar  i  skogen. 

B.  Jagt'lära,    (Föredrages  pA  ünska  sprAket.) 
Jagt-historik. 

Jagt-yapen:  sten-  brons  och  jernAldems,  samt  äldre  och  nn  all- 
männast  begagnade  skjntvapen. 


178 

Gevärets  skOtsel  och  skottställning. 
Skjutkonst;  en  projektils  bana. 

Mindre  drefjagter  &  varg  och  lo  efter  föregängen  sp&rning. 
Skjut  och  jagtöfningar.    De  aednare  i  synnerhet  pA  varg  och  lo, 
ifall  tillfälle  dertill  yppar  sig. 

C.     Ingenörvetenskap.     (Föredrages  p&  svenska  spr&ket.) 
Kllmün  üyt/ffnndslära. 
Hyggradsma  lerinUcr. 

Trä,  i  största  korthet. 

Naturliga  sten-  och  jordarter. 

Konstgjorda  stenar,  tegel,  beton. 

Murbruk,  kitt. 

Metaller:  tackjern,  smidjern,  at&l,  koppar  dera«  legeringar,  zink,  bly. 

Bimaterialier  och  anstrvkningsämnen. 

I).      Vufjbi^ggnnddära.     (Föredrages   p&  svenska  sprAket.) 
Olika  slag  af  vägar.    Vägars  liistorik. 

Vägars  planriktning,  längdprofil  och  bredd. 
Vägundersökning,  utstakning,  kurvntBlagning. 
Nivellering. 

Väganläggning  pä  olika  sla;s  terräng. 
Griisad-  stenlagd  och  Mac- A  damiserad  körbana. 
Stödjemurar,  trummor  och  knlrertar. 
Räckverk  och  grindar 
Vägunderh&U. 

Grunder  för  uppgörande  af  kostnadsf örslag. 
Eleverne   skola  k  marken  utföra  vägunderaökning  och  pi  grnnd 
deraf  uppgöra  ett  vagbyggnads  projekt  jemt-e  kostnadaförfllag. 


Forsttaxaiio)! ,  Skogsvärdeberäkningy    Geodesie,  LandthushaU- 
ning  och  Teckningskonst.  (Läraren  Montell.) 

A.     ForsitaxtUion.    (Föredrages  pÄ  fin^ka  sprÄket.) 

I.    Ofversigt  af  ßkogstaxationens  utveckling.  Deünition  om  nödyändig- 
beten  af  planmässigt  ordnad  hnshAllning. 

ir.  Förarbeten  vid  skogstaxation.  Geometriska  f  örarbeten,  uppmatning 
och  blockindelning.  TaxRtoriska  förarboten:  (ifversigt  af  olika 
taxeringsmetoder. 

III.  Om  skogstaxoring :  Trädkubering.  Specialtaxering.  Profytsta- 
xering.  Okulartaxering.  Tillväxtunderaökning.  Tillväxttabeller.  Be- 
st&ndsbeskrifning. 

V.     Om  val  af  trädslag,  ])rukningfiflätt»  omloppstid  m,  m. 


179 

V.  Om  flkogars  normalitet  och  vilkoren  der  für.    Gm  blockindelning 

i  mindre  hnsh&Unings  afdelningar  och  periodiska  hyggen. 
Olika  indelningsmetoder :  hyggesiudelning,  fackverksmetoderiia  (yt-, 
masee-  och  kombinerade  fackv.  metoderna),  formelmetoderna,  fi- 
nanciela    taxatlonsinctoden  m.  Ü. 

VI.  Om  indelning  för  trakthuggning  och  timmerhlädiiiug. 

Vn.    Om  de  vid  skogtfindelniuo:  förekommande  handlingar  och  kartor. 
Momenten  V — VII  genomgäs  Irsta  Aret  i  korthet  och  under  2:dra 
&ret  fnllständigare. 

B.     Skogsoärdeheräkyünfj.     (Föredracres  pA  fiuska  spr&ket). 

L     Indledning.    Littäraturöfversigt.    Definition. 

n.    Olika  fall  som  föranleda  skogavärdeberäkuing. 

1).  Köp,  byte,  delning,  beskattning:,  sammanläggning,  expropri- 
atioQ,   seiTitntere    inlösning,  skadeersättnin?:  jordafsöndring. 

2)  forstliga  och  forstatatistiska  beräkningar:  Omloppstid,  val  af  träd- 
alag,  kultarme  toder,  slutning^grad,  brukningsmetoder,  svedje- 
bruk,  katningsbruk,  timmergallriug  m.  m. 

III.  Om  olika   kapital  och  produktiondf aktorer;  ränta,  räntefot. 

IV.  Om   ränteberäkningar:    1)  eukel   ränta,  2)  aritmetisk  medelränta, 

3)  geometrisk  medelränta  och  4)  begränsad  ränta  samt,  5)  ränta 
p&  ränta. 

V.  FramstäUning  och   deduktion  af  oUka  ränte-prolongerings,  diskon- 

terings-  och  kapitalioeringd  formler. 

VI.  Of^ersigtlig   och   inledande  framätällning  af  olika  satt  für  beräk- 

nande  och  bestämmande  af  jordvärdet,  best&ndfivärdet  och 
skogsTärdet. 

.C     Geodesi.    (Föredrage«  pft  finska  spr&ket). 

I.  Inleduing.    Systematisk  indelning.    Om  jordytan»  form.  Om  skalor. 

II.  Om  ntstakning  af  rata  linier. 

Hjelpmedel:  ögat;  om  den  minsta  synvinkeln,  kikare  och  tnb, 
flignaler,  t^takar.  Stakningdreglor:  utan  och  med  hinder,  stak- 
ningsfeL 

ni.    Om  liniemätning. 

Längdmätningsinatrumenter.  Jemförelse  mellan  dessa.  Fel-or- 
saker.    Distansmätning. 

IV.    Om  vinkelmätning. 

Rata  yinklar,  nppmätta  med  olika  instmment. 

Grafiska    yinkelinstmment:    mätbord    med  diopterlineal,   tubli- 

neal,  kompass  m.  m.    Fel-orsaker.    Jostering. 
Graderade  yinkelinstmment:  bussoler,  astrolabier,  theodoliter  och 
spegelinstmment.    Om  nonier  m.  m.;  viukelbestänming  genom 


180 

chordan.     Fel-orsaker     vid    graderade    instrument     Juätering. 
Olika  noggranhet. 

V.  Medelbar  afstAndsmätning.    Olika  härvid  använda  iuBtrament  och 

metoder.    Afskärnings-    och  in^kärningämätning.    Potheuots  och 
Hansens  problem. 

VI.  Om  figarmätning:  olika  infltmment  och  methoder. 

VII.  Om  parcellmätning:  affattning  af  mindre  fält  och  dervid  an- 
vända  olika  metoder. 

VIII.  Förberedande  öf versigt  af  metoderna  vid  mätning  af  stöirefäit; 
Kartors  förfärdigande  och  uträkning  m.  m. 

IX.  Historisk  öfverblick  öfver  landtmäteriets  utveckling  i  Sverge  och 

Finland. 

Praktik  i  skogsmätning  uti  Saarijärvi  revier. 

D.     Land^huskdllning.    (Föredragea  pft  finska  sprftket). 

I.  Inledning.    Om  svedjebmket. 

II.  Om  jordlagren;   äkerjordarterna;   deras   kemlska    och    fysikaliska 

egenskaper;  om  jordförbättringsmedel. 

in.  Om  gödning.  Växternas  näringsämnen.  Olika  gödningsmedel; 
fullständiga  och  ofallständiga,  artificiella.  Stallgödselns  behandling. 
Öfversigt  af  best&ndsledarne  i  olika  gödningsämnen. 

IV.  Om  dikning.    Fördelar.    Olika  metoder.    Djuplek  och  form. 

V.  Om  jordens  bearbetning  och  olika  redskap.    Om  trädning. 

VI.  Jordbrukßsystemerna:  Skiftesbruk.  Vexebriik.    Olika  cirkulationer. 

£.     Tecknings  konsL 

Eartaritning.     Öfningskarta.     Skogsindelningskarta.    Linearrit- 
ning.    Tjämgn,  enklare  byggnadsritning. 


181 

Med  Evois  Forstinstitut  är  tili  följd  af  Nädiga 
Kungörelsen  af  den  6  April  1876  en  skild  skogsvak- 
tareskola  förenad.  Keglementet  för  densamma  är  af 
den  26  maj  1876,  och  den  1  november  samma  är 
öppnades  inrättningen.  Föreständare  för  sagda  skola 
är  Direktom  för  Forstinstitutet,  och  enligt  ofvan- 
nämnda  res^lemente  anställes  en  biträdande  Forslmä* 
atare,  hvilken  det  äligger  att  undervisa  uti  vissa  äm- 
nen  vid  skogsvaktareskolan,  handleda  elevernes  mät- 
ningsöfningar,  öfvervaka  deras  praktiska  arbeten  i 
revieret,  äfvensom  att  biträda  Forstmästaren  vid  re- 
vierförvaltningen.  Direktem  föredrager  skogshushäll- 
ningens  allmänna  grunder,  kännedomen  om  skogsträ- 
den  och  deras  Standort,  äfvensom  om  de  vigtigaste 
författningar  rörande  skogsbruket  och  jagten. 

Läraren  undervisar  i  stilskrifning,  ritning,  kar- 
tearbeten  och  karteuträkning  m.  m.,  upprättande  af 
dagsverkslistor  och  rapporter  samt  bokföring. 

Forstmästaren  meddela  kännedom  om  de  för 
skogen  nyttiga  och  skadliga  djur,  kunskap  om  rof- 
djursjagt  och  skjutkonst,  samt  undervisar  i  geodesi, 
räknekonst  och  rättskrifning. 

Undervisningen  i  trävirkesslöjd  ledes  af  en  vid 
skogsvaktareskolan  anstäld  slöjdare. 

För  inhemtande  af  nödig  praktisk  insigt  och 
färdighet  i  de  allmänna^te  tili  skogsskötseln  hörande 
göromäl,  äro  lärlingame  skyldige  att,  sä  vidt  sädant 
medhinnes,  efter  Direktors  bestämmande,  utföra  alla 
inom  institutet  underlydande  kronoparker  förefallande 
arbeten,  säsom  skogsafverkning,  upparbetning  af  virke 
med  yxa,  bila  eller  säg,  rensningshyggen,  hjelpgall- 
ring,  skogssadd  och  plantering,  frö  insamling,  anlag- 
gning  och  skötsel  af  plantskolor,  skogsbevaknings 
göromäl,  kol-  tjär-  och  pottaskebränning,  trävirkeslöjd, 
äfvensom  vid  institutet  förekommande  arbeten,  säsom 
jotdgräfning,  kompostberedning,  vedhuggning  m.  m. 


182 

Den  teoretiska  undervisningen  meddelas  under 
minst  300  tiinmar  för  hvardera  läroäret. 

Lärotiden  utgör  hegst  tvä  är,  med  skyldiget  för 
lärling  att,  för  erhällande  af  afgängsbetyg,  derunder 
genomgä  fuUständig  lärokurs. 

Lärling  anses  säsom  tjenstehjon  och  är  under- 
kastad  Direktors  husbonderätt  samt  bor,  sedan  han 
blifvit  tili  lärling  antagen,  infinna  sig  vid  skolan 
den  1  päföljande  November.  Lärling  afgär  den 
15  Oktober  med  afgängsbetyg,  ntfärdadt  af  Direktor. 

Ansökan  om  vinnande  af  inträde  i  skolan  bör 
insändas  tili  Direktor  före  den  1  Juli,  ätföjld  af 
prestbetyg  öfver  innehafvande  älder  (emellan  20  och 
30  är)  samt  god  frejd;  läkareintyg  öfver  frisk  kropps- 
bildning;  orlofssedel,  X)m  sökanden  förut  varit  i  tjenst, 
äfvensom  intyg  utfärdadt  af  folkskolelärare,  att  sö- 
kanden kan  läsa  rent  i  bok  pä  modersmälet  samt 
skrifva  och  räkna  minst  qvatuor  species  i  heia  tal. 
Undervisningsspräket  är  hufvudsakfigen  finska  men 
för  svenska  talande  lärlingar  jemväl  svenska. 

Lärlingarne  ätnjuta  under  skoltiden  kostnadsfri 
undervisning,  qvarter,  värme  och  belysning  samt 
möbler,  sängkläder  och  tvätt.  Vidare  erhälla  de  1 
mark  om  dagen  i  kostpenningar  samt  60  mark  för 
äret  i  beklädnadshjelp. 

Hvarje  är  emottagas  vid  skolan  sex,  och  utdim- 
miteras  lika  mänga  lärlingar.  Tills  dato  hafva  78 
lärlingar  blifvit  utdimmiterade 

Den  forste  Läraren  vid  skogsvaktareskolan  och 
tillika  biträdande  Forstmästaren  i  Evois-  Vesijako  re- 
vier  var  utnämnde  Forstmästaren  i  Simo  revier  JRo- 
bert  Montell  (1876—1880),  Efter  honom  innehades 
tjänsten  af  nuvarande  Skogsinstruktören  August  Ben- 
jamin  Heikel  (1880—1884),  och  sedan  är  1884  af 
Forstkonduktören  Carl  Emil  Nylund. 

Huru    den  praktiska  och  teoretiska  undervisnin- 


18B 

gen  bedrifves  vid  skogsvaktareskolan  framgär  af  föl- 
jande  uppgifter  ur  dagsverkslistan  für  är  1890  för 
Evois  skogvaktareskola. 

Till  kulturarbeten   hafva  ätgätt  224  ^/^  dagsver- 
ken    (sadd    af    nägot    öfver    6   kilogram  frö  af  olika 
trädslag,    samt    utplantering    af    24,500    plantor   uti 
olika    delar    af    Evois    kronopark);    tili  hjelpgallring 
136    dagsverken;    tili    uppqvistning    af    träd    34  Y^ 
dagsverken;  tili  fällning  af  sägtimmer  171  dagsverken; 
tili  bilning  af  bjälkar  174  Yj  dagsverken;  tillbiträde 
vid    ängsagen    125   dagsverken;   tili   rensning  af  ärs- 
hy^en  1 1  dagsverken ;  tili  uppmätning  af  sägtimmer 
22     dagsverken;    tili    öfningsmiitningar    i    Tammela 
socken  under  ledning  af  Forstmästaren  C.  E.  Nylund 
301  Y4  dagsverken;  tili  biträde  vid  pärthyfveln  68  Y4 
dagsverken;  tili  bränning  af  kolmilor  655  Y4  dagsver- 
ken;   tili    bränning    af  tjära  24  Y4  dagsverken;    tiU 
slöjdverkstaden    442  Y2   dagsverken;  tili  byggnadsar- 
beten  57  Y4  dagsverken;  tili  flottning  af  stock  59  Y4 
dagsverken;  tili  diverse  landtbruksarbeten  51  Y^  dags- 
verken; tili  extra  arbeten  pä  institutet  225  Y2  dags- 
verken;   tili    teoretisk    nndervisning    vid   skolan  381 
timmar    eller    420    dagsverken.     Tillsammans  mider 
är  1890  3,212  Y2  dagsverken. 


13 


184 


-^1 


I 


CO 


O» 


IC 


— 1 

I 


-^1 


>5 

er 


TT 

3 

B 

cr5 


OD 

C 


:     3 


X 


o 

p: 

CD 

p: 

O 

pr 

qs 

3 

SD 

3 

3i 

• 

3? 

• 

Ä 

o 

p: 

Ö 

?r 

3 

f 

3 

crq 

OQ 

• 

ax 

>1 

•-< 

£* 

O: 

3^ 

P3 

3 

ai 

cnj 

• 

p 

• 

3 


p 


S" 

(•-• 

•-<• 

pmt 

h^« 

OD 

«-»- 

o 

►^ 

N-. 

___ — 

P 

• 

W 

Ni«« 

r^ 

3 

^i'« 

^^m 

^^ 

ors 

• 

• 

!z! 

p: 

a 

3 

3- 

i^« 

CD 

3 

r^ 

0^5 

• 

c 

p 

• 

3 


c 

CD 

I 

cc 

TT 

o: 


3 


o 
er; 

I 

c:    ' 

93 


3^ 

3 


p: 

3 
I    ^-• 

3 

CT? 


<  22: 


p: 

3 


3 

crq 


3 


o 

Qß 
I 

c: 


CT? 


02 

O 

er? 

I 

an 

c: 

sc 


3 

3 
0^5 


p: 

3 


O^ 


•    (X> 

«-t-  e*-  "-»s 

p:        3 

3   3   S' 
3*3    ^ 


•a  H  S  u  I  u  j  o    «  ^  8  1 1  5[ « .1  d 


•a«Suiuj(j    B^si;ii«.ij 


po 

3 

P 
35 


OQ 


o 

3 

p 

CT? 


H 

o 
•-« 

OD 

P 

Cf5 


o: 


cg 


^ 


0 

OQ 

B 

15' 

P 
« 

0 

M 
P 

Ol 

p« 

M 

e 

c 

V 


t 


185 

Angäende  kostnadema  för  Evois  Forstinstitut 
och  Skogsvaktareskolan  kan  omDÜmnas,  att  det  arit- 
metiska  medeltalet  under  ären  1883 — 1890  stigertill 
34,426  mk.  21  penni  per  är.  Häraf  utgör  den  ärli- 
gen  utgiften  för  Forst  inst  itutet  23,827  mk.  47  penni, 
och  för  Skogsvaktareskolan  10,598  mk.  74  penni. 


etsitseIs:osra.r2:ie.*) 

Af 


Oaktadt  frägau  om  utleverering  af  sägtimmer 
frän  kronoskogarne  i  landet  för  närvarande  är  linder 
behandling  af  en  för  saken  nedsatt  korait^,  torde  det 
icke  vara  öfverflödigt  att  äfven  utom  komiten  dryfta 
denna  forstliga  lifsfräga,  om  ock  den  redan  upprepa- 
de  ganger  varit  tili  tals  säväl  i  prassen  som  vid  forst- 
föreningens    ärssammanträden   ären    1888    och  1890. 

Till  en  början  uppstär  da  frägan  om  hvilketde- 
ra  försäljningssättet  blefve  säväl  för  säljaren  som  för 
köparen  fördelaktigare,  per  stam  eller  per  kubik  matt. 
Att  gif va  ett  kategoriskt  svar  härpä  vore  i  hög  grad 
vanskligt,  enär  det  fuUkomligt  beror  pä  försäljningsvil- 
koren,  synnerligast  vid  försäljning  enligt  kubikmätt, 
hvilketdera  sättet  är  att  föredraga.  Skulle  1 873  ärs  för- 
säljningsvilkor  fortfarande  böra  följas  oförändrade,  vo- 
re jag  frestad  att  obetingadt  förkasta  all  försäljning 
per  kub.  matt  men,  med  i  nödiga  delar  förändrade 
vilkor,  kan  och  bör  sagde  försäljningssätt  icke  helt 
och  hallet  kastas  öfverbord.  Att  man  vid  utbjudan- 
det  af  öfverärig,  skadad,  lägvuxen  och  qvistig  skog, 
sädan  den  i  allmänhet  förekommer  i  de  nordliga  de- 
larne  af  landet  och  der  den  först  vid  uppnädda  grof- 

*)  Uppoatseu  inlemnad  redan  i  börjau  af  aret,  ehru  tryckniu- 
gen  blifvit  fördröjd.    Bed. 


187 

va  dimensioner  vioner  afsättning,  mäste  föredraga 
stamvis  försölJDing,  är  8Jelffallei,dä  deremot  försäljning 
enli^  kubikmätt  pätagligen  är  fördelaktigare  vid 
utbjudaudet  af  jämförelsevis  frisk,  högväxt  och.  form- 
f all  skog.  1  hvarje  fall  anser  jag  dock  att  speku- 
lanteme  böra  sättas  i  tillfälle  att  göra  sina  anbud 
enligt  hvartdera  f örsäljningssättet ;  det  slutliga  af gö- 
randet  af  anbud en  hänskjutes  ju  dock  tili  Kejs.  Se- 
naten, hvars  beslut  torde  fattas  i  enlighet  med  den 
utredniug  forstförvaltningen  om  hvarje  särskild  skogs- 
trakt  kan  lenna. 

För  att  spekulanterna  pä  förhand  mä  kunna  grand- 
li^  undeniöka  de  utbjudna  skogstrakterna  bor 
auktioDskungörelsen  utfürdas  tidigare  äu  härintills 
Tarit  vanligt.  Härför  bör  heller  intet  hinder  möta, 
enär  all  skogautstämpling  utan  olägenhet  kan  afslu- 
tas  ittom  november  manad,  fällningsförslaget  insändas 
inom  deoember  och  auktionsknngörelsen  utfärdas  inom 
d^äföljande  februari. 

Vid  virkesutfltämplingen  klassificeras  träden  i 
2  ä  3  klasser,  b^oende  utaf  hurudant  virke  och  hvil- 
ka  dimensioner  de  uppskattas  kunna  lemna  och  bör 
utstämplingen  ske  tili  en  viss  minimi-brösthöjdsdiame- 
ter,  olika  i  skilda  delar  af  landet,  alt  efter  hvilka 
dimensioner  ä  hvarje  ort  fördelaktigast  kunna  afsät- 
tas.  Den  faststälda  minimidiametem  bör  dock  i  vis- 
sa  fall  kunna  f mngäs,  pu  skäl  som  i  utstämplingsläng- 
den  anföras.  I  ett  hc^viixt,  formfuUt  och  slutet  be- 
stand künde  t.  ex.  af  verkningen  af  endast  sadana  trtid 
som  fvlla  den  för  orten  bestämda  minimidimensionen 
föranleda  en  obetydlig  utglesning  tili  men  för  de  qvar- 
blifna  träden,  som  dock  tili  betydligt  antal  kunna  fylla 
sagstocks  dimensioner;  i  dylika  fall  vore  derföre  skäl 
att  antingen  utstämpla  virket  tili  klenare  dimensio- 
ner, isynnerhet  om  beständet  är  behüftadt  med  ska- 
dor,  eller  ock,  om  beständet  säkert  pröfvas  uthälligt, 
lemna  det  tili  en  senare  afverkningsperiod. 


188 

Vidkommande  vilkoren  för  den  stamvisa  försälj- 
ningen  kande  antingen  du  gällande  vilkor  att  priset 
erlägges  för  hvarje  utstämplad  stam,  oberoende  af  det 
utfallande  virkets  beskaffenhet,  följas  eller  ock  künde 
anbuden    göras    skildt  för   de  olika  klasserna  (friska, 
skadade,    vrak)    med   utstämplingslängden   tili  grnnd 
för  betalningen  och  utan  att  nägon  prisförändring  finge 
ske   oaktadt  virket  vid  afverkningen  utföUe  vare  sig 
sämre   eller   bättre   an  det  nppskattats  vid  stämplin- 
gen.     Mer  eller  mindre  osäker  blir  ju  nog  klassifice- 
ringen  af  ä  rot  stäende  träd,  da  det  är  svirt  att  upp- 
täcka    alla   felaktigheter  men   köparen  blir  ja  äfven 
sjelf    i    tillfälle    att   undersöka  skogen  och  göra  sina 
anbud  derefter.  För  att  undvika  tvister  ora  tili  hvil- 
ken  kategori   de  utdrifna  blocken  skola  hänföras  bör 
dock  forstmannens   utstämplinglängd  titgöra  gründen 
för    betalningen.     Kontrollen    öfver  att  köparen  icke 
afvärkar  ostämpladt  virke  och  qvarlämnar  stämpladt 
ä  rot  i  skogen,  blir  nog  svär  vid  stora  afverkningar, 
isynnerhet    som  köparen  mäste  berättigas  aftrumma 
skadade    stamdelar    i  skogen  och  brösthöjdsstämpeln 
dymedelst  försvinner  ä  en  del  af  de  ntsläpade  bloc- 
ken men  dylikt  ofog  mäste  man  väl  söka  förekomma 
dels  genom  talrik  bevakning  (pä  köparens  bekostnad) 
d&  ofog  bemärkes,  dels  genom  böter  för  köparen  om 
hans  arbetsfolk  fäller  ostämpladt  virke  eller  om  träden 
fällas  utan   qvarlemnaude   af  rotstämpeln  ä  stubben, 
dels    genom  att  möjligast  noggrant  uppräkna  i  sko- 
gen qvarblifna  vrak  (hvilka  alla  köparen  älägges  fälla, 
n.  b.  sävida   de  äro  utslämplade)  äfvensom  ntsläpade 
rotblock,  hvilka  sammanlagdt  utgöra  ntstämplingssum- 
man.     Den   slutliga   besigtningen   af  hygget  sker  pä 
bar  mak. 

Punkt  för  punkt  följande  1873  ärs  bref  skall 
jag  här  nedan  söka  utlägga  de  förändringar  jag  deri 
tyckt  mig  finna  af  behofvet  päkallade: 


189 

Afdelnlngen  A. 

l:o).  Stock  understigande  7  meters  längdkube- 
ras  sora  cy lindrar  med  toppskärsarean  tili  bas,  sälun- 
da,  att  ä  barkad  stock  diameter  som  utöfver  heia 
cm  innehäller  del  deraf ,  köjes  men  ä  obarkad  stock 
säokes  tili  närmaste  jemna  cm;  jemna  cm  räknas  i 
hvardera  fallet  för  fallt.  För  stockar  öfverstigande  7 
meters  läng,  hvilka  i  öfrigt  mätas  i  likhet  med  kor- 
t^re  längder,  ökas  kub.  innehället  för  längder  af  7,  l  — 
9,5  meter  med  20  procent  och  för  längder  af  9,6—10,4 
naeter    med    25   procent  o.  s.  v.  i  sammaproportion. 

2:o)  &  3:o).  Bestämningen  om  maximilängden 
bortfallei!  och  kimde  miniraidimensianen  utgöra  4,5 
m.  X  22  cm.  (motsv.  15'X9 ')  »len  om  blocket  vid 
3,5  m:s  längd  bar  25  cm:s  diameter  (12'X10")  bor 
deima  dimenaion  ännu  emottagas  (kub.  innehället  för 
bäda  dessa  dimensioner  är  i  det  närmaste  detsamma); 
procenttalet  af  korta  längder  som  köparen  förpliktas 
emottaga  bortfaller. 

4:o).  Virket  nttages  tili  22  cm:8  tjocklek  oaf- 
sedt  qvißtar  och  krokar,  med  rättighet  för  köparen  att 
attaga  äfren  klenare  virke  ätminstone  tili  20  cm, 
hvilket,  om  sädant  utsläpats  bor  mätas  och  debiteras 
tili  füllt  pris. 

5:o)  &  6:o).  Som  fei  anses  endast  verklig  mjuk, 
i  trädet  inträngd,  röta,  hvilken  köparen  ä  det  at- 
stämplade  virket  äger  ädagalägga,  ända  tills  rötan  upp- 
hör,  meddelst  vid  hvarje  halfmeter  gjorda,  tili  trädets 
kärna  sig  sträckande  inhuggningar  (eller,  om  röitan 
tidigare  upphör,  tills  denna  slutar)  och  böra  inhugg- 
ningame  vara  gjorda  före  virkes-mätningens  p&bör- 
jande.  Vid  mätningstillfället  hör  ingen  huggning, 
säsom  i  hög  grad  tidsödande,  företagas,  förutom  hvad 
som  erfordras  för  att  utlevereraren  skall  kunna  kontrol- 
lera  rötans  förekorast  i  skäret  (inhuggningen).  Allt  virke 
som  icke  före  mätningstillfället  .försetts  med  inhtigg- 


190 

ningar  mätes  som  friskt,  äfvea  om  röta  ögonskenli- 
gen  förekommer,  gäsnart  dennas  utsträckning  icke  är 
konstaterad  genom  sagde  inhuggningar.  Kämspricka, 
vindtorka,  torra  qvistar,  «jäytäjä»,  boraslag,  brandsär 
m.  m.  räknas  ej  för  fei,  s&framt  icke  köparen  genora 
oftas£^de  inhuggningar  konstaterat  att  röta  fran  dem 
uppkommit  och  utbredt  sig  i  virket.  Om  fr&n  ett 
skadadt  träd  ett  block  af  ofvansagda  minimidiraensi- 
oner  utfäs,  bor  det  uttagas. 

Afde  Hingen  B. 

l:o).  Virket  utbjudes  alternativt  per  kub.  me- 
ter  och  per  stam,  med  iakttagande  af  of van  föreslag- 
na  vilkor. 

2:o).  Om  ßtockens  knbering  är  redan  sagdt  i 
afd.  A.  l:o). 

3:o).     Kunde  blifva  ofärändrad  utom  att  det  om 

toppqvistningsersättningen  matte  stadgas   «— ^ — 

—  emot  det  att  kciparen  i  ersättning  härför  tili  kro- 
nan    erlägger    5    penni    för    hvarje  utstämplad  stam, 

hvilken    ersättning    bor tili  revierets 

forstkassör  erläggas». 

I  detta  fall  behöfde  ej  skildt  anslag  tili  topp- 
qvistning  utreqvireras,  utan  finge  forstmästaren  anvi- 
sa  af  de  tili  kassören  inbetalda  medlen  efter  behof 
och  sedermera  redovisa  för  toppquistnings  kostnaden. 

4:o).  Virkets  mätning  verkställes  sedan  det  ge- 
nom  köparens  försorg  utsläpats  tili  närmaste  flötled 
och  upplagts  ä  stranden  deraf.  (Ordet  «kubering»  i 
1878  ärs  bref  bör  i  allmänhet  ersättasmed  «mätninsr^ 
ty  denna  försiggär  i  skogen,  kuberingen  deremot  pi 
kammaren.) 

5:o).  Sedan  virket  blifvit  uppmätt  berättigas  kö- 
paren bortflöta  detsamma,  dock  bör  virket  under  he- 
ia den  tid  det  af  verkäs,  qvarligger  &,  eller  flötas  inom 


191 

kronojorden  underkastas  bevakning,  hvilken  ersättes  af 
köparen,    enligt  af  revierförvaltaren  lerauad  räkning. 

Virket  bör  af  köparen  uppläggas  salunda,  att  olika 
trädslag  icke  saimnanblandas,  att  hvarje  stocklängd 
la^es  i  särskilda  staplar,  vid  äfventyr  att  kortare 
längder  annars  mätas  lika  med  de  längre  och,  att 
toppändame  i  en  stapel  alltid  vändas  ät  samma  sida,  ty 
miitningen  af  timrets  tjocklek  sker  blott  frän  en  sida 
— toppskärets  af  stapeln —  och  alla  stockändar,  äf ven  de 
tillfälligtvis  ät  orätt  sida  ripplagdarotändame,ansesoch 
mätas  säsom  toppskär.  Möter  svärighet  vid  bestämman- 
det  af  stapehas  toppskärssida  (tili  följd  af  större  bland- 
ning  utaf  topp-  och  rotändar)  eger  revierförvaltaren 
(utlevereraren)  derom  afgöra.  Timm  er  med  inhugg- 
ningar  böra  tili  mätningen  vara  upplagda  i  en  rad 
ä  knberingsplatsen,  med  inhuggningama  vända  uppät. 
Sker  sädant  icke  värderas  timret  sasom  oskadadt,  ty 
rallning  af  stocken  behöfver,  säsom  tidsödande,  icke 
f öretagas,  säframt  icke  utlevereraren  af  en  eller  annan 
orsak  önskar  företaga  sädan. 

Köparen  äligger  fälla  hvarje  utstämplad  stam. 
Qvarlemnar  han  i  skogen  dugUgt  virke  af  of- 
vansagda  minimidimensioner  debiteras  han  derför  af 
revierförvaltaren,  utan  att  likväl  vidare  berättigas  bort- 
föra  detsamma.  Samraa  förfaringssätt  tillämpas  ä  stam- 
mar  som  köparen  tilläf  ventyrs  lemnat  ä  rot  stäende  och 
knberas    sädana   träd  approximativt  af  utlevereraren. 

6:0).   Bortfaller. 

7:o).  Om  tiden  för  virkets  afverkning  öf verenskom- 
mer  köparen  med  revierförvaltaren  men  tiden  för  vir- 
kets uppmätning  utsätter  den  senare;  dock  icke,  emot 
köparens  önskan,  tidigare  an  tili  den  l:sta  april,  d& 
all  afverkning  bör  vara  slutförd.  (Slutet  af  detta 
mom.  i  1873  ärs  bref  fär  qvarstä.) 

8:0).     Förblifver  oförändradt. 

9:o),  10:o)  &  ll:o).  Bortfalla,  förutom  bestäm- 
melsen  i  mom  10:o)  om  kronans  ansvarighet  för  vir- 


192 

ket,  hvilken   i  allmänlietbör  upphöra  sa  snart  köparen 
päbörj  at  af verkningen. . 

A  r  <l  e  I  n  i  n  g:  e  n  C.  hör  icke  tili  det  xent  prakti- 
ska  omnidet  och  lemnas  derföre  för  denna  gang  oberörd. 

Afde Illingen  D. 

K(")parcn  ansvarar  enligt  lag  för  all  den  skada 
soin  genom  hans  Cüfet  eller  hans  arl)etsfolks  förval- 
lande  i  skogen  astadkommes. 

Om  fäliningsförslagens  insändande  iü.  m.  har  ti- 
digare  blifvit  ordadt. 

Stadganden  om  köparens  skyldighet  att  uppren- 
sa  flötleder,  att  bekosta  handtlangaredagsverken  vid 
mätningen,  att  frigcira  virkesstaplarne  friln  snö  m.  ]n. 
torde  äfven  böra  ingä  i  de  allmänna  föi'säljningsvil- 
koren,  hvarjemte  lämpliga  böter  för  hvarjehande  an- 
derlatenhet  künde  äsiittas  köparen. 


I  det  ofvanstaende  har  jag  utgätt  frän  den  för- 
utsättningen  att  det  utbjudna  virket  vore  utstämp- 
ladt  och  att  utstämplingen  vore  verkstäld  med  störr 
sta  möjliga  noggranhet,  men  hos  oss,  ätminstone  i 
uorra  Finland,  der  afsättningsförhällandena  i  stört 
icke  möjUggöra  annan  afverkning  an  af  sagtimraer 
och  der  saledes  utstämplingen  mäste  begränsas  tili 
vissa  minimidimeusioner,  utan  att  tillika  kunna  nt- 
strückas  tili  forstniirligJi  rensningshyggen,  torde  all  ut- 
stämpling  dock  vara  icke  allenast  tili  föga  gagn 
utan  t,  o.  ra.  ofta  utgöra  den  stötesten,  som  föranle- 
der  obehag  och  trakasserier  mellan  forstmannen  och 
virkesköparen.  An  är  det  fuUmaliga  träd  som  ä  h^^g- 
gesplatsen  lemnats  ostämplade,  an  hafva  för  klena 
träd  stäraplats,  an  vrak,  an  fäller  köparens  arbetare 
ostämplade  träd  och    lemna  stiimplade  ä  rot  o..  s.  v. 


193 

(och  att  eu  ntstämpling,  äfven  med  den  uoggranna- 
ste  tillsyn,  icke  kau  verkställas  absolut  ofelbar  tordo 
enhvar,  som  i  större  skala  utfört  dessa  arbeten  i 
vära  glesa  nordliga  skogar,  nödgas  erkänna).  Man 
kau  derför  med  füllt  skäl  ifrägasätta  om  virkesut- 
stämplingen  hos  oss  egentligen  är  nödvändig. 

Mähända  vore  det  tillräckligt  att  revierförvalta- 
ren  kringbläcker,  utstakar  eller  pä  annat  satt  utmär- 
ker  skogen  tili  den  utsträckning  han  vid  approxima- 
tiv taxering  anser  erforderlig  för  uttagande  af  det  tili 
föTsäljning  frän  revieret  afsedda  staraantalet.  Inom 
den  utsedda  ter-ängen  finge  köparen  af verka  alla  träd 
tili  den  minimidimension  skogen  blifvit  säld  (t.  ex. 
6  ra.  X  25  cm).  Enär  köparen  dock  har  svärt  att 
afverka  träden  just  tili  den  bestämda  minimidimen- 
sionen  berättigas  han  fälla  bögst  10  procent  af  det 
utfallande  stamantalet  tili  nägra  centimeter  (bögst  3) 
klenare  toppdiameter  men  öf  verstiges  detta  procenttal 
älägges  köparen  inlösa  öfverskottet  mot  förhöjdt  (100 
Vo)  P^^-  JK^ontroUen  öfver  afverkningen  sker  vid  detta 
försäljningssätt  företrädesvis  i  skogen,  men  torde  icke 
blifva  nänmvärdt  svärare  an  da  stämpladt  virke  af- 
verkas*).  I  öfrigt  kunna  samma  försäljningsvilkor, 
dock  med  vissa  förändringar,  tillämpas  för  ostämpladt 
som  för  stämpladt  virke.  Kunna  rensningshyggen 
derefter,  t.  ex.  i  form  af  katning,  der  sädant  läter 
sig  göra,  bedrifvas,  bör  sädant  icke  underlätas. 

Om  det  härofvan  senast  uppkastade  förslaget  tili 
virkesförsäljning  sakna  vi  visserligen  praktisk  erfa- 
renhet,  med  undantag  af  den  i  de  flesta  fall  alldeles 
planlösa  afverkningen  i  privatskogame;  mähända  vore 
dock  skäl  att  äfven  i  den  vagen  göra  nägra  försök 
innan  sätlet  helt  och  hallet  fördömes. 


*)  Ännu  lättare  kontrollerad  vore  afverkningen  om  försäljnin- 
gen  skedde  tili  en  viss  brösthöjdsdiameter,  hvarvid  köparen  alades  beta- 
la  höga  böter  för  hvarje  nndermäligt  träd  som  fälle«. 


id4 

Ett  och  annat  af  det  ofvansa^da  har  nog  reclan 
förut  blifvit  iram hallet,  dock  har  jajj  ansett  mig  bora 
sä  mycket  hellre  yttermera  upptaga  frägau,  Bom  de 
förändringar  hvilka  anses  erforderliga  i  vilkoren  för 
försäljning  enligt  kubikmritt,  ännu  blifvit  ganska 
litet  drvftade. 


Af 


Uti  den  forstliga  tidskriftsliteratureu  likasom 
och  i  läroböcker  om  skogstaxationen  fär  man  ofta 
se  särskilda  formier  uppgifna  för  beräknandet 
af  trädstammars  innehäll.  Vanligen  angifvas  i  sadant 
hünseende  jemväl  formier  för  beräknandet  af  regel- 
bundna  solida  kroppar  af  en  viss  form,  hvilka  form- 
ler dock  i  praktiken  ega  ett  mindre  värde,  emedan 
trüdstammen,  sasom  bekant,  aldrig  utgör  en  fullkom- 
ligt  regelbunden  kropp,  utan  i  enskilda  delar  ofta 
nog  afviker  derifrän  ganska  betydligt.  Hvarje  me- 
tod,  hvarmed  man  afser  att  genom  enkelhet  och  fa 
noätningspunkter  ästadkomma  ett  tillförlitligt  resultat 
vid  beräknandet  af .  stammames  kubikinnehäll,  mäste 
derför  vid  ästundad  noggranhet  förkastas  och  ett 
större  antat  mätningspunkter  läggas  tili  gmndförbe- 
räkningen.  likasä  äro  de  formler,  hvilka  ega  til- 
lämplighet  endast  för  nägon  viss  form  af  solida  krop- 
par vid  trädkubering  sä  godt  som  värdelösa,  hvar- 
före  desamma  af  mig  förbigäs.  Deremot  eger  det 
ett  stört  intresse  att  utleta,  huru  de  formler,  hvilka 
gifva  fullkomligt  riktigt  resultat  för  ätminstone  tvänne 
olika  forraade  kroppar,  säsom  t:  ex:  för  konen  och 
paraboloiden,  förhälla  sig  tili  andra  former  af  solida 
kroppar.  Jag  har  i  sadant  hänseende  beräknat  diame- 
terförhällandena  hos  kroppar  af  formtalen  0,37,  0,42, 
0,47,  0,52,  0,57,  och  0,62,  Samt  dervid  antagit  att 
bottendiametem  vore  60  centimeter  och  längden  eller 
höjden  30   meter.     Tänkes   du  sex  olika  kroppar  af 


. 


196 


niiranda  oylinderformtal  vara  enhvar  delade  i  tolf  lika 
läncra  läns^der  samt  man  uppmäter  diametrame  af  de 
cirkelformiga  genomskärningarna  vid  hvarje  tolftedel 
af  de  olika  formade  kropparne  ocli  kallar  dessa  dia- 
metrar  vid  Yi2'^^^  ^^^^  basen  dj,  vid  Yjj-^^^l^^  ^2» 
vid  Yi2-^^^^^^  ^'3  ?•  ^-  ^-  ^^  blifva  dessa  diametrar 
ungefärligen  sädana,  som  de  upptagas  i  efterfüljan- 
de  tabell: 


o 

Hl 


Diametrar  vid  olika  liöjd,  iippgifna  i  centimeter. 


D. 


dl. 


d.. 


da. 


«.. 


d,. 


d.. 


d7. 


d«. 


dg. 


d,n. 


10» 


^11« 


0.,7 

0,47 

0,^7 
0, 


07 


ist 


167, 
189„2 
212,,. 
233,1« 

269,« 


60 
60 


»000J'^''>72 


tOOO 


60,000 

60 


56, 


50 


D7,i,  o4,, 


Ol, 87 


57, 


»000  "•  »«4 

^»000!  58,00 
b0,ooo' 58,4  t 


55„; 
«">6,oi 
56,74 


•*ö,«7 
•«^jao 
<^l,oo 
52,., 


4'» 

TT,  a 


37,„'3'^ 


28, 


•*.  .,40  .*  1 ,02  *^  >26  ^»^'»i? 

45„.41,„37„„;S2„„ 


47,,, 

49,77 


44 


)2S 


40,5„;36,5« 


^3,55  18,43 


28,13 

32,25 


46,80  43,89140,0»  36„e 


4a.. 

O0,gc 


46,ii43,„j39,e4 
48,*,i45,8ti42,g3 


23 


13,05 

17 


27,4,^21 


fSO 
31,1,71«)  ,28 

3o,M 

o9 


'»28 

10,ai 
14,7* 
19,09: 


?2S 


30,.,23,„, 
34,a3 .  28h»I 


53,|j|51,4ji 

«>4,93|02,g8 

Aum.    D   betecknar  botteudiauietern  1  förevarande  fall  =  60 
centimeter. 


De    tili  ofvan  stäende  diametrar  hörande  cirkel- 
areor  skulle  vara: 


0 

1 

• 

Cirkelareor  i  qvadrat  decimeter. 

1 

a,. 

^' 

a* 

*«•     1     *«•          *7*          *8' 

1 

a,. 

*10' 

ttll. 

0„7 

28,n4|24,jg, 

20,729 

17,82« 

14,17. 

11»294 

8,C8. 

6,8.8 

4,SS5 

2,6.9 

1,81» 

o,.„ 

0,« 

28,174  25,072 

21,987!1®»012 

10,180 

18,48510,8.8 

8,449 

67II5 

4,17. 

2,889 

0,.,. 

0»4T 

28,it4,25,ij0 

23,<,„iao,„, 

17,88»  15,tt8 

ia«„ 

10,S14 

8*171 

5,908 

8,„4 

1,,« 

0,., 

28„74  26„„ 

23,toi;21,Ma 

19,4Mj  17,218 

14,92. 

12,.17|10,272 

*W9 

5f4t8 

2,818 

0„7 

28^74 

26,477124^.40 

22,758  20,821  18,825 

16,757 

14»ao8 

^^1889 

^,981 

',8U 

4,884 

0,«2 

28,274 

26,804 

"0,282 

23,608 

22,.„ 

20,3U 

18,480 

16,526 

14,410 

12,OT9 

",419 

6,1  s« 

Af  alla  kuberingsformler  är  Hossfelds  formel 
den  enklaste,  ty  vid  ostympade  kroppar  behöfver 
endast  diametem  vid  en  tredjedel  af  höjden,  räknadt 


197 


frän  basen,  uppmätas.  Denna  formel,  som  häniord 
tili  ofvanstäende  beteckirinrar  för  c^enomskärmnü'sa- 
reorna  skulle  uttryckas  c^onom  k  =  .~'^^-—  är  füll, 
komliijt  rikti«:  för  beräknandet  af  kul)ikinnehället  för  ko- 
nen  och  paraboloiden,  men  m*ifver  för  (*)friga  former,  en- 
ligt  hvad  som  framgar  af  nedanstacnde  tal,  ett  iiier  eller 
nÜDdre  skiljaktigt  resultat.  Och  da  nii  detta  resul- 
tat  jemväl  för  regelbundna  kroppar  kan  vara  ganska 
afvikande,  sä  bor  metoden  vid  ästundad  större  nog- 
granhet  aldrig  användas  vid  kubering  af  träd. 

Enligt  beräkning  gifver  formeln  följande  kubik- 
innehäll : 


Kubikiuuehäll  i  kubikdecimeter. 


M  e  1 0  d  e  u.              i 

1 

■fr-          -fr-« 

<v             a> 

^so;:so 

-fr- 

=2 

■4-9 

■  a 

-frS 
••-4    -frä         KJ 

-frS 

>  So 

Hosöfeldtt :il89,.  3,635,»!  4,024.,  4,377,3  4,685,o  4,960,, 

Noggrant  enligt  formtalet    8,138,4!  3,ri62,5l  3,986.«  4,410,714,834,9  5,259,o 

M  e  1 0  d  e  u. 

Skilnaden  i  knbikinnehäl 
af  det  verkliga 

rä'^    A'ö'«     i^r^'^.     ^-TS'S    i, 
rtä    !?;5t3    ?:-ti    ^'^'a    5 
t^so>p:oK'SoI>So 

^     '    «2         «2         ^ 

1  i  pro( 

• 

1— H 

»^i   CS      .*, 

;ent 

^Sö- 

Hoööfeldö 

'r    lj«8  'r    2,0« 

+  o„. 

-o„. 

3,10 

5,68 

Demäbt  följer,  hvad  enkelhet  beträffar,  Presders 
riktpunkts  formal,  enligt  hvilken  k  ==  — g-' -  och 
Bieckes  formel,  CBligt  hvilken  k  =--  <^  +  ^ "«  I  ^es- 
sa  formler  betekna  rh  riktpunktshöjden,  eller  höjden 
frän  rothalsen  tili  det  stalle  af  den  uppät  smalnande 
stammen,  der  diametern  är  hälften  af  bottendiame- 
tern,  hvilken  anses  vara  lika  med  diametern  vid  en 
tjngundedel  af  trädets  höjd,  räknadt  frän  rothalsen, 
samt  H  heia  höjden. 


198 


Enligt  sistnämnda  tvänne  formler,  som  förutsät- 
ta  diametems  uppmätning  pä  tvänne  stallen,  men  för 
konen  och  paraboloiden  samt  jemväl  för  neiloiden 
gifva  ett  riktigt  resultat  (Presslers  metod  för  nästbe- 
rörda  kropp  dock  ett  obetydligt  fei),  skulle  kubikin- 
nehället  blifva: 


1 

Metodenä  uamii. 

Knbikiuneliäll  1  kubik  decimeter. 

.'S?    5 

>S^ 

«2 

33    5 

>  So' 

1-4 

.'S3     S.'23     5 

^So>go 

Vid 
formtalet 

Preätt'ers   riktpnnktsmetod 
Riecke«  (Simpsons)  .    .    . 

3,149,, 
3,150,, 

3,574,3 
3,587,3 

^000,0 
3.997,, 

4,395,3 
4.398,3 

4,754,7  5,079,, 
4,765,  J  5,109,, 

3ietodeud  namu. 

1 
1 

Skilnaden  i  knbikinnehäll  i  procent  af 
det  verkliga. 

«^:<            tS       1      «M 

Vid 
formtalet 

Vid 
formtalet 

0,57. 

Vid 
formtalet 

Presfllers  riktpunktsmetod 
{  Rieckes  (Simpsons)  .    .    . 


+   0„4!+   0,8,:+  0„4{-  0„5 


•>«• 


-8,« 

2,g4 


+    0,4ol+    0,70  +    0,33|—    0,27;—    1,44 

Hvad  enkelhet  beträffar  följer  i  ordningen  häref- 
ter  Newi:ons  formel  med  kroppen  delad  i  tre  sektio- 
ner, enligt  hvilken  k  =  [^  +3(a^,  +  «j.j]h  ^^^  följande 
tvä    af    mig    deducerade    formler,  nämligen:  k  ^^  = 

rg  (n->  +«io)  -f  2  «ti]H  ,      1      2)    [A  -f  8(a3  +  ft  »)]  H. 

o  lo 

Dessa  formler  gifva  följande  resultat: 


M  e  1 0  d  e  n. 

1 

Knbikinne'.äll  i  knbikdecimeter. 

5» 

pi  <i 
^  1 

Vid 
formtalet 

0,4«. 

5» 

pi<i 

Pg<1 

ST 

Vid 
formtalet 

0,57. 

CD       < 

Newtons  metod    .... 
Min  formel  N:o  1     .    .    . 
D:o     D:o     N:o  2    .    .    . 

3,145,0 
3,184,0 
3,137,0 

3,577,, 
3,567,, 
3,563,0 

8,991,3 

3,977,g 

3,981,, 

4,404,8 
4,418,. 
4,413,. 

4,790,, 
4,829« 

6,W1,. 
5,389,, 

5,241« 

1^ 


M  e  t  o  d  e  n. 


Skiluaden  i  kabikinneh&llet  i  procent 
af  det  verkliga. 


PB  <\PB  <PB  <PB  <'PB  <PB  <J| 

•?    £j^j'f     fo^^'i     §.»'•?     ^^V     g,»-!*?     g^P-i 

fO  O  fC  '         C6  CD  <ft 

rt-        I         r*-  e+        I         (Tt-  c*        \         et- 


Newtons l-f-  O,^, -|-  0,42+  0„g'—  0,ui—  0,91  —  1. 


Min  fonuel  N:o  1 
D:o      D:o      N;o  2 


—  0 


T04 


0m4-  0,.,'+  0,1«  +  0,„ 


—  0, 


Oll 


•85 


+     0,5, 


0.12! 4"  ^?o« —  o,tit —  o,„ 


Kesultalet  af  förenÜTnnda  tre  formler  grundar 
sig  ä  genomstärningsareor  vid  tre  inätDingspunkter 
och  metodema  gifva  ett  füllt  riktigt  resultat  förnei- 
loiden,  konen  och  paraboloiden.  Säsom  af  beräknin- 
garna  framgär,  uppkorarna  dock  smärre  fei  för  mel- 
lanformema.  Vid  en  mera  resrelbunden  stamform  er- 
hälles  likväl  i  fräga  om  stamkubering  ett  füllt  till- 
fredsställande  resultat. 

Af  formier,  hvilka  förutsätta  fyra  mätningspunk- 
ter    äro    följande  de  noggrannaste,  nümligen:     Simp- 

sons,    enhgt    hvilken    k    = 12 

Poncelets,  enligt  hviken    k    = 

^2  (a,  +  a.  +  a,o)  +  ^  -  (^t-")^  R,    samt    följande 


( 


^ 


tvä    af    mig    deducerade   formler,  nämligen:  k  ^^ 


^A    4-  a  t  +  8fn.3  +  B,a)-f  6  ag    ) 


;  H  och  k  *^ 


J 22 \  H,  1  hvilka  samtliga  form- 
ler at,  sora  betecknar  arean  af  den  öfversta  afskär- 
ningsytan,  är  =  0. 


UÜU 


Enliq:t  nästnämnda  formier  blifver  kubikinuehäl- 
let,  säsom  följer: 


M  e  1 0  (l  e  u. 


Kubikinneliall  i  kubikdecimeter. 


^    I 


3* 

!^3 


^ 
^ 


er 


(t> 


CD 


(t> 


O^  O 

Oö   <J  OB 

Sä. 
5* 


•    &^ 


Simpsons 1^140, 


Poucelets 
3Iiu  N:o  3 
D:o  N:()  4 


3,152,, 

3,Ul,s 
3,13H,ß 


3,569,, 

3,570,2 
3,565,8 


3,985,, 
3,985,, 
3,986,3 
3,983,2 


4,409,. 
4,411  „ 
4,410,0 
4,413,, 


4,813,, 

4,824,» 


5,237,, 


4,814,315,212,, 
4,827.«;  5,240,, 


i      Skiluaden  i  kubikinnehäll  i  proceut 
af  (let  riktiga. 


M  e  t  ü  (1  e  u. 


^ 


I 


^ 


oa  -»^i  oö  ^^ 

»J      es    r^. 


ga  PL. 


^ 


PS  -1 


CD 


CD 


S^ 


o  a  <;  o  »  <j 


CD 


CD* 


Simpsons 

Poncelets 

:  Min  N:o  3 

1  D:o  N:o  4 


1+  0, 


?07 


+  0,„ 

+  ü,„ 
4-  0«,. 


+  0,„ 

-f  o„„ 

+  o,„ 

+  o,„ 


»02 


0 

Oh>, 

0,01 

t,o» 


0,02 

+  o,„ 

0,021 

"T    0,oe; 


t44 


0 
0,« 

0,u 


—  0 

—  0 


f0« 


?40( 


Nästnämnda  fyra  formler,  med  undantag  af 
Poncelets,  gifva  kubikinnehället  af  neiloiden,  konen, 
paraboloiden  och  cy lindem  fullkomligt  ri£tigt;  Pon- 
celets deremot  för  former  med  parabelformigt  ut- 
eller  inböjd  formkurva  ett  mer  eller  mindre,  men  i 
allmänhet  obetydligt  fei.  Vid  trädkubering  äro  dessa 
formler  användbara  jemväl  för  ästadkommande  af  ett 
i  praktiskt  hänseende  füllt  tillfredsställande  resultat, 
da  större  noggranhet  ästundas,  men  vid  fräga  om 
vetenskapliga  undersökningar  är  det  nödvändigt  att 
begagna  nägon  af  efterföljande  formler  med  sex  tal 
för  kuberingen. 

Bland  sistantydda  slag  af  formler  förtjena  föl- 
jande     anföras :      Simpsons,      enligt     hvilken     k  = 


201 


^                            18  j    H.     Weddles,    en- 

ligt  nvilken  k  =  l  2Ö                           I    H. 

Breymanns       (Newtons),  enligt      hvilken      k     = 

^                          16  j  H.     Mm  N:o  5,  en- 

ligt  hvilken  k  =  ^  lä                         J  H. 

Enligt    dessa    form  1er  erhällas  följande  resultat: 


M  e  t  o  d  e  n. 


Kabikiniieh&]l  i  kabikdecimeter. 


S* 


PS  <Pg  <S- 


3  < 

et 

et- 


5* 


3* 


s* 


<1 


P  3  <1  P  3  <1 

•?     {o   O-  -;•     S^  PU  w     gf  pu 


CD 


CD 


Simpsons 

Weddle« 

Breyiaanns  (Newtons) . 
Min  N:o  5 


3,139,1 
«3,loo,g 

a,i39,. 

3,137,, 


3,566,7 
3,566,, 
3,567,4 
3,562,5 


3,984,1 
3,983,, 

3,9a3,2 


4,412,, 
4,412,« 
4,411,, 
4,41 5 


?8 


4,823,«!  5,231,s 
4,826,o|  5,236,7 

4,839,2!  5,267,0 


M  e  1 0  d  e  n. 


Skilnaden  i  kubikinnehäll  i  procent 
af  det  riktiga. 


o 


o 


s^ 


PS  <5'PS  <i'pi  < 


ct> 
«?♦■ 


et- 


CD 

er 


Simpsons     .    .    .    ,    . 

Weddles 

Breymanns  (Newtons)  . 
Min  N:o  5 


1 
+     0,02 

+     0,12 

-   0,oe 

+     0,03 

0,23 

-  o,„ 

+     0,01 

+    0„o 

0,08 

+    0,0* 

-    0„4 

-o,„ 

+  0,0*;+  o,u 

-    0,05 

+     0,02 

-    0,20 

-0,.. 

—    0,02 

+     0,00 

-    0,0* 

+  o„. 

+     0,00 

+  o,„ 

Medeltalet  af  ifrägavarande  solida  kroppars  ku- 
bikinnehall  vore:  enligt  Simpsons  formel  4192,93  ka- 
bikdecimeter, enligt  Weddles  formel  4193,97  kubikde- 
eimeter,  enligt  Breymann-Newtons  formel  4191,65 
och  enligt  underskrifvens  formel  4201,40  kubikdeci- 
meter.  Jemlikt  formtalen  borde  medelkubikinnehället 
ntgöra  4198,68  kubikdecimeter.  Skilnaden  emellan 
det  medelst  formlema  och  pä  gnind  af  formtalen  be- 
räknade    medelkubikinnehället    för   solida   kroppar  af 


202 


de  skilda  formtalen  blifv^er  alltsä  i  medelprocent,  vid 
användandet  af  Simpsons  formel  omkring  —  0,14  ^/^, 
vid  begaijnandet  af  Weddles  formel  —  0,  ii  ^/q,  vid 
beräknandet  enligt  Breymann-Ne^vtons  formel  —  0,22 
och    med    begagnande   af  undBrskrifvens  formel 


0/ 

+    0,06    0/^. 

Säsom  häraf  synes  äro  de  fei,  som  uppkomma 
vid  användandet  af  sistnämuda  fyra  formler,  sä  försvin- 
nande  smä  att  de  ej  i  praktiken  kunna  utöfva  det 
riqgaste  inflytande.  Af  de  trenne  första.  formlema 
anses  Weddles  vara  den,  som  gifver  det  noggrannaste 
resultatet,  och  detsamma  skulle  jemväl  denna  beräk- 
ning  utvisa,  men  skilnaden  emellan  det  genom  be- 
gagnande af  Weddles  och  Simpsons  formler  uppkomna 
resultatet  är  sä  obetydligt,  att  man  knappast  vägar 
tro  det  den  förstnämnda  formein  skulle  i  praktiken 
hafva  nägot  företräde.  Anmärkas  bör  slutligen  att, 
enär  vid  beräknandet  af  diametertalen  begagnats  en- 
dast  tvä  decimaler,  kuberingsresultaten  öfver  allt,  der 
skilnaden  understiger  0,io  ^/^j,  torde  kunna  betraktas 
säsom  riktiga. 


Suomen  Metsänhoitolehden  l:8sä  yihossa  vuo- 
delta  1889  lupasi  lehden  toimittaja  senraavassa  vi- 
hossa  jiilaista  motsalais-snomalais^n  metsäsanaston , 
jonka  kokooDpanemiseen  toimittajalle  myönnettiin 
1500  markan  valtioapu,  ja  saman  vnoden  3:sBa  eli 
4:s8ä  vihoHsa  «luettelon  niistä  metsätaloutta  ja  elä- 
niää  koskevista  sanoista,  joista  suomenkieli  on  erit- 
täin  rikas:».  Sittemmin  kun  2:ssa  vihossa  todellakin 
jonkunlainen  sanaluettelo  ilmautui  lavattiin  tälle 
viimeisessä  yihossa  1889  julaista  lisaluettelo  cjos  sem- 
moista  Däkyisi  tarvittavan » .  —  Mitään  lisäluetteloa 
eikä  myöskään  «metsätaloutta  ja  elämää  koskevaa 
sanalaetteloa^  kuitenkaan  ole  kuulunut  arvattavasti 
siitä  syystä  ettei  lehden  toimittaja  ole  «kat^onut 
semmoista  tarvittavan » ;  jleisö  kuit^eskin  lienee  toista 
mieltä  sanaluettelon  suhteen.  Svvstä  voimme  siis  kv- 
syä:  aikooko  Metsänhoitolehden  toimittaja  ensinkään 
toimittaa  mitään  lisäluetteloa  ruotsalais-suomalaiselle 
sanaluetteloUensa  ja  onko  mikään  luettelo  «metsäta- 
loutta ja  elämää  koskevista  sanoista,  joista  suomen- 
kieli,  kuten  tunnettu,  on  erittäin  rikas:»  odotetta- 
vissa  vai  olivatko  nämät  lupaukset  aiotut  ainoastaan 
jonkunmoiseksi  kaunisteluksi  puutteelliselle  sanastolle? 

Koska  meillä  on  jokseenkin  vähät  toiveet  met- 
sänhoitolehden toimittajan  lupausten  täyttämisestä 
ja  kun  täydellinen  ruotsalais-suomalainen  metsäsanas- 
to  olisi  kovin  tarpeen  vaatima  kysymme  vielä:  saat- 
taisiko  metsänhoitoyhdistys  ottaa  toimittaakseen  täy- 
dellisen  ruotsalaisen  metsäsanaston  ?  Sittenkuin  ruot- 
salainen    sanasto    olisi  kokoonsaatu  lähetettäisiin  sitä 


204 


yksi  kappale  kuUekin  metsänhoitovirkamiehelle,  sekä 
muille  asiantuntioille,  joiden  otaksuttaisiin  asiata  har- 
rästavan,  varustettavaksi  suomennoksilla.  Näin  saa- 
duista  aineksista  voitaisiin  sitteu  kokoonpanna  mot- 
salais-suomalainen  metsäsanasto.  A,  B, 


t 


Karl  Hjalmar  Nikolaus  Oylling  föddes  den  26 
augusti  1858  ä  Nikkilä  hemman  i  närheten  af  Ta- 
vastchus,  vid  hvars  Ivceum  han  sedermera  erhöll  sin 
skolundervisning.  Härifrän  inträdde  han  den  24  ma j 
1876  tili  Universitetet,  hvarest  han  efter  fyra  ärs 
studier  aflade  kandidateicamen  och  är  1882  promove- 
rades  tili  filosofie  maxister.  —  Tidigt  drogs  Gyllings  häg 
ät  studiet  af  naturen  och  synnerligast  af  landets  geo- 
logiska  förhällanden.  Första  frukten  af  hans  arbete 
blef  an  afhandling  under  titel  „Nägra  anteckningar 
rorande  de  geognostiska  förhillandena  i  vissa  delar  af 
Hattula,  Kalvola  och  Wänä  socknar",  prisbelönt  är 
1878  af  Consistorium  Academicum.  Följande  är 
erhöll  han  ett  annat  universitets  pris  för  uppsatsen 
«Zur  mikroskopischen  Physiographie  Finnischer  Erup- 
tivgesteine». Efter  att  med  offentligt  understöd 
hafva  är  1881  studerat  vid  Bergsakademin  i  Freiberg 
och  Universitetet  i  Leipzig,  anstäldes  han  vid  sin 
äterkomst  är  1882  i  landets  offentliga  geologiska 
undersökningsarbetes  tjanst,  ett  arbete  däri  han  redan 
före  sin  utrikes  resa  nägot  praktiserat.  Den  18  december 
1885  utnämndes  han  tili  geolog  vid  den  nyss  förut  pä 
ordinarie  stat  organiserade  geologiska  kommissionen 
samt  ledde  sedermera  säsom  statsgeolog  under  föl- 
jande tre  somrar  undersökningen  och  kartläggningen 


90ß 

af  bladen  «Nystad»,  «Loimijoki»  och»  « Mariehamn )» ; 
pä  hosten  1887  utnärandes  han  dessutom  tili  extra 
lärare  i  mineralogi  och  geognosi  vid  Polytekniska 
Institutet  i  Helsingfors.  Af  Finska  Forstföreningen 
vardt  han  medlem  den  9  September  1884. 

I  sitt  arbete  var  Gylling  under  helsans  dagar  if rig 
och  ihärdig  men  i  umgänget  föga  meddelsam,  t.  o.  m. 
nägot  tillbakadragen  i  frägor  som  ej  specielt  intres- 
serade  honom.  Däremot  deltog  han  med  stör  liflighet 
i  af  handlandet  af  allmänna  eller  enskilda  ämnen,  som 
tillvunnit  sig  hans  särskilda  uppmärksarahet.  Sina 
nndersökningar  nedlade  han  i  ätskilliga  naturve- 
tenskapliga  publikationer  och  afhandlingar  i  särskilda 
in-  och  utländska  tidskrifter  samt  tog  dessutom  liflig 
del  i  finska  spräkets  odling  pä  naturvetenskapligt 
omräde  och  bildningens  spridning  tili  folkets  djupa  led. 

För  botandet  af  en  under  sommaren  1888  plöts- 
ligt  päkommen  sinnessjukdom  företog  han  en  resa 
tili  utrikes  ort,  hvilken  likväl  ej  medförde  fuUständig 

förbättring.  Aterkommen  tili  hemlandet  och  hembygrg- 
den  fann  han  dar  den  4  September  1889  i  enslighet  sin 
död  i  vattnet  invid  Tavastehus  stad.  Man  förmo- 
dade  att  han  af  väda  gick  ned  tili  stranden  ä  orätt 
stalle  i  trakten  af  den  bro,  som  leder  öfver  det  för- 
biflytande  vattendraget.  För  (lyllings  närmaste  blef 
hans  sjukdom  och  plötsliga  bortgäng  ett  smärtsamt 
slag,  mildradt  endast  af  ett  uppriktigt  deltagande 
hos  vänner,  hvilka  ännu  hade  hoppats  mänga  frukter 
af  hans  värksamhet  pä  geologins  omräde. 

Bobert  Mauritz  von  Fieandt  föddes  i  Padasjoki 
den  22  September  1821,  blef  student  1840  och  tilo- 
sofie  magister  1847.  Han  egnade  sig  därefter  ät 
jordbruk  och  (ifvertog  sin  fäderneärfda  gärd  Saksala. 
Tre  är  senare  kallades  han  emellertid  tili  lärare  vid 
landets  första  jordbruksskola  Mustiala  och  qvarstod 
dar     intill  är  1860,   da   han   öfverflyttade  tili  Otava 


207 

nyinrättade  jordbruksskola,  säsom  dess  första  förestan- 
dare.  Da  läneagronomstjäostenia  inrättades  i  med- 
let  af  60  talet,  ansökte  och  erhöll  han  är  1865  en 
sädan  tjänst  i  Tavastehus  län  samt  värkade  i  denna 
befattning  pligttroget  intill  är  1874,  da  han  tog  af- 
sked  frän  statens  tjänst. 

B.  von  Fieandt  nitälskade  äfven  för  industri  och 
hemslöjd.  Bedaa  vid  början  af  1850  talet  deltog  han  i 
uppförandet  s^f  Wieru  jämbruk  i  Padasjoki  socken  och 
förblef  ständigt  en  af  dess  fömämsta  egare.  Pa 
hans  initiativ  underhöU  Finska  Hushällningssällskapet 
nägra  är  nnder  1860  talet  en  qvinlig  slöjdskola  ä  hans 
egendom  Saksala,  likasom  han  äfven  under  nödären 
upprauntrade  kommunens  fattigare  befolkning  tili  al- 
lehanda  trä-  och  annan  slöjd.  De  senaste  16  ärcn 
sysselsatte  han  sig  hufvadsakligen  med  skötseln  af 
sitt  vid  Päjänne  Strand  naturskönt  belägna  Saksala 
och  med  kommnnala  angelägenheter.  £n  vän  af  skogssäd 
och  plantering,  hvartill  han  öfven  uppmuntrade  sina 
underhafvande,  erhöll  han  för  sädan  nytti?  värksamhet 
är  1889  en  prisbelöning  af  Finska  Forstföreningen, 
tili  hvars  medlem  han  kallades  den  15  Febrnari  1887. 
Robert  von  Fieandts  fömämsta  värksamhet,  som  sä- 
kert  qvarlemnat  länge  fortbestäende  nyttiga  följder, 
bestod  likväl  i  ett  mängärigt  deltagande  i  det  värk- 
samma  arbete,  som  under  de  fyra  sista  decenniema 
blifvit  utfördt  för  höjande  af  det  finska  jordbruket. 
Han  afled  den  27  November  1890. 

Nikolai  Werner  üvgern  föddes  den  2  April  1854 
ä  Putkisalo  i  Bantasalmi  socken  af  S:t  Michels  län. 
Efter  genomgängen  kurs  vid  gymnasium  i  Kuo- 
pio  blef  han  Student  1872,  aflade  1877  filosofie  kandi- 
datexamen  samt  promoverades  samma  är  tili  magister. 
Omedelbart  därefter  öfvergaf  Ungern,  hvars  hag  all- 
tid  varit  riktad  ät  praktiska  värf ,  studiema  vid  Uni- 
versitetet  och  afreste  tili  „den  Kongl.  Veterinär-  og 


208 

Jjandbohöjskolen"  i  Köpenhamn,  dar  han  nnder  tvä 
ärs  tid  idkade  träffna  studier  uti  landtbruk  och  me- 
jeriväseude.  Aterkommen  därifrän  öfvertog  han  sköt- 
seln  af  fäderneßrodset  Putkisalo,  hvarest  han  ända  tili 
sin  den  24  Januari  1891  inträfifade  plötsliga  död 
utvecklade  en  betydande  värksamhet. 

1881     utnämdes    Ungern  tili  bostallsinspektor  i  1 

Knopio  och  norra  delen  af  S:t  Michels  län.  Vid  skö- 
tandet  af  denna  tjünst  ntöfvädeden  plikttrogne  och 
nitiske  mannen  genom  sina  klart  angifna  och  prak- 
tiska  räd  stört  inilytande  pä  boställsarrendatoremas 
jordbruk  och  ekonomi. 

Ungern  var  en  ifrig  medlem  af  S:t  Michels  läns 
landtbrukssällskap,  ledamot  af  dess  direktion  och  nn- 
der de  senaste  Aren  äfven  dess  sekreterare.  Afven 
.  uti  sin  hemsockens  komraunala  arbete  deltog  Ungern 
med  lif  och  lust  samt  fungerade  uti  mänga  är'aäsom 
ordförande  uti  dess  kommunalstämma. 

Werner  Ungern  Sr  att  räknas  bland  det  ratio- 
nella  jordbrukets  frfimste  banbrytare  uti  Savolaks  nn- 
der det  sista  decenniet.  Betydelsen  af  det  arbete 
han  nedlagt  pä  sitt  fädemegods  och  de  impülser  han 
därigenom  och  imder  en  liflig  samvärkan  med  ländt- 
brukarne  i  landskapets  olika  delar  v&ckte  aro  i  san- 
ning  remarkabla.  Hans  rättframma,  allvarliga  vaseii 
syntes  hafva  ett  raärkligt  förtroendeväckande  infly- 
tande  särskildt  pä  allmogen,  hvarfcir  han»  hastiga 
fränfälle  äfven  väckte  djup  saknad  i  vidaste  kretsar. 
Uti  hans  närmare  kamratkrets  skall  den  karaktärs- 
faste,  rättframme  sängarens  minne  länge  lefva. 

John  Wilhelm  Wahren  föddes  den  20  November 
1841  pä  Jokkis  gods  i  Taramela,  dit  hans  fader,  seder- 
mera  kommerseradet  A.  W.  Wahren  nägra  är  tidigare 
bade  öfverfl\i;tat  frän  Sverige,  efter  vuiinen  anställ- 
ning  vid  Jokkis  d.  v.  klädesfabrik .  John  Wahren 
fick    sin    första    undervianinör    i   Helsingffors   vid  det 


209 

s.  k.  Backmanska  lyceet,  genomjSfick  därefter  ett 
handelsitistitut  i  Lübeck  samt  studerade  vid  Polv- 
teknikum  i  Hanpover  och  StuttjE^art.  Hemkommen  köpte 
hän  Mariefors  bnik,  som  efter  näi^ra  ar  öfversrick  tili 
ett  aktiebolag,  hvarvid  W.  öfvertog  x^ngsjöholras 
egendom  i  Mäntsälä  socken. 

Dh  han  i  slatet  af  sextiotalet  blef  förvaltare 
pä  sin  faders  egendomar  Wiksberg  och  Kojo  i  Tara- 
mela,  bosatte  han  sig  pä  den  senare  af  dessa,  ä  hvil- 
ka  nu  en  liflig  värksamhet  vidtog.  Stora  nyodlin- 
gar  företogos,  ladugärdar  och  mejerier  förbättrades 
och  pä  Kojo  oppstodo  ängsAg  och  andra  xnindre 
industriella  inrättningar.  De  redan  förut  stora  godsen 
ökades  ytterligare,särskildt  med  det  i  Urdiala  socken  an- 
gränsande  Matkn,  hvilket  A.  W.  Wahren  inköpte  i 
medlet  af  ättatiotalet  och  stiilde  iinder  gamma  för- 
valtning  som  sina  öfriga  egendomar,  hvilka  nu  voro 
bland  de  största  och  bäst  skötta  i  Finland.  John 
Wahren  var  en  glad  och  jovialisk  natnr,  varmt  hän- 
gifven  det  nutida  jordbruket  som  han  om^fattade  med 
mycket  intresse.  Af  sin  fader  hade  han  ärft  dennes 
industriella  häg  samt  förmäga  att  omgifva  sig  med 
driftiga  personer,  hvilka  sedermera  verksamt  bistodo 
honom  vid  utförandet  af  bans  planer.  Varmhjärtad 
och  öppen  förvärfvade  han  sig  manga  vänner,  hvilka 
med  bekymmer  följde  den  längvariga  sjukdom,  som 
den  9  April  1^91   ändade  bans  lif. 

Medlem  af  Forstföreningen  vardt  han  den  25 
Augusti  1885. 

Axel  Gabriel  Wilhelm  Tavastjerna  föddes  i  Piek- 
sämäki  den  22  mars  1837.  Student  1859  ifrän 
gymnasium  i  Kuopio  antogs  han  är  1863,  efter  slu- 
tade  juridiska  studier,  tili  e.  o.  kammarskrifvare  i 
senatens  ekonomiedepartement,  samt  fortfor  därefter 
att  tjänstgöra  i  nänmde  departement  dels  i  finans-, 
dels  i    civil-,     dels    slutligen  i  militiexpeditionen,     I 


210 

sistnämnde  expedition  utnämndes  hau  är  1874  tili 
andre  kammarförvandt,  befordrades  1877  tili  forste 
kamraarförvandt  och  avancerade  är  1882  tili  kam  re- 
rare vid  samma  expedition. 

I  sina  tjänstemannavärf  var  Tavastjema  känd  för 
punktlighet,  ornsorg  och  insigtsfull  rutin.  Dessa  hans 
egenskaper  togos  jäm^väl  i  anspräk  utom  den  egentliga 
tjänstemannabanan.  Sä  antogs  han  bl.  a.  1868  tili  andre 
kamrerare  i  direktionen  för  ciyilstatens  enke-  och  pupill- 
kassa  samt  valdes  18 70 tili  den  sarama  Ar  stiftade  fängel- 
seföreningens  skattmästare.  Sedan  är  1876  var  han 
medlem  af  Helsingfors  kyrkoräd,  dar  han  jämväi  funge- 
rat säsom  sekreterare.  Likasä  anlitades  hans  kun- 
skaper  och  förmäga  i    särskilda  komit^er. 

Säsom  forste  kammarförvandt  i  militie-expedi- 
tionen  hade  han  bland  annat  att  handlägga  ären- 
den  rörande  militieboställena  och  tili  dem  hörande 
skogar.  Det  härunder  väckta  intresset  för  skogsvä- 
sendet  föranledde  hans  inträde  i  Finska  Forstförenin- 
gen  den  9  September  1880.  Tavastjema  deltog 
dels  för  egen  ätt,  dels  säsom  fuUmäktig  för  andra  i  sär- 
skilda landtdagar  och  tog  äfven  under  den  nyss  af- 
slulade  del  i  ridderskapets  och  adelns  förhandUngar, 
tills  en  hiiftig  bukhinneinflamation  efter  endast  nägra 
fä  dagars  sjukdom  slutade  den  värksamme  mannens 
lif  den  28  mars  1891.  Plikttrogen,  varmhjärtad  och 
i    ovanlig   grad   hjärtlig  saknas  T.  af  mänga  vänner. 

Johan  Adolf  Frey  föddes  i  Lovisa  den  6  juni 
1828.  Efter  att  hafva  genomgätt  kadettkären  i  Fre- 
drikshamn  befordrades  han  1848  tili  fänrik  vid  ri- 
dande  artilleriet  och  qvarstod  sedärmera  i  rysk  militär- 
tjenst,  tills  han  är  1857  kommenderades  tili  finska  ka- 
dettkären säsom  dejourofficer  samt  frän  1859  säsom 
liirare  i  ryska  spräket.  Steg  sä  smäningom  i  gradenia 
och  befordrades  1871  tili  öfverstlöjtnant  och  1883 
tili  öfverste  samt  tog    1890   afsked  frän  militärtjän- 


211 

sten  med  generalmajors  grad,  hvarefter  han  samina  är 
erhöll  plats  i  skolstyrelsen  sasom  examinator  för  den 
rvska  sprakundervisningen  vid  elementarliiroverken. 
Den  19  juni  1891  afled  han  plötsligt  i  Helsingfors 
utan  att  nägot  tecken  tili  sjukdom  hade  antydt  att 
den  värksamme  och,  för  hans  älder,  kraftfulle  man- 
nens  slut  var  sä  nära. 

Under  sin  tjänstetid  i  Kyssland  deltog  Frey  i  det 
„orientaliska^^  fälttäget  samt  bar  bland  andra  heders- 
tecten  medaljen  för  Sevastopols  försvar.  Aterflyttad 
tili  fädemeslandet  inköpte  han  i  närheten  af  Fre- 
drikshamn  Bredskall,  Näkkilä  och  Skogby  gärdar, 
hvilka  han  med  sin  vanliga  ifver  sökte  uppbringa  tili 
en  mönsterfarm.  Da  skogsinstruktörstjänsterne  in- 
rättades  var  F.  en  af  de  första  som  anlitade  skosrsinstruk- 
törs  räd  och  biträde  vid  ordnandet  af  skogshiishäll- 
ningen  pä  sina  egendomar  och  det  var  med  energi 
och  intresse  som  han  beslöt  att  genomföra  den  möj- 
ligast  intensiva  skogsskötsel  pä  sitt  gods,  dar  sko- 
gen  redan  tidigare  hade  af  den  aflidnes  svärfader, 
kommerseradet  Brunn,  värdats  med  största  sparsam- 
het  samt  nästan  öfverallt  företedde  sluten  ständskog. 
Kalafvärkning  med  knltnr,  förädling  af  virket  i  egen, 
nyinrättad  ängsäg  och  käddestillation  i  samma  in- 
rättning,  som  tillika  var  förenad  med  tröskverk  och 
qvam,  voro  de  allmänna  grunder  hvarpä  skogs- 
hushällningen  ä  Bredskall  var  baserad.  Ett  oblidt 
öde  fogade  likväl  sä  att  heia  inrättningen  för- 
stördes  af  eld,  oförsäfcrad.  Detta  jämte  andra  mo- 
tigheter  gjorde  att  den  aflidne  skogsvännen  icke  pä 
senaste  tid  künde  realisera  indelningsplanen  och  slut- 
ligen  mäste  frängä  heia  egendomen.  Likväl  qvarstä 
ätskilliga  planterade  ytor,  lefvande  stängselhäckar 
samt  hjälpgallrade  och  uppqvistade  bestand  som  minne 
och  vittnesbörd  om  Freys  varma  intresse  för  skogen, 
hvilket  äfven  föranledde  hans  inträde  i  Finska  Forst- 
föreningen  den  9  September  1880.     Ockä  i  tidnings- 


212 

pressen  sökte  han  befräinja  skopiskötseln  och  skogs- 
instruktorsinstitutionens  vidare  utbildning  samt  tjän- 
sternas  ställande  pä  ordinarie  fot.  Pä  gamla  dagar 
omfattade  den  varmt  religiöse  gamle  krigaren,  med 
en  för  hans  älder  sällspord  entusiasm,  nykterhetssträf- 
vaudena  och  stälde  sig  i  första  ledet  af  dessförkäm- 
par.  Haus  öppna,  välvilliga,  ädia  väsen  tillvann  ho- 
nom  mänga  vänner. 

William  Achates  Pehrmand  f öddes  den  1 7  april 
ly;j6.  Efter  ätnjuten  undervisuing  vid  högre  ele- 
mentarskolan  i  Kuopio,  ingick  Iian  ar  1854  säsom 
underoöicer  vid  7:de  Finländska  Liniebataljonen  samt 
kommenderades  tili  d.  v.  Junkarskolan  i  Helsingfors. 
Under  vistelsen  vid  denna  läroinrättning  deltog  han 
i  Sveaborgs  försvar  under  bombardementet  den  9  och 
10  Augusti  1855  och  befordrades  1857  tili  Porte 
d'Epee  fänrik  samt,  efter  genomgängen  kurs,  den  .14 
maj  1858  tili  fänrik  vid  Jakutska  infanteriregimen- 
tet,  vid  hvilket  han  den  27  juni  1860  avanserade 
tili  underlöjtnant. 

Den  17  juli  1802  erhöU  Pehrmand  pä  begäran 
afsked  frän  militärtjensten,  sedan  han  den  1  mars 
sarama  ar  blifvit  antagen  tili  elev  vid  Evois  forstin- 
stitut,  som  vid  denna  tid  officielt  öppnades.  Forst- 
konduktör  den  15  juni  1804,  var  Pehrmand  under 
följande  tio  är  dels  sysselsatt  med  militieboställsar- 
beten,  dels  handhade  han  kortare  tider,  enligt  sär- 
skilda  fürordnanden  fortmästaregöromälen  i  olika  re- 
vier.  Under  nöduret  1807  var  han  äfven  en  tid 
anstäld  som .  instruttor  i  Kuopio  län,  för  att  under- 
visa  allmogen  i  förbättrade  metoder  vid  beredningen 
af  terpentin,  pottaska  m.  m.  Den  3  juli  1875  kon- 
stituerad  tili  forstuppsynintrsman  uti  Ijo  revier,  ut- 
nänmdes  han  den  12  november  1885tillforstmästare  i 
Xuusamo    revier    samt     kallades   tili    medlem    af   F. 


213 


Fortsföreningen  den  IS  juui  1880.  Eii  svärartad 
kronisk  sjukdom,  sora  frän  början  af  äret  höll  ho- 
nom  i  overksamhet,  slutade  Pehrraands  dagar  i  Pu- 
dasjärvi  deu  23  juni  1891. 


Fortecbiii  ofirer  FMa  Forsiniiiiiiiieiis  leWter 

den  1  JuU  1891. 

^beteckuar  ständig  ledamot  p&  gnind  af  tillfuUo 
inbetalade  medleinsafgifter. 

^Agr^cohy  0.  Ä.,  Forstmästare. 

Ahlberg,  A.,  Forstkondaktör. 

Ahhtrdm,  A.y  Kommerseräd. 

Ahlqmsty  C.  IL,  Kommerseräd. 
*Ammqf,  H.  J.,  Forstmästare. 

Andersm,  E.,  Jordbraksskoleföreständare,  Godsegare. 
*Ander$8on,  J.  A.,  Godsegare. 

*  Anteil,   K.,  Verkst.  direktör  i  Finlands  Hypoteksförening, 

ÖfVerste,  Godsegare. 
"^Arborelius,  K.,  Privat  forstmästare. 

Armstrong,  A.,  Sägverksdisponent. 

Arppe,  C,  Brukspatron. 
*Bergbom,  J.  G.,  Kommerseräd. 
*Bergh,  0.  W.,  Forstmästare. 
*Jiergroth,  G.,  Forstmästare. 

Hemdes,  L.,  Bruksdisponent. 

Björkstin,  W.  af,  Godsegare. 
*Blomqvi8t,  2\  J.,  Forstkonduktör. 
*Blornqvist,  A.  (i,  Direktor. 

*  Blumenthal,  E.  L.,  ürdförande  i  öfverstyrelsen  för  press- 

ärenderna,  üfverforstmästare. 

*  Bläßeid,  A.y  Häradshöfding. 


215 

Bldfieldy  E.y  Agronom. 
*BoreniuSy  A.  L.^  Ofverfürstmästare. 
*Boreniu8,  C.  F.,  vice  Konsul. 

Borgenstrom,  A.  F.,  Liinciandtmätarc. 
*Borg8iröm,  A.,  Brnkspatron. 

*  Borgström  y  ö.,  Godsegare. 
*Brandery  C.  E.  IF.,  Forstmästare. 
*Brander,  E.  A.  G,,  TnllförA'altare. 

*  Brander,  K.  A.y  ForstmJistare. 
Brenner,  N.  M,,  Läneagronom. 

Bremer,  U.  0.,  Agronom,  Boställsarrendator. 

Bruncrona,  C.  W.,  Godsegare. 

Brunüa,  D.,  vice  Konsul. 
*Bäckstrofny  J.  E.,  Kamrerare. 

Börfzell,  E.,  Godsförvaltare. 
*Bööky  A.  W.  A,,  Forstmästare. 
*Candelitt,  L.y  j:or,  vice  Konsul. 

Cannelin,  T.  A.,  Forstmästare. 
^Carlsiediy  K,  i?.,  Forstmästare. 

Carpelan,  H.  0.,  Friherre,  Skogsinstruktör. 
*CedercreutZy  A.,  Friherre,  Godsegare. 
^Colliander,  ö.,  Forstkonduktör. 
*D(ehny  A,  von,  Kapten,  Landtbruksräd,  Godsegare. 
*de   la   Ckapelle,     V.,   Friherre,    Jur.   kand.,   Keferendarie- 
sekreterare,  Statsräd,  Godsegare. 

Dyherg,  K.  W.  B.,  Forstmästare. 

Ehnberg,  K.  J.,  Fil.  mag.,  Forstkonduktör. 
*Ehr8trdm,  A.  0.,  Godsegare. 

Ehrström,  F.  W.,  Forstmästare. 
^Eichinger,  J.,  Civilingeniör. 
*Eklöfy  A.,  vice  Konsul. 


16 


21« 

Ekroo8y    iL    E,,    Sekreterare   i  Forststyrelseii,    Kollegi- 
assessor. 

Ekström,  J,  E.,  Forstkonduktör. 
*En€kell,  K  E.,  Skogstaxator,  Forstkonduktör. 

Ericsson^  8.,  Lärare  vid  Evois  Forstinstitut,  Forstkonduktör. 
^EthoUrij  N.y  Löjtnant,  Godsegare. 
*Falck,  C.y  Privat  forstmästare,  Forstkonduktör, 
*Fi€an(U,  G.  I.  von,  Landtbruksingeniör. 
^Fieandt  K.,  vice  Häradshöfding,  Godsegare. 
*Floor,  G.  A,,  Forstmästare. 

Fogelhoim,  K.  G.y  Med.  d:r,  Provincialläkare. 
*  Forsberg,  C.  J.,  Statsagi*onom. 
^Forsseüj  A.  Th,,  Läneagrononi. 
*ForseUes,  A.  af.  Üfverdirektör,  Vcrkligt  8tatsräd. 
^Forssman,  U.,  Üfverforstmästare. 

Forssfröm,  G.  W.,  Forstkonduktör. 
*Forsström,  M.  E.,  Fys.  math.  mag.,  üfverforstmästare. 

Forsström,  0.,  Godsegare. 

Gebhardy  A.  F.,  Forstmästare. 

Gebhard,  J.  F.j  Forstmästare. 

(ierdten,  0.  von,  Godsegare. 

Gripenberg,  L.,  Manufakturintendent,  Üfverste. 

Grotenfeli,  G.,  Filos.  d:r.,   t.  f.  Direktor. 

GrotenfeU,  N,,  Landtbruksräd,  Godsegare. 

Grönberg,  K.  A.,  Forstkonduktör. 

Grönvall,  A.  J.,  Jordbruksskolelärare,  Forstkonduktör. 

GyldSn,  A,,  Läneagi'onom. 
*Hackman,  W.,  Kommerseräd. 
*Hack8t€dt,  H,  H,,  Forstmästare. 

Hallberg,  K.  S.,  Privat  forstmästare. 

*Hannikamen,    P.    W.,  Forstkonduktör,  anstäld  för  militie- 
boställsarbeten. 


217 

*Harlin^  ö.,  Forstniästare. 

^Hausen,  A.  W.  von,  Fil.  mag.,  Forstmästare. 

*Hedbergy  J.,  Brukssdisponent. 

*  Heikel,  A,  B.,  äkogsinstruktör. 

Heikel,  A.  J.,  Forstkonduktör,  Skogstaxator. 

*  Heikel,  J.  //.,  t.  f.  Ofverforstmästarej  Forstmästare. 
*Heikel,  T.  A.,  t.  f.  Forstmästare,  Forstkondnktcir. 

Heiander,  A.  W,,  Senatskammarförvandt. 

Hemmer,  E.  E.,  Forstmästare. 

Henriksson,  A.,  Bmksdisponent. 

Herlin,  R.,  Fil.  mag.,  Forstkonduktör. 
*Hisinger,  E.,  Friherre,  Fil.  d:r,  Godsegare. 

HJerppe,  H,  G.,  Forstmästare. 
*Holmqvisf,  G.  R.,  Forstmästare. 

Homhorg,  F.,  Godsegare. 

Horüing,  J.  G.,  Landskamrerare,  Kammarrad. 
*Hougberg,  K,  A.,  Forstmästare. 
*Hoving,  W.,  Bokhandlare. 

Huäin,  E.,  Forstkonduktör. 
*HuUin,  P.  L  A.,  Forstmästare. 

Idestam,  F,^  Fil.  mag.,  Bergsingeniör,  Braksegare. 
*Idman,  N.,  Juris,  kand.,  Godsegare. 
*Ignatius,  K.  E.  F.,  Fil.  d:r.,  Senator. 

J ernst röm,  J.,  Agronom,  Sekreterare  i  Nyl.  &  T;hu8  läns 
landtbmkssällskap. 

Johnson,  J.,  Sägegare. 
*Julin,  A.  von,  Brukspatron. 
*Julin,  E.  L.,  von,  Brukspatron. 

^Juselius,    J,,    Forstkonduktör^    anstäld  för  militieboställs- 
arbeten. 

JärnefeU,    A.  A.,    Guvernör,  Generallöjtnant  vid  general- 
staben. 


218 

^Karsten,  G.  A.  L.y  Forstkondiiktör. 

Kiselefy  A.^  Hofräd,  Godsegare. 
*Kivijärviy  K.,  Handlande. 

Kohlstromy  Th.y  Agronom,  Godsegare. 
Koskully  T,  vo/ij  Friherre. 

Krainsuy  J.  A,,  Handlande. 
*Kranky  F.  0.,  Forstmästare. 
*Lagerblady  F.  M.j  Forstmästare. 

*LaguSy  A,  G.,  Fil.  mag.,  Forstkonduktör,  anstäld  för  mili- 
tieboställsarbeten. 

Laurin,  N.  ,/.,  TuUförvaltare. 
*Liljensfrandy     A.    W.,    Jur.    d:r,    Kansliräd,    Godsegare. 

Lindberg y  A.  E.y  Privat  forstmästare,  Forstkondnktör. 
*Lindebäcky  A,y  Boställsinspektör,  Godsegare. 
*Lindemayiy  A,  A,y  Forstmästare. 

*Li7ider,    F.,   Friherre,  Hofmästare,    Landtbruksräd,  Gods- 
egare. 
*Lindhy  A.,  Med.  d:r.,  Stadsläkare,  Godsegare. 

Lindholmj  F.  K.  E.y  Godsegare. 

Längy  A,  E.y  Direktor. 

Malniy  G.  E.y  Häradshöfding,  Godsegare. 
*Mecheliny  L.  IL  S.y  Jur.  d:r,  Senator. 

Mobergy  K.  A.y  Fil.  mag,  t.  f.  Direktor. 

Mobergy  K.  K.,  Privat  forstmästare,  Forstkondnktör. 
*Modeeny  L.  T.y  Forstmästare. 
*Modeeny  N.  F.y  Fys.  math.  mag.,  Forstmästare. 
*Monelly  J.    G.j  Forstuppsyningsman,  Forstkondnktör. 
*Monielly   B.,   Forstmästare. 

^MontiHy   R.j   Forstnppsyningsman,  Forstkond-utör. 
*Moringy  A.  E.,  Forstmästare. 

Nassokiriy  C.  O.y  Forstmästare. 
^'Neoviusy  0.  A.  O.y  Forstmästare. 


Neppenström,  F.  N,,  llandlandc,  f.  d.  ForKtmaRtare. 

Nikiander,  J.  0'.,  Station  sin  spektor. 

Norbladj  J.,  Sägegare. 

Nordenskioldy  N.  0.,  vice  Häradshöfding,  öodsegare. 

Nordensvan,  J.  R.  H.,  Skogstaxator^  Forntkonduktör. 
*Nufne/ly  K.  J.,  Ofverdirektörsadjoint,  Kammarräd. 
^Nummelin,  C.  J,,  Öfverforstmästare,  Hofräd. 
^Nybergy  C.  A.  J.,    Jernvägftkassör,   Fältkamrerare,    Forst- 
kon dnktör. 

Nyberg,  7\,  Forstkonduktör. 

Nylander,  E.  A.j  Foretkondnktör. 
*Nylund,  C.  E.y  Forstmästare. 

Nyströmy  E.  JT.,  Forstkonduktftr, 
•0/in,  J.,  Handlande. 

Olsoniy  Oy.  Agronom,  Boställsarrendator. 
*  Palander y  G.,  Major,  fiodsegare. 

Pentziny  J.  6*.,  Fil.  mag.,  Sägegare. 

Penlziny  H".,  Agronom,  GodRegare. 
*Perandery  B,y  ForstuppsjTiingRman,  ForRtkondnktftr. 
^RanckeUy  C.  E.y  DfverforstmäRtare. 

Ranckeny  (7.  i.  E.y  ForstmäRtare. 

RandeUuy  F.y  Godsegare. 
"^Randelifty  0.  W.y  Forstmästare. 

Ravandery  0.,  Kapten,  vice  Konsul. 
*RiddeUny  K.  A.y  Forstmästare. 

*Ridderborgy  E.  E.,    Forstuppsyningsman,    Forstkon  dnktör. 
*Roo8y  H.  J.,  Skogstaxator,  Forstkondnktör. 

Rosberg,  A.,  Agronom,  Boställsarrendator. 
^Rosberg,  J.  T,y  Forstmästare. 
*Ro8€hiery  G.  A.y  Forstmästare. 

RoseniuSy  C,  Kommerseräd. 
*Rosenlewy  C.y  Handlande. 


290 

^Rosenleiv^  H^,  Kommerseräd. 
*Ruiny  C,  Ofverste. 

Ruuthy  H.y  Boställsiüspektör. 

Rönnbäcky    E.,   Fil.  kand.,   Sekreterare  i  K.  Finska  Hus- 
hällningsäällftkapet. 

Scelan,  A.  T.  Med.  d:r,  Professor. 
*SaUtnin,  Ey  7\,  Forstiugeniör. 

Salcesen,  J.  E.,  Sägyerksdisponent. 
*Sandbergf  H.  /?.,  Forstmästare. 
*Sandbergy  F.,  Forstmästare. 
^Sandman,    E.    L.,    Privat    forstmästare,    Forstkonduktär. 

Sanmarky  A.y  Forstmästare. 

Sanmarky  0.  IV.,  Forstmästare. 
^SchaviZy  N.  von,  Forstmästare. 
*Schildty  0.,  Boställsinspektör,  Godsegarc. 

Sckulmuny  0.  K.  Hj,y  Fil.  magister. 

Silin,  F.  J.  F.y  Forstmästare. 

Sillman,  K.  IL  K,,  Forstkonduktör. 
*SivSn,  S.  G.  A.y  Forstiugeniör. 
*SneUtnany  A.  0.,  Kommerseräd. 
*SnellmQ7ty  i.,  0'.,  Forstkouduktör. 
*Snellman,  Ä.  A.y  Handiande. 
*Solitander,  C.  P.,  FiL  mag.,  Bergsintendent 

Spdrßy  A.y  Godsegare. 

Standertskjöldy  A.y  Friherre,  Godsegare. 

Stenbäcky  E,  0.,  Med.  lic,  Provincialläkare, 

Stenbäcky  N.  L.,  Forstkouduktör. 

SteniuSy  C.  J.,  Forstmästare^  KoUegiisekreterare. 

Stigell,  (V.  A.,  Forstappsyningsman,  Forstkouduktör. 
*Stjernvally    K.   A.    W.y  Boställsinspektör,    Kommaualräd, 

Godsegare. 
*Sfrömbergy  //.,  Agronom, 


221 

Sufulelj  K.  E,y  Furstkundnktör. 

Sundmanj  K.,  Kapten. 
*Svanstr'6mj  A,  i?.,  Forstmästare. 
*S9edeliu8.  (/.,  Underdirektor. 

ÜDinhufvndy    fcS,    A'.    J,,    FurstuppsyniDgsman,    Forstkon- 
dnktör. 

üäthren,  0,,  Agent. 

Tammelander,  K.  A,j  »Sko^staxator,  Forstkondaktör. 

Tengsiröm,  M,  afj  Fil.  mag.,  For»tkondnktör. 
*ThomSy  J.  H.,  Forstmästare. 
^Thunebergy  N,,  Baningeniör. 
^Timgreiiy    (7.  0.,    Kaiislist   vid    Forstatyrelsen,   Forstkon- 

duktÖT. 
*Tiingren,  0.  W.j  Öfverforstmästare. 

Torckell,  F.  W.,  Forstkondnktör. 

Tudeer,  C,   Senator,    Werkligt   Statsräd,   Honorar   Stall- 
mästare. 

Ungern,  G.  W.,  Boställsinspektör. 
*\Vcenerbergy   0.  G.,   ForstnppsvniDgHman,  Forstkondaktör. 
*UV/A/,  F.,  vice  Konsul. 

WahlrooSy  B.  J.  A.,  t.  f.  üfverdirektörsadjoint,  Länelandt- 
mätare. 

Wahlroos,  K.  F.,  Apothekare. 
*  Wahren j  A.  Godsegare. 
*\Valden8,  F.,  Löjntant,  Godsegare. 

Wartiainen,  A.,  Boställsinspektör. 

Wasastjerna,  (/.,  Landtbraksräd. 

Wasastjerna,  Cr.  E.,  Forstkondnktör. 

Wasastjerna,  K.,  Godsegare. 
^Weatermarcky  A.  F.,  Forstkondnktör. 

Wichmanny  G.  E.,  Forstkondnktör. 

Wigeliusy  S.  P.,  Sokgsförvaltare. 


222 

Wiikj  T.,  Ageut. 

Wiklundy    C,    Fil.    (1:1*.^    ElenientarlSrare   vid  Mnstiala  In- 
stitut. 

*  Willebrand,  R.  N.  von,  Friherre,  Kapten,  Forstkouduktör. 

Wirtzenius,  A,,  Godsegare. 
^Wolff,  E.,  vice  Konsul. 

Wredej  C,  Friherre,  Sägförvaltare. 
*Wred€j  C.  E.,  Friherre,  Öfverforstniäatare. 
*Wredef  C.  6?.,  Friherre,  Guvernör,  Godsegare. 
*Wredey  G.,  Friherre,  Forst ni äst are. 

Wrede,  K.  /(/.,  Friherre,  Häradshüfding. 
^Wrede,  0.,  t>iherre,  Godsegare. 
*W^rerf^,  i?.,  Friherre,  ötatsräd,  f.  d.  Ofverdirektör  for  forst- 

väsendet,  Godsegare. 
*Wrede,  R.  W.,  Friherre,  Löjtnant,  Godsegare. 

Wäisänm,  A.,  Forstkondaktör. 

Wäyrynen,  A.j  Ökogsförvaltare. 
^Zansen,  F,  W.  G.  M.  von,  Forstmästare. 

ZiUiacus,  C,  vice  Häradshöfding,  Gogsegare. 
^Zitting,  C.  A.,  Fil.  mag.,  Direktor. 
^Zweygberg,  A,  W.  von.  Hoiräd,  Ofverforstmästare, 
*Äkerblom,  F.,  Godsegare. 

Äström,  H.  B.y  Godsegare. 
^Ästrbm,  H.y  Kommerseräd. 
^Äström,  R.y  Kommunalräd. 

Ösiring  P.,  Forstmästare. 


' 


22B 

ForstfSreoingens  direktion: 

Blomqvist,  A.  G.,  Direktor,  ordförande  (Evois). 

Borenius,  A.  L.,  Öfverfor^Jtniästare,  sekreterare  (Uleaborg). 

Nummeliny   C.   J.,   Öfv^erforstmästare,   Hofrad,  vice  ordfö- 
rande (Helsingfors). 

SallmSn,  E.  2\,  Forstingeniör,  kasBÖr. 

(Adress:  Helsingfors,  Forststyrelsen). 

Solüander,  C.  i\,  Bergsintendent  (Helsingfors). 

Wrede,  E.,  Friherre,  Ofverforstmästare  (Wiborg). 

Zweygberg,  A.   W,  von,  Hofräd,  Ofverforstmästare   (Jyväs- 
kylä). 

S  u  p  p  1  e  a  n  t  e  r : 

ArboreliuSy  K.,  Privat  forstraSstare  (Hnmppila  &  Jokkis). 
Cannelin,  T.  A.,  Forstmästare  (Mnstiala). 
Hackstedty  H.  H..  Forstmästare  (Evois). 


Öfversig't 


af 


ForsüitteratDren  i  Finland 


tili  9r  1890, 


innefattande  s&dana  bocker,  afhandllngar, 

artiklar,  rorfattnlDgar  m.  m.i  Bom 

äro  af  forstllgt  intresse. 


Utarbetad  af 

i 


ULEABORG  1Ö91, 
B.  B.  Bergdahls  boktryckeri. 


Ofversigt  af  forstlitteraturen 

i  Finland  tili  är  1890, 

lonefattande  s&daiia  bocker,  afh«indliiigar^  artiklar, 

forfattnigar  m.  lu.,  som  aro  af 

forstligt  intresse. 

Utarbetad  af 


I.     Skogshushdllning. 

KiUm  P.  Of  örgripliga  tankar  om  Nödvändiglieten  af  skugar 

nes   bättre   värd  och  ans  i  Finland.  4^  1753.    Äbo. 

Acad.  afhandl.    Respond.  D.  Lithander. 
öarfrf  P.  A.    Ovälduge  taokar   om  jordens   svedande  och 

kyttande  i  Finland.  Akad.  afhandL     Första  delen.  Äbo 

1753;  4P.  Respond.  A.  Agricola. 
Gadd  P.  A.    Dito  —  dito  —  Andra  delen.  Respond.  P.  A. 

Bartolin.   Abo  1754.    4°. 
Kalm  P.    Trän  tili  häckar  och  lefvande  gärdesgärdar.  Resp. 

Dav.  Er.  Högman.    Ob.  4  V*  1756.  21  dd. 
Högman   D.  '  E.    Oväldnge    tankar    om    häckplanteringen 

samt   dess   hinder    och   hjelp.     Resp.    A.    Aspegren. 

Äbo  1757. 
Kalm  P.    Nägra  anmärkningar  oni  vära  Furu-  och  Gran- 

skogars    ömmare  värd;  tagna  af  deras  älder.    Akad. 

afh.  Respond.  I.  Nordling.  Abo  1757.  4P.  12  sid. 


Kalm  F.  Nägra  anmärkDingar  rörande  nödvändiglieten  af 
Ekenkogarnes  bättre  värd  och  ans  i  Finland.  Akad. 
afh.  Kespond.  A.  Crusell.    Abo  1757.  4^  12  sid. 

(Gadd  P  A.  ?)    Berättelse  om  vilda  Trans  plantering. 

Gadd  P.  A,  Underrättelse  i  Träd-  och  Skogsskötseln, 
grundad  pä  flera  ars  rön  och  försök,  soni  sä  vid  de 
pnbliqae  oecononiiska  planteringarna  i  Abo,  soni  an- 
norstädes  i  Finland  blifvit  anstälda  af  Oeconouie 
Dir.och  Professor  P.  A.  Gadd.  Äbo  1759,  8:o 
48  sid. 

Kalm  P.  Kort  beskrifning  om  aspens  egenskaper  och  nytta 
i  den  allniünna  Imshällningen.  Akad.  afhandl.  Kesp. 
A.  Mennander.    Abo  1759;  4°.  18  sid. 

K(dm  P.  Oekonomisk  beskrifning  öfver  Björkens  egen- 
skaper och  nytta  i  den  allmänna  hnshällningen. 
Akad.  afh.  Kesp.  Johan  Grundberg.  Äbo  1759,  4** 
33  sid. 

Lechs  J,  (finne)  Unnderrättelse  om  vilda  träns  och  buskars 
plantering.    Stockholm     1764. 

Land^höfdingens  i  Österboiten  initiativ.  Uppmnntran  och 
underrättelse  tili  nyttiga  plantagers  vidtagande  i  Fin- 
land. 1—12  stycken.  Ären  1763—1778. 

Komminister  Haüborg  (med  tillägg  af  P.  A.  Gadd).  Be- 
skrifning om  allehanda  träns  plantering,  grundad  pä 
mängäriga  rön  och  försök,  hvilka  blifvit  verkställda  i 
Finland  och  8käne  samt  sedermera  i  timäland. 
8tchlm  1773;  8^  24  sid. 

Om  Trädplantering.  Wasa  1782. 

Gadd  P.  A.    Om  medel  att  underhälla  och  öka  skogväxten 
i  Finland.  Akad.  afh.  I  delen.    Kespond.  F.  Sjöstedt, 
Äbo  1792.  4^ 
Gadd  P.  A.    Dito  —  dito.  II  delen.  Kesp.  C.  P.  Hällström. 

Äbo  1795. 
Uellenius  C.  N.    Tankar  omlöftägt.    Akad.  afhandl.  Kesp. 

M.  Törnudd.    Äbo  1798. 
Helenius  C.  N.    Tankar  om  Träds  plantering  medelst  drif- 
qvistar.    Akad.  afh.    Kesp.  H.  ISolin.    Äbo  1802. 


Hdknius  C.  N.  Anmarkningar  rörande  Trädplanteringen. 
Akad.  afh.  Respond.  Z.  Ca8tr6n.  Abo  1805.  4:o. 
14  sid. 

(HaUborg).  Beskrifning  om  allehanda  Trans  plantering, 
grnndad  pä  mängäriga  rön  och  försök,  hvilka  blifvit 
Terkstälda  1  Finland  och  Skäne  samt  sedermera  i 
Smäland.  Utgifven  af  Patriotiska  Sällskapet.  Stckhlm. 
Georg  Lange  1773.  8**  24  sid. 

(HaUborg).    Ramma  arbete.    Wisby  1814. 

Bdchtr  C.  C.  Professor.  Om  skogars  skötsel  i  ncirden.  Äbo. 
C.  L.  Hjelt  1829.  286  sid.  (prisskrift). 

BöekerCC.  Handlingar  (hörande  tili  öiVerläggningar  och 
den  skriftväxling,  som  inom  Kongl.  Svenska  Landt- 
bmks  Akademien  nppstatt,  angäende  prisgiltigheten  af 
de  skrifter,  hrilka  tili  K.  Akad.  inkommit,  i  anledning 
af  den  prisfräga  H.  M.  Konungen  tippgifvit  om  den 
för  Srerige  mest  ^enliga  skogsskötsel).  Abo  1852, 
292  sid. 

Fieandi  C.  F.  von,  Uppsatser  och  rön  i  landthnshällningen. 
Pörsta  h&htt'.  Skogshushallning.  Wiborg  1848, 137  sid. 

Howing  Z.  W,  Den  praktiake  landhashällaren  eller  anvis* 
ning  hnm  man  bor  sköta  äker,  äng,  skog,  och  ladn- 
gärd,  för  att  af  dem  erhalla  god  och  yaraktig  af kast- 
ning.  Till  finska  bondens  tjenst  sammanfattad  af  — 
—  (belönad  prisskrift).  orte  afdelningen:  Om  skogs- 
skötseln  22  sid.  Abo  1853-  158  sid.  pris  50  p.  hos 
Clouberg  &  C:o  Wiborg. 

Gyldin  C.  W.  Handledning  för  skogshushällare  i  Finland. 
Helsingfors  1853»  149  sid.  (med  tiilväxt  —  och 
knberingstabeller;  karta,  redskapsplansch  m.  m.) 
5  mk. 

LaurSn  L.  Nägra  ord  om  skogsförödclse,  en  tidsfräga. 
Hrfors  1874,  32  sid. 

Finsk  medborgare.    Om   skogames  betydelse.     H:fors  1862 
10  sid. 

G*  W,  Edlunds  förlag.    Rad  för  skogssäljar 


6 

V071  Berg  Ed.    (Tharand.)    Berättelse  om  Finlands  skogar. 

Helsingfors  1859;  74  sid. 
J.  Croumblie  Brown.     On  schools  of  Forestry.    Edingburgh 

1877.  (ang.  forstinstitutet  ä  Evois). 
Blomqvist  A.  G.    Finlands   trädslag   i   forstligt   hänseende 

beskrifna:    (ingä   i   Finska   Forstf.   Meddel.)  I  haftet: 

Tüllen  (med  en  culor.  plansch  och  afbildningar).  194 

sid.  Helsingfors  1881,  4  mark. 
Blomqvist  A   G.     Dito    —   d:o  II  haftet:  Granen,  (med  en 

color.  plansch  och  afbildningar)  179  sid.   Helsingfors 

1883;  4  mark. 
Hannikainen   P.   W     Nägot  om  skogarne  (öfvers).    Helsing- 
fors 1888;  46  sid.  Folkupplysningssällskpts  skrifter  LXL 
Finska  Forstföreningens  störskrifter: 
Blomqvist  AG.     I.     Om  nppqvistning  af  träd  (öfvertryck 

fr  an  Forstför.  meddelanden).    Helsingfors  1879, 18  sid.; 

pris  25  p:ni.  (II  &  III  finska:  se  nedan.) 
Blomqvist  A.  G,    IV.    Om  skogseld.    Helsingfors  1888;  17 

sid.;  pris  15  p:ni.  (IV.  dito  pa  finska:  se  nedan). 


Ström  I.af.  (Snomentanut  G.  M(onell.)  Yksinkertaisia  nen- 
voja    metsän   hoitamiseen.    Rnots.    Kunink.  käskystä 

toimittannt;   Kunink.  maanviljelys-opiston  Jäsen 

;  Wiipurissa   1851  A.  Cederwaller,  1  arkki  12*. 

Hoving  1  W.  KäytännöUinen  Maan  hoitaja  tahi  osviitta 
Pellon,  Metsän  ja  Karjaston  hoitamiseen,  että  niistä 
hyvä  ja  kestävä  voitto  saataisiin.  Palkittn  Snom.  Tal. 
Hall.  Senr.  korkiammalla  palkinnoUa.  J.  W.  Mnr- 
mannin  suomentama.  5  kuvapiiroksen  kanssa.  Hel- 
sing.  Frenck.  ja  Poj.  1854,   6^/^  a.  12«  ja  1  kuvaliite. 

Lukemisia  kansalle:  N:o  61.  Toimellinen  ja  taitava  met- 
sänhoitaja.  Metsän  hoidosta.  8  siv.  hinta  2  kop. 
Turussa  1857. 

von  Berg  Edm.    Kertomns  Suomen  metsistä.    Helsing.  1859- 

74  siv.  ' 

Granlund  J.  F.    Tietoja  Suomen  maan  puiden  kasvattami- 


sesta  ja  hoidosta,  niin  myös  Bilden  monenaisesta  hyo- 

dystäy    kaikille,    eritoten    maalla    asnyille.     Tnrnssa 

Frenck.  &  Poj.  1861;  8*;  32  siv. 
^ahlroos  A.    Lyhykäinen  metsänhoidon  oppi.    Fori  1871; 

61    siv.    (Bataknnnan    Maanvitjelys-^enralta  palkittn 

kiijoitns). 
Suomen  kansalainen   Metsien  arvosta.  Helsing.  1862;  10  siv. 
Lyhykäinen  osoitns  metsänhoitoon.    Mukaelma  Rnot- 

8i0ta. 

CKuBniapalkinnolla  RnotsisBa  palkittn)  Heteing.  1860, 

1874    G.   W.   Edlnndin   knstannnksella.   hinta  20  p. 

(Ström'in  mnkaan.) 
Maanyiljelyskiijacito    IIL    Lyhyt  osoitns   metsän  hoi- 

toon.  25  penniä. 
Meidän  metsät   (ote   eraästä  rnotsalaisesta  aikakans- 

lehdestä).  28  siv.  Helsing.  1874. 
Siratn  lsf\  af.    Metsäin  hoidosta  ja  rnokosta  sekä  varmira- 

ma»ta  ja  suorimmasta  meneiystavasta  siinä  kohden. 

Tumssa  Fr.  kp.  1874;  8^  30  siv.  (Suom.  Talonss.  kir- 

jasia  kansatte   9.)     Vanha  painos   Wiipurissa   1851; 

(vertaa  ylla.) 
Laurin  L.  L.    Pari   sanaa  metsänhävityksestä.    Kysynivs 

nykyaikana.    Helsing.  1874;  8*  32  siv. 
Gyberg  Oskar  E.  (snomentannt  1 — t.)    Metsäpnnnsiementen 

kokoomisesta  ja  säilyttämisestä.    Nenvoksi  kansalle. 

(Jahtimestari   0.   E.  Gyberg)   Helsing.    1876,    nseilla 

knvilla.  Hinta  30  p.  —  Yleishyödyllinen  kirjasto  N:o  3^ 
Nenvoja  metsäin  myyjille.  Jyväskylässä  1874;  12  siv. 

hinta  10  p:ni. 
Suomen  Metsäf^hdistyksen  kirjasia: 
Bhmqtfist  A.  O.    II  Pniden  karsimisesta  ja  hirsipniden  kas- 

vattamisesta   (snomentannt  K.  M.)  Helsing.   1879.  16 

siv.  25  pen. 
Bergroth  F.  O.    III  Miilnnpoltosta.  Helsingissä  1885.  (ver- 
taa „Skogsteknologi^).  50  pen. 
Bhmqvist  A.  G.    IV.  Knlovalkeasta.  (snomentannt  F.  G.  B.) 

Helsingissä  1888;  15  siv.  15  pen. 


L 


8 

Hannikamen  P.  W.    MetBänkasyitiiiksesta;  Tahyäalle  kirjoit- 

tanut .    11  yihko  K.  Suam.  Talons«,  kirjasia 

kansalle.    Turussa,  G.  W.  Wilin  ja  Kump.  1880;  8°, 

24  siy.;  25  pen. 
Hamiikainen  P.   W.    Meisien    hoidosta.    Metsän    vstäville 

kirjoittanut. I  vihko.  Metsänkasvattiksesta. 

Helsing.  1882;  124  biv.;  2  mk. 
Hannikamen  P.  W,   —  Sama  —  sama.    11  vihko.    Metsä- 

talonden  järjestämisestä.    Helsing.  1885;  14o  siv*  3  mk. 
Hannikaimn  P.    fV,    Wähäsen   metästä.    (K.    Val.  Beuran 

toimit.  61)  binta  50  p.  46  siv. 
Metsäasia.    Satak.    maanvilj.    senran    toimittama.    77   siv. 

32«,  V.  1889. 
(A.  Borenius.)    Paju-istutuksista.  Oulu  C.  £.  Barck'in  kirja- 

paino  (1890.)    Icke  tillgänglig  i  bokhandeltt. 


IL     SkogsteknologL 

Mennander  G.  T.     Tjäratillverkningen  (originalet  pä  latin: 

Dissertatio  gradualis  de  arte  picem  destiUandi  in  ost- 

robotnia)  i  Österbotten.  Akad.  afhandl.  Resp.  E.  Ju* 

nelins.    Abo  1747.  4^;  32  sid. 
Kalm.  P.    Oeconomisk  beskrifning  öfyer  yär  syenska  Hassel. 

Akad.  afhandl.  Resp.  C.  D.  Rahse.  Abo  1759, 4^  20  sid. 
Kalm  P.    Beskrifning   öfyer  Enens   egenskaper  och  nytta. 

Akad.  afhandl.     Resp.  M.  Forslin.    Äbo  1770. 
Kalm  P.    Beskrifning  öfver  svarta  vinbärsbuskens  nytta  i 

hiishällningen.     Carl  Meurling.     Ob;  1  V*;  1772. 
Kalm  P.    Menlösa  tankar  om  brädsagning.  Akad.  afhandl. 

Resp.  C.  G.  Widqyist.    Abo  1772;  4^ 
Oadd  P.  A.    Rä  pottaska  tillverkningens  upphjelpande  i 

Finland.  Akad.  afhandl.  Resp.  C.  G.  Lilins,  Abo  1774. 
TMlens  C.  N,    Anmärkningar   rörande    Läekterhygget  nti 


0 

de  kring  städerna  Raumo  och  Nystad  belägna  socknar. 

Akad.  afhandl.  Eesp.  A.  R.  Widqvist.    Abo  1794. 
Hellenfus  C  N    Anmärkningar  rörande  Timmerhygget.  Akad. 

afhandl.  Resp.  H.  P.  Winge.    Abo  1795. 
Wargelin  hak.     Om  nyttan  af  hallon.     Ob  1  ^/4  177J^. 
Foenander  Jacob.    Chemisk   och    OecoDomisk     afhandling 

om  Bränne-  Torf;  Tav  3  V4  1759. 
Pipping  Josef  (Pippingskjöld).  ßeskrifning  pä  Hedemossans 

och  RcnmoBsans  beredning  tili  siind  och  yälnmakande 

föda,   utgif.  af  Kongl.    finska  hiishallningssällskapet. 

Abo  1798;  8°. 
Soldan  Aug.  F.     Om  Finlands   tjäruindustri  och  dess  möj- 

liga  förbättring.  Med  1  pl.  och  karta.  101  sid.Hrfors  1801. 
(Leckwe.)    Anvisning    att   med    god   vinst  tillverka  Harts, 

Kimrök,    Tjära,    Terpentin    och    Hartsolja.     Med   pl. 

Helsingfors  1864. 
Hisinger  E.    Svampbok. ,  att  igenkänna  ätligä  svam- 

par  1863,  med  9  pl. 
Kohter  Rudolf     Beskrifning  ofver  särskilda  de  nyaste  nu 

brnkliga  maskiner  för  bearbetning  af  trä.    Utgif.  pa 

grnnd   af  iaktt.   ä  allmanna  verldsutst.  i  Paris  18()7. 

med  14  lithogr.  taflor;  74  sid. 
V.  H (aartman)  M.     TrStjära,   samt  njigra   produkter  deraf 

ifrän  Urpila  tekniska  fabrik.  —  Om  konserveringsme- 

del.    Hrfors  1866.  31  sid.  jemte  priskurant  af  l>pila 

fabrik  (JyvSskylä  &  Wiitasaari). 
Sfrdskrfft,   angäende   beredning   af  harts,  terpentin  m.  m. 

utgifren  af  Pinans  Exped.;  8  sid.  Hifors  1868. 
Anvisning  tili  insamling  af  bar,  svampar,  trädfrö  och 

käda.     Hrfors  1868.  pä  Kejs.  Sen.  föranstalt.  utgifven. 
Wahren  A.  W.    Berättelse  öfver    en  resa  för  iakttagande 

af  slöjdförhällandena  i  England,   Danmark,   Sverige, 

pä  föranstalt.  af  Pin.  Exped.,  utgifven  är  18()7. 
BlomqviBt  A.  G,    Reseberättelse  öfver  en  pä  Kejs.  Senatens 

uppdrag  verkstäld  resa  tili  Ryssland  (och  Skandinavien) 

föT  inhemtande  af  kännedom  rörande  slöjdförhällan- 


10 

dena  derstädes;  och  förslag  tili  ordnande  af  slöjdtin- 
dervisningen  i  Finland.     Hrfors  1885.  179  sid. 

Malmgren  A.  J  Relation  om  timmerflottningen  i  konun^ 
.garikena  Sverige  och  Norge,  afgifven  tili  Jordbr. 
Expeditionen  i  Kejserliga  Senaten  för  Finland  i  No- 
vemb.  1884. 

Bhnnenfhal  E.  L.  Berättelse  angäende  en  med  statsunder- 
stöd  är  1885  verkstäld  resa  i  norra  Rysslands  skogö- 
trakter  för  vinnande  af  kännedomom  allmogensskogs- 
tckniska  industrier  derstädes.  Helsingfors  1886;  52 
sid.-,  10  planscher. 

Aftryck  af  tekniska  föreningens  förhandlingar: 

Juslin  IV.  Om  tillverkning  af  träsprit  och  träättika  och 
deras  möjliga  tillgodogörande  vid  ugnskolning;  före- 
drag  vid  tekn.  fören.  möte  1887. 

Weftersfen  K,  H  lakttagelser  om  tjärfabrikation  och  dess 
biprodukter,  under  en  resa  i  Sverige  om  sommarcB 
1885;  (bäda  i  ett  hSifte,  10  sid.  med.  2  planscher.) 


Nenvo  Pihan  cocomisesta;  ja  sen  valmijxi  Tekemisestä 
Hartsixi.    Stockholmissa.  1750;  4P 

Kninga  Koivnn  parkkia  pitää  Punn  pääldä  poisotettaman, 
kuivattaman  ja  valmistaman^  että  Parkarit  nijllä  vuo- 
tia  parkita  saattavat.  Suomexi  käätty.  Wasassa 
1788.    Pränd.     (leorg  Wilh.  Londiceriltä.  V*  ark.  8^ 

Neuvo  kuinga  tervellinen  ja  hyvänmanllinen  ruoka  taitaan 
valmistaa  Nnmmi  (Nurmi)  eli  Kangasjäkälästä  eli 
Kangas-  sammalesta  ja  Peuran  jäkälästä  eli  Peuran 
sammalesta,  ulosannettu  Kuning.  Suomen  Huoneenpi- 
don  Seuralta  Turussa  1798.  Prändätty  Frenckellin 
kirjan  Prändissä  ^'2  ark.  8°. 

Neuvo  kuinga  Leipää  Jäkälästä  valmistetaan,  annettn  K. 
Suomen  Huoneen  Hallitus  Seuralta.  Kuotsista  Suomeksi 
käätty  Keinhold  Hertzberg'iltä,  Hallit.  Seuran  Jäsen. 
Turussa,  Pränd.  Cr.  Ludv.  Hjeltin  tykönä  vuonna  1836. 
^/8  ark  8«. 


11 

Nenvoja  polttaa   tervaa  janrakoista  ja  kannoista.    Onlnn 

läänin    talonden   senralta.    Oulussa  1H(>3.  pränt.  Chr. 

E.   Barck'in  tykönä.   10  siv.  ja  1  tervahaudan  kuva. 
Soldan  Aug   F.    Suomen  Tervapoltosta  ja  kuinka  se  olisi 

parannettava.    Bnotsista  snomentanut  B.  F.  G.  1  knva 

ja  1  kartta.  9()  siv.  8°,  Helsing.  K.  Sen.  kiijap.  1802. 
Hisinger  Eduard,    Sienikirja   eli    Sieni  Kallen  osnitta  tnn- 

temaan  ja  käyttämäÜD  syötäviä  sieniä.  Turussa  Frenck. 

ja   P.    1863;    15   siv.  ja  9  knvataulaa.    Saomentannt 

Karl  Dahlberg.  1  mk. 
Osoitus  marjaiD^  sienien  pnnnsiementen  ja  pihan  kokoomi- 

Been.  Keis.  Sen.  Kirjap.  Helsing.  1868,  16  siv. 
Sioclel  dt  HerieL    (Suomennosj.    KäytännöUinen  Nikkarin- 

kijja>   (jossa   annetaan   neuvoja    miten   eri   punlajeja 

käytetään  y.  m.  y.  m.)  Kivipüroksilla  variistettu.  Hel- 

singissä  1876.    Hinta  1  in.  50  p. 
Alex.  Ruli.    Mui8telIas-oppi  rakenniis  taidossa.    Wiipurissa, 

N.  A.  Z(illiacu8)  —  1867.  8«;  51  siv. 
Flinta  Gustaf,  (Mukaillut.)  Xeavoja  kopan  kutomisessa  sekä 

lyhyeitä  ohjeita*piiIipuuii  viljeleuiiseen,  27  punpiirok- 

sella.    Helsing.  1884;  61  siv.  75  pen. 
Inberg  L  F.    Saomenmaan  parhaat  rnokasienet,  niitten  tiin- 

teminen  ja  käyttäiriinen.    Helsing.    1884;   52  siv.  36 

väripaino-kuvaa  4:ssä  taalnssa. 
Bergroth  F.  G.    Miilunpoltosta.     Helsing.  1885;   45  siv.  ja 

knvaliite.    Suom.  metsäyhdistyksen  kirjasia  N:o    III. 

50  penniä. 
Blumenthal  E.  L.     Kertomns  valtioavulla  v.  1885  tehdystä 

matkasta    pohjoisen    Wenäjän    metsäseudnille  tiedon 

saamista    varten  sikäläisen  vhteisen  kansan  metsäkei- 

nollisista   teollisnnshaaroista.     Helsing.    1887.   52  siv. 

11  kuvatanlna. 


L 


IIL     Naturlära. 

Lagns  J.  (under   inseende   af  P.  Kalm).  De  erica  vnlgari. 

1754*). 
Hmnger  Eduard  Dir,     Nägra    ord    om  de  i  Skandinavien 

f  örekoniinande  former  af  granen  (picea  excelsa).  i  Bot. 

Not.  1^^1)7.     Stockholm.;  —  öfvertryck. 
Tamsen  J   I.    Nagia  ord  om  vara  skogsfpglars  och  sjöfog- 

lars   nytta.    Nikolaistad   1873,  31  sid.;  prisbelönt. 
Tamsen  J   I,    Muntama  sana  maammc  metsä  ja  vesilintn- 

jen  sunresta  hyödystä.    Pori  1873-,  35  siv. 
Blomqvist  A.  O.    Nägra  iakttagelser  rörande  fröbildningens 

periodicitet  hos  tallen  och  granen  samt  rörande  ekorrens 

förekommande  Finland.    Hrfors  1875;  öfvertryck  sid. 

48 — 54  af  Meddel.  af  Soc.  pro  fauna  et  fl.  fenn.  I.  1876. 
Blomqvist  A   G.    Eine  neue  Methode  den  Holzwnchs  und 

die  Standortsvegetation  bildlich  darzustellen.  Helsing- 

fors  1879.     (Sechs  Wegetationsbilder  ans   Nord-Finn- 
land und  Lappland. 
SoUtander  C.  P,     Geologisk    beskrifning  öfver  Evois  kro- 

nopark.  29  sid.  (med  en  geol.  karta)  öfvertryck  af  F. 

F.  medd.  V. 


Följande  arbeten  i  allmän  naturlära  torde  för  under- 
lättande  af  fackstudier  förtjena  äfven  omnämnas: 

y'ordvnskifild  A^  E.    Beflkrifning  öfver  de  i  FinJaiKl  fiinna  mineralier 
Hifors.  1863,  177  sid. 


*)  Förteckning  öfver  „botanißk  litteratiir"  (innefattande  Äfven 
akadeiiüska  afhandlingar  frdn  äldre  tider,)  finnes  nti  fauna  &  flora  sali- 
skapets  notiser  är  1867,  af  Th.  Saelan. 


13 

Jnbtrg  I.J,    Bidrag   tili  Uleaborgs  läiw  geognoöi.  3Ied  2  triujnitt,  7  lith. 

planscher  och  2  kartor.  Fmk.  2.  —  20.  hät't.  „Finl.  natnrochfolk". 
WiikF.J.    Ofversigt  af  Finlands  geologiska  förhällanden.   H:for8  1876. 

Akad.  afhaudl.  104  sid. 
Moberg  A\  Ad.;  (geologiska  kommiäHiouen)  Fiiilauds  geologiska  under- 

»ftkuiug,  häftena  1—12  jemte  kartablad  1—12  utgifna. 
Malmberg  A,  J.    Fauua  feiiuica.    äiioineii  eläimistö.    Helsiiig.  1^2. 
D:me.    (Mela).  Suomen  luuraukoiöet.    Helsing.  1882. 
r.  Wfight  Magnus:  I.   Finlanda  foglar.    V.  bandet  af  „bidrag  tili  Finl. 

uatnrkänuedom  etc.^  1859. 
e.  Wrighi  Magnui.  k  J.  A.  Palmen,    ü.  Finlands  foglar.    22  bandet 

^bidrag  tiU  kännedom  af  Finlands  natur  och  folk''.  1873. 
Saelan  Th.  ja  Lönnroth  E.    Snomen  kasvio.  Helsing.  1866. 
Alcenius  O,    Flora.  Finlands  kärlväxter.    Hifors  187^8. 
Brenner  Magn.    Floristisk  handbok.    H:for8  1886. 
Kihlman   A,   Osw.    Erschein,   des  Pflanzenlebens  in  Finland  1883.  — 

Helsingfors  1886. 
PalmAiJ.A.    Intemationelt  omitologiskt  samarbete  och  Finlands  audel 

deri  (ett  npprop  tili  käunare  af  Finlands  foglar).  Il-.iors  1885.212 

sid ;  —  Öfvertryck  af  „Sällsk.  pro  fauna  &  fl.  fenn.  meddelanden". 
m.  fi.  (se  not.  ä  föreg.  sida  samt  afdeln.  tidskrifter.) 


lY.     Forstmathcmatik  och  gcodesi. 

M.  T.    Uträkningstabeller    u  alla  fran  Finland  skeppbara 

sorter  af  plankor  och  bräder  uti  reduccradt  matt  för 

öägägare,  skeppsredare  ocli  skeppare.    Helsingfors,  I. 

C.  Frenckell  &  8on  1847.  168  sid.  8«,  med  etttillägg 

af  är  1861. 
Holinberg  0.    Tabeller  (2:ne  blad)  utvisande  kubikinnebället 

af  plankor  och  bräder.    Helsingfors  1861. 
Nordenskiöld  N,  K.    Beskrifning    öfver  ett   instrumeut  för 

höjdmätningar    af  träd  (meddelad  i  febr.  1866)  3  sid. 

och  2  planscher;    öfvertryck  af:    ofversigt  af  /'.  Vet, 

Soc.  förh. 
Blom(joi&t   Ä.   G.    Tabeller   framställande   utveckliugen  af 

jemnariga  och  slutna  skogsbeständ  af  tall;  gi'an  och 


14 

björk.    Helsingfors  1872.  22  »id.  7  tabeller  och  2  gra- 
ÜHka  planschcr. 
Siemssen  Gustaf,    Hjelpreda  vid  trävararörelsen.    Tabeller, 

tryckta  188G. 
Mmminen  A.  ja  Ahlqvist  Fr,    Luviinlaskemisen   taalu  kai- 

kesta   Suoraenniaan  laivattavasta   lankka-  ja  lauta-ta- 

varasta.    Kuopiossa  1804;  4°,  418  siv.  —  Wiipurissa 

Kosenius  &  Seseman;  4  ink. 
Bonsdorff  K.  R.    Kubikinnehället    af  rundt  virke  i  finskt 

matt.  —  Pyöreiden  puiden  kuutio-sisältö  ja  niiden  hinta- 

luettelo  kiHitiolle  y.  m.  22+42,  8".  J:kylä  1885  1  mk. 

(finsk  oeh  svensk  text). 


Lykykäinen  tieto  Siiomalaisille  mittauksesta  j.  n.  e.  Helsing. 
J.  Sinieliuksen  lesken  tykönä  1827.  IV«  a.  8*  ja  1 
kuvaliite. 

Kort  undervisning  om  atVägningar.    H:fors  1827. 

Taoaststjerna  Carl  Lärobok  i  landtmätniDgen,  tili  landt- 
mäteri-studerandes  tjenst  sanmandragen  och  utgifven  af 
— .   Helsingfors  1843,  400  sidor;  XIX  planscher. 

Sjölin  J,  Om  landtmäteri,  skiftes-  och  skattläggningHvä- 
Bcndct  i  de  skandinaviska  länderna  samt  i  Tyskland 
och  üsterrike.  —  Anteckningar  under  en  med  stats- 
iniderstöd  företagen  resa  sommaren  1884.  Helsingfors 
1886.  221  sidor;  7  planscher  färgbeteckningssätt;  6 
kartor  öfver  ägoregleringar. 

Boxstrbm  A.  Kartupptagning  med  kompass  och  diopterli- 
neal.  Kortfattad  handledning.  4  taflor  i  stentryck 
H.fors  (18^)0.)  29  sid.    (af  Geograf.  föreningen  i  Finland.) 

Fennia  I  (af  Sällsk.  für  Finlands  Geografi)  inneh.  särskilda 
geödet,  uppsatser  och  kartor. 

Fennia  II  (af  Dito):  Ekonomilliset,  topografilliset  ja  maan- 
ticteclliset  karttalaitokset  Saksassa,  Itäv.-Unkarissa, 
Kanskassa,  Skaudinavian  maissa  ja  Hnomessa.  Yaltio- 
avuUa  V.  1888 — 1889  tehdyn  matkan  johdosta  tehnyt 


15 

Otto    öavander.    Helsing.    181X).;    258    niv;    varustettu 

19:llä  kartalla. 
Fennia  III  (jnlkaistn  IHW.) 
Aschan    P.    Maamittattden   alkeet   eli    käytännoUinen  Joh- 

datns  maapintain  levcyden  ja  korkcuden  niittaamiseen 

ja    kartalie    knvailemiseen,  yliteisen   kan^an  ja  maa- 

viljelyskonlalaisten  hyödyksi.     Ruotsalaisen  painoksen 

mnkaan  snoinennettu  1857;  07  siv. 
Zidbäck  och  Reuter.     Teknisk  handbuk.  Hifors  1887.  (i  kap. 

X  fältmätning  oeh  nivellering.) 


Y.    Ekonomi,  Statistik  och  författningar. 

Kahn  P.  Tankar  om  storskiftetH  nodvändighet  tili  skogar- 
nes  bättre  värd  och  ans.    Ak.   afh.  Äbo  1776. 

Langenskjdld  F.  Nägra  iakttagclser  rörande  ekonomin  i 
laDdets  nordliga  delar  (nybyggesväsendet  och  svedje- 
bruket).    Helsingfors  1801. 

Underdintgt  förelag  tili  sägverks  anläggande  och  begag- 
nande.    Helsingfors  18(50. 

Wrede  R.  Underdänig  berättelse  ang.  en  i  forstnärligt 
hänseende  anstäld  resa  i  8verige  och  Norge.  Hitbrs 
1862.  —  24  sid. 

Blomqmst  A.  O.  Nagra  ord  tili  belysandc  af  den  närvarande 
skogsfragan  i  Finland.     Helsingfors  1874.  —  73.  sid. 

von  Lamezan,  Freiherr;  Kais.  Deutsch  Konsnl.  —  Die  Wäl- 
der nnddie  Waldnntzungen  in  Finland  vom  wirtschaft- 
lichen Htaadpankte;  mit  2  tafeln  graph.  bezw.  karto- 
graphischer Darstellungen.  Berlin  1884,  22  sid.  öfver- 
tryck  frän  „Zeitschrift  d.  König,  preuss.  Stat.  Bureaus, 
Jahrg.  1884. 

B(ergroth)  F.  G.  Kunnallismetsistü.  Kuvernööri  C.  Tuder'in 
tohnesta.    16  siv.  20  pen.  Sortavala  1887. 

Strwnlorg  E,  W.  Uleäborgs  län  och  forstväsendet.  Nägra 
upplysningan    H:fors  1862.  85  sid. 


16 

Komitebetänkande.  Förslag  tili  ny  skogsordning.  43  -f"  ^2  siel. 
2  plansclier,  är  1842  (Carlaf  Heurlin,  F.  A.  Hällström, 
Joh.  Hallonblad,  A.  Granfelt,  J.  J.  Nordstrom,  C.  W» 
(Tylden,  G.  Idestam), 

Ü:o;  är  18(j2.  Om  landtraäteristatenö  ombildning.  150  sid. 
(C.  W.  Gylden,  G.  F.  Rotkirch,  B.  A.  Lindütröm,  J. 
Mickwitz,  Jul.  Thilen). 

Kommmioneiis  für  undersökning  af  kronoökogarne  i  Finland 
underdän.  bcrättelse  om  kommiss.  verksamhet  under 
hosten  IHiJo;  11  sid.  (C.  v.  Kraemer,  L.  Pentzin,  B. 
A.  Liudström). 

DUo —  dito —  under  sommaren  I86ü  inom  kronskoganie  i 
Tavastehus,  Abo  och  Björneb.,  Wasa  och  en  del  af 
l-leäborgs  län  verkställda  resor  och  dervid  gjorda 
iakttageiser;  75  sid.  (desainme). 

Dito —  dito —  linder  sommaren  1867  inom  kronoskogarne  i 
Kuopio  och  en  del  af  Uleäborgs  län  verk»tälda  resor 
och  dervid  gjorda  iakttageiser.    61  sid.  (desamme). 

DUo —  dito—  under  sommaren  1868 inom KemiinspektionÄ- 
distrikt  dito  —  d:o;  25  sid.  (desamme). 

Dito —  dito —  slutliga  yttrande  och  förslag  i  ämnet.  Hrfors 
1872.  53  sid.  med  en  mängd  tabeller  (Carl,  von  Cr»- 
mer,  Leonh.  Pentzin,  B.  A.  Lindström). 

Komitebetänkande  rörande  fragan  om  befarad  öfveraftrerkr 
ning  i  Finlands  skogar.  H:fors  1874;  52  sid.  (C.  J.  Jäger, 
hörn,  Th.  v.  Hellens,  A.  AV.  Wahren,  C.  Emil  Rancken, 
Juho  Maunula,  Axel  Liljenstrand,  J.  H.  Thome,  A.F^ 
Tavaststjerna;  Gustaf  Silfversvan,  C.  H.  Ahlqwist,  Ju- 
lius Frey;  sekret.  W.  Lavonius). 

Dito  angäende  anläggning  af  Nybyggen  och  krunotorp.  1874? 
(B.  0.  Nymalm,  C.  Nummelin,  Slottsberg,  K.  I.  Numell). 

Dito  med  förslag  tili  ny  allmän  skogslag  för  Fiuland.  47 
sid.  H:fors  1879.  (C.  v.  Kraemer,  B.  0.  Nymalm,  A. 
Wrede,  C.  Nummelin,  C.  J.  Slotte,  A.  LUjenstrand,  E. 
Avellan,  N.  Grotenfelt). 

KomiUbetänkande  för  afgifvande  af  utlätande  i  skogslags- 
fragan  samt  fullständigt  förslag  i  ämnet.  48sid.  H:fors 


' 


17 

1883.    (A.   E.  ^Vrppe,    Axel   Grönvik,    A.  tiloiuqvist 
Edv.  Doncker;. 
Lag-  ock  ekonomi    UtskoUs-  bttänkande   ang.   ny  skogslag. 
H.'fors  1885,  55  sid.  (C.  Naininelin,  0.  Wrede,  F.  Stjern- 
vally  G.  Anttila  mfl.) 
H.  K.  M,  Näd.  ProposUion  tili  Finl.  Ständer  om  antagande 
af  skogslag   för    Storfardteadömet    Finland.   24  ^gid. 
HelsingfoTB  1885. 
StatsuiskoUeis  betänkande   ang.  Näd.  propoB.  om  inlöBen  af 
donationsgodsen  i  Wiborgs  ocb  S:t  Michels  1  an;  5  sid. 
KamiUbeiankande  ang.  reform  af  lagBtiftningen  rörande  landt- 
mäteriet;  skiftes*  och  skattläggningB-förhällanden.  Hel- 
singfors  1887;  212  »id.  (med  bilagorj. 
(F.   Forsström,  A.  af  Björksten,  N.  Hertz,  E.  Ander- 
sin,  A.  Menrman,  J.  Hällfurs,  A.    Wallden,  J.  Sjölin, 
E.  Duncker). 
D:o  med   förslag  tili   byggande   och   underhäll  af  kyrka 
ocb   prestebol  samt    boställsordning  for  prostebostäl- 
len;  153  sid.  H;fors  1887. 

(J.  G.  Sohlman,  T.  Go8tiander,F.  Idestam,  A.  0.  Tom* 
udd,  J.  P.  Palmgren,  A.  G.  Walle,  K.  Wärti  se. 
kreterare  L.  Hom(n). 
D:o  angäende  disposition  af  kronojordame  (A.  Järnefelt, 
N.  Hertz,  E.  Nylander,  K.  Lanrin,  C.  Nnmmelin,  W. 
Rönneberg,  J.  Riihimäki;  sekret.  R.  Erenius)!  107  sid. 
H:for8  1888. 
Jordbruks  ExpedUionens  i  Kejs.  8en.  berättelser,  för  3  Axiga 

perioder,  (ang.  äfv^en  forstväsendet). 
Forstsiy$'dsen$  arsAeräUeher  (finnas  icke  tryekta  för  alla  är) 
öfver   kronoökogarne»   förvaltning   1865,  1872—1877, 
1880—1882   och  1885  (fran  1885  ny  serie  i  Stat.  by^ 
räo»  pablikationer). 
F.  d.  Manufakturdirektionens   och  bergstyrtlsens  berättelser 

angä  äfven  skogsinduatrigrenar,  kolning,  m.  m. 
LHjenstrund  Axel  „Frägan  om  ny  skogslag^  ingur  i  ^Fin- 
lands   skogar^   ander   afdelning  IL    (Afdelning  I  är 
1851   ärs   BkogBlag).    H:forB  1884;  10.7  »dor.    Fria  3 

2 


18 

mrk.  6.  W.  Edlund»  förlag.    (N:o  II  i  skild  npplaga 

1878.  1  mark.) 
Industristyrekens  meddelanden :  (innehälla  deivis  äfven  upp- 

gifter  ang.  särskilda  BkogsiDdustri-grenar). 
Finans  expedüionens  berättelse   ora   fortgängen  af  donatiuns- 

godsenB  inlösen  (med  karta).    1884;  29  sid. 
Komtnissionens  för  undersökniDg  af  äboerneß   ä  de  inlösta 

donatioDslägenheternas  ekoDomiBka  ställning  betänkan- 

de.  (Med  förslag  om  kommunalskogars  iarättaDde).  48 

sid.  Wiborg  1884.  (C.  Alfthan,  I.  Ekbom,  Ö.  Ratinen, 

D.   Linni,  A.   v.    Daehn,    K.  E.  Hynen,  F.  Relander; 

Sekret.  F.  M.  Anteil). 
Guvemöremes  berättelser  (ang.  äfven  skogsh.) 
C.  W.  Oyldin,  Berättelseom  kronosk.  i  Uleäborgs  län  okt.  1859. 
B.  Wrede  D:o  om  d:o  i  Kuopio  och  Wiborgs  län.  Maj.  1859. 
Densamme,  för  Wasa  län  Nov.  1859. 
Läjensfrand  Axel.    Om  skifte  af  jord.    Hrfors  1857. 
Densamme.    Finlands    jordnatnrer  och  äldre  skatteväsende. 

H:for8  1879. 
Farsström  F.    Paloviljelyksestä   (lain  kannalta).    Helsing. 

1872,  27  siv. 
Utlätande  af  boställsinspektörerna  . . .  vid  möte  i  H:fors  1879. 

Anm.  En  del  af  of^anst  komit^betänkanden,  atskottsbetänkanden 
samt  embetsverks  berättelser  äro  jemväl  publioerade  p&  finska 
gpr&ket 

Sein  O.  Statistisk  teckning  af  Storfarstendömet  Finland. 
H:fors  1853. 

(jemför    tidskrifter:    „Kannedom    af  Finl.   natnr  och 
folk"  samt  „Finlands  naturkännedom**.) 

Ignaüus  K.  E.  F.  Statistiska  anteckningar  angäende  Storf 
Finland  (tili  allm.  industri-utställn.  i  Htfors  1876);  111 
sid.  och  2  kartor.  (isärskildakapitel:omträdoch  kuhnr- 
växter,  skogshushällning,  arbeten  af  trä,  hnslöjd  m.  m.) 
(finnes  jemväl  pä  tyska  och  linska,  den  sednare  nnder 
mbriken:  Snomen  Sunrimhtinaknnta.  Tilastollisia  tietoja.) 

Ignatim  Z.  E.  F.    Le  Grand-Duchi  de  la  Finlande.  Notice 


19 

Statistiqae.    H:for8  1878;  med  7  kartor.  (utgifven  tili 

Pariser    expositionen).    Kap.    19  Ek^onomie  forestiere, 

26  Industrie  dn  Bois^  4  Flore,  5  Faune.    Karta  öfVer 

vegetationsgränser* 
IgnaUus   K.  E,  F.    Suomen  maantiede.  Hels.  1880.  (sisäl- 

tää  myös  kartan  ja  kertomuksen  punlajien  y.  m.  kas- 

vien  esiintymisestä  Suomessa.) 
Ignaiius  K,  E.  F.    Statistisk  handbok  för  Finland,  Hrfors 

1890.  Ny  tillökt  npplaga  399  sid.,  pris  8  mk.  (sid.  164— 

171  om  forststyrelsen  och  forststaten.) 
Statistiska  byrän,    Statistisk    ärsbok  för  Finland  (ja  Tilas- 

tollinen  vnosikirja  Suomea  varten);  utgiiha  fran  1879; 

pris  för  tidigare  ärgängar  2  ink.  (inneh.  äfven  om  skogs- 

väsendet,  traexport  m.  iri.) 
Staiidiska  central-  byrdn.    Afdeln.  II  häft.  1 — 5af  Finlands 

Off.  Statistik.     Öfversigt  af  Finlands  ekonomiska  tili- 

stand;  för  femärsperioder;  sednast  1881 — 1885.  (skogs- 

hush.  sid.  51 — 57.  med  tabeller.) 
Tüastollinen  päätoimitus.    Sama   kuin  edellinen  suomeksi: 

Katsaus  Suomen  taloudelliseen  tilaan.  II;  (1 — 5.) 
Statisliska  central-  byrdn.    Af d.  XYII  af  Finl.  Off.  Statistik. 

Kronoskogsume.    (arsberättelse    af  Forstyrelsen  1885* 
-    ny  följd). 
TüastoUinen  päätoimitus.'  Sama  kuin  edell.  Kruununmetsät. 


1734  dr»  lag.    med  tillägg^  förändringar  m.  m.  ntgifyen  af 

K.  K.  Sjöroos  och  K.  W.  Sulin.  (har  ntkommiti  4  up- 

plagor.) 
Gyldin  C.  W.    Sämling   af  författningar  rörande  Landtmä. 

teriet  och  justering  etc.    Helsingfors  1836. 
Chyldin  C.  W.  Sämling  af  författningar  rörande  Landtmäte- 

riet  och  Forstväsendet  m.  m.  1836 — 1853. 
Nddiga  Stadganden    ang.  värden  och  förvaltningen  af  kro- 

noskogarne  i  Finland  H:fors  1860  (inneh.  instruktionen 

af    är    1859     och    kungörelse    ang.    Organisation   af 

forststaten.) 


20 

Ekonomie  och  polüie  lag»  (af  LagkumniisHioDen  H:f\>rs  1^55 
— 1858)  VII  delar.  (I:  art.  6  om  foratväsendet,  art.  7 
um  peDsioii;  art.  8  om  peDsionskaSBan;  —  II  afdeln.  2 
om  jordnatarer,  ssm.  kronojordar,  nybyggen  m.  m., 
afdeln.  4  om  tili  bergverk  npplätna  skogar;  —  III:  art. 
2  om  odling  af  karr  och  mossar.) 

Stsrfursienddmet    Finlands     Fbrfattningssamling     (Suomen 

SuurtrufUinasmaan  Asetuskokous. 
Ar  1889.    N:o  13.  offic.  papper,  N:o  14  hemmaiuklyüiiug  m.  m.,  22  tjeu- 

stetid,  89  (strafflag.) 
„   1888.    N:o  8  skogsingtr.  ordinarie,  31  ändring  deie  af  laudtin.  regleiu. 

1848,  41.  stämpelbevülniiig,  27  fortftvääeudet  öfrerföres  frwaJordbr* 

Exped.  tili  Kammar-  Exp. 
„   1887.    N:o  6  finska  spräket,  8  SamfälL  skogar,  11  öka<l  inyiidigliet 

ät  Forstetyrelsen 
„   188ß.    N:o  5   EgOBtyckuing  m.  m.,  11  finska  spraket,  11  flottnin*  i 

Ijo,  ^  rägningsa^ft,  exporttuli  k  s&gtiinmer  m.  m.,  25  nya  matt 

0  vigter. 

N:o  29.  Skogslag  för  SlorfursUnd.  Finiand  3  Sept» 

N:o  29.  om  tUlämping  af  d:Oy  uybyggetiliemman, 

32  Jemyä^s  trafiktaxa,  42  tillökta  resemedel  at  forsttjeustemäu. 
„    1885.    N:o  2  l^nebesparing,  ISkostnad  yid  egostyckniug,  32  s^gverks 

anlftggMide  (-nttringar  1879.) 
„   1884.    N:o  12  tUlftgg  tili  regl.  f.  skogsv.  akoJau,  16  reBeregiementet. 
n   1883.    N:o  1.  Expeditionslösen,  9  egostyckniug,   19  milit.   bostftllen 

(instruktion),  *ifl  svedjaude  i  K.  län,  40  f örordu.  om  spr&ket. 
„   1881.  N:o  16kanal  ordn.  för  flottniug,  19  om  tillämpiiiug  af  §  73  i  «kogg- 

lagen  1851,  12  sprakens  likställighet  (iiityg).  18  Regl.  för  Mos- 

tiala;  10  Postordning. 
„  188a    N:o  1.  Virkeatransport  i  Pielisjärvi,  N:o  6  rangordniug,  21 

lappm.  ripor. 
„   1879.    N:o  1   förändr.  af  iiupekt   distrikt,  5  uämndemän  vid  bo- 

ställssyn,   14  taxa  för  forstmäu  vid  militie-  bost.,  14  kuektekou; 

trakt  förändras,   14  aug.   diverse  boställeu,  23  förbjad.  flottuing 

genom  slnasar  1  Pielis. 
„  1878.    N:o  7  redov.  af  forstmedlen,  8  instr.  för  Bkogsinstruktörerue. 

15  löners  utbetalning,  22  Anredovisningar,  25  exporttnll  för  skogspr, 
„   1877.    N:o  7  vittnen  i  Lappm.,  N:o  37  iiybyggen  ocb  kronotorp,  30. 

tro-  och  huldhetsed. 
„   1876.    N:o  7  aug.  brandf  örsäkriug,  7  om  diverse  reseersättuingar  ät 

forstm.,    7   lnspektion,    9   landtm.   förrättniug   i  kronojord,  13 

skogsvaktareskolaa   vid  Evois  furstiustitat  iniüttatf,  10.  Instnikt. 


21 

f nr  Fontetyrebieii,  IB  kokard  k  ctTil  mtifmtn.  N:ft  15  reglem.  f Ar 

Rkogflv.  skolan,  19  ang.  enke-  ö  pnp.  ksMan,  25  boställ^  hAfde  och 

byggn.  skyldighet,  23  reseenittning  k%  tjensteiottii  Tid  Font- 

Btyrelsen.  ^ 

Ar  1875.    N:o  2  nytt  boatäUft-inspektionsdistrikt,  8  foratuppayn.  i  ESnari 

och   Hovinsaari,     8    krftffcfängst,    12    fribrefsrätt   för  direktorn 

vid  forstinm;.    10  flottHings  ordningastadga. 
^   1874.    N:o  6  inmiasion,  10  lotalega  fOr  flotter,  20  forsttjeiuitemftii  af- 

hällag  fr.  trävaraafflürer,  14  ang.  enke-  d  pup.  kaman.,  19ombild- 

ning  af  Evois  forstinstltnt,  19  Reglemente  för  Evoisforstinstitni, 

18  viteflförbnd  för  afsalu  Mn  skogame  i  Knnsamo  mfl.  socknar 

22  forstnppB.  man  ordinarie,  B4  syedjande  i  Eerimftki  8:n,  fl5  jord- 

bmknikoloraa    (nndervianing   i   skogBBkntael),    39   bokföring  af 

forstmedlen. 
^   1878  N:o  Oflottniag  af  akoggalater  *),  17  sve4]andeiKiiop.  llUitV^f 

30  matem.  instram.  tili  ForststyrelBen,  36  försäljning  af  aägstock. 
r   1872.    N:o  4  af  och  tillträdessyn,  19  torpanl&ggningar,  28  Forst,  nt- 

l&tande  om  vattenverks  anläggning,  4  ang.  Verden  af  civilaboBtftUen- 
„   1871.    N:o  10  fftrördn.  om  militie.  mfl.  boställen,  40  fribreferfttt. 
r,   1870.    N:o  22  ejderhane  eller  gudunge  &  klöfskür  m.  m., 
„   1869.    N:o  4  ang.  enke  d  pnp.  kaasan,  19  kamreraren  vid  Forststyrelsen. 
^   1868.    N:o  5  indragna  tjenster,  6  om  jagt  och  djnrf&ng,  14  vatten- 

verk,   8  träfrön  fa  samlas,  87  flötning  i  Kannns  mfl.  kanaier,  26 

dito  Wiando  mfl.  kanaler. 
„   1867.    N:o  33  viten  för  fiakande. 
„    1866.    N;o  4  ang.  ciyilstatenB  enke-  ö  pnp.  kassa. 
«    1865.    N:o  4  Bkadedjnr,  5  finska  spr&ket,  30  tj&mtillyerkning  i  Ka- 

jana  hftrad  m.  m.,  41  flskeristadga. 
j,    1864.    N:o  32  egors  fredande. 
^   1863.    N:o  26  Forststyrelaen    inrättas,  31  Forstat.  öfverf öres  fir.  Fi- 

nans-  nnder  Jordbr.  expeditionen. 
„    1862.    N:o  5  Foratm.  rfttt  att  nppb&da  folk  v.  skogaeld,  7  tjenateArfi- 

beräkning  1  prirat  akogstjenst. 
-    1861  .N:o  6  &  7  forattjenatemäna  äligg.ft  rOr.  s&gverk,  15  fhfratrXkenska 

per,  22  ftterbeaättande  af  forattjenater. 
„    1860.    N:o  10  akogapr.  tili  Bjasland,   14  ntmUrkelae  f.   oförvitlig 

tjenat  (äfven  1861.  N:o  1  och  22),  13  nniform  (ftfven  1883). 
„   1859.    Va  Forataten  inrftttaa,  *•/*  Organisation  af  Evoia  forstinstitnt 

»V»  inatmktion  f5r  foratataten  ♦♦),  *%  Reglemente  för  enke-  och 

pnpillkasaan. 


*)    För   aärakilda  yattendrag  finnaa  tryckta  ordningastadgar. 
**)    Anm.    Till  mänga  delar  förftndrad,  jemför  Foratf.  medde- 
Ifuiden  Band  Y.  pag.  200—205. 


22 

„   1858.    *%  BvöiB  forBtinstitiit  i  Lampia  socken  inrüttM.  ' 
n   1856.    ^*/i  forstm.  Iftrdomsprof. 
n   1S54  &  1853.;  ang.  svedjearätt  i  Tiaea  socknar. 
„   1852.    'V*  f öreskrifter  för  Torsttjenstemän. 
Ar  1851.    9  septemb.  skog  lag.,  14  Jan.  foratmitoteriRtat  inrättas,  14  jan. 

nnifonn. 
y,   1848.    ^Vs  landtmftteri  reglemente  m.  n. 


TAUa  for/attningssamlingen  fpieni  asetuskokous)  innehaller 
äfven  de  vigtigaste  skogshushällningen  rörande  för- 
fattningar  samt  utgifves  pä  G.  W.  fidlunds  förlag  i 
Helsingfors. 

F&r^ststyrels&nsi  cirkulär  m.  m.  angä&nde  milüiebostättens 
skogar. 

K.  Sen.  'V»'  1863  ang.  taxering  och  indelning;  Forst.  Vs  66  ang. 
kartors  afkopiering.  F.  ^%  71  revierförvalt.  använd  vid  indelning 
af  mil.  bost. ;  F.  Vi  72  ang.  räer ;  F.  «/^  72  ny  affattning ;  F.  *7ii 
1872  intyg  tili  reseräknin«j:;  F.  «Vi  73  torp;  F.  "/,  74  indelnings- 
nätets  utmärkande;  F.."/, 75  revision;  F.  V»76  revision;  F.*»/,  77 
infordras  berättelse  om  indeln.  arbeten;  F.  "V5  78  revision,  F.  V« 
79  vikariat,  F.  VsÖl  finska  spräket,  F.  "7*79  indelningsinstmk- 
tion  och  formnlär  tili  kartabeskrifning  m.  m.,  F.  Vt  ^2  finska 
spr&ket ;  F.  Vi  82  finskt  protokoll ;  F.  "/ji  82  boställsinspektörs 
ntljtande,  F.  V*  1888  ang.  spräket.  F.  %  83  rör.  indelning  och 
revision;  F.  "/a  84  förändring  af  hushällsplan;  F.  "/i  84  omlopps- 
tid;   (Förf.  Saml.  1879  taxa  för  skogsförrättnin.ar  ä  mil.  bost). 


Anni.  OfTanapprftknade  författningar,  komitebetänkanden  m.  m.  äro 
de  väsentligaste.  Ett  ntförligare  nppteknande  af  allaskogsförord- 
ningar  o.  d*  fran  äldsta  tider  skulle  för  mycket  och  ändamälslöst 
tagit  ntrymme  i  anapräk.  —  Förf.  afsigt  var  orsprungligen  att 
Inf  öra  en  fnllBt,  f  örteckning  öfver  alla  äldre  och  nyare  skogastad- 
ganden,  cirkulärer  m.  m.,  men  mäste  denna  plan  öfvergea,  dela  af 
n&mnd  oraak,  dels  i  hopp  att  n&gon  fackman,  för  hvilken  arkiven 
nti  embet^verken  äro  närmare  tillgängliga,  matte  utarbeta  en  lik- 
nande  fnllständig  torstlig  lagsamling,  aom  den  af  Hahr  i  Sverige 
ntgifna  „Sämling  af  författningar  rörande  skogsväsendet". 


I 


Y.     Diverse. 

Almanacb.  y.  1757.    Sisält:   Pihan  cocomisesta  (etc.  katso: 

„  Bkogsteknologi  '^ .) 
AlmaBach.  v.  1766.    Meitzä  Pujden  Istottamisesta. 
Almanach.     Carcans   Wuonna    1776.    Lehti-Metzän  viljele- 

misestä. 
Almanacb.    v.   1777.    Lisäys    menneen    vnotiseen:    Lehti- 
Metzän  yiljelemisestä. 
Almanach.    v.  1806.    Susi-tarhasta. 
Almanakka  v.  1830.    Minkä  hyödytyksen  metsät  ja  metsä- 

maat  Saomenmaalle  antavat  eli  taitaisit  antaa. 
Almanakka  v.  1831.  (Jatko  edelliseen.) 
Almanakka  v.  1832.  (Jatko  edelliseen.) 
Almanakka  v.  1844.    Kiihipesien    asettaraisesta  ja  lämmit- 

tämisestä. 
Almanakka   v.  1845.    Mnntama  sana  mehän  koijoamisesta 

eli  käyttämisestä  ja  viljelemisestä. 
Almanakka  v.  1846.    Aituuttamisesta  eli  Aijan  panemisesta 

vähimmällä    sekä  työn  käyttämisellä  että  mehän  me- 

nettämisellä  (haaskaamisella). 
Almanakka  v.  1847.  (Lisäys  edelliseen). 
Almanakka   v.  1873.    Jäijestetyn   metsänhoidon  pernsteet. 
Almanakka  1886.    Havnpnnn  siemenien  kokoamisesta. 


Alfthan  Otto.    Berättelse  öfver  verldsexposition  i  Paris  1867; 

af  kommissarien.  Hifors  1868.  —  137  sid.  (ang.  äfven 

skogsindustrin). 
Katalog.    Die  Finländ.  Abtheilnng  bei  d.  expos.  in  Moscou 

1864  (äfyen  skogsprodnkter). 
Berättdde  om  expos.  i  Moskwa  1864. 
BeräUehe   om  det  6:te  allm.  landtbr.  mötet  i  H:for8  1870, 


2i 

(af  J.  J.  Chydenius);  pag.    118 — 127  grnpp.  IV  skogs- 

hushällning,  fiske    oeh   jagt.    K.    kScti.  tryckeri  1871. 
Berättehe   om   det    7:de  allni.  landtbr.  mötet  i  Hrfors  1876 

(af  K.  J.  Forsberg);  pag.  47 — 51  ang.  diskussion  i  en 

skogsfräga,   pag.  74—77  aiig.  klasB  III  grupp.  1  &  2 

skogsprodukter  m.  m.;  grupp.  3  jagt  och  fiskeriredskap. 

m.  m.  —  Hrfors  1877. 
Berättehe  om  det  8:de  allm.  finska  landtbrnksmotet  i  Abo. 
Berättehe   om    det  9:de  allm.  finska  landtbrnksmotet  i  Wi- 

borg  är  1887. 
Katalog    öfver  de  artiklar,  hvarmed  forstväsendet  deltager 

nti   allm.    Finska  utställn.    är  i  H:fors    1876.  24  sid. 

(sammanstäld  af  R.  M.) 
Katalog^  officiel,  öfver  allm.  finska  ntställningen  i  Helsing- 

fors  1876. 
Catalogue   spicial  <f  d'  objets   forestifcres    envoyes    äT  ex- 

pos.    de   Moscou   en    1882   par  Y  Institut  forestier  d' 

Evois  en  Finlande.    H:fors  1882,  20  sid.  (sammanstäld 

af  A.  Blomqvist  oeh  J.  E.  Fnmhjelm.) 
Runeberg  Bob.    Berättelse  om  Finlands  deltagande  i  allm. 

ryska  utställn.  i  Moskwa  1882.  H:fors  1883. 
Katalog  öfver  7:de  gruppen  skogshushällning  och  jagt  vid 

9:de    allm.    landtbr.  mötet  i  Wiborg  1887;  47  sid.  (af 

forsttöreningens  kommisarie  A.  L.  Borenius.) 
Luettelo  7:nen  sarjan  (sama  kuin  edellinen  suomeksi.) 


Ahltnan  Ferd,  Svensk-finsk  och  finsk-  svensk  lag  oeh  ka- 
rialterminologi  89+  105  sid.  H:fors  1883. 

Bergroth  F  G.  Svensk-  finsk  ordförteckning  öfver  .  .  .  . 
.  .  .  och  forsttekuologiska  termer.  H:fors  1887. 

Ikonen  L.  Byggnadstermer,  svensk-  finsk  m,  m.  ordför- 
teckning, Kuopio  1889. 


Inberg  1.  J.  Suomen  kartasto  (kartbok  för  Finland).  y.  1878. 
nid.  4  mk.  (8  karttaa,  joista  4:8  maanopillinen,  6:de8 
metsäkartta). 


25 

ForthnötHs   dr  1863   i  Tamtnerfors  protokolL    Hels-  lft64. 
ForstmöM  dr  1865.    (refer.  i  nedanst  Alfthans  tidskrift  är 

1866.) 
9wan  C.  O.    Förtita   allm.   landtm.  mötets  förhandÜDgen  i 

Tammerfors    1884.    T:hus  1884.  49  »id.  (finnes  äfven 

ntgifVen  pa  finska  spraket). 
(Tilelbladet  saknaa)   impr.    J.  v.  Becker.    Yaikka  sntinat- 

totnan  haltneen  teolla jajosmetsiajäijeliS 

ja  toimella  yiljeltäisiin  .  .  .  1  V^  a.  8:o  aratal.? 
OJmnuenuora  metsän  taarosteille  (metsän  valideille).    Wii- 

purissa  1853.  C.  v.  Kothen. 
KuvhäuB.    Ministen    Peroffski  —  Suomen   talonpojille  — 

halkomitoista.  (aratal  emellan  18Ö4 — 1857). 
OJennumt4ora   torppareille.    Tnnigsa    Fr.  ja   P.  fsannolikt 

Aminnegärds). 
Ordningsreglor  ocli  taxa  (pä  svenska  och  tinska)  förskogs- 

arbetarene  i  Eyois  kronopark.  Trhus  1878  (öfv^ertrj'^ck 

af  ^Landtmannen^O* 
Skagsordning  (metsäsääntö)  vid  Jokkis.  1  blad. 

Kalm  P,  Anmärkningar  rörande  nödyändigheten  och  möj- 
ligheten  af  betesmarkernas  f örbättring  i  Finland  Akad. 
afh.  Abo  1759;  4:o,  16  sid.  Besp.  J.  Utter. 

Forseü  T.  Maamiehen  Kalenteri  1886-f-  •  .  .  (myos  met- 
sänhoitoa  koskeva). 


Weg^üuA  Esaias.  Tankar  om  nödyändigheten  attntdikaoeh 

nppodla    karr    och    mossar   i  Finland.    (Under   Pehr 

Kalms  inseende  framst.  af  .  .  );  Abo  1763,  4:o. 
Suom.    talousseura.    Rahkasoista  y.  m.f  nenyoja;     Snomen- 

noB.    TnniBsa  1870.  8:o  24  siy. 
Päivärinta  P.    KäytännöUisiä   nenyoja    soiden   ja    neyain 

yiljemiseen.    Poryoossa  1886;  81  siy. 
Winslou)  A.  P,    (Snomennos)  Sata  tärkeätä  Snomen  kasyia 

(myös  pnnlajit).    Helsing:  1874. 

om   botemedel   mot   hnndsjnkdomar.    Abo 

1850.  8:o.    1  mk.  20  p. 


26 

Berlin  N.  «/.    Luknkirja  luonnoiitieteegBä  (snom.  A»Rabko* 

neu)  Hels.  1868.    siv.  179—226,  puista  y.  m. 
Leppä  W.     Maanviljelysoppi,  ynnä  lyhyt  esitys  kaijanhoi- 

dosta,  pantarhasia  ja  meteSln  hoidosta.    Porissa  1884, 

33  sivua. 
Andersin  E.    Om  torfströ.     1888.  pris  40  p. 

—  D:o  —  Sammalalukset. . 

Europ<BU3  Ä.  TL    Tervanpoltto  vai  heinänviljelys  v.  1887 

Oulu. .  30  siv. 
Cahnius  Joh.    Wib.  Appleträns  ans  oeh  skötsel  i  Finland. 

I,  II,  4:0  1769. 
PauUn  Abrah.  Söderf,    Öm  trän  tjenliga  tili  lefvande  häo- 

kar  nti  kryddgärdar  i  Finland.    1  Vt  1775. 
von  Pfaler  Er.  Joh.    Sat    Strödda  aomärkningar  röraade 

Fraktträns  skötsel  i  Finland.     2.  1789. 
Nenvoja   Hedelmäpaitten  ja  pensasten   KaBvattami- 

sesta.    Turnssa  1843.    Paia.  Cr.  Ludv.  Hjelt.  1  a.  8:o. 
Söderberg    C.  G.     Hedelraäpuiden  ja   maijapenBasten  kas- 

vattamisesta.    Suomentaniit   K.  K.    (G.  W.  Liljefors). 

Porvoossa  (f.  L.  S.  1862.    8:o,  i\S  siv.  80  pen. 
Soisia  ja  muista  vesiperäisistä  maista,  niiden  viljelemisestä 

ja  menettelystä  sen . jälkeea.    Hämeenliima  1884.  8:o. 
Indebetou    C.  G.    Nevain   ja   soideu   viljelemisestä , 

(suom.)    Helsing.    8:o. 
Muistiinpanoja    pnutarhan  hoidon  ystäville  Hnomessa.  Hei- 

singissä  1884. 
F.  M.  von  Born;  Sfcogsordning  för  Sarviaks  1879  '/«fol. — 

Tillägg  tili  densamma  1882. 


Anm:    Uti  „Suomalainen  Kirjallisnus"  af  V.  Vaseninfl.  Hels.  1W8  An- 
nes den  (lldre  fiuska  landtbr.  litterataren  f Örtecknad. 


JagtliUeratur  (i  korthet): 

Kertoelniia  koirista;  SOsivua,  knvilla.  Tukholmi  v.  1856. 

Mciexmontxin  J.  J.     Om  stöfvaren om  haijagt 


27 

Maexmontan  J.  J.    Dnbbelbössan  med  perkussionsantänd- 

ning  och  om  skjntkonsten.    Abo  1852.  8:0.  2  mk. 
Maexmontan  J.  J.     Onjagt  med  bullvan.  —  50  pmi. 
OsoUus  eräisiin keinoihin  metsäpetoja  pyytää 

ja  hävitttää  (Kuvilla).    Hels.  1861.  16  siv. 
Soutanen  L.  (Frosterus).    Neuro    kuinka    kettuja  ja  susia 

pyydetään  raudoilla.   30  knvaa.    Oülu   C.   E,  Barck 

1862.  39  siv.  60  pmi. 
Osoüus   kuinka   petoeläimiä  pyydetään  Hels.  1878.  43  siv. 

(kuvilla). 
Godenhjelm  Uno.  Minnen  frän  vargären  1880 — 1882;  Imk. 
HUz    A.    Skildringar    om   jagtäfventyr   i    Fiüland.    Stora 

jagten.   3  mk. 
Broman  P.  G.    Anteckningar  öfrer  jagt-  och  skjutkonst.  5 

uppl.  med  4J  bilder.    3  mk  50  p. 
Weiterhof  Onni.     „Pran   skog  och  sjö"  jagt-  och  fängstbil- 

der  (i  2:ne  samlingar). 

Om  varg-  och  lojagt.  53  sid.    Hrfors  1881. 

Tidskrift  j,Sporten''   redigerad  af  Alex.  Hintze,  utkommit  i 

12  haften  ärligen  ifrän  ar  1881. 
Aikauslehti  „üljas"    (toimittanut    Onni  Ruth);    ilmaantunut 

ainoastaan  vuosina  1886  ja  1887. 
Jagtordning  för  Sippola  kommun. 


Y.     Fofstliga  tidskriftcr: 

TMskrlft  for  Ffniands  landtbrak  och  Bkogshnsh&llning: 

utgifven  af  Jacob  Alfthan. 
Profnummer:   0.  —  Dubois'  skogsplog  (med  illustr.).  —  En 
ny  industri  i  värt  land  af  J.  A(lfthan). 

I  Skogens   behandling  tili  beckberedning  (Bierpech). 

II  Skogen  med  afseende  ä  vinning  af  harts  och  ko- 
lofonium. 

in  Beck-  och  hartsfabrikationen  med  thy  atföljande 
biprodukter. 


28 

Arg.  1865.  N:o  I.     En  ny  indiißtri  .  .  .  (=  föreg.) 

N.o  2.  llttorkning  af  Pelso  mossar  af  J—n  (med 
karta);  En  ny  indnstri  (forts);  En  inkomstkälla  (pr«- 
stebost.  skogarneiför  mänga  komniuner  (nr  H:for8 
Posten). 
N:o  3.  Terpentinoljan  som  lysniaterial  af  0.  E  D. 
om  lerbruk»  hyggnader  afC  ilf^/ar^  (med  planscher). 
„  4.  Ofver  de  förändringar  veden  undergar  vid 
flötning  (af  l):r  G.  AVnnder.) 

„  5.  Berattelse  ofver  en  under  sommareu  18G3  med 
eleverne  vid  Evoi»  forstinstitut  anstäld  forstlig  och 
naturhiBtorink  excursion. 

„     6\    Dito.  —  dito;  —  Granen  som  häckplanta. 
p    8.    Rödröta  hos  trädslagen  (efter  Willkomm  1865). 
„  10.    Om    stubbrytning    och    rothuggning  (af  Prof. 
Fischbacli  180r)).  Hurii  mycket  af  det  pä  en  skogs- 
mark   fallande   regnet   nar  jorden?   (EnL  Prof.    H. 
Krutscli.) 
(I  skilda  haften  notiser:  om  virkesanktioner,  katning, 
Evois    forstinstitut,    Egyptinkorpi,    brandgator,   Pelso, 
Enari  mfi.) 
Arg.  1866.  N:o2.    Fysiologisk    sällsynthet    E.  L.  B.  (ang. 
tallkottar).  Trädens  och  skogarnes  vigt  och  betydelse 
i  naturens  hnshällning  (enl.  Drr  K.  Müller). 
N:o  3.    Skydd   för   Finlands  skogar;     ett    refonnför- 
slag.  A.  7i(lomqvi8t). 

„     4.    Reseberättelse  af  C.  Emil  Banckoiv  ang.  Enari 
revier.    Terpentin  och  tjSrfabrikation  af  0.  A. 
„    5.    Fort«,  tili  reseberättel^e  af  ßancken.JForstüga 
diskussioner  (meddeladt  af  A.  Blomqvist)  angäende 
forstmannamötet  i  Jyväskylä  är  1865. 
„  6  &7.  Dito,  (forts).  diskussionsfragor  l:o)  katning, 
2:0  afverkn.   i  kronoskog,  3:o  meteorol.  observatio- 
ner, 4:o  rofdjurs  utrotande  m.  m.,  5:o  om  svedjandet. 
(Notiser:  virkesanktioner  m.  m.) 
„  8.  (t  9.    Nägra  ord  om  skogshush.  befrämjande  af 
Hj.    Nathorst.  (ang.  förslag  om  skogsinstruktörer.) 


29 

Fitiska  For8tf5reningeii8  iiieddelanden: 

Band  I.    (Hifors    1879.)    229  sid.,  (lyldens  portnitt,  karta. 

ni.  ni. 
Innehäll:    Forstfören.  stadgar;    protokoll   vid    mötet 

1877  och  1878,  direktionsmötet  1878. 
Ofverblick  af  forstvetenskapens  iitveckliny  i  sednaste 

tid.  af  A,  O.  Blomqvist. 
Notiser  ang.  det  forstliga  forsöksväsendet  i  Tyskland 

af  Alex.  Borenius. 
Talonskiijüja    Hokajärven   metsälohosta   Evon    kruu- 

nnnpnistosHa.    B,  Montell  (Huoiiicntaiuit). 
Hrilket  afverknings-  och  .skügsföryngringssätt  sir  med 

afseende  ä  —  etc fördelaktigast.  af  A.  Sivin. 

Förslag  tili  ny  skogskultunnetod  af  0.  E.  Dyberg. 

Om  nppqvistning  af  triid    af  ^4.  6?.  Blomqvist. 

Tal  tili  C.  W.  Gyldens  ininne  (vid  grafven  d.  18  Juni 

1873)  af  K.  J.  NumeU. 
Forteckning  ofv^er  ledaniSter  och  direktion  m.  m. 
Band  II  (Hrfore  1881)  201  sidor.  med  följ.  innehäll: 
Eh  inblick  i  Finlands  ökogar  af  K.  J,  Numett. 
Förslag   tili    inrättande    af  riksparker  i  de  nordiska 

länderna,  af  A.  E.  Nardenskiöld. 
Ett  och  annat  fran  norden,  af  C.  N(ummelin). 
Försök   tili   uppskattning   af  sommararbetets  ekonom. 

betydelse  etc  af  Alb.  Sivin. 
Snomalaisen  metsäsanaston  ehdoitelma  P.  W.  Hanni- 

kainen  ja  F.  6.  Bergroth  (E.  Lönnrof  in  tarkastamaj. 
Beskrifning    ofver    en  ny  dendrometer  (med  planHch) 

af  B.  Montell. 
Nägra   betraktelser   med    anledn.  af  hr  Blomqvists  — 

nppsats  om  nppqvistning  af  träd,  af  Alb.  SivSn. 

Replik    tili    hr    A.    Siven    i    nppqvistning»  frägan  af 

A.  Blomqvist. 
Statißtiska   Stadler  för  utrönande  af  Finlands  interna 
tionella  ställning  säsom  skugi)rodncerande  stat,  af  A. 

O.  Blomqvist. 


32 


Nägra   refleiioner  rörande    skogHbashällningen  h  en- 

skild  raark,  af  E.  Forsström. 
Berättelse  oin  Forst-  Jagtntställningeii  i  Wiborg  1887, 

af.kommissarien  (A,  Borenius). 
Bilagor  tili  forest,  berättelse: 

I.  Beskrifniog    oni  flottning  af  stock  i  Torneä  revier 
m.  m.  (med  plansch),  af  H,  B,  Sandberg. 

II.  Osterbottnisk  ^ärugn  (med  plansch.) 

III.  Märkekartor  öfver  i  olika  vattensystem  f örekom- 
mande  stockmärken. 

—  Aflidne  medlemmar.    Medlemsförteckning. 

—  Program  för  arsmötet  i  Uleäborg  1889. 


Suonien  metsänhoitolehti.    Toim.  P.  W.  Hannikcfinen. 
V.  1888.     Vihko  i.    Katsans  metsänhoidon  nykyiseen  kan- 

taan  maassammc  P.  W.  H(annika%nen). 
Yertaileva  tanln  metsätalondesta.  Th.  Canndin. 
Metsänhoidosta   sotilasvirkataloissa.   E.   Th.  SoUmSn. 
Millä  tavalla  metsänhoito  on  järjestettävä  yksityisten 

tiloilla  Snomessa  A.  S(iv6n). 
Papisten  virkatalojen  metsistä  P.  W.  H, 
Snom.  metsäsanastoa^  kiijallisuntta;  oravasta;  nannyn 

lisäkasvnsta;   sahahirsien   lukemisesta;  tietoja  ulko- 

maUta  y.  m. 
Vihko  IL     Sahapniden   myynti   kraiuianmetsist&.  H. 

B,  Sandberg. 
Tarkastuksia  kmununmetsüji.    P,  W.  H. 
Mnatama  sana  kontroUikaotioimisesta.F«  if.  L(agerblad). 
Millä   lailla  metsänhoito   on  järjestettäyä  yksityisten 

tiloilla  Suomessa.  A.  S. 
Nimikirveiden  käjrttämisestä  vetoaikana,  —  th* 
Evo  vai  polytekniknm.    P.  W.  H. 
Metsäyhdistyksestä  sananen.   B. 
8ananen    9   tanm.    sahahirtten   myj'-misestä   kmanun- 

metsistä.  —  ih. 


33 

Metsän    laadnsta  jahoidosta   Sodankylän  metsäpii- 
rissS.    Bernh,  Ericsson. 

Kiijallisuutta.     Läheltä  ja  kaukaa.     Virallista. 
Vihko  HL  Metsäyhdistyksen  vuosikokous. 
Vähän  selvitystä  F.  M.  L. 

Mnntamia  havaintoja  metsän  andelleen  kasvasta  loh- 
kottain  hakatessa  P.  W.  H. 
Kirjallisuntta.  Läheltä  ja  kankaa.  Virallista. 
Vihko  IV.    Komitean  mietintö  krunnun  yhteis-jaliika- 
maitten  käyttämisestä.    P.  W.  H. 
Sahahirsien  myynnistä.    F.  0.  Bergroth. 
Metsäasia  maanviljelyskokouksessa.  Th.  C(annelin). 
Pohjolan  rajoilta.  Bernh.  E(ricsson). 
Siemenpniden  merkitseminen.    P.  W.  H. 
Metsäasia  valtiopäivillä. 
Kiijallisuutta.  Läheltä  ja  kankaa.  Virallista. 
Y.  1889.  Vihko  I.   Metsänhoidon  tilasta  sotilasvirkataloissa 
E.  Th.  S(allmin). 

Mitä  hyödyttävät  lehdot  kmnnnumetsissä  —  th. 
Krunnun  yhteis- ja  liikamaitten  käyttämisestä  P.  W.H. 
TilastoUisia  tietoja  punn  knlutuksesta.     Th.  C. 
Mnutama  sana  taimitarhoista.  C.  E.   N(ylund). 
Apuharvennuksista.  P.  W.  H. 
Eräs  metsänvartijain  kokous. 
Uusi  ohjesääntö  maitten  ja  metsienmittaamisestaja 
kartoittamisesta. 

Kirjallisuntta.    Läheltä  ja  kaukaa.    Virallista. 
Vihko  IL   Pysyväisten  koetusalain   tarpeellisnudesta. 
P.    W.  H. 

Sahahirsien  kuutioiminen  ja  ulosanto.  E.  Th.  S. 
Syöttömaista  ja  metsänkäyttämisestä  niillä.  N.  J.  (Ju- 
selius). 

Millä  lailla  metsänhoito  on  järjestettävä  yksityisten 
tiloilla  Snomessa  L     Th.  C. 

Mnutama  sana  kanervakangasten  metsistyttämisestä. 
P.  W.  H. 
Ednllista  tervanpolUoa.    Th.  C. 

3 


u 


Läheltä  ja   kaukaa.    Virallista.    Liite:  metsäsanas- 

to.  J\  W.  H. 
Vihko  III.    Metsäalioitoylulistyksen  vuosikokous. 

Metsä-  asia  Englannissa. 

Mnutania   saiia   polttopuuhinDau  kolioamisesta  Hei' 

öingissä.    I\  W.  IL 

Kirjallisuntta.    Lüheltä  ja  kaukaa.    Virallista. 
Vihko    IV.     Lukijalle.    Katsahdus   metsänlioidon    ke- 

hitvkseen  viime  vuosiua.     P.  W.  H. 

Millä  tavalla  metsünhoito  olisijärjestettävä  yksityis- 

ten  tilüilla   Huomessa  II.     Th.  C 

Kartta  Suonieniuaau  knuimiiiDietü(i»tä. 

Porokarjau  sulide  metsänhüitoon.     Beruh.  E — «. 

Lühkohakkaus  ja  harvcDDUsliakkans. 

Läheltä  ja  kaukaa;  virkaasioita. 


VIII.     I  cn  del  tidskriftcr  m.  m, 

ingdcndc  artiklar. 

«Tidskrift  för  landthnshallare;  af  P.  Östriny  (i  2:ne  häft 
för  äret). 

185i  sid.  42— o3.  Handledning  för  skogshushällare  i 
Finland,  anmäld  af  Red,  i  I  haftet;  —  sid.  45.  föränd- 
ring  af  stängselskyldigheten  i  II  haftet. 
Landtmannen.  Red.  af  C.  J.  Wikherg  1878,  J.  Jernström  1879. 
Arg.  1878.  N.o  5.    Om  gi'anriset  sasom  ßtromaterial.  F.  L. 
N:o  6.    Varggärd   med  grop  (med  plansch). 
„     7.    Insamling  af  granfrö.  A.  B(loniqvist). 
„     8.     Ordningsreglor    för    skosarbetarene    i    Evois 
kronopark,  jemte  taxa,  utgifna  af  dess  förvaltning. 
X:o  10.     KSädd  af  granfrö.     J.  B(lomqvist). 


*)    Östriugs  tidskrift  har  icke  varit  för  förf.  tillgänglig. 


35 

„    12.    Huflslöjd:  trädgärdsmöbler. 

„    19.    Om  odling  af  korgvide. 

„    20.    Om  svamparaes  värde  säsom  födoämne. 
Arg.  1879.    N:o  8  &  9.     Om  vilkoren  f  ör  trädeiis  och  skogs- 
bestandens  trefnad  och  utveekling.    B(oreniu8). 
N:o  16.   Lärkträdet.    B(oreniu8). 

„    24.    Notis:  om  forstväsendet  i  Frankrike. 


Haaniles.   Toim.  Wikberg  ja  Jernstrbm.    (sisältää  edelliset 
snomeksi). 


Biet.  utg.  af  J.  Jemdröm  och  G.  Stolpe. 
Arg.  1880.    Sid.  311.    Referat    öfver   F.  Forstf.  ärsmöte  i 
fiiihimäki  (meddeladt),  af  A.  B(oreniii)s. 
Sid.  61.  Litteratur:  F.  Forstf.  Medd.  I,  anmäld  af  J. «/. 
„     121.    D:o  C.  Schougs  &  C.  G.  Holmerz  arbeten, 
d:o  af  B(oreniu8). 
Sid.  156.    Ett  enkelt  satt  att  ätskilja  varg-  och  räfun- 
gar  (med  trä8iiitt)af  D:r  Altum,  med  inledning  af -4. 
B(oreniu)8. 
Arg.  1881.    Sid.  73  &  128.    Om  tallkottars  insamling  och 
klängning  (med  träsnitt),  af  B. 
Sid.  157.    Om  det  sibir.  och  europ.  lärkträdet,  af  JB. 
Sid.  54.    Om    inplantering   af  äldre  enträd  frän  vild- 

marken. 
Sid.  357.    Landtbr.  mötet  i  Abo,  afdeln.  skogshushäll- 

ning,  ref.  af  B. 
Sid.  166.    Om  plantering  af  enar;  af  B. 
„     367.    F.  Forstf.  ärsmöte  i  H:for8,  af  B. 
„     125.    Skogsinstr.  verksamhet;  medd.  af  B.  —  187 
&  380  F.  F.  Medd.  anmälda. 
Arg.  1882.    Sid.  162.  Om  lämpligaste  tiden  for  plantering 
af  träd   och  buskväxter,  af  Ä.  Pihl.  (ur  sv.  Trädg. 
f.  Tidskrift). 


36 

iiid,  307.  Finska  Forstf.  ärsmöteiTrforß,  af  7i. 
Afy.  1883.  Sid.  103.  Mossa  som  ströinaterial.  A.  von  Daehn. 
Öid.  140.     Om  torrläggning  af  mossar,  A,  F. 
„     12^).     Om  torfströ.    A.  R, 
„     325.    Om  ständigt  gröna  häckar,  A,  Pihl. 
„     241).    F.  Forstf.  ärsmöte  i  Tihus,  af  B.  —  Xotis : 
insaraling-  af  tallfrö  sid.  IVH).  — 
äid.  305.    Arsberättelse   öfver  Mustiala  skogshushäll- 
ning,  af  Alex.  Borenius. 
Arg.  1884.    8id.  20.    Perthyfvehi  (med  plansch),  af  B. 
Öid.  125.    F.  F.  Medd!  III  b.;  graneu,  af  A.  G.  Blom- 

qvisty  anmäld,  af  B. 
Sid.  280.  Busksaxen  (med  träsnitt),  af  Alex.  Borenius. 
„     162.  Yedfamnens  Yirkesiaiiehäll.(urlSkogsväniien). 
jy     230.  F.  Forstf.    ärsmöte  i  Kiihimäki,  af  A.  B:s. 
„     344.  F.  F.  Medd.  IV  b.,  anm.  A.  B:s. 
^     131.  (ärsbok).  ärsberättelse  öfver  Mustiala  skogs- 

hushälluing  af  A.  Borenius. 
Öid.  (52.    Notiser:    Program   för   internatiouell  Fröut- 
ställniDg  i  Edinbnrg. 
Arg.  1885.  Sid.  16.  Norges  äkeijord  och  skogsmark  af  T — n. 
Sid.  63.     Om  hjälpgallring,  af  A.  B:$. 
y,     125.     Notis:    En    storartad    firöklängningsemstalt 
(Östersund). 
Sid.  185.  Tallkott  uppköpen  ander  törliden  varvinter. 
j,     204.    Skogsinstr.  verksamhet,  af  A.  B:s. 
„     293.    F.  Forstf.    ärsmöte   i  Riihimäki,  af  A.  Bis. 
Arg.  1886.    Sid.  124.    Nägot  om  metersystemet  ochkartor. 
na.  (afbildn.),  af  A.  N. 
Sid.  14.    Om  nordiskt  barrträdsfrö,  (af  F.  lUes). 
„     93.    Bref  frän  Tyskland:  rengöring  af  barrträdsfrö, 
groningsapparat  (med  2  träsnitt)  af  A.  B(oreniu)s. 
Sid.  144.  Täckdikning  med  brädstump.  (Eni.  W.  L.  Zg.) 
„     246.  Skogsinstr.    verksamhet  1885,  af  A.  B:s. 
„     263.  Tillvärkning    af  korgar   och  odling  af  vide 
(P.  Gaseta). 
Sid.  340.    F.  Forstf.  ärsmöte  1886,  af  A.  B:s. 


87 

Arg.  1887,    Sid.  319.    Jagt  oeh  skogBafdeln.  vid  ntställn.  i 

Wiborg,  af  A.  B:s. 
Sid.  331.    Det  äldsta  kända  träd  i  verlden  (en  2,000 

ärig  en). 
»Sid.  228.    P.  Forstf.  medd.  V.  bandet,   anm.  af  J.  J. 

„     19.  Mänans  inverkan  pä  yäxterna,  af  X^or(2/in^. 
Arg.  1888.    Sid.  69.    Om  torrläggning  af  karr  oeh  mossar, 

af  K.  E. 
Sid.  190.    Ofversigt  af  skogsinstr.  rärksamhet  1886  & 

1887,  af  A.  Bis. 
Sid.  256.    Litt,    anm.,    F.   Forstf.    Rtröskrift    IV:  om 

skogseld. 
Sid  337.    F.  Forstf.    ärBmöte   af  A.  B^s-,  288  &  379 

anin.  af  F.  F.    Medd. 
Arff.  1889.    Sid.  78.  Ett  satt  att  befordra  vära  svanipmar- 

kers  äterväxt,  af  A.  V.  Ldnnegren, 
Sid.  85    Ofversigt  af  skogsinstr.    värksamhet  1888,  af 

A.    B:8. 
Sid.  177.    Stenträ,  (enl.    Skogsvännen.) 

„     222.    Ormbunken  säsom  strö. 

„     236.    Torfmossornas    utvecklingshistoria,    (af   P. 

Dosen  i  S vorige;  —  Mossk.  f.  tidskr.) 
Sid.  304.     Atgärder   emot   sorkarnes  f örödelser,  af  B. 

Gripenberg. 
Sid.  312.    Gm  användning  af  sägspän. 

„     319.     Geheimerädet    0.    Norrniin    f    (Chef  för 

Jordbr.  Exp.  i  Kejs.  Senaten,)  dödsrnna  af  J*  Jerw- 

str^m.) 
Sid.  126  &  253.    F.  Forstf.  Medd.  anmäld. 
Snomeii  MaanviljelyslehtK  Toim.  T.ForsselljhA.WaHiainen, 
V.  1887.    N:o  1.    Hakkauspaikka  metsässä.    P.   W.  H(an- 

nikainen. 
N:o  3.    Nnoren  metsän  snojeluksesta  ja  hoidosta.  P. 

W.  H. 
N:o  4.    Kevättöistä  metsissä.    P.  W,  H. 

„    7.     Metsävalkeasta,    kirjallisnntta   (Knnnallismet- 

sistä.) 


88 

N:q  8  &  9.   Metsäyfadistyksen  ynosikokons  Viipurissa. 

P.  W.  H. 
N:o  10.    Mitenkä  metsänhoito  maatilalla  järjestetään. 

P.  W.  H. 

—  Suomen  irtaiinet  maalajit.  E.  C.  (jatk.  N:o  11  &  12,) 
V.  1888.     N:o  3.    MetBänkylvämisestä.    P.  W.  H. 

„    6.  Suomen  sotilaspunstellit.  A,  W(artiainen). 
„     7  &  8.    Kuinka  metsien   käyttäminen  olisi 
järjestettävä.    F,  0.  Krank. 

—  Metsärajain  oikaisemisesta  (kysymys.) 

N:o  11.    Yleinen  kehoitas  puansiementen  kokoelemi- 

seen. 
Metsänhoito-kirjallisantta. 
V.  1889.    N:o  1.    Metsänhoidonneuvojain    toimet  v.  1887; 
metsänhoidon     kehityksestä;     hirvi    pahantekijänä 
(otettu;  F.  Forstf.  Meddista.) 
N:o  2.    Jatko  edelliseen,  N:o  4.    F.  Forstf.  Medd.  VI. 
„    5.    Tuottaako  kaskiviljelys  liyötyä  tai  yahinkoa. 
G.  Krnen. 


Acta  societatis  scfentiaram  fennicae.    Tom.  IV.  Descrip- 

tion  d'un  planim^trC;    Et.  Baranowsky, 
Finska  mineralier,  E.  Arppe. 

„      III.    Dreieckspnnkte   d.   Finnl.    Gradmessnng. 

T.  WoldstedL 
Tom.  VIL    Beitr.  z.  Kentniss  d.  Schramm  in  Finland 

(en  karta);  N.  Nordenskwld. 
Tom.  IX.    Södra   Finlands  qvartära  forraation,  F.  J. 

Wiik. 
Tom.  XIV.    Transpirationström   in   den  Pflanzen,  F, 

Elfving^  mfl.  mfl. 


Öfyersigt  af  Finska  Yetenskaps-societetens  förhandiingnr: 

Band   III.     Geologisk    företeelse,  af  J.  IL  Holmberg 
(funna  trädrötter  vid  Höytiäinens  kanalisering).  — 


d9 

Notiger  öfver  en  expedition  tili  Ost-Sibiren,  af  Av. 

Nordmann. 
Band  lY.    Skandinaviens  och  norra  Rvsslands  fannor 

(Ref.) 
Band  V.     Om   planimetrar,  af  A,  Moberg.    Om  grad- 

mätningen  mellan   Svarta-  och  Ishafvet,  af  L.  Lin- 

delöf.    Ny  planimeter,  af  Schulten. 
Band  VIII.    Beskrifning  öfver  ett  instrament  för  höjd- 

mätning   af  träd,    af   ^V.    K    Nordenskiöfä  fjemför. 

Forstmatematik). 
Om   den   minsta    för    ögat    synbara    hild.     F,  J.  v. 

Becker. 
Band  X.    Analys  af  vedämne,  af  A.  E.  Arppe. 

„      XI.  I.  Finska  mineralier  o.  bergarter,  F  J,  Wiik. 

„      XII.    Nytt  instrnm.  för  meridianbestämning,  A, 

Krueger. 
Band  XIII.    II  Finska  mineralier  (forts).     F,  J.  Wiik. 

„     XX.    ÄlandB  Geologi,  af  F.  J.   Wiik, 

„     XXI.    Skilnaden  mellan  varg-  och  räftingar,  af 

F.  W.  Mäklin. 
Band  XXIII.    Om   skalors   noggranhet   och   gränsen 

för  det  synliga,  af  E.  Neovius. 
Band  XXVI.    Kör.    särskilda   finska  orters  astronom. 

läge.,  af  K.  E.  F.  Ignatms. 
(Anm.     I  särskilda  haften  inga  nppsatser  af  naturve- 
tenskapligt  innehall.) 


Bidrag    tili   Fiulands   uatarkännedom,  etnografl  och 
Statistik: 

Band.  I.    Mineralog.    Wegweiser  dnrch  Finland.    //. 

J,  Holmberg. 
Band.  II.  Kuopiotraktens  fogelfauna,  AfJul.  v.  Wright, 

„      III.    Berättelse   öfver   en  naturhistorisk  resa  i 

Karelen,  af  J.  J.  Chydenius  och  J.  E.  Furuhjelm. 
Band.  IV.    Materialicr  tili  Finlands  Geognosi.   i.   H. 

.7.  Holmberg. 


40 


Band.  V.    Finlftnds   foglar   (Förra   afdeln.)   Magn,  v. 

Wright. 
Band.  VIII.    Sandasbildningar,  af  A.  T.  Thoreid,  m.  m. 

„      X.    Materialier  tili  utred.  af  Finlands  Statistik^ 

af  Gabr.   Bein.     I.     Kuopio   län  (ßid.  111 — 131  af 

forstl.  inneh.)  —  mfl.  mfl. 


Bidrag  tili  klinuedom  nf  Finlands  nator  ocli  Folk. 

Haftet    7.    Finlands  diptera.    J.  J.  Bonsdorff, 

„  10.  Materialier  tili  ntred.  af  Finlands  Statis- 
tik. IL  üleäborgs  län,  af  Gabr,  Bein,  (skogen  sid. 
83—128.) 

Haftet  12.    Natnrhistoriens  Stadium  i  Finland.    0.  J. 
Ä.  Hjeü. 

Haftet  22.   Finlands  foglar  (sedn.  afdeln),  M.  v.  Wright; 
J.  A.  Palmin. 

Haftet  21.    Finska  Lappmarkens  Geologi  (Utsjoki  och 
Enare)  I.    A.  M.  Jernström. 

Haftet  24.    Finska  Lappmarkens  Geologi  (Sodankylä) 
IL     af  A.  M.  Jernström. 
Geolog,  iakttag.  Hyvinge — Hangö.  C  P.  SoJUander. 

Haftet  35.    D:o  Joensuu — Lahtis.    F.  J.  Wiik. 
„       48.    Förteckning  pä  tiden  da  de  AUmaennaste 
trae  och  buskar  kring  Äbo  utslagit  blad  och  blom- 
mor  ahren  1750,  51,  och  52,  enL  Kongl.  Vet.  Acad. 
begaeran;  af  I,  Ijeche. 

Primitiv,  format  kring  Uleäträsk.    I.  Castrin. 
Finlands  glaoiala  och  postglae.  bildn.  Hj.  Gyllmg. 
Exposition  geographique  Finlande  (med  3  kartor),  af 
K.  E.  F.  Ignatius. 

Haftet  39.    Finlands  rost-    och  brandsvampar,  P.  A. 
Karsten. 

Haftet  19,  23,  31.    Mycologia  fennica,  D:me. 
„      32,  37.    Hattsvampar,  D:me. 
„      41.    I.    Fenologiska  anteckningar,  J.  Moberg. 


41 

Hitftet  44.    JordKsmngewi   oirkalation.     E.  J.  Bans- 

darf,    Lerlager,  af  A,  T.  Tigerstedt. 
Haftet  46.    Minaralkabin.  finska  mineralsamliDgar.   F, 

J.  Wiik. 

IL    V.  Finl.  glaciala  och  postglac.  bildn.  Hj.  Oylling. 
(Anm.    I  de  öfriga  häftena  inga  äfyen  natvrvetenskapliga  npp- 
eatser). 


Aeta  societatis  pro  fauna  et  flora  fennica. 

Innehäller  uppsatser  om  insekter;  mossor,  svampar  m. 

m.  af  lAndberg,  Sahlberg^  Karsten^  Norrlin^  Elfoingj 

mfl. 
I    vol.    V.    del    L    Conspectus    florae    fennicae,    af 

H.   HJeÜ.  (coniferae:  pag.    69—107.)  med  2  kartor. 


MeddeluBden  af  s&ilsk.    pro   fnana  et  flora   fennica. 

Innehäller  botaniska  och  zoologiska  artiklar  af  Kar- 
sten, Norrlin,  Sahlberg,  Reuter,  Palm6n  mfl. 

Haftet  2.    Ornitol.  anteckn,  af  R.  Sievers. 

Haftet  5.  Formema  i  Finland  af  slägtet  TiUa\  om 
det  sibir.    lärkträdet,  af  Th.  Saelan. 

Haftet  7,    lakttagelser  ang.  hackspettarnes  fodoämne, 
af  H.  B.  Äström. 
D:o  om  däggdjur  och  foglar  af  E.  J.  Warin. 

Haftet  8.  Anal,  behandling  af  växtformationerna  af 
B.  Hult. 

Haftet  9.  Omitol.  iakttagelser  af  Hj.  Schulman  och 
Arbetsplan  för  växtfenolog.  obBervat.  af  J.  P. 
Norrlin. 

Haftet  11.  Floran  i  Inari  Lappm.  0.  Kihlman;  Intern, 
ornit.  samarbete,  af  0.  Kihlman. 

Haftet  12.  Veget.  och  floran  i  Kemi  Lappm.  m.  m. 
af  H  Hjelt,  B.  Hult. 


42 

Notfser   ar   süllsk.  pro  fanna  et  flora  fenniea  fSrhand- 
lingar. 

Haftet  1 — 4.    Lafvegetation  (Nylander);  Dagantecknin- 

gar  1750 — 1845  (Moberg);  ootyled.  et  filices  (Hisin- 

ger),  rofl. 
Haftet  1).    &  7.     Botaniska  resor  och  särskilda  orters 

flora  i  mell.  Finl.  (af  Karsten,  Malragren,  Bonsdorif. 

mfl)    Finlands  botan.  litteratur,  af  Tli,  Saelan. 
Haftet  8.    PI.  vasculares  fFellraan);   Lichenes  lappon. 

(Nylander)-,  Ennmer.  fungorinn  etc,  (Karsten.) 
Haftet  9.     Ornitologiska  iakttag.    i  Torneä   lappmark 

18(57.,  af  Palmen,  Sah  berg,  jemte  uppsatser  af  Kar- 
sten, Lindberg  mfl. 
Haftet  10.  Fogelarter  inoni  PiidasjäiTi,  af  C.  Brandet'. 
Haftet  11.    Coleoptera   (Sahlberg),  jemte  uppsatser  af 

NorriWy  Karsten  mfl. 
Haftet  12  &  13.   Naturliistorisk  resa  tili  Tornea  lappm., 

J.     P.     Norrlin : 

üfversigt  af  Torneä  m.  m.  lappm.  mossor  och  lafvar 

af  J  P  Norrlin,  m^.  nppsatser  af  Karsten,  Hahlberg. 

Haftet  14  Uppsatser  om  inscktfaunau  och  fjärilfaunan 

af  Reut  er  y     Sahlberg,  T eng  ström, 
mfl.  —  mfl. 


Eyläkirjaston  kuTalehti.    Toim.    K.  «7.  Gummerus. 

y.     1884.     Kangasalan  harju  (kuvalla);  A,  H(arjiinen) 
yj   1885.  Mustialan  opisto  (kuvalla).  (A.  Ihrenius)  ^ekii 

eräitä   lyh.     kirjoituksia,  niinknin:  v.  1878.  Kiinan" 

hamppupalmu,  v.     18S2  Aavasaksa,  y.1885  Imatra; 

knmmallinen  puu;  v.  1887  kumallinen  puu;  (kaikki 

ku  Villa) 


Geografiska  foreningens  tidskrift.    Red.   af  Dr:  R.  Hult 
l:sta  Arg.  1889: 


48 


Ä.  0.  Heikel,  Bygnadstypcrnes  titveckling  och  utbred- 
niBg  pa  de  fmska  stamroarnes  omräde  — 
jß.  HulL    (Särskilda  geologiska  uppsatser). 


Kejs«  Finska  Hashai  In.  Sällskapets  handlingar. 

Ar  1856  sid.  19.  I  berättelsen  ingär  under  rnbr.  sJcogs- 
huahallning  en  beskrifning  om  Mustiala  skogsindel- 
ning  och  om  bränntorfvens  användning  och  bered- 
ning  (iV.  ff.  PineUo). 

Ar  1858.  F.  H.  S:8  utlätande  om  Instruktion  af  1859 
samt  sid.  84.  Berättelser  af  Kommisioneus  för  träd- 
plantering  verksamhet  är  1856,  bokhandlar  Liija 
ordförande. 

Ar  1874,  sid.  49.  F.  H.  S:8  utlätande  angaende  det 
betänkande,  som  Komiten  för  bedömmandet  af  frä- 
gan  om  befarad  öfverafverkning  i  Finlands  skogar 
afgifvit.  (Förordar  inköp  af  kronoskog  i  södra  Fin- 
land.  Motsätter  sig  förslaget  om  en  forstmästare 
i  hvaije  län  säsom  skogsinstruktör;  förordar  att 
revierforstm.  äläggas  pä  vissa  villkor  biträda  privata 
jordegare.     Föreslär  preraier  för  skogsplantering). 

B.  F,  Nordlund.  Hvilken  inverkan  utöfvar  skogssköf- 
lingen  pä  klimatet,  kulturen  och  välständet  med 
särskildt  afseende  pä  förhällandena  i  värt  nordligt 
belägna  land?,  af— (pastor  i  Maxmo) ;  belönad  pris- 
skrift. 

Ar  1877,  sid.  57.  F.  H.  S-.s  berättelse  om  ätgärder 
för  skogsh.  (utfäste  3:ne  pris  k  300,  200  och  100  för 
välvärdade  skogar.    2:ne  utdelades  k  100  m). 

Ar  1878—1883  sid.  62.  Utlätande  om  „Förslag  tili 
Skogslag  för  Finland".  Komite  bestände  af  Frih. 
S.  W.  V.  Troil,  kommerserädet  Lindblom,  grefve  A. 
Armfeit,  löjtn.  G.  öilfversvan,  forstmäst.  M.  v.  Haart- 
man  och  löjtn.  Heurlin,  är  1880. 
Nyl.  och  T:hiis.  läns  landtbr.  sillsk.  handlingar. 

Ar  1857,  sid.  25:    2:dra  diskuss.  frägan:  Om  stängsel- 


i 


44 


skyldigbeten;  sid.  30:  3:dje  diskass.  frägan:  Om 
htgärder  f  ör  befordrande  af  en  ordnad  Bkogshnshäll- 
ning,  (ref.  af  Mag,  v.  Fieandt  och  Lüneforstm.  Collin) 
mfl.  mfl. 


Anm,  De  af  landtbrukssällskap  pnblicerade  handlingarf  inneh&Il. 
tidtaU  diskussionsfrägor  i  skogshushallning,  haf^a  icke  Tarit  för  Förf. 
tillj^ängliga.  Önskvärdt  vore  att  alla  inom  skilda  landtbr.  sUlsk.  af- 
l.andlade  disk.  Mgor  af  forstlig  art  blefve  i  tryck  pnblicerade. 


Saomen  Teolllsuaslehtl.  Toim.  J.  Stenbäck,  Tammelander 

(1S89). 
V.  1883.     Siv.  221.    Puuvillan  100  vaotinen  juhla. 

8iv.  306.    Koivu  ilman  ennustaja.    Tärpättiöljyä  vää- 

rennetään  petroleoUa. 
Siv.     75.    Paperia  sammalista;  251.    Ainespuista;  61. 

Puun  koventaminen. 
Siv.    53.    Tekopuuta;  6.    Vanhaa  puuta-,  28  päreka- 

toista. 
Siv.  147.    Piiukiveä   (sahajauhoista);    112   Rakennus- 

polkkyjen  tutkiminen. 
Siv.    25,  49,  61.    Työkoneita  puutyötä  varten. 
V.    1884.     Siv.    41    Haapa   polttopunna;  106,    123,  132 

Suomen  kivilajia. 
Siv.  173.    Tervasta  y.  m.  (hartsi,  tärpätti  j.  n.  e.);  V.  N. 
„     101.   Saipuaa  puiinöljyHtä,  2()3  Punaineen  knivaa- 

minen.     H.  A.  T. 
Siv.  246.    Kiiva:  ten'an  tislansnuni,  175  tervanpoltto- 

nuni. 
Siv.   304,    225,   283.     Punsepän  koneita;  110  Ten^a- 

vaatteen  valmistaminen  y.  ni. 
V.    1885.    Siv.   83.  Suomen    koivii,    J.K—s;    437    Knu- 

sen  nenlaset  karjanrelmna, 
Siv.  127.    Puun  liomehtum.  estämincn;  198.    Punn  si- 

nifttvin.  estäminen: 


46 

iSiv.  299.    La8tuvill»-kone;  140,  145,  165.    Puun  vär- 

jääminen. 
Siv.  11)3.    Hirsimätä;  ()2,  20(3,  239.   Puuaineen  säilyt- 

täminen. 
8iv.  4M.    Tärpätin  ja   hartsin   saanti  Itävallassa  ja 

KanskasHa. 
Knvia:  Yannesahoja,  nikkarikon  eita,  haonerakcnnuk- 

sia  y.  m. 
V.  1886.    Siv.    341,    369.    Hra    A.    Blonuivistin     ehdoi- 

tU8   käsityö-opetuksesta;  3ü7.     Männyn  hayuyillaa. 
Siv.  414.    Potaskan  valmistaminen;  237.    Puidenkui- 

vaaminen. 
Siv.  3G2,  418.    Sahatähteiden  käyttäminen;  295.    Ter- 

vansekoitns. 
Siv.  492.    Sirkkeliöaha,   417    Vipusaha,  464  Nikkari- 

kone,  4  Sorvikone. 
Knvia:  Hnonerakennnksia  ja  hnonekalnja. 
V«    1887.    Siv.   208    Metsämarjoista,  113    Polttoaineiden 

lämm.-kyky. 
Siv.  241  Puan  taivattamisesta;  38,  36,  52  Paan  värjää- 

minen  raahonki  y.  m.  näköiseksi. 
Siv.  446.    Pnnspriin  ja  pnnetikan  valmistaminen,  W. 

Justin. 
Siv.  461.    Keino  tntkia  mihin  vnoden  aikaan  pnu  on 

kaadettu. 
Siv.  292.    Sahatähteet  rakennnsaineena  (patentti);  19, 

57  Sellnloidi. 
Siv.  442.    Tervanpoltto,  K.  H.   Wettersien;  Veljesten 

Aströmin  tervanuni. 
Siv.  10.    Lastakndonta,    119   Lastnvillat,   389  Aines- 

püista. 
Knvia:  Sahoja,  sorvanstöitä,  rakennnkBia  y.  m. 
V.   1888.  Siv.  209.    Pnun  tislanksesta,  lansunto  E.  Qoist. 
Siv.   302.    Pnnn  karkaiseminen,  34  knivaaminen,  26. 

tekopunta. 
Siv.  344.    Jalojen   pnnli^ieii  jäljitteleminen,  374  Ma- 

bonki. 


46 

Siv.  380.    Keiiiotekoista  putita   (verestä  ja   sahajau- 

hoista.) 
JSiv.  37Ü.    Hammastikkutehdas. 
„         7,  25.    Salia-kuvia,  245  Puun  värjääminen. 
„     18i),  302,  35().    Setripuuu  jäljennöksiä. 
„     253.    Ruots.  puunmssa;  302  üljyiiestettä  koivun 
kaarnasta. 
Kuvia:  Puuteoksia,  huonerakennuksia. 
V.  1889.  Siv.    222.    Pimlajicn  jäljettelemineii,    172   Sioin 
jalojen  puulajien. 
Siv.  281.    Metsävillat,  129  Lahosieni,  95  Sukset 
„       17.    Puutislauksen   tulevaisuus   Hnotnessa.     W. 
Justin, 
Siv.  345.    Hyvän  puuaineen  tunnusmerkit;  43  pysyv. 

aiiiespuata, 
Siv.  118.    Puun   suojeleminen,  4C  säilyttäminen,  141 
knivattaminen, 

Siv.  84,  95,  99,  114.    Sahajauhojen  käyttäminen  te- 
ollisuudessa. 
Kuvia:  Imonekaluja  ja  rakennuksia. 


Yalvoja. 

W.  1882.   Vähäsen  kruununmetsien  hoidosta  (siv.  455). 
„     1883.    Valtion  metsätaloudesta.    (Vastine  Uudelle 
Suomettarelle). 


Teknolocren. 

„Vetenskapli^   oeli   industriel  tidning  i  populär  syft- 

ning^  utgifven  i  Abo  1845  —  1848? 
I   arg.  1847  (3  dje)  ingä  nppsatser  i  forstliga  frägor, 

sidd:  127,  113,  212,  284,  291,  301,  118  mfl. 

I  arg.  1848  i4:de)  dito:  sidd:  2,  29,  406,  157,  185,  209, 

253,  281,  313,  321,  334,  304,  393,  287,  3%. 
Anm,    Tidskriften  har  ioke  varic  tUlgänglig  f ör  Förf. 


47 

Teckuiska  Foroningens  i  Finland  förhnndlingttr.  Red.  af 

Th.  Frosterus. 
Ar  1885  (5:te).    hä/t.  II    Om    stockflötniug-  i    värt    land. 

Föredrag  af  L.  Gripenberg, 
Ar  1686  haß  I.    Nägot  ora  kolugiiar  (med  plansch),  vSE. 

Graeffe, 
„    1887  hüft.  I V.  Om  torkning  och  impregnering  af  trä,  af 
J,  J.  E.  (med  plausch;; 
haß.  II — IIL    Om   tillverkuing   af  träsprit  och  trä- 

ättika  m.  m.    Föredrag  af  \V.  Ju$lin. 
lakttagelser   om  tjärfabrikation  och  dess  biprodukter 
ni.  m.,  af  K.  H.   Wetterstin  (med  plansch). 
„     188'^  häft.  I.    Utlätande    ang.    E.    L.    Blumenthals  (se 
skogsteknologij  berättelse,  af  E.  Qcist. 
häft.  II— II     TrädeKtillationens   framtid   i    Finland, 
af  W.  JusUn. 
„    1889  haß,  L    ündersökning  af  tjära,  vid  beredning  af 
generatorsgas  nr  finsk  torf,  af  J.  Eichinger, 


Nya  Pressen.    Ked.  A.  Lille. 

Arg  18&3.  N:o  56.    En  gengängare  E.  \V(rcde) 
N:o  i04, 105, 107.  Ifrägau  om  kronoskogariies  fönraitniu^  A.  F. 
„  119.  Ytterligare  i  fragan  om  krouanä  skogshnshallnmg,  A.  F. 
„     187,  14S.    I  skogsfrägan,  217.  I  skogsfragan. 
Arg  1884.  N:o    36.    Virkesförsälj Hingen  frän  kronoskoganie. 
N:o  74.     Reflexioner  i  anledning  af  Benaete    förslag  tili  ny 

8kog8la,g  af  E.  H'.  (forts.  i  N:o  77.) 
N:o  224.    Till    fragan     om     skogshnshallningen    i    Finland, 
N — b—g. 
Arg    1885.  N:o  48.  Ännn   en   gang    v&ra  kommuna-skogar,  af 
E.  n\.  (forts.  i  N:o  50). 
N:o  160    A.    Om   kronoskogarnes  förvaltning,  af  A,  F.  (forte. 

i  im  A.) 
N:o  130  B.    I  fragan  om  kronoskogarnes  förvaltning,    .4.  F. 
„  191.    Skogsfrägan  A.  af  /'.,  (forts.  192  och  194). 
„      1886.  N:o  858.    Tidn.    Finlands    fantasier    om    timmer- 
tillg&ngen  i  kronaiiB  akogar.    (Bed.) 


n  n 

n  »1 


48 

Ir«»  iQuft  Va  '^^^  ^  "^^^^^  Finlands  frift  fantauer  om  forstför- 
ATg  lööb.  .^:o  235  ^      valtniugen  i  landet  —  Forstman. 

N:o?  Finlands  skogsareal.    A.  S(iv6n). 

Arg.   1887.   N:o  146.  Kronoskogarnes  förvaltning,  J.  H— g  (fort«. 

148  0  154). 

N:o  186.    D:o,    af    C.  N.,  206.  D:o  af  J.  H— g,  290  B.  D:o  af 

A  af  F. 

Arg.  1888.   N:o  220.    Om  kronoskogarnee  i  Finland  förvaltning. 
A.  G.  L(agiifl). 

Arg.   1888.    N:o  :-i06.  „Nationell"  forstförvaltning. 

„     349.  „Odlingsintresset  och  statens  skogar". 

1889.      n        7.  Statskogames  disposition,  en  ständerfraga 

„      22.  „En  eller  par  raske  forstman ^^ 

„       25.  A.,  BO  A.    Anfallen  mot  forststyrelsen,  X, 

n        n         .,68.  U.   S.  och  den  rationella  skogshushallnin* 

gen,  X. 

Arg.  1889.      „       73,  74  A.    Hnshällningen  med  v&ra  kronosko- 

gar,  af  //.  B.  S{Qndberg). 

Helsingfors  Dngblad.    Red.  af  Bergh,  Lagerborg  mfl. 
Arg.  1872.    I— IV.    Den  verkliga  skogssköflingen.    Bed. 
/14  Nov.    V.    Skogssköflingen  d:o 
1 16  Nov.    V.    Skogssköflingen. 

1 25  „      Vn.  „  (E.  F.  I.)  mellanpolemik. 

126  &  27  N.    Vm.    „ 

Arg.  1873.    6  Dec.    I.  i  f   ^    ^  o  *      .oi-x 

Q  TT  i  Nagra  gengangare  (ref  af.  Saima  184d). 

„       „       N:o  848.  )  Pakailas  frän  lagstiftningens  sida  en  in- 
„       „         „    349.  i  skrftnkning  i  jordegarens  rätt  att  förfoga 
öfver  sin  skog  f ör  att  stäfja  nu  allmänt  öfverklagade  förmenta 
„skogssköflingen"'  ?  (nr  Jur.  Foren,  tidskrift,  af  F.  Foraström). 
Arg.  1874.    N:o  135.    I.    Skogaföryngring.  > 
.,       }f        n    136.    n.  „  (  (il.  B(oreniu)8, 

„       „        „    148.    m.  „  ) 

Arg.  1875.    15  Jan.    Nagra  ord  om  Cellalosa  fabrikation,  rese- 

bref  af  en  landsman  fr.  Sachsen. 
Arg.  1875.    N:o  64.    (forts.). 
„       „       6  Nov.    Ang.  flottning  och  laxflske.    Norska  atta- 
landen. 
Arg.  1875.    9  Nov.       „  „  „  ,.  af  And.  Joh. 

Malmgren. 
Arg.  1886.    N:o  40.    IL    Försnmmade  f alt  för  finsk  forskning. 
Arg.      ?       N:o   11.     Skogaförb&llanden  i  de   olika  l&nen.    II. 
Wasa  län. 


Arg.  1873.  1 17     „       VI. 


• 


49 

X  ön        ^i  Ti        ^  om  8kog:8f5rhälland6na  i  Wiborgs  län 

Är^.   1873.    j^l  Dec.  jj^  ^^^  ^^^  Tidning). 

„     1874.    29  jaiL    Hvad  man  egentUgen  vet  om  skogen  och 
klimatet.    iV.  K.  NordemkiÖld, 
„     1875.    10  apr.    Ti^yanüiandelii. 
Arg.  1877.    N:q     ?      Skogshusli&lliiingen  pä  Karsby  i  Tenala,  af 

A.  Bllomqvisi,} 
Arg.  1877.    N:o  100.    Nägot  om  allmftnnings  akogar,  af  E.  ^e — , 

(£.  Wrede.) 
Arg.  1880.    I.    Staten  och  skogarne  (Eu  Mga  ar  den  moderna 

finansrätten.) 
Arg.  1880.    Aret8  trävarukampanj. 
„      1888.    N:o  57.    Till  frägan  om  fdrvaltningen  af  kronosko- 
garne,  af  Ä.  S(Mn). 
Anm.    1  en  mängd  tidningar  frän  säväl  äldre  som  nnvarande  tid 
hafva  äfven  andra  beaktansvärda  artiklar  ingätt,  men  i  anseende  tili 
de  sviarigheter  och  den  tidstttdrägt  desammas  npp^amlande  skolle  haf^a 
f Ororsakat  mäste  deasa  härifrdn  utelenmas. 

Bland  äldre  tidningar  och  tidakrifter  i  hvilka  forslfrägor  blifrit 
behandlade  ma  antecknas:  Kelsingfors  tidningar  af  Z.  T.;  —  Littera- 
turbladet  af  J.  W.  S.;  —  Saima  af  J.  W.  S.;  —  Morgonbladet;  — Onlnn 
Wükko-Sanomat;  —  Maamiehen  yErtäyä;  —  Maiden  ja  merien  takaa, 
J.  Krohn;  —  Kiijallinen  Ennkanslehti;  —  Mehil&inen;  —  mfl. 

De  nyare  eUer  i  nder  nänrarande  tid  ntkommande  tidningar  i 
hyilka  artiklar  i  skogsfragor  ingätt,  lU'o  fOIj:  Finlands  AUm.  Tidning, 
— •  Und  Snometar;  —  Hnfvudst.  bladet;  —  Finland;  — -  Abo  Underrät- 
telser;  —  Kaiku;  —  Oolun  Ilmoitnslehti;  —  östra  Finland;  —  Wib.  bla- 
det; —  f.  d.  Sayo;  —  Keaki-Snomi;  --  Pettcvännon;  —  mf. 
/  Östra  Finland,    1881: 

lakttagclser  nnder    f(^raök  med  barrtrSdBodlingar  ä  Myllysaari 
holme.    G,  K(iklander), 


IX.     I  ndgra  utlandska  tidskrlfter  ingd- 

ende    artiklar.     (Frän  och  om  Flnland). 

Tldskrltf  for  sogshushallnlng;  red.  af  A  CnaUingiua. 
Arg.  1873.    Haft  4  Trävarumarknaden  (ang.  Finland). 
„     1874.       „     1.     Litet    skogsstatistik.     (Sverige, 
Norge,   Finland).     Trävammarknaden   (ang.   äfven 
Finland). 


50 

Arg.  1875.    Haft  4.    Atgärd   för  stäfjande  af  skogs' 

äverkan   i  Tornea   revier   (Kejs.  8en,  bref  af  den 

21  Nov.  1873). 
Arg.  1877.    Haft  2.    Oni  lärkträdet,  af  A.  EUmqvixt. 
„        „  „      y   &   10.      Forstmannaförening    (F. 

Forstf.  bildande). 
Arg.  1880.    Haft  1.     Dybergs    skogskulturmetod    (ur 
^  F.  F.  Medd). 
Arg.  1880.     Haft   7    &   8.      Forstliga    försökstationer 

(ur  d:o). 
Arg.  1880.    Haft    7    &   S.     Finska  statsskogarne  och 

deras  financer,     Mt, 
Arg.  1883.    Sid.   41.     Mcddelande  frän  Mustiala.     I. 

Yttabell   öfver  Mustiala  skog.     II.     Profstammar  i 

slutna  tall-  o.  granbeständ. 
SkogSTÜnnen.    Bed  af  di^ne, 

1879.    Haft  4    Nagra  iakttagelser  öfrer  fröbildningens 

periodicitet  m.  m.  (jemför  afd.  naturlära.    A.  Blom- 

qvists  afhandling). 
Arg.  1886.    Haft  1.    B.    Finlands  nya  skogslag. 


Den  norske  Forstforenlngs  Aar  bog. 

Arg.  1881.    Forstliga  försökstationer  af  A.  Borenius, 

med  Bemaerkninger  af  Elieson. 
Utdrag  af  F.  Forstf.  Medd.,  af  Elieson. 


Danska  Hedeselskabets  Tidskrift,  af  E.  Dalgan. 

Arg.  1881.  N.o  5.  Skogsförhällandena  i  Finland,  af 
E.  Dalgas. 

Allgemeine  Forst-  und  Jagdzeltnng. 

Ar  1889.  Die  forstliche  Ausbildung  in  Skandin.,  Fin- 
land  und  Dänemark.  —  t'orstliches  aus  Skandin.  u. 
Finland. 


51 


Kritische  Blätter,  af  Ffeil^  sedau  Nordlmger, 

Ar  1868.    Ueber  die  VerbreitaDg  der  Kiefer  im  Nor- 
den, von  D:r  von  Berg. 


Tharander  Jahrbnch. 

Ar  1859.    B.    13.  Die  Wälder  in  Finland,  v.  Berg. 

yy    1863.    B.    15.  Organisation  d.  Forstiehranstalten. 

in  Schweden  n.  Finland.  v.  Berg. 


Zeitschrift  für  Forst-  unfl  JagdTreseu,  af  Danckdmann. 

Ar  1879.  Forstliche  Mittlieilungen  aus  Finland,  von 
Oberf.  Cand.  Riebel  zu  Trier  (enl.  meddel.  af 
A.  Borenius).  —  Bemerkungen  über  die  forstl.  Ver- 
hältnisse Finlands  zu  d.  Abb.  des  Guse  „Der  Wald- 
reichtum Russlands",  von  A.  Borenius. 

Ar  1880.  Noch  einmal  die  forstl.  Verhältnisse  Fin- 
lands, von  Forstm.  Guse  zu  Breslau.  —  Studien  über 
die  Koprogen.  Erdbildungen  der  jetzigen  zeit: 
Schlamm,  Moder,  Torf  und  Hmnus  von  Uampus  v. 
Post.,  von  A.  Blomqvist.  (Direktor  des  Porstinst, 
z.  Ewois  in  Finland). 

Arg.  1883.  Studien  über  den  Welthandel  mit  Holz 
und  über  die  internationale  Bedeutung  Finlands  als 
holzproducirende  Staat,  von  A.  Blomqvist. 

Ar  1835.  Über  den  artlichen  Werth  des  Rackelwildes. 
von  Forstm.  A.  Borenius  zu  Mustiala.  —  Waldwirt- 
schaft, Holzindustri  und  Waldproductenhandel  in 
Finland,  von  Oberforstm.,  D:r  üanekelmann. 

Ar  1886.  Die  Kiefer  in  Finland,  von  Forstm.  A.  Bo^ 
renius  zu  Mustiala.  —  Schutzmittel  gegen  Waldmäuse, 
von  A.  Borenius  zu  Mustiala. 


Jernkontorets  annaler,  (i  Sverige). 

Innehäller:  Om  kolningsförsök  ro.  m.  i  Finland.  — 


52 

Hfenska  Yetenskaps  Akadeniins  handlliiprar. 

Ar  1742.    Ron  om  tfädrötter,  tili  fin  jordart  förvand- 

lade  i   ett  guldt  jordhvarf  eHer  ochra,  af  B.  Tilas. 

(I  Salmiaks  socken  i  Finland). 
Ar  1742.    Om  stampebark  ocli   Misne-  bröd,  af  C  F. 

Mennander. 
Ir  1742.     Om  Svedic  och  Kytö  i  Finland,  af  d:o 
.,       „        Ytterligare  rön  om  Kytöland,  af  Ä  Wrede. 
„     1743.    Longituden    i   Torncä,  determ.    A.  Celsius, 

arg.  1749  dito  flerc  orter. 
Ar  1746.    Bön   om   Furuträdens   alder   i  Finland,  af 

ü.  Budenschiöld, 
Ar  1751.    Beskrifn.    om    ett  satt  att  tillverka  dricka 

af  ett  slags  gran  i  N.  Amer.,  af  P.  Kalm. 
Ar  1758.    Eon    om   kärnträdet  och  ytan  i  Tall-  och 

Furuträn,  af  C.  F.  Nordenschiöld. 
Ar  1767.    Om  N.  Amer.    Svarta  Valnöts  trädets  cgen- 

skaper  och  nytta,  af  P.  Kalm. 
Ar  1773.    Bön    om    Hagtorns  nytta  tili  Icfvande  häc- 

kar,  af  P,  Kalm. 
Ar  1776.    Beskrifning  pu  sättet   att  fanga  Bäfvrar  i 

Kunsamo  socken,  af  E.  Lagus. 
Ar  1808.    Geogr.  bredder  och  längder  af  ortcr  i  Fin- 
land (observ.  1806).    P.  P.  Hällström,  (forts  1809)» 


Anm.  Ofvanstaende  öf veraigt  af  forstlitteraturen  i  Finland  bar 
Mifvit  utarbetad  i  atsigt  att  ästadkomma  en  grandlägs^ande  f  Örteck- 
ning  för  framtida  repertoria  öfver  forstlitteratnren,  äfvensom  att  gagna 
fackmän  vid  forskningar  och  studier  af  den  inheinska  litteraturen. 
Detta  redan  för  tio  är  sedan  päbörjade  arbete  har  icke  kunnat  ake 
ntan  mOtande  syarigheter  vid  min  aträfvan  att  f ä  ihopbragdt  allt,  aom 
varit  kändt  och  tillgängligt,  dervid  det  icke  kunnat  undvikas  att  atäll- 
vis  äfven  a&dant,  aom  ehdaat  atar  i  aflägsnare  beröring  med  forstfac- 
k«t,  blifvit  intaget  Ifall  nägon  broakyr  af  värde  akulle  blifvit  utlem- 
nad,  aä  bedes  foratmän  derom  benaget  meddela.  —  Vid  arbeteta  afslu- 
tande  har  Red.  för  F.  Foratf.  Medd.  beredviiligt  lemnat  komplettemnde 
nppgifter. 

Förf. 


'ik 


'./. 


PROGRAM 
or 


Pinska  Porstföreniiigeiis  Irsmöte 

i  Kuopio  den  3  &  4  September  1S91. 


KL  10  f.  m.'  pamling'  i  Societetshüftsalongen,  hvarest  mötet  öpp- 
nau  af  ordföranden  och  de  ärenden  behandlag  «om  föreuingenfl  »tad- 
gar föreukrifva. 

HÄrefter  vidtas^er  disknAsion  af  nedanstAende  t'rägor  och  tbrtgar, 
med  afbrott  af  en  timme  för  frukosten,  tili 

kl.  H  e.  ID.,  da  gemeiiBam  middasf  intajs^. 

P4  morgonen  besökes  Puijo,  om  Täderleken  dädant  tiUater. 
Kl.  11  forteättes  diskussionen. 

Fram  p&  dagen  företagcB  en  gemenitam  utfärd  tili  »todens  oui- 
gifuiugar,  om  väderlektff örhällandena  s^lant  medgifva. 


1.  Hnrn  kiinde  stall  vis  i  kronoskogarne  en  sadan  hntihallning 
anordulis  att  allmänheten  erhölle  exempel  p&  ordnad  skogMköttsel, 
särskildt  med  afseende  ä  afvärkning  och  gallring  samt  s&dd  och  plan- 
tering  ? 

2.  D^  önskligt  vore  att  acklimatiseringsföTsök  med  för  lokali- 
teteu  fräramande  träd  och  hnskar  blefve  ntf örda  i  olika  delar  af  lan- 
det, ek  frägas  hnru  sädana  försök  borde  anordnas  och  yftrkstäUag  för 
att  afsedd  ntredning  därmed  künde  vinnas? 

3.  Ar  en  dimensionslag  mot  afvärkning  af  klenvirke  för  ex- 
port.  nyttig  öoh  genomförbar? 

4.  Hvilka  och  hnrndana  yilkor  böra  uppstXllas  vid  virkeeför- 
ääljning  per  knbiskt  m4tt? 

5.  Hiiru  borde  fran  forHtiiistitntet  utgAende  ft)r8tkondnkt()rer 
Ittnipligagt  8y88elBättaH,  för  att  dera»  fortbilduing  i  facket  nk  mycket 
8om  möjligt  m^tte  befrämjasy 


Ansökan  om  5<>  ^/q  nedsftttning  i  biljettpriset  vid  resa  pA  staten 
jämvägar,  fr^n  och  tili  forstmötet  i  Kuopio,  har  blifvit  inlemnad  A  veder 
börlig  ort. 


1 

■ 


OHJELMA 

Suomen  Metsäiilioito-yhdistyksen 

vuosikokoukseen 

Kuopio88a   Syyskuun  3  &  4  p:nä  1891. 


3    p:nä    SvjijdlVuul^a. 

Kello  10  e.  p.  1».  kokouutuminen  Senrahuoueen  8aliiu,  jwtia  pn- 
iieeiijohtaja  avaa  kokoukuen  ja  ylitiön  tiäännöisBä  uiäärätyt  kyäymyknot 
käüitellään. 

Tämäu  jälkeen  alkaa  keiikuHtelu  alJaiiiainitnuita  kysyrnykeutä  ja 
jatketaan  »itä  —  nuirkiuatnniiin  pidettyä  —  kello  H:teen  j.p.  p..  jolloia 
yhteinen  päivällisatria  ByOdään. 

Aaitmlla  käydään  Pnijon  mäellä,  jos  ilma  on  snopea. 
Kello  11  jatketaan  keskiißtelu. 

Piiivälla  tehdääu  yhteinen  retki  kaupuu|^iu  lähi8eutiühiU)  jo8 
ilma  mvöteu  autaa. 


K  esk  US  t  el  u  ky  sy  my  kset : 

1.  Kuinka  olisi  mahdoUista  paikoin  kninnunmetülatfä  toimeeu 
naada  neukaltaiäeu  inetsäuhoidon  että  yleisö  saisi  esimerkkiä  järjente- 
tytttä  met  änboidodta,  eriuomattain  mitä  kuiiluu  I  akkankseen  ja  har- 
vennnkneen  kuiu  myö«  kylvöön  ja  iätutukseen? 

2.  Koäka  olisi  suotava  että  eri  osissa  maata  kokeita  tehtäisiiu 
Heiulnlle  vieraiden  pnnlajieu  ja  peusanten  kasvattamisella,  kysytääu 
kninka  kokeet  oliäivat  järjestettävät  ja  toiuieen  pantavat  nun  että  tar- 
koitettua  selkoa  nii»tä  voitettaiBÜn  ? 

8.  Oliidko  laki  alamittaisien  puiden  ulosviennin  estämiHeksi  hyö- 
dyllinen  ja  toteattaa  mahdollinen? 

4.  Mitkä  ja  minkaltaiset  ehdot  ovat  määrättävät^  kun  pnita 
luyydään  kuutiomitalla? 

5.  Millä  tAvoiu  olinivat  nietsäuhoito-opiHton  läpikäyneet  MetHä- 
kunduktüörit  sopivinnuiten  toiniertva  harjoitettavat  nun  että  heidäu  ke- 
bittyniiueu  aiuniatinsaan  paraiinmiten  edistettäiHÜn ';' 


HakemuH  W  *'o  aleunukseen  rautatien  matkn8tajapiletteihiu  luat- 
kasta  kokottkaeeu  KuopioBsa  ja  sieltä  takaisin  uu  aBiauoiuaiseen  viras- 
toon  jätetty. 


\ 


INNEHÄLL: 

Sid. 
N&^ra   iakttagelBer   tili    belysanile    af    renskötselns  inverkan  p& 

BkogRhuAhallnino^en    iiiom  delar  af  Ijo  oeh  Knnsamo  revier. 

Af   G.    A.  S 1. 

Ett  bidrag  tili  frftgan  om  virkegf örRäljning  per  RtAin  eller  per  ka- 

bik  fot.    Af  A.  (t.    Lagus 4. 

Angaende  f  r^rvandling  af  pris  per  ntfltämpladt  R&gtimmertrftd  tili 

prin  per  knbik  m&tt.    Af  Ernfred  Forsström 9. 

Protokoll,  fördt  vid  Finska  Forstföreningens  aramöte  i  JyväskylÄ 

den    29   och   30  Augusti   1890 17. 

SkogHinstrnktöreme^  yärksamhet  är  1889. 

I.  BerätteUer    afgifna   af  skogsintrnktnrerne  i   vestra   di- 
striktet  frih.  Hj.  Carpelan  och  E.  Wrede 89. 

II.  ßerüttelse  afgifven  af  skogsinstruktören  i  ö6tra  diBtrik- 

tet  A.  B.   Heikel 100. 

.SkogRplantörens  värkgamhet  &r  1889.  Vaosikerlomas  Metsän- 
hoidonyhdistyksen  johtoknnnaUe  antanut;  metsänistnttaja 
töistään  vuonna  1889.    A.  Wäyryaeltä 105. 

En  olägenhet  vid  dagsvärkenas  fran  kronoskogstorpen  beräkning  i 

spannmäl.    Af  A.  Riddelin 116. 

Reglering  af  revieren  i  üle&borgB  län  erforderlig.  Af  AJarik  Rid- 
delin       119. 

Pflanzenbiologisehe  Stadien  ans  raasisch  Lappland.  Ein  Beitrag 
znr  Kenntniss  der  regionalen  Gliederung  an  der  polaren 
Waldgrenze  von  A.  Osw.  Kihlman.  Helsingfors.  1890.  An- 
raäld  af  A.  G.  Blomqvist 126. 

Fol j er  höjd-    och   diameter  tillväxten  hos  fumtrftden  matematiskt 

bundna  lagar?    Af  Albert  Siven 140. 

Evois  Forstinstitnt.    Anteckningar  af  T.  J.  Blomqvist 151. 

Om  virkesf  örsäljningen  frän  statsskogarne.     Af  Alarik  Riddelin    .  186. 

Om  kubering  af  träd.    Af  Albert  Siv6n 195. 

Kysymys.    Kirj.  A.  1^^ 208. 

Korta  dödsrunor  öfver  ailidne  medlemmar  af  Finska  Forstförenin- 

gen 205. 

Förteckning  öfver  Finska  Forstföreningens  ledamöter 214. 

Öfversigt  af  Forstlitt^raturen  i  Finland  tili  ärl890.  Af  R.  Montell     1. 


Program  för  Finska  Forstföreningens  ^rsmöt«  i  Knopio  den  B  och 
4  September  1891. 


"1 


Bkttefser: 

Pag.  17  rad        4  uppifrän  st'^r  September  laA:  Anguati 

„  141    ,,  7  nedifr&n    „    11,  las:  lU 

„  14T    „         13  nppifr&n    „    bräknade  läA:  beräknade 

„  157    ,,         12  nedlMn    ;^    nppredad     „    upprepad 

,,  169,     170    m.  fl.  „    föredraget  „    föredragen 

„  170  rad      11  nedifran    „    sUirdortBväxter  las:  st&ndortaväxtBr 

,,  171   ^  3  nppifrin  „    demon  tration      „     demonstration 

„  173   „         17  nedifran    ,,    Landthushällig     „    LandthuBhällning 
„       „     „  5        „         „    urs  „    knw 

f,  175  „  7       „         „    växtanatomi,    fysiologi    las:  vüKtana- 

tomi  Oi'h  fy^iologi 

„  „      „  2       „         „    Celler  las:  Gellen 

,y  176   ,,         13        „         ,.    föakomma  Ute:  förekomma 

„  177    ,f  11,12  och  14  uppiMn  stir  linnier  las:  linier 

„  178   .,         9  nedifran  stAr  definition  om      „   definition*  Gm 

,,  179   „        15  nppifrftn    .,    forststatigtiftka    ,,   forstHtatiaka 

„  181    M        16  nedifran    „    geodesi  „   geograü 


"iBpOSBC^B — 


FINSKA  FORSTFÖRENINGENS 


MEDDELANDEN 


NIONDE  BÄNDET. 


HELSINGFORS. 

J.  SUfBLO  ARFVINOAR8  BOKTRTCKKRI  AKTIBBOLAa, 

1892. 


'£«■' 


Smäplock  frän  Lappmarken. 


I. 

Anteckningrar  trkn  en  resa  i  Sodankylä  revier  sommaren 

1890  samt  föregäende  mlnnen. 

Af  Bemh.  Eriosaon. 

Lätt  förtöjd  vajade  forsbäten  sakta  i  malströmmen 
vid  stranden  af  Kitinen  elf.  Juli  solen  gassade  redan 
hett  öfver  hjessan,  ty  en  grundlig  förberedning  för  en 
mänadsläng  revierresa  hade  tagit  morgonen  i  anspräk. 
Den  l&nga  smala  och  lätta  farkosten  var  tungt  lastad. 
Proviant  för  tre  man  p&  en  m&nad,  kokkärl,  jagtntensi- 
iier,  fiskredskap,  myggtält  m.  m.  samt  en  flaska  fylld 
med  beckolja  i  fören.  Men  barlasten  var  ej  farlig,  ty 
vi  hade  att  staka  oss  uppför  ström  ätskilliga  mil,  som 
allt  enligt  beräkning  komme  att  taga  ett  par  veckor  i 
anspräk  och  säledes  lätta  farkosten.  Stakarene  intogo 
sina  platser,  den  ena  i  fören,  den  andra  i  aktem  af  bä- 
ten. En  lätt  knuff  och  bäten  började  sakta  skjuta  upp 
emot  strömmen. 

Planen  för  ifrägavarande  resa,  som  ej  mindre  pä- 
kallats  af  diverse  förrättningar,  an  ock  synnerligast  af 
behofvet  att  företaga  en  noggran  lokal  undersökning  af 
de  skogsmarkers  och  ängslägenheters  beskaffenhet,  hvilka 
uppgifvits  säsom  lämpliga  i  och  för  nybygges  anläggnin- 


gar  af  ett  fyratiotal  ansökare,  var  följande.  Efter  att 
hafva  stakat  oss  uppför  Kitinen  och  besökt  dess  käll- 
strömmar  samt  flere  af  sagda  elfs  bifloder,  skulle  vi  äter 
styra  ntför  densamma  och  derpä  staka  oss  nppför  en 
af  dess  österifrän  infallande  bifloder  Tankajoki.  Fr&u 
Tankajokis  källor  borde  bäten  dragas  en  half  mil  öfver 
land  och  skulle  källorna  tili  Biesto  biflod.  som  utmynnar 
i  Luiro  hufvudelf,  sälunda  n&s.  Längs  den  väldiga  Luiro 
borde  färden  derpä  fortsättas  tili  dess  mynne,  belägen 
c.  7  mil  söder  om  Sodankylä  kyrka,  vär  utgängspunkt, 
hvarest  sagde  elf  sammanflyter  med  förenämda  Kitinen 
elf.  Längs  Eütinen  skulle  slutligen  utgängspunkten  näs. 
Vi  borde  säledes  resa  norrut  och  ätervända  söderifr&u 
längs  samma  elf. 

Kitinen  elf,  som  tager  sin  början  pä  vattendelaren 
emellan  Ishafvets  och  Kemi  elfs  vattensystem  är  ganska 
respektabel.  Heia  dess  längd  fr&n  käUtraktema  tili  dess 
utfall  i  Kemi  elf  torde  i  det  närmaste  utgöra  25  mil. 
Ifr&n  att  vid  Pokka,  den  nordligaste  bosättning  vid  dess 
stränder,  endast  utgöra  en  obetydlig  ä,  upptager  den 
under  sitt  lopp  söderut  ätskilliga  bifloder,  af  hvilka  de 
förnämsta  äro  Kuolppusjoki,  Vaulujoki,  Tankajoki,  Lies- 
joki,  Postojoki,  Sattas-,  Kelu-  och  Jeesiöjoki,  hvilken 
sistnämda  dock  oftast  betraktas  som  en  hufvudelf.  £lf- 
ven  är  icke  särdeles  besvärad  af  forsar.  Den  enda  be- 
tydligare  fors  i  dess  mellersta  lopp  är  Köngäs  och  i 
dess  nedre  lopp  Porttikoski.  Yid  sistnämda  stalle  har 
elfven  genombrutit  en  fast  granitklippa  (äs)  och  bildat 
sig  en  fära,  som  ligger  femtio  fot  under  de  pä  hvardera 
sidan  öfverhängande  klipporna.  Det  är  rätt  intressant 
att  uppifrän  klippspetsen  betrakta  den  brusande  forsen 
under  sig.    Härefter  flyter  elfven  nästan  lugnt  ända  tili 


sin  utmynning  i  Kemi  elf.  Längs  stränderna  f örekomma 
flere  bosättningar  under  nedre  loppet,  men  frin  Sodan- 
kylä  kyrka  normt  äro  endast  Sattas  och  Kersilö  byar 
af  nägon  betydenhet.  Sedan  det  c.  3  mil  norrut  lig- 
gande  Petkula  är  af  ganska  klen  beskaffenhet  och  under 
en  derp4  följande  sträcka  af  14 — 15  mil  förekomma  vis- 
serligen  9  bosättningar,  men  kunna  dessa  mera  anses 
s&som  härdar  för  fattigdom  och  försakelse  an  hem  för 
burgna  innebyggare. 

Kitinen  elfdal  är  ganska  skogfattig  och  p&  dess 
bifloder  förekomma  icke  heller  nägra  betydligare  skogs- 
tillgängar.  Dertill  är  det  förekommande  virket  ännu  af 
klen  qvalitet.  Stammame  äro  nemligen  för  det  mesta 
hastigt  afsmalnande  och  qvistiga.  D&  qvistame  ännu 
tili  en  stör  del  utgöras  af  „terra"  sädana,  hvilka  vanligen 
föra  röta  med  sig,  kan  man  ej  underläta  att  tänka  pä 
det  möjligen  utfallande  utlevererings  resultatet  efler  1873 
&rs  bref,  hvilket  naturligtvis  blefve  ganska  klent.  Mar- 
ken tyckes  ocksä  utgöras  af  ruUstenssand  och  grus  med 
inblandning  af  gröfre  ruUstenar,  hvilken  klena  jordm&n 
ytterligare  försvagats  genom  de  allt  förödande  skogs- 
eldame.  ünder  senaste  halfsekel  tyckas  skogseldarne 
likväl  varit  betydligt  hämmade  att  döma  af  den  ganska 
allmänt  uppspirande  renlafven. 

Vid  förenämda  Pokka  bosättning,  som  är  belägen 
n&got  norr  om  68:de  breddgraden,  är  man  i  tillfälle  att 
se  hvilka  bedröfliga  följder  en  oförsigtig  kalhuggning 
af  st&ndskogen,  synnerligast  i  högnordiska  trakter  kan 
medföra.  —  Sagde  bosättning  best&r  af  fyra  hemman, 
hvilka,  s&som  hörande  tili  Kittilä  socken,  underg&tt  stor- 
ökiftesreglering.  Förordnad  att  s&som  forstnärligt  ombud 
närvara  vid  skattläggnings  gransknings  sammanträdet,  som 


ä  sagda  stalle  utfördes  af  numera  aflidne  Läuelandtmä- 
taren  i  Ule&borgs  län  C.  Q-.  W.  Claudelin,  fann  jag  att 
förrättningslandtmätaren  upptagit  de  närmast  tili  bosätt- 
ningen  stötande  markerne  säsom  impediment.  En  när- 
mare  undersökning  af  sagde  impediment  gaf  för  banden 
att  desamma  vid  tidema  af  bosättningens  anläggning 
varit  beväxta  med  grof  stockskog.  Man  hade  fbrst  tagit 
sitt  byggnadsvirke  frän  närmaste  stalle  och  derpä  hade 
det  mindre  värdefuUa  virket  efterhand  blifvit  användt 
tili  bränsle.  Fultkomligt  blottad  och  utsatt  för  torka 
och  vindar  hade  den  klena  jordm&nen  sedermera  icke 
förm&tt  framalstra  n&gon  äterväxt  —  icke  en  enda  tel- 
ning.  Vid  ompröfning  af  sagde  egors  klassificering  fram- 
höll  jag,  hurusom  genom  ett  fortsatt  slikt  obetänksamt 
förfarande  i  en  framtid  heia  den  skifteslaget  tilldelade 
växtliga  skogsmarken  mäste  bli  kal  och  steril. 

Sagde  Ställe  är  märkligt  äfven  derigenom,  att,  till- 
följd  af  dess  frostömma  läge,  nägot  jordbruk  derstä- 
des  nästan  allsicke  kan  förekomma,  ehuru  körnet  nord- 
ligare  vid  Ivalo  elfs  nedre  lopp  och  Enare  sjö  gär  gan- 
ska  väl. 

Pä  norra  sidan  om  Kitinen  elf,  ej  särdeles  längt 
frän  ännämde  bosättning,  i  riktning  ät  Mirhami  öde  stuga 
ligger  en  skogsmark,  beväxt  med  gammal  tall.  Mark- 
betftckningen  ä  denna  skogsmark  utgöres  af  renlaf,  sä 
f rodig  och  tjock,  att  det  är  tungt  att  gä  pä  densamma. 
—  Säsom  kändt  anses  renlafven  höra  tili  det  slag  af 
markbetäckning,  som  icke  är  egnad  att  befordra  en  snabb 
föryngring  af  skogen.  Och  den  som  vandrar  i  Lapp- 
markens  öde  skogsbygder  har  för  ofta  erfarit  bevis  för 
sanningen  af  detta  antagande  för  att  kunna  betvifia  det- 
samma.   Under  sädana  förhällanden  kunna  ocksä  de  om- 


ständigheter,  som  synas  motverka  en  sädan  hämning  af 
föryngringen,  mindre  undfalla  uppmärksamheten. 

Författaren  af  detta  hade  &r  1888  uti  en  obetydlig 
uppsats  i  ^Saom.  Metsänhoitolehti^  berört  rendjnret  b&de 
s&som  skade-  och  nyttedjur  i  Lappmarken.  Närmast 
gälde  fr&gan  renlafven  säsom  markbetäckning.  Jag  fram- 
höll  dervid  bL  a.  att  jag  öfverraskats  af  en  sl&ende  kon- 
trast  beträffande  föryngringen  &  en  skogsmark,  hvars 
markbetäckning  utgjordes  af  renlaf,  samt  humsom  min 
vägvisare,  en  &lderstigen  man,  berättade  att  den  del  af 
skogsmarken,  der  jag  piträffade  den  friska  föryngringen, 
na  redan  ett  slutet  ungskogsbeständ,  i  tiden  veuit  inne- 
slnten  inom  en  s.  k.  renhägnad.  Detta  anforde  jag  sä- 
som ett  srtöd  för  min  fönit  fattade  äsigt,  att  renen  p& 
tjocka  renlafsfält  Jean  bidraga  tili  föryngringens  befräm- 
jande^).  Säsom  nära  berörande  de  lokala  fÖrh&Uandena 
hade  en  här  mycket  allmänt  spridd  landsortstidning 
refererat  nppsatsen  i  sina  spalter.  Kort  derpä  syntes  i 
en  annan  p&  samma  ort  ntkommande  liten  landsortstid- 
ning (den  förstnämdes  afsvume  antagonist),  ett  genmäle 
af  en  forstman,  hvars  verksamhet  icke  torde  hafva  sträckt 
sig  norr  om  polcirkeln,  men  hvilken  bemälde  Ulla  tid- 
ning  i  en  genmälet  föreg&ende  ^pn£F^  framhöU  som  ank- 
toritet  pä  ifr&gakommet  omr&de.  En  kläm  i  sagde  forst- 
mans  genmäle  var  att  det  af  mig  omnämda  erfarenhets- 
fältet  varit  sä  minutiöst  litet  att  man  ja  godt  kannat 

^)  Beträffande  föryngringen  af  björkbest&nden  i  Enare  Lapp- 
mark har  Forstmästar  Sil4n  lemnat  mig  den  intressanta  upplysning, 
att  en  ny  björktelning  just  nppspirar  der,  hvarest  en  fÖreg&ende 
stam  nedruttnat  och  fröet  fätt  tili  fälle  att  gro  i  den  mnrknade  trä- 
massan.  Genom  en  slik  fortsatt  föryngring  uppyäxa  sm&ningom 
höga  ttifvor  af  förrnttnade  trälemningar  och  aifall.  Sällan  sker 
föryngring  mellan  tufvorna  tili  följd  af  det  tjocka  renlaf stocket. 


6 

—  besä  den  med  säd.  Häraf  kom  jag  likväl  blott  tili 
visshet  derom,  att  smätidningsauktoriteten  alldeles  icke 
kände  tili  förhällandena  norr  om  polarcirkeln,  ithy  att 
man  med  „aita^  eller  „aitarM"  ingalunda  menar  en  in- 
hägnad  för  afskiljande  af  rename  (poropelto),  8om  gen- 
mälaren  trott  mig  äsyfta,  utan  en  eller  flere  inhägnade 
skogsmarker,  dit  man  efterhand  om  hosten  uppsamlar 
de  uppsökta  rename,  hvarest  djuren  vanligen  h&Uas  so- 
lange tills  snön  fallit  sä  tjock  att  den  lägger  hinder  i 
vagen  för  dessas  vidare  förskingrande.  SUedes  ett  till- 
r&ckligt  stört  erfarenhetsfält  —  om  n&gra  tusen  tunn- 
land  —  för  att  knnna  omnämnas. 

A  meranämde  norr  om  Pokka  bosättning  belägna 
skogsmark  anstälde  jag  ytterligare  undersökning  under 
en  särdeles  torr  tid.  I  följd  af  torkan  var  renlafven  i 
anseende  tili  sin  hydrauliska  egenskap  torr  som  fnöske 
och  heia  faltet  hade  spruckit  i  väldiga  remnor.  Den 
förenämde  tallskogen  bestod  af  nägorlunda  glest  stälda, 
gamla  koniskt  formade  stammar.  fiär  och  hvar,  men 
särdeles  glest,  anträffade  jag  tviniga,  knotiga  telningar 
af  tall  i  de  ofvannämde  remnorna.  Närmare  bosättnin- 
gen  anträfiade  jag  deremot  mindre  fläckar  med  rätt  till- 
fredsställande  föryngring.  Orsaken  härtill  var  ej  svär 
att  skönja,  ty  sparen  voro  alltför  tydliga.  I  närheten  af 
bosättningen  hade  man  nemligen  haft  sina  körrenar  p& 
bete  och  upplagt  renmossa  för  vintems  behof  samt  der- 
igenom  blottat  marken.  —  Att  telningame  i  de  före- 
nämde remnorna  voro  sä  tviniga  trodde  jag  mig  delvis 
kunna  förklara  deraf,  att  remnorna  vid  faktig  väderlek 
äter  tillslutas  af  den  hydrauliska  renlaiven  och  komma 
plantorna  derigenom  att  underkastas  tryck  och  hämning 
i  sin  tillväxt. 


De  ängsmarker,  som  af  nybyggesansökare  i  Lapp- 
marken uppgifvas  s&som  odlingsbara,  utgöras  vanligen  af 
försumpningar.  Till  de  mera  egendomliga  slagen  af  för- 
sumpningar  man  anträfiar  höra  de  s.  k.  kaula  mätiköt 
ocksä  kallade  ryasänpäät  Om  det  för  den  „oinvigde" 
ofta  nog  ftr  svärt  att  taga  sig  fram  p&  Lappmarkens 
bottenlösa  gungflyn,  sä  är  en  vandring  öfver  en  äkta 
„kaulamätikkö^^  nästan  omöjlig.  Man  ser  ett  gräsbevnxet 
tufvigt  fÄlt  framför  sig  och  beger  sig  i  väg.  Första  tufva 
man  stiger  upp&  ger  vika,  böjer  sig  undan  och  tvingar 
vandraren  att  söka  fotfäste  pä  följande  tufva,  men  äfven 
denna  viker  undan  och  si  immerfort  tiUs  man  vanUgen 
uttröttad  störtar  ned  i  stinkande  dy  och  äfja.  Dessa 
tufvor,  som  utgöras  af  lemningar  efter  en  förmultnad 
och  ärligen  fömyad  gräsvegetation,  blifya  icke  sällan 
omkring  tv&  alnar  höga  och,  ehuru  med  en  genomskär- 
ning  af  endast  2 — 3  tum  vid  basen,  innehafva  de  en  vid- 
lyftig  omkrets  i  dagsljuset,  hvaraf  ocks&  ben^lmningen 
^  haistuf  vor"  och  „rysshufvud"  härleder  sig, 

Naturligtvis  skulle  beredandet  af  en  slik  försump- 
ning,  som  vanligen  förekommer  längs  back  och  ästränder, 
tili  brukbar  äng  erfordra  sftrdeles  dryga  omkostnader, 
derest  detta  borde  ske  medels  handkraft.  Innebyggarene 
i  Lappmarken  hafva  likväl  uppfunnit  ett  satt  att  medels 
tillhjelp  af  is  och  vatten  af  dessa  försumpningar  bereda 
präktiga  ängsmarker  och  detta  med  jemförelsevis  ringa 
omkostnader.  Detta  tillg&r  s&lunda  att  utfallet  af  för* 
sumpningen  p&  ett  dertill  lämpligt  stalle  afdämmes  me- 
dels en  enkel  dambyggnad,  sä  att  flödvattnet  pä  hosten 
stiger  öfver  tufvoma.  Under  vintems  lopp  h&lles  däm- 
men fortfarande  stängd  sä  att  ett  smäningom  allt  tjoc- 
kare  istäcke  bildas.    Pä  vären  aftappas  vattnet  och  isen 


sänker  sig  pä  tufvorua,  pressande  dessa  in  i  tomrammen» 
mellan  dem  sjelf.  Efter  3—5  &r  visa  sig  fruktema  af 
detta  förfarande.  S&  t.  ex.  har  skogvaktaren  Mikka 
Musikka  medels  nppdämning  af  Mataraoja  &  af  slik  mark 
förskafiat  sig  en  präktig  ängsmark,  som  redan  af kastar 
1,600  LS'  hö.  Likasä  förenade  sig  Jeesiö  bys-boer  om 
nppdämning  af  Perttamooja  &  &r  1886  och  f&  redan  njnta 
de  första  frnktema  af  sitt  arbete. 

Men  jag  skall  ätergä  tili  min  resa. 


Den  6  Angusti  Lade  jag  klarerat  alla  förrättningar 
inom  .Kitinen  elfdal,  sedan  jag  bl.  a.  besökt  källorna  af 
Liesjoki  biflod.  Denna  biflod  är  säregen  genom  sina 
l&nga  djnpa  Ingnvatten  samt  korta,  grunda  och  strida^ 
forsar.  Den  är  dessutom  rik  p&  fisk  och  sjöfogel.  Bland 
en  hei  hop  sjöfogel,  som  jag  nedlade  nnder  färden  längs- 
nämde  flod,  m&  jag  nämna  tre  stycken  svanor.  Nn  var 
tiden  för  hjartronens  mognad  ocksä  inne  och  oerhörda 
massor  s&dana  anträffade  jag  nnder  mina  vandringar.  — 
Den,  som  ej  sett  ett  äkta  hjortronfält,  kan  aldrig  göra 
sig  CD  £&reställning  derom.  Man  kommer  tili  laggen  af 
en  vidsträckt  tufvig  mosse,  den  skimrar  i  rödt  och  gult 
sä  längt  ögat  när  och  man  kan  ej  nndvika  att  vid  hvarje 
Steg  trampa  p&  massor  af  de  härliga,  saftiga  baren. 

Den  7  Angnsti  gjorde  vi  oss  färdiga  tili  färd  npp- 
för  Tankajoki  för  att  pä  i  början  omnämdt  satt  nä  Lniro 
elf.  Vi  fruktade  för  ett  strängt  arbete  vid  den  förestä- 
ende  halningen  af  bäten  öfver  den  en  half  mil  breda 
vattendelaren  mellan  Tanka-  och  Biestojoki.  Men  lyc* 
kan  var  oss  bevägen,  ty  vi  anträffade  händelsevis  tvenne 
renlappar,  som  emot  en  ersättning  af  tio  mark  ätogo  sig 


att  marschera  upp  tili  det  stalle  derifrän  b&ten  skulle 
halas  öfver.  Med  rollande  g&zig  begäfvo  lappame  sig  i 
väg  och  hade  snart  försvtinnit  ur  sigte. 

Tankajoki  är  sommartid  ganska  grund.  Yattnet, 
som  är  klart  och  kallt,  flyter  fram  pi  h&rd  grusbotten  i 
stark  ström.  P&  eftermiddageu,  d&  vi  hunnit  ungefär 
halfvägs,  npptäckte  vi  rök  frän  en  lägereld.  Lapparne 
hade  stannat  för  att  invftnta  oss.  Vi  stego  i  land,  ko- 
kade  kaffe  och  halstrade  nägra  foreller  samt  fortsatte 
derp&  med  nppfärden,  sedan  den  ene  af  lappame  likväl 
engagerats  som  stakare.  Snart  komme  vi  öfver  vildgäss, 
som  redan  voro  flygfärdiga.  Pä  en  kort  stund  lyokades 
jag  fäUa  9  stycken  af  de  präktiga  foglame.  I  skym- 
ningen  ankomme  vi  tili  Taiväkimotka  —  vattendelaren  — 
derifrän  öfverhalningen  af  b&ten  borde  begynna.  Som 
lappame  emellertid  underrättade  oss  att  vid  stranden  af 
Eiesto  fannos  tvenne  för  tillfället  tomma  torfkotor,  der 
vi  finge  tak  öfver  hufvndet  för  natten,  delade  vi  pack- 
ningen  och  började  streta  i  väg  dit&t.  Den  ene  af  lap- 
pame Pehmeä  Matti  (mjuke  Matts)  fick  min  fängst  för 
dagen  pä  sin  anpart.  flau  packade  in  alltsammans  i 
en  sack,  som  blef  proppfuU.  Det  var  en  ansenlig  börda 
och  jag  künde  aldrig  tro  att  den  lille  mannen  skulle  orka 
fram  med  densamma.  Men  lappame  äro  sega  och  uthälliga. 
„Mjuke  Matts^  satte  sig  altsä  pä  marken  invid  sin  börda 
medan  stallbrodren  Antti  surrade  fast  den  öfver  hans 
skuldror.    Och  sä  framät,  sakta  men  säkert.  — 

Efter  ett  par  timmars  besvärlig  vandring  sägo  vi 
toppame  af  tvenne  lappkotor.  Snart  voro  vi  framme 
och  om  en  stund  fladdrade  en  munter  eld  öfver  härden. 
Lappame  rengjorde  en  Valdig,  i  kotan  befintlig  koppar- 
kittel,  fyllde  den  med  vatten  och  hängde  den  öfver  elden. 


10 

„Atte  muni  tsckuotnaga,  mun  kaskän^  (gif  mig  en  vildgis, 
jag  skall  plocka  den)  sade  Anders  och  sedan  jag  efter- 
kommit  hans  önskan  samt  Anders  med  kännaretag  koddat 
om  fogeln  tillade  han  „Tschiwtnaga  le  puaidl^  (g&sen  är 
fet).  Snart  hade  vi  enhvar  vär  fogel  plookad,  rensad 
och  nedlagd  i  kittein.  Medan  fogeln  kokade  underhöUo 
lapparne  oss  med  berättelser  om  sina  förehafvanden  an- 
der sommaren,  d&  rename  voro  ute  p&  fritt  bete.  För- 
nämligast  hade  de  sysslat  med  fiske  vid  Sompio  sjö, 
som  ligger  n&gra  mil  i  nordostlig  riktning  frän  sagde 
stalle.  —  Sedan  fogeln  var  välkokt  serverades  den  i 
väldiga  träfat  och  förtärdes  med  den  kraftiga  buljongen. 
Derpä  dracks  stärkt  thä.  „Mjuke  Matts^  bredde  nu  en 
ny  renhud  p&  björkriset  invid  den  släckta  härden,  lade 
dertill  en  mjuk  dyna  och  anvisade  detta  tili  min  sof- 
plats.  Jag  f&stade  mitt  myggtält  i  kojans  takspjelor 
öfver  renhuden,  kröp  sjelf  under  och  somnade  snart  in 
i  en  vederqvickande  sömn  efter  dagens  ansträngningar 
och  strapatser.  Da  jag  den  följande  morgonen  gick  ut 
att  se  pä  omgifningarne  var  marken  betäckt  af  stark 
rimfrost  —  den  8  Augusti. 

Sedan  bäten  blifvit  öfverhalad  och  vi  ännu  tillbragt 
en  natt  i  lappkotan  började  vi  v&r  färd  utför  Riesto  elf. 
Det  var  en  sl&ende  kontrast  emellan  de  b&da  biflodema 
Tanka-  och  Eiestojoki.  Ty  medan  det  kristallklara  granda 
vattnet  i  den  förstnämda  floden  kilar  fram  pä  härd  grus- 
botten,  är  vattnet  i  Biesto  deremot  djupt  och  mörkt. 
Yidsträckta  ängsrödjningsmarker  ligga  utefter  dess  strän- 
der pä  en  sträcka  af  sju  mil.  Floden  rinner  i  sträckning 
frän  nordvest  mot  sydost.  Dess  norra  Strand  tangeras 
af  en  fiackmossa,  Posoaapa,  som  bar  en  sammanbängande 
areal    af  ungefär  10  qvadratmil.    Nämde  flackmossa  är 


11 

den  största  inom  revieret  och  stracker  sig  fr&n  Biesto 
elf  ända  tili  Maanselkä  fjellrygg,  den  man  kan  se  i 
fjerran  öfver  mossan.  Flere  ansenliga  fjäll,  ss.  Nattasef 
med  tre  toppar  ligga  pä  flodens  norra  sida  och  smärre 
höjder  ss.  Riskaskama  ooh  Biestovaara  pä  dess  södra  sida. 
Längs  sistnämda  Strand  af  floden  löper  en  skogsmark, 
Taivalselkä,  som  är.  en  af  revierets  rikaste  stockskogar. 
Medeltalet  af  flere  stegade  profytor  utvisade  10 — 12  full- 
mäliga  stammar  per  tunnland.  De  torra  toppame  och 
den  glesa  barrbeklädnaden  talade  för  att  visareprocenten 
hos  dessa  stammar  redan  kulminerat  samt  att  skogen 
var  mögen  för  yxan. 

P&  aftouen  nädde  vi  Luiro  elf  och  togo  nattqvar- 
ter  i  Eiesto  by,  belägen  obetydligt  söder  om  den  lika 
benämda  flodens  mynning. 

Strax  invid  Eiesto  by  infaller  i  Luiro  elf  den  norr 
ifr&n  fr&n  Kopsusjärvi  under  Eaututunturi  (Maanselkä) 
belägna  sjö  kommande  Kqpsusjoki.  Af  m&nga  skildringar 
frän  „jägaretiderna^  i  Lappmarken  hade  jag  hyst  ett 
särskildt  intresse  för  denna  flod.  I  den  tio  mil  länga 
floddalen  finnes  Ingen  bosättning  numera,  men  väl  lem- 
ningar  efter  tvenne  f&ngstmanna  stugor  frän  äldre  tider. 
Vid  denna  flod  fäldes  den  sista  bäfvern  i  Sodankylä  ~ 
en  gammal  försigtig  hane  —  för  40—50  &r  sedan.  Flo- 
den har  höga  och  vackra  stränder  och  en  mängd  natur- 
liga  ängsmarker.  Ehuru  ganska  djup  vid  mynningen, 
blir  den  grund  i  öfre  loppet.  Vattnet  är  genomskinligt 
klart,  s&  att  man  kan  se  foreller  och  harrar  p&  längt 
h&U.  —  Frän  Kopsusjoki  företogs  en  marsch  öfver  landt- 
tungan,  som  ätskiljer  denna  frän  Luiro  elf,  och  ankom- 
me vi  en  afton  tili  den  nordligaste  bosättning  vid  sist- 
nämde  elf,  Korvanen  hemman. 


12 

Det  är  onekligt  intressant  att  ee  fruktema  af  idogt 
arbete,  men  särskildt  fästes  uppmärksamheten  dervid,  dk 
man  oförmodadt  finner  sig  inf ör  dem  i  djupaste  obyggd. 

Se  här  ett  exempel! 

Samu  Korvanen  var  för  ett  par  tre  tiotal  4r  sedan 
ortens  vftldigaste  jägare.  Flere  hnndra  äro  de  vildrenar 
som  stnpat  för  Samns  kula.  Han  har  nedgjort  hopar  af 
dem  p&  slättlandet  och  förföljt  dem  bögt  upp  i  fjällen. 
Omsider  insäg  Samu  att  jagten  icke  mera  lönade  sig 
tillföljd  af  det  alltmera  aftagande  vildbr&det.  Han  slog 
sig  derför  p4  jordbruk  och  öfverflyttade  all  sin  energi 
frän  jagtens  gebit  p&  iständsättande  af  sitt  hemman,  som 
ligger  n&got  söder  om  68  ^  n.  b.  Skogen  vek  sm&ningom 
nndan  och  marken  förvandlades  tili  äker  och  äng.  Flod- 
ooh  bäckstrftnder  upprödjades  och  lemnade  en  riklig 
höaf kastning.  Snart  reste  sig  ett  nytt  boningshus  och 
nu  st4  tvenne  välbyggda,  rödm&lade  girdar,  der  förut 
en  obetydlig  stnga  stod.  I  ladug&rden  har  den  förra 
jägaren  att  fröjda  sig  ät  36  stycken  feta  not  Men  äfven 
afveln  vill  Samu  förbättra.  Han  har  derföre  fr&n  Ar- 
changel köpt  ett  par  äkta  ayrshire  rasdjur,  hvilka  per 
ängbät  transporterats  tili  Wadsö  i  Norge,  hvarifrän 
djuren  vintertid  f&tt  promenera  tili  sin  best&mmelseort 
i  Sodankylä.  Allt  bär  prägel  af  ordning  och  ordent- 
lighet. 

Uttröttad  njöt  jag  i  fulla  drag  af  girdens  gäsfrvän- 
lighet  och  nattens  stärkande  hvila.  Med  gubben  Samu 
som  vägvisare  företogs  p&följande  dag  en  skogsvandring 
och  n&dde  vi  p&följande  afton  v&r  bit  vid  stranden  af 
Kopsusjoki.  Efter  ytterligare  tvenne  dagars  fBlrd  och 
vandring  i  nämde  floddal  befunno  vi  oss  äter  pä  Luiro 
elf  styrande  ut  efter  densamma. 


13 

Lmro  elf,  som  upprinner  fr&n  Luirojärvi  fjällsjö 
har  en  längd  af  30  mil.  Vid  dess  Btränder  förekomma 
endast  7  bosättningar,  hvilka  alla  jemförelsevis  äro  väl- 
mäende  och  välbyggda  i  bredd  med  bosättniugarne  vid 
£itiii6n  öfre  och  delvis  mellersta  lopp.  Längsta  afstän- 
det  är  9  mil,  emellan  Lokka  ^)  och  Tauhna  gärdar.  Elf- 
ven  är  särdeles  rik  p&  forsar  s&  att  t.  ex.  p&  sistnämda 
sträcka  förekomma  27  forsar  af  hvilka  den  störeta  YIU 
kongäs  kräft  öfver  10  menniskooffer.  Den  upptager  flere 
bifioder  af  hvilka  de  förnämsta  äro  under  öfre  loppet 
de  förenämda  Biesto  och  Kopsnsjoki  samt  Pihtijoki, 
längs  hvilken  väldiga  stockskogar  förekomma;  under 
mellersta  loppet  Neitikka  och  Pessijoki  samt  ander  nedra 
loppet  Kuisjoki  och  Hietajoki  m.  fl.  Denna  elfdal  är 
under  sitt  öfra  lopp  betydligt  fruktbarare  an  Kitinen. 
Här  och  pä  dess  bifloder  f&rekomma  ooksä  otvifvel- 
aktigt  revierets  största  resurser  af  fuUmogen  stock- 
skog.  Man  p&träffar  i  sagde  elfdal  skogsmarker  af  rätt 
frijBk  beskafienhet  med  fast  jordmän,  den  jag  ställvis 
funnit  hrosstensartad,  Ea  följd  häraf  är  att  den  yngre 
st&ndskogen  utvisar  en  kraftigare  växttyp  samt  att  full- 
mogna,  redan  öfveräriga  stammar  med  hög  och  rak  stam- 
form  anträffas.  —  S&som  bevis  pä  Växtligheten  m&  an- 
föras,  att  jag  är  1888  i  nämde  elfdal  ä  en  skogsmark  af 
ungefär  500  tunnlands  areal  utstämplade  7,500  stammar 
med  minimidimension  af  10  verktum'  vid  25  fots  höjd, 
hvilket  utgör  15  s&gtimmer  per  tunnland  —  en  utmärkt 
växtlighet  för  lappska  förh411anden. 


^)  Fr&n  gamla  hemmanshandlingar  framg&r,  atc  Lokka  hem- 
man  forst  hetat  Nebulons  Lock  senare  Neblos  Lock  och  sist  öfvergätt 
ill  det  genuina  finska  Locka. 


14 

Vid  Lokka  bosättning  anträffar  man  lerblandad 
jordm&n.  Man  förtäljde  mig  &  nämde  stalle  att  af  18 
kappars  ntsäde  i  nyss  ur  linda  npptagen  äker  förlidet 
är  skördats  12  tunnor  kom  —  ett  bovis  pi  hvad  värme 
och  beständigt  Ijus,  ostörda  af  nattfroster,  knnna  ästad- 
komma  inom  den  arktiska  zonen. 


Härtill  hade  v&r  resa  gynnats  af  vackert  väder, 
men  nu  började  vi  f&  känna  af  regnskurar  och  storm- 
byar.  Efter  att  hafva  gjort  ätskilliga  „landg&ngar"  nädde 
vi  lyckligt  mynningen  af  den  forsrika  Luiro  den  19 
Augusti  och  vände  nn  vär  farkost  normt  i  Kitinen  elf. 
Under  fortsatta  förrättningar  ankomme  vi  slutligen  tili 
vär  utg&ngspunkt,  Sodankylä  kyrka^  den  26  Augusti. 

Efter  nägra  dagars  rast  anträdde  jag  äter  färden 
uppför  Jeasiö  elf,  delvis  med  bat,  delvis  tili  fots.  Besan 
utsträcktes  nu  ända  tili  Kittilä,  hvarifr&n  jag  tvärl£U[ids 
gick  öfver  tili  Karjakka  i  Jeesiö  utfallande  biilod.  Längs 
Karjakka  floddal,  der  ingen  bosättning  förekommer,  n&dde 
jag  äter  Jeesiö  elf  och  sist  hemmet,  emot  slutet  af  Sep- 
tember, kort  före  den  första  snön  höljde  mo  och  mossa 
under  sitt  hvita  tacke,  sälunda  görande  ett  slut  pä 
sommarresoma  1890. 

Den  sammanlagda  sträckan  af  ofvan  skildrade  resa 
utgjorde  120  mil  och  kräfde  en  kostnad  af  i  det  närm. 
250  mark. 

Jag  hade  sälunda  sommartid  färdats  genom  vestra 
delen  af  revieret,  hemförande  en  hei  hop  för  den  lokala 
förvaltningen  värdefuUa  anteckningar. 


15 

Oetta  en  bild  a£  forstmanna  lif  i  högnorden  —  ett 
lif  rikt  pä  försakelser  och  umbäranden,  f  attigt  p&  andra 
vederqvickelser  an  dem  en  styfmoderlig  natur  kan  er- 
bjuda.  Men  denna  natur  eger  dock  i  all  sin  karghet 
nägot  lockande  och  forstmannen  intresseras  särskildt  af 
djnpet  i  de  öde  skogame,  hvilka  intill  den  dag  som  är, 
statt  oberörde  af  hvarje  inverkan  af  forstlig  kultur  och 
civilisation,  men  oftast  bära  spar  af  mensklig  obetänk- 
samhet  och  vandalism.  —  En  nppspringande  tanke  för 
vissa  itgärder  vore  derföre  naturlig,  men  torde  tills 
vidare  hafva  en  tillräcklig  motvigt  i  sentensen 

„Quieta  non  movere^. 


II. 
Skogsbruk  och  jordbruk. 

Frägan  om  kronojordarnes  disposition  och  dessas 
upplätande  för  hemmansanläggning  har,  synnerligast  p& 
senaste  halfva  decennium,  utgjort  förem&l  fbr  sä  allmänt 
dryftande  att  ett  ord  frin  lokal  fackmanna  synpunkt 
yttradt  i  saken  kanske  kan  hafva  sitt  försvar.  I  fräga 
om  vidare  bosättningars  anläggande  i  Lappmarken  har 
nemligen  den  &sigt  uttalats,  att  i  framtiden  ej  hemman, 
utan  endast  definitift  skattlagda  Jcronotorp  borde  anläggas. 
De  anförda  motiven,  sä  beaktansvärda  desamma  an  mäste 
anses,  torde  likväl  icke  vara  af  sä  öfvervägande  natur 
att  desamma  nog  kraftigt  künde  ersätta  befolkningens 
ingrodda  urminneshägkomst  af  fast  odal  besittningsrätt 
och  dess  sträfvan  härtill  genom  idogt  arbete  pä  sina 
beboende    kronolägenheter.    Jag    vägar   nemligen   hysa 


16 

den  äsigt,  att  ett  förslappadt  intresse  för  jordbruket  kunde 
vara  en  följd  af  förenämde  inskränkning  i  den  framtida 
eganderätten.  Ty  jordbruket  är  för  landet  dess  hufvud- 
näring  och  kommer  i  en  framtid  utan  tvifvel  att  bli  det 
äfven  för  Lappland.  Det  bör  derföre  tillkomma  alla 
dess  naturliga  hjelpressurser.  Ett  obegränsadt  inträng  i 
statsskogame  bör  dock  ingalunda  vara  en  följd  häraf. 
Men  för  att  äkerbruk  och  skogsbruk  rätt  skola  motsvara 
sitt  ändamäl  hos  oss,  böra  dessa  näringsgrenar  8t&  i 
hjelpsam  förening  och  icke  i  fiendtligt  förh&Uande  tili 
hvarandra.  Skogsbruket  bör  betraktas  som  en  naturlig 
hjelpkälla  för  äkerbruket,  synnerligast  i  högnorden  och 
Lappmarken,  hvarest  jordbruket  sä,  ofta  slär  feit  genom 
missväxt  och  nattfroster.  Och  gäller  detta  s&väl  den 
största  skogsegaren,  staten,  sisom  arbetsgifvare,  som  ock 
den  privata  jordegaren,  hvilken  genom  förnuftig  hushäll- 
ning,  under  trängande  förhällanden,  alltid  künde  päräkna 
en  Uten  hjelpressurs  frän  sin  hemmansskog.  Det  är  &&- 
ledes  missbruken,  som  i  främsta  rummet  borde  aflägsnas 
och  förebyggas,  som  dock  ej  torde  innebära  upphftfvan- 
det  af  det  i  folkandan  ingrodda  begreppet  om  fast  odal 
besittningsrätt  af  den  besuttna  jorden. 

Hvad  nu  missbruken  vidkomma,  sä  är  det  kändt, 
att  skatteköp  bevlljats  och  skattebref  utfärdats  ät  lägen - 
heter  i  Lappmarken,  hvilka,  i  mon  af  det  framskridande 
äkerbruket,  ingalunda  kunna  anses  som  sjelfbestäende, 
vidkommande  hus  och  uppodlade  egor.  Emellertid  hafva 
dylika  enstaka  hemman  af  stockspekulanter  uppköpts, 
storskiftats  samt  r&  och  rörlagts  och  derpä  utsats  för  en 
ingalunda  lätt  skogsafverkning.  Att  dessa  hemman  vi- 
dare  skulle  komma  sig  upp  är  föga  troligt.  Fordringarne 
för  skatteköp   och  skattebref s  utfärdande  borde  derföre 


17 

kraftigt  skärpas  &&  att  en  öppen  skogsspekulation  icke 
skulle  fä  n&got  stöd  härutinBan.  Och  härigenom  skulle 
jnst  det  syftet  n&s,  att  en  stör  del  af  skogskapitalet 
blefve  nedlagt  pä  Mcerhruket  och  resten  af  kapitalet  af 
hei£kinansegaren  först  utf&s,  sedan  hemmanets  jordbruk 
kommit  sig  upp  tili  fast  och  sjelfständigt  skick.  Der- 
jemte  borde  minimi  diametem  för  det  virke,  som  tili 
försäljning  afverkas,  genom  lag  noga  stipuleras, 

Ett  missförh&Uande  är  äfven  otvifvelaktigt  en  följd 
deraf,  att  hemman  af  viss  mantalsstorlek  i  enlighet  med 
bestämningarne  i  Landtmäteri  Beglementet  af  den  15 
maj  1848,  vid  skeende  skattläggningj  enligt  det  bestämda 
tunnlandtalet,  tilldelas  samma  areal  i  skogsmark,  obero- 
ende  deraf  om  denna  är  en  fullmogen  stockskog  eller 
«n  medehn&tlig  och  d&lig  tarfskog.  Jag  har  mig  t.  ex. 
43&lunda  bekant,  att  ett  ftldre  enstaka  nybygge,  som  blif- 
vit  skatteköpt,  i  fi^rhällande  tili  sina  ängslägenheter  vid 
«torskiftet  älades  V«  mantals  skatt  och  s&lunda  i  skogs- 
mark erhöU  1000  tunneland  med  afdrag  af  de  odlings- 
bara  egoma.  En  stockspekuleint  erbjöd  för  skogsskiftet 
22,000  mark,  ty  detta  blef  utbrutet  p&  mon  ikring  hem- 
manet  oeh  innehöll  en  präktig  stockskog.  Förliden  vin- 
ter  har  afverkning  af  skiftet  redan  försiggätt.  —  Enligt 
samma  principer  kunna  andra  hemman  f&  sig  tiUdelade 
«tt  skogsskifte  af  föga  afundsvärd  beskaffenhet.  En 
modifiering  af  sagde  bestämning  i  enlighet  med  skogs- 
markens  beskaffenhet  vore  derföre  nödvändig  och  skulle 
utan  tvifvel  inskränka  skogsspekulationen  vid  hemmans- 
Anläggning.  — 

Ekuru   N.  Eungörelsen   af  den  27  december  1877, 

och  särskildt  dess  2:dra  §  ansets  lägga  en  svär  hämsko 

för   nyhemmans   vidare   uppkomst,    har   den  likväl  icke 

2 


18 

kunnat  förebygga  en  formlig  attack  emot  de  bästa  skogs- 
markerna  i  Sodankj'lä  revier.  Ty  ander  det  hemmans- 
rökarne  före  1887  inom  Sodankylä  kominun  mestadels 
förmerades  genom  klyfning,  delning  m.  m.  *)  s&  att  fr&n 
1877 — 1887  endast  7  nybyggen  anlagts,  har  frin  och  med 
1887  tills  nu  jemt  70  styoken  nybygges  ansökningar  af 
Guvernören  remitterats  tili  Forstmästarens  utlitande.  — 
Da  inom  Sodankylä  revier  inalles  förekomma  253  rökar, 
har  deseas  antal  under  en  Uo  &rig  period  fr&n  1877 — 1887 
ökats  med  nigot  öfver  ^/^  prooent,  men  skulle  efter  &r 
1887,  d&  de  första  skogsspekulanterna  börjat  visa  sig, 
under  en  tidrymd  af  n&got  öfver  fyra  ir  ökats  med  5^  ^2 
procent,  derest  alla  ansökningar  skulle  beviljas.  Under 
samma  tidsperiod  skulle  de  anlagda  nyhemmansrökames 
antal  s&ledes  i  det  närmaste  blifva  20  ganger  större  efter 
1887.  —  Orsaken  tili  denna  häftiga  tillströmning  af  ny- 
byggesansökningar  stär  i  förening  med  storskiftes  regie- 
ringen, som  redan  i  sommar  p&börjats  inom  socknen. 
Da  de  ansökta  boningsplatserna  och  egorna  ofta  ligga  i 
revierets  mest  aflägsna  utkanter,  hvarest  blott  en  präktig 
stockskog  förekommer,  men  nigra  andra  utsigter  för  ett 
sjelfbestäende  hemmans  anläggning  icke  sällan  saknas, 
har  Porstmästarens  yttrande  i  frigan  efter  anstäld  un- 
dersökning  icke  sällan  utfallit  afstyrkande. 

En  olägenhet  i  förenämde  N.  Kungörelse  och  dess 
anförda  2:dra  §  är  —  i  fräga  om  anläggning  af  ett  verk- 
ligt  jordbruk  —  det  tr&nga  utrymme  inom  hvilket  ny- 
bygget  bör  utsynas.  D&  ett  nyhemman  künde  anläggas 
och  utbrytas  i  förening  med  ett  redan  förefintligt  skifte 
händer  det  mycket  sällan  att  n&gon  ängslapp  faller  inom 


*)  Hemman  af  skattenatur  om  ^'^^  mantal  torekomma. 


19 

hemskiftet.  Aterst&r  s&ledes  blott  tvenne  ängar  inom 
de  tv&  öfriga  skiftena.  Men  s&som  naturligt  är  hafva 
de  gamla  hemmanen  redan  ockuperat  de  bästa  ängsmar- 
kema  som  ligga  pä  sädant  afständ  att  desamma  kunna 
tili  hemmanen  bebrukas  och  detta  s&  mycket  mera  som 
'da  gamla  hemmanen  äro  berättigade  tili  fem  ängsskiften 
emot  nybyggarens  tv&.  Ehuru  ängsmarker  sälnnda  före- 
iinnas  kunna  dessa  ofta  nog  icke  imymmas  inom  tvenne 
skiften,  som  böra  „närma  sig  qvadratformen".  Under 
sädana  förh&Uanden  skulle  ett  utl&tande  af  Forstmästaren 
icke  sällan  bordt  bli  afstyrkande,  men  d&  en  slik  hem- 
mansanläggning  icke  kunnat  anses  hinderlig  för  kronans 
skogsvärd,  utan  anläggningen  af  detsamma  endast  stött 
p4  formela  svirigheter,  har  fr&gan  hänskjutits  tili  före- 
tallande  storskifte,  d&  utrönas  künde  huruvida  genom 
ego  utbyte  m.  m.  ett  nyhemman  i  grund  af  de  uppgifna 
egoma  künde  anläggas.  —  För  revier-Forstmästaren  pä» 
hvilken  ett  nyhemmans  blifva  eller  icke  blifva  i  väsendt- 
lig  grad  beror,  gäUer  det  s&lunda  att  b&de  förekomma 
skogsspekulation  och  se  tili  att  de  odlingsbara  egoma 
komma  under  bebrukning,  der  sädant  i  öfverensstäm- 
melse  med  författningar  och  god  skogsvird  ske  kan 
Det  är  derföre  en  naturlig  sak,  att  ingen  möda  bör  lem  - 
nas  ospard  vid  undersökningen  af  möjligheten  för  ett 
nyhemmans  anläggning.  Men  en  sak,  som  man  härvid  - 
lag  ganska  mycket  förbisett,  är  den  ringa  ersättning 
Forstmästare  tillkomma  för  en  s&dan  undersökning.  I 
§  12  af  förenämde  N.  Kungörelse  stadgas,  att  Forstmä  - 
Staren  är  berättigad  tili  en  godtgörelse  af  12  mark  af 
kronan,  i  händelse  ett  nyhemman  ä  ett  ansökt  stalle  kan 
anläggas,  men  bör  sagde  beiopp  i  motsatt  fall  af  ansö  - 
karen   erläggas.     Nu  förh&Uer  det  sig  emellertid  sä,  att 


ao 

angökaren  sällan  gjort  sig  samvete  af  att  erlAgga  dessa 
12  mark  —  för  sin  <i.fi»lftgnft.  ansökan,  utaa  borde  dessa 
genom  resnltaüösa  r&UegftDgsomkostnader  utBökas.  Elmel- 
lertdd  har  det  intrftSat  att  utgiftema  för  en  enda  ny- 
byggesandersökning  för  Forstmftstarsn  belöpt  sig  tili 
öfirer  100  mark«  Forstmftstaren  for  no^gprant  protokoll 
öfirer  synef&rrftttningen,  s&nder  detta  tili  GuverBören, 
8om  beordrar  Kronof  ogden  eller  länsmannen  att  äterigen 
i  gemenskap  med  Forstmästaren  ntfora  skattläggning  af 
lAgenheten.  Dessa  funktionärer  beräkna  sig  ersättning 
enligt  resereglemente.  — 

Men  hvilken  lösning  frftgan  om  kronojordames 
disposition  och  nyhemmans  anläggning  inom  desamma 
äu  m&  vinna,  säkert  är  emellertid,  beträffande  Lapp- 
marken, att  Forstmästarens  yttrande  i  frftga  om  ett  ny- 
hemmans anläggande  alltid  mäste  tillskrifvas  afgörande 
betydelse*  Ty  man  kan  med  ganska  stör  säkerhet  i 
allmänhet  pästä,  att  forstmannen,  som,  sitt  fack  likmätigt, 
städse  mäste  blicka  in  i  firamtiden,  äfv^en  beträffande  ett 
nyhemman  och  dess  möjlighet  att  i  framtiden  komma 
sig  upp  tili  ett  sjelfbestäende,  oberoende  jordbruk  — 
utan  hnfvndsyfte  ä  skogen  —  bor  knnna  gifva  det  mest 
exakta  och  innehällsrika  utlätande. 


Ännu  om  utleverering  af  sägtimmer  frän 

kronoskogarne. 

Af  Oskar  Bondelin. 

üti  senaste  bandet  af  Finska  Forstföreningens  Med- 
delanden  berör  hr  Alarik  Riddelin  ntlevereringsfr&gan 
och  framkastar  dervid  bland  annat  förslag  om  ntstämp- 
lingames  ntelemnande.  Ehnru  f&rslaget  visserligen  är 
STagt  framh&llet,  berör  det  dock  en  sä  vigtig  del  nti 
y&ra  utleveringar  att  saken,  enligt  min  äsigt,  icke  bör 
lemnas  derb  an.  Ingalnnda  derför  att  fi)rslaget  vore  forst- 
närligt  riktigt  eller  efberf&ljansvärdt,  ntan  i  följd  af  raka 
motsatsen.  —  Om  jag  i  denna  fr&ga  kommer  att  nägot 
vidlyftigare  beröra  spörsm&l,  som  stä  i  sammanhang  h&r- 
medy  bör  detta  dock  icke  fattas  som  bemötande  mot  hr 
Siddelin,  hvars  intresse  för  sitt  fack  är  mig  väl  bekant. 
Att  hr  B.  kommit  fram  med  ofvannämnda  förslag  m&ste 
bero  pä  bristande  erfarenhet  angäende  ntleverering  utan 
utstämpling;  ty  eljes  hade  han  helt  säkert  kommit  ander 
Aind  med  hvilka  sv&righeter  en  ntleverering,  som  gör 
anspr&k  p&  ordning  och  noggrannhet,  utan  föreg&ende 
utstämpling  möter. 

Sant  är  visst  att  en  utleverering  efter  d&lig  och 
slarfvig  utstämpling  är  bögst  ledsam  och  förarglig,  utom 
den  stora  skada  den  är  för  skogen.  Men  feiet  ligger  d& 
hos  utstämplaren.    ütstämplingen  bör  ju  och  kan  vara 


22 

ordentligt  utförd,  och  i  sädana  fall  är  en  utleverering, 
förenad  med  sträng  ordning  just  sädan  den  efter  vira 
förhällanden  bör  vara.  —  Jag  har  varit  i  tillfälle  att 
under  de  senaste  vintrar  pä  nära  h&U  bevittna  utleve- 
reringar  efter  hr  £.i  ddelins  förslag  och  är  s&ledes  med 
dem  väl  bekant.  Vi  skola  antaga  att  köparen  har  af- 
verkningsrätt  inom  en  skog  tili  allt  virke  som  vid  6  m 
höjd  fyller  25  cm.  Afverkningsytan  här  uppe  är  ofta 
1  qvadratmil  och  stocksläparenes  antal  kunna  stiga  tili 
hundratal.  Ar  det  väl  möjligt  att  pä  en  sädan  yta  med 
sä  mänga  stocksläpare  kunna  följa  med  och  tillse  att 
minimi  dimension  icke  öfverskrides?  Platt  icke.  Hvar- 
ken  eftersyn  eller  pligter  kunna  härvid  hindra  skogs- 
sköfling.  Om  äter  vid  mätningen  af  stocken  päträffas 
undermäligt  virke,  är  det  sä  behändigt  att  skylla  pä  att 
stocken  är  aftrummad  och  huggarene  hitta  nog  pä  att 
hugga  skäret  efter  behof.  Och  hvilket  öde  drabbar  se- 
dan  undermäliga  skadade  stammar?  De  borde  väl  äfven 
ju  förr  des»  bättre  uttagas.  Om  vi  ocksä  künde  med- 
gifva  att  en  utleverering  utan  utstämpling  vore  möjlig 
pä  smä  arealer,  är  den  dock  alltid  förenad  med  stora 
trakasserier  och  en  talrik  dyr  bevakning,  som  icke  när- 
melsevis  ersätter  en  duglig  utstämpling.  Dessiitom  är 
det  principieÜ  forstnärligt  riktigt  att  forstpersonalen  sjelf 
bestämmer  och  märker  det  virke  sani  frä/n  skogen  bör  uttagtis, 
Om  utstämplings-  och  utlevereringsmethoder  hafva 
under  senare  tider  diskuterats  och  skrifvits  med  sädan 
ifver,  som  ofta  nog  den  ädagalägger  hvilken  icke  sjelf 
är  füllt  öfvertygad  om  hvad  han  talar.  Derför  är  det 
ocksä  mycket  vanligt  att  de  ifrigaste  förfäktare  af  en 
ny  method  ganska  lätt  öfvergä  tili  en  annan,  allt  med 
samma    ifver.    Uti   skogshushällning   om  uti  nägonting 


23 

bör  man  vara  konservativ.  Nya  methoder  och  nya  Sy- 
stem böra  med  största  iörsigtighet  införas.  De  mäste 
derförinnan  pröfvas  och  pröfvas  om  igen,  för  att  icke 
oberäkneliga  förluster  skola  äsamkas.  Man  vet  hvad 
man  har,  men  man  vet  icke  hvad  man  f&r.  En  ifrig 
svensk  jägmästare  skall  engäng  hafva  yttrat:  „om  de 
djäflame  helst  skulle  bränna  upp  sina  skogar,  sä  att  man 
skulle  fä  börja  plantera,  och  sälunda  naturligtvis  i  en 
hancvändning  fä  alldeles  utomordentltga  skogar^.  Här- 
tili  künde  verkeligen  lämpa  sig  som  svar  ett  yttrande 
af  den  för  den  yngre  generationen  af  Finlands  forstmän 
väl  kände  gubben  Nyman,  da  han  första  gangen  äsäg 
skogsplantering:  „Hvad  skall  människan  blanda  sig  i 
Gtids  verk**. 

Om  jag  minnes  rÄtt  är  det  President  Grant  som 
aar  sagt,  att  man  fortast  blir  af  med  olämpliga  lagar 
och  föreskrifter  genom  att  de  strängt  tillämpas.  Da  vi- 
sar  det  sig  om  de  hälla  profvet.  Senatens  bref  af  1873, 
rörande  utleverering  m.  m.  har  nnder  de  senare  ären 
blifvit  strängt  tillämpad  och  följden  har  varit  att  den 
icke  har  en  enda  försvarare.  Men  manne  detsamma 
kunna  sägas  om  utstämplingen?  Ingalunda.  Just  da 
den  utföres  i  all  sin  stränghet,  häller  den  profvet  och 
det  med  glans. 

Vid  de  utlevereringar  jag  verkstält  säväi  uti  grann- 
revieret  Bovaniemi  som  uti  mig  ombetrodda  Kemiträsk 
revier,  har  det  hört  tili  sällsynta  undantag  att  päträfia 
ßägblock,  som  icke  f^reskriftsenligt  blifvit  „tuktade'^  vid 
mätningen.  S.  k.  normalträd,  som  1878  ärs  bref  tyckes 
äsyfta,  finnes  knapt  i  dessa  nordliga  revier.  De  äro  alla 
mer  eller  mindre  skadade  el.  ätminstone  icke  sädana  som 
de  tankt  sig  träden,  hvilka  uppgjort  förslag  tili  nämnda 


24 

föTordning.  —  Uti  Kemiträsk  revier  hafva  afverkningarna 
p&börjats  först  nnder  de  senaste  &ren.  D&  ödemarks 
skogame  här  s&ltinda  förblifvit  orörda  af  andra  ftu  elden 
ooh  renkarlar,  vore  det  natnrligtvis  bögst  nödvändigt  att- 
xmder  den  möjligast  korta  tid,  förslagsvis  80  &r,  öfverg& 
heia  revieret  med  afverkning  af  öfVerftrigt  virke.  Här- 
tills  har  ocksä  vid  ntst&mplingame  minimi  dimeisioxi 
varit  24'  X  10".  Vid  ntleverering  af  dylik  stock  n&ste 
knbermgsmetodeiL  vara  alldeles  ober&knelig,  jag  mdnar 
att  om  ett  parti  mattes  ända  tili  10  skilda  giager,  blir 
resoltatet  för  hvarje  g&ng  förv&nansvftrdt  olika.  linder 
s&dana  förh&llanden  är  natnrligtvis  ntleverering  per  stim 
att  föredraga. 

Uti  Bovaniemi  revier  var  jag  eng&ng  i  tillfälle  a^it 
ntleverera  stook  fr&n  en  mark,  hvarifir&n  25  &r  förut 
gammal  skog  afverkats.  Fr&n  denna  mark  ntlevererades 
d&  den  vackraste  stock  jag  n&gonsin  ntlevererat.  Oti 
en  s&dan  skog  lemnar  &ter  knbering  det  ratta  resnltatet. 
Önskligt  vore  om  &ldre  forstmän  nti  F.  Forstföreningens 
Meddelanden  ville  delgifva  sina  rön  och  sin  erfarenhet 
om  hnm  skogen  artat  sig  efber  äldre  hyggen.  Hafva 
kronoskogame  p&  &ldre  hyggesplatssr  i  allm&nhet  ntbil* 
dat  sig  liksom  p&  nyss  nämnde  mark,  knnna  Finlands 
forstmän  med  stolthet  blicka  tillbaka  pä  sitt  arbete,  trots 
alla  de  s&rande  hogg  sam  riktats  mot  oss !  Medels  sädana 
meddelanden  om  gamla  hyggesplatser  skulle  &fven  fr&* 
gan  om  blädningens  l&mplighet  blifva  belyst. 

I  sammanhang  httrmed  vill  jag  nämna,  att  det  inga- 
lunda  kan  vara  väl  betankt  att  rensa  hyggesplatserna 
här  nppe  i  ödemarkema  frän  vrakstemimar  som  hällapä 
att  öfvergä  tili  skelett-träd  och  fr&n  skelett-träd.  Af 
skelett-träd  f&r  man  de  i  ödemarkema  alldeles  onmbär- 


25 

liga  stockeldar  (nuotiovalkea),  omkring  hvilka  8&  mänga 
Datier  m&ste  tiUbringas.  ünder  de  senaste  &ren  hafva 
utstämplingsarbeteu  i  Eemiträsk  revier  varit  1 — 2  mil 
frän  närmaste  människobostad.  Eng&ng  kommen  tili 
ntstäiQplixigsplatBeii  nödgas  man  dröja  der  bela  veekan, 
och  fnnnes  icke  skelett-träd,  vore  detta  icke  möjligt. 
Dessatom  är  det  bögst  sällan  man  gör  n&gra  resor  i 
reyieret  utan  att  nägon  natt  tiUbringas  vid  stockeld.  S& 
Yärdelösa  skelettträd  knnna  83mas  vara,  äro  de  dock, 
s&som  bäraf  framg&r,  af  ofantligt  stör  nytta.  £n  vida 
större  framtida  fördel  skulle  onekligen  hjelpgallring, 
qvistning  af  yngre,  vackrare  best&nd^  kulturer  m.  m.  d. 
lemna.  Om  tili  bvarje  revierforstmästares  disposition 
sknlle  anförtros  förslagsvis  200  mk  ärligen  tili  dylika 
ändam&l,  vore  hftrmed  redan  mycket  gjort.  Da  ett  Ars- 
bygge  i  dessa  nordliga  revier  knnna  lemna  staten  en 
inkomst  af  50 — 100  tnsen  mark,  är  det  icke  mer  an  rätt 
och  billigt  att  en  smnla  deraf  nppofirades  f  ör  &terväxten. 
Lika  nödigt  vore  att  i  hvarje  revier  anställa  ätminstone 
en  vid  Evois  skogvaktareskola  ntbildad  dnglig  skogvakt, 
som  medels  eget  handgripliga  arbete  sknlle  visa  och 
handleda  ifr&gavarande  görom&l,  d&  det  natnrligtvis  är 
omöjligt  för  revierforstmästaren  att  personligen  närvara 
vid  dessa  heia  arbetstiden.  At  en  s&dan  skogvakt  knnde 
äfven  vid  behof  anförtros  vissa  slags  ntstämplingar,  sä- 
som  byggnadsvirke  m.  m.  &t  kronotorpare  o.  a»,  utom  en 
hei  hop  andra  praktiska  görom&l.  Hans  lön  sknlle  icke 
behöfva  vara  8&  öfverdrifvet  hög,  d&  han  för  sina  ntförda 
arbeten  dessntom  knnde  f&  samma  dagspenning  som  öf« 
riga  arbetare. 


JükgTB.  ord  om  insektförhärjningarna  i  Finlands 

skogar. 

Af  E.  J.  Ehnlaerg. 

Afven  v&rt  land  har  omsider  varit  utsatt  för  dessa 
sorgliga  ödeläggelser,  som  för  barrskog  skadliga  insekter 
förorsaka,  da  de  forekomma  i  större  antal,  ödeläggelser^ 
som  i  mellersta  Europas  skogstrakter  ej  höra  tili  säll- 
syntbetema  för  dagen,  men  i  norden  endast  under  un- 
dantagsvis  gynsamma  omständigheter  kunna  taga  större 
utsträokning.  Insektverldens  normala  utveckling  anser 
man  bero  derpä  att  nnder  vanliga  &r  de  af  olika  insekt- 
arter  lagda  äggen  af  en  eller  annan  orsak  tili  större  del 
ej  komma  tili  utveckling.  Ett  egendomligt  samman- 
träffande  af  yttre  naturomständigheter,  gynsam  väderlek, 
fr&nvaron  af  fiender,  större  antal  drägtiga  honor  m.  m., 
matte  bafva  varit  orsaken  tili  att  sommarn  1891  för 
Finland  blifvit  sä  allenast&ende  bvad  den  talrika  före- 
komsten  af  växtförstörande  insekter  af  olika  slag  be- 
träflfar  och  detta  säväl  med  afseende  ä  p4  barr-  och  löf- 
träd  som  buskar  lefvande  arter  af  b&de  skalbagg-stekel- 
och  fjärillarver;  en  insektförökning  som  ej  sedan  slutet 
af  1850  talet  enligt  hvad  man  har  sig  bekant,  torde  haft 
sitt  motstycke  i  norden.  En  större  fjärillarv,  enligt 
berättelser  som  dock  torde  kunna  betviflas,  larven  tili 
tallspinnarn  (Gastropocha  Pini  L.),  (denna  art  har  näm- 
ligen  äfven  kring  Ladogas  stränder  med  sin  särskildt 
rika   insektfauna   alltid   förekommit   temligen    enstaka), 


27 

hade  d&  pä  en  längre  sträcka  aflöfvat  tallskog  inom 
Walkjärvi  socken,  i  samma  trakter  der  egendomligt  nog 
den  egentliga  förödelsen  äfven  nu  förflutna  sommar  an- 
ställts.  Det  är  derför  sä  myoket  större  utsigt  antaga 
att  skadan  1859  (?)  f örorsakats  icke  af  Tallspinnam  utan 
af  samma  fjärilart  som  nu  i  Walkjärvi  tilldragit  sig  en 
s&dan  appmärksamhet  eller  larven  tili  tallflyet  (Panolis 
piniperda  L.)  hvilken  näst  nunnan  äfven  i  sydligare 
länder  oftast  uppträdt  som  skadedjur  under  senaste  de- 
cennier.  Skadegörelsema  i  tallskog  inom  andra  trakter 
af  landet,  derifr&n  sädana  förflutna  sommar  omtalats,  torde 
ätminstone  bvad  mellersta  och  nordligare  Finland  be- 
träflar  böra  tillskrifvas  larvema  tili  olika  arter  tall- 
steklar  (slägtet  Lophjnrus)  de  s.  k.  „sprittmaskama^  och 
äfven  der  dessa  uppträdt  talrikast  säsom  t.  ex.  i  sko- 
gama  inom  Wasa  län,  der  röda  tallsteckeln  (L.  rufus) 
varit  förherrskande,  bar  skadan  visat  sig  ringa  eller  sä 
godt  som  ingen  i  förhällande  tili  den  som  Tallflyet  ästad- 
kommit  inom  Walkjärvi  och  Sakkola  socknar.  Sist- 
nftmnda  insekts  utseende,  lefnadssätt  och  uppträdande 
i  sommar  torde  derfÖr  i  främsta  rummet  förtjena  att  i 
korthet  omnämnas. 

Tallflyet  tillhör  Noctuemas  eller  nattflyens  stora 
grupp  inom  fjärilordningen  och  karakteriseras  liksom 
alla  dess  samslägtingar  genom  fuUbildade  insektens  rin- 
gare  storlek,  mattare  färgteckning,  tjockludna  för  uatt- 
ligt  lefnadssätt  utrustade  kropp  med  under  hvilan  tak- 
formigt  öfver  bakkroppen  hoplagda  vingar  samt  sur- 
rande  flygt  da  den,  företrädesvis  nattetid,  är  i  rörelse. 
De  sä  godt  som  nakna  med  8  fotpar  utrustade  darvema, 
sä  godt  som  de  enda  nattflylarver  som  under  normala 
förhällanden   uteslutande   lefva   pä   tall,    äro   fuUvuxna 


28 

IV2  ^uni  l&nga  gröua  med  7  Ijnsare  band  längs  kroppen 
ocb  mörkare  nackskjöld  pä  främsta  kroppsringen.  Pappan, 
enkel,  svartbran  med  tv&  spetsiga  analbihang  och  en  ring- 
förmig grop  mellan  4:de  och  5:te  bakkroppsringame,  hvilor 
i  jorden  i  en  mindre  h&la  tätt  nnder  mosstäcket  samt 
öfvervintrar  och  lemnar  i  vanliga  fall  fjäril  fbrst  p& 
v&ren.  Fjäriln  är  af  mycket  varierande  f&rgteckning  af 
brandgalt  och  gräbmnt  (hvilket  äfven  anges  af  dess 
nyare  benämning  P.  griseovariegata) ;  under  varma  Maj 
aftnar  kort  efter  solnedg&ngen  äro  dessa  lifligast  i  rörelse 
samt  surra  jemte  flere  Tanligare  samslägtingar  fömämli- 
gast  kring  blommande  videbuskar  för  att  söka  sin  föda 
i  blommomas  honnng  och  bereda  sig  tili  paming.  De 
smä  grönf&rgade  äggen  torde  fästas  i  rader  p&  barren 
p&  högre  grenar  i  tallskog  och  de  i  medlet  af  Junifram 
krypande  larvema,  som  tili  en  början  mycket  likna  mott* 
larver  särskildt  deri  att  de  kunna  hänga  sig  ned  pä  trä- 
dar  och  sälunda  föriiytta  sig  tili  lägre  grenar«  lefva  tili 
en  början  inom  de  unga  ärsskotten.  I  tidigare  stadier 
skola  de  hafva  nägot  förlängda  främre  par  bakfötter^ 
samt  i  följd  deraf  ett  nägot  mätarelikt  satt  att  röra  sig. 
Som  fuUvuxna  äta  de  äldre  barr,  oftast  äfven  barrslidan 
helt  och  hallet.  Medel&lders  bestand  af  vanliga  tallen 
utgöra  i  norden  artens  egentliga  tillh&lL 

Inom  det  genom  sin  betydligt  rikare  insektfanna 
kända  s.  k.  „Karelska  näset^  eller  gr&nssocknama  mot 
Byssland  mellan  Ladoga  i  nordost  och  Finska  viken  i 
söder  förekommer  tallflyet,  som  i  öfriga  ätminstone  nord* 
ligare  delar  af  Finland  är  en  mycket  sällsynt  insekt, 
äfven  under  vanliga  är  jemförelsevis  talrikare.  Bedan 
vären  1889  uppträdde  tallflyet  sälunda  i  större  antal 
inom  Nykyrka,  Kivinebb  och  troligen  äfven   Walkjärvi 


29 

socknar  och  har  sedan  baft  gynsamt  tillfälle  att  vidare 
förökas  tills  slntligen  secaste  Y&r  genom  varmare  väder- 
lek  nnder  dess  fljgtid  i  slutet  af  Maj  samt  efter  en  kall 
mellaBperiod  äter  sommarvärme  vid  larvernas  kläckning 
i  medlet  af  Jnni  betingelser  appstodo,  hvarigenom  den 
plötsligt  visade  sig  i  oerhörda  massor.  Under  den  kalla 
försommam  hade  de  öfver  en  större  areal  spridda  äggen 
kanske  bättre  skyddats  mot  yttre  fiender  an  annars  skulle 
varit  fallet. 

Det  var  först  i  början  af  sistlidne  Juli  m&nadman 
började  lägga  marke  tili  larvernas  talrika  förekomst  inom 
norra  och  mellersta  delama  af  den  inom  Walkjärvi  socken 
befintliga  kronoparken.  Inom  n&gra  dagar  hade  ett  om- 
r&de  af  cirka  2000  tnld  p&b&da  sidor  om  den  tili  Bautus 
ledande  allmänna  landsvägen  norrom  „Keskim&inen  — 
och  Ala  Muetjärvi^  blifvit  formiigen  öfversyftmmadt  af 
dessa  gröna  maskar  hvilka  enligt  berätteleer  af  ögon- 
▼ittnen  ^nedföUo  som  regn  frän  trädgrenama  samt  i 
tjockt  lager  betäckte  s&väl  landsvägsdiken  som  träd- 
stammar,  kilometerstolpar  och  andra  upphöjda  förem&l^, 
och  detta  med  den  päföljd  att  heia  den  angripna  skogs- 
arealen  i  början  af  Augasti  eller  tidpunkten  för  larver- 
nas f&rpuppning  stod  follkomligt  blottad  p&  barr,  före- 
teende  en  anblick  som  om  häftig  skogseld  eller  stark 
frost  skolle  g&tt  deröfver,  och  detta,  oaktadt  massor  af 
larven  genom  öfverbefolkning,  svält  och  deraf  fram- 
kallade  sjukdomar,  funnit  sin  död  kring  trädröttema, 
i  diken  samt  klnmpvis  pä  toppama  af  de  stäUvis  ander- 
väzt  bildande  granama,  hvilka  i  brist  pä  annan  löda 
slntligen  tillgripits  men  tydligen  varit  olämpliga  för 
larven  tili  föda.  N&gra  dagar  senare  an  denna  hade 
en  likartad  förhärjning  med  samma   förlopp   förssigg&tt 


30 

inom  ett  annat  utbredningscentrum  i   vestra   hörnet    af 
Weikkola  och  Uosukkala  hoflägers  utsskogskriften  utmed 
landsvägen  tili  Kexholm,  ehuru  likvisst  inom  en  mindre 
skogsareal  an  föregäende,  och  samtidigt  med  bäda  dessa 
i  flere  skilda  skogskomplexer  inom  landtboernas  andelar 
af  Sakkola  socken.     Atminstone  inom  Walkjärvi  tyckas 
af  landsväg  bildade  öppna  stallen  i  den  annars  föga  af- 
brutna  skogen,  visat  sig  inbjudande  för  fjärilarnes  ägg- 
läggning,  i  ty  att  längs  dessa  larver  tillförst  ooh  öfver- 
hufvudtaget  talrikast  visat  sig.     Gränserna    för    de    an- 
gripna   omrädena   förefalla   temligen   skarpt    markerade 
ungefär   säsom   vid   skogsbrand.     Stora   mellanliggande 
sträckor  likartad  skog  hafva  ännu  denna  sommar  blifvit 
lemnade  orörda.     Hvilken  mängd  larver  dock  lyckligen 
i  början  af  Augusti  uppn&dde  förpappningsstadiet  fram- 
g&r  deraf  att  pä  en  areal    af  nägra   qvadratmeter   flere 
hundra  friska  fjärilpnppor  ännu  i  September  künde  upp- 
samlas  och  af  denna  voro    en   mindre    del   angripna    af 
parasitflugor  samt  endast  en  försvinnande  del  af  mögel- 
svamp  eller  parasitsteklar,   dessa  fiender  tili  tallflyet  som 
af  naturen  sjelf  blifvit  satta   tili   hämsko  för   insektens 
alltför  stora  öfverhandtagande. 

Hvad  som  för  en  äfven  ytlig  iakttagare  genast  faller 
i  ögonen  är  den  likformighet  i  yttre  utseende  alla  an- 
gripna trakter  af  skogen  i  Walkjärvi  förete.  Den  bildar 
öfverallt  höga  täta  rakstammiga  50 — 120  äriga  tallar  i 
ett  oafbrutet  väl  rödjadt  bestand  med  temligen  tunnt 
växttäcke  af  nästan  uteslutande  Hypnum  mossor  och 
renlaf.  Ingen  Ijung,  inga  risartade  växter,  buskar,  vind- 
fällen  eller  inblandade  löfträd  hindrade  larvema  vid 
deras  framfart.  Skogsmarkens  torra,  jemna  och  n&got 
upphöjda  läge  tyckes  äter  varit  synnerligen  lämpligt  för 


31 

förpuppningen.  En  annan  beteoknande  Observation  gör 
man  äfven  deri,  att  larvema  fbreträdesvis  angripit  de 
träd  som  bilda  hufvud  ooh-  mellanbest&nden  d&  dere- 
mot  lägre  underväxt  af  tall  äfven  p&  stallen  der  granar 
angripits,  lemnats  orörda. 

Det  stora  antal  friska  individer,  som  s&lunda  lyck- 
ligen  nppnätt   förpuppningsstadiet,   skulle   tyda  p&   att 
artens  abnorma  förökning  icke  ännn  med  dennasommar 
vore  afslutad,   isynnerhet  som    erfarenheten   frin   andra 
länder  visat  att  s&dana   insektforhärjningar    &tminstone 
i  3  är  pläga  fortgä  innan  parasitsteklarna,  som  onekligen 
utgöra  det  mest  radikala    ntrofcningsmedlet   pä  naturlig 
väg,  hunnit  förökas  tillräckligt,    för    att   de   ur   puppor 
framkommande   drägtiga    honomas    antal   matte   blifva 
decimeradt  i    betydligare   grad.    Parasitflugorna   p&stäs 
angripa    endast    redan    sjukliga    larver,    hvarför   de   ej 
skulle  hafva  samma  inflytande,    och   mänga  högre   djur, 
gräiüng,  mullvad,  näbbmöss,  kräkor,  starar,  nattskärror, 
m.  m.  som  äfven  mycket  bidraga  tili  utrotandet  af  denna 
säväl  som  andra  skadeinsekter,  förekomma  ej  vid  dylika 
tillfällen  i  (dertill  tillräkligt)  stört  antal    för   att   utöfva 
märkbart   inflytande.  Men  för  att  insekterna  fortfarande 
skola  förökas   mäste  äfven  väderleken  fortfara   att   vara 
synnerligen   gynsam,    n&got   som  i   norden   torde   hafva 
mindre  utsigt  för  sig  an  i  sydligare  och  varmareländer, 
hvarför   äfven    skäl   künde  föreligga  tili  det  antagandet 
att    den    abnorma   utvecklingen  här  blefve  inskränkt  tili 
kortare  tid  an  i  södern.     Det  är  i  synnerhet    de   nakna 
mycket  ömtäliga  larverna,  som   högeligen   lida   men   af 
kall  och  vät    sensommar  samt  starka    froster   innan   de 
hunnit  förpuppa  sig;  en  försenad  v&r  har  mindre  infly- 
tande, d&  fjäriln  i  n&gon  mon  eger  förm&gan    att   upp- 


32 

skjuta  sin  flygtid,  hvilken  hos  alla  arter  varierar  be- 
tydligt  beroende  af  väderlekens  beskaffenhet.  Enda  in- 
flytandet  vore  att  äfven  puppingstiden  pä  hosten  blefve 
försenad.  Sträng  köld  har  deremot  föga  inflytande  pä 
redan  fbrpuppade  individer. 

M&nga  medel  att  pä  konstgjord  väg  söka  utrota  In- 
sekten eller  hämma  dess  framfart  hafva  blifvit  bade  före- 
slagna  och  anlitade  särskildt  i  Tyskland,  utan  att  dock 
alltid  hafva  ledt  tili' absolut  säkert  resoltat,  eller  visat 
sig  fullkomligt  ändamälsenliga  i  alla  afseenden.  Till 
ftldre  mest  radikala  medel  hör  vftl  insläppandet  af  svin 
pä  hosten  inom  det  angripna  omrädet,  da  dessa  med 
stör  begftrlighet  uppböka  och  förtära  de  mjuka  nakna 
puppoma  tili  tallflyet,  eller  att  genom  anlitande  afdags- 
verken  lata  nppkratta  och  bortplocka  puppoma.  Dessa 
medel  blifva  dock  ganska  dyra  och  hafva  ingen  verkan 
om  ej  heia  omrädet  eller  ätminstone  den  mest  angripna 
delen  deraf  medhinnes  samt  djuren  sälunda  redan  i  pupp- 
stadiet  förstöras.  Och  dessutom  hafva  i  Tyskland  verk- 
ställd  insamling  af  ägg,  larver  eller  puppor  tili  den  sä 
skadliga  nunnan,  en  spinnareart  (Liparis  monacha)  ofta 
nog  visat  sig  hafva  föga  eller  alls  inga  märkbara  följder. 
Emedan  tallflyet  svärmar  den  Ijusa  ^tiden  pä  äret,  kan 
äter  sättet  att  infänga  fjärlama  i  uppgjorda  eldar  alls 
icke  tillämpas  pä  denna  art  i  värt  land.  Att  pä  artifi- 
cielt  fcätt  genom  besprutning  bland  larverna  inympa 
skadliga  bakterier,  requirerade  frän  utlandet  har  blifvit 
af  en  framstäende  vetenskapman  som  ft)rslag  framkastadt 
i  den  dagliga  tidningspressen;  denna  ätgärd  kan  dock 
ej  gema  betraktas  annorlunda  an  som  ett  experiment, 
och  temligen  försöksmessigt  förefaller  mig  äfven  det  af 
en  forstman  anförda  i  Tyskland  pä  senaste  tid  använda 


33 

sättet  att  genom  trädens  bestrykande  vid  brösthöjd  med 
eu  ring  af  s.  k.  Mlarvliin*<,  en  beckartad  klibbig  väteka, 
förhindra  larvema  att  äter  uppkrypa  d&  de  nedlallit 
frän  träden.  Att  med  framgäng  först  nedskaka  larvema 
fr&n  träden  ine  an  skada  redan  hunnit  ske  torde  utan 
naturens  eget  bist&nd  ej  vara  utförbart  i  en  skog  af 
dimensioner  s&dana  som  den  i  Walkjärvi.  Dertill  m&ste 
starka  Btormar  och  regnskurar  vara  behjelpliga,  men  dessa 
kunna  nog  redan  i  och  för  sig  anställa  förintelse  bland 
de  s&  ömt&liga  larvema.  ütan  naturens  inverkan  är  det 
derför  endast  med  uppoörande  af  mycken  tid  och  stora 
kostnader,  ett  säkert  slut  p&  Tallflyets  härjningar  kan 
&8tadkommas.  Det  äterstär  s&lunda  att  hoppas,  detogynn- 
ßamma  väderleksförh&llanden  nästa  sommar  för  deuna 
gäng  omintetgöra  vidare  spridning  af  tallflyets  larver  i 
ännu  oangripna  angränsande  trakter,  antaget  attsamma 
skog  ej  p&  nytt  torde  blifva  uttsatt  derför.  Enda  säker- 
het  för  all  framtid  vore  att  sä  mycket  som  möjligt  söka 
uppdraga  bestand  af  barr-  och  löfträd  i  lämplig  bland- 
ning  i  dessa  för  tallflyet  särskildt  utsatta  trakter. 

Hvad  den  inom  Walkjärvi  angripna  skogens  fram- 
tida  öde  torde  blifva  är  ännu  ganska  sv&rt  att  förutsäga« 
För  att  uppehälla  lifskraften  hos  de  angripna  träden 
efter  det  dessa  genom  förhärjningen  helt  och  hallet  be- 
röfvats  sina  andedrägtsorganer,  barren,  oundvikliga  för  att 
trädet  m&  kunna  tillgodogöra  sig  de  ämnes  bestänsdelar 
det  fr&n  lüften  upptager  samt  afgifva  andra  skadliga 
tyckes  naturen  sjelf  tili  en  början  hafva  sörjt  för  genom 
de  sig  i  början  af  September  utvecklande  tillskottsknop- 
pama,  som  i  ganska  stört  antal  isynnerhet  pä  yngreärs 
grenar  da  höUo  p&  aU  spricka  ut,  men  hvilka  i  förtid 
inträifad  kyla  lätt  nog  kunnat   göra   otjenliga  för  sitt 

3 


34 

ändam&l,  innan  träden  pä  v&ren  hunnit  utveckla  nya  ärs* 
skott.  En  stör  del  af  träden  torde  nog  med  säkerbet 
g&  nt  samt  i  god  tid  blifva  förem&l  £ör  rensningsgall* 
ring  för  att  icke  npptrftdandet  af  skadliga  red&tande 
skalbagglarver  yttermera  matte  öka  förhftrjningens  fort- 
g&ng.  Hvad  hufvndbestäudet  beträffar  kan  det  möjligen 
enligt  den  erfarenbet  man  n&gon  g&ng  gjort  i  Tyskland 
ännn  repa  sig,  ebnra  tillväxten  nnder  flere  &r  blir  li- 
dande  derp&  ocb  den  fuUa  vftxtkrafben  knappt  mer  torde 
&terkomma,  8&  mycket  mer  beklagligt  som  träden  ftnnn 
äro  ganska  nnga  ocb  delvis  i  sin  b&sta  tillyftxt. 

Af  öfriga  under  sist  förflutna  sommar  i  Finland 
iippträdande  skadeinsekter  förtjena  särskildt  larvema  tili 
röda  tallstekeln  (Lopbyrus  rufus)  i  kortbet  omnftmnas. 
Tallsteklars  talrikare  förekomst  bör  ej  i  likbet  medtall* 
äyets  tili  ovanligbetema  bär  i  norden.  Upprepade 
g&nger  nnder  senare  decennier  bafva  dessa  visat  sig  i 
olika  trakter  af  landet,  bland  annat  ofta  p&  torra  med 
yngre  tall  bev&xta  moar  inom  Lappvesi  socken  ocb  nn 
senast  i  sommar  säsom  redan  omnämnts  i  tallskogar  inom 
Wasa  län,  der  jag  varit  i  tillfalle  göra  observationer. 
Hftr  liksom  annorstädes  bar  dess  förödelse  inskränkt  sig 
tili  i  sämre  Täxtkraft  varande  skogsmarker,  isynnerbet 
i  de  söderut  pä  gränsen  mot  Äbo  län  bel&gna  tili  Wasa 
iüspektionsdistrikt  ocb  Jalasjärvi  revier  börande  krono- 
jordama.  En  steril  vidstr&ckt  rallstensmo,  y,Laaban- 
kangas^  omfattande  öfver  3000  tnld  ocb  p&  gr&nsen  mellan 
Kanbajoki  ocb  Stor&  socknar  bildande  en  nordlig  fort» 
sättning  af  den  f&r  sin  ofmktbarbet  kftnda  Tavastmon, 
tyckes  s&rskildt  ntgjort  Alsklingsplats  för  tallstekeln  b&r- 
st&des,  ett  nytt  bevis  för  nämnda  skadedjars  s&ttattan- 
gripa   endast  klena  sjnkliga   tallbest&nd.    Ofvannämnda 


35 

mo  företer  vidsträckta  lindrigt  slnttande,  af  glee  Ijuiig 
och  isynnerhet  renlaf  betäokta  högländta  sandfölt  der  de 
efber  npprepade  skogseldar  uppkomna  ännu  ganska  unga 
tallama  bilda  pä  sin  höjd  glesa  grupper  af  träd  xnen 
ingenstädes  verkliga  bestand.  Icke  ens  här  voro  alla, 
ntan  endast  enstaka  träd  eller  mindre  grapper,  särskildt 
alla  dominerande,  angripna  man  nftstan  öfverallt  de  sistA 
ärsskotten  eller  ätminstone  yttersta  barren,  isynnerhet 
mot  trädtoppama  lenmade  orörda  eller  barren  endast 
tili  hälften  uppätna.  P&  äldre  ärsskott  hade  dock  mest 
äfven  barrslidoma  strukit  med.  I  kringliggande  trakter 
med  tätare,  friskare  tallbest&nd  och  mer  växtlig  mark 
hade  steklarna  undantagsvis  angripit  moar  utan  för- 
nämligast  h&Uit  sig  tili  de  här  talrikt  förekommande 
fuktigare  myrmarkema.  Den  fätaligt  förekommande 
granen  var  ingenstädes  vidrörd;  deremot  hade  enris- 
bnskar  illa  angripits  af  en  närstäende  stekelart.  Genom 
sitt  här  omtalade  satt  att  uppträda  och  aaigripa  träden 
torde  barrsteklama  sällan  medf öra  samma  fara  för  skogens 
framtid,  som  med  fjärillarver  är  fallet. 

En  kortare  beskrifning  af  röda  tallstekeln  (Lophyrüs 
rufus)  och  dess  olika  utvecklingsstadier  torde  slutligen 
s&som  varande  den  oftast  hos  oss  förekommande  arten  här 
vara  p&  sin  plats.  Larven  varierar  mycket  tili  fftrgteckning 
och  är  äfven  olika  i  yngre  ooh  äldre  stadier  fr&nnästan 
enflärgadt  blekgrön  eller  gr&aktig  tili  svartaktig  eller 
svartfläckig  men  genom  helsvart  hnfvnd,  tydliga  band 
längs  ryggen  och  svarta  bröstfötter  lättast  skild  fr&n 
den  s.  k.  vanliga  tallstekelns  larv.  Alla  tallstekellarver 
äro  för  öfrigt  lätt  igenkända  ntom  pä  sin  yttre  byggnad 
med  11  par  fötter  genom  sitt  satt  att  vid  mältiden  ordna 
sig  kolonivis  i  regelbanden  klase  p&  ärsskottet,   enhvar 


36 

p&  sitt  skilda  barr  eller  ofta  flere  pä  samma  samt  vid 
oroande  alla  samtidigt  kasta  med  kroppen,  deraf  de  äfven 
erhällit  den  svenska  benämningen  sprittmaskar.  Oftast 
äro  endel  fotpar,  de  f rämsta  och  sista,  under  hvilan  fritt 
upplyftade.  I  rörelser  äro  de  annars  mycket  tröga.  Ut- 
vecklingen  försiggär  mycket  oliktidigt;  den  fullbildade 
Insekten  kan  anträffas  b&de  pä  v&r  och  höst  sidan. 
Puppan  hvilar  inom  en  fast,  pergamentartad,  spinnarelik 
kokongi  4 — 5  lin.  l&ng,  Ijust  gulbrun  och  oftast  gömd 
under  moss  lagret  vid  trädröttema,  mera  sällan  fästad  pä 
trädgrenar,  samt  öppnar  sig  med  ett  regelbundet  rundt 
lock  da  stekeln  kryper  ut.  Denna  är  3 — 4  lin.  i  längd 
och  af  en  vanlig  flugas  utseende,  honan  större  med  mera 
blekgnlt,  hanen  svartaktig  med  kamlika  pannspröt,  samt 
genom  svagare  punktering  pä  mellankroppen  lättast 
sldld  frän  vanliga  tallstekeln  (L.  pini)  —  Pä  Lauhan- 
kangas  svärmade  den  talrikt  i  medlet  ai  September,  hei- 
klara  lugna  solskensdagar  kring  lägre  grenar  och  träd 
Smä  svartfärgade  ovala  ägg  antagligen  tillhörande  denna 
art,  voro  redan  delvis  dock  ännu  fätaligt,  i  rader  af 
3 — 8  ganska  löst  f^stade  pä  spridda  barr  af  de  äter- 
stäende  sista  ärskotten,  under  det  ännu  en  stör  del 
puppor  lägo  outvecklade  troligen  för  att  öfvervintra 
och  först  nästa  vär  lemna  fuUbildad  insekt.  I  början  af 
September  hade  de  sista  larverna  nedkrupit  ioch  för  för- 
puppning  eller  blifvit  nedkastade  och  förstörda  af  regn 
och  frost.  Pupporna  anträffades  här  ocksä  mycket  tal- 
rikt ehuru  mer  spridda  och  pä  vida  större  areal  an  tall- 
flyets.  Af  gjorda  iakttagelser  förefaller  det  mig  som  om 
röda  tallstekeln  i  norden  endast  skulle  hafva  en  gene- 
ration,  af  hvilken  en  mindre  del  individer  framkomma  och 
svärma  samt  lägga  mähända  tili  undergäng  hemfallna 
ägg  redan  om  hosten;  de  flesta  deremot  öfvervintra  som 
puppor  och  först  pä  vären  fortplanta  sitt  slägte. 


Tallflyet  inom  kronoparken  i  Walkjärvi  socken. 

Af  Allrart  91v6n. 

Areal:  Den  tili  Eajajoki  revier  af  Wiborgs — S:t 
Michels  läns  inspektionsdistrikt  hörande  kronoparken  i 
Walkjärvi  socken  intager,  ober&knadt  84,857  hektar  vat- 
ten,  en  landvidd  af  sammanlagdt  1995,081  hektar,  hvaraf 
3^406  hektar  äkrar,  13,289  hektar  äng  och  ängsmark, 
313,585  hektar  svedjemarker,  1647,911  hektar  skogsmark 
samt  16,890  hektar  impediment. 

Ständort:  Den  del  af  ifr&gavarande  kronopark,  som 
är  npptagen  nnder  benämningen  skogsmark,  utgöres  för 
det  mesta  af  mer  eller  mindre  jämna  samt  delvis  lindrigt 
af  hälliga  sandmoar,  hvilka  tili  följd  af  jordmänens  be- 
skafiPenhet  äro  torra.  Hypnummossor  och  lingonris  med 
fläokvis  inblandning  af  gles  Ijung  utgöra  markens  huf- 
vndsakligaste  växttäcke. 

Ständskog:  Skogsbest&ndet  ä  skogsmarkerna  bildas 
af  70  &  110  är  gamla  högstammiga  furor,  ibland  hvilka 
förekomma  äldre  furuöfverständare  samt  gles  nnderväxt 
af  gran  och  &  öppnare  platser  ett  fatal  björkar  och  enar. 
Hnfvudbest&ndet  saknar  dock  erforderlig  slntning  samt 
är  delvis  tili  och  med  öppet.  Yirkesmassan  per  hektar 
uppgifves  (se  Metsänhoitolehti  för  innevarande  &r  pag. 
145)  tili  170  kubikmeter.  Medelstämtalet  torde  per  hvarje 
hektar  kunna  nppskattas  tili  omkring  280  stammar,  hvaraf 


38 

omkring  65   stycken   skulle   vid  brösthöjd  innehafva  en 

diameter   af  25    centimeter  eller  däröfver.    Dessa  träds 

tillväxt  skall,   enligt  Forstkonduktören  K.  J.  Ehnbergs 

uppgifb,  hafva  intill  innevarande  är  varit  temmeligen  god. 

Insektskadan:  Tallarne  &  omkring  1300  hektars  vidd 

af  förenämnda   skogsmarker   blefvo   under  förloppet  af 

sistvikne   sommar   genom  larvema   af  tallflyet  (Noctua 

piniperda  Oliv.-Panolis  griseovariegata  Göze)  beröfvade 

nästan  all  sin  barr.    Jämväl  granunderväxten  och  ename 

skola  vara  angripna  af  Insekten,  ehuru  betydlJgt  lindri- 

gare,    äu   tallarne.    Enbarren    äx    dock   minst   vidrörd. 

Skadegörelsen   skall   hafva   inträffat  frän  slutet  af  Juni 

m&uad,   d&  larverna  enligt  Forstkonduktören  Hannikai- 
nens   uppgifb   först   varsnades,  tili  de  första  dagame  af 

Augusti  mänad,  vid  hvilken  tid  de  hade  nedstigit  frän 

träden  för  att  under  markens  växttäcke  eller,  dar  detta 

äx  klent  och  otUlräckligt,  n&gra  centimeter  djupt  i  jor- 

den   undergä   förvandling  tili  puppor.    Största  delen  af 

dessa   larven   hade   dock  redan  i  senare  hälften  af  Juli 

mänad  förpuppat  sig  och  likas&  skall  en  stör  del  af  dem 

hafva  dött  tili  följd  af  brist  pä  näringsämnen,  möjligen 

genom  bakterier  ästadkommen  sjukdom,  parasitinsekter 

m.  m.,  sä  att  enligt  Ehnberg  hepar  af  förtorkade  larver 

förekommo  tätt  under  träden,  vid  dikeskanter  och  isyn- 

nerhet  &   en   af  fareld  öfvergängen  brandyta.    För  att 

gifva   en   ungefärlig  föreställning  om  talrikheten  af  de 

skadegörande  larverna  mä  anföras,  att  Ehnberg  varsnade 

ä  en  profyta  af  4  ä  5  qvadratmeters  innehäll  270  puppor 

af  tallflyet.    Finge   man   af  nästnämnda  tal   sluta  tili 

puppornas  mängd  pä  bela  det  skadade  skogsomr&det,  8& 

skulle  antalet  puppor  per  hektar  belöpa  sig  tili  den  uog 

stora  summan  at  i  det  närmaste  578,000  samt  deras  au- 


89 

tal  &  heia  det  af  larverna  angripna  omr&det  med  frän- 
räknande  af  en  brandjta,  iivars  vidd  utgör  ungefärligen 
106  hektar  och  hvari  puppoma  blifvit  förstörda,  uppg& 
tili  omkring  690,000,000  stycken. 

Skadeinsekten :  För  dem  af  denna  tidskrifts  läsare- 
krets,  8om  möjligen  icke  känna  Noctua  priniperda  fjäri- 
len  m&  häx,  vidkommande  densammas  uteeende,  fort- 
plantning,  utbüdning  och  lefnadsvanor  i  korthet  anföras 
följande : 

Den  utbildade  fjärilen,  hvars  vingbredd  hos  indi- 
vider  af  hvardera  könen  uppgär  tili  3,0  a3,5  centimeter, 
har  främre  deleu  af  kroppen  och  framvingama  brunröda 
med  gnl-  eller  gröngr&  iublandnisg  samt  hvitaktiga  ädror 
eller  tvärstreck.  Närmare  framkanten  p&  midten  af  fram- 
vingames  Iftngd  finnas  tvänne  Ijusa  fl&ckar,  8om  pä  bakre 
sidan  sammanflyta  och  bafva  en  grönaktig  kärna.  Bakre 
vingame  och  bakkroppen  äro  mörkgr&bnina,  de  förstnämn- 
da  med  en  Ijpsare  kant«  Hannen  skiljes  frän  honan  genom 
den  förstnämndas  fransade  antenner  samt  smalare  bak- 
kropp,  medan  den  sistberördas  antenner  äro  tr&dformiga. 

Larven,  aom  i  början  är  Uten  och  grönaktig,  tili- 
tager  smäningom  i  storlek,  sä  att  densamma  slutligen 
före  sin  förpuppning  uppn&r  etx  Iftngd  af  ända  tili  4 
centimeter^  hvarjämte  dess  färg  öfvergär  tili  gttlgrön. 
Längs  ryggen  förekommer  fem  hvita  längdlinier  och  & 
hvardera  sidan  |)fttt  öfver  föttema  en  gnlröd  s&dan. 
Larven  är  nästan  h&rlös  eller  beklädd  med  endast  mycket 
kort  och  glest  h&r;  dess  hnfvud  är  rödbrunt  med  gul- 
hvita  streck  och  fläckar.  Fotparen  äro  tili  antalet  Atta 
och  af  dessa  äro  de  tv&  första  bukfotparen  förkrympta, 
tili  följd  hvaraf  larven  vid  rörelse  framit  egendomligt 
höjer  kroppen. 


40 

Pappan  är  omkring  l,e  centimeter  l&ng,  i  början 
grön,  men  sedermera  af  mörkbrun  f&rg  med  tv&  tomar 
i  bakkroppsiündan. 

Svännningstiden  torde  hos  oss  vanligen  inträffa  i 
Maj  mänad  och  fortgä  omkring  fjorton  dagars  tid,  hvar- 
nnder  honan  lägger  sina  tili  ett  antal  af  40  ä  70  styoken 
nppg&ende  smä  blägröna  ägg  pä  barren  af  tallar,  för 
det  mesta  i  högre  belägna  delar  af  dessa  träd.  Efter 
fbrloppet  af  10  i  14  dagar  ooh  följaktligen  redan  i  sla- 
tet  af  Maj  eller  förra  delen  af  Juni  m&nader,  allt  efter 
väderlekens  beskaffenhet,  framkomma  larverna,  som  i 
yngre  &lder  hafva  en  stör  förmäga  att  spinna  tr&dar, 
med  hvilkas  tillhjälp  de  f^rflytta  sig  fr&n  högre  belägna 
grenar  af  trädet  tili  de  lägre.  I  slutet  af  Juli  eller 
början  af  Augosti  mänader  nedstiga  larverna,  s&som 
redan  ofvanför  omförmftldes  hafva  skett,  för  att  underg& 
förpappningy  i  hvilket  tillst&nd  Insekten  öfvervintrar 
och  ur  hvilka  pnppor  fjftrilen  efter  ungefärligen  9  m&- 
naders  förlopp  ntvecklar  sig.  Det  är  endast  nnder  dess 
larvstadium,  som  fjärilen  är  skadlig,  ty  under  heia  denna 
tid  lifiiär  den  sig  uteslutande  med  barr,  fömämligast  af 
tall,  men  i  nödfall  vid  masseförökning,  säsom  i  Walk- 
järvi  kronopark  varit  fallet,  jämväl  af  gran. 

Följdema  af  skadegöreUen:  Hnfvuddragen  af  Stands- 
skogens  förödda  tillst&nd  hafva  redan  skildrats.  Den 
tafla,  som  med  afseende  här&  ter  sig  för  betraktarens 
syn,  präglas  allt  igenom  af  en  mörk  färgton.  Hvarje 
forstman  fr&gar  sig  nu  med  bekymmer,  hvad  som  skall 
blifva  följden  af  skadegörelsen  samt  huruvida  de  sin 
barr  beröfvade  tallarne  ännn  skola  besitta  tillräcklig 
lifskraft  för  att  äterhemta  sig  fr&n  förödelsen.  Inom 
Finland  ega  vi  ingen  egen  erfarenhet  i  fr&gan,  ty  n&gon 


41 

skadegörelse  af  ifr&gavarande  slag  har  lyckligtvis,  s&vidt 
för  mig  &r  bekant,  härstädes  ej  tillförene  förekommit  i 
B&dan  ntstr&ckning,  att  den  skulle  hafva  ädragit  sig  sär- 
skild  nppm&rksamhet.  Väl  hoppas  s&väl  Forstkondnk- 
tören  Ehnberg,  hvilken  undersökt  det  ifr&gavarande 
skadade  best&ndet,  som  ock  Forstmästaren  R.  Oarlstedt, 
hvilken  sistbemftlde  nyligen  iakttagit  enahanda  skade- 
görelse inom  skcgame  i  Sakkola  socken,  att  de  barätna 
träden,  som  begynt  ntbilda  ny  barr  ur  knoppame  i  barr- 
slidorna,  isynnerhet  &  de  senaste  ärsskötten,  skola  förm& 
fortväxa  tili  större  eller  mindre  del,  men  däremot  utta- 
lar  Forstkonduktören  Hannikainen,  hvilken  likas&  besökt 
Walkjärvi  kronopark,  den  bestämda  &8igt,  att  största 
delen  af  de  angripna  träden  skola  nttorka,  och  denna 
sistnftnmda  mening  har  ätminstone  tidigare  p&  sommaren 
delats  jftmväl  af  forstpersonalen  p&  orten.  Det  vore 
dock  förhastadt,  att  tillsvidare  f&lla  n&got  füllt  tillför- 
litligt  omdöme  i  saken,  enär  meningama  i  fr&gan  tili 
och  xoed  i  Tyskland  äro  mycket  stridiga  och  ännu  den 
dag,  som  är,  allt  annat  an  stadgade.  Jag  till&ter  mig 
därför,  att  tili  fr&gans  utredande  här  anföra  nigra  nt- 
drag  nr  tyska  författares  arbeten  fr&n  s&väl  nägot  äldre 
som  nftrvarande  tid« 

üti  den  af  Doktor  Carl  Grebe  &r  18ö9  fr&n  trycket 
ntgifna  andra  upplagan  af  G.  Königs  „Die  Waldpfiege^ 
st&r  om  iir&gavarande  insekts  skadegörelse  &  pag.  113 
bland  annat:  ,,Den  har  redan  &stadkommit  m&nga,  om 
ock  mindre  betydande  skogshärjningar."  A  pag.  114  af 
samma  arbete,  dar  det  nppgifves,  att  larvema  vanligen 
icke  förtära  barren  ända  tili  barrslidan,  ntan  lemna 
denna  oberörd,  följer  därefter  ett  sädant  nttalande: 
pDärl'ör  &terhemta  sig  de  af  dem  genom  ätande  skadade 


42 

stammar  lättare,  om  de  icke  dessutom  inom  sig  bära 
andra  sjakdomsorsaker."  üti  tredje  upplagan  af  Kau- 
schingers  &r  1883  af  Hermann  Fürst  ntgifna  arbete 
„Lehre   vom  Waldschutz^  stär   i  fr&gan  att  &  pag.  93 

läsas:    „Tallflyet har   understundom   redan 

angripit  och  svärt  skadat  vidstrackta  bestand.^  A  pag. 
154  i  Satzeburgs  utmärkta  arbete  „Die  Waldverderbniss^ 
Btär:  „Jämväl  vid  det  fuUstäadigaste  barätande  inträder 
döden  genast  (hvarom  talas  änna  i  §  6)  endast  hos  en- 
skilda  stammar.^  Och  n&gra  rader  därefter:  „Uttorkan- 
det  af  heia  bestand,  hvarom  tidigare  sä  ofta  försäkrats, 
har  väl  varit  Ulusoriskt:  beständet  var  hart  och  blef 
afverkadt  samt  knnde  da  själffallet  icke  mer  ädagalägga 
sin  reproduktionsförm&ga.^  Vidare  mä  här  ännn  anforas 
ett  utdrag  fr&n  pag.  164  ai  Batzeburgs  omordade  arbete, 
hvilket  lyder  s&lunda:  ^Slutligen  änna  ett  ord  rörande 
gamla  träd.  I  Bernauer  Forste  fann  jag  gamla,  öfver- 
äriga  (verwachsene)  tallar  af  mer  an  100  ärs  älder,  alla 
8&  barätna,  som  ungträden.  De  hade  äterhemtat  sig  lika- 
s&väl,  som  de  yngre  träden,  ja  ännu  bättre.^ 

Uti  ett  brefy  som  ing&r  i  &rg&ngen  1860  af  fleyers 
„Allgemeine  Forst-  und  Jagdzeitung^,  uppgifves  rörande 
Noctua  piniperda  larvens  skadegörelse  inom  skogame  i 
Mark  Brandenburg,  bland  annat,  &  pag.  66  följande: 
„Ojn  nu  ocks&  följdema  af  dessa  larvers  skadegörelse 
ftro  mindre  farliga«  an  af  nunnans  skadegörslse,  och  kan 
man  äfven  hoppas  att  beständet  skall  under  gynsamma 
omständigheter  bibeh&lla  sig  genom  reprodoktion  af 
harren;  s&  gör  dock  anblicken  af  de  angripna  och  har- 
ren beröfvade  orterna  ett  bögst  oangenftmt  intryck  och 
uppväcker  hos  skogsbesittaren  alltid  tvifvel  rörande  be- 
ständets   fortvaro   samt   arten   och   sättet  af  detsammas 


43 

behandling.  Att  faran  likväl  icke  är  sä  stör,  som  den 
fruktan  man  hyst,  dftrp&  äro  upprepade  bevis  för  refe- 
renten  bekanta/ 

A  pag.  73ö  i  1890  &rs  ärg&ng  af  Danokelmanne 
„Zeitschrift  für  Forst-  und  Jagdwesen^  ing&r  följande 
utdrag  af  Bevierförster  Kochs  anförande,  om  tallflyets 
skadegörelse  ander  &r  1889  inom  det  af  honom  förval- 
tade  Ludvigslust  revier,  nämligen:  ^Larvema  voro  under 
sistvikne  4r  ovanligt  tidigt  —  medlet  af  Juni  —  färdiga 
tili  förpuppningy  tallarne  i  de  angripna  best&nden  —  i 
rundt  tal  100  ha  —  för  det  mesta  barftina,  Majskotten 
hade  antin  gen  förtorkat  eller  blifvit  sv&rt  skadade;  lik- 
visst  hade  det  visat  sig  barrnybildningar.  Denna  ny- 
bildning  ur  knoppar  frän  barrslidoma  p&  fjol&rets  skott 
—  8&  fortfor  talaren  —  fortgick  och  varade  ftnda  tili 
November.  Dessa  knoppar  utvecklade  sig  tili  rosettar- 
tade  knippen,  frän  hvilka  &ter  de,  som  haft  tillräcklig 
utvecklingstid,  ännu  sköto  ett  skott,  hvilket  var,  s&som 
hos  tv&&riga  tallplantor,  besatt  med  tv&  och  ofta  tili 
och  med  tre  barr  i  en  slida.^ 

A  sidan  737  i  sagda  tidskrift  förekommer  följande 
beskrifning  af  Forstmeister  Paschen  angäende  tallflyet 
inom  Kalisser  inspektionsdistrikt :  ftTeMüjet  har  under 
vären  1889  svärmat  i  betydligt  antal  inom  nästan  alla 
revier  af  inspektionsdistriktet  samt  ätit  50 — 70  &riga 
best4nd  nästan  bara:  det  oaktadt  hafva  best&nden  tili 
följd  af  gynsam  väderlek  äter  blifvit  gröna.^  Samtliga 
dessa  ani'öranden  tjena  uu  att  nära  förhoppningama  om, 
att  det  skadade  skogsbest&ndet  inom  Walkjärvi  krono- 
park  möjligen  künde  tili  större  delen  repa  sig  efter  v&l- 
det,  de  utgöra  sä  att  säga  medaljens  gyllene  framsida, 
men  hvarje   sädan   har   ocksä   en   fr&nsida   och   därtill 


44 

lämpar  sig  ifrän  senare  tider  den  beskrifning  af  en  ge- 
nom  tallflylarver  Stockstadter  Walde  är  2860  tillskyndad 
skada  som  lemnats  af  d&varande  Professor  Döbner.  fiö- 
rande  det  sin  barrbeklädnad  nästan  helt  och  h&llet  eller 
alldeles  beröfvade  skogsbest&ndets  öde  anföres  af  honom 
&  pag.  276  i  ärg&ngen  1862  af  Heyers  „Allgemeine  Forst- 
und  Jagdzeitnng**  följande:  „De  af  tallflyets  larver  bar- 
ätna  träden  utvecklade  visserligen  om  hosten  ömkliga 
skott  ur  ännu  förefintliga  knoppar,  men  uttorkade  Bm&- 
ningom,  s&som  det  med  skäl  künde  förutsättas,  och  mäste 
därfbr  nedhuggas.^  Och  härtill  fogas  ytterligare:  „Detta 
bör  vara  en  fingervisning,  att  det  sällan  bär  goda  fruk- 
ter,  om  man  satter  alltför  stört  hopp  tili,  att  af  larver 
sin  barr  helt  och  hallet  eller  tili  större  delen  beröfvade 
tallar  skola  komma  sig  och  därför  uppskjnter  deras  af- 
verkning  alltför  Iftnge.^  Meddelaren  af  detta  ogynsamma 
fall  antyder  härom  själf  den  förmodan,  att  den  nämnda 
sorgliga  p&följden  st&r  att  sökas  nti  den  omständigheten, 
att  larvemas  antal  var  synnerligen  stört  och  devas  nt- 
bildning  hade  försigg&tt  s&  tidigt  p&  v&ren,  att  barrbe- 
klädnaden  redan  i  slutet  af  Juni  mänad  var  af  dem  helt 
och  h&llet  förstörd  samt  att  skadeinsekterna  angripit 
ännu  outvecklade  ärsskott,  innan  en  tillräcklig  mängd 
assimilerade  ämnen  hunnit  bilda  sig,  för  att  tjena  tili 
reservnäring  ander  följande  &r. 

Föregäende  uttalanden  för  och  mot  en  gynsam  ut» 
g&ng  i  saken  ädagalägga  väl,  att  man  ingalnnda  kan 
vara  säker  p&  att  den  skadade  skogen  inom  Walkjärvi 
kronopark  skall  äterhemta  sig,  men  däraf  följer  emeller- 
tid  alls  icke  att  st&ndskogen  nödvändigt  skall  tili  största 
delen  uttorka;  tväxtom  tala  fiertalet  af  anförandene  emot 
en  sädan  förutsättning.    Finlands  jämförelsevis  sträfva 


45 

klimat  och  tidigt  iuträffade  starka  höstfroster  kunna 
m&hända  verka  menligt  ä  de  nybildade  barrknippenas 
vidare  utveckling,  ja  tili  och  med  illa  skada  dem  och 
framkalla  obotliga  störingar  i  den  emotsedda  reproduk- 
tionens  g&ng,  men  att  redan  uu  beteckna  skogsbest&n- 
dets  förstörelse  säsom  en  gifven  sak,  det  skulle  vittua 
om  bristcmde  kännedom  af  hit  hörande  förh&llande. 

Framtida  behandlingen  af  skogsbeständet:  Fr&gau  gäl- 
1er  na  närmast,  hvad  som  skall  vidtagas  med  det  ska- 
dade  skogsbest&ndet.  Af  beskrlfningen  framg&r  redan, 
att  ibland  de  skadade  träden  förekomma  ett  icke  ringa 
antal,  som  innehar  s&gstocks-  och  timmerdimensioner. 
Med  afseende*  härä  ktmde  det  visserligen  vara  möjligt, 
att  f&  dessa  träd  afyttrade,  men  s&som  enhvar  torde 
inse  är  tidpunkten  för  det  närvarande  ej  lämplig  för 
försäljning  af  dylika  Sortiment,  dels  emedan  det  under 
de  senaste  &ren  funnits  tillg&ng  pä  vindfftllda  tiäd 
hvilka  sänkt  priset  p&  timmervirket  och  sägegarene  för 
det  närvarande  i  allmänhet  förminskat  sitt  säväl  till- 
verknings-  som  exportbelopp,  dels  ock  därför  att  större 
partier  sägstock  frän  skogame  under  landbolägenheternas 
andelar  af  närbelägna  donationsgods  nyligen  varit  tili 
afyttring  utbjudna.  P&  grund  af  dessa  omständigheter 
synes  det  finnas  grundadt  skäl  att  ej  p&skynda  afverk* 
ningen  mer  an  nödvändigt  är.  Yi  hafva  redan  sett,  att 
de  skadade  träden  genom  utbildningen  af  nya  barrknip- 
pen  visat  otvetydiga  tecken  pä  en  förtfarande  lifskraft, 
lätom  oss  nu  se  hvad  en  speoialist  i  ämnet  vidare  härom 
Säger.  Vid  tal  därom,  att  Pfeil  i  allmänhet  tillr&dt  ett 
snart  tillgodogörande  af  dylika  genom  tallflyets  larver 
skadade  bestand,  gör  sig  Batzeburg  ä  sidan  163  af  hans 
ofta  nämnda  arbete  följande  spörjsmäl,  hviiket  han  själf 


46 

ooksä,  besvarar,  nämligen :  „Skulle  det  nu  verkligen  före- 
komma  fall,  d&  af  tallflyet  skadade  best&nd  behöide 
omedelbart  afverkas?  Jag  tror  det  knappt.  Man  skall 
väl  alltid  knnna  utan  fara  afvakta  vintem  ooh  nästa 
v&r.  De  fS,  hftrintills  samlade  erfarenhetsrönen  hafva 
ädagalagt,  att  beständets  grönblifvande  vida  oftare  in- 
träffar  först  under  loppet  af  följande  &r".  Deseratom  in- 
nehäUes  härom  i  det  redan  härförinnan  &beropade  bref- 
vet  uti  1860  &rs  ärgäng  af  Heyers  „Allgemeine  Forst- 
und  Jagdzeitung^  att  man  „Ofverhufvudtaget  skall  s& 
litet  som  möjligt  ingripa  i  naturens  läkningsprooess,  d& 
enligt  vunnen  erfarenhet  de  sin  barr  beröfvade  stam* 
mame  under  p&följande  v&r  skjuta  likas&  länga  ärsskott, 
som  de  af  larvema  skonade  beständen.^  Med  afseende 
&  dessa  anföranden  och  det,  som  förut  blifvit  i  ftmnet 
framh&Uet,  synes  det  icke  finnas  u&got  annat  fömuftigb 
valy  an  att  afvakta  h&ndelsernas  utveckling  och  tillsvi* 
dare  endaat  verkställa  utgallring  af  de  förtorkande  tr&- 
den,  för  att  ej  lemna  Hylesinns  piniperda  och  andra 
skadliga  skalbaggar,  hvilka  i  Tyskland  ofta  följt  tall- 
flyets  larver  i  sp&ren,  tillfälle  att  föröka  sig  p&  den 
skadade  skogens  bekostnad.  Forststyrelsens  framstäU- 
ning  om  en  dylik  rensningsgallrings  utförande  har  jäm- 
väl  blifvit  af  Kejseriiga  Senaten  godkänd  ooh  medel 
bland  annat  därf&r  anvisade. 

Ar  vidare  ulbredning  af  tallflyet  att  befara:  Det  har 
redan  här  ofvanfdr  blifvit  omförmäldt,  att  en  stör  del  af 
denna  fjärils  larver  lyckats  fötpuppa  sig,  sä  att  deras 
antal  mäste  ansl&s  tili  hundratal  miljoner.  I  betraktande 
af  detta  oerhörda  antal,  künde  skogsegarene  icke  utan 
sjmnerlig  fruktan  tänka  p&  nästinstundande  är,  ty  s&vidt 
icke  naturen  själf  egde   förm&ga  att  sätta  en  gräns  för 


47 

dessa  insekter,  skulle  en  uppsjö  af  dem  uppsti,  hvilken 
vore  tillräcklig  att  öfversvämma  m&ngfaldigt  större  ytor, 
an  den  nu  härjade  skogens,  emedan  menniskomakt  vore 
tili  insektens  hämmande  otillräcklig.    Emellertid  drager 
natnren  i  de  flesta  fall  omsorg  för,  att  äterstäUa  jämn- 
vigten    i   sina   störda   förrättningar,  och  s&  torde  ftfven 
nu   kunna   förväntas,   ty   ett  vidare  utsträckande  af  en 
genom  Noctua  piniperda  larver  ästadkommen  förödelse, 
som   yttrat   sig   i   ett   fuUständigt   af&tande   af  trädens 
c  barr,  torde  vara  att  betraktvs  s&som  en  säUsynthet.    I 
de   skrifbställares  arbeten,   som   varit  för  mig  i  fr&gan 
tillgftngliga,  uppgifves  ej  ett  enda  sädant  fall.    Mau  har 
visserligen  uti  dylika  händelser  alltid  vidtagit  &tgärder 
tili   förgörande   af  skadeinsekten  cch  i  främsta  rummet 
hftrfbr   användt   svinkreatur,   hvUka   g&ma  förtära  tall- 
flyets  larver  och  puppor,  men  dessa  m&tt  och  steg  torde 
dock   i   och  f5r  sig  endast  säUan  hafva  varit  tillfyllest- 
görande  för  ändam&let.   L&tom  oss  nu  taga  i  betraktande, 
hvad   Batzeburg   har  att  i  saken  f&rtftlja.    A  sidau  153 
i  ;,Die  Waldverderbniss^  finner  man  följande  päst&ende: 
„Alltnog,   tallflyet   kan   p&  tre  olika  satt  g&  under:  tili 
följd  af  näringsbrisfc,  tili  följd  af  öfverdrifven  f&rökning 
och  tili  följd  af  vftderleken.  D&  redan  en  af  dessa  fOrderf- 
bringande  orsaker  är  tillräcklig  att  plötsligt  göra  insekten 
oskadlig,  b&  blifver  det  förklarligt,  hvarför  tallflyet,  s&- 
som  &  andra  sidan  ocks&  tallmätaren,  alltid  endast  med 
mellanrum  af  fiere  eller  m&nga  ftr  förökar  sig  sä  stärkt, 
att   stora  ytor  kunna  blifva  barfttna  och  att  isynnerhet 
tallflyet  vanligen   endast  ett  &r  äter  förstörande^.    Vi- 
dare innebälles  i  ämnet  &  sidan  163  efterföljande  utta- 
lande:   „Gynsam   är  blott  en  omständighet:  att  tallflyet 
sällan   äter   längre   tid   an   ett  är  p&  samma  ort,  s&  att 


48 

tvä  ganger  afätna  tallar  allt  ännu  höra  tili  det  proble- 
matiska^.  Man  torde  alltsä  kunna  hoppas  att  Finlands 
skogar  för  nästinstundande  &r  skola  blifva  förskonade 
för  vidare  förhärjning  af  ifrägavarande  fjärillarv,  men 
nägon  säkerhet  därför  hafva  vi  icke.  Antagligen  har 
tallflyet  sm&ningom  tilltagit  ä  orten  och  ätminstone  an- 
der är  1890  redan  förefunnits  i  betydlig  mängd  inom 
Walkjärvi  kronopark,  ehuru  detsammas  vid  denna  tid 
utöfvade  skadegörelse,  som  ännu  torde  hafva  inskränkt 
sig  tili  endast  vissa  delar  af  träden,  d&  blifvit  förbisedd. 
Det  vore  därför  en  tröst  om  fjärilns  förökning  med  inne- 
varande  &r  skulle  hafva  n&tt  sin  kuhnination.  Endast 
framtiden  kan  utvisa  detta. 

Naturliga  utrotningsmedel,  Säväl  det  utbildade  tall- 
flyet som  dess  ägg,  larver  och  puppor  tjena  andra  djur 
tili  föda  och  blifva  därför  af  dessa  senare  förtärda.  Bland 
däggdjuren  är  det  isynnerhet  flädermössen,  som  upp- 
snappa  den  svärmande  fjäriln,  svinen  och  bland  vilda 
djur  mullvaden,  som  förtära  larverna,  samt  gräflingen, 
näbbmössen  och  vessloma,  hvilka  i  nämnvärd  man  lif- 
nära  sig  med  puppor.  ür  fäglames  klass  betecknas  s&- 
som  fiender  tili  fjäriln  scunt  dess  larver  och  puppor  i 
främsta  rummet  staren,  nattskärran,  uggloma,  ormvr&ken, 
mesame,  trädkryparen,  de  flesta  sängfäglar,  trastame  och 
framför  allt  den  glupska  göken.  Af  längt  större  bety- 
delse  för  utrotande  af  fjäriln  i  dess  olika  Stadium,  an 
däggdjur  och  fägleur,  äro  en  massa  insekter  s&som  rof- 
baggar,  rofsteklar  och  bland  dem  myrorna,  parasitflugor 
(Tachina),  äkta  parasitsteklar  (lohneumonidae)  och  oäkta 
parasitsteklar  (Brachionidae)  samt  pupparasitsteklar  (Pte- 
romalidae),  hvilka  sistnämnda  trenne  slag  af  insekter 
vid    fjärillarvernas    tilltagande   föröka   sig   hastigt   och 


49 

kunna    verksami    bidraga    tili   larvernas   förxninskande. 
Men   utom   förenämnda  djur  motarbetas  fjärilns  utbred- 
ning  genom  kallt,  bl&sigt  och  regnigt  väder  8&väl  under 
svännningstiden   som   under   den    tid,    da   larverna  äro 
unga   eller   undergä   hudömsning,    bvarjämte    dessa   äro 
nnderkastade    af  bakterier  orsakad  sjukdom,  samt  pup- 
porna  angrepp  af  svampar  (fömämligast  Isaria  farinosa). 
I  hvilken   grad   parasitinsektemas   medverkan  tili 
tallflyets   ntrotande  är  att  med  säkerhet  förvänta  fram- 
g&r   af  Ehnbergs  uppgift,  att  bland  270  puppor  af  tall- 
flyet  i  medlet  af  September  m&nad  förekom  46  stycken 
eller  alltsi  17  7o  parasitflugpuppor  samt  10  stycken  eller 
4%  parasitstekelpuppor,  bvarutom  enligt  Hannikainens 
ntsago  ä  sidan  148  af  Metsänboitolehti  skulle  förekomma 
pupparasiter  tili  8  •/o  samt  svamp  tili  4  %  af  puppoma. 
Antagligen  kommer  denna  svamp  att  fortplanta  sig  tili 
an  flere  puppor,  hvarför  kanske  just  fr&n  detta  hall  den 
största  hjälpen  tili  hämmande  af  insektens  förökning  är 
att  emotse. 

Utrotningsätgärder.  För  att  förminska  den  skada, 
som  tallflyet  ästadkommer  har  det  föreslagits  särskilda 
medel.  S&  har  man  ansett  tjenligt  att  infänga  fjärilarne, 
antingen  dar  de  under  Ijumma  vämätter  söka  sin  näring 
eller  genom  att  under  svärmningen  först  med  tiUhjälp 
af  stärkt  lysande  lägor  locka  dem  tili  bestämda  stallen. 
Larverna  har  man  sökt  förgöra  dels  genom  att  tillfoga 
träden  starka  slag  och  pä  sädant  satt  bringa  larverna, 
som  da  uppsamlas  ä  utbredda  lakan  eller  andra  större 
kläden,  att  nedfalla,  dels  ook  genom  att  indrifva  svin- 
kreatur  ä  det  angripna  skogsomr&det,  för  att  uppsluka 
dem,  da  larverna  tili  följd  af  slagregn  och  bläst  ned- 
skakats  frän  träden,  tillfäUigtvis  nedfallit  frän  dem  eller 

4 


50 

själfmant   nedstigit,    antingen    i  ooh  för  närings  uppsö- 
kande   &   andra   träd,  eller  för  undergäende  af  förpupp- 
ning.    Därjämte   har   man   äfven  förordat  det  angripna 
skogsomrädets  omgifvande  med  f&ngdiken  för  att  hindra 
larverna  att  sprida  sig  utom  den  af  dem  besatta  skogen, 
hvarförntom   Hannikainen    &   sidan  150  af  Metsänhoito- 
lehti   väckt   förslag   att   larver,    som  af  en  eller  annan 
orsak  neddrifvits  fr&n  träden,  skulle  genom  stammames 
omgifvande  med  sikalladt  larvlim  hindras  att  &nyo  be- 
stiga  desamma.    P&  senaste  tider  har  man  tili  och  med 
föreslagit  att  genom  bakteriers  spridande  tili  friska  lar- 
ver tillföra  dem  sjukdomsfrön.    Puppoma  har  man  4ter- 
igen  sökt  dels  uppsamla  genom  menniskohand,  dels  för- 
göra  genom  svinkreatur.     Hvad  nu  förenämnda  ätgärder 
beträffar  sä  är  flertalet  af  desamma  af  mycket  otillfreds- 
stäUande   nytta   samt   endast   i   mindre  vidsträckt  man 
användbara,  andra  äter  att  betraktas  s&som  blott  tvifvel- 
aktiga  förslag,  för  utrönande  af  hvilkas  lämplighet  för- 
sök   behöfde   göras  p&  mindre  omr&den.     Endast  indrif- 
üingen   af  svin  p4  dylika  skadeomr&den.har  genom  er- 
farenhet   vunnit   burskap  s&som  en  nyttig  och  jämväl  i 
nigot   större   omf&ng   praktiskt   utförbar   ätgärd,   redan 
därför   att  fjäriln  en  jemförelsevis  läng  tid  befinner  sig 
i  puppstadiet,  sä  att  svinkreaturen  kunna  en  längre  tid 
utföra    sitt   utrotningsarbete.     Men   äfven    detta   medel 
kan  allenast  i  begränsad  vidd  användas,  emedan  hvarje 
dylikt   kreatur   under  pupptiden  icke  anses  hinna  ens  i 
Tyskland,  dar  dock  vintertiden  är  ätminstone  en  mänad 
kortare,  an  hos  oss,  genomrota  större  yta,  an  bögst  fyra 
hektar  samt  det  alltsä  redan  för  en  ytvidd  af  1,194  hek- 
tar  skulle  hos  oss  erfordras  minst  300  stycken  svin,  för 
att  utöfva   äsyftad   verkan.    Hvad  äter  beträffar  det  af 


51 

Hannikainen  förordade  förslaget,  att  träden  ä  en  30  me- 
ter  bred  yta  i  omkretsen  af  det  skadade  omr&det  skulle 
omgifvas  med  ett  larvlimsbälte,  s&  kan  det  icke  p&  för- 
hand  förutsättas,  att  de  utbildade  f järilame  skulle  lägga 
sina  ägg  inom  ett  sä  smalt  omräde,  som  det  antydda, 
utan  det  är  lika  s&  antagligt,  att  de  künde  förflytta  sig 
tili  längre  bort  belägna  skogsbeständ,  som  bättre  lämpa 
sig  för  deras  äverkan,  och  i  sä  fall  vore  säkerhetsätgär- 
den  af  ingen  nytta,  men  väl  förenad  med  kostnad.  SkaU 
medlet  pä  försök  användas,  sä  mäste  man  först  gifva 
noggrant  akt  pä  fjärilns  svärmningsort,  genom  prof hugg- 
ningar  öfvertyga  sig  om  mängden  af  ägg  och  larver  pä 
stallet  och  därefter  utföra  limningen  inom  det  angripna 
omrädet.  Det  vore  därför  nyttigt  att,  i  fall  fjärillarverna 
ännu  under  nästinstundande  sommar  komma  att,  emot 
förmodan,  fortsätta  sitt  förstörelseverk  i  förut  ej  an- 
gripna bestand,  det  i  sädant  fall  skulle  anställas  försök 
ätminstone  pä  mindre  omräden  tili  utrönande  af  nyttan 
af  larvlimmet.  I  sädant  afseende  borde  t.  ex.  en  hek- 
tars  vidd  af  det  angripna  omrädet  omgifvas  med  ett  fäng- 
dike,  de  träd,  hvilkas  grenar  frän  yttre  sidan  af  diket 
sträcka  sig  öfver  detsamma,  fällas,  samt  det  sälunda 
isolerade  omrädet,  sedan  genom  ett  fängdike,  pä  hvars 
hvardera  sida  de  närmaste  träden  borthuggits,  delas  i 
tvänne  ungefärligen  lika  stora  och  tili  ständskogens  be- 
skaffenhet  likartade  delar.  Därefter  skulle  träden  ä  den 
ena  delen  omgifvas  med  larvlim,  men  träden  ä  den  an- 
dra  delen  lämnas  utan  dylika  ringar,  i  hvilket  fall  man 
finge  erfara,  huruvida  denna  ätgärd  medförde  nägon 
väsendtlig  nytta.  Sävidt  pä  förhand  kan  inses,  vore 
man  böjd  för  tvifvel  om  nägon  synnerlig  fördel  af  detta 


52 

förfaringssätt,  som  dock  i  Tyskland  beräknas  medföra  i 
medeltal  en  kostnad  af  20  ä  22  finska  mark  per  hektar. 

Kejserliga  Senaten  har  medgifvit  ForststjTelsen 
tillständ,  att  genom  Forstkonduktören,  Filosofiekandida- 
ten  Ehnberg  lata  ander  Maj  och  Juni  m&nader  nästin- 
stundande  är  följa  med  Noctua  piniperda  ocli  andra 
skadeinsekters  utveckling  inom  kronoparken  i  Walkjärvi 
socken  och  kringliggande  orter  samt  att  söka  motarbeta 
vidare  skadegörelse  af  tallflyets  larver,  i  hvilket  afse- 
ende  tili  en  början  anslagits  en  summa  af  tretusen  mark. 

Slutsats:  Af  den  omständigheten  att  den  skadade 
skogen  sdväl  inom  Walkjärvi  kronopark  som  inom  nära 
belägna  delar  af  Weikkola  och  üosukkala  hoflägers  ut- 
skogsskiften  nästan  enbart  best&r  af  tallar,  men  att  dar- 
emot  mellanliggande  skogar,  de  dar  lämnats  oangripna, 
utgöras  af  blandskogsbeständ  af  barr  och  löfträd,  hvilka 
stä  p&  friskare  jordm&n  med  ett  rikligare  växttäcke, 
visar  oss  otvetydigt  att  uppdragandet  af  blandskogs- 
beständ och  bibeh&Uandet  af  nödig  slutning  inom  de- 
samma  är  ett  af  de  bästa  medlen  att  motarbeta  denna 
monophaga  insekts  härjningar.  Mähända  vore  det  äfven 
skäl  att  sä  mycket  som  möjligt  skona  myrstackarne  inom 
rena  tallskogsbeständ. 


— 0^^^§»^^^ 


Skogisinstruktörernes  värksamhet  är  1890. 

I. 

1.  Berftttelse  afgifren  af  SkogsinstrnktSren  i  Vestra 
distriktet  1890. 

Ehnru  förrättningama  för  Skogsinstruktören  i  Ve- 
stra distriktet,  jemlikt  den  af  Forststyrelsen  nnder  den 
29  April  innevarande  berättelseär  faststälda  reseplanen, 
skulle  vidtaga  fr&n  och  med  den  28:de  derpäföljande 
Maj  mänad,  8&  päbörjade  jag  desamma  dock  betydligt 
tidigare,  dels  för  att  sälunda  kunna  tillmötesgä  en  ut- 
talad  önskan  att  besöka  en  reqvirent  sä  tidigt  p&  v&ren 
som  det  vore  möjligt  att  ntföra  en  noggran  skogsbesigt- 
ning,  hvilken  icke  borde  uppskjutas,  dels  ock  för  att 
sävidt  möjligt  var  blifva  i  tillfUUe  att,  om  jag  ocks& 
skulle  komma  att  sednare  fram  p&  sommaren  lemna  min 
skogsinstrnktörs  befattning,  dock  personligen  utföra  en 
del  af  de  i  slutet  utaf  reseplanen  utsatta  förrättningama, 
hvarom  vederbörande  reqvirenter  särskildt  anh&llit. 

Tillfölje  höxaf  p&började  jag  nu  ärets  förrättningar 
med  att: 

N:o  1.  den  7:de  Maj  infinna  mig  &  Tläne  säteri  i 
Yläne  socken  för  att  undersöka  buruledes  den  af  mig 
härstädes  för  tio  är  tillbaka  uppgjorda  skogshushällnings- 
planen  i  allmänhet  blifvit  efterföljd  och  hvilka  resultat 
dervid   vnnnits   för   ständskogens   förbättrande,   samt   i 


54 

sammanhang  härmed  jemväl  efterse  huruvida  de  under 
ärens  lopp  upprepade  g&nger  företagna  stookafverknin- 
game  angripit  det  befintliga  förr&det  afgröfre  Sortiment 
och  byggnadstimmer  sä  stärkt  att  fara  för  bristande 
tillgäng  af  dylikt  virke  i  och  för  g&rdens  och  dess 
underhafvandes  ärliga  behof  vore  för  handen.  Efter 
verkstäld  skogsbesigtning  och  sedan  jag  afgifvit  ett 
skriftligt  utl&tande  deröfver  it  ställets  egare  Herr  vice- 
Häradshöfdingen  E.  Jägerhorn,  afreste  jag  den  derpä- 
följande  12  Maj  tili 

N:o  2.  Wtiojoki  egendom  i  Eura-iminne  socken  för 
att  enligt  egarens  Herr  Brukspatronen  A.  Björkenheims 
önskan  besigtiga  godsets  vidlyftiga  skogsmarker  i  och 
för  afgifvande  af  r&d  och  förslag  tili  deras  framtida 
skötsel.  Tyvärr  säg  jag  mig  dock  tillfölje  af  sjukdom 
tvungen  att  inom  kort  afbryta  denna  högst  intressanta 
besigtning  af  dessa  vidsträckta  och  delvis  mycket  väl 
och  omsorgsfuUt  skyddade  skogsmarker  och  nödgades 
nu  den  17  Maj  upphöra  med  hvarje  skogsförrättning, 
samt  pä  inrädan  af  läkare  afresa  tili  Helsingfors  för  att 
derstädes  erhälla  nödig  värd  och  behandling. 

Da  mitt  tillfrisknande  drog  längt  ut  pä  tiden  och 
jag  tillfölje  deraf  icke  künde  päbörja  med  vidare  tjen- 
steresor  förr  an  i  slutet  af  nästföljande  Juni  mänad,  sä 
var  jag  tvangen,  för  att  helst  nägot  sä  när  hinna  slut- 
föra  de  uti  reseplaüen  upptagna  förrättningarne  under 
äret,  att  helt  och  hallet  omkasta  den  derstädes  utsatta 
ordningsföljden  för  desamma. 

3.  Den  25  Juni  infann  jag  mig  ä  Tervakoski  bruk 
i  Janakkala  socken  för  att  pä  disponenten  Herr  Gr.  Can- 
deUns  skriftligen  uttryckta  önskan  undersöka  ändamäls- 
enligheten    och    tillämpandet    i   praktiken    af   de  under 


55 

olika  tider  och  af  akilda  forstmän  upprättade  hush&Us- 
planema  för  Tervakoski  bruk  underlydande  skogsmarker. 
Efter  verkstäld  skogsbesigtning  i  allmänliet  och  särskildt 
huruledes  de  uppgjorda  hushällningsplanema  blifvit 
följda  Ute  &  marken,  samt  hvilka  resultat  derigenom 
vunnits  i  och  för  st&ndskogens  förbättrande,  tillrädde 
jag  att  hush&llsplanema,  som  öfverhufvudtaget  voro  af- 
passade  efter  de  lokala  förhällandena,  fortsättningsvis 
borde  följas,  dock  med  iakttagande  för  framtiden  af 
smärre  tillägg  och  förändringar  hufvudsakligast  afsedda 
för  att  8äkrare  och  billigare  ästadkomma  uppkomsten 
af  skogsföryDgring  p&  naturlig  väg.  Härifrän  afreste 
jag  den  27:de  i  samma  mänad,  efter  att  hafva  afgifvit  ett 
skriftligt  utlärtande  öfver  de  af  mig  päpekade  förändrin- 
game  uti  hush&Usplanemas  tillämpning  ute  i  skogen. 

4.  Samma  dag  ankom  jag  tili  Toiva,  Tervakoski 
bruks  bolag  tillhöriga  egendom  inom  Janakkala  socken, 
hvarest  den  ena  delen  af  skogsmarken  redan  under  före- 
gäende  &r  blifvit  indelad  tili  ordnadt  skogsbruk  af  t.  f. 
skogsinstruktören  Friherre  Hj.  Carpelan,  iör  att  nu  slut- 
föra  skogsindelningen.  Den  ännii  oindelade  skogsmarken 
omfattade  en  areal  af  n&got  öfver  820,  oo  tunnland, 
hvilka  endast  künde  under kastas  en  provisionel  indel- 
ning,  tillfölje  af  den  derä  växande  ständskogens  i  ail- 
mändet  sv&rt  medfama  tillst&nd.  Efter  afgifvande  af 
ett  skriftligt  utl&tande  häröfver,  si  utgjorde  den  tili 
Toiva  angränsande  och  likaledes  inom  Janakkala  socken 
belägna 

5.  Sauvola,  enkefru  L.  Danielsson  tillhöriga,  egen- 
dom m&let  för  mitt  nästa  besök.  Ifrän  egendomens  heia 
skogsmark  afskildes  nu  en  areal  af  cirka  2050,  oo  tunn- 
land   i    och    för    skogshush&Uning   och  fördelades  den- 


56 

samma  p&  grund  af  r&dande  lokala  förb&Uanden  uti 
tvenne  hnsh&Uskomplex  eller  block,  som  hvardera  an- 
s&gos  böra  underkastas  ett  120  &rigt  omlopp.  Den 
knappa  förrättningatiden  medgaf  icke  utstakandet  ute  & 
faltet  af  de  upp&  kartan  utsatta  indelningsliniema,  eller 
liyggösfbljdema  för  nftrmaste  tid  inom  de  begge  blocken, 
utan  var  jag  tvungen  att,  efter  aflemnandet  af  en  skrift- 
ligt  uppgjord  hush&llsplan,  afresa  härifrän  tili 

6,  7,  8.  Hagay  Friherre  H.  Qt.  Boije  tillhöriga 
egendom,  belägen  inom  samma  Janakkala  socken,  för 
att  p&  egarens  anmodan  undersöka  ej  mindre  humledes 
de  af  mig  för  tio  &r  tillbaka  s&väl  härstädes  som  ock 
för  Friherre  Boije  jemväl  tillhöriga  Eehakka,  Wiirala 
och  KontHla  egendomar  uppgjorda  skogsindelningarne, 
i  verkligheten  blifvit  följda,  an  och  efterse  i  hvad  mon 
den  för  par  &r  tillbaka  sedan  verkstälda  timmerafverk- 
ningen  inverkat  xippä  hushäUsplanemas  ändam&lsenliga 
tillämpning  i  framtiden.  Det  var  en  verklig  tillfreds- 
ställelse  för  en  forstman  att  se  hamledes  skogsindelnin- 
gen  utförts  &  samtliga  dessa  egendomar  och  anser  jag 
mig  med  synnerligt  beröm  böra  omnämna  det  nit  och 
den  omtanke  som  skogsvaktaren  ä  Wirala  och  Konttila 
egendomar  J.  Hanström  ädagalagt  oafbrutet  under  den 
tid   af  tio    &r  hvarander  han  handhaft  dervarande  sko- 

0 

gars  skötsel,  värd  och  bevakning.  De  af  honom  utförda 
skogsföryngringarne,  vare  sig  sedan  att  dessa  istadkom- 
mits  genom  sjelfs&dd  ifr&n  qvarlemnade  frötrftd  eller 
förmedelst  skogskulturer  voro  isynnerhet  värda  allt  er- 
kännande  och  beröm  och  vittnade  p&  det  tydligaste  om 
den  osparda  möda  hvarmed  han  skött  sin  befattning  sä- 
som  skogvaktare  &  deras  gods.  Heder  och  tack  4t  denna 
enkla   praktiska   skogsman,    som  p&  ett  8&  i  allo  fram* 


57 

gängsrikt  satt  fort  det  ordnade  skogsbrukets  talan  inom 
dessa  trakterl 

9.  Ifr&n  fiaga  fortsattd  jag  den  6:t6  Juli  tili  Hau- 
küa  egendoxQ  i  Tyrvändö  kapell,  för  att  äfven  h&rstädes 
p&  egareus,  Doktor  A.  Holmgrens,  önskan  granska  ut- 
föi^ndet  af  den  för  tio  &r  tillbaka  af  mig  nppgjordä 
skogshusbällningsplanen.  Sedan  n&gra  anmärkningar 
och  tillägg  införts  nti  hnsk&Uaplanen,  tillfblje  iaf  den 
erfarenhet  som  nnder  den  förflutna  tiden  vunnits  specielt 
ang&ende  skogsföryngringens  ändam&lsenliga  nppdra- 
gande  och  dessa  anmärkningar  upptagits  uti  ett  skriit- 
ligt  ntlitande  som  öfverlemnadeB  &t  ställets  egare,  iaf- 
reste  jag  ifr&n  Haukila  den  derp&löljande  9  Juli 

10.  och  ankom  den  11  i  samma  m&nad  tili  Pek- 
käla  fideikomiss  i  Bnovesi  socken.  Här  gälde  besöket 
nu  att  slntföra  det  af  mig  nnder  förlidne  &r  p&bdrjad6 
skogsindelningsarbetet  inom  godsets  betydliga,  tili  om- 
kring  11,500  tnnnland  uppg&ende,  i  och  för  skogsbrnk 
afskilda  andel  af  den  sammanlagda  skogsmarken,  samt 
att  derjemte  besigtiga  det  samma  egare  tillhöriga  Pit* 
kcUä  egendom  underlydande,  äfvenledes  ganska  vidlyftigA 
skogsskiitet.  Sedan  de  fbr  sistlidne  vinter  ntstakade 
hyggesytoma  blifvit  besigtigade  och.  hyggesföljden  för 
nästkomraande  afverkning  blifvit  bestämd  s&väl  ute  & 
faltet  som  ock  &  de  af  mig  under  vintems  lopp  tipp- 
ritade  skogskartorna  för  Pekkala  gods,  s&  instruerades 
den  mig  &tföljande  skogsvaktaren  noggrant  uti  sättet 
för  ftfverkningarnes  bedrifvande,  hyggesytornas  rengö- 
ring»  qvarlemnandet  af  fröträd,  m.  m.  Derefter  besig- 
tigades  jemväl  Pitkälä  skogsskiftet  hvarest  dock^  i  fnll- 
komlig  afsaknad  af  hvarje  karta,  ingen  skogshushiUning 
nu   künde  införas,  utan  afgafs  endast  räd  huruledes  af- 


58 

verkningama  borde  bedrifvas  under  närmaste  tid  framät. 
Den  uppgjorda  hushäUsplanen  för  Pekkala  gods  aflem- 
nades  af  mig  tili  ställets  egare  Herr  Magistern  A.  Ami- 
noff,  hvarefter  jag  afreste  den  16:de  Juli  ifr&n  Pekkala. 
11.  Min  nästa  förrättning  bestod  nu  deruti  att, 
enligt  Herr  Amiralen  J,  H.  Furuhjelms  önskan,  uuder- 
söka  skogsmarken  under  hans  egande  Hongola  egendom 
i  Urdiala  socken  och  p&  grund  deraf  afgifva  s4väl  all- 
mänt  utlätande  angäende  deras  nuvarande  beskaffenhet 
och  värde,  som  eck  räd  angäende  deras  framtida  v&rd 
och  förvaltning.  Det  har  icke  ofta  förunnats  mig  under 
min  16  &riga  forstmanna  praktik  att  besigtiga  sä  värde' 
fuUa  skogsmarker  som  den  under  Hongola  egendom, 
hvilken,  omfattande  en  af  de  betydligaste  skogsarealer 
som  vanligtvis  brukar  belöpa  sig  p&  privat  hand  inom 
v&rt  land,  tili  stör  del  ütgöres  af  en  för  stookafverkning 
tills  dato  bra  nog  oberörd  gammal  st&ndskog  af  ypper- 
lig  beskaffenhet.  Derjemtc^  var  denna  vidlyftiga  skogs- 
mark  öfver  heia  sin  areal  sä  anmärkningsvärdt  väl  ren- 
sad  ifrän  alla  vindfäUen  och  allt  skräpvirke,  ja  sä  väl, 
att  jag  icke  förut  sett  nägon  mindre  skogsareal  vara 
ens  n&rmelsevis  lika.  Förtjensten  häraf  torde  tili  stör 
del  kunna,  naturligtvis  understödt  af  egarens  eget  varma 
intresse  och  omtanke  för  sin  skog,  tillskrifvas  egendo- 
mens  skogsvaktare,  den  äldrige  men  ännu  ungdomskraf- 
tige  Fredrik  Nyberg,  hvilken  utan  att  hafya  nägra  theo- 
retiska  skogsvaktarekunskaper  dock  helt  ensam  under 
36  ärs  tid  utöfvat  sin  syssla  säsom  skogsvakt  inom  dessa 
vidsträkta  skogsmarker  och  derunder  ej  mindre  ordnat 
de  ärliga  afverkningarne  för  godsets  eget  och  dess  mänga 
underhafvandes  ärsbehof  af  skogsprodukter,  bättre  an 
kanske   mängen   skogsvakt  med  större  theoretiska  kun- 


59 

skaper,  an  ock  skyddat  skogen  för  hvarje  äverkan  s& 
väl  att  knappast  nägot  olofligt  tillgrepp  af  skogsalster 
förekommit  UDder  förloppet  af  flera  &r.  Sedan  jag  af- 
lemnat  &t  Amiral  Funihjelm  en  skriftlig  promemoria 
upptagande  säväl  förslag  tili  afverkniDg  under  närmaste 
framtid,  som  ock  räd  angäende  skogsskötseln  i  allmän- 
het,  afreste  jag  den  22:dra  Juli  ifr&n  Hongola  och 

12.  ankom  samma  dag  tili  Äbo  stad  för  att  tili« 
mötesgä  dervarande  Drätselkanunares  önskan  att  under- 
söka  stadens  underlydande  skogsmarker  och  i  händelse 
s&dant  ans&ges  af  nöden  uppgöra  deröfver  sidant  för- 
slag tili  ordnad  skogsbushällning  som  §  5  uti  gällande 
skogslag  för  landet  stadgar.  Men  da  stadens  skogsmark, 
säväl  den  &  Runsalö  och  Stora  Bockholmen,  som  ock 
större  delen  af  den  ä  fastlandet  belägna  andelen  deraf, 
befans  vara  af  förrigt  disponerad  för  annat  ändamäl  och 
den  iterstiende  ännu  odisponerade,  med  aUdeles  ung 
tallskog  beväxta,  marken  innehafva  en  sä  obetydlig  areal 
att  nägon  ordnad  skogshushällning  dermed  icke  gema 
künde  ifrägasättas,  sä  ansäg  jag  mig,  uti  det  tili  Drät- 
selkammaren  afgifna  utlätandet,  endast  böra  päpeka  di- 
verse ätgärder  som  borde  vidtagas  för  att  möjliggöra 
uppkomsten  ä  Hunsalö  landet  af  en  derstädes  sä  ytterst 
behöflig  föryngring  af  ek,  som  künde  i  framtiden  ersätta 
de  gamla  sä  välkända  „Bunsalö  ekarne^,  hvilka  tili 
största  delen  nu  redan  tillfölje  af  öfverärighet  och 
innanröta,  hota  att  vräkas  omkull  i  en  icke  sä  aiiägsen 
framtid. 

13.  Ifrän  Äbo  afreste  jag  tili  Westerby  gärd  i 
Tenala  socken,  tillhörig  Friherre  M.  Hisinger,  hvarthän 
jag  ankom  den  27  Juli.  Förrättningen  härstädes  afsäg 
att   uppgöra   förslag   tili    ordnadt  skogsbruk  ej  allenast 


60 

för  Skogby  bruks  och  dermed  i  sammanhang  varande 
Lappvik  hemmans  skogar,  utan  äfven  för  angränsande 
Friherre  M.  Hisinger  jemväl  tillhöriga  skogsmarker  uri- 
der  HarparsJcog,  Leksvall,  Elgö,  Björknäs  och  Spjutböle 
lägenheter,  belägna  samtliga  inora  Tenala  socken.  Efter 
verkstäld  besigtuing  af  samtliga  dessa  skogsmarker, 
hvarunder  jag  ätföljdes  säväl  af  godsets  skogsförvaltare, 
forstfconduktören  K.  Cajanus,  som  äfven  af  desö  skog- 
vaktare,  upprftttades  äfven  forslag  tili  en  provisionel 
skogshnsh&llning  och  indelades  dessa  skogar  uti  tio  sär- 
skilda  hnsh&Uningskomplex  eller  skogsblock.  Da  ända- 
m&let  med  hushällningen  hufvndsakligast  ansägs  böra 
vara  producerandet  af  gröfre  s&gtimmer,  s&  föreslogs 
äfven  att  omloppstiden  skulle  ntsättas  tili  140  ä  160  är 
för  alla  block,  med  undantag  af  tvenne,  hvilka  afskildes 
tili  framtida  produktion  af  klenare  byggnadstimmer  och 
husbehofsvirke  för  egendomens  eget  och  dess  underhaf- 
vandes  behof  och  hvarest  omloppet  förkortades  tili  120 
&r.  Den  relativt  korta  förrättningstiden  medgaf  icke  ut- 
förandet  af  n&gra  skogsarbeten,  s&som  utstakning  &  mar- 
ken af  blocksgränserna,  utsättandet  af  hyggesytor  m.  m. 
hvilket  dock  allt  noga  bestämdes  för  Skogsförvaltaren 
ä  godset,  ät  hvilken  jemväl  öfverlemnades  en  skriftlig 
promemoria  upptagande  samtliga  arbeten  som  vore  att 
utföras  nnder  närmaste  tider. 

14.  Ifr&n  den  4:dd  tili  den  10:de  Augusti  var  jag 
sysselsatt  med  revision  af  den  är  1883  utaf  d&varande 
t.  f.  skogsinstraktören  Th.  Cannelin  nppgjorda  provisio- 
nela  skogshnshällningen  f%r  Moisio  gods  i  Elimä  socken, 
tillhöjigt  Grefve  F.  von  Berg.  Derjemte  gälde  det  att 
definitivt  ordna  sättet  för  den  egendomens  skogsmark 
ytterst   betungade   husbehofs    afverkningen  för  g&rdens 


61 

eget  och  dess  minga  underhafvandes  öfverhöfvan  högt 
uppdrifna  behof,  hvilket  endast  ytligt  blifvit  berördt 
nti  den  forra  hushäUningsplanen.  Efter  verkstäld  skogs- 
besigtning  och  sedan  de  marker  som  framdeles  uteslu- 
tande  borde  egnas  i  och  för'  skogsbruk  blifvit  noggrant 
bestämda  &  den  för  tillfället  uppritade  kartan,  fördelades 
desamma  uppä  tre  skilda  skogsblock,  hvilka  tili  sina 
gränser  skarpt  begränsades  säväl  &  marken  som  k  karte- 
verket  och  bestämdes  det  äfven  för  ett  hvart  af  dem 
sättet  för  afverkningens  bedrifvande  under  närmaste 
framtid.  Härifr&n  afreste  jag  tili  Grefve  Berg  äfvenledes 
tillhöriga 

15b  WilUkkala  egendom  i  Elimä  socken,  hvarest 
ett  follkomligt  likartadt  arbete  som  här  för  Moisio  be- 
skrifna  äfven  utfördes. 

16.  Ifr&n  Willikkala  för  jag  den  17:de  August! 
tili  JViherre  E.  A.  Wrede  tillhöriga  Wredeby  g&rd  i 
Anjala  socken.  Efter  det  en  mindre  hjelpgallring  blif- 
vit utförd,  kompletterades  jemväl  den  ä  egendomen  be- 
fintliga  ganska  ofuUständiga  skogskartan  sälunda  att 
heia  den  första  periodiska  hyggesytan  uppmättes  och 
kartlades  &nyo. 

17.  Den  21:sta  Augusti  ankom  jag  tili  Babbeltign 
egendom  i  Anjala  socken,  tülhörig  Friherre  K.  Wrede, 
för  att  granska  huruledes  den  af  undertecknad  härstädes 
för  tio  &r  tillbaka  uppgjorda  htish&llningsplanen  blifvit 
utförd,  samt  tillika  utvisa  hyggesplatser  för  vinterafverk- 
ningen.  Hush&llsplanen  befans  vara  noggrant  följd  och 
befans  densamma  vara  füllt  tillämplig  i  alla  dess  de- 
taljer  allt  fortsättningsvis.  Hyggesplatserna  anvisades 
jemväl  för  nästkommaüde  afverkning  hvarjemte  nödiga 
ätgärder   blefvo  vidtagna  för  ästadkommandet  af  skogs- 


62 

förjmgring  ä  en  f ör  nägra  kr  tillbaka  afverkad,  med  yf- 
vig  Ijung  beväxt,  tallmo. 

18.  Äfven  &  nästa  förrättningsställe  Werelä,  Pri- 
herre  Otto  Wrede,  tillhöriga  egendom  i  Elimä  socken, 
verkstäldes  en  med  ofvanstäende  fuUkomligt  likartad 
revision  af  den  för  tio  4r  tillbaka  nppgjorda  skogshus- 
hällningsplanen,  samt  utmärktes  de  blifvande  afverk- 
ningstrakterna, 

19.  Den  häftiga  storm  som  rasade  den  28:de 
Augusti  ä  härvarande  trakter,  kuUkastande  betydliga 
massor  af  de  mest  värderika  träden  och  förstörande  heia 
skogsbeständ  inom  s&  godt  som  heia  sydvestra  delen 
af  landet,  var  jemväl  orsaken  tili  att  den  tillemade 
skogsindelningen  ä  Kananojaj  Friherre  R.  W.  Wrede 
tillhöriga,  gärd  i  Ithis  socken  endast  inskränkte  sig  tili 
afgifvandet  af  r&d  huru  det  stormvräkta  virket  lämpli- 
gast  borde  tillgodogöras,  och  afreste  jag  derifrän  den 
3:dje  September  tili 

20.  Nyby  gärd  i  Nastola  socken,  för  att  p&  an- 
modan  af  egarinnan  Fru  G.  af  Forseiles  uppgöra  plan 
tili  ordnadt  skogsbmk  för  egendomens  tili  omkring  2000 
tunnland  uppgäende  skogsmark.  Efter  verkstäld  besigt- 
ning  fördelades  äfven  skogsmarken,  pi  grund  af  r&dande 
lokala  förhillanden,  nti  fyra  block,  men  d&  större  delen 
af  densamma  ännu  var  sä  uppfyld  med  äldre  afverk- 
ningsaffall  och  efter  sednaste  storm  kuUfäldt  virke,  hvil- 
ket  nödvändigt  borde  tillvaratagas  och  nndanskaffas  förr 
an  afverkning  af  stäende  skog  künde  ifr&gasättas,  s& 
ans&gs  att  en  förberedningstid  af  omkring  5  4r  borde 
föregi  det  ordnade  trakthyggets  införande,  p&  det  allt 
nu  befintligt  liggande  äldre  virke  derunder  skulle  hinna 
blifva  upphugget  och  tillgodogjordt. 


63 

Med  denna  förrättning,  som  afslutades  den  6:te 
September,  upphörde  äfven  alla  vidare  skogsinstruktörs- 
förrättningar  för  mig,  som  redan  i  slutet  af  föreg&ende 
Augnsti  mänad  blifvit  utnämnd  tili  annan  tjenstebefatt- 
ning  och  öfverlemnades  nu  slutförandet  af  de  i  ärets 
reseplan  äterst&eiide  trenne  förrättningar  &t  den  an- 
tagna  t.  f.  skogsinstruktören  i  vestra  distriktet,  Fri- 
herre  Hj.  Carpelan. 

Wiborg  i  December  1890. 

Ernst  Wrede. 


2.  Berättelse  ansäende  de  at  underskritven  s&som 
tjenstfSrrättande  skogsinstrnktör  i  vestra  distriktet  atförda 
fSrrättningar  nnder  kr  1890. 

Sedan  skogsinstruktörtjensten  i  vestra  distriktet 
genom  Friherre  E.  Wredes  utnämning  tili  annan  be- 
fattning  blifvit  ledig,  förordnade  Forststyrelsen,  i  skrif- 
velse  af  den  6  September  1890,  mig  att  handlägga  de  vid 
denna  skogsinstruktörsbefattning  förefallande  göromäl 
tili  dess  tjensten  künde  blifva  ordinariter  besatt. 

Efter  erhallen  underrättelse  att  blott  nedanupp- 
tagna  tvenne  skogsförrättningar  for  äret  äterstodo,  af- 
reste  jag  tili 

l:o)  Stor-Danskarhy  hemman  i  Kyrkslätt  socken 
för  att,  i  enlighet  med  innehafvarens,  Hemmansegaren 
A.  Danbergs  önskan,  utföra  indelning  af  skogen. 

Genom  den  starka  stormen  den  28  augusti  hade 
emellertid  största  delen  af  timmerskogen  blifvit  kuU- 
vräkt,  ja  tili  och  med  ungskogen  var  pä  stora  sträckor 
afbruten  n&gon  famn  ofvanom  roten,  ünder  sädana 
förhällanden  künde  nägon  indelning  för  tillfället  ej 
komma  ifräga,  utan  i  stallet  afgäivos  muntliga  r&d  an- 
gäende  den  kuUfalina  skogens  tillgodogörande,  virkets 
förvaring  o.  dyl.    Derpi  besöktes 

2:o)  Eelsingfors  stads  skogar,  der  förrättningen 
omfattade   ungeför   detsamma  eller  besigtning  af  storm- 


65 

skadoma.    ütom  muntliga  iBstruktioner  &t  sta'dens  skog- 
Yaktare,    afgafs    ett    skriftligt   betänkande  tili   stadens 
drätselkammare   ang&ende   de  ätgärder,  som  borde  före- 
komma  under  den  närmaste  framtiden. 
Bnovesi  den  27  Febrnari  1891. 

Hjalmar  Carpelan. 


II. 

Berättelse  an^^äende  skogsinstraktSrens  i  Sstra  di- 
striktet  yerksamhet  för  tiden  emellan  den  1  april  och  31 
an^sti  kv  1S90. 

ünder  ordinarie  skogsinstruktören  i  östra  distriktet 
beviljad  tjenstledighet  erhöll  jag  föfordnande  af  Forst- 
styrelsen  att  handhafva  de  vid  skogsinstraktörsbefatt- 
ningen  förekommande  ärenden  under  5  m&naders  tid 
frän  den  1  april;  och  hade  vid  mitt  emottagande  af 
tjensten,  8  ansökningar  om  skogsinstmktörsbiträde  tili 
10  skilda  lägenheter  inlemnats.  Dessutom  äterstodo  fr&n 
färeg&ende  är  ett  antal  förrättningar,  som  icke  kunnat 
ntföras  i  anledning  af  skogsinstmktörens  ir&kade  sjuk- 
dom.  Sedan  förfrägan  blifvit  gjord  huravida  dessa  för- 
rättningar  skulle  utföras  ander  sommaren  1890  eller  icke, 
anmälde  n&gra  af  fSregäende  &rs  reqvirenter,  att  de  ännu 
önskade  förrättningames  ntförande.  Härigenom  blefvo 
fbrrättningsställenas  antal  18,  hvilka  alla  upptogos  i  rese- 
planen,  som  oförändrad  godkändes  af  Forststyrelsen. 

Förrättningame  vidtogo  derp&  den  28  maj  och  ut- 
fDrdes  i  följande  ordning: 

l:o)    Heinola  stads  skogar  i  8:t  Michels  län. 

Stadsfnllmägtiges  sekreterare  hade  anh&llit  om  in- 
stmktion  för  den  för  stadens  skogar  antagna,  fr&n  Evois 
skogvaktareskola  utdimitterade  skogvaktaren. 


67 

S4dan  Instruktion  uppgjordes  och  den  af  skogvak- 
taren  för  Lepiö  skogsskifte  upprättade  skogskartans  till- 
förlitlighet  nndersöktes,  i  anledning  hvaraf  anvisningar 
vid  skogsmätningsarbetets  utförande  afg&fvos. 

2:o)  Perheniemi  gods  i  littis  socken  af  Nylands  län  j 
reqvirent,  Agronomen  L,  Str&hle. 

Jämte  skogvaktaren  besöktes,  p&  ett  enda  undan- 
tag  när,  samtliga  afverkade  ärshyggesytor  för  att  gran- 
ska  html  afverkningame  blifvit  ntförda;  ett  nytt  block 
indelades  och  tvenne  andra  besigtigades,  hvilka  likväl  i 
anseende  tili  kartomas  otillförlitlighet  icke  künde  in- 
delas,  förrän  ny  affattning  skett,  hvarmed  skogvaktaren 
skulle  sysselsättas  vid  lämplig  &rstid.  —  En  skriftlig 
promemoria  för  skogsskötseln  ander  det  närmaste  &ret 
iipprättades. 

3:o)  Sippola  gärd  i  Sippola  socken  af  Wihorgs  län, 
tillhörande  Kapten  A.  von  Daehn. 

Förrättningen  gälde  att  ntse  afverkningsplatser  för 
de  närmaste  &ren  och  förordades  afverkning  bland  annat 
&  en  del  kärrmarker,  der  granskogen  börjat  uttorka,  samt 
öfverständare-afverkning. 

4:o  och  5:o)  Summa  och  Stor-Tavastila  egeniomar  i 
Wekkelaks  och  Kymjnene  socknar  af  Wiborgs  län,  tillhö- 
rige Ministerstatssekreteraren  Baron  Th.  Brunns  arf- 
vingar. 

Hyggen  och  kulturen  granskades  och  ä  Stor-Ta- 
vastila  besigtigades  den  del  af  skogen,  som  blifvit  ifr&- 
gasatt  att  komma  tili  afverkning  under  de  närmaste  &ren. 
Det  är  ett  nöje  att  se  silväl  de  lyckade  kulturema  af 
lärkträd  och  tall  som  för  öfrigt  skogens  v&rdade  tillst&nd 
p&   dessa  lägenheter.   —   En   skriftlig  promemoria   tili 


es 

■ 

efterrättelse  vid  skogshashällningen  under  det  närmaste 
4ret  uppgjordes. 

6:0  och  7:o)  Harjus  jordbruksskola  och  Hemmanet 
N:o  1  i  Jörvenkylä  hy  af  Wederlaks  socken  och  Wibofys 
län;  det  förra  tillhörande  kronan,  det  sednare  Jordbruks- 
skoleföreständaren  E.  Andersin. 

Förrättningame  skulle  omfatta  indelning  af  lägen- 
hetemes  skogar,  men  emedan  storskiftet,  som  hade  an- 
tagits  blifva  slutfördt  pä,  v&ren,  ännu  ej  blifvit  k  mar- 
ken verkstäldt  ocb  enligt  erh&llen  underrättelse  först  pi 
höstefi  skulle  komma  tili  utförande,  mäste  förrättnin- 
game uppskjutas  tili  ett  följande  &r.  Färden  ställdes 
derfbre  tili 

8:0)  Niemenlautta  egendom  i  Säkkijärvi  socken  af 
Wiborgs  län,  äfven  tillhörande  Herr  E.  Andersin. 

Förrilttningen  bestod  i  att  tillsammans  med  egaren 
granska  afverkade  trakter,  kulturer  m.  m.  Ofverallt 
syntes  spar  af  egaren  s  för  vära  förhäUanden  ovanliga 
intresse  för  sin  skog,  hvarföre  det  är  desto  beklagligare 
att  den  häftiga  stormen  den  2  jnli  härstädes  enligt  app- 
gifb  förorsakat  stora  skador. 

9:o  och  10:o)  Hemmanen  'N.ris  4 — 6  i  Waltola  hy 
af  Hiiiola  socken  och  Wiborgs  tön,  tillhörande  Landtmä- 
teriinspektören  V.  Helenins. 

Hemmanens  r&  i  rä  med  hvarandra  liggande  utskog, 
omfattande  omkring  373  tunnland,  besigtigades  och  in- 
delades  för  fcrakthygge,  hvarvid  ärshyggen  uimärktes  p& 
karten  för  att  efter  behof  utstakas. 

Uro)  PortUa  hemman  i  Tohmajärvi  socken  af  Kuopio 
län,  tillhörande  apothekaren  K.  J.  Nyman. 

I  anledning  af  karelska  jämvägsliniens  sträcknipg 
genom   d«  af  «kogsinstrnktören  A.  B.  Heikel  vid  indel- 


69 

Hingen  &r  1886  utstakade  ärshyggena  hade  egaren  aih* 
hillit  om  rid  för  afhjelpande  af  den  störing  detta  för- 
orsakat  i  hyggesföljden.  Ärshyggena  beeöktes  derföre 
och  det  blef  beslntftdt  att  förflytta  hyggena  tili  annat 
Ställe. 

12:o  och  13:o)  Kyrkoherde-  och  Kapeüans-bolet  i  Toh- 
majämi  socken  af  Kuopio  län. 

Kyrkostämman  i  socken  hade  genom  Apothekaren 
E.  J.  Nyman  anhällit  om  indelning  af  prestabolens 
skogar. 

Emedan  närmare  löreskrifter  om,  hvad  vid  eckle*- 
siastika  boställsskogars  indelning  bor  iakttagas,  ioke 
ännn  blifvit  utfärdade,  samt  dessutom  definitiva  hushäU* 
ningsplaners  nppgörande  för  eckleeiastik^statens  skogat 
icke  kan  anses  falla  inom  skogsinstrnktörens  verksam> 
hetsomr&de,  uppgjordes  blott  en  interimsplan  för  kyrko* 
herdebolets  skog  att  gäUa  tills  derom  annorlnnda  be- 
stämmes. 

Kapellansbolet  var  i  afsaknad  af  säväl  karta  som 
kartabeskrifning  och  enligt  uppgift  finnas  sädana  ej 
heller  att  tillgä  hvarken  ä  länelandtmäterikontoret  eller 
vid  landtmäteriöfverstyrelsen,  hvarj&mte  r&ema  voro 
osäkra,  hvarföre  nägonslags  indelning  nn  icke  künde 
ifr&gakomma.  Anvisning  om  sättet  att  anskaffa  karta 
meddelades  derföre. 

14:o)  Laurüa  hemman  i  Tohmajärvi  socken  af  Kuopio 
län,  tillhörande  Hemmansegaren  Simo  Waronen. 

Tillsammans  med  egaren  genomvandrades  hemma- 
nets  skogsskiften,  hvarunder  fördelame  af  ett  ordnadt 
skogsbruk  framhöUos.  Derefter  indelades  skogen  för 
trakthygges  afverkning  och  en  Ärshyggesföljd  af  10  &rs 
^yggö^    afskildes    genom   en  hush&Uningslinie  fr&n  den 


70 

öfriga  skogsmarkeü,  men  i  brist  p&  arbetsfolk  künde  de 
skiJda  ärshyggena  icke  atstakas  utan  anvisades,  huru 
detta  lättast  vid  tillfälle  künde  ske. 

15:o)  Heikkilä  nigtMÜ  i  Kangaslampi  kapeU  af  8:t 
Michels  län,  tillhörande  Vicehäradshöfding  E.  W.  Sopanen. 

Pä  resa  genom  Nyslott  tili  förrättningsstäUet  an- 
träffades reqvirenten,  som  omförmälde,  att  msth&llets 
r&er  voro  helt  och  hallet  igenväxta  och  osäkra,  emedan 
flere  rösen  icke  künde  igenfinnas,  samt  en  del  af  skogs- 
marken  dessutom  omtvistad;  att  han  anh&Uit  om  landt- 
mäteri&tgärd  for  af hjelpande  af  dessa  olägenheter,  men 
att  de  härtiU  förordnade  landtmätarene  ännu  ej  haft  tid 
att  atföra  förrättningen,  hvilken  likväl  borde  blifva 
verkstäld  p&  hosten,  hvarföre  ansägs  lämpligt  att  upp- 
skjuta  indelningen  tili  ett  iöljande  är,  synnerligast  som 
det  ifrägasatta  trakthygget  ej  genast  künde  vidtaga. 

Efter  denna  förrättning  skulle  enligt  reseplanen 
förrättningen  &  Halola  egendom  i  Maaninka  socken 
hafva  varit  i  ordningsföljd,  men  emedan  egaren  tili  sist- 
nämnda  lägenhet,  hvilken  är  bosatt  inom  Abo  län,  i 
bref  uttalat  önskan  att  vara  närvarande  vid  förrättnin- 
gen och  blifvit  underrättad  att  denna  skulle  vidtaga 
först  1  vecka  sednare,  beslöt  jag  utföra  förrättningame 
i  Kangasniemi  socken  dessförinnan. 

16:o  och  17:o)  Kyrkoherde-  och  Kapellans-bolet  i 
Kangasniemi  socken  af  S:t  Michels  län;  reqvirent  Eyrko- 
herden  K.  Hj.  von  Pfaler. 

Församlingsboame  hade  pä  kyrkostämma  beslutat 
anlita  forstman  för  utrönande  at  huruvida  groft  gran- 
virke  frän  vissa  uppgifna  skogsskiften  künde  utan  men 
för  skogen  försäljas  för  bildande  af  byggnadsfonder  för 
boställena. 


71 

I  anledning  häraf  besigtigades  Bäväl  kyrkoherde- 
8om  kapellans-bolets  skogar.  Frän  kyrkoherdebolets 
skog  ansage  försäljning  icke  lämplig,  emedan  der  icke 
f örefinnes  mera  för  afsalu  egnad  skog  an  att  den  väl  kan 
användas  tili  husbehof  ander  den  närmaste  framtiden, 
hvaremot  försäljning  af  den  grofva  granskogen  samt 
st&ndtorra  stammar  frän  kapellansbolets  skog  tillstyrk- 
tes,  emedan  bolet  synnerligen  är  i  behof  af  en  byggnads- 
f  ond  genom  de  omfattande  nybyggnader  ocb  reparationer, 
som  i  en  snar  framtid  förestä  och  hvartill  virke,  oafsedt 
forsäljningen,  nog  förefinnes  i  skogen. 

18:o)  Halola  egendom  i  Maaninka  socken  af  Kuopio 
län,  tillhörande  Herr  J.  A.  Andersson. 

Skogsmarken  besigtigades  och  hemskogsskifbet  in- 
delades  för  trakthygges  afverkning,  hvarj&mte  5  irshyg- 
gen  med  2  ärig  afverkningstid  hvarje  ntstakades. 

Ruovesi  den  27  Februari  1891. 

Hjalmar  Carpelan. 


Skogs]^ant5rens  värksonhet  är  1890. 


Suomen  Hets&nhoitoyhdisfyksen  metsänistnttajan  Tuosi- 
kertomus,  vnodelta  1890. 

l:si.    Suomen  Metsäaihoitoyhdistyksen  johtokunnan 

antaman  määräyksen  mokaan  lähdin  maanviljeliä  £arl 

Paturin  tykö  Janakkalan  pitäjään  ja  saavain  sinne  14 

päiyftnä  Huhtikuuta^  jossa  annoin  neuvoja  puunsiementen 

kokoamisessa  ja   s&ilytt&miseBsä,   poiden  istuttamisessa^ 

puunsiementen  kylvämisess&,  taimilavaifi  valmistamisessa 

ja  maan  valmistamisessa  kylvölle.    Run  omistaja  oli  an* 

tanut  hakata  ertiällä  kankaalla,  jolla  oli  kasvanut  mänty- 

ja  kuusimetsää  ja  aikonut  kylvää  sen  koivun  siemenillä^ 

niin  kehoitin  hänen  kylvämään  sen  m&nnyn,  kuusen  ja 

koivun  siemenillä  sekaisin,  kuin  maa  oli  enemmän  kui- 

vaa  hiekkakangasta  ja  peräti  sopimatoin  koivuUe  kasvu* 

paikaksi.    Kuin  kylvettäVällä  inaa-alaila  oli  puutavaroita 

ajamatta    ja    muutoin    puhdistamatoin,   jätettiin   kylvä- 

minen    omistajan    tehtäväksi,    saatuansa   neuvoja    siinä» 

Toimitus  kesti  yhden  päivän. 

2:si.  Huhtikuun  15  päivänä  saavuin  Maanviljeliä. 
C.  G-.  Christierson'in  omistamaan  Eirkkoniemen  karta- 
noon,  Lohjan  pitftjään,  jossa  kylvettiin  40  tynnyrin  alaa 
maata,  männyn  ja  kuusen  siemenillä ;  johon  kylvettiin 
67  ß  männyn  ja  30  3*  kuusen  siementä.  Maa  oli  kuiva 
hiekkanummi,  aukeaksi  hakattu  noin  203  tynnyrin  alaa. 


73 

pääasiallisesti  kasvanut  eunen  znänty  ja  kunsipaita.  Työ 
kesti  5  päivää. 

3:8i.  HuhtikuTm  20  päivänä  saavuin  Tuomari  G. 
Palmgren^in  tykö,  Germundsvedja  nimiseen  Ejniunun- 
puustelliiB,  Pemiän  pitäjään,  jossa  kylvettiin  1  ^/^  tyn- 
nyrin  alaa  maata  männyii  siemenillä,  johon  käytettiin 
4  S  siementä.  Annettiin  uenvoja  pnunsiementen  kokoa- 
misessa  ja  kylvämis  tavoissa,  pauntaimien  istuttcunisessa, 
ynnä  muissa  metsän  hoitoon  kuuluvissa  toimiRsa.  Toi- 
mitus  kesti  2  päivää. 

4:si.  Huhtikuun  24  päivänä  saavuin  maanviljeliä 
A.  Wahren'in  perillisten  omistamaan  Kojon  kartanoon, 
Tammelan  pitäjään,  jossa '  kylvettiin  5  tynnyrin  alaa 
maata,  johon  käytettiin  12  'S  männyn  siementä.  Työ 
kesti  2  päivää. 

5:si.  Huhtikuun  27  päivänä  saavuin  maanviljeliä 
Axel  Wahren'in  omistamaan  Matkun  Greivilän  kartanoon, 
ürjalan  pitäjään,  jossa  istutettiin  500  kapl.  Siperian 
Lehtikuusen  ja  50  kapl.  Pihtakuusen  taimia  ja  laitettiin 
taimimaa,  johon  kylvettiin  3  S  männyn,  2  S  Cembra- 
männyn,  2  S  kuusen  ja  muutamia  luotia  Lehtikuusen 
siemeniä.  Kylvettiin  12  tynnyrin  alaa  maata  männyn 
ja  kuusen  siemenillä,  johon  käytettiin  20  S*  männyn  ja 
10  S  kuusen  siementä.    Työ  kesti  4  päivää. 

6:si.  Toukokuun  1  päivänä  saavuin  Euvenöri  T. 
Costiander'in  kartanoon  Nuutajärvelle,  ürjalan  pitäjään, 
jossa  kylvettiin  12  tynnyrin  alaa  maata  männyn  ja  kuu- 
sen siemenillä,  johon  käytettiin  22  S  männyn  ja  10  'S 
kuusen  siementä.  Maa  oli  hakattuna  aukeaksi  10  vuotta 
ottamatta  uutta  metsän  kasvua.    Työ  kesti  2  päivää. 

7:si.  Toukokuun  5  päivänä  saavuin  Koskipään 
kartanoon  Gustaf  Adolfin  pitäjään,  joissa  kylvettiin  2^/2 


74 

tynnjrrin  alaa  maata  mäunyn  siemeuillä,  johon  käytettiin 
7  ^/2  ^  siementä.    Työ  kesti  1  päivän. 

8:8i.  Toakokuun  8  päivänä  saavuin  Maakaappias 
0.  D.  Mahlberg'in  omistamaan  Kolkanlahden  taloon 
Saarijärven  pitäjään,  jossa  kylvettiin  8^/2  tynnyrin  alaa 
maata  männya  siemeniUä,  johon  käytettiin  10  ^  sie- 
mentä. Kylvettävä  maa  oli  vanha  Easkimaa,  noin  10 
vuotta  oUut  karjan  laitumena  ja  on  sitä  vieläkin.  TääUä 
Jos  missään  on  hyvin  paljon  aukeita,  vanhoja  kaskiahoja 
ja  palaneita  kangas  maita  ilman  metsää.  Työni  kesti  2 
päiväft. 

9:si.  Maanviljeliä  E.  Nahkolan  taloon  saavuin 
Toukokuun  12  päivänä  Pirkkalan  pitäjään,  jossa  kor- 
jattiin  viimme  vuonna  laittamani  taimimaa  ja  kouln- 
tettiin  1,000  kapl.  männyn  ja  1,000  kapl.  kuusen  taimia. 
Toimitus  kesti  2  päivää. 

10:si.  Toukokuun  18  päivänä  saavuin  Bossin 
Kruunupuustelliin  Mouhijärven  pitäjään,  jossa  istutettiin 
2,000  kapl.  männyn  ja  1,000  kapl.  kuusen  taimia;  tämä 
istutus  tehtiin  noin  20  vuotta  sitten  hakatuUe  hakkaus- 
alalle,  jolle  muutamia  taimia  oli  ennen  noussut,  vaan  ei 
tarpeeksi,  jonka  tähden  täytyi  käyttää  apuistutusta. 
Maa  oli  istuttamiselle  joksikin  sopivaa,  hyvin  puhdistettu 
hakkausten  jälkeen.  Muutoin  oli  siemenpuiden  jättä- 
minen  jätettynä  puustellin  vuokraajan  haltuun,  joka  ei 
ymmärtänyt,  tahi  ei  muutoin  tahtonut  jättää  siemen- 
puuksi  kelvoUisia  puita,  joka  näyttää  suuresti  vaikutta- 
neen  maan  uuteen  metsän  kasvuun.   Työ  kesti  1  päivän. 

ll:ta.  Toukokuun  20  päivänä  saavuin  Pispan 
Kruununpuustelliin  Mouhijärven  pitäjässä,  jossa  istu- 
tettiin 1,000  kapl.  männyn  ja  1,000  kapl.  kuusen  taimia. 
Maa   oli   samoin   kuin  edellisessäkin  vanha  hakkausala, 


75 

vaan  muutoin  niin  kallioinen,  että  istutus  oli  siellä  hyyin 
vaikeaa.  Sitten  saavuin  Toukokuun  22  päiväuä  Paus- 
tellien  tarkastaja  J.  E.  Bichterin  tykö,  Pakkasen  karta- 
noon  Hämeenkyrön  pitäjään,  jonka  toimesta  ja  kustan- 
nuksella  edellä  klrjoittamissani  Kruununpuustelleissa 
istutus  toimitettiin.  Hänen  luonansa  tarkastin  viimme 
kesänä  laittamani  taimimaan  ja  sen  hoidossa  annoia 
neuvoja. 

Näin  oli  kevätsuvi  työni  loppunut  ja  aikaisen  kesän 
tu  Ion  tähden  olikin  se  toimelleni  mitä  sopivinta  Puun 
siementen  puutosta  meidän  tavallisilta  metsäpuiltamme 
ei  oUut,  jota  vastoin  Pinus-Larix,  ja  Pinus-Pichtan  sie- 
meniä  puuttui,  joita  ei  saatu  oUenkaan.  Mitä  taas  puuu 
taimiin  tulee  on  niitä  oUut  runsaasti  EvoUa,  Mustialassa 
ja  Nokiassa  y.  m.  saatavina.  Puunsiementen  hinta  on 
oUut,  männyn  siemenet  2 — 2,5  o  p.  ^  ja  kuusen  siemenet 
1  m. — 1,50  p.  S^.  Puuntaimien  hinnat  ciiden  suuruuden 
mukaan. 

l:si.  Syystoimeni  alkoivat  Syyskuun  1  päivänä 
Kuvemööri  T.  Costiander'in  kartanossa  Nuutajärvellä 
Urjalan  pitäjässä,  jossa  toimiu  kaikellaisissa  eri  toimissa 
yhteensä  neljä  päivää. 

2:8i.  Syyskuun  8  päivänä  saavuin  Maanviljeliä 
Axel  Wahren'in  omistamaan  Matkun  Eeivilän  kartanoon 
Urjalan  pitäjään,  jossa  istutettiin  400  kappaletta  Sibirian 
lehtikuusia  ja  200  kapl.  Pihtakuusta  ja  korjattiin  taimi- 
maata  ynnä  muuta.    Toimitus  kesti  5  päivää. 

Sisi.  Syyskuun  15  päivänä  saavuin  Maanviljeliä 
C.  Ö.  Christierson'in  kartanoon  Lohjan  pitäjässä  Kirkko- 
niemessä,  jossa  istutettiin  100  kapl.  Sibirian  lehtikuusta 
ja  100  kappaletta  pihtakuusta,  kuin  nxyöskin  tarkastin 
keväällä  kylvättämäni  maa-alan  joka  oli  noin  40  tynny- 


76 

rin  alaa,  ja  huomasin  että  kylvetty  maa-ala  oli  ainoas- 
taan  tiiottäuut  lioin  kolinannen  osaii  taimia  siitä  mitä 
voimme  toivoa,  johon  ehkä  oli  ollüt  syynä  pitkäUinen 
kuivuus  keväsuvesta,  jolloin  siemenet  olivat  jüüri  itniisa 
saaneet  maan  pintaan.  Yästa  myöheminin  kesällä  ilmaaii- 
tui  taimia  siellä  ja  täällä  küin  oli  tüUut  ninsaammin 
sadetta;  näytti  siltä  kuin  ne  siemenet,  jotka  olivat  tuotta- 
neet  taimen,  olivat  tuUeet  tavallista  syvemmälle  multaan. 
Kuin  kylvettävä  maa  oli  aivan  kuivaa  hiekka  nummea 
ehdoittelin  sen  omistajalle,  että  hän  rupeaisi  käyttämään 
enemmän  istutusta  kuin  kylvämistä,  jonka  tähden  esitin 
hänen  ensikevänft  laittamaan  Kirkkoniemeen  taimitarhan 
ja  päätimme  että  ensitulevana  kevännä  koetettaisiin  kylvä- 
mistäkin  vähemmässä  määrässä  ja  että  saataisiin  yhä 
varmempi  käsitys  seu  onnistümisesta.   Työ  kesti  2  päivää. 

4:si.  Syyskuun  18  päivänä  tulin  Kapten  William 
Euthin  omistamaan  Karhulan  kartanoon  Eymin  pitäjässä, 
jossa  istutettiin  300  kapl.  Sibirian  Lehtikuusia,  300  kapl. 
Pihtakuusta,  140  mäntyä  ja  500  Tavallista  kuusta  y.  m.? 
kaikki  kartahon  luona  olevaan  puistoon;  työ  kesti  viisi 
päivää. 

5:si.  Yesikosken  kansakouluUa  Loimijoella,  Loka«- 
kuun  20  päivänä,  jossa  kylvettiin  kansakonluoppitaitten 
kanssa  1  ^1^  S*  männyn  ja  1  V2  ^  kuusen  siementä  ruutü- 
kylvöUä,  sikäläisen  Vaivaistalon  maalle  ja  samälla  pidin 
lujennon  kouluhuoneella  metsänkylvämisestä  ja  istuttami- 
sesta,  puun  siementen  kokoamisesta  ja  säilyttämisestä, 
ynnä  muista  metsän  hoitoon  kuuluvista  asijoista.  Sa- 
mälla oli  aikomukseni  käydä  kaikilla  kolmella  Loimijoen 
kansakouluUa,  vaan  seuraavana  yönä  satoi  lunta  ja  tuli 
nun  kylmä  että  täytyi  jättää  ne  ensikevääseen  ja  kuin 
kansakoulan  jobtokunta    tabtoi,    että  ensikevänä  laitet- 


77 

taisiin  sinne  taimi  tarhaa,  nun  päätimme,  että  samalla 
kylvökin  toimitetaan  ja  johon  siellä  on  jo  siemenet. 
Istutettaani  senjälkeen  Matkun  kartanossa  muutaman 
sadan  koivuja  kaunistakseksi  maantien  reunoille  olivat 
tämän  vuoden  istuttajatoimeni  loppuneet,  josta  annan 
tässä  alempana  laettelon  taimi-  ja  siemenmääristä, 
maa-alan  laveudesta  ynnä  znuista: 

Vnoden  ajalla  on  mete&nistuttajaa  pyydetty  kahdek- 
saantoista  eri  toimitus  paikkaan,  jotka  ovat  oUeet  kuu- 
dessa  Läänissä,  niistä  oj;!  enpikc^Aji^  jäänyt  yksi,  nimit- 
täin  Maanviljeliä  Waasastjema,  Kemiön  pitäjäss  & 
Bömma.  Hänen  omasta  pyynnöstänsä  tahtoo  hftn  ensike- 
vän^id  metsänistuttajan  apua,  ja  samoin  LoioiiJQen  kansa- 
koulun  johtoku^t^^ 

^äisaä  seitsemässfttoista  toipiitaspaikassa  ou  knlimut 
35  työp^vää  j^  matkoilla  43  matkapäivää. 

Paunsiemeaellft  kylvettiin  76  V2  tynnyrin  alaa  maata, 
joho^  käytettiin  146  Va  ^  männyn,  53  Va  ^  kuusen  ja 
2  S  Cembra  m^I^lyn  siemeniä. 

Ja  istutettiin  1,300  kapl.  I^ehtikuusen,  650  kapl. 
Pihtakuusen,  4,140  kapl.  mtonyn  ja  3,500  kapl.  knujsen 
taimia. 

Pirkkftlassa  10  päivä  Joulukuuta  1S90. 

Ä.  Wäyrynen. 


Försök  att  med  elektricitetens  tilUgelp  drifva 

växter« 

Af 

Ed.  Fr.  BxLne1)erg'). 
Meddeladt  af  K.  J.   N, 

Anledningen  härtill  har  Hr  B.  f&tt  af  de  tilliörene 
gjorda  bekanta  rön  af  herrar  Mambrai,  NoUet,  Jalla- 
bert,  Bo8e>  Menon  och  Pivati,  hvilkas  riktighet  han  väl 
icke  vill  rent  af  beetrida,  men  anser  dock  de  förstnäm- 
das  deraf  dragna  siutsats,  att  elektriciteten  befrämjar 
plantomas  växt,  och  den  senares,  att  hon  förorsakar 
enderas  ovanligen  starka  utdnnstning,  om  icke  för  stridiga, 
dock  för  alltför  allmänna.  Af  ett  enda  försök  med  hampa 
och  bl&  mais  har  han  tunnit  att  elektriciteten  hindrar 
deras  tillväxt.  Till  att  finna  hvad  verkan  hon  m&nde 
hafva  p&  skalfnikt,  har  han  anstält  ett  försök  med 
mandlar.  Han  beskrifver  här  ej  allenast  de  verktyg  och 
instnimenter  han  betjenat  sig  af,  utan  ock  väderlekens 
beskaüenhet  under  den  tiden  med  alla  andra  inlöpande 
omständigheter.  Till  att  finna  elektricitetens  8t3nrka, 
har  han  sjelf  inrättat  en  s&kallad  elektrometer,  emedan 
han  ansett  flr  Waitzes  för  otillräknelig  och  Hr  NoUets 


I 

I  ^)  XJtdrag  UT  „Den  Svenska  Mercurius,  tredje  arg&ngens  for- 


sta  del,   best&ende  ai  m&nadema  Julius,  Augustus  och  September 
1757«  (pag.  210,  211  och  212). 


79 

för  nog  konstig  och  ovig,  af  hvilken  senare  han  dock 
tillika  betjenat  sig,  samt  visar  hnru  han  derefter  an- 
sedt  den  starka,  den  medelm&ttiga  och  svaga  elektrici- 
teten.  Heia  försöket  har  varat  inemot  sex  m&nader, 
och  anför  Hr  B.  omständligen  alla  de  förändringar, 
som  dervid  nästan  dagligen  föreg&tt.  Efter  hans  tanke 
finnes  deraf,  att  de  elektricerade  plantoma  kommit 
först  upp  och  skjutit  mestadels  fortast:  att  flera  af  de 
elektricerade  an  de  oelektricerade  uppkommit;  att  ingen 
af  de  senare  gjort  8&  stora  skott  om  dygnet,  ej  heller 
hunnit  tili  den  höjd  som  de  andra;  att  sedan  kölden 
tagit  tili  och  elektricitetens  styrka  af,  har  de  elektri- 
cerade plantomas  tillväxt  saktat  sig;  att  de  elektricerade 
plantoma  ej  förlora  i  grofhet  och  stadighet  emot  de 
oelektricensde,  tvärt  emot  Hr  Nollets  rön,  som  tyckt  de 
förra  vara  spftdare  an  de  senare;  att  medium  af  de  elek- 
tricerade plantomas  växt  är  82  och  en  half,  d&  medium 
af  de  oelektricerades  ftr  allenast  53  tv&  tredjedels  linea 
p&  lika  tid,  när  de  förra  blifvit  elektricerade  491  g&n- 
ger.  Men  om  det  just  är  elektriciteten,  som  förorsakat 
skyndsamheten  i  plantomas  växt,  tror  Hr  B.  ankomma 
p&  flera  rön,  s&  ock  p&  den  händelsen  den  excessiva 
elektriciteten  dessa  plantor  f&tt,  varit  orsaken  tili  deras 
hastigare  tillväxt,  om  icke  en  lika  stör  defektiv  elek- 
tricitet  pä  plantor  gör  deras  tillväxt  senare,  d&  alla  an- 
dra omständigheter  äro  lika.  Yid  ätskilliga  försök  med 
elektricerade  blomster  har  Hr  B.  icke  kunnat  märka 
att  elektriciteten,  s&som  Hr  Pivati  p&st&r,  ästadkommer 
en  ovanlig  saliemas  utdunstning,  medan  de  under  elek- 
triciteten ej  luktat  starkare  an  eljest,  och  det  af  de 
elektricerade  plantomas  löf  utg&ende  rödblä  skenet,  som 
den   senare   anser   som   en   verkan   af  det  hos  plantan 


80 

öfverflödande  aaltet,  svaflet  eller  oljan,  menar  Hr  B.. 
vara  intet  annat  an  det  som  alltid  sker  vid  elektriciteten, 
i  det  hon  fr&n  spetsiga  kanter  visar  sig  lysande  med 
ett  rödbl&tt  sken,  ofta  utan  kroppens  vidrörande. 


Da  i  senaste  tid  högst  intressanta  upptäckter  i  växt- 
fysiologiskt  hänseende  blifvit  gjorda  angäende  växtemas 
fbrhällande  tili  det  elektriska  Ijuset,  torde  ofvanst&ende 
meddelande,  s&som  belysande  samma  fräga  i  historiskt 
afseende  fort  Jena  beaktande. 

Red, 


♦♦♦♦♦»♦♦ 


Insekthärjningar. 

Af 

F.  K.  Lagerlslad. 

Da  insekthärjningania  linder  senaste  sommar  i 
IValkjärvi  socken  väckt  stör  uppmärksamhet,  p&minna 
mig  flessa  om  ett  nppträdande  af  oUonborren  (Melo- 
lontha  Hippocastani)  i  ovanlig  myckenhet  &r  1879  i  grann- 
socknen,  Kivinebb.  Som  kännedom  liärom  kan  vara  af 
allmänt  intresse,  vill  jag  delgifva  de  anteckningar  jag 
-derom  gjort. 

V&ren  1879. 

OUonborren   (M.   Hippocastani)   visat  sig  i  ovanlig 

myckenhet.    PS.  en  förmiddag  samlade  jag  under  unge- 

fär   1  timmes  tid  360  stycken.    Af  dessa  hade  138  hals- 

skölden  mer   eller  mindre  bnin  och  hos  en  del  var  den 

tili    och   med    helt  och  h&Uet  af  denna  färg.    Föttema 

voro   hos    ett   f&tal  svartaktiga.    P&  mon  mellan  Kauh- 

järvi    och   Puhtola  by  vistades  de  i  ofantlig  mängd  p& 

vid    vagen   växande   löfträd.     I   synnerhet   voro  en  del 

alar    fnllkomligt   afätna,    sä.   att  endast  bladskaften  och 

smärre  bladflisor  sutto  kvar  vid  grenama  och  äfven  p& 

de  flesta  björkar  hade  oUonborrama  afätit  bladen  i  top- 

pen    af   träden.     Till   och   med   rönnblom   och   tallbarr 

tycktes    de    icke  försmä.     Pä   tall   säg  jag  dock  endast 

<enstaka    exemplar.     P&   samma   mo   räknade  jag  pä  en 

enda  al  af  ungefär  8'  höjd  n&gra  och  nittio  oUonborrar. 

6 


82 

Oaktadt  de  voro  temmeligen  däsiga  om  dagen,  säg  man 
alltid  en  eller  annau  pä  flygt  äfven  denna  tid.  Det  pä- 
stäs  att  en  karl,  som  en  afton  äkande  passerat  kultur- 
lältet  vid  Haukjärvi  mött  en  s&  stör  svärm  ollonborrar 
att  hasten  skyggat  och  han  med  möda  fätt  den  att  g& 
fram.  Sjelf  hade  han  skyddat  sitt  ansigte  med  armen ^). 
Bonn  har  detta  är  (1879)  i  en  stör  del  af  södra 
Finland  i  ovanlig  mängd  varit  besvärad  af  bladlöss,  sä 
att  bladen  vridit  sig  ihop  och  delvis  torkat  samt  träden 
derigenom  fätt  ett  tynande  utseende. 


^)  Oaktadt  jag  uudersökte  och  fängade  stora  massor  ollon- 
borrar, künde  jag  icke  upptäcka  n&gon  annan  art  an  hippocastanL 


Det  Gayerska  blädskogsbruket  med  gruppvis 

föryngring. 

Bref  £r&n  Bayern  af  T.  J.  Blomqvilt. 

P&  det  allmänna  tyska  forstmötet  i  Kassel  är  1890 
ingick  uti  diskassionRprogrammet  bland  annat  äfven 
frägan  om  betydelsen  af  ^et  Gayerska  blädskogsbruket. 
Men  äfven  pä  m&nga  andra  h&U  har  denna  fräga  blifvit 
förem&l  för  vidlyftiga  diskussioner  och  försök. 

üti  ätskilliga  „forstamf^,  eller  revier,  af  konnnga- 
riket  Bayern  har  detta  bruknings-sätt  redan  blifvit  in- 
fördt;  och  har  det  sina  ifriga  f&rsvarare  men  äfven  sina 
motstindare.  Isynnerhet  uti  revieret  Siegsdorf  af  Re- 
geringsbezirket  Oberbayem,  samt  revieret  Kelheim-Nord 
af  regeringsbezirket  Niederbayem  har  man  redan  sedan 
längre  tid  afverkat  och  föryngrat  enligt  detta  bruknings- 
sätt.  Üti  dessa  tv&  revier  kan  man  äfven  tydligast 
iakttaga  följdema  af  detsamma. 

Denna  form  af  rationel  blädning  bär  sitt  namn  af 
Professom  vid  Ludwig-Maximilians  üniversitet  i  Mün- 
chen Doktor  K.  Gay  er,  hvilken  är  upphofsmannen  tili 
denna  hush&Uningsmetod. 

N&gra  upplysningar  om  de  lokala  förh&llandena  uti 
„forstamt^  Siegsdorf  torde  här  vara  p&  sin  plats,  tjä- 
nande  tili  grund  för  följande  korta  beskrifning  af  den 
gruppvisa  blädningen  i  nämnda  revier. 


84 

„Forstamt"  Siegsdorf  är  beläget  i  södra  Bayern 
nära  den  Ulla  badorts-staden  Fraunstein.  Ehuru  detta 
Ulla  omr&de  utgör  blott  förbergen  tili  de  bayriska  al- 
perna,  är  dess  höjd  öfver  hafvot  dock  600—1200  meter; 
och  kan  det  i  allmänhet  betraktas  säsom  ett  stärkt  kn- 
peradt  högland.  Det  best&r  af  tvänne  hufvuddelar:  ett 
specialbezirk  Siegsdorf,  samt  ett  af  en  yngre  forstman 
förvaltadt  bezirk  Inzell.  Revierets  totalvidd  är  omkring 
4,200  hektar,  hvaraf  600  hektar  improduktiv  mark,  huf- 
vndsakligast  kala  berg.  Arliga  afverkningsbeloppet  ut- 
gör 20,600  Steer,  eller  15,862  kub.  meter,  ett  med  hän- 
seende  tili  revierets  storlek  och  virkestillg&ng  ganska 
lägt  resultat,  men  hvilket  med  anledning  af  sv&righe- 
tema  för  virkets  nedforslande  frän  bergen  är  omöjligt 
att  förhöjas. 

Jordm&nen  är  för  skogsbruk  särdeles  tjänlig.  I 
geologiskt  afseende  hänföres  den  tili  Tertiärformationen, 
samt  bestär  af  djup  och  lucker  lerkalk-jord.  Omlopps- 
tiden  är  120  &r;  uti  n&gra  distrikt  af  bezirket  Inzell 
dock  144  är,  emedan  ett  högre  läge  och  deraf  beroende 
jordm&nsförhällanden  der  fordra  denna  förhöjning. 

De  fällda  träden  upparbetas  hufvudsakligast  tili 
aftrummade  stockar  af  4,5  och  6  meters  längd,  tili  icke 
aftrummade  af  bögst  9  meters  längd,  äfvensom  klenare 
virke  tili  stänger  och  ved.  Skogen  bestär  tili  största 
del  af  vanlig  gran,  dels  i  rena  bestand  dels  med  inbland- 
ning  af  silfvergran  (Abies  pectinata  D.  C.)  och  bok. 
StäUvis  p&träffas  äfven  lärkträd.  P4  friskare  marker 
växa  lönn,  ask  och  al.  Växtligheten  är  frisk  och  frodig, 
samt  träden  formfylliga  och  qvistrena.  Detta  sista  gäUer 
dock  icke  boken,  hvilken  förekommer  blott  s&som  ytterst 
greniga,  spridda  exemplar. 


85 

Säsom  titeln  redan  antyder,  är  ändamälet  med  detta 
bruhiingS'Sätty  att  genom  gruppvis  föryngring  pä  naturlig 
väg  erhäUa  hlandade  bestand. 

Härvid  bör  man  erinra  sig,  att  den  vanliga  granen 
växer  betydligt  snabbare  an  silfvergranen  och  boken, 
samt  att  man  derför  bör  ska£fa  de  tv&  sistnämnda  träd- 
slagen  nägra  &rs  förspräng. 

Det  gäller,  att  sä  mycket  som  möjligt  följa  natu- 
rens  fingervisning,  eller  att  der,  hvarest  man  ser  att 
natnrlig  bes&ning  inträdt,  medelst  borttagande  af  nägra 
närst&ende  träd  bereda  Ijus  ät  de  uppkommande  plan- 
toma. 

L&tom  oss  följa  Forstmästaren  pä  hans  vandnngar 
i  skogen.  Efter  en  stunde  promenad  befinna  vi  oss  i 
ett  hnggbart  granbeständ,  bestäende  af  80 — 120  ärig 
skog,  normalt  sluten  och  af  irisk  vgxtiighet,  Här  och 
hvar,  der  nägon  liteu  lucka  uppstätt,  finner  man  hvad 
forstmännen  kalla  ;, Auflag'',  eller  bör j  an  tili  äterväxt, 
här  oftast  nnderväxt.  Säsom  redan  antyddes,  söker  man 
tillförst  upp  sädan  anderväxt  af  silfvergran  och  bok. 
Frän  sädana  stallen  borttages  1 — 3  af  de  närmast  stä- 
ende  träden,  och  man  skaöar  säledes  Ijas  ät  de  smä 
plantorna,  hyilka  redan  tvä  ä  tre  är  senare  i  riklig  grad 
ersätta  denna  möda  genom  att  raskt  skjuta  upp  i  höjden, 
samt  bilda  en  grupp  —  eller  ^Horst". 

Sedan  man  sälunda  gifvis  dessa  tvä  trädslag  nägra 
ärs  förspräng,  följer  ordningen  tili  den  vanliga  granen. 
Med  denna  gär  det  betydligt  lättare,  ty  den  växer  snab- 
bare samt  är  icke  utsatt  för  sä  mänga  faror  som  de  smä 
plantorna  af  de  tvä  andra,  ofvannämda  trädslagen,  sä- 
som tili  exempel  topparnes.  afbitande  af  hjortar  och  rä- 


86 

djur,   hvilka   med   synnerlig   förkärlek  tyokas  h&Ua  sig 
tili  desea  trädslag. 

Dälig  eller  tvifvelaktig  underväxt  användes  natur- 
ligtvis  icke.  StäUvis  kan  den  dock  ännu  n&gra  är  bibe- 
hällas  8&8om  ekydd  för  uppkommande  plantor  och  för 
att  motverka  gräsväxt,  men  uppqvistas  vanligen  i  s4- 
dant  fall. 

Före  detta  första  angrepp  p&  beständet  ntföres  ofta 
en  s&kallad  löshuggning  („Loshieb"). 

Om  tili  exempel  ett  bestand  är  6&  stört,  att  man 
icke  i  rätt  tid  hinner  öfvergä  detsamma  modelst  afverk« 
ning  och  föryngring,  synnerligast  som  detta  bruknings- 
sätt  tager  läng  tid  i  anspr&k,  s&  delar  man  beständet  i 
tvänne  eller  flere  delar  genom  en  „Loshieb",  hvilken  ut- 
föres  medelst  kalhuggning  af  en  linie  af  10 — 15  meters 
brädd,  förd  tvärs  igenom  beständet  i  motsatt  riktning 
tili  densamma  hos  de  rädande  vindame.  Ändamälet  med 
denna  löshuggning  är  att  göra  de  pä  hvardera  sidoma 
af  den  upphuggna  linien  befintliga  stammama  sä  rot- 
fasta,  att  de  sedan  vid  den  kommande  gruppvisa  af- 
verkningen  och  förjnigringen  knnna  tjäna  det  längre 
bort  belägna  beständet  tili  skydd  mot  stormar.  Dessa 
smala  kalhuggen  komma  sälnnda  att  uppfylla  samma 
ändamäl  som  de  sä  kallade  „Wirthschaftsstreifen"  i 
Sachsen,  eller  bredhuggna  indelningslinier,  nämligen  att 
möjliggöra  en  af  hvarandra  fullkomligt  oberoende  af- 
verkning  och  föryngring  inom  de  skilda  hushällnings- 
komplexen^  („Wirthschafts-komplexen")  eller  hygges- 
följdeme.  En  del  forstmän,  säsom  tili  exempel  Forst* 
mästaren  i  Kelheim-Nord,  utför  ett  med  löshuggningen 
bra  nog  liknande  hygge,  eller  ett  randhygge  („Sanmhieb^). 
Tvärs   öfver   beständet,    vanligen   i   spetsig  vinkel  mot 


87 

T&dande  vindriktning,  utgallras  en  yta  af  20 — 30  meters 
brädd,  eller  ungeför  trädens  höjd,  hvarvid  minst  baliva 
antalet  stammar  borttagas.  Detta  Ijust-ställda  hygge 
erbjuder  nu  tillfälle  tili  naturlig  bes&niug,  samt  bildandet 
af  rotfasta  stammar  och  utgör  början  tili  den  verkliga 
gruppyisa  blädningen,  med  hvilken  Forstmästaren  börjar 
ö  &r  efter  utförandet  af  detta  randhygge. 

I  den  händelse  nägon  besäning  ännu  icke  egt  rum, 
hvilket  i  täta  best&nd  vanligtvis  är  fallet,  borttagas  här 
och  hvar  enstaka  stammar  för  att  sedan  i  de  härigenom 
nppkomna,  8m&  öppningama  kunna  päräkna  nya  grupper. 
Härvid  väljer  man,  sä  vidt  möjligt,  toppen  af  en  kulle 
eller  kämmen  af  nägon  äsformig  höjd,  en  säkallad 
^Eücken^,  pä  det  man  sedan  matte  kunna  fälla  de  när- 
mast  kringliggande  stammarne  nedför  sluttningame  och 
s&lunde  icke  skada  den  uppväxande  unga  gruppen. 

Afvensä  bor  omnämnas,  att  man  strängt  följer 
<len  regel,  att  omedelbart  efter  en  stams  fällande  bort- 
släpa  densamma  jämte  kringliggande  qvistar  tili  när- 
maste  väg,  pä  det  densamma  icke  m&tte  blifva  qvar- 
liggande   och   förhindra  den  uppkommande  äterväxten. 

Uti  detta  revier,  llksom  öfverhufvudtaget  i  heia 
Bayern,  fästes  synnerligen  stör  vigt  vid  erhällandet 
af  blandade  bestand,  här  fömämligast  bestäende  af 
vanlig  gran  och  bok.  Den  största  fördel  sädana  bestand 
här  medföra  är  skydd  mot  insektskador,  och  dessa  tider 
hufvudsakligast  mot  den  yackra,  men  farliga  Kunnan 
(Liparis  monaca).  De  skador  denna  insekt  utöfvat  i 
Bayern,  Baden  och  Würtenberg  uppgä  tili  ett  värde  af 
flere  millioner  mark.  Sä  finner  man  tili  exempel  uti 
Ebersberger  park  invid  München  en  sammanhängande 
yta  af  mer  an  10,000  hektar  fuUkomligt  kalhuggen,  alt 


! 


88 

en  följd  af  Nunnans  härjuingar.  Olyckligtvis  bestod 
största  delen  af  detta  forstamts  skogar  af  rena  gran- 
bestand.  Hvcu'est  svag  inblandning  af  bok  förefuiinitäj 
8t&  nu  de  enstaka  bokstammame  qvar  pä  stridsplatsen, 
en  här  och  en  der,  ropande  eiter  hvarandra.  De  hafva 
visserligen  nndg&tt  Nunnan,  men  f&  nn  att  göra  med 
fader  Aeolns,  som  just  icke  plägar  vara  altför  barmhertig 
med  ensamt  stäende  träd. 

Hvarest  derför  en  för  naturlig  besäning  duglig  bok 
förefinnes,  borthuggas  de  närmast  kringst&ende  träden^ 
s&  bokstammen  i  fräga  kommer  att  stä  follkomligt  fri^ 
eller  „Elronenfrei".  Här  finnes  nu  tillfälle  för  en  bok- 
grupp  att  bilda  sig,  med  hvilken  man  sedermera  förfar 
pä  vanligt  satt. 

Yid  detta  första  angrepp  p&  beständet,  iakttage» 
säsom  regel,  att  blott  de  äldsta  eller  eljest  sjukliga 
stammame  borttagas,  samt  att  man  ingalunda  matte 
borttaga  altför  mänga  träd  pä  en  gäng,  hvarigenom 
bland  annat  gräsväxten  snart  tager  öfverhand,  hvilket 
i  synnerhet  uti  detta  revier  medför  bögst  ödesdigra  fblj- 
der,  i  ty  att,  med  stöd  af  urgamla  servitutsrättigheter,. 
nägot  öfver  hundra  allmogemän  lata  sin  boskap  beta 
uti  stats-skogame.  I  synnerhet  lida  bokplantorna  myc-» 
ket  häraf,  och  torde  denna  omständighet  i  hög  grad 
vara  orsak  tili  den  ringa  tillgängen  pä  detta  trädslag 
uti  sagda  revier. 

I  den  händelse  beständet  har  ett  för  vindar  ezpo- 
neradt  läge,  lemnas  ofba  en  smal  rand  af  dess  ytterkant 
fullkomligt  oberörd  vid  afverkningen,  för  att  qvarstä  i 
egenskap  af  vindskydd. 

Vid  denna  första,  försigtiga  Ijus-ställning,  om  sä 
fär  sägas,  öfvergär  man  med  afverkning  och  föryngring 


89 

icke  heia  beständet  pä  en  g&ng,  utan  tvärtom  blott  en 
liten  del  af  detsamma.  Härvid  försöker  man  sä  vidt 
möjligt  leda  denna  gruppbildning  fr&n  best&ndets  ena 
ända  tili  dess  andra  uti  breda  bälten  eller  linier,  förda 
i  motsatt  riktning  tili  de  rädande  vindame.  Uti  rena 
bestand  häilas  dessa  bälten  af  gmpper  smalare  an  i 
blandade,  detta  med  hänseende  tili  rena  granbest&nds 
sv&righet  att  motst&  stormar.  I  kuperade  trakter  ledas 
de  sä  vidt  möjligt  fr&n  slnttningames  öfre  del  ned&t 
dalen. 

Angäende  gruppemas  eller  „Horstemas''  form  och 
storlek  gifves  der  naturligtvis  inga  bestämda  eller  abso- 
luta regier.  Deras  form  är  i  främsta  rummet  beroende 
af  terrängibrh&Uanden,  och  anses  en  mera  afrnndad  form 
för  den  bästa^). 


^)  Uti  den  är  1889  utkomna  senaste  upplagaii  af  sitt  arbete 
„Der  Waldbau"  definierar  Professor  Gayer  ordet  „Horst"  pä  föl- 
jande  satt.  En  „Horst"  är  en  genom  trädslag,  älder  och  växtligliet 
ir&n  ett  bestand  sig  skiljande  nnderafdehiing  af  detsamma.  Med 
„Qrupp"  förstär  han  en  liten  „Horst  ;^  och  slutligen,  cm  en  „Horst" 
inakränker  sig  tili  blott  nägra  enstaka  träd,  kallar  han  den  „Trupp". 

Vid  den  „horstvisa"  afverkningen  och  föryngringen  skulle 
man  saledes  kunna  skilja  mellan  1)  „Trupp",  som  uppstär  d&  man 
borttager  de  forsta,  mest  beskuggade  träden,  2)  „Grupp",  d&  man 
utvidgar  denna  Ulla  öppning  i  skogen  medelst  ännu  n&gra  stammars 
borttagande,  samt  slutligen  3}  „Horst",  da  Gruppen  p&  enahaiida 
satt  blifvit  yttermera  förstorad.  Och  s&lunda  fortsättes  tili  dess 
man  erhällit  ett  Bestand.  Men  i  praktiken  bortlemnas  dessa  skilda 
benämningar,  och  man  talar  helt  enkelt  blott  om  en  „Horste, 

Man  finner  säledes,  att  en  „Horst"  är  mycket  växlande  tili 
sin  storlek,  samt  frän  är  tili  är  i  tilltagande.  Äfvensä  yttrar  Gayer, 
att  storleken  af  en  „Horst"  har  längt  mindre  betydelse  for  hushäll- 
ningen  är  dess  qvalitet.  De  kunna  vara  alldeles  smä,  blott  nägra 
meter  i  genomskäring,  men  de  kunna  äfven  uppgä  tili  en  storlek 


90 

Sedan  nu  Forstmästaren  med  tillhjelp  af  yxa  och 
säg  hjälpt  tili  i  natureus  stora  hushällning  genom  att 
skaffa  mer  Ijus  ät  den  uppkommande  skogen,  hvarest 
detta  lifsvilkor  icke  finnes  i  tillr&cklig  grad,  lemnas  be- 
ständet för  nägra  är  fallkomligt  i  ro. 

För  en  uti  dessa  förhällanden  oinvigd  är  denna, 
iör  skogen  dock  sä  välkomna  hjälp  knappast  märkbar, 
med  sä  stör  försigtighet  mäste  densamma  utföras.  Men 
redan  efter  tvä  ä  Ire  är  är  förhäUandet  ett  annat.  Fröär 
inträfia  här  vanligen  hvarje  3:dje  är  pä  vanlig  gran, 
samt  hvarje  ö:te  är  hos  bok.  Nu  ser  man  tydligt  hvar 
en  grupp  kommer  att  uppstä  eller  redan  finnes.  Det 
blir  trängt  om  rum  uti  de  smä  öppningarna  af  skogen 
och  kampen  om  Ijuset  och  lifvet  är  redan  i  füll  gäng. 

Människans  biständ  fordras  äterigen  iÖr  att  pä- 
skynda  naturens  gäng.  De  smä  plantoma  haiva  redan 
utvecklat  sig  rätt  mycket;  de  bilda  grupper,  hvilka  be- 
höfva  mera  Ijus,  och  äter  borthuggas  de  träd,  som  stä 
närmast  och  ästadkomma  den  starkaste  beskuggningen, 
hvarvid  man  häller  sig  blott  tili  de  äldre  stammarne. 

Sedan  man  sälunda  för  andra  gangen  fristäUt  de  ge- 
nom första  fristäUningen  grundlagda  grupperna,  vänder 
man  sig  tili  den  ännu  orörda  delen  af  beständet.  Här  följes 
äter  samma  förfarande;  man  bereder  Ijus  ät  de  upp- 
kommande plantorna  genom  att  borttaga  de  starkast  be- 
skuggande  stammama. 


ai  1—2  hektar  och  derutotver.  Med  ett  ord:  storleken  afen  „Horst" 
aller  Grupp  är  fuUkomligt  beroende  af  den  närmast  invid  uppkom- 
mande &terväzten.  Det  är  dessa  smä  plantors  behof  af  mer  eller 
mindre  Ijus,  som  utealutande  dikterar  s&  väl  en  „Horst's"  forsta 
storlek  som  den  sedermera  fortg&ende  utvidgningen  af  densamma. 


91 

S&  fortgär  man  regelbundet  &r  efter  &r,  tili  dess 
heia  best&ndet  är  föryngradt,  hvilket  vanligen  tager  en 
tid  af  25 — 30  &r  i  anspr&k.  Man  gifver  noga  akt  pä 
den  natorliga  bes&ningen,  och  der  s&dan  inträdt  upp* 
hjälper  man  densamma,  genom  borttagandet  af  närstä- 
ende,  äldre  tr&d,  samt  utför  föryngringen  uti  grupper  eller 
^Horsf,  alltid  iakttagande  följande  tv&  hufvadregler: 
afverka  och  föryngra  längsamt  sk  att  markens  bördighet 
icka  minskas,  samt  skona  s&  myeket  som  möjligt  ung- 
och  medel&ldere  skog.  Detta  är  i  korthet  den  gruppvisa 
blädningen  enligt  Gayer. 

Der  hvarest  man  ser  att  en  grupp  icke  vill  anslnta 
sig  tili  följande,  närmast  belägna  grupp,  eller  der  na- 
tnrlJg  föryngring  af  en  eller  annan  orsak  icke  infunnit 
sig,  verkställes  kultor  med  granplantor.  Härtill  ser  man 
sig  nödsakad  i  synnerhet  pä  sädana  stallen  der  gräsväxt 
tagit  öfverhand,  och  d&  utsättas  plantoma  blott  närmast 
omkring  der  befintliga  stubbar;  ty  eljest  g&  de  snart 
förlorade  genom  boskapens  betande.  I  detta  forstamt 
användas  för  det  mästa  5 — 6  äriga,  omskolade  gran- 
plantor, men  äfven  3 — 4  äriga,  icke  omskolade  dylika 
samt  stäUvis  äfven  lärkträdsplantor.  A  myeket  väta 
Ställen  utplanteras  äldre,  omskolade  granplantor  uti  ho- 
sten förut  omvända  torfvor,  modelst  kupplantering  (^Hü* 
gelpflanzung").  Kulturkostnadema  inom  detta  revier 
stiga  ärligen  tili  900  mark,  en  betydlig  mindre  summa 
an  för  samma  ändam&l  utgifves  i  mänga  andra  ,,forstamt^, 
och  härtill  bör  man  erinra  sig,  att  största  delen  af  dessa 
900  mark  bliivit  använda  i  ock  för  kultivering  af  ny- 
inköpta  ängslotter,  hvilka  alla  varit  särdeles  sumpiga 
och  derföre  nödvändiggjort  användningen  af  det  dyraste 
kultursättet,    eller    kupplantering.      Jemfärelsevis    ringa 


92 

kulturkostnader  uro  derf'ör  en  af  de  vigtigaste  fördelar  detta 
brukningssätt  medför, 

Sedan  gruppen  hunnit  en  älder  af  15 — 20  äj,  bör 
man  tillse,  att  uti  samma  „Horst^  icke  förekommer  olika 
slags  trädslag.  Om  derför  tili  exempel  uti  en  bokgrupp 
äfven  förekomma  nägra  nnga  granar,  borthuggas,  eller 
i  nödfall  uppqvistas  dessa,  tili  förm&n  för  boken;  och 
omvändt  atgallras  boken  fr&n  grnpper  af  gran.  Att 
man  deremot  gema  ser  en  grupp  af  bok  sluta  sig  tili 
en  sädan  af  gran,  är  naturligtvis  själfi'allet.  Allra  bögst 
i  bergen  ntföres  blott  försigtig  ntgallring  af  enstaka 
öfveräriga  stammar,  men  de  sv&ra  transport-kostnadema 
omöjliggöra  snart  nog  all  afverkning  ä  de  bögst  belägna 
delarne  al  detta  revier. 

S&som  det  förnämsta  skälet  mot  detta  bruknings- 
sätt anföres  —  faran  för  stormskador. 

Det  kan  icke  nekas,  att  en  sädan  fara  tili  en  viss 
grad  verkligen  förefinnes,  men  om  i  högre  an  vid  andra 
bruknings-sätt  är  ingalunda  ännu  konstateradt.  Tvärtom; 
under  de  14  &r  man  här  afverkat  och  föryngrat  efter 
denna  metod,  redusera  sig  stormskadoma  blott  tili  en- 
staka, med  röta  behäftade  eller  eljest  sjukliga  stammar. 
Afven  iiti  forstamt  Kelheim-Nord  äro  de  skador  stormen 
förorsakat  rätt  obetydliga. 

Säsom  redan  antyddes  ästadkommer  rättighet  tili 
skogsbete  stora  sv&righeter  vid  föryngringen.  Man 
m&ste  derför  fortgä  med  densamma  ytterst  längsamt, 
samt  väl  akta  sig  för  att  pä  en  g&ng  borttaga  m&nga 
stammar  frän  samma  stalle,  ty  da  ser  man  sig  &ter  nöd- 
sakad  anlita  kulturer,  tili  följd  at  den  öfverhandtagande 
gräsväxten.  För  att  derför  med  god  framg&ng  kunna 
hush&lla  pä  detta  satt,  fordras  ett  tillräckligt  förräd  af 


93 

härtill  passande  bestand,  s&  man  samtidigt  pä  flere 
Ställen  kan  afverka  och  förj^ngra.  üti  „forstamt"  Siegs- 
dorf p&gir  den  &rliga  afverkningen  pä  icke  mindre  an 
40  skilda  stallen. 

Denna  omständighet  medför  äter  behofvet  af  en 
massa  skogsvägar.  Men  om  äfven  en  förhöjning  af  total- 
kostnadema  för  revieret  härigenom  ästadkommes,  sä  äro 
ju  dock  vägar  af  sä  stör  betydelse  för  heia  skogsbus- 
hällningen,  att  denna  utgift  mäste  anses  af  underordnad 
betydelse.  Det  ärliga  anslaget  för  vägars  underhäU  och 
nybyggnad  stiger  här  lik'asä  tili  900  mark,  da  deremot 
mänga  andra  „Forstamt^  eller  revier  kunna  uppvisa  en 
betydligt  högre  utgiftspost  härfön 

Säsom  en  andra  hufvudsvärighet  vid  detta  bruk- 
ning»'Sätt  anföres,  att  all  afverkning  utföres  sommartid, 
samt  att  härigenom  en  sä  betydande  del  af  de  genom 
naturlig  besäning  uppkomna  plantoma  förstöres,  att  man 
sedan  ser  sig  tvnngen  utgifva  lika  mycket  för  hjelp- 
kulturer,  som  helt  och  hallet  nya  sädana  hade  kostat 
efter  trakthuggning.  Att  vid  hvarje  afverkning  sommar- 
tid  alltid  nägon  del  af  de  smä  plantoma  skadas  är  utan 
gensägelse  sannt,  men  da  vid  denna  slags  afverkning 
hvarje  stam  fälles  inät  det  ännu  orörda  beständet,  samt 
da  uppdragandet  af  flertalet  grupper  begynner  pä  höj- 
dema,  sä  att  fallningen  kan  ledas  nedät  sluttningen, 
samt  da  slutligen  hvarje  stam  släpas  tili  närmaste  väg, 
omedelbart  efter  dess  fällning,  innan  man  tager  i  tu 
med  en  annan,  sä  mäste  man  medgifva,  att  man,  sä  vidt 
möjligt,  sökt  afhjälpa  äfven  denna  feira,  samt  att  de 
skador  härigenom  ästadkommas  icke  äro  sä  betydande, 
som  mänga  vilja  pästä.  Uti  bergstrakter  omöjliggöra  de 
stora  snömassorna  all  afverkning  vintertid,  hvarföre  den- 


94 

samma  öfven  i  detta  revier  utföres  hufvadsakligast  i 
början  af  maj,  da  växtsafterna  börja  cirkulera,  enär  häri* 
genom  stammarnes  afbarkande  underlättas,  hvilken  är 
en  nödvändigliet,  da  de  heia  sommaren  komma  att  ligga 
utsatta  för  väder  och  vind  samt  väta. 

Derigenom  att  afverkningen  utföres  p&  flere  skilda 
Ställen  samtidigt,  säga  en  del  forstmän,  att  transport- 
och  afverknings-kostnadema  blifva  nägot  högre  an  vid 
trakthüggning.  Men  äfven  detta  har  i  Siegsdorf  visat 
sig  icke  hälla  strack,  i  ty  att  afverkning  och  transport 
af  en  cbm.  virke  fOrat  kostad^  2,4 o  tyska  mark,  d&  dere- 
mot  vid  detta  bmknings-sätt  ntgifterna  härför  redusera 
sig  tili  1,25  k  2,50  mark. 

Enligt  Forstmästarens  utsago  &stadkommes  häri- 
genom  dock  n&got  förhöjda  dagsverkskostnader  ebnru 
icke  i  n&gon  högre  grad. 

Till  sist  bör  ännu  framhäUas,  att  detta  bruknings- 
sätt  fordrar  en  särdeles  nitisk  och  insigtsfoll  ledning, 
samt  att  det  medför  längt  mer  arbete  och  möda  för 
forstmannen  an  tili  exempel  trakthüggning.  N&gon  i 
detalj  gäende  instmktion  kan  icke  gifvas,  icke  heller 
knnna  nägra  bestämda  regier  härför  uppställas;  det  heia 
är  nteslntande  beroende  af  Forstmästarens  förm&ga  att 
se  och  uppfatta  de  vinkar  natnren  gifver,  samt  sedan 
draga  nytta  af  desamma. 

Der  hvarest  derföre,  hufvndsakligast  i  gran-  och 
bokskogar,  naturlig  föryngring  blott  är  möjlig,  samt  der 
intresse  för  sakeo  och  insigtfall  ledning  förefinnes,  bär, 
enligt  mängas  utsago,  detta  bmknings-sätt  rikliga  fruk- 
ter,  uti  erh&Uandet  af  blandade  bestand  och  markens 
bibeh&Uande  vid  füll  väztkraft.  Själffallet  är,  att  denna 
gruppvisa  föryngring  mindre  lämpar  sig  för  tallen,  som 


95 

ingalunda  ville  veta  af  beskuggning;  eller  ock  m&ste 
detsamma  modifieras  och  lämpas  efter  dess  större  Ijus- 
behof, 

Ätminstone  nti  forstamt  Siegsdorf  äro  resultaten  af 
detta  hush&Uningssätt  särdelos  goda. 

Stormskador  knnna  icke  omnämnas;  de  unga,  efter 
detta  braknings-sätt  nppkomna  beständen  förete  en  frisk 
och  f rodig  anblick;  ojämnheter  nti  de  skilda  grnpperna 
med  afseende  &  stammarnes  höjd  ntjämnas  nära  nog 
fullständigt  redan  inom  50 — 60  &r;  de  ringa  kultnrkost- 
nadema  nppväga  mer  an  väl  förhöjda  arbets-  och  trans- 
portkostnader;  samt  sist  och  sintiigen  erh&llas  härigenom 
blandaie  bestand,  nägot  som  man  icke  lyckades  vinna 
modelst  den  föregäende  hnsh&llningen  i  Siegsdorf. 

P&  de  sista  ären  har  rätt  mycket  i  denna  fräga  äf- 
ven  blifvit  skrifvet  och  utkommit  i  tryck.  Si  utgaf  &r 
1886  K.  Gayer:  „Der  gemischte  Wald,  seine  Pflege  dnrch 
Horst-  nnd  Gmppenwirthschaft".  Doktor  Käst,  Privat 
docent  vid  Universitetet  i  München  har  utgifvit  en  bro- 
schyr  med  titeln  „Die  hörst-  nnd  gmppenweise  Verjün- 
gung im  Forstamt  Siegsdorf".  Professom  nti  Skogs- 
indelning  och  Taxation  vid  samma  Universitet,  K.  Weber, 
har  likasä  nti  sitt  &r  1891  utkomna  arbete,  „Forstein- 
richtung^,  tagit  frägan  tili  tals. 

I  Bayern  är  man  i  allmänhet  mera  för  an  emot 
densamma  och  nti  ätskilliga  revier  har  regeringen  s&som 
redan  nämndes  infört  detta  bruknings-sätt.  Men  dere- 
mot  möter  fr&gan  fullständigt  motständ  tili  exempel  i 
Sachsen,  der  man  vill  afverka  och  föryngra  pä  möjligast 
korta  tid,  samt  alldeles  fördömer  naturlig  föryngring, 
ätminstone  i  sä  stör  skala  som  vid  det  Gayerska  bläd- 
skogsbruket  med  „hörst"-  eller  gruppvis  föryngring. 


96 

(Postscriptum).  Vid  betraktandet  af  detta  bruknings- 
sätt  erinrar  man  om  den  af  den  berömde  norske  forst- 
mannen J.  B.  Barth  nti  hans  „Veiledning  i  det  vigtigste 
af  den  norske  Skovhusholdning"  beskrifna  „G-ruppehugst*. 
Han  förordar  att,  hvarest  trakthuggning  icke  kan  till- 
lämpas  eller  i  ett  eller  annat  afseende  är  olämplig,  man 
matte  inskränka  sig  tili  att  borttaga  sä  mänga  träd  sam- 
tidigt  fr&n  ett  stalle,  att  de  härigenom  uppkomna  öpp- 
ningame  matte  blifva  sä  stora,  att  verklig  ung  skog 
och  icke  blott  snärig  underväxt  här  matte  kimna  uppstä. 
Storleken  af  dessa  grupper  kan  fä  nppgä  ända  tili  den 
vidd  som  är  bruklig  vid  trakthuggning,  men  ä  andra 
sidan  bör  minimalvidden  noga  rfttta  sig  efter  plantornas 
behof  af  Ijus.  Redan  borttagandet  af  enstaka  stammar 
medför  stör  nytta  för  äterväxten.  I  synnerhet  bör  man 
vid  blädning  i  tallskogar  göra  dessa  öppningar  sä  stora 
som  möjligt. 


' 


■oooooooo- 


♦  ». 


L^*- 


La- 


Kronologiskt  register 


.:-  öfver 


Författningar  och  Cirkulär 


rörande 


Forstväsendet  i  Finland, 


utarbetadt  ai 


Alarlk  Biddelin. 


■OÖOOOOOO- 


Helsinefors»   1808. 


Förord. 


Sv&righeten  att  fr&n  den  mängd  författningar,  Finlands 
författniogssamlmg  inneh&Uer,  i  särskilda  fall  ntleta  hvilka  be- 
stftmmelser  f.  n.  äro  gällande,  väckte  hos  mig  tanken  p&  att 
utgifva  ett  register  upptagande  nu  gällande  författningar,  som 
beröra  forstväsendet.  I  detta  register  har  jag  sökt  under  hvarje 
förtecknad  forfattning  angifva  om  och  hvilka  ptmkter  eller  para- 
grafer  den  ändrats  genom  ett  senare  stadgande  och  hvar  detta 
stadgande  äterfinnes.  Härigenom  möjliggöres  för  forsttjenste- 
mannen  att  fr&n  samlingen  af  författningar  i  sitt  arkiy  utvälja 
de  nppräknade  författningame  tili  förvaring  skildt  för  sig  och 
att  i  desamma  annotera  de  ändringar  n&gon  del  af  författningen 
möjligen  underg&tt.  Tidpunkten  för  ntgifvande  af  registret  &r 
viflserligen  icke  rätt  lämpligt  yald,  i  ty  att  flere  forstväsendet 
nära  berörande  författningar  för  närvaratide  äro  under  omar- 
betning,  säsom  fr&gan  om  kronojordames  dispositicHi,  vilkoren 
för  yirkesntlevereringen  fr&n  statsskogame  och  landtmäteri- 
reglementet  hvaijemte  den  nya  strafflagen  ännu  icke  har  gäl- 
lande kraft,  men  d&  det  ännu  kan  dröja  länge,  innan  dessa  atad- 
ganden  hnnnit  genomgä  alla  skeden  och  blifva  stadfästa,  samt 
det  dessutom  är  lätt  för  enhvar  att  efter  hand  som  författnin- 
game ntkomma  annotera  de  ändringar  föreg&ende  författningar 
genom  de  senast  utkomna]  underg&tt,  har  jag  icke  tvekat  att 
redan  nu  publicera  registret.  Enär  jag  dock  ingalunda  är 
öfvertygad  om  att  registret  vore  follständigt,  och  s&lunda  füllt 
tillförlitligt,  s&tillvida  att  endel  stadganden  hafva  kunnat  holt 
och  h&llet  undg&  att  af  mig  blifva  uppmärksammade,  andra 
&ter,  sora  af  mig  afsigtligen  bortlemnate,  m&hända  anses  böra 
ing&  i  registret,  vore  jag  tacksam  om  de  forstmän,  som  be- 
märka  ofullständigheter  af  nämnda  slag,  gjorde  mig  uppmärk- 
sam  derpä,  p&  det  rättelser  och  tillägg  sedermera  künde  publi- 
ceras.  Slutligen  vill  jag  p&peka  att  jag  endast  i  undantagsfall 
(instruktionen  ^^j'^  59  och  K.  br.  ^^/^q  73  m.  fl.)  anfört  n&gon 
af  de,  mera  lokala,  bestämmelser  Eejs.  Senaten  eller  Forst- 
styrelsen  utfärdat  och  hvilka  icke  ing&  i  författningssamlingen ; 


100 

en  tollständig  samling  af  s&dana  stadganden  skulle  erfordrat 
studier  i  flere  arkiv  an  jag  haft  tillg&ng  tili.  —  Tvänne  för- 
teckningar  öfver  cirknlär,  den  ena  öfver  s&dana  af  allmftnnare 
forstligt  intresse,  den  andra  öfver  cirkulär  som  beröra  skogs- 
förrättningar  k  militieboställen,  biläggas  jämväl. 

Af  registret  öfver  författningame  framg&r  hvilken  mängd 
ändringar  och  tillägg  bl.  a.  K.  Instruktionen  d.  ^^'^  59  under- 
gätt;  det  torde  derföre  vara  alt  skäl  att  &ter  väcka  tili  lifs 
fir&gan  om  en  omarbetning  af  densamma.  Vid  forstföreningens 
&rsmöte  1886  uttalade  mötet  enhälligt  en  önskan  om  att  in- 
struktionen  blefve  omarbetad,  men  n&gon  &tgärd  har  likväl,  8&- 
vidt  kändt,  icke  vidtagits  derhän  oaktadt  foreningens  direktion 
torde  anh&Uit  derom;  man  mäste  dock  hoppas  att  sedan  de 
tvänne  vigtiga  fr&goma  om  kronojordarnes  disposition  och  om 
virkesförsäljningen  fr&n  statsskogarne  blifvit  shitligt  ordnade 
vederbörande  taga  ihop  med  instruktionens  omarbetning. 

Ä.  ß. 


Förkortningar: 

K.  (N.)  f.,  k.,  br.,  instr.  =  Kejserliga  (N&diga)  forordningen, 

kungörelsen,  brefvet,  instruktionen. 
F.  8.  =  Författnings-Samlingen. 

Exempel: 

N.  k.  3/9  87  F.  S.  12  =  N&diga  kungörelsen  af  den  3  Sep- 
tember 1887,  Författnings-Sam- 
lingen  N:o  12. 


A.  Författnlngar. 


Författninsens 


Arial  A 
Datum. 


N:o& 


Inneh  all. 


1815/548 


>      > 


K.  f.  om  landtmäteiifityrelsen  och  öfriga 

tili  landtm.  staten  hörande  tjenste- 

män. 
S  16  ändrad  g:m  N.  k.  3/98?  F.  S.  12. 
§§  55  och  74  ändrade  genom  N.  k.  V5BI 

F.  S.  15. 
§  57    Jfr    For8t8tyr:g  cirkulär   V5  66 

ang.  forsttjenstemäiis  rätt  att  atf& 

kartor  mot  qvitto. 
§§  31,  79  och  81  upphäfda  g:mN.  inatr. 

iä/t  86  F.  8.  25. 
E.  reglementet  ang.  landtmäteriet  m.  m. 

i  Finland. 
S  4  mom.  2  Jfr  K.  br.  %  76  F.  S.  9 

d&  fbrrättning  rörer  under  Forat- 

8tyr:s  förvaltning  stäld  Kronojord. 
S  19  ändrad  g:m  N.  k.  1%  88  F.  8.  31. 
§  29  gällande  karta  sigülata  forordn. 

är  af  20/^2  88  F.  8.  41. 
S  35  ändrad  g:m  N.  k.  1V988  F.  8.  31. 
§  36  mom.  3  npph&fdt  g:m  skogslagen 

3/j86  §  9  F.  S.  29. 
§§  44;  45  och  56  ändrade  g:m  N.  k. 

*/»  88  F.  8.  31. . 
§§  116,  194,  196, 197,  202  och  211  än- 
drade g:m  N.  k.  V58I  F.  8.  15. 
§  113  ändrad  g:m  d:o  och  vidare  g:m 

N.  k.  "/a  91  F.  8.  41. 
AUa  §§  Bom   angä  josterare  eller  jn- 

stering  a&aom  185 — 193,  slatet  af 

194,  214  m.  fl.  npphäfvaa  g:m  N. 

regl.  och  N.  instr.  d.  17786  F.  8.  25. 


102 


18V,59 


1813/^69 


K.  k.  ang.  Organisation  af  forststaten  för 
y&rden  och  förvaltningeu  af  krono- 
skogame  i  Finland. 

Mom.  3    ändradt   g:m  löneregleringen 

27/3  79  samt  resemedelsforhöjningen 

8/12  86  F-  S.  42. 
Mom.  4  ändradt  g:m  K.  instruktionen 

för  Forststyrrn  12/4  76  F.  8.  10  och 

otvansagda  lOnereglering. 
Mom.  6  har  icke  tillämpats. 
Mom.   7   har  endast  delvis  tillämpats. 
Mom.  9  ändrad  g:m  K.  k.  13/374  F.  S.  12 

jfrd  med  löneregleringen  27/3  79, 
Mom.  13  Jfr  kap.  1  i  skogslagen  V986 

F.  S.  29. 
Mom.  14  ändrad  g:m  d:o  §  4. 
Mom.  15  och  16  äro  nnmera  icke  till- 

lämpliga. 

Mom.  17  och  18  ändrade  g:m  K.  re- 
glementet  för  Evois  forstinstitut 
2/574  F.  S.  19. 

Mom.  1 9  och  20  ändrade  g:m  K.  instr. 
för  Forststyrelsen  "/^  76  F.  8.  10. 

K.  Instruktion  rörande  förvaltningen  af 
kroDOskogame  i  Finland. 

Kap.  1  §  1  öfverstyr.  för  landtm. 
och  forstväs.  ändras  tili  Forststy- 
reise,  K.  F.  Vs  63  F.  8.  26. 

§  3  Forststyns  sammansättning  än- 
dras g:m  K.  instr.  12/^  76  F.  8.  10. 

Kap.  2  §  6  Stadgandet  om  bev.  omr:s 
storlek  har  icke  tillämpats. 

§  9  o)  mom.  2  ändrad  g:m  §  47  i  skogs- 
lagen 3/9  86  F.  8.  29.  Jfr  äfven 
S  17  kap.  33  i  strafflagen. 

Kap.  3  §  11  har  i  praktiken  icke  tili- 

lämpats. 
§  12  Om  forstm.  boställenas  nnderh&ll, 

se  K.  br.  »«/lo  76  F.  8.  25. 
§  13   aosökningstiden   ändrad  tili  30 

dagar  i  K.  f.  i«/,  61  F.  8.  22. 


103 


§15  mom.  3  den  obligatoriska  inspek- 
tionen  af  bev.  omr.  fr.  12  tül  2 
g&nger  om  &ret  i  olika  insp.  distr. 

§  15  mom.  7  Forsttjenstemän  och 
skogsbetjente  f&  g:m  budkafle  sam- 
mankalla  folk  tili  skogseld  enl.  §  30 
i  skogslagen  V9  86  ^.  S.  29. 

§  17  Ny  form  för  stämpelhammaren 
faststäld  8/273. 

§  18  mom.  1  Fälln.  förslaget  inlem- 
nas  tili  öfverforstm.  före  1  maj 
K.  br.  31/10  73  afd.  D,  F.  S.  36. 

§  20  Fömtom  de  npprälmade  böra  en 
mängd  andra  förteckningar  föras 
och  ander  olika  tider  afgifvas  sä- 
8om :  inventarief&rt.  före  i/^,  krono- 
skogstorpis  f.  med  3:dje  qv.  rapp., 
utarrenderade  ängar  med  3:dje  qv. 
rapp.,  ängsarrende-p^tokoll,  be- 
rättelse  öfver  odlingar  &  skogv.  be- 
stallen före  i*/2>  ^ört.  öf^er  inträf- 
fade  frö&r,  skogseldfört.,  fort,  öfver 
taxeringsresnltaten  före  d.  ^^/^  man- 
talsskrifn.  fort.,  anslagsredovianin- 
gar  (efter  2  somrars  förlopp  fr.  be- 
viljandet)  etc.  etc. 

§  21  En  del  af  de  nppräknade  arbe- 
tena  hafva  icke  förekommit  hvare- 
mot  en  mftngd  andra  arbeten,  tör 
vidlyftiga  att  hftr  npprftkna,  till- 
kommit 

§  22  mom.  1  om  brott  i  tjensten  se 
nya  atrafflagen  Kap.  40. 

S  22  mom.  3  nti  skrifv.  »/»  76  har 
Forst8t]rr.  vid  tjensteansvar  förbja- 
dit  forsttjenstemän  att  efter  vnnnen 
befordran  eUer  a£edced  aflägsna  sig 
irftn  Ijjenstgömingsorten  innan  in- 
▼entering  skett. 

Kap.  4  S  34  tiden  d&  forstkassören 
aiiger  ftrsredogörelse  ändrad  enl.  K. 
br.  Vii  78  F.  8.  22  tili  -fere  den  1 
■maiB. 


104 


§  26  xnom.  1  och  2  ändrade  g:m  K. 
br.  Vi2  74  F.  S.  39. 

Kap.  5  §§  27—29  npph&fda  g:m  E. 
br.  ^Vio  78  &fyensom  g:m  8&rskilda 
senare  tdllkomna  stadganden  hvilka 
&terfinna8  vid  sistsagda  br. 

Kap.  6  §  30  ntom  de  uppräknade 
Uigger  Öfverforstm.  föra  och  tili 
Forststyr.  insända  en  mängd  andra 
förteckningar  i  Ukhet  med  de  yid 
kap.  3  §  20  omnäinnda  s&som: 

Eni.  Forststyris  skrifv.  %  70  sändes 
inventariefört  före  ^/^  &rligen. 

Eni.  d:o  d:o  2%  72  förslag  tili  stat 
in<mi  angosti. 

Eni.  d:o  d:o  ^/^  73  ängsarrendeproto- 
koUen  inom  november. 

Eni.  d:o  d:o  %  73  fört.  öfver  utar- 
renderade  slottermossar  m.  m.  ef- 
ter  höbergningstidens  ntg&ng. 

Eni.  d:o  d:o  *7io  74  belöning  &t  ni- 
tiska  skogv.  föreslfts  inom  Oktober. 

Eni.  K.  Sen:B  br.  21/^  76  och  Forst- 
styr»  '^/2  76  berättelse  öfver  med 
anslagsmedel  ntförda  odlingars  fort- 
skridande  &  skogv.  bost.  vid  50 
marks  vite  före  1  mars. 

Eni.  Forst8tyr:8  skrifv.  y^  77  anmäles 
d&  rikligare  frö&r  inträffa. 

Eni.  d:o  d:o  22/^  77  gändes  fört.  öf- 
ver godkända  arrende  anbud  yid 
höbergningstidens  utgäng. 

Eni.  d:o  d:o  ^^a  79  anmäles  i  början 
af  hvarje  &r  om  öfvertrftdelser  af 
jagt  och  fiskeristadgan. 

EnL  d:o  d:o  1%  83  insändes  f6rt.  öf- 
ver stockhyggen  före  den  1  mars. 

Eni.  d:o  d:o  ^^/iqSS  lemnas  uppgift 
om  beloppet  1^  för  kr.  sk.  torpare 
och  skogv.  erforderligt  husbehofs- 
virke  före  1  augnsti. 


105 


18"/4Ö0 


11 


Eni.  d:o  cirkniär  V?^  göres  fram- 
ställniDg  om  nya  st&ende  eller  till- 
fälliga  anslag  före  &ret8  utg&ng. 

Eni.  K.  Sems  skrifv.  Vi  91  och  Poret- 
styns  22^4  01  insändes  &rligen  upp- 
gift  öfver  tlmmertillgängen  i  revie- 
ren  enl.  formulär  etc.  etc. 

§31  Eni.  K.  br.  18/2  76  F.  S.  7  skall 
revision   verkställas  hvart  6:te  &r. 

§  35  Eni.  ror8tstyr:8  cirkulär  V38I 
afgifver  Öfverforstm.  förvaltn.  re- 
dogörelse  för  ^^e  ^^^-  l>ilagdt  for- 
mulär. 

§  38  Porsttjenstemännens  portoMhet 
eller  ers&ttning  för  postporto  &ter- 
finnes  i  N.  k.  1V38I  F.  S.  10, 
Forstfltyris  cirkulär  V3  och  «/j  79 
samt  K.  Sen:s  skrifvelse  ^^^91 
(forstuppsjningsmSn). 

S  39  TiUägg  tili  denna  §  i  K.  k.  2/4  74 
F.  8.  20  (förbud  att  bedrifva  skogs- 
afParer  inom  distriktet) 

§  41  mom.  3  och  4  Jfr  K.  br:n  Vii 
78  F.  8.  22  och  V12  74  F.  8.  39 
äberopade  vid  §§  24  och  26  i  denna 
Instruktion. 

§  42  om  bostäUsskogar  m.  m.  är  sär- 
sküdt  stadgadt  i  K.  f.  2«/^  71  F.  8. 
10  m.  fl.  författningar  och  cirku- 
lärer. 

Kap.  8  §§  43—48  ändrade  g:m  K. 
instnna  fÖr  kamreraren  vid  Forst- 
styr.  2«/6  69  F.  8.  19  jemte  tillägg 
i  K.  br.  3/i2  74  F.  S.  39  och  i  K. 
br.  Vu  78  F.  8.  22,  för  Forststyr. 
12/4  76  F.  8.  10  och  för  boställs- 
forstmästarene  Vi^^  ^-  S.  19  äf- 
vensom  g:m  nya  strafflagen  Kap.  40. 
K.  br.  om  insändande  tili  üniyersitetets 
konsistorium  af  ett  exemplar  utaf 
bref  och  cirkulärer  som  af  ätskilliga 
embetsverk   frän  trycket  utflirdas. 


106 


1825/460 


1817/60 


9^ 


181*  i61 
18%61 


I82V46I 


18%61 


IS^Vt^I 
1817362 

18Vj63 


13 
14 


19 


1 
6 


15 


22 


22 

7 

9 


E.  f.  ang.  de  för  civila  embets-  och  tjen- 

stexnän  faststälda  unifonner. 
E.  f.  rörande  utmärkelsetecken  för  oför- 
vitlig  civil-  och  militärtjenst. 
Mom.  5  tillägg  härtiU  i  K.  k.  ^Vi  Öl 
F.  S.  1  (Se  vidare  K.  k.  »/76I  F. 
S.  22  om  gratifikation). 
K.   f.   ang.   behandlingen  af  ärender  rö- 
rande vattenverks  anläggningar  m. 
m.   med   hvad  dervid  i  vissa  fall 
är  att  iakttaga. 
S  2  Jfr  8  29  i  K.  f.  23/3  68  F.  S.  14. 
§  3  Jfr  88  29  och  30  i  d:o. 
§  7   K.  f.  18/3  20  är  upphäfd  g:m  K. 
£  23/368. 
K.  k.  med   tillägg   tili  K.  f.  12/^  60  om 
utmärkelsetm   för  oförvitlig  tjenst. 
K.   f.    om  sägverks  anläggande  och  be- 
gagnande  i  Finland. 
S  3   ändrad  g:m  K.   f.  23/^  68  §§  29 

och  30  F.  S.  14. 
8  4  ändrad  g:m  d:o  8§  29,  30,  34  m.  ä. 
8  5  Jfr  d:o  8  28. 
8  11  Jfr  d:o  8  16. 
8  13  Jfr  d:o  §^  15  och  16. 
8  14  K.  f.  8/320  upphäfd  g:m  d:o  8  43. 
8  16  s&gafgiftens  belopp  är  senast  g:m 
N.   k.  10/12  90  F.   S.  28  beetämdt 
intill  1893  ärs  utg&ng. 
K.  br.  inneh&Uande  särskilda  föreskriflber 
om  forsträkenskapema. 
Ändrad  g:m  K.  br.  Via  74  F.  S.  39. 
K.  k.  om  gratifikation  för  oförvitlig  tjenst 
efter  aflidne  tjenstemän. 
Jfr  K.  f.  12/^  60  F.  S.  14  och  K.  k. 
iVi  61  F.  S.  1. 
K.  k.  om  äterbesättande  af  särskilda  be- 

fattniogar  vid  forststaten. 
K.  br.  ang.  tjenste&rsberäkning  för  forst- 
män  anatälde  i  enskilde  skogsäga- 
res  tjenst 
E.  br.  med  föreskrifter  om  utbetalningen 
af  förststatens  aflöningar. 


107 


18%264 


82 


18»>/266 


16,  18,  19 


18%66 


18Vi26ß 


80 


41 


Del  vis  ändrad  g:m  K.  cirkulärbr.  ^^/^IS 
F.    S.   15    (lönema    utbetalas  m&- 
uadtligen). 
E.   f.   om   egors   fredande  mot  skada  af 
husdjar. 

Om  kreaturshetet  tnom  kronoskogame 
hafva  särskilda  specialbestämmelser 
utf&rdats  af  K.  Sen.  nämligen:  ^/Jl, 
«/.,79,  Vi  82,  ^VsSS,  2Vio86  och 
2^288.  Eni.  den  sistnämnda  be- 
Stämmelsen,  som  af  Forststyr.  del- 
gifvits  forsttjenstemännen  i  cirka- 
lär  ^2/3  88,  bar  betesrättigheten  ut- 
sträckts  tili  utg&Dgen  af  &r  1892. 
Om  renbetet  i  kr.  skogarne  stadgas 
i  mom.  7  af  ofvansagda  bref  Vs  77. 
17.88  och  senast  i  bref  d.  21/^88 
att  gäUa  tili  utg&ngen  af  &r  1897. 
Om  renbetet  inom  Kuusamo,  Kernt- 
träsk  och  Euolqfärvi  stadgas  i  K. 
k.  5/4  79  F.  8.  14  hvarjemte  K. 
Sen.  d.  ^Vio  ^1  senast  förordnat 
härom.  Om  särskilda  straffbest&m- 
melser  se  nya  strafflagen  kap.  88. 
E.  f.  med  föreskrifter  om  finska  sprä- 
kets  införande  vid  landets  domsto- 
lar  och  embetsverk. 

Ändiingar  och  tillägg  häri  i  N.  f. 
•/j  81  F.  S.  12  (specielt  §§  1,  7 
och  10),  se  vidare  N.  k.  ^/i^^^ 
F.  S.  40  och  N.  br.  Vi  87  F.  S.  6. 
E.  br.  ang.  rättighet  tili  tjämtüLverkning 
k  kronolägenheter  i  Eajana  härad 
och  Pudasjänri  socken. 
E.  Fiskeristadgan. 

§11  ändrad  g:m  E,  k.  "/la  '^^  F-  S.  89. 

S  18  Jfr  E.  f.  M/368  SS  11,  12,  18 
F.  8.  14. 

S  14  uppbäfd  g:m  E.  k.  ^^/iJO  F.  8. 29. 

S  86  Om  Ennsamo,  Eemiträsk  och 
Enolajärvibors  rätt  tili  fiske  inom 
afvittrad  kronojord.  se  E.  k.  Vi  79 
F.  8.  14. 


108 


1812/.66 


U 


182«/n66 


>     > 


I8V1267 
I8V268 


27 
4,7,12,15 


28 

88 
5 


1810/368 


6 


§§  39  och  42  Jfr  K.  f.  ^j^  68  §  16 
F.  S.  14. 

§  40  ändrad  g:m  skogslagen  V986 
§  40  F.  S.  29. 

Om  viten  mot  olofligt  fiskande  som 
tillkommit  före  utfärdandet  af  denna 
stadga  se  K.  br.  Vi2Ö7  F.  S.  83. 

Om  öfverträdelser  af  denna  stadga  se 
strafflagen  Kap  38  §§  13—17. 

K.  k.  om  tjenstemäns  vid  civilstaten  ratt 
tili  Pension  vid  afsked  nr  tjensten. 

Jfr  K.  k.  7/5  59  mom.  11  (ang.  forst- 
tjenstemän). 
K.    f.    ang.   dr&p  atan  npps&t  att  döda 
och  annan  misshandel  &  person. 

üpph&f^es  g:m  straf flagen  kap.  16  §§ 
1  och  2. 
K.   f.   ang.  falsk   angifyelse   och    annan 
ärekränkning. 

Upphäfves  g:m  straffl.  kap.^26  och  27. 

E.  br.  ang.  viten  emot  olofligt  fiskande. 

K.  f.  ang.  de  rättigheter  och  skyldighe- 

ter,    som   tillkomma    embets-    och 

tjenstemftn,  hvilkas  befattningar  in- 

dragas. 

K.  £  om  jagt  och  djnrf&ng  i  Finland. 

§  3  Om  Kuusamo,  Kemiträsk  och 
Kuolajärvibors  rätt  att  idka  jagt 
och  4prf&ng  inom  der  afvittrade 
kronojordar,  se  K.  k.  «/^  79  F.  S.  14. 
Eni.  K.  8en:s  br.  tiU  Forststyrzn  kan 
jagträtten  inom  kronoparker  utar- 
renderas,  men  &  kronans  odispone- 
rade  marker  i  nordliga  Finland  ikt 
hvarje  välfräjdad  finsk  medborgare 
afgiitsfritt  idka  jagt  med  skjnt- 
gevär. 

S  11  fridlysningstiden  för  fjell-  och 
dalripor  inom  Lappmarkens  h&rad 
ändrad  g:m  K.  k.  V^o  80  F.  S.  21. 

§  11  om  Kdkar  kapeil  och  El&fskärs 
hemmansbors  rätt  att  fänga  gud- 


109 


18"/368 


14 


18"/ij68 

18»/469 
1825/^69 


37 
12 

11 

X9,  14,  21 
19 


18^Vio69 


IS^Ve^O 


26' 
12 


21 


IS^Vu^O 
18»«/J1 


29 


10 


uDge  alla  tider  af  &ret,  se  K.  k. 
20/g  70  r.  S.  21. 

Om  öfverträdelse  af  jagträtten,  se  straff- 
lagen  kap.  33. 

K.  f.  ang.  vattenledningar  och  vattenverk. 
§  9  Jfr  K.  f.  24/3  73  F.  s.  9. 

§§  27—33  Jfr  k.  f.  3/10  71  F.  S.  27 

om  bergverks  och  braks  anläggning. 

§  29   Jfr  K.  f.  17/9  60  S  2  P.  S.  19. 

§  30  Eni.  K.  br.  i»/,  72  T.  S.  28  in- 

fordras  Forststyrelsess  utl&tande. 
§  33  ändrad  g:m  N.  f.  is/aö^  F.  S.  6. 
Jfr  K.  f.  21/12  8ö  F.  S.  32  om  s&g- 
verks  anläggande. 
Ordningsstadga    för    trafiken    &   Taipal. 
och   Konnas   kanaler   i  Leppävirt- 
socken. 
K.  Landtdagsordningen  för  Finland. 

K.  instruktion  för  Kamreraren  vid  Forst- 
styrelsen. 
S  9  ändrad  g:m  K.  br.  '/^^  78  F.  8.  22. 
TiUägg  och  ändringar  af  denna  instr. 
i  K.  br.  3/12  74  F.  S.  39. 

K.  ordningsstadga  för  trafiken  &  Wiando, 
Morola,  Nerkko,  Walkiakoski  och 
Kajana  kanaler  0ch  slussar. 

K.  k  med  till&telse  för  Kökar  kapell- 
och  Kl&fskär  hemmansbor  att  jaga 
eiderhane  iinder  i  allmänhet  frid- 
lyst  tid. 

E.  k.  om  upphäfvandet  af  §  14  i  fiskeri- 
stadgan  */i2  65  F.  S.  41. 

£•  f.  ang.  kungsg&rdar  samt  Militie-  och 
Ciyilstatens  bestallen. 
§  69  stadgandena  i  denna  §  tillämpas 
vid  syner  af  hvarje  slag  p&  aUa  ut- 
arrenderade  kronoboställen,  se  E. 
k.  1V3  77  F.  S.  7. 
De  tili  kronans  omedelbara  förfo- 
gande  st&ende  f.  d.  probende  hem- 
man  samt  Muhluniemi  f.  d.  post- 
mästarebohemman  i  Laukkas    för- 


110 


18Vio71 

18"A,71 


1823/j72 


I8V472 
I827J2 


I8I8/772 


18aV,78 
18^7973 


183i/io73 


27 
39 


18 
19 


28 


9 
30 


86 


valtas  i  enl.  med  denna  förordning 

K.  k.  22/4  79  P.  8.  14. 
K.  f.  om  hvad  vid  bergverks  00h  bruks 

anläggande  iakttagas  bör. 
K.  k.   om  ändring  af  mom.  c.  §  11  af 

fiskeristadgan  V12  ^^  ^*  S-  ^^  ^^ 

träffande  laden  för  nejonögons  f&n- 

gande. 
K.  f.  ang.  v&rden  och  miderh&llet  af  de 

tili  embetsboBt&der  inom  civil  och 

ecklesiastikstatema  uppl&tna  lägen- 

heter  i  kronans  byggnader. 
§  1  i  denna  författning  gäller  jemväl 

forstmästarebostäUen,  K.  br.  26%  76 

P.  S.  25. 
Stadgar  för  fiskets  bedrifyande  i  Torne& 

elf. 
£•  br.    rörande    torpanläggningar   inom 

kronoparker. 
Frihetstdden  ändrad  g:m  K.  br.  i6\^90 

F.  S.  82. 
Eni.    Forflt8tyr:8  cirkulär  V1289  bör 

karteutdrag    insändas    med    skatt- 

läggn.  förslag  tili  kr.  sk.  torp  inom 

kronopark. 
K.  br.  med  befallning  att  infordra  Forst- 

8tyr:s  utl&tande  i  fr&gor  ang.  vatten- 

yerks  anläggningar. 
Jfip  §  30  i  K.  f.  23/3  68  P.  S.  14. 
K.  f.  ang.  flottning  af  skogsalster. 

Se  vidare  ordningsstadg.  %75  P.S.  10. 
E.  br.  ang.  bildandet  af  en  fond  fÖr  in« 

köp  af  matematiska  instrumenter. 
Jfr  §  22  i  E.  instr.  ^%bd  och  §  215 

i  landtm.  reglem.  ^Vs^  äfvenaom 

stadgandena  i  kap.  40  af  nya  straff- 
lagen. 
E.  br.  tili  Porststyrrn  ang.  vilkoren  vid 

försäljning  af  s&gstock  fr&n  krono- 

skogame  i  Pinland. 
Afd.  A.  mom.  1  om  Stockens  mätning 

enl.  metriskt  m&tt  stadgas  i  Porst- 

styrrs  bref  ^\'^  91. 


111 


Mom.  2.  Sedan  &r  1887  har  i  de  all- 
männa  virkesanktionskungörelsema 
i  ü:borgs  län  (ntom  1888)  ing&tt 
stadgande  om  köparenes  skyldig- 
kännande  att  emottaga  stockläng- 
der  fr.  18—14  fot  tili  utfallande 
antal  kvarjemte  köparene  dels  (1887 
2:a)  skyldigkänts  nttaga  virket  tili 
9  tnins  toppdiameter  dels  berätti- 
gat8  (sedan  1889)  nnder  vissa  vil- 
kor  uttaga  det  tili  klenare  dimen- 
sioner. 

teom.  3.  Aren  1888,  1890  och  1891 
har  köp.  f&tt  nttaga  hvilka  block- 
Iftngder  han  vill  dock  med  vissa 
procenttillägg  för  längder  öfver 
24  fot 

Mom.  4.  Aren  1888,  1890  och  1891 
har  köparen  skyldigkänts  nttaga 
virket  oberoende  af  qvistighet  och 
krokigbet  tili  10  tums  toppdiam. 

Mom.  5  I  K.  Sen:s  bref  tili  Forststyr. 
^Vi2^3  ftterfinnes  rätta  tolkningen 
af  detta  mom. 

Mom.  6  I  de  ärliga  ankt.  knng.  be- 
rättigas  forstm.  a&kära  mindre  an 
5  fot  för  &dagalande  af  friskt  virke. 

Afd.  B.  mom.  1  Alternativa  anbud  per 
stam  och  per  knb.  m&tt  hafva  in- 
förts  sedan  &r  1889. 

Mom.  2  Jfr  Forststyns  cirkulär  ^72  76. 

Afd.  G.  mom.  4  Tillägg  härtill  finnes 
i  mom.  8  af  K.  br.  3/i2  74  F.  S.  39. 
Änm.  Virkesutlever.  och  kuber.  bör 
verkställas  af  forstmästaren  person- 
ligen,  se  K.  Sen:s  skrifv.  tili  Forst- 
styr. ^Vg  85.  Virke  tili  klenare  di- 
mensioner an  12  ^/^  tum  vid  5  fots 
höjd  fr.  roten  f&r  ej  utstämplas,  se 
d:o  d:o  "/io85. 
Om  försäljning  af  vrak-  och  under- 
m&lig  toppstock  for  76 — 25  penni 
för    de    förra   oeh    25 — 10    p.  fbr 


112 


1818/274 
18"/374 


18V674 


>      > 


I8V474 

I828/574 
18»A,74 


181V876 


10 


12 


19 


20 

22 

39 


8 


de  aenare,  se  Forststyris  skr.  ^^/ßS 
och  '^/x  89.  Om  förfaringssättet  d& 
procenttillökniDg  i  kab.  inneh&Uet 
för  stockläDgder  öl  vor  24  fot  ifr&ga- 
kommer,  se  d:o  d:o  ^^/g  88.  Vid 
stamvis  fönuüjning  yerkst&lles  prof- 
mätningar  tili  ntrönande  af  kab. 
inneh.  enär  s&väl  detta  som  anta^ 
let  utfallna  block  approzimativt 
bor  apptagas  i  qvart.  rapportema, 
se  d:o  d:o  28/589  och  «/99O. 

K.  k.  ang.  lotsar  tillkommande  lotslega 
för  stockflottor. 

K.  k.  om  ändring  af  stadgandet  i  mom. 
9  af  K.  k.  Vs  59  betr&ffande  Öf- 
yerforstm:s  och  forstm:s  rätt  tili 
förhöjda  taffelpengar  för  10  &rs 
tjenst. 
Jfr  löneregleringen  ^y^  79. 

K.  k.  ang.  ombildniog  af  Evois  forst- 
Institut. 

K.  reglemente  för  Evois  forstinstitat 

Om  undervisniiigsspr&ket  i  särskilda 
ämnen  vid  institatet  stadgas  i  K. 
Senrs  skrifv.  tili  Forststyrm  ^2^8 
och  1V1289. 

K.  k.  ang.  tillägg  tili  §§  39  i  E.  in- 
strukt.  13/5  ö9  (förbud  att  idka 
skogsaffarer  inom  eget  distrikt). 

K.  k.  ang.  forstnppsTningsmännens  npp- 
förande  &  ordinarie  stat. 

K.  br.  ang.  bokföringen  och  redovisnin- 
gen  af  forstmedlen  jemte  flere  for- 
mulär. 

Mom.  7  §§  24  och  41  i  K  instr.  »VsöÖ 
äro  ändrade  g:m  K.  br.  '^/^^  78 
F.  S.  22. 

E.  k.  ang.  forstappsyningsmännens  i 
Enare  revier  och  &  Hovinsaari 
kronopark  uppförande  &  ordinarie 
stat. 


113 


I8V470 


I8V475 


1818/276 


>     > 


18V476 


1812/476 


18V476 


18V476 


182V*76 


182%o76 


8 


10 


10 


12 


13 


15 


25 


K.  stadg.  ang.  kräftors  f&ogst  00h  fred- 
ning. 
Jfr  strafflageu  Kap.  33. 

K.    ordningsstadgan    ang.    flottning    af 

skogsalster. 
Jfr  f örordn.  om  flottning  2V3  73  F.  S.  9. 
För  särskilda  vattendrag  finnas  dess- 

utom  skildt  faststälda  ordningsstad- 

gar  för  virkesflottningen. 

K.  br.  ang.  ändring  af  §  31  i  K.  instr. 
1^5  69  (revisioner  böra  af  Öf^er- 
forstm.  verkställas  hyart  5:te  &r). 

K.  br.   ang.   forstmästare   tillerkänd   er- 

sättning  tör  tjensteresor  ntom  deras 

reyier  (resa  tili   virkesauktionen). 

K.  br.  ang.  tillämpning  af  mom.  2  §  4 
i  landtm.  regl.  ^Vs^^  ^^  landt- 
mätare  fdrrättning  rörer  ander 
Forststyr:8  förvaltning  stäld  kro- 
nojord  (Forstombud  bör  reqvireras). 

K.   instruktion  för  Forstetyr.  i  Finland. 
§  26  ändrad  g:m  resereglementet  ^^/^^^ 

F.  S.  4u 
Afd.  IV.  Jfr  StrafSagen  Kap.  40. 
E.  br.  Öfverforstm.  och  forstm.  tülhanda- 
h&Uas    ezemplar    af  &rets    marke- 
g&ngstaxa. 
K.  k.  ang.  inrättande  af  en  skogvaktare- 
Bkola  vid  Eyois  forstinstitat. 
Bitr.  forstm.  tjensten  Läryid  förklarats 
ordinarie  i  K.  br.  Vi2^* 
K.  förkl.  om  platsen  för  kokarden  &  ci- 

vila  tjenstemäns  uniformsmössor. 
E.   reglemente  för  skogvaktareskola  yid 
Evois  forstinstitut. 
S  1  Ändrad  g:m  N.  k.  i%84  F.  S.  12 
(lärling  f&r  vara  19  &r). 
K.   br.  ang.   innehaf^arenes  af  forstmä- 
stareboställen   i  landet  häfde-  och 
byggnadsskyldighet. 
Jfr  S  1  i  E.  f.  23/j  72  F.  S.  4  samt 
SS  4,  6,  11  och  12  i  N.  k.  3/^^86 


IH 


SBI 


I8IV377 


18^%71 


182Vi277 


18»8/a78 


18«V878 


18"/578 
18Vii78 


18Vi278 
I827279 

I8V479 


18 


36 
37 


8 


15 
22 


27 
6 


14 


ang.    tillämpnmg   af  skogslagen   i 

vissa  fall. 
K.  k.  om  eraättniiig  för  syner  &  Ktmgs- 

g&rdar  samt  militie  och  civilstatens 

boställen. 
Jfr  K.  k.  20/2  79  F.  S.  5. 
K.  br.  ang.  förpassning  för  virkestrans- 

port  inom  Pielisjärvi  sockens  vat- 

tendrag  intill  utgängen  af  &r  1879 

(fömyadt  g.m  K.  br.  1718O  F.  S.  1). 

K.  f.  ang.  ändrade  formulär  tili  tjenste- 
samt  tro-  och  huldhetsed. 

K.  k.  ang.  anläggniDg  af  nybyggeshem- 
man  och  kronotorp  samt  skattlägg- 
ning  af  de  sistnämnda. 
Jfr    §§   51    och   53    i  landtm.    regl. 

'%  48. 
Tillägg  tili  denna  kuDg.  i  N.  k.  ^g  86 
F.  S.  29  pag.  21. 
K.  cirk.  br.  om  att  qvartalsförslageii  och 
ärsredovisningen  öfVer  forstmedlen 
nppgöres  af  landskamreraren. 

K.  instraktion  för  skogsinstraktorerne  i 

Finland. 
Ti'enstema    ordinarie    N.    k.    1%  88 

F.  S.  8. 
K.   cirk.   br.   ang.  forändrad  tid  f&r  nt- 

betalningen  af  Ijenstemännens  löner. 

K.  br.  om  ändring  af  tiden  för  aflem- 
nandet  af  &rsredovisningen  ötver 
forstmedlen  (forstkassören  afger 
redov.  tili  länestyr.  före  1  mars  och 
denna  tili  Forststyr.  före  1  april). 

K.  f.  om  mantalsskrifning  i  Finland. 

E.  k.  ang.  nämndemän  tillagd  ersättning 
för  husesyner  &  forstmästare*  och 
skogyaktareboställen. 

K.  k.  ang.  förändring  af  de  med  Kuu- 
samo,  Kemiträsk  och  Kuolajärvi 
socknebor  afslutade  knektekon- 
trakt. 


115 


1822/479 


14 


182«/379 

> 

1 

I81V18O 

1 

18»s/,80 

6 

I8V108O 

21 

18»V381 

10 

I8V58I 

12 
l  7,  10 

>          > 

15 

1 

>          > 

> 

18^581 

5 

Om  renbetet  har  Kejs.  Sen.  d.  20/^^  91 
senast  förordnat. 
K.  k.  ang.  förvaltniDgen  och  tillsynen  öf- 
ver  f.  d.  prebendehemman  00h  Muh- 
Inniemi  f.  d.  postmästare  bohemman. 
Taxa     hvarefler      skogsförrättningar     & 
kungsg&rdar  samt  mÜitie-  och  civil- 
statens  boställen  skola  godtgöras. 
K.    br.  ang.    forpassning  för   virke  som 
transporteras  i  yattendragen  inom 
Pielisjärvi  socken  (fömyade  g:m  K* 
br.  i*/6  77  F.  S.  18). 
K.  rangordning  för  Storfurstend.  Finland. 
K.   k.  W  än^dring  af  fndlysningstiden 
fbr  fjell-  och  dabripor  inom  Lapp- 
markens  härad. 
N.   k.  ang.   den  särskilda  myndigheter, 
embets-  och  tjenstemän  m.  fl.  till- 
kommande  fribrefsrätt. 
N.   f.  om  &tg&rder  tili  genomförande  af 
den  i  E.  f.  V^  68  stadgade  likstäl- 
lighet  i  afseende  &  begagnandet  af 
svenska    och    finska    spr&ken    vid 
domstolar  och  embetsvärk  i  Finland. 
S  7  ändrad  g:m  N.  k.  '^U^^%  F.  S.  40 
se  vidare  N.  br.  Vi  87  F.  S.  6. 
N.   k.   om   ändring  af  §§  55  och  74  i 
E.  f.  om  landtm.  styr.  m.  m.  ^Vs^* 
N.  k.  om  ändring  af  vissa  §§  i  landtm. 
regl.  1V5  48. 
§    194   mom.   2  ändrad  g:m  N.  regl. 

i«/7  86  F.  S.  25. 

§  211  mom.  5  samma  bestämningar  om 

Knopio  län  i  N.  br.  1V78Ö  F.  S.  18. 

§  213  mom.  a,  c,  e  och  f  af  punkten 

1    och   sista  mom.  af  punkten  17 

ändrade  g:m  N.  k.  i«/2  ^1  F-  S.  4. 

§    214    ändrad    g:m   N.   regl.    i«/?  ^^ 

§  35  F.  8.  25. 

N.    ordningsstadgan     fbr    trafiken     g:m 

Eauttu  och  Eaivoskanta  Ijftbroar  i 

Ruovesi   s:n  samt  Warkaantaipale 

lyftbro  i  Eristina  s:n. 


116 


18"/5Ö2 
18i«/i83 


1     > 


>     > 


I8IV2Ö3 


I8V483 

181V883 
182»/i283 

18i%84 


I821/186 


1815/786 
18271286 


18 
110 

1 


19 
29 
40 


18 
32 


12         N. 


8e  N.  ordn.  stadg.  2/486  F.  S.  18 
ang.  Kauttu  kanal. 

N.  ordningsstadgan  för  trafiken  g:m 
Lemströms  kanal  p&  Aland. 

N.    f.    ang.   expeditionslösen   m.    m.   för 
i  särskilda  embet43yerk. 

I  N.  f.  ang.    vägars  och  broars  byggande 
och  underh&ll  &  landet. 
Ang.  §  3  mom.  2  och  §  13  mom.  1 
86  Forstslyns  cirkolär  ^%  91. 

N.  k.  innefattande  särskilda  foreskrifter 
i  afseende  &  väg-  och  brobyggna- 
der  &  landet. 

N.    f.    ang.   egostyokning  och  jorda&ön- 
dring    &  fraise  och  skattehemman 
samt    legoaftal    om    n&gon  del   af 
dylika  lägenheter. 
Se  vidare  N.  f.  V3  86  F.  8.  5. 

N.  Instruktion  för  bostäUsforstmästarene. 
Tjenstema  ordinarie  1%  91  F.  S.  30. 

N.  k.  ang.  de  förmoner,  som  tillkomma 
vikarierande  tjenstemän. 

N.  k.  om  förändrad  lydelse  af  6  och  7 
§§  i  N.  f.  Ys  81  om  finska  och 
svenska  spr&ken. 

k.  ang.  ändring  af  §  1  uti  K.  reglem* 
för  skogv.  skolan  &  Evois  Forst- 
institut 26/^  76  (lärling  f&r  vara 
19  &r). 

N.  k.  rörande  upphäfvande  af  punkt  9  i 
K.  f.  ^/2  36  ang.  beräknandet  af 
lönebesparingar  och  begra&ings- 
hjelp  vid  civila  em  beten  och  tjen- 
ster.  (Enka  och  arf\ringar  efter  af- 
satt  eller  sups.  tjenstemän  utfk 
begrafii.  hjelp). 

N.  br.  ang.  kostnaden  för  hemmansklyf- 
ningar  m.  m.  i  Kuopio  län. 

N.   f.  ang.  vilkoren  för  s&gverks  anlag- 
gande  och  drifvande. 
Jfr  K.  f.  1  Va  60  och  23/^  68. 


I 


117 


ISVsBß 
I88/486 

18a/«86 
I8IV7B6 


>     > 


>      > 


>      > 


183/g86 


>      > 


>      > 


1822/ia86 


188/ij86 


I8V487 


I8V587 


11 


22 


25 


29 


37 


42 


6 


8 


N.  f.    aDg.  n&gra  särskilda  slag  af  ego- 
styokning  och  jorda&ondring. 
Se  N.  f.  1V288  F.  S.  9. 

N.  br.  ang.  förpassning  för  virke  som 
flottas  uti  Ijo  elfs  vattendrag  intül 
utg&ngen  af  &r  1890. 

N.  ordningsstadgan  för  trafiken  g:in 
Kanttn  kanal  i  Rnovesi  s:ii. 

N.  f.  ang.  Bärskiida  räntors  och  skatte- 
belopps  erläggande  öfter  metriakt 
m&tt  och  vigt. 

N.  f.  ang.  m&tt  och  vigt  i  Storforstend. 
Finland. 

N.  reglementet  för  justering  och  stämpling 
af  mätty  vigt  och  vägningsredskap 
samt  om  deras  form,  konstmktion 
och  betecknande. 

N.  instmktion  för  justeringsverket  i  Stör- 
furstend.  Finland. 

Skogslag  för  Storforstendömet  Finland. 
Kap.  VI.  Jfr  strafflagen  Kap.  33. 

N.  k.  ang.  hvad  vid  tillämpningen  af 
skogslagen  i  vissa  fall  skall  iakt- 
tagas. 

N.  k.  innefattande  tillägg  tili  K.  k. 
^^/i2  "^^  ang.  bl.  a.  anläggning  af 
nybyggeshemman. 

N.  k.  ang.  det  belopp,  tili  hvilket  nn 
gällande  tuUsatser  och  öfriga  af- 
gifber,  som  vid  tullverket  nppbäras, 
skola  erläggas  vid  varors  angifning 
i  metriska  m&tt-  och  vigtqvantiteter. 

N.  k.  ang.  tillökning  i  resemedelsansla- 
gen  för  öfverforstmästare,  revier- 
forstmästare  och  forstnppsynings- 
män  i  landet. 

N.  br*  ang.  flnska  och  svenska  spr&kens 
begagnande  inom  embetsverken  och 
i  den  officiella  skrifVvezlingen. 

N.  br.  ang.  &stadkommande  af  samföllig- 
hetsskogar  &  de  af  statsverket  in- 
löBta  donationsgodsen. 


118 


18» '«87  i 


11 


Farstsiyr. 

j 

183/;87  ''        12 


18i»/i88 


1820/^ 


I 


8 


23 


IS'/gSS 

27 

'  18«/888 

28 

18"/.88 

31 

'  18«>/i288 

41 

182»  .89 

2 

18"/j89 

6 

18»/389 

13 

18» '589 

15 
J20 

18M/j89 

1 

22 

18i»/,289 

39 

1 
I820/39O 

10 
1J2 

j  I820/59O 

16 

1 


18io/ij90 


28 


N.  f.  aDg.  utvidgad  myndighet  för  de 
administrativa  embetsverken. 

N.  k.  ang.  förändrade  bestamningar  om 
vilkoren  för  vinnande  af  inträde 
vid  landtmäteristaten  i  Finland. 

N.    k.     ang.    skogsinstarnktörstjenstenias 

nppförande  p&  ordinarie  8tat. 
Jfr  K.  iiifltr.  21/3  78  P.  S.  8. 
N.   k.  med  stadganden  om  svenska  ren- 

hjordars  farder  öfver  finskt  omr&de 

inom  Enontekis. 
§  8  ändrad  g:m  N.  k.  22  ^88  F.  S.  28. 
N.  f.  aDg.  förändrad  arbetsordning  m.  m. 

inom  K.  Sems  Ekon.  departement. 
N.  k.  om  verkataUigheten  af  N.  k.  20/^  88 

ang.  svenska  renars  genomfard  p& 

finskt  omr&de. 
N.  k.  om  ändring  af  §§  19,  35,  44,  45 

och  56  i  landtm.  regl.  ^^/^4S, 
N.  f.  ang.  stämpelbevillning  i  Storfnrsten- 

dömet  Finland. 
N.  br.  ang.  tiden  för  aflemnande  af  tjen- 

stemannaförteckningar  tili  införande 

i  statskalendem. 
N.  f.  med  tülägg  tili  §  33  i  K.  f.  23/368 

ang.  vattenledningar  och  vattenverk. 
N.  k.  om  användande  af  officielt  papper. 

N.    ordningsstadgan    för    trafiken    g:m 

Saima  kanal. 
N.  k.  ang.  beräknandet  af  tiden  för  löne- 

förhöjning    efter    vissa    &rs    tjenst 

(6    m&naders    tjenstledighet    fr&n- 

räknas). 
8trafBag.  för   Storforstendömet   Finland 

(&r  f.  n.  icke  gäUande). 
Ordningsstadga  för  trafiken   g:m   Pielis 

elfs  kanaler. 
N.  k.  ang.  inrättande  af  ett  forstinspek- 

tionsdistrikt   för   Wiborgs  och   8:t 

Michels  län. 
N.  k.  ang,  s&gningsafgiftens  erläggande 

i  Finland  intill  ntg&ngen  af  &r  1893. 


119 


1810/1290 

28 

>          > 

1 

18"/u90 

29 

18i«/,290 

82 

18»«/291 

4 

>          > 

> 

18iVj91 

11 

18"/891 

30 

N.   k.  ang.  ezporttoll  p&  s&gtiinmer  och 

anuat   os&gadt   gröfre   virke  intill 

atg&ngen  af  1893. 
N.  k.  ang.  debiteiing,  uppbörd  ooh  redo- 

visning  af  sägningsafgifter. 
N.  k.  ang.  yilkor  för  tilldelande  af  rese- 

stipendier  &t  tjenstemän  för  inhem- 

tande  af  kunskap  i  rjska  spr&ket. 
K.   Sen:8  br.  ang.   finhets&r  för  torpan- 

läggningar  inom  kronoparker. 
N.  resereglemente   för  Storfurstendömet 

Finland. 
N.   k.   aag.   ändring  af  §  213  i  landtm. 

regl.  ^Vs^ö- 
N.  br.  ang.  inrättandet  af  tre  nja  forst- 

revier  i  Wiborgs  län. 
N.  k.  ang.  boställforetmästaretjenstemas 

uppförande  &  ordinarie  etat 
Jfr.  N.  instr.  Vi  83  P.  S.  19. 


B.  Clrkulär  af  allmänt  forstUsrt  Intresse. 


Girkulär ets 


Irtal  & 
Datum. 


InnehälL 


Farststyr. 
18iVi65 


II8V166 

out;.  •  U:horg 
18^Vio68 

Farststyr, 
182Vii72 

1831/1272 


18iVa76 

Kejs.  Senaten 
I8V577 


Farststyr. 
18i%78 


Utl&tanden  böra  afgifvas  tili  Kejs.  Sen.  senast 
inom  sex  m&nader  efter  remissens  eller 
befallningens  ut&rdande. 

I  arvodesräknmgar  apptages  tiden  för  hvarje 
förrättning. 

Ang&ende  gründen  för  utbetalande  af  gode- 
mannaarvoden  vid  torpskattläggningar 
(Jfr  S  158  i  landtm.  regL  is/s  ^)- 

Förständigande  att  förse  arvodes-  00h  rese- 
räkningar  med  verifikater  öfver  väga- 
längdema. 

Anmodan  att  öfvervaka  det  kronan  förbeh&llen 
öfverloppsjord  vid  storskiftet  lämpligen 
placeras  samt  rörlägges  innan  storskiftet 
fastställes. 

Om  toppsk&rsareans  beräkning  vid  virkes- 
kubering. 

Om  kreatnrsbetande  inom  kronoskogarne  intill 
a<jg&ngen  af  &r  1882. 
Andringar  häri  och  vidare  stadganden  se 
Kejs.  Senrs  skrifv.  tili  Forststyr.  «/g  79, 
5/^82,  "7583,  27/^0  Ö6  och  24/^88  det 
sistnämnde  delgifvet  i  Forststyr.  cirkulär 
12/3  88  här  nedan. 
Om  renbetet  stadgas  vidare  i  K.  Sen:s 
skrifv.  tili  Forststyr.  d.  17588  samt 
27^  88. 

Om  hvad  som  bor  observeras  vid  ekonomiska 
besigtningar  &  kronoskogstorp,  jemte 
formulär;  besigt.  verkställas  iitan  gode- 
mannabiträde. 


121 


18^/579         Hura    förfaras    bör   med  postförsändelser,  tili 

hvilka     forsttjenstemännens     portofrihet 

icke  utsträckes. 
I8V28O        Förbud   för  forstmästare   att  utan  öfverforst- 

mästarens    förordnande    &t    forstuppsy- 

niDgsman  uppdraga  s&dana  tjenstegöro- 

m&l,  som  enl.   instniktioD  och  g&Uande 

författningar    ankomma   endast    &  forst- 

mästaren. 
Formular  tili  förvaltniDgsredogörelse  och  hvad 

deri  observeras  bor. 
P&mimielse  att  omsorgsfallt  förvara  kartor  och 

handlingar,   skydda  dem  mot  eld  m.  m. 
Förständigande    att    tillae    det   &rsberättelsen 

öfverensstämmer  med  qvartalsrapportema. 
Förbud  fbr  tjeusteman  att  emottaga  g&fva  in- 

samlad  bland  menighet,  som  af  haus  tjen- 

steverksamhet  berott. 
Hemställan    om   nya    tillfaUiga   eller   stäende 

anslag,    undantagande    byggnadsanslag, 

bör  göras  före  hvarje  krs  utgäng. 
Betesrättigheten  inom  kronoskogame  utsträckes 

tili  utgfiogen  af  &r  1892. 
Hvad  iakttagas  bör  d&  framställning  göres  om 

anställande  af  extra  skogvaktare. 
Om  borgen  vid  virkesförsäljning  för  band  samt 

om   karteutdrags  insttndande  med  skatt- 

läggningsförslag  för  kronoskogstorp  inom 

kronoparker. 
Kommunalnämudema  förständigas  att  tili  re- 

vierfordtmästaren    lemna   räkning    öfver 

kronans  landsväga-onera  och  bör  forstm. 

utreda   räkningens  riktighet  1  sftrskilda 

delar. 
18<'/791         Eättighet  för  s&rskilda  forsttjenstemän  att  fort> 

farande    begagua    häiförinoan    använda 

tjenstesigill. 


18»/,81| 
18^81 
1810/383 
I8V583 

I80/784 

18i2/a88 
18»V389 
I8V12893 


18»«/«^! 


C.  Cirkulär  som  angä  skogsförrättningrar  ä  militie- 

boställen. 


Artal  & 
Datum. 


Oirkulärets 


Innehäll. 


Kejs.  Senaten 
1821 /^GS 


Forsistyr, 
I8V566 

1810 /Jl 


I88/472 


18«/572 


182* /^TS 


Om  sättet  ocb  ordniogen  fbr  boställsskogameB 
indelning. 

Punkt  1.  Jfr  Foretstyr:B  cirkulär  ^  ,.  66. 
Punkt  3.  Jfr    d:o    d;o    «'472     och    lo/gTl 
punkt  4. 

Punkt  4.  Jfr  d:o  d:o  » 'r^  72. 
Punkt  6  Ä  6.  Jfr  d:o  d:o  ^/^  78. 
Punkt  7.  Ang.  indelningsliniemas  utstakning, 
se  Forststyrrs  oirk.  2V374. 

Gällande  resereglemente  är  af  d.  i^  91. 
Ersättning    for    inarbete    f&   beräknaS;    se 
Forststyrrs  cirkulär  i^/g  71  mom.  2. 

Eni.  bestämmelse  i  K.  Sen:s  skrifv.  27,  71 
skola  originalhandlingarne  forvaras  ä 
Forststyrelsen. 

Om  forstmäns  rättighet  att  fr&n  länelandtmäteri- 
kontoret  utfä  kartor  tili  afkopiering. 

Om  indelningsarbetöns  utförande  genom  revier- 
fbrvaltare  samt  om  ersättning  m.  m.  för 
sagde  arbeten. 

Om  boställsinspektörs  skyldighet  att  tillse  det 
boställsr&ema  äro  öppna. 

Om  ny  affattning  af  boställenas  skogsmark 
och  om  rättighet  att  dervid  begagna  bi- 
träden. 

Om  forstmäns  skyldighet  att  vid  sammanträde 
observera  huruvida  mark  för  torpanlägg- 
ning  samt  odlingsbara  karr  och  mossar 
borde  fr&n  indelningen  uteslutas. 


123 


1824/374 

182%75 

I8V576 
1829/j77 


1831/.78 


;5' 


18V.,79 


Ke^s.  Senaten 
1830/^79 

Forststyr. 
I8V58I 


I8V382 


18»/«82 


6' 


1827/^^82 


18%83 
I8IV384 


Om  indelningsnätets  utmärkande  pä  marken, 
hvaröfver  protokoU  föres. 

Särskilda  bestämningar  att  iakttagas  vid  skogs- 
hnskällningsrevisioner  &  boställena. 

Tillägg  tili  nästföregäende  cirkulär  att  iakt- 
tagas vid  skogshush&llniDgsrevisioner. 

Förständigande  för  forstman  att  inom  8  dagar 
•  efter  utg&nget  kalender&r  vid  50  marks 
vite    afgifva    ärsberättelse    öfver    verk- 
stälda  skogsindelningsarbeten. 

Om  fröträds  utmärkande,  r&er,  byggnadstim- 
mer,  odlingar  inom  skogsmarken,  kultu- 
rer  m.  m.  att  iakttagas  vid  indelnings- 
och  revission sarbeten. 

Postporto  för  tjenstebref  m.  m.  som  expedie- 
ras  af  extra  ordinarie  forstroän  ersättes 
af  allmänna  medel. 

Särskilda  bestämmelser  om  skogsindelnings- 
arbetens  ntförande  k  militiebostäUen. 

Arrendator  tillfr&gas  och  i  protokollet  anteck- 
nas  pä  hvilketdera  spr&ket  han  önskar 
utfä  förrättningshandlmgame. 

Skogsindelnings  och  revisionsförrättnings  hand- 
-   lingar  ntfärdas  pä  finska  d&  arrendator 
det  önskar,  men  Forststyrelsens  exempl. 
insändes  p&  svenska. 

D:o  d:o  om  revisionsprotokoUen. 

De  tvänne  sistnämnda  cirkolären  upphäfvas 
genom  Forststyris  cirkulär  d.  '488  N:o 
737  här  nedan. 

Om  boställsinspektörs  skyldighet  att  öfvervara 
indelnings  och  revisionsförrättningar,  om 
hvilka  de  böra  underrättas  af  vederb. 
forstman. 

Särskilda  stadganden  rörande  indelningsarbeten 
&  militiebostäUen. 

I  förrättningsprotokollet  antecknas  arrendators 
betingelser  d&  s&dana  förändringar  i  hns- 
hällningen  föresl&s,  som  knnna  inverka 
pä  arrendators  rättigheter. 


124 


'.  182Ä/484 
187*88 


Om  förslag  tili  omloppstidens  höjande  i  vissa 
fall  vid  revisionsförrättningar. 

Förbud  att  utfärda  boställshandUDgar  p&  b&da 
spräken.  (Jfr  cirkulären  d.  V382  N:o 
641  och  d.  VeöS  N:o  713.) 


-& 


Kruunim  metsätorpista  ja  kruunun  llika- 

maiden  asuttamisesta. 

Kysymys  mihin  kmuniininetsätorpat  ettipäftssft  oli- 
Bivat  perustettavat,  voipi  tätä  asiaa  ttintemattomalle  nftyt* 
tää  jotenkin  selvältä,  siUä  torppa  tietenkin  on  peraetet- 
tava  sinne,  missä  parhaimmat  viljelysmaat  krunnun  liika- 
mailla  löytyvät,  missä  sen  tiltikset  eivät  tnle  kovin  ha- 
jalle  j  jotta  siitä  vastaistLudessa  voi  syntyä  nndistalo  ja 
viimein  perintömaa  sekä,  missä  se  ei  erikoismaana  tulisi 
haitallise»ti  lohkaisemaan  varsiüaiselle  läetsänhoidolle 
sopivampaa  meteäryhmää.  Periaatteelliselta  kannalta  kat- 
Boen  tftmä  kysymys  siis  ei  vaatisi  paljon  tnumimiBta, 
vaeoi  asian  käytännöllinen  toimeenpano  ei  ole  aina  yhtä 
helppo,  päinvasboin  poiketaan  näistä  periaatteista  mel- 
kein yleiseeti  ja  jätetään  luktinn  ottamatta  sekä  tilain 
vantainen  kannattavaisuas  että  metsänhoidon  todellinen 
etn.  Asiata  selvittäftksemme  kerromme  tässä  miten  kran- 
nunmetsätorpat  Oulan  läänissä  tavallisesti  syntyrät. 

Perheellinen  irtolainen,  joUe  huonemiehenä  olo  käy 

tnkalaksi/  on  pakoitettnna  ryhtjnoaftän  omitnisen  snojan 

hankkimiseen.     Perintömaiden  tiluksilla  tosin  olisi  vilje- 

lysmaita,  tuumaa  hän,  ja  polttopuumetsftäkin  niiltft  ehkä 

saisi    hnokeasta,   vaan    rakennuspnista    otetaan   korkea 

hinta,  jos   niitä  ensinkään  aaaneekaan,  ja  valmista  niit* 

tyä  ei  möyskään  anneta;  korpeen  pitäisi  niityt  raivata 

ja  vaikka   niistä   kestävämpäft  ja  parempaa  heinäntnloa 

9 


126 

voisL  saadakin,  ovat  ne  kuitenkin  kovan  työn  alaisina. 
Tämän  lisäksi  vielä  vaaditaan  melkosuuri  verokin  mak- 
settavaksi  torpasta  ja  kun  mökin  tarvitsija  pääasiallisesti 
tahtoisi  hankkia  joukolleen  puusuojaa  ja  polttopunta 
talveksi  ja  heiniä  joUekuUe  lehmälle  sekä  hevoselle,  jolla 
talvet  saisi  työziaiisiossa  kaydä,  ei  hän  kovin  välit&  löy- 
tyykö  erinomaisempia  viljelysmaita,  niitä  kuin  hänellä 
ei  kuitenkaan  ole  varoja  muokata.  Näin  ollen  päättää 
hftn  turvautua  kraanonmetBään.  Kruunullahan  on  mäata 
vüjalta,  siltä  saa  puut  UmaiBeksi,  eikä  kruanan  torpalle 
panna  snorta  veroakaan,  ja  täytyyhän  sen  kruunan  ti- 
lattomüle  asumusta  möyntäÄ,  laittaa  vaan  mökkinaä  eei- 
laiselle  paikalle,  johen  ei  kylmä  tule  ja  jossa  valmiita 
niittyjä  olisi  saatavissa,  jospa  nuo  eivät  hyvin  liki  taloa 
tuUsikaan.  Tuo  Teerivaarahan  ou  luja  kylmälle  ja  saapi 
siilieu  vähin  peltoakin ;  peltomaa  tosin  on  laihanlaista 
hietamultaa,  vaan  kasvaa  se  kyllä,  kun  sen  voimaansa 
saa,  ja  puita  ei  tarvitse  moneen  aikaan  hakata  muualta 
koin  talon  näkös&ltä.  Perkiömaatakin  olisi  tuolla  ojan- 
korvessa  kankaan  alla,  vaan  se  on  metsän  alla  ja  sauren 
työn  alaisena ;  sitävastoin  on  talonpaikalta  itäänpäin  pa* 
rin  neljänneksen  päässä  L&msänneva,  josta  kulosta  niit- 
tämällä  saisi  yhden  lehmän  heinät,  pohjoiseenpäin  ö  nel- 
jänneksen päässä  on  Kivijänkä,  johon  samoin  saisi  mau* 
taman  suovan  ja  luoteispaolella  ei  ole  kuin  toista  nel- 
jännesift  Pöljänarolle  ja  LöytösuoUe,  joita  kruunu  ny- 
kyään  on  5-vuotiselle  arennille  myynyt  ja  jotka  siis 
ovat  aivan  valmiit,  näistä  kyllä  lähtee  parinkin  lehmän 
heinät.  Kun  nämät  kaikki  ja  niiden  lisäksi  vielä  pari 
muuta  sydänmaan  suoniittyä  nimittää  hakemukseensa 
niin  luulisi  kai  niiden  varassa  torpan  syntyvän. 

Näin   laitetaan    sitten    torpanhakemus  ja  jätetään 


127 

hoitopiirin  forstmestarille.  Tämä  tutkittuaan  asian,  huo- 
maa  että  nimitetyt  tilukset  ovat  kovin  hajalla  pitkin  laa- 
joja  sydänmaita,  joten  tilan  vastainen  kestävyys  ei  en- 
sinkään  ole  taattuna,  varsinkin  knn  niittymaiksi  on  va- 
littn  ainoastaan  sellaisia  soita,  joita  uudisasukas  vähillä 
varoillaau  ei  milloinkaan  jaksa  muuttaa  kestäviksi  heinä- 
maiksi.  Läheisyydessä  löytyisi  kentiesi  jonkun  kankaan 
laidassa  mainio  ojankorpi,  josta  raivaamalla  saataisiin 
sek&  pelto-  että  niittymaata,  vieläpä  joku  pienempi  sao- 
kin,  joka  ojittamalla  voitaisiin  kasvuisaksi  muuttaa,  sa- 
nalia  sanoen  talonpaikka  josta  kestävä  uudistalo  vastai- 
suudessa  todella  voisi  syntyä.  Vaan  jos  tämän  ehdotte- 
iee  hakijalle  torpanpaikaksi  saa  tavallisesti  vastauk- 
seksi  ettei  varattomalla  käy  siihen  torpanteko,  ruunun 
voimat  siihen  tarvittaisiin  taloa  tekemään  ja  soista  uh- 
knvaa  kylmää  poistamaan  y.  m.  Monesti  täytyykin  myön- 
tää,  ettei  varattomalla  tule  talontekoa  kruunun  varsi- 
naisille  viljelysmaille;  suurten  soideu  läheisyys  tekee 
kylmän  karkoittamisen  liian  isotöiseksi  y.  m.  Mutta 
onko  tämän  vuoksi  syytä  torppaa  perustettaessa  oUa  lu- 
kuunottamatta  sen  vastaista  kestäväisyyttä?  Emme  pidä 
nun  olevan  jos  kohta  myönnämme,  että  se  usein  on  ta- 
pahtunut  ja  vieläkin  ehkä  tapahtuu. 

Se  komitea,  joka  v.  1888  antoi  lausuntonsa  kruu- 
nun liikamaiden  käyttämisestä,  ehdoittelee  muun  muassa 
että  kruunun  liikamaista  suurilla  kustannuksilla  lopul- 
lisesti  eroitettaisiin  kaikki  viljelysmaat,  että  nämät  täy- 
dellisesti  mitattaisiin,  jaettaisiin  uudistaloihin  ja  pantai- 
siin  veroUe,  huolimatta  siitä  onko  halullisia  uudistaloin 
ottajia  niille  ilmoittaunut  tahi  ei.  Myönnämme  kemaasti 
että  vüjelykseen  kelpaavaa  maata  viljalta  löytyy  kruu- 
nun  liikamaiden   alueella  Oulun  läänissä,  varsinkin  ää- 


128 

rettömän  laveita  soita  ja  vesiperäisiä  korpia,  mutta  epäi- 
lemme  suuresti  että  ciitä  työvoimia  ja  vaxoja  nykyisin 
ilmestyy,  jotka  uskaltaisivat  ryhtyä  näihin  käsiksi  etäällä 
kuB  ovat  liikepaikoista  ja  kalknneavoista.  Irtolaisvär 
estö  varmaau  ei  kykene  tällaisia  uudistaloja  asumaau. 
Missä  vaan  isompi  metsävarasto,  joka  mahdoUisesti  jou- 
tuisi  aijoton  uudistalon  alalle,  ei  koukuttelisi  metsän- 
keinotteluim,  siinä  jäisi  kun  jäisikin  nudistalo  asujatta, 
ainakaan  ei  mitään  mainittavaa  edistystA  viljelykselle 
tarvitsisi  tässä  odottaa.  Tietädsimme  luetella  monta  sel- 
lasta  tilaa,  joita  undistalon  nimella  on  perustettu  kruu- 
nnrnnetsään,  vaan  jotka  sittemmin,  kun  nüstä  metsä  on 
hävitetty,  ovat  joutuneet  verohylyiksi,  uüdelleen  ovat 
yhdistetyt  kraunun  lükamaihin  ja  viimein  veroitetnt 
kraununmetsätorpiksi.  .Olemme  myös  usein  käsitellyt 
uudistalonhakemuksia,  jotka  silminnähtävästi  ovat  syn- 
tyneet  yksinomaan  metsänkeinottelan  tarkoituksessa  ja 
kun  olemme  hakialle  ilmoittanut  aikovamme  esitellä,  että 
kruunu  ensin  hakkuuttaa  tukkipuut  aivotun  uudistalon 
palstasta,  on  hakija  sanonut  heti  luopuvansa  hakemuk- 
eestaan  jos  vaan  sellainen  ehdotus  hyväksytään. 

-Äsken  mainittu  komitea  on  myÖs  huomioon  ottanut 
metsänkeinottelun  vaaraa  uudistaloja  perustettaessa,  sillä 
se  lausuu  julistusebdotuksensa  32  §:ssä:  „Uudistalolle 
kuuluvalta  maalta  olkoon  kruunulla  valta  kymmenen  vuo- 
den  kuluessa,  sijoituskirjan  antopäivästä  lukien,  myydä 
kaikki  puut  jotka  neljänkolmatta  jalan  korkeudella  Iftpi- 
mitaten  täyttävät  kymmenen  tuumaa  tahi  enemmän*'.  Jos 
kohta  tämä  määräys  ei  kokonaan  poistakaan  metsänkei- 
nottelua  on  se  kuitenkin  tehokas  sitä  jossakin  määrässä 
vastustamaan  ja  oHsi  aina,  huolimatta  siitä  jos  komitean 


129 

mtitit  ehdotukset  eivät   vahvistettaisikaan,   nondatettava 
uadistalojen  snhteen. 

Palataksemme  kraununmetsätorppiin  huomantamme 
vieläkin  että  nsein  joudtimme  epäilykseen,  kumpi  katw 
santotapa  torpanhakemasten  suhteen  olisi  noudatettavana, 
sekö  että  torppa  sijoitetaan  sinne  missä  varsinaista  ▼iljelys- 
maata  löyiyy,  huomioon  ottamalla  etleivät  tilukset  tulisi 
hajnstalle  pitkien  matkojen  päähän  ja  moneen  palstaan, 
toisin  sanoin  päämääränä  pitften  tilau  vastaista  mno- 
dostamista  uudistaloksi,  vai  tyydyttämäUäkö  torpanha- 
kian  vaatimusta  saada  torppa  sellaiselle  paikalle,  jossa 
käu  pääsee  vähemmällä  työnteoUa;  lakuunottamatta  edis* 
tyykö  sin  kautta  viljelys  eli  eikö.  Epäilemättä  on  val- 
tiotaloudelliselta  kannalta  katsoen  ednllisinta  silmämää- 
ränä  pitää  tilain  vastaista  kannattavaisautta  ja  järjeete- 
tyn  metsänkoidon  etna,  eikä  kuten  nykyään  monesti  ta- 
pahtuu,  edistää  asumusten  syntymistä  siellä  tääUä  kruu- 
nun  liikaniailla,  asumusten  jotka  viljelystä  mainittavasti 
eteenpäin  viem&ttä,  pääasiallisesti  kuluttavat  metsää,  ja 
sekä  siitä  syystä  että  usein  asemansakin  puolesta  tule- 
vat  järjestetylle  metsänhoidoUe  haitallisiksi.  Yaan  koska 
kruunun  liikamailla  myöskin  löytyy  viljelykselle  sopivia 
inaita  ovat  nämät  ehdottomasti  annettavat  viljeltäviksi 
ja  irtolaisYäestöUe  hankittava  tilaisuus  viljelemään  maata 
ja  hankkimaan  itselleen  vakinaisia  asuntoja;  tämän  pi- 
dämme  kruunun  velvollisuutena,  vaan  ei  suinkaan  sen 
että  metsät  kaikkialla  jätettäisiin  mielivaltaisesti  haas- 
kattaviksi.  Tätä  tarkoitusta  varten  ja  toiselta  puolen 
välttääksemme  asumusten  perustamista  yksinomaan  met- 
sänhoidoUe tarpeellisille  metsäryhmille,  toiselta  puolen 
taas  vakuuttaaksemme  torpanhakeville  aikeensa  menes- 
tymisen   turhitta  kustannuksitta  tahtoisimme  mekin,  sa- 


130 

moin  kuin  ennenmainittu  komitea  julistasebdotuksensa 
2  §:8sä,  ehdotella  tutkijalautakunnan  asettamista,  jonka 
tehtävänä  olisi,  aluksi  nüssä  osissa  lääniä,  joissa  mita- 
tuita  kruannnmetsämaita  löytyy,  tutkia  mitkft  metsämaat 
eli  maaryhmät  ehdottomasti  olisivat  metsftnhoidolle  py* 
sytettäYät;  nämät  joihin  ei  mitään  asamnksia  saataisi 
perustaa,  eroitettaisiin  välirajoilla  muusta  krunnun  met- 
sämaasta  ja  merkittäisiin  kartalle.  Jälellä  olevalle  kruu- 
nunmaalle  voitaisiin  sitten  tavallisessa  järjestyksessä  pe- 
rustaa kruununmetsätorppia  ja  nudistaloja  mikäli  niille 
haluUisia  hakioita  ilmestyisi.  Sitten  kuin  tämä  eroitus 
mitatuilla]  kruununmailla  olisi  tapahtunut  ja  kokemus 
saataisiin  sen  käytännöllisyydestä  voitaisiin  valta  ryh- 
tyä  mittaamattomain  kruunun  liikamaiden  kartoittami- 
seen  ja  eroittamiseen.  Tutkialautakunnan  jäseninä  tu- 
lisi  oUa  maanviljelysinsinööri  ja  forstmestari,  joiden  tu- 
lisi  neuvottelevaksi  jäseneksi  kutsua  jonkun  paikkakun- 
nan  oloihin  perehtyneen  maanviljeliän ;  näin  kokoon- 
pantu  tutkijalautakunta  olisi  nxielest&mme  ainoa,  joka 
kelpaisi  puunitsemaan  olosuhteita  jotka  koskevat  sekä 
maanviljelyksen  että  järjestetyn  metsänhoidon  todellista 
etua.  Tutkijalautakunnan  ehdotuksista  antaisi  sittem- 
min  Metsähallitus  ja  Maanviljelyshallitus  lausuntonsa, 
joiden  ohessa  ehdotukset  lopullisesti  alistettaisiin  Senaa- 
tin  tarkastettaviksi  ja  yahvistettaviksi. 

Olemme  tässä  kokeneet  pääpiirteissään  viitata  nii* 
hin  parannuksiin  joita  pidämme  välttämättöminä  kruu- 
nun liikamaiden  asutuksen  suhteen,  vakuutettuna  kun 
olemme  nykyisen  asutustavan  sopimattomuudesta  sekä 
maauviljelystä  että  järjestettyä  metsänhoitoa  edist&mään. 

Paltamo,  huhtikuussa  1892. 

Alarlk  Biddelku 


Skogsinstruktöremes  verksamhet  är  1891 

I. 

Berättelse  afgifven  af  Skogsinstrnktören  i  Yestra  di- 
striktet  iSr  kv  1891. 

Genom  annonser  i  landets  mest  spridda  finska  och 
STenska  tidningar  underrättades  allm&nheteii,  att  an- 
h&llan  om  biträde  af  skogsinstruktör  künde  inlemnas 
intill  den  15:de  april.  Inom  den  utsatta  ansökningstiden 
inkommo  reqvisitioner  tili  42  skilda  jordldgenheter.  Da 
emellertid  alla  dessa  iörrättningar  svirligen  ans&gos 
kunna  medhinnas  under  &ret,  gjordes  anhäUan  hoe  Forst- 
styrelsen,  att  förrättningame  i  Nylands  Iftn  m&tte  öfver- 
föras  tili  skogsinstruktören  i  östra  distriktet,  hvartill 
äfven  Forststyrelsen  vid  reseplanens  fastställande  biföll. 
De  i  reseplanen  npptagna  förrättningames  antal  utgjorde 
35,  men  ander  förrättnings  resoma  anhöUo  ytterligare 
tvenne  lägenhetsinnehafvare  om  biträde,  hvilket  äfven 
lemnades,  emedan  tiden  medgaf  s&dant. 

Förrättningame  vidtogo  i  enlighet  med  reseplanen 
den  23  maj  och  afslntades  den  11  Oktober  i  följande 
ordning. 

o 

l:o)  Abo  8tad  under lydande  skogar. 
Särskilda   delar  af  stadens  skog  besöktes  för  att 
gifva  räd  &t  stadens  nyligen  antagna  examinerade  skog- 


132 

vaktare,  hvarjämte  för  denne  upprättades  skriftlig   In- 
struktion. 

2:o)  Metsämähi  hemman  i  S:t  Marie  socken,  tillhörigt 
Lektor  J.  M.  Ahlman. 

I  och  för  npprättande  af  hushällningsplan  besigti- 
gades  skogen,  hvarefter  ärshyggen  för  de  närmaste  10 
ären  utstakades. 

3:o)  Strömma  egendom  i  Kimilo  socken,  tillhörig 
Agronomen  K.  A.  Wasastjema. 

Egaren  önskade  p&börja  kultiveringen  ä  de  kala 
skogsmarker,  som  förefinnas  ä  lägenheten,  hvarföre  sko- 
gen  nndersöktes  med  afseende  härä.  För  kultnrernas 
ordnade  bedrifvande  uppgjordes  en  skriftlig  kuXturplan. 

4:o)  Tuiakula  egendom  i  Angelniemi  kapell,  tUlhörig 
EnJkefni  M.  Ahlstedt. 

Särskilda  muntliga  r&d  ang&ende  afverkning,  hjelp- 
gallring  och  skogens  skötsel  i  allmänhet  meddelades. 

5:o)  Gesterby  egendom  i  Eamito  socken,  tillhörig  Fri- 
herre  W.  0,  Wrede» 

Egendomens  skog  nndersöktes  och  en  provisionel 
trakthyggesafverkning  fö^eslogs,  tills  ny  karta  hnnnit 
anskaffas,  d&  huggningaplan  lättare  künde  uppgöras. 
Trakthyggen  för  3  är  utstakades. 

6:o)  Qvidja  egendom  i  Pargas  socken,  tillhörig  Landt- 
bruksr&det  W.  af  Heurlia. 

P&  egarens  önskan  besigtigades  heia  den  vidsträckta 
skogen,  för  att  afgifva  utl&tande,  hvilka  ätgärder  när- 
mast  vore  att  vidtaga  för  iniörande  af  en  rationel  skogs- 
skötsel.  Jämte  antagande  af  en  skolad  skogvaktare  före- 
slogs  bland  annat  skogens  sxaäningom  skeende  indelning 
för  trakthyggesaiVerkuing. 


133 

7;o)  Oefmundä  egendom  1  Saltvik  sookeu,  tiUhörig 
Snkefrn  M.  Hausen. 

Aog&exide  skogens  skötsel  le^xnades  muntliga  r&d. 
Tillika  anhöll  egarinnau  att  deu  tid|  som  ej  ätgiok  tili 
förrättningen  &  Germandö  matte  anväj^das  för 

S:o)  Taböle  hemman  i  samma  socken  tillhörigt  samma 
egarinna. 

Skogen;  undersöktes  och  värderades,  skogsarealen 
aträknades  och  anvisning  om  sättet  för  afverkningens 
bediifvaade  nuder  den  närmaste  tranitiden  lemnades. 

9:o)  Bavea  egendom  i  Wirmo  och  Mietois  socknar 
samt  Eaijala  kapell,  tülhörig  Öfverste  Poppins'  arfvingar. 

Egeudomens  skogar  besigtigades  för  att  uppgöra 
hns^i&llningsplan  £ör  trakthyggesafverkning.  Inom  hem- 
skogen  bestämdes  af\rerkningsytor  för  11  och  inom  ut- 
skogen.  för  10  &r  fram&t. 

lOio)  Baumo  9tad  nnderlydande  skogar.  För  upp- 
rättande  af  hush&llningsplan  för  stadens  p&  fasta  landet 
belägna  skogar  andersöktes  dessa.  Ar  1886  har  skog^oi 
&  stadens  holmar  blifvit  indelad  af  t.  f.  skogsi^straktören 
T.  Cimnelin,  ehom  hnsh&llningsidanen  hade  förkommit 
och  ej  synes  blifvit  följd.  -^  J^orme^  holmß  besöktes  för 
granskning  af  afverkningame. 

11— 14:o)  /SbnipanoZa,  OWite,  KoijcLrvi  och  Koüa-Kar- 
tanQ  hemman  i  Baumo  landsf örsamling,  tillhörande  Baumo 
stad  och  Baumo  landsförsamlii^  gemensamt. 

Dessa  lägenheter,  som  tillfallit  feittigv&rden  i  staden 
och  landsförsamlingen  genom  testamente  innehades  af 
landbönder  och  arrendatorer,  ,men  emedan  särskilda  an- 
märknlngar  gäng  efter  annan  blifvit  gjorda  ang&ende 
skogens  behandling,  önskade  staden  höra  utlätande  at 
fackman   ang&ende  skogens  nuvarande  skötsel  och  be- 


134 

skaffenhet  samt  de  ätgärder,  som  borde  vidtagas  för  att 
fä  afverkningar  m.  m.  ordnade.  För  afgifvande  af  s&dant 
utlätande  undersöktes  samtliga  lägenheters  skogar. 

15:o)  Kepola  egendom  i  Kjulo  socken,  tillhörig  Gods- 
egaren  Fr.  Jämefelt. 

För  att  gifva  anvisning  angiende  afverkningens 
bedrifvande  besöktes  lägenhetens  ganska  vidsträokta 
skogsskifben,  med  anledning  hvaraf  särskilda  mtLntliga 
r&d  lemnades. 

16:0 )  Eyrkoherdebolet  i  Tyrvis  socken,  innehafvare 
Kyrkoherden  Joh.  Back. 

Innehafvaren  önskade  I&ta  indela  bolets  skog,  man 
vid  den  anställda  skogsbesigtningen  erfors,  att  kartan 
ej  var  närmelseWs  ens  i  öfverensstämmelse  med  markens 
beskaffenhet,  hvarföre  n&gon  indelning  fÖr  tillfället  ej 
künde  ifrä«akomma,  utan  gafs  anvisning,  att  antingen 
l&ta  &nyo  affatta  skogsmarken  eller  helst  afvakta  de  &t- 
gärder,  som  antagligen  snarligen  komma  att  vidtagas, 
för  att  införa  rationel  skogshnshällning  för  samtliga 
ecklesiastika  bostäUsskogar.  —  Dessutom  förklarades 
angefar  huru  afverkningen  nnder  tiden  skulle  utföras. 

17:o)  WaUcila  egendom  i  Birkkala  socken  tillhörig 
Herr  A.  Spire. 

Förrättningen  ä  Walkila  bestod  i  granskning  af 
utförda  trakthyggen  ä  de  af  t.  f.  skogsinstraktören  T. 
Cannelin  ären  1885  och  1886  utstakade  ärshyggesytoma 
för  säväl  gärden  som  10  torpare. 

18  och  19:o)  PeJckala  och  PitkcUä  ander  sammaför- 
valtning  stäende  egendomar  i  Buovesi  socken,  tillhöriga 
Magister  A.  Aminoff. 

Indelningen  af  godsens  vidsträckta  skogsmarker  p&- 
börjades  ären  1889  och  1890  af  skogsinstraktören  Friherre 


136 

E.  Wrede.  För  att  fortsätta  indelningen  m&ste  en  del 
skogsmarker  &nyo  besigtigas,  hvarefter  ärshyggen  utfita- 
kades  i  4  hyggesföljder  fÖr  Pekkala  ooh  18  torpare. 

20:o)  Mänttä  hemman  i  Keura  sockeu  tillhörigt 
Brukspatron  G.  A.  Serlachius. 

För  uppgörande  af  hush&llningsplan  nnder  vintem 
besigtigades  heia  skogsmarken. 

21:o)  Herrala  kyrkoherdebol  i  Umola  socken,  inne» 
hafvare  Prosten  £.  M.  Bosengren. 

Skogen  har  under  iren  1886—1888  af  mig  blifvit 
indelad  och  hnsh&llningsplanen  af  Kejserliga  Senaten 
fastställd. 

En  större  stockafverkning  för  afsalu  hade  nnder 
sednaste  yinter  skett  och  trakthygget  hade  blifvit  p&* 
börjadt.  Innehafvaren  önskade  derfbre  veta  homvida 
af^erkningarne  skett  i  öfverensstämmelse  med  hush&ll- 
ningsplanen,  hvarföre  afverkningsplatseme  besigtigades. 
Öfverhofvndtaget  voro  äfven  hyggena  ▼&!  ntförda,  men 
skogen  hade  ännn  ej  hnnnit  rensas  efter  stookafverkningen. 

22:o)  AlorKuhna  hemman  i  Umola  socken  tillhörigt 
Magister  W.  Forssman. 

Tillsammans  med  egaren  genomvandrades  en  del 
af  hemmanets  skogsmarker  för  att  meddela  r&d  angäende 
skogens  afverkning  och  skötsel,  hvarvid  denne  uttryckte 
sin  önskan  att  det  följande  &r  fä  sin  skog  indelad  af 
skogsinstraktören. 

23  och  24:o)  Peltoniemi  egendom,  tillhörig  Herr  A. 
Wolff  och  Korpi  egendom  tillhörig  Herr  P.  Boschier, 
hvardera  i  Ilmola  socken. 

Hvardera  egarene  anhöUo  att  f&  särskilda  r&d  angä- 
ende afverkning,  hjelpgallring,  nppqvistning  o.  dyl.  hvil- 
ket  meddelades. 


136 

2ö:o)  Klaretuaid  kyrkoherdebol  i  Herpes  sooken,  inne- 
kafvare  Kyrkoherdem  Vüt.  Dahlberg. 

Indelning  af  bolets  akog  var  ifrägasatt  ftfvensom. 
forsäJjning  af  groft  sägtünmer,  hvarföre  innehafvareii 
Önskade  att  n&gon  fackmau  matte  undersöka  skogen, 
hyilken  1  a&dant  syfte  besigtigades. 

I  det  med  auledning  bäJ*af  upprättade  skriftliga 
betänkandet  tillstyrktes  s&väl  upprättande  af  kushäU- 
ningsplan  sä  snart  som  möjUgt,  som  äfvan  timmerfbr- 
säljniügen. 

26:o)  Krietinestad  underlydande  stadsskogar. 

För  upprättande  af  hushällningsplaii  för  de  skoga- 
andelar,  som  disponeras  af  staden,  besigtigades  dessa; 
större  delan  af  stadens  skog  är  emellertid  delad  emellan 
tomtegarene  i  staden^  hyar£5re  n&gon  ordnad  skogshus- 
bällning  ä  denna  del  af  skogen  för  tillfället  sTärligen 
kan  genomföras. 

27:q)  Gamla  Karleby  stad  underlydande  skogar. 

Hush&Uningsplan  för  stadens  skogar  har  &r  1884 
blifvit  upprättad  af  t.  f.  skogsinstruktör  T.  Gannelin. 
Emedan  särskilda  klagomäl  ang&ende  skogsskötseln  för- 
Sports,  (^iskade  drfttselkanunaren  erk&Ua  utlätande,  hum 
skogen  de  aednaste  ären  blifvit  skött.  Vid  den  med 
anledning  häraf  anatäUda  skogsbesigtningen  anm&rktes 
bland  annat  att  hnsh&Uningsplanen  ej  blifvit  följd,  hvar- 
före  framhölls  i  ett  skriftligt  betänkande,  hvilka  ätgär- 
der  för  framtiden  borde  vidtagas  för  att  införa  en  ordnad 
akogskash&llning. 

28:o)  Särskilda  smärre  hemman  i  Lappo  by  tillhörige 
Hemmanaegaren  J.  G.  Lagerstedt. 

Mnntliga  r&d  ang&ende  utdikning  af  v&ta  skogs- 
marker,  olika  afverkningssätt  o.  dyl.  meddelades. 


137 

29:o)  Loukko  egendom  i  Normo  socken  tillhörig  Agro- 
nomen A.  Wasastjema. 

Emedan  föregäende  förrättning  icke  npptog  heia 
den  härför  anslagna  tiden,  samt  Agronomen  Wasastjema 
n&gon  vecka  förut  anhällit  att  om  möjligt  under  n&gra 
dagar  fä  anlita  skogsinstruktören  i  och  för  granskning 
och  värdering  af  en  under  sommaren  i  skogen  nnder 
Loukko  egendom  timad  brandskada^  ansägs  denna  hans 
önskan  kunna  villfaras,  ehuru  fOrrätttiingen  icke  var 
upptagen  i  reseplanen. 

Eiden  som  uppkommit  genom  värdslöshet  vid  kjrtt^ 
lande  bränning  under  den  ytterst  terra  tiden  i  juli  mä- 
nad,  hade  härjat  omkring  33  ttinnland  synnerligt  vaok^ 
ungskog  &  ett  af  t.  f.  skogsinstruktör  T.  Cannelin  för 
ordnad  skogshushällning  indeladt  skogsskifte;  —  skadan 
uppskattades  och  värderingsinsfcrument  häröfver  upp- 
rättades. 

30 — 31:o)  Tervakoski  och  Toiva  egendomar  i  Janak- 
kala  socken,  tillhöriga  Tervakoski  bruks  bolag. 

Skogen  ä  Tervakoski  har  sedan  längre  tid  tillbaka 
skötts  enligt  hushällningsplan ;  &  Toivo  deremot  har 
skogen  blifvit  indelad  dels  &r  1889  af  mig  dels  är  1890 
af  skogsinstruktören  Friherre  E.  Wrede. 

Tillsammans  med  lägenhetemas  skogvaktare  gran- 
skades  föreg&ende  afverkningar,  kulturer  m.  m.;  n&gra 
kalytor  ä  Tervakoski,  som  icke  tagit  äterväxt,  förorda- 
des  tili  kultivering,  hvarjämte  skriftliga  pro-memorior 
för  skogsarbetena  under  det  kommande  äret  upprättades. 

32:o)  Sauvola  egendom  i  Janakkala  socken,  tillhörig 
Enkefru  L.  Danielsson. 

Ordnad  skogshushällning  infördes  &r  1890  af  skogs- 
instruktören Friherre  E.  Wrede  och  nu  önskade  egarinnan 


US 

särskilda  r&d  angäende  hush&llningsplanens  rätta  fGrständ, 
afverkning  af  byggnadstimmer  m.  m.;  hvarföre  skogen 
nndersöktes  och  en  skriftlig  promemoria  för  skogssköt- 
seln  upprättades. 

33 — 37:o)  Eaga,  Behakha,  Bymkkälä,  Wirola  och 
KtmtHla  egendomar  i  Janakkala  socken,  tillhörige  Fri- 
herre  H.  G.  Boije. 

Lägenhetemas  vidsträckta  skogar,  för  hvilka  hus- 
hillningsplaner  under  skilda  tider  blifvit  uppgjorda»  ge- 
nomvandrades  tillika  med  skogvaktarene  för  att  inspek- 
tera  trakthyggen,  hjelpgallringar,  kulturer,  skogvakta- 
renes  kartl&ggningsarbeteii  o.  s.  v.,  hvarefter  skrittlig 
promemoria  fÖr  skogsarbetena  under  följande  äret  app- 
gjordes. 


Utom  dessa  förrättningar  hafva  under  vintertiden 
5  lägenhetsinnehafvare,  deraf  3  i  Nylands  och  2  i  Abo 
län,  anhillit  om  biträde  tili  sädant  arbete,  som  under 
denna  ärstid  kunnat  utföras. 

Tvenne  af  dessa  förrättningar  hafva  best&tt  i  be- 
sigtning  af  skog  i  och  för  rättstvister,  tvenne  i  skogs- 
värdering  samt  en  i  utstämpling  af  sägtimmer  för  afsalu. 
Härtill  har  ätgätt  tillsammans  35  förrättningsdagar. 


1    9 
?    1 

r 

frf 
lil 

ii; 

1 

2 
Antal  resedagar. 

B  OS 

ES  9 

(D    I» 

r  0 

1    e 

ö 

SS» 

t 

1    s 

8 

8  S  S 

oq 

1     8 

, 

1    m 

^  1    <-  [ 

Antal  för- 
lättningar. 

t| 

1  1 

1 

,|, 

Areal  i 
tunnland. 

1    » 

1    1    ..  1 

Antal  lör- 
rMtningar. 

II 

|l 

1    1   1  1 

Areal  i 

1    ^ 

i    »  u  1 

Antal  tSr- 
rattniDgar. 

•< 

1 

1    s 

1    S  ä  1 

Antal 
hyggan. 

f  1 

1  k|  1 

Areal  i 

tunnland. 

Pf 

1  . 

1  -  _  1 

ikofTBkure  Bei 

> 

E.E 

Ir 

1     £ 

^ 

*.    -o    ^ 

0.  an  Viani  ng. 

1     » 

- 

^. « 

Andra  forat- 

liga    förrätt- 

ningar. 

? 

Under  vintem  har  tiden  för  Öfrigt  upptagite  af  olika 
slag  at  kansliarbete,  a&Bom  haehällDingsplaners  npprät- 
tande,  afgifvande  af  betftnkanden.  korrespondens  o.  dyl. 

Euovesi  den  26  februari  1892. 

Hjalmar  Carpelan. 


1 


II. 

BerSttelse  afgifven  af  t.  f.  SkogsiBstriktSren  i  Östra 
distriktet  f»r  hr  1891. 

Sedan  ordinarie  skogsinstruktören  i  fSljd'af  sjnk- 
lighet  nndfätt  ansökt  tjenstledighet  och  undertecknad  af 
Forststyrelsen  den  26  mars  1891  förordnats  att  under 
ledigheten  bandlägga  de  &  honom  ankoinmande  tjenst- 
göromäl  underrättades  allmänheten  ytterligare  genom 
annonser  i  tidningama,  att  anmälan  om  skogein^tmktörs- 
bitr&de  künde  inlemnas  ända  tili  den  15  april.  Da  till- 
räckligt  antal  förrättningar  emellertid  ej  inkommit  men 
skogsinstruktören  i  vestra  distriktet  deremot  var  öfver- 
hopad  med  arbeten,  asmodade  Forststyrelsen  uti  skrif- 
velse  för  den  12  maj  underskrifven  att  ooksä  verkställa 
samtliga  tili  denne  ankomna  reqviaitionair  för  Nylands 
län.  Dessutom  infördes  för  den  händelse  att  tiden  sä- 
dant  medgäfve  uti  reseplanen  besök  äfven  uti  n&gra  i 
närbeten  af  reserutan  belägna  iorsamlingar.  —  Den  sä- 
lunda  uppgjorda  reseplanen  faststäldes  ocksä  oförändrad 
af  Forststyrelsen  oob  utfordes  förrättningarn»  p&  satt 
ocb  i  den  ordning,  bär  nedan  angifVes: 

1)  NiemenlaiUta  egendom  i  Säkkijärvi  sooken  af  Wi- 
borgs  län,  tillbörig  Jordbrukeskoleforestindaren  E.  An- 
dersin. 

Ä  egendomen  bor  en  ordnad  skogsbusb&Uning  be- 
drifvits  redan  länge.   Beklagligtvis  nog  bemsöktes  skogen 


141 

svirt  af  stormen  den  2  juli  1890,  hvilken  förorsakade 
densamma  stora  skador.  Besöket  gälde  nu  att  granska 
bortrödjandet  af  vindfäUena  samt  att  tillsammans  med 
egaren  rädgöra  om  ätgärder,  som  i  anledning  af  stormen 
vore  att  vidtaga. 

2)  Tläurpäla  hemman  i  Wederlaks  socken  tillhörigt 
fru  Himmanen. 

Ooksä  här  hade  juli  stormen  1890  kullvräkt  en  del 
af  hemmanets  skog.  Förrättningen  inskränkte  sig  tili 
ungefilr  detsamma  som  &  Niemenlautta  egendom. 

3  och  4)  Harjus  Jorähruksskola  och  hemmanet  n;o  1 
i  Järvenkylä  hy  af  Wederlaks  socken;  den  förra  tillhörig 
kronan,  det  senare  Direktor  E.  Andersin. 

Förrättningen  skulle  omfatta  indelning  af  lägen- 
hetemas  skogar.  Di  emellertid  storskiftet  emot  förmo- 
dan  ej  ännu  hunnit  blifva  ä  marken  slutfördt,  mäste 
förrättningarna  uppskjutas. 

5,  6,  och  7)  Weckas  kommunen  tillhöriga  lägenhet 
samt  Kyrkoherde  och  Kapellans  bostället  i  Pem&  socken  af 
Nylands  län. 

Här  hade  det  galt  att  upprätta  fuUständig  hushäll- 
ningsplan  och  karta  för  samtliga  tre  lägenheter. 

Enär  förordning  ang&ende  skogsindelningar  ä  eck- 
lesiastikstatens  bestallen  snarligen  vore  att  förvänta  och 
slika  arbeten  ä  nämnda  lägenheter  torde  falla  utom 
skogsinstruktörens  verksamhets  omr&de,  künde  blott  en 
interims  hushäUningsplan  beträfiande  dem  ifrägakomma. 
Vid  i  sädant  syfte  företagen  besigtning  af  skogsmar- 
kema  befunnos  kartorna  vara  ganska  bristfälliga,  hvar- 
före  nödiga  kompletteringsmätningar  verkstäldes.  D4 
tiden   emellertid   ej  medgaf  att  dröja  här  sä  länge,  som 

10 


n 


142 

arbetet   hade  tarfvat,  uppsköts  slutförandet  af  förrätt- 
ningen  tili  hosten. 

8)  Öf vergär d  nisthäM  i  Inga  socken,  tili  hörigt  Pro- 
fessor S.  Lemström. 

Ä  egendomen  har  skogshushällningen  en  längre  tid 
varit  s&tillvida  ordnad  att  afverkningarna  utförts  i  form 
af  s.  k.  „kuliss  hyggen^.  Besöket  na  afsäg  upprättande 
af  ordentlig  hush&Uningsplan  för  skogen,  för  hvilket 
ändamäl  samtliga  skogsmarker  besigtigades  och  en  skrift- 
lig  promemoria  öfver  ätgöranden  under  närmaste  fram- 
tid  aflemnades. 

9)  Koskis  egendom  i  Kyrkslätt  socken^  tillhörig  Hof- 
ridet  C.  F.  Wahlberg. 

I  och  för  uppgörande  af  hush&llningsplan  genom- 
vandrades  egendomens  tili  660  hektar  (1350  tunnland) 
nppg&ende  skogsmark,  hvarvid  de  hushällnings&tgärder, 
hvilka  vore  att  iakttaga  beträffande  de  särskilda  bestän- 
den framhöUs  för  den  ätföljande  icke  i  skola  utbildade 
skogvaktaren.  Tillika  granskades  af  denne  anlagda  plant- 
sängar  och  aflemnades  instruktioner  rörande  sädd  och 
plantering,  plantskolearbeten  m.  m. 

10)  Selsingfors  stad  underlydande  skogar. 

D&  stormen  den  28  augusti  1890  kullvräkt  en  stör 
del  af  timmerskogen,  tillochmed  heia  best&nd,  besigti- 
gades samtliga  skogsskiften  hvarvid  instruktioner  om 
skogens  rödjning  och  ätgärder  tili  befordrande  af  &ter- 
växt  samt  kulturer  meddelades  skogvaktaren  samt  ett 
skriftligt  betänkande  afgafs  tili  stadens  drätselkammare 
angäende  ätgärderna  för  den  närmaste  framtiden  —  sär- 
skildt  beträflande  kulturer. 

11)  Hemmanet  n:o  3  i  Myllykylä  hy  af  Wekkelaks  socken 
och  Wiborgs  län,  tillhörigt  Hofrättsr&det  M.  Alopasus. 


143 

Besöket  här  inskränkte  sig  tili  att  i  sällskap  med 
egaren  genomgi  den  tili  lägenheten  hörande  skogsmar- 
ken  för  att  derigenom  blifva  i  tillfälle  att  meddela  de 
r&d  med  afseende  ä  skogens  skötsel,  som  omständighe- 
terna  syntes  päkalla.     Härifrän  stäldes  färden  tili 

12)  S:t  Andreae  socken,  der  skogsinstruktörens  an- 
körnst och  ändamälet  dermed  tillkännagifvits  genom  kun- 
göreise  uti  församlingens  kyrka.  D&  emellertid  nägon 
reqvirent  här  ej  anmalt  sig  fortsattes  färden  tili  grann- 
socknen  Jöäskis,  der  likaledes  skogsinstruktörens  ankomst 
blifvit  kungjord.  Här  önskade  Enkefru  C.  Löfgren  fi 
skogen  ä  sitt  egande  Eostiala  säteri  besigtigad  särskildt 
med  afseende  ä  framtida  virkes  afverkningar.  I  s&dant 
syfte  genoms&gs  den  tvänne  skiften  omfattande  skogs- 
marken,  som  tili  arealen  utgör  575  hektar  eller  1165 
tnnnland. 

13)  Pääskyldks  egendom  i  Sääminge  socken  af  S:t 
Michels  län,  tillhörig  Kommunalridet  0.  Hedlund. 

Här  gälde  besöket  att  efterse  humvida  stormen  den 
28  augusti  1890  alltför  stärkt  decimerat  egendomens  skog, 
specielt  förr&det  af  gröfre  Sortiment  och  byggnadstim- 
mer  samt  att  meddela  rid  och  upplysningar  ang&ende 
skogens  rensning  och  framtida  skötsel.  Sedan  de  vidt 
itskils  belägna  skogsmarkema  blifvit  genomvandrade 
afgafs  skriftligt  utl&tande  öfver  besigtningen,  deri  tillika 
indelning  af  skogen  framhölls  säsom  önskvärd. 

14  och  15)  Kokkolaks  egendom  i  Bantasalmi  socken 
tillhörig  Ingeniör  A.  Lnndgren,  och  Mtistinlahti  egendom 
Tuusniemi  socken  af  Kuopio  län,  tillhörig  Ingeniör  A. 
Krana.  PJ  resan  genom  JSTyslott  tili  Kantasalmi  erhöUs 
fr&n   bäda  reqvirenterna  anmälan  att  förrättningarna  af 


144 

före  kommen  anledning  mäste  uppskjutas.  —  Färden  ställ- 
des  derföre  tili 

16)  JRopola  egendom  i  Suonenjoki  socken,  tillhörig 
Senator  I.  Fellman. 

I  och  för  uppgörande  af  hush&Uningsplan  besigti- 
gades  skogsmarken  tillsammans  med  egaren,  hvarvid  sä- 
dana  upplysningar  i  skogshushällning,  som  künde  vara 
af  nytta  vid  den  framtida  behandlingen  af  skogen,  med- 
delades. 

17)  Joutsenläks  rusthäü  i  Kangaslampi  socken,  tili- 
hörigt  V.  häradshöfding  G.  "W.  Sopanen. 

Förrättningen  afsäg  indelning  af  lägenhetens  sko- 
gar.  Efter  verkstäld  besigtning  af  samtliga  skogsmarker, 
hvarvid  de  medhaida  kartorna  kompletterades  tili  nödiga 
delar,  särskildt  med  afseende  ä  bosättningars  och  od- 
lingarnas  läge  m.  m.  afdelades  skogama  uti  tre  särskilda 
hushällnings  komplex  eller  skogsblock  —  nämligen  ett 
för  producerande  af  gröfre  timmer  samt  tv&  för  klenare 
byggnadstimmer  och  husbehofsvirke.  Uti  hvardera  af 
dessa  senare  block,  af  hvilka  det  ena  reserverades  för 
torpare,  utstakades  ärshyggen  för  5  är,  hvarvid  tillika 
sättet  för  de  följande  hyggenas  utbrytande  anvisades. 
—  För  blädningsblocket  meddelades  deremot  endast  all- 
männa  föreskrifter. 

18)  Leväis  Jordbruksskola  i  Kuopio  socken. 

Da  Direktor  G-ranfelt  ander  ett  sammanträffande  i 
Kuopio  anhöll  att  fä  skogen  ä  Leväis  Jordbruksskola 
indelad  och  tiden  sädant  medgaf  besöktes  lägenheten  i 
sädant  syfte.  Efter  verkstäld  besigtning  bestämdes  och 
afskildes  fr&n  den  öfriga  arealen  alla  de  marker,  som 
framdeles  uteslutande  borde  ansl&s  för  skogsbruk,  hvar- 
jemte    fyra   ärshyggen    utstakades    och    fröträd    ä    dem 


145 

utmärktes.  Di  skolans  elever  härvid  voro  behjelpliga, 
gafs  derigenom  tillfälle  att  meddela  allebanda  upplys- 
ningar  i  skogshush&llning  och  dess  tillämpning  i  prak- 
tiken. 

19)  Kajana  stads  skogar  i  üleäborgs  län. 

Magistraten  bade  anb&Uit  att  fk  busb&Uningsplan 
upprättad  för  staden  underlydande  skogar. 

I  sädant  afseende  besigtigades  den  tili  ungefär 
100  qvadrat  kilometer  (n&got  öfver  20,000  tunnland) 
uppg&ende  i  ett  enda  skifte  liggande  skogsarealen 
och  framgick  deraf  att  under  de  sista  par,  tre  decen- 
nierna  skogseldar  farit  bärjande  fram  öfver  stora  ytor 
af  arealen  samt  att  skogsbest&nden  dels  i  följd  deraf, 
dels  ock  p&  den  grund  att  stadens  innev&nare  —  enligt 
uppgift  —  emot  en  obeiydlig  afgift  f&tt  ganska  fritt 
busera  i  skogama,  blifvit  synnerligen  ojemna  ocb  luk- 
kiga  bvarjemte  förr&det  af  gröfre  Sortiment  i  betänklig 
grad  nedg&tt.  D&  dertill  lägges  att  vindiällen,  toppar 
m.  m.  f&tt  fr&n  l&ngt  aflägsna  tider  qvarligga  i  skogen 
företer  densamma  nu  ställvis  en  ganska  sorglig  anblick. 

Efter  verkstäld  besigtning  afskildes  genom  en  8 
kilom.  läng  linje  ungefär  7,000  bektar  af  den  längst  bort 
belägna  andelen  för  ordnad  timmerblädning  ocb  utsta- 
kades  derjemte  den  första  blädnings  perioden.  Uti  den 
äterst&ende  delen  af  skogen  skulle  traktbuggning  införas. 
Men  da  samtliga  marker  blifvit  endast  geografiskt  af- 
fattade  ocb  tiden  ej  medgaf  ens  utförande  af  komplet- 
terings  mätningar  uppmanades  vederbörande  stadsmyn- 
digbeter  att  ocksä  med  afseende  ä  skogens  ofantliga 
vidd  ju  förr  dess  bellre  engagera  en  i  skola  utbildad 
skogsvaktare,  som  sm&ningom  under  ärens  lopp,  jemte 
sina  öfriga  äligganden,  skulle  uppmäta  markema  ifräg  a 


146 

pä   det   att   en    fullständig   hushällningsplan  sedermera 
genom  nägon  forstman  künde  fäs  tili  stand. 

20)  Niemelä  egendom  i  Kemi  socken,  tillhörig  Gods- 
egaren  M.  Niemelä. 

Besöket  afsäg  ordnande  af  skogshushällningen  & 
egendomen,  särskildt  för  att  möjliggöra  en  synnerligen 
behöflig  föryngring  af  tall  i  de  antagligen  fr&n  mar- 
buskar  utvuxna  granskogarna,  hvilka  forty  besigtigades 
i  och  för  införande  af  ordnadt  trakthygge. 

21)  Brahestad  underlydande  skogar. 

Med  ledning  af  de  öfver  stadens  egor  iren  1887  och 
1888  upprättade  kartoma  besigtigades  saxntliga  skogs- 
marker,  hvilka  derefter  fördelades  pä  tvänne  hush&U- 
ningskomplex  eller  block  och  utstakades  derjemte  inom 
det  för  trakthuggning  afsedda  blocket  10  ärshyggen  & 
marken  hvarjemte  ytterligare  9  hyggen  k  kartan  ut- 
märktes.  —  Vidkommande  &ter  det  med  sä  godt  som 
uteslutande  gran  beväxta  blädningsblocket,  hvilket  om- 
fattade  hafsuddar  och  holmar,  förordades  uppdragande 
af  tall,  s&som  mindre  ömtälig  för  de  häftiga  hafsvin- 
dama. 

Derjemte  uppmanades  stadsmyndigheterna  att  i  och 
för  v&rden  af  skogama  engagera  en  skolad  skogsvakt, 
det  de  ocksä,  enligt  meddelande,  kort  derp&  gjort,  hvar- 
före  Instruktion  p4  begäran  för  honom  sedermera  ut- 
färdats. 

22)  Heikkilä  lägenhet  i  Nivala  socken,  tillhörig  krono- 
fogden  Fr.  Odenvall. 

Förrättningen  här  inskränkte  sig  tili  meddelande 
af  allmänna  r&d  och  upplysningar  rörande  diverse  skogs- 
arbeten. 


147 

23)  Perheniemi  gods  uti  littis  socken  af  Nylands  län, 
reqvirent  Agronomen  L.  S.  Str&hle. 

För  ordnad  husb&Uning  hafva  härförinnan  redan 
14  skogsblock  blifvit  indelade.  Besöket  afsäg  indelning 
af  ytterligare  tvänne  block.  Da  skogsvaktaren  emellertid 
i  följd  af  andra  arbeten  ännu  ej  bunnit  slutföra  den 
föregäende  sommar  bestämda  nymätningen  af  dessa  skif- 
ten  uppsköts  förrättningen  tili  ett  följande  &r,  och  kosan 
ställdes  nn  tili 

Pemä  för  att  slutföra  de  derstädes  tidigare  p& 
sommaren  päbörjade  arbetena  &  Weckas  samt  kyrko- 
herde-  och  kapellansbostället. 

Med  ledning  af  de  förut  verkstälda  kompletterings 
mätningama  uppgjordes  nu  nya  kartor  för  samtliga  lä- 
genheter,  hvarefter  4  ärshyggen  &  hvar  och  en  af  dem 
utstakades. 

Förrättningama  afslutades  med  en  ny  besigtning 
af  rödjnings  arbetena  &  Helsingfors  stad  underlydande 
skogar,  hvarom  Drätselkammaren  anhiUit  och  hvaröfver 
skriftligt  utl&tande  ät  densamma  afgafs. 


148 


^ 

c 

1^ 

0 

CO 

•  • 

1 

53- 
< 

m 

o 

0^ 

O 

5- 

o 

g 

g- 

2 

aS 

2- 

CD 

0 

• 

f 

3 
3 

• 
m 

• 

• 

• 

p 

• 

• 
• 

1 

l-A 

Antal  fbrrättnings- 

1 

CO 

t^ 

i>d 

tO 

t^ 

Oi 

ställen. 

1 

CO 

'^ 

»-* 

1-^ 

tsS 

Antal  fbrrättnings- 

1 

OD 

CO 

Oi 

00 

CO 

dagar. 

1 

IC 

Antal  resedagar. 

1 

Antal  för- 

5-2. 

00 

CO 

M 

H* 

1 

»f^ 

rättningar. 

2 

-0 

1— i 

1 

Areal  i 

CD   C 

C5 

o 

00 

i 

1 

8 

tunnland. 

«1 

1 

1 

Antal  lor- 

CO 

1 

»f^ 

tN9 

h-k 

1 

K* 

rättningar. 

g 

2 

Oi 

1 

00 

Areal  i 

O:  a 

QO 

00 

CT 

00 

1 

s 

tunnland. 

|l 

1 

Antal  fbr- 

C9 

l-A 

M 

M 

1 

00 

rättningar. 

»(^ 

ro 

h^ 

M 

Antal 

Ä 

O 

1^ 

O 

to 

hyggen. 

CD   «^ 

1 

•4 

s 

(O 

o 

1 

O 

Areal  i 
tunnland. 

Instruerat 

o?l> 

1 

»;»i> 

M 

M 

1 

Im9 

skogsvaktare 
m.  m. 

1  3 

Meddelat 

1 

CO 

Ca) 

M 

m. 

H-l 

r&d  och  an- 

visnmgar. 

S  p 

Helsingfors,  i  Mars  1892. 


5 

5 

p* 
»9 


ö.  Os&ar  T^imgren. 


-^-+0^8x0+-«^ 


Skogsplantörens  verksamhet  är  189L 


Kertomns  toimistani  Suomen  metsänhoito-yhdistyksen 
metsänistnttajana  vnodelta  189L 

Toukokuun  8  p.  aloin  toimitukseni  Lohjan  pitäjässä 
Herra  C.  G.  von  Christierson'in  omistpjnassa  Gerknäs'in 
kartanossa,  jossa  4  päivän  ajalla  tehtiin  pieni  taimitarha 
sekä  istutettiin  metsään,  eräälle  kuivalle  hiekka-kankaalle, 
5,000  männyn  ja  2,000  kuusen  tainta  ja  kylvettiin  2  heh- 
taarin  alalle  8,5  kiloa  männyn  siemeniä. 

Helsingin  pitäjässä  Tuomarin  kylän  kartanossa 
Herra  J.  Kavaleffillä  kolmena  päivänä  istutettiin  10,000 
männyn  ja  2,000  kuusen  tainta,  sekä  tehtiin  taimitarha, 
minne  kylvettiin  Siperian  lehtikuusen  siemeniä  —  65 
gram.,  männyn  75  gram.,  kuusen  70  gram. 

19  p.  saavuin  Ylöjärven  kappeliin,  jossa  toimitin 
saman  kunnan  kansakoulun  oppilasten  kanssa  metsä- 
kylvöä  tilanomistaja  Mäkkylän  maalle,  jonne  tuli  kylve- 
tyksi  3  kiloa  männyn  ja  2.  kiloa  kuusen  siemeniä  ;  sitä 
paitsi  tehtiin  kansakouluUe  ja  Mäkkylään  pienet  taimi- 
penkereet,  joihin  kumpaankin  kylvettiin  Siperian  lehti- 
kuusen siemeniä. 


150 

Loimaan  pitäjässä  Koenkulman  kansakoululla  22  ja 
23  p.  kylvettiin,  oppilaisten  kanssa,  kuusen  siemeniä  kou- 
lun  piiriaitaukseksi  (taketiksi)  sekä  tehtiin  taimitarha  ja 
kylvettiin  siihen  mäniiyn,  kuusen  ynnä  Siperian  lehti- 
kuusen  siemeniä.  25  p.  toimitin  Peräkylän  kansakou- 
lulla samanlaiset  työt  kun  edelliselläkin,  vaan  sillä  lisä- 
yksellä  että  rippikoululaiset  olivat  hetkisen  mukana  ja 
istutettiin  metsästä  otettuja  kuusen  taimia  Peräkylän 
kirkkomaahan.  26  p.  tehtiin  Wesikosken  kansakoululle 
taimitarha  ja  kylvettiin  siihen  raännyn,  kuusen  ja  Si- 
perian lehtikuusen  siemeniä.  Kaikissa  näissä  kolmessa 
kansakouluissa  pidin  lyhyen  esitelmän  metsänhoidon 
suhteista. 

27  p.  olin  matkalla  Mikkelin  lääniin  ja  saavuin  sa- 
nottuna  päivänä  Kangasniemen  pitäjään  ja  toimitin  siellä 
Suurolan  kylässä,  Bantalan  sotilasvirkatalon  metsässä 
kylvöä  25  hehtaarin  alalle,  johon  ruutukylvöllä  kylvet- 
tiin, 5,75  kiloa  männyn-  ja  l,4o  kiloa  kuusen  siemeniä. 
sitäpaitsi  kävin  saman  tilan  vuokraajan  Niirosen  kanssa 
katselemassa  metsäpalstoja  ja  annoin  neuvoja  hakkaus- 
paikkojen  puhdistamisessa.  Näihin  töihin  kului  Toukok. 
28,  29  ja  30  p.  Samalla  kuitenkin  tehtiin  pieni  taimi- 
lava  Nimismies  Langelle. 

Kesäkuun  2  p.  saavuin  Orismalan  tehtaalle  Ison- 
kyrön  pitäjässä,  jossä  viivyin  3,  4,  5  ja  6  p.  metsäkyl- 
vöä  johtamassa  Herra  Maanviljelysneuvos  E.  Björken- 
heim'illä.  Siemennetyksi  tuli  10  hehtaarin  ala,  joUe  ruu- 
tukylvöUe  meni  15  kiloa  männyn  ja  8,5  kiloa  kuusen 
siemeniä. 

Kun  metsämaa  yleensä  alkoi  käydä  kuivaksi,  vaikka 
olikin   vasta  alkupuoli  Kesäkuuta,  ja  sen  vuoksi  sieme- 


151 

nien  itämiselle  epäeduUiseksi,  nun  päätin  kevät  puoliset 
metsätoimeni  Kesäkuun  6  p. 

Syyskuun  21  p.  alotin  taas  syyspuolen  metsätyöt. 
Ensimmäinen  toimitnspaikka  oli  Wesilahden  pitäjässä 
Maanviljeliä  Sjöstedt'in  luona  Anian  Heikkilässä,  jossa 
tehtiin  pieni  metsäkylvö  sekä  annoin  ohjeita  metsän- 
hakkanksessa,  metsän  puhdistamisessa  ja  apuharvennuk- 
sessa. 

24  ja  25  p.  toimitin  aits  istutuksia  Suomenkausen 
taimilla  Herra  Fieandt'illa  Kauratteen  tilalla  Padasjoen 
pitäjässä. 

Padasjoelta  matkustin  Lohjalle  Herra  C.  G.  von 
Christierson'in  kartanoon,  jossa  aloitin  työn  28  p.  ja  vii- 
vyin  viisi  päivää,  toimittaen  sillä  ajalla  1  hebtaarin  suu- 
ruisen  metsäkylvön  3,5  kiloUa  männyn  siemenillä  sekä 
johdin  apuharvennusta  ja  mittasin  erään  kulovalkean 
polttaman  metsäpalstan  ja  tein  siitä  arviolaskun. 

Lokakuun  5  ja  6  p«  olin  Angelniemen  kappelissa 
Herra  Landzett'illa  Toppjoen  kartanon  metsässä,  kuljin 
katselemassa  metsän  kasvullisuus-suhdetta,  josta  annoin 
yksiä  ja  toisia  neuvoja  sekä  tehtiin  malliksi  apuharven- 
nusta ja  oksien  karsimista  ynnä  taimimaan  iöitä. 

9  p.  saavuin  Kemiön  pitäjään,  Strömmaan  jossa 
Herra  Wasastjema'lla  9,  10 — 12  ja  13  p.  kylvettiin  män- 
nyn siemeniä  5  kiloa  ja  lehtikuusen  40  gm.  sekä  avasin 
läpi  metsän  linjan,  joten  tarkastin  vanhaa  metsä  karttaa» 
siinä  tarkoituksessa  josko  se  on  kelvollinen  metsävilje- 
lyksen  ohjeeksi. 

Kemiöstä  sitten  matkustin  Mäntsälän  pitäjän  kir- 
konkylän  kansakouluUe,  jossa  19  p.  tehtiin  taimitarha 
oppilasten  kanssa,  ja  kylvettiin  siihen  Suomen  havupuit- 
ten  ja  Siperian   lehtikuusen   siemeniä.  —  Tosin   ei   mi- 


152 

nuUa  ole  ollut  tilaisuutta  saada  havaintoja  miten  syys 
kylvö  taimitarhassa  onnistuu,  vaan  luulen  sentään  me- 
nestyvän  havuilla  hyvin  peitettynä. 

21  p.  alotin  työn  Herra  Kavaleffin  luona  Holsin- 
gin  pitäjässä  Tuomarin  kylän  kartanossa,  joka  työ  sopi- 
mattomien  ilmojen  vuoksi  kesti  24  p.  iltaan,  vaikka  is- 
tütetuksi  tuli  vaan  1,000  lebtikuusen  tainta. 

Kun  nyt  ilma  alkoi  käydä  epämukavaksi  eikä  puu- 
siemeniä  enemmän  kun  taimiakaan  enään  ollut  saata- 
vissa,  nun  olin  pakoitetbu  lopettamaan  tämän  kesäiset 
metsätyöt  Lokakuun  24  p. 

Toimltuksia  kulunneen  kesän  ajalla  on  ollut  yh- 
teensä  17  paikassa,  joista  Herrastiloilla  9,  Talollisien  3 
ja  Kansakouluilla  5.  Läänien  suhteen  jakauntuu  toimi- 
tukset  seuraavaisesti:  Uudenmaan  5,  Turun  ja  Porin  5 
Hämeen  4,  Waasan  1  ja  Mikkelin  2. 

Toimituspäivien  luku  (ilman  matkustusaikaa)  on  yh- 
teensä  41.  Kylvetty  siemen  määrä  on  48,6  5  kiloa  man- 
nyn,  25,00  kiloa  kuusen  ja  2,55  kiloa  Siperian  lebtikuu- 
sen, siis  yhteensä  76,20  kiloa.  Puuntaimia  istutettu 
15,000  männyn,  6,000  kuusen  ja  1,000  lebtikuusen,  yb- 
teensä  22,000  kappaletta.  Taimitarboja  on  tebty  9,  ja 
muita  metsänboitoon  kuuluvia  toimituksia  8. 

Suureminassa  yleisössä  mefcsänboito-aatetta  ei  ole 
vielä  oUenkaan  bereillä.  Ölen  usein  kuuUut  ibmetyk- 
sellä  kysyttävän,  että  „boidetaanko  metsiäkin  ja  miten 
sitä  saattaa  boidon  avulla  metsänkasvamista  edistää 
j.  n.  p."  Yleisön  tutustumista  metsänboitoon  jonkun 
verran  edesauttaa  Metsänboito-ybdistyksen,  Kansakou- 
luille  käytettäväksi  labjoittamat  puusiemenet,  joita  tänä 
kesänä  on  annettu  4,25  kiloa  kuusen  ja  1,28  kiloa  Sipe- 


153 

rian  lehtikuusen.  Kuitenkin  luulisin  olevan  luentojen 
pitämisen  myöskin  suuresta  arvosta  metsänhoidon  mer- 
kityksestä. 

Helsingissä,  Marraskuun  20  p.  1891. 

Oskar  Aronen, 


154 


Kl 

er 
©     a 

b  — 

00     

PK       E 


§ 


P 

OD 

0 

8 


00 
CO 


Ins 


C5 
CO 


p 

I. 

5- 

O 
P 


w 


3 


h9 


C3 


o 
3. 

3 


CT 


d 


Üt 


CO 


CO 


CO 


c;« 


Oi 


CO 


2.0: 


< 

O: 


e 


B 


»•1.1  f^ 

P   O: 
o  g. 


t^ 


p  p. 


CO 


SD    e*- 


^ö    Ö   p:     D   p:    »Ö   fi   p:    ►Ö   fi   P- 
-   ^        -   "      2   C   Ö 

P   g^ 

p  0  o 


a>  3  P 
t-t  m  B 


p  p 


o  0  P 

•^    03    Ö 
P     M^ 


P- 

fr 


er. 
1^ 


p- 


>Ö    3   ps 
(D   P   P 

3.2-Ö 


g- 


Toimituluieii 
luka. 


Tjöpälviä. 


Matka  päiviä. 


l-i 

0«-»c;* 

00  c;» 

oco-j 

«••«<• 

»—  #»  ^ 

cn   0 

!►   Gn   0 

0   0   cn 

0   0 

000 

l-*00  -^ 

o  a  «0 
O   Ol    o 


»-*  N9CO 

O    «D    O 
CK    Cn   O 


tc 


b9 

o 


cn 


CO 

mm 

Ol 

o 


o 


Cn 

Ol 


»-*  »^  W 


In? 

O 


Vt 


ÜT 

© 


Thteensä 
päiviä. 


3 


o 
5 


OD 


B 


B 

p 


p 


OD 
O 

B 

P 

o 

P 


g-. 


OD 

P 


2: 


p 


Ol 

o 


o 
o 


INS 

o 


Ol 


o 
o 


H3 
^       p 

&    B" 

P  •^• 


HehtMria  Jolll« 

on  kylTetty 

tai 

iBfcatettn. 


I 


OD 


OD 
ff 


P 
OD 

n 
ff 

So 


Finska  Forstföreningens  ärsmöte 

i  Knopio  den  3  och  4  September  1891. 

Protokoll,  fördt  vid  Finska  Forstföreningens  &rsmöte  i 
Knopio  den  3  och  4  September  1891. 

Af  Föreningens  medlemmar  voro  härvid  närva- 
rande:  Forstmästaren  H.  J.  Aminoff,  Godsegaren  J. 
A.  Andersson,  Direktom  A.  Blomqvist,  öfverforst- 
mästaren  A.  Borenius,  Forstmästaren  G.  Harlin, 
Skogsinstruktören  B.  A.  Heikel,  Forstmästaren  C. 
A.  Hougberg,  Brukspatronen  £.  L.  von  Julin,  Forst- 
mästaren F.  M.  Lagerblad,  S&gegaren  J.  Nordblad^ 
Forstkonduktoren  E.  Njlander,  Forstmästarene  A. 
Biddelin  och  J.  T.  Rosberg,  Forstingeniören  £.  T^ 
Sallm^n,  Forstkonduktoren  E.  Tammelander,  öfver- 
forstmftstaren  O.  W.  Timgren,  Forstkonduktoren  G. 
O.  Timgren,  S&gdisponenten  Friherre  C.  Wrede,  Of- 
verforstmästaren  Friherre  E,  Wrede,  Godsegaren  Fri- 
herre O.  Wrede  och  Forstmästaren  G.  M.  von  Zansen. 

Protokollet  fördes  af  underskrifven. 

§1- 

Ordßranden,  Direktor  Bhmqüist  helsade  mötesdeltagarene 
välkomna,  yttrande  följande: 

„M.  H.!  —  Tidens  ilt&g  har  fort  oss  ett  &r  fram&t  sedan 
\i  träffades  vid  mötet  i  Jjväskjlä,  och  jag  har  &ter  glädjen 
heisa  de  tillstädeskomna  medlemmarne  i  v&r  förening  och 
andra  närvarande  personer  hjertligt  välkomna  tili  detta  Finska 
Forstföreningens  14:de  ärsmöte. 


156 

Här  yid  Kallavesis  Strand  i  hjertat  af  v&rt  fädernesland 
hafva  vi  nu  funnit  en  korsväg  för  v&ra  forstliga  färder,  en  cen- 
tralpunkt  der  kontinuerliga  tankar  om  skogar  och  deras  y&rd 
skola  mötas,  stötas,  brytas^  belysas,  omformas,  koncentreras  och 
konstateras. 

I  enlighet  med  det  af  Direktionen  uppgjorda  programmet 
skola  de  p&  detsamma  upptagna  diskussionsfrägorna  nu  sflsom 
vanligt  upptaga  största  delen  af  mötestiden. 

Det  tyckes  säledes  allt  ännu  finnas  frägor,  fortjenta  att 
afhandlas  af  Finska  Forstföreningen,  ännu  har  förr&det  af  de- 
samma  icke  upphört.  Nej  detta  kommer  ej  heller  att  inträffa 
sä  länge  tankar  i  forstliga  syften  äro  vakna  och  söka  att  vinna 
klarhet  ang&ende  de  praktiska  m&l,  tili  hvilka  vi  böra  sträfva. 

£n  blick  pä  dessa  spörsmäl  visar  att  de  flesta  af  dem  äro 
sä  omfattande,  att  de  gerna  künde  utgöra  föremäl  for  en  vanlig 
komit^verksamhet  under  ett  är  eller  sä  bortät.  Huru  är  det  da 
möjligt  att  vi  kunna  yäga  oss  in  pä  behandlingen  af  sä  omfat- 
tande frägor,  utan  att  göra  oss  skyldiga  tili  ytlig  och  lättfardig 
behandling  af  desamma?  —  Utan  tvifvel  blefve  resultatet  af  vära 
öfverläggningar  mycket  grundligare,  fullständigare  och  mera  ut- 
tömmande  om  vi  hade  lika  mänga  veckor  som  nu  dagar  att  dis- 
ponera.  Vi  skulle  i  sädant  fall  aldrig  behöfva  känna  en  lindrigt 
obehaglig  efltervärk  af  att  hafva  i  dagen  utsläppt  halfgängna 
foster.  Men  ehuru  vi  icke  kunna  annat  an  betrakta  vära  ger- 
ningar  säsom  delande  lotten  af  alla  raenskliga  sträfvanden  deruti 
att  de  äro  „endeis  och  ofuUkomliga^,  hafva  vi  dock  det  medve- 
tandet,  att  vära  yttranden  i  mänga  for  värt  skogsväsende  bögst 
vigtiga  frägor  under  en  jämforelsevis  kort  utmätt  tid  icke  varit 
möjliga,  om  vi  icke  härvid  skulle  befinna  oss  inom  kändt  far- 
vatten  och  s.  a.  s.  pä  eget  hemman.  Hvad  man  sjelf  genom- 
lefvat  och  pröfvat  under  ett  helt  lif  är  icke  liktydigt  med  nägra 
pä  insamlade  uppgifter  härifrän  och  derifrän  kompilerade  tanke- 
kombinationer.  Vi  samlas  här  icke  blott  med  nya  tankar  utan 
med  gammal  och  bepröfvad  äskädning,  grundad  pä  egen  erfa- 
renhet. 

Hvarje  sädan  erfarenhetstanke  kan  jemföras  med  de  ek- 
spikar,   med   hvilka   man  hopfogar  skrofvet  tili  ett  skepp.     Blott 


157 

derigenom  att  vi  möta  vära  fr&gor  med  ett  p&  erfarenheter  grün* 
dadt  &sk&dningS8fttt  är  det  möjligt  att  under  en  8&  kort  tid  &t 
deras  lösning  gifva  en  solid  käma;  detaljerna  kuDna  lättare  ut* 
bildas  derefter. 

L&tom  oss  derföre  icke  undangömnia  dessa  dragspikar,  med 
hvilka  de  skilda  frägorna  na  borde  hopfogas  och  konstrueras  för 
att  de  skola  blifva  tili  sina  hufvuddelar  utredda. 

Jag  y&gar  uttala  den  förhoppning  att  ändam&let  med  värt 
mote  m&tte  rikligen  vinnas  och  har  aran  härmed  förklara  det- 
samma  Öppnadt.^ 

Ärsheräitelsen  npplästes  derefter  och  var  af  iöljande  Ijdelse : 

Af  Forstföreningens  pübUkaiioner  har  8:de  bandet  af  för- 
eningens  Meddelanden  under  äret  afslutats  samt  Y  haftet  af  strö- 
skrifterna  utgifvits  b&de  p&  finska  och  svenska.  Det  forstnamnda 
inneh&ller  fönitom  protokoUet  frftn  senaste  ärsmöte  samt  skogs- 
instmktörernes  och  skogsplantörens  berättelser  om  deras  verk- 
samhet  under  &r  1889,  särekilda  uppsatser  i  forstliga  fr&gor  af 
olika  forfattare,  Anteckningar  om  Eyois  forstinstitut  af  T.  J. 
Blomqyist,  äfvensom  en  af  forstmästaren  R.  Montell  utarbetad 
„Öfversigt  af  Forstlitteraturen  i  Finland  tili  &r  1890"  och  af- 
slutas  med  korta  dödsrunor  Öfver  aflidna  medlemmar  af  föreningen. 

Den  nämnda  ströskriften  &ter  behandlar  ^Svedjebraket  och 
dess  rätta  betydelse  i  Öfverensstämmelse  med  nu  gällande  skogs- 
lag"  samt  är  författad  af  forstkonduktören  U.  B.  Herlin.  Strö- 
skriften har  blifvit  trjckt  i  6000  finska  och  1600  svenska  exem- 
plar  för  att  i  ett  större  antal  kunna  kostnadsfritt  utdelas  i  syn- 
nerhet  tili  de  svedjeidkande  trakterna  af  landet  Skriftens  sprid- 
ning  befordras  verksamt  äfven  derigenom  att  Kammar  Expedi- 
tionen i  Eejserliga  Senaten,  p&  derom  af  Direktionen  gjord 
framställning  funnit  godt  inlösa  2500  finska  exemplar  af  den- 
samma. 

Föreningens  skogsplantör  har  under  sistlidne  &rs  vär  och 
host  varit  anlitad  af  18  reqvirenter  i  6  olika  län.  En  af  dessa 
kallelser  har  plantören  dock  ej  hunnit  efterkomma,  men  under 
de  äterst&ende  förrättningama  har  han  under  35  arbetsdagar 
(oafsedt  43  resedagar)  besätt  och  planterat  sammanlagdt  76,5 
tunnland  med  146^/2  S*  tall-,  53  V,  &  gran-  och  2  'S  cembrafrön 

11 


158 

samt  1300  st.  lärkträds-,  650  pichtagrans-,  4140  tall-  och  3500 
granplantor  äfvensom  handledt  uti  fromsamling,  anläggning  af 
plants&ngar  m.  m.,  säsom  närmare  f ramgär  af  hans  afgifha  be- 
rättelse,  hvilken  framdeles  kommer  att  publiceras  i  fbreningens 
meddelanden. 

S&som  premium  för  skogskultur  bar  Direktionen  i  dag  till- 
delat  rustbällaren  Karl  Henriksson  Eouri  75  mark  jemte  diplom  för 
de  skogskulturer,  ban  s&som  innehafvare  af  Siiyikkala-Mäkelä  bo- 
stalle  i  Hvittis  socken  utfört  och  bvilka  kulturer  pä  det  bästa  yits- 
ordats  af  s&väl  boställsinspektören  Ricbter  som  foreningens  plantör. 

P&  grund  af  vid  Forstforeningens  senaste  ärsmöte  fore- 
fallen  diskussion  ang&ende  bästa  sättet  att  iörekomma  och  h&mma 
skogseldars  uppkomst  och  spridning  har  Direktionen  beslutat  att 
tili  landets  kommuner  utsända  en  uppmaning  att  införa  brand- 
rotesystemet  äfvensom  att  i  sinom  tid  delgifva  foreningen  huru- 
vida  nägon  ätgärd  i  saken  &  orten  vidtagits. 

Likaledes  bar  inom  Direktionen  beslut  fattats  att  vidtaga 
preliminära  ätgärder  för  ästadkommande  af  en  forstlig  utst&llning 
vid  10:de  allmänna  finska  landtbruksmötet  &r  1893,  s&vida  nö- 
diga  medel  dertill  kunna  erh&Uas. 

Fbljande  föräringar  har  föreningen  £Gktt  emottaga: 

Af  Syenska  Litteratursällskapet  i  Finland:  samtliga  dess 
utgifna  arbeten. 

Af  Industristyrelsen:  dess  publikationer. 

Af  Geologiska  kommissionen:  kartebladen  N:is  16  &  17 
af  Finlands  Geologiska  Undersökning,  jemte  beskrifning. 

Af  Forstmäst  P.  W.  Hannikainen :  3:dje  ärg&ngen  af  Suo- 
men  Metsänhoitolehti. 

Af  Petroffska  landtbruks-  och  forstakademin  i  Moskva:  dess 
Meddelanden. 

Af  Universitets  biblioteket  i  Upsala:  särskilda  akademiska 
af  handlingar  berörande  skogshushällningen  nära  st&ende  botaniska 
frägor. 

Af  Den  Norske  Forstforening:  dess  Aarbog  för  Aren  1886 
och  1890. 

Af  Det  Danske  Hedeselskab:  dess  tidskrifi  jemte  bilagan 
Skogskultur  i  Jyllands  Hedeegne  ved  E.  Dalgas. 


159 

Sedan  under  &ret  6  af  föreningens  medlemmar  med  döden 
afg&tt,  nämligen:  G-odsegaren  Magister  R.  von  Fieandt,  Boställs- 
inspektören  N.  V.  Ungern,  Godsegaren  J.  W.  Wahren,  Senats- 
kamreraren  A.  G.  W.  Tavaststjema,  Generalmajoren  J.  A.  Frey 
och  Forstmästaren  W.  A.  Pehrmand,  räknar  föreningen  fl&r  när- 
yarande  259  medlemmar. 

Slutligen  Ar  Direktionen  delgifra  att  forstmännen  uti  üle&- 
borgs  län  beslutit  sammansluta  sig  tili  en  filial  af  iöreningien 
och  dertill  jemy&l  inbjuda  Forstforeningens  Öfriga  medlemmar 
inom  l&net,  utan  att  dock  n&got  steg  ännn  hunnit  tagas  för 
denna  filials  legaKserande. 

§  2. 

Kassörens  härefter  upplästa  redogörelse  för  &r  1890  ut- 
yisade  foljande: 


om  förvaltningen  af  Finska  Forstforeningens  me- 
del  under  dess  den  31  December  1890  Ulländalupna  13:de  rede- 
görelseär, 

AUmänna  medel. 

Debet- 

An:  Balans  fr  an  dr  1889: 

Kontant 39:  11 

Löpande  räkning 761:  52       79O:  63 

Inkomster: 

y,     Influtna  ledamotsafgifter 1,825:  — 

„     Förs&lda  exemplar  af  Föreningens  Meddelanden       153:  50 
y,     Influtet  porto  for  afsända  Meddelanden 12:  90 

—  1991:  40  — 

Balans  täl  dr  1891: 

„     L&n  fr&n  Planteringsfonden 62:  80 

Summa    2,844:  83 


160 

Kredit. 

TJtgifter: 

Per:  Bref  och  forsandningsporto 91:  52 

„     AnnoDser 432:  19 

„     Tryck  af  VU  Bandet  af   Foreniiigeiis   Medde- 

landen 1^47:  52 

y,         „       af  Föreningens  stadgar 82:  — 

„          9       af  diplom  it  premierade  skogshnshftUare  -  340:  — 
„          I,       af  program   m.  m.  for  forstmötet  i  Jj- 

Täskvla 14:  — 

„     Författarehonorarium  ftt  Forstkonduktören  Filo- 
Sofie  magister  R.  Herlin  för  ströskriften  ^Om 

sredjebruket^ 150:  — 

.     Öfrersattningar  tili  finska  spr&ket 10:  — 

^     Benskri^üng 20:  — 

„     Yaktmäatarearrode 25:  — 

I,     Extzm  arrode  it  sekreteraren 300:  — 

^     DiTerse 32:  60 

—  2,844:  83  — 

Samma    2,844:  83 

Premle-medeL 

Debet, 

An:  BalamM  frdn  1889: 

Lopande  likning 304:  04 

Summa       304:  04 

KLredit. 

BmUms  Hü  1891: 

Speci&kadon:  Kontant 137:  14 

Lupande  rakning     166:  90       304.  04 

Summa       304:  04 


161 


Föreningrens  fonder. 

a)  Gyldinflka  fonden. 

Debet. 

An:  Balans  frän  1889: 

Skuldsedel 

Inkamster: 
-     Induten  ränta 


Summa 

Kredit. 
Ulgifter: 
Per:  Influten  ränta  öfverförd  tili  Planteringefonden  • 

Balans  tili  1891: 
^     Skuldsedel 


b)  Planterings-fonden. 

Debet. 

An:  Balans  frän  1889: 

Specifikation :  Kontant 32 

Löpande  räkning     244 
Obligationer  •  •  •  3,361 

Deposition 1,700 

Skuldsedel 400 

Inkomster : 
„     Anslag  af  Kejserliga  Senaten   s&som  bidrag  tili 

aflönande  af  skogsplantör 

-     Infiutna  räntor 


34 
50 


500:  — 


30:  — 


530:  — 


30:  — 


500:  — 


Summa       530:  — 


5,737:  84 


500:  — 
310:  08 


Summa    6,547:  92 

Kredit. 
üt gifter : 

Per:  Arvode  &t  Plantören  A.  Wäyrynen 700:  — 

„     Förlust  vid  konvertering  af  6  stjcken  1880  &rs 

Donationsgods  obligationer 15:  — 

„     För  inköp  af  busksax  och  kostnaden  för  frakt«  10:  90 

Transport       725:  90 


162 

Transport       725:  90 
Solans  m  1891: 

Specifikation:  Obligationer  •  •  •  3,346:  50 

Deposition 2,000:  — 

Skuldsedel 400:  — 

Kontant 12:  72 

Fordran  fr.  Allm. 

medel 62:  80    5^822:  02 

Summa    6,547:  92 

Räkenskapema  hade  vid  verkstald  granskning  af  de  utsedde 
revisoreme,  Senatskammarförvandten  A.  V.  Heiander  och  Fält- 
kamreraren  C.  A.  J.  Nyberg,  beftinnits  riktiga,  hvarföre  füll  an- 
svarsirihet  beviljades  direktionen  och  kassören. 

§3- 
TiU   revisorer  for  det  löpande  &ret  uts&gos  derpä  Senats- 
kammarförvandten A.  Y.  Heiander  och  Jernvägskassören   G.  A. 
J.  Nyberg. 

§4. 

Ordfbranden  yttrade  häreiler  följande: 

„Jag  mäste  nu  tyvärr  meddela  mötet  en  för  v&r  förening 
mycket  ledsam  underrättelse,  nemligen  den  att  Finska  Forst- 
fbreningens  under  en  följd  af  är  bepröfvade  sekreterare  forklarat 
sig  icke  längre  kunna  qyarstä  vid  denna  befattning,  och  att 
mina  npprepade  uppmaningar,  att  om  mojligt  frängä  detta  beslut, 
icke  fbrm&tt  leda  dertiU.  Förändrad  tjensteverkaamhet  och  bri- 
stande  tid  äro  orsakema  tili  dess  fattande,  som  icke  skett  gema. 

Herr  Ofverforstmästaren  Borenios  har  som  bekant  sedan  1886 
handhaft  sin  arbetsdryga  befattning  s&som  Finska  Forstforenin- 
gens  sekreterare,  men  hade  redan  tidigare  vid  tyänne  möten, 
nemligen  i  Helsingfors  1881  och  i  Tammerfors  1882,  varit  tjenst- 
förrattande  sekreterare.  Det  är  s&lunda  ett  bade  längt,  drygt 
och  magtpäliggande  arbete  som  af  honom  blifvit  utfördt  for  v&r 
förenings  bästa  utan  ersättning;  ty  säsom  sädan  kan  icke  den 
ringa  godtgörelse  betraktas,  som  af  tvenne  möten  blifvit  beviljad 
tili  betäckande  af  resekostnader. 


163 

För  hvarje  medlem  i  Forstföremngen  är  yäl  bekant,  att 
y&r  na  afg&ende  sekreterare  med  utmärkt  Bkicklighetj  samvets- 
grannhet  och  nit  samt  med  outtrottligt  intresse  egnat  sitt  arbete 
&t  fbreningens  syften  och  bästa. 

Forstföremngen  st&r  för  denna  uppoffrande  verksamhet  i 
en  förbindelse,  som  füllt  erkännes  och  alltid  skall  ih&gkommas. 
Jag  anh&ller  att  p&  Finska  Forstföreningens  och  dess  mötes 
vägnar  tili  Eder  Herr  öiVerförstmästare  £k  uttrycka  v&r  närmaste 
tacksamhet  och  stora  erkännande,  hyilket  sker  i  den  förhoppning, 
att  Ni  likväl  äfven  Aramdeles  skall  komma  att  fortfarande  med- 
verka  för  Föreningens  syften  om  an  detta  icke  sker  p&  den  plats, 
8om  nn  af  Eder  tyvärr  lemnas. 

Sfirskildt  fkc  jag  s&som  Föreningens  ordförande  uttrycka 
min  varma  tacksamhet  för  mängärig  hjelp  och  endrägtig  sam- 
verkan." 

Mötet  gaf  ocksA  genom  ett  allm&nt  uppstigande  tili  känna 
sin  tacksamhet  och  sitt  erkännande,  hvarefter  detsamma  beslöt 
att  en  gratifikation  af  800  mark  skulle  sftsom  ers&ttning  fÖr 
resor  under  sistförflntna  &r  tilldelas  öfverforstmästaren  Borenius. 

§  6- 

Da  Förest&ndaren  för  frökontrollanstalten  i  Hellerup  (Dan- 
mark) J.  E.  Raffn  och  läraren  i  trädg&rdsskötsel  vid  landbohöj- 
skolen  i  Eöpenhamn  D:r  C.  K.  Hausen  uttalat  en  önskan  att 
fj&  blifva  medlemmar  i  Föreningen,  beslÖt  mÖtet  inkalla  dessa 
herrar  tili  korresponderande  ledamöter,  ifall  de  fortfarande  s&dant 
Astunda  —  och  skulle  föreningens  meddelanden  gratis  dem  till- 
handah&Uas. 

§  6. 

De  i  tur  afg&ende  direktions  ledamöteme  öfyerforstmästa- 
rene  A.  Borenius  och  Friherre  E.  Wrede  samt  ForstingeniÖren 
E.  T.  Sallm^n  blefVo  medelst  slutna  sedlar  ätervalde  och  p& 
enahanda  satt  utsägos  tili  suppleanter  i  direktionen  Forstmästa- 
rene  H.  Hackstedt  och  T.  A.  Cannelin  samt  Forstkonduktören 
G.  0.  Timgren.  De  tillstädes  yarande  direktions  medlemmame 
afträdde   härefter  tili  enskild  Öfyerläggning  och  yalde  inom  sig 


164 

tili  ordförande  Direktom  A.  Blomqvist,  tili  vice  ordförande  Hof- 
rädet  C.  Nummelin,  tili  kassör  ForstingeniÖren  E.  T.  Sallm^ii 
och  tili  sekreterare  Forstkonduktören  G.  O.  Timgren. 

§  7. 

Härp&  vidtog  diskussionen  ai  de  förelagda  fr&goma  samt 
forsiggick  p&  satt  här  nedan  omförmäles. 

Första  fr&gan:  Huru  künde  ställvis  i  kronoskogama 
en  sddan  kushäUning  anordnas,  att  allmänheten  erhölle 
exempel  pä  ordnad  skogsskötsel,  särskildt  med  afseende 
ä  afverkning  och  gallring  samt  sddd  och  plantering? 

refererades  af  Forstmästaren  Lagerhlad  s&lunds: 

„S&som  redan  af  fr&gaüfl  uppställande  sjrnes,  fömtsättes 
att  endast  ställvis  i  kronans  skogar  en  mÖhsterskogshush&Umng 
künde  inforas.  Detta  anser  jag  endast  tili  en  viss  grad  vara 
rätt.  Fr&gan  sönderfaller  nämligen  i  tv&  hufvudafdelningar,  1) 
afverkning  och  gallring  2)  sädd  och  plantering.  Jag  skuUe  vilja 
dela  den  i  3  afdelningar,  1)  afverkning,  2)  gallring  och  8)  s&dd 
och  plantering. 

Motivet  för  en  sädan  indelning  tror  jag  är  detsamma 
som  föranledt  fr&gans  uppstäUare  att  endast  ställvis  af  kronan 
fordra  foredöme  i  ifrägavarande  hush&Uningsafdelningar.  V&ra 
kronoskogar  utgöras  nämligen  af  värt  lands  djupaste  ödemar- 
ker,  der  brist  pä  kommunikationer  och  afsättning  af  virke  omöj- 
liggöra  en  intensiv  skogshush&llning,  der  forstmästaren  mäste 
uppsöka  menniskoboningar  för  sin  bostad  miltal  frän  revieret, 
der  endast  afverkning  af  sägstock  kan  komma  ifräga  och  der 
gallringar,  sädd  och  plantering  äro  svära  att  verkställa,  tilloch- 
med  ofbast  obehöfliga.  Sädana  trakter  äro  naturligtvis  icke  eg- 
nade  tili  mönster  for  en  intersiv  hnshäUning,  men  ocksä  här 
kan  kronan  värka  godt  genom  en  hushällning,  som  är  lämpad 
efter  dessa  outvecklade  förhällanden  och  som  kommer  tili  utf5- 
rande  genom  en  väl  genomtänkt  afverkning. 

Huru  mjcket  en  verklig  forstman  kan  befrämja  en  skogs 
välbefinnande  och  tiUväxt  med  tillhjelp  af  det  enkla  redskap,  som 
mängen    anser    finnas    tili    endast   för   att   tjena  skogssköflerens 


165 

syäen,  nemligeu  —  yxen,  är  i  denna  krets  alltfö^  väl  bekant 
för  att  jag  derom  skulle  ntbreda  mig  yidlyftigare.  D&  ödemarks- 
bon  och  de  henunansegare,  hvilkas  egor  stöta  tili  kronoskogama, 
stäudigt  se  en  vias  princip  ligga  tili  grund  for  afverkningen 
inom  regieren,  genom  akogsvakter  och  andra^  som  kommit  i  be- 
röring  med  forstmästaren,  fär  höra  orsaken  hvärföre  en  del  sko- 
gar  afyerkas  och  andra,  som  han  anser  vara  dertill  lika  lämpliga, 
sparas,  väcker  detta  haus  eftertaoke.  Han  inser  snart  nog  det 
kloka  häri  och  oaktadt  hans  yinningslystnad  oftast  tager  ofver- 
hand  öfyer  hans  bättre  vetande,  grundlägges  likväl  ett  frö  tili 
det  bättre.  Jag  känner  exempel  p&  att  personer  tillgodogjort 
sig  den  kunskap,  de  s&lunda  erh&llit.  I  Pudaajärvi  lärde  jag 
kanna  en  hemmans^are,  hvars  gärd  var  omgifven  af  kronoskog, 
och  lika  regelbundet  som  han  skar  sin  äker,  högg  han  sin  skog, 
men  endast  de  mognaste  träden  och  endast  tili  s&  bögt  belopp 
som  han  ans&g  sin  skog  uth&Uigt  kunna  producera«  Här  bade 
s&ledes  exemplet  bnrit  frukter.  I  en  Tälanordnad  och,  eiter  olika 
fbrh&Ilande,  fomuftig  afverkning  bor  staten  kunna  föreg&  med 
godt  exempel,  icke  allenast  ställvis,  utan  öfver  heia  landet. 

S&  komma  vi  tili  afdelningen  2)  gallring. 

Gallring  (hjelpgallring)  kan  icke  mera  ifr&gakomma  i  alla 
kronoskogar,  här  m&ste  vi  redan  upptaga  det  vid  fr&gans  upp- 
ställande  begagnade  ordet:  stall  vis.  Uti  de,  under  forstforvalt- 
ningen  st&ende,  tili  tiotal  qyadratmil  uppg&ende  odemarkema  kan 
en  sä  detaljerad  hushällning,  som  fordrar  gallring,  icke  införas. 
Härtill  fordras  redan  mera  utvecklade  förhällanden.  Uti  de  stora 
revier,  som  ligga  i  tjär-producerande  trakter,  künde  kronan  yis- 
serligen  med  vinst  genom  katning  fä  sina  skogar  gallrade  och 
knnde  ocksä  genom  sitt  rätionela  förfarande  helsosamt  inverka 
pä  de  kringboende  privata  skogsegame,  som  helt  och  hallet  Öde- 
lägga  sina  skogar  för  en  ytterst  lag  vinst.  Jag  är  likväl  tvek- 
sam  om  jag  skall  förorda  detta  satt  att  tillgodogöra  sig  det 
mindre  virket,  icke  ur  forstlig  synpunkt,  der  är  jag  nog  ense 
med  mig  sjelf  och  anser  sättet  rationelt,  men  ur  fiskalisk  syn- 
punkt,  ty  att  öfvervaka,  att  katningen  icke  missbrukas,  ställer 
s&  stora  fordringar  pä  säval  förvaltnings-  som  bevakningsper- 
sonalen  i  ett  större   revier,   att  jag  anser  dessa  arbeten  under 


166 

nuyarande  ^rh&llanden  knnna  leda  tili  de  största  missbruk  och 
8&  urarta,  att  exemplet  blefve  allt  annat  an  godt.  Jag  kan  icke 
annat  an  beklaga,  att  8&  är  förh&llandet.  I  Bmärre  revier  kan 
det  gestalta  sig  annorlunda,  isynnerhet  om  bevaknmgspersonalen 
är  tillräcklig,  ehuru  äfven  här  den  största  försigtighet  är  af  n5- 
den,  d&  katareit  alltid  föredrager  de  större  och  friska  träden 
framför  de  mindre  och  sjukliga,  hvilka  äro  de,  som  mäste  af- 
Ifigsnas.  I  de  regier,  der  genom  forsäljning  af  klenare  virke  ea. 
stör,  gärdsel  etc.  afsättning  kan  erhäUas  for  gallringsvirke  bora 
s&dana  arbeten  under  forstmästareDS  uppsigt  ovilkorligen  verk- 
ställas^  hvarvid  för  vinnande  af  framtida  erfarenhet,  vore  onsk- 
ligt  att  jemnsides  ogallrade  delar  af  skogen  qvarlemnades.  Sälunda 
künde  kunskap  om  skilnaden  i  tillväxt  erhällas  p&  olika  marker 
och  visshet  f&s,  under  hvilka  forh&Uanden  den  ökade  tillTöxten 
künde  tagas  med  i  beräkningen  for  afkortande  af  kostnadema 
för  utgallringsarbetet.  Der  virkets  yärde  betacker  arbetskostna- 
den,  der  anser  jag  gallring  äfven  böra  verkställas. 

3)  S&dd  och  planteiing  kan  i  bögst  ringa  grad  ifräga- 
komma  i  norra  och  raellersta  Finlands  kronoskogar  och  om  sä- 
dan  kultur  i  dem  verkställes  blifva  de  fleste  i  okunnighet  härom 
och  för  andra  blifva  de  endast  en  hÖrsägen.  Men  i  mera  be- 
folkade  trakter  af  v&rt  land  med  goda  kommunikationer  och  god 
afsättning  bör  rationel  hush&llning  införas  och  kronoskogamas 
skötsel  deruti  blifva  roönster  för  de  enskilda.  I  sädana  revier 
böra  icke  allenast  s&dd  och  plantering  med  v&ra  vanliga  träd- 
slag  verkställas,  utan  ocksä  acklimatiseringsforsök  utföras  och 
s&lunda  blifva  icke  allenast  allmänheten  tili  föredöme  och  njtta, 
utan  tillika  tjena  forstvetenskapen. 

Jag  anser  det  ligga  stör  vigt  vid,  att  staten  p&  olika  trakter 
sköter  sina  skogar  sä  rationell,  som  ortförh&llandena  göra  det 
möjligt  och  härigenom  med  sitt  föredöme  inverka  p&  den  en- 
skilde,  men  i  de  mera  befolkade  traktema  af  landet  äro  krono- 
skogarna  sä  fätaliga,  att  n&gon  mera  utbredd  kunskap  i  skogs- 
skötsel  frän  dessa  icke  kan  antagas  utsprida  sig  bland  allmän- 
heten. För  att  emä  bästa  möjliga  resultat  böra  derföre  andra 
medel  icke  lemnas  obeaktade.  Ett  dylikt,  som  ligger  nära  tili 
hands,    anser    jag    boställs-skogama    kunna    erbjuda.     De    liggs 


167 

8pridda  öfver  heia  landet,  de  8t&  du  redan  under  forstbg  för- 
yaltning  och  skötas  efter  rationela  grunder.  Med  nuvararande 
fbr  bost&lls-skogama  tili  buds  st&ende  forstliga  arbetsstyrka,  anser 
jag  likväl  n&gra  genomgripande  forändringar  icke  kunna  ske. 
lika  litet  kan  man  fordra  att  de  nuvarande  arrendatorerne  be- 
lastas  med  s&dana  utgifter  för  skogsv&rden,  eom  de  vid  arrendets 
öfVertagande  icke  kunnat  förutse«  isynnerhet  som  de  icke  under 
sin  jemfbrelsevis  korta  arrendetid  hinna  sjelfva  draga  nytta  af 
sin  omy&rdnad  om  ungskogen  och  sina  kostnader  iör  kulturer. 
Kogtnadema  härför  skulle  derfdre  drabba  staten  och  ersättning 
fbr  desamroa  skulle  erhällas  genom  de  förhöjda  arrenden,  lägen- 
hetema  genom  sina  förbättrade  skogar  i  framtiden  vore  i  st&nd 
att  bära. 

I  s&dant  fall  har  jag  tankt  mig  att  revisionerna,  hvilka  nu 
verkst&llas  hyart  tionde  &r,  skulle  verkstallas  oftare  t.  ex.  hvart 
5:te  och  forstmästaren  dervid  skrifitligen  föreskrifva  och  p&  kar- 
tan  utmärka  de  best&nd  som  skola  gallras,  de  marker  &  hvilka 
kultur  bdr  verkstallas,  sättet  för  kulturen  samt  trädslaget.  Dessa 
arbeten,  uti  hvilka  forstlig  insigt  är  nödyändig,  skulle  derefter 
fullgöras  under  uppsigt  af  ett  nödigt  antal  fr&n  Evois  skogyak- 
tareskola  utdimiterade,  ambulatoriska  skogyaktare.  Desses  I5n 
och  resor  liksom  ocksft  kostnadema  fbr  frö  och  plantor  skulle 
ersättas  af  staten,  jemte  utgifterna  fbr  de  arbeten,  hyilka  icke 
äro  upptagna  i  den  skogshush&Uningsplan,  som  yid  föryaltarens 
tillträde  tili  bostället  yarit  gäUande.^" 

Forstmästaren  Ä.  Idndeman  hade,  ehuru  hindrad  att  per- 
sonligen  närvara  ih&gkommit  mötet  med  ett  skriftligt  andragande 
af  följande  lydelse: 

„De  flesta  kronoskogar  äro  väl  s&  belägna  att  allmänheten 
sällan  kan  erh&Ua  n&gon  noggrannare  kännedom  om  hush&U- 
ningen  inom  desamma,  men  n&gra  reyier  finnas  dock,  hvilka 
künde  utgöra  modellparker  t.  ex.  Orihvesi  revier,  hvarest  trakt- 
hygge   pä  flera  stallen  künde  införas,  och  Östra  Aure  revier^), 


')  Ifrän  denna  yärdefulla  kronojord,  som  är  i  ett  sammanhang 
och  som  nästan  uteslatande  hest&r  af  absolut  skogsmark,  och  hvarifr&n 
kronan  redan  haft  en  inkomst  af  omkring  1  Vt  miljon  mark,  torde 


168 

ifr&n  större  delen  af  hvilket  afsättning  pä  alla  slags  skogspro- 
dukter  nu  redan  kan  erh&Uas.  Att  införa  ordnad  hush&Uning 
pä  orter,  der  afsättning  p&  klenare  virkesslag  ej  finnes,  blott  for 
att  utgöra  exempel,  kan  jag  ej  fororda,  da  exemplet  säkert  blefve 
d&ligt,  i  det  att  inkomsterna  ej  stode  i  proportion  tili  utgiftema.'' 

Hr  Äminoff  ans&g  att  i  närheten  af  bruk,  hvilka  konsa- 
mera  kolved,  trakthygge  eller  traktbladning  borde  införas  i  krono- 
skogama,  enär  virke  af  alla  slag  p&  sädana  stallen  nog  borde 
bafva  afsättning. 

Hr  Borefuus  anslöt  sig  tili  hvad  ref.  anfört  om  införande 
af  rationel  hushäUning  uti  s&dana  kronoskogar,  der  afsättning 
knnde  finnas  äfven  för  klent  virke.  Uttalade  ocksä  önskvärd- 
beten  af  att  bättre  kartor  skulle  f&s  tili  st&nd  Öfver  en  del  krono- 
jordar  samt  att  de  bush&llningsplaner,  som  Bvois  forstelevema 
samt  skogvaktare  lärlingarna  upprättat  i  olika  delar  af  landet, 
snarligen  skulle  stadfästas  och  i  praktiken  tillämpas  för  att  der- 
igenom  tjena  tili  foredöme  för  den  enskilde  skogsegaren.  P&- 
pekade  derjemte  att  .Loppis  revier,  hvaröfver  goda  kartor  fore- 
funnes,  künde  underkastas  en  intensivare  behandling. 

Hr  SallmSn  hoppades  att  bostäUsskogarna  skulle  utgöra  en 
vägledning  för  tillämpandet  af  rationela  metoder  vid  skogshus- 
h&llningen,  om  man  ocksä  tills  dato  ej  vunnit  alla  de  frukter, 
man  väutat  frän  hushällningen  &  desamma,  beroende  detta  tili 
stör  del  deraf  att  intresset  fÖr  jordbruket  statt  vida  öfver  skogs- 
intresset.  Att  arrendatorerne  künde  utfora  sina  äligganden  be- 
träffande  sädd  och  plantering,  afverkning  m.  m.,  derom  var  ta- 
laren  Öfyertjgad,  blott  ledningen  var  ged.  Ansäg  likväl  att 
bidrag  af  staten  blefve  nödvändiga  fÖr  fr&gans  lösning.  Erinrade 
tillika  om  den  verksamhet  „Det  Danske  Hedeselskab**  af  &r  1866 
utvecklat  för  att  bringa  Danmarks  tili  ung.  900,000  tunnland 
uppg&ende  Ijunghedar  i  skogbärande  tillst&nd  samt  om  det  for- 
troende,  som  allmänheten  Tisat  for  dess  arbete.  Vid  sällskapets 
25  &rs  Jubelfest  d.  16  &  17  Juli  1891  framhöUs  ocksä  den  in- 


dock  nybyggen  komma  att  utbrytas  i  afsigt  att  marken  skall  blifva 
uppodlad,  men  hvilket  ingalunda  leder  dertill,  utan  endast  tili  skogens 
sköfliDg. 


169 

▼erkan,  som  hedekulturen  pä  Jylland  utöfvat  p&.  befolkniogen 
derstädas  och  det  intresse,  med  hvilket  alla  skogsplanteringar  der 
fbljea  af  heia  det  Jutska  folket.  De  penningebidrag,  hvarmed 
staten  ftrligen  bidrager  tili  dessa  arbeten,  utgöra  ej  8m&  Biimmor. 
S&lunda  uppgick  statsanslaget  för  &ret  1882-^83  tili  icke  mindre 
an  150,000  kronor. 

Talaren  uppläste  härefter  följande  utdrag  utaf  en  tili  ho- 
nom  af  Bostäüsinspektären  X  E.  Richter  tillsänd,  ärendet  berö- 
rande  skrifvelse: 

„Att  intresäet  för  skogskultnr  bland  arrendatorema  ännu 
forekommer  mera  enstaka  kan  icke  fomekas,  dock  finnes  redan 
flera  som  inse  och  medgifva  nyttan  deraf  och  tviflar  jag  numera 
icke  pk  att,  sedan  skogsprisema  stigit  tili  den  höjd  att  högräxta 
tallar  med  12  ä  13  tums  tjocklek  vid  brösthöjd  betalas  med  5 
mark  och  granen  med  3  mark  p&  rot,  ben^enheten  för  koltur 
skall  gripa  omkring  sig.  Det  undfaller  stundom  en  och  annan 
arrendator  att  det  änd&  kanske  Tore  b&de  billigare  och  beqvä- 
mare  att  f&  airerka  äfven  fröträden  och  genast  bel&gga  hygges- 
jtan  med  plantori  &n  att  br&ka  med  fröträd,  som  i  de  flesta  fall 
fbrlora  större  delen  af  sitt  värde  innan  de  Ü,  föUas.  Till  denna 
ftsigts  insteg  torde  i  sin  m&n  bidragit  den  omständigheten  att 
arrendatorema  de  senaste  4  a  5  &Ten  varit  i  tillfälle  att  praktiskt 
öfvertyga  sig  derom  att  utplantering  af  n&gra  tusen  plantor  icke 
är  s&  kostsam,  som  de  tidigare  förestält  sig;  och  d&  de  numera 
kunna  pAräkna  att  af  mig  f&  tillösa  sig  tv&-&riga  barrtr&dsplantor 
tili  det  billiga  priset  af  5  penni  per  100  stycken,  samt  arbets- 
ledaren  icke  medfört  för  dem  annan  utgift  an  den  mat  han  för- 
tärt  under  arbetstiden,  har  fruktan  för  skogskultnr  betydligt  iör- 
svunnit  I  &r  har  p&  fem  boställen  utplanterats  iualles  16,000 
tallplantor,  men  torde  väl  i  nästa  &r  inemot  dubbla  antalet  komma 
att  utsattas,  enär  redan  ty&  arrendatorer  best&Ut  9,000  plantor 
och  plantering  derförutan  borde  företagas  &  6  bost&llen. 

Af  det  anförda  torde  framg&  att  ett  skogrättare  biträde 
vore  behöfligt  och  att  han  icke  komme  att  sakna  sysselsättning, 
8&  mycket  mindre,  som  uti  en  snar  framtid  hjelpgallringar  otvif- 
velaktigt  kommer  att  erfordras  p&  fiera  stallen  och  vid  hvükas 
öfvervakande  inspektörema  sy&rligen  kunna  hinna  närvara  langre 


170 

tider,   under  hvilket  förhäUande  gallrmgen  icke  blifver  tillfreds- 
ställande  utförd.'' 

Friherre  E,  Wrede  biträdde  i  hufvudsak  ref.,  framh&llande 
boställsskogama  tili  föredöme  fÖr  planmSasigt  ordnad  haflhftllning. 
Kronoparkerna  i  P&llilä,  Salmis,  Walkjärvi  och  Lintula,  der  af- 
sättniog  af  gärdsel,  ved  m.  m.  förefans  och  der  s&ledes  hjelp- 
gallriogar  blefve  lönande  künde  intensiv  skogshushüllning  med 
fördel  bedrifvas.  Tal.  förordade  derjemte  svedjekulturer  sisom 
ett  godt  hjelpmedel  att  förbättra  skogen  och  ans&g  att  staten 
dervid  borde  föregä  med  exempel. 

Er  Timgren  senior  genmalde  härtill  att  svedjekulturer  hade 
föga  utsigt  att  lyckas  i  de  stora  kronoskogarna,  särskildt  i  Kuo- 
pio  län,  enär  det  skogsfrÖ,  som  härför  erfordrades  var  sv&ft  att 
anskaffa,  da  folket  1  dessa  trakter  var  ytterst  konservative  S&- 
lunda  hade  kronoskogstorparene  haft  tillst&nd  att  betala  sin  torp- 
skatt  i  kottar,  men  s&  godt  som  ingen  hade  fullgjort  det.  Ansflg 
derjemte  svedjandet  vara  vädligt  inom  kronoskog.  D&  detta 
emellertid  tyckes  vara  ett  lifsvilkor  i  Ostra  Finland,  ville  tal.  ej 
motsätta  sig  detsammas  äterinförande,  med  förbehäll  dock  att  i 
hvarje  revier  dylikt  svedjande  skulle  till&tas  endast  i  sm&tt  och 
inskränkas  tUl  en  enda  trakt  af  revieret  för  g&ngen  hvarjemte 
skogsfrö  genom  statens  fordrag  härför  borde  anskafias. 

Br  Borenius  understödde  foreg.  talare  deruti  att  svedjande 
med  ätfo^ande  kulturuti  mindre  skala  försöksvis  skulle  inforas 
i   revieren    och  att  staten  härför  skulle  bevilja  särskilda  anslag. 

Friherre  E.  Wrede  p&pekade  ytterligare  njttan  af  att  ge- 
nom skogskultur  förvandla  värdelösa  skogsbeständ  tül  värdefalla 
sädana  samt  förordade  godkännande  &t  förslaget  att  i  hvarje  revier 
n&gra  tunnland  skulle  uppl&tas  för  dylikt  svedjande  och  att  fro 
skuUe  af  staten  anskafias  och  tiUställas  forstmästaren,  af  hvilken 
svedjaren  &ter  künde  inlösa  det  nödvändiga  behofvet.  Uti  arrende 
kontraktet  borde  naturligtvis  ing&  särskilda  vilkor  om  stoing^ 
sättet  derfbr,  frömängden,  hägnader  m.  m. 

Hr  Harlin  meddelade  att  tidigare  utförda  svedjekulturer 
utfallit  skäligen  bra  t.  ex.  i  Kuusamo  revier,  der  s&dana  i  tiden 
blifvit  verkstälda  af  Forstmästaren  Thom^.  Ans&g  att  rationel 
hush&Uning  möjlig  endast  i   kronoskogar  med  ett  för  afsättning 


171 

8&  gynsamt  läge  att  traktvis  afverkning  kuDde  iniöras,  ty  s&dd 
och  plantering  borde  ifr&gakomma  endast  vid  en  inkomstbrin- 
gande  af^erkning. 

Hr  Boremus  omnämnde  att  ocks&  i  Hyrynsalmi  revier 
ganska  lyckade  svedjekulturer  tidigare  blifvit  utförda.  Framhöll 
tiüika  att  d&  erfarenheten  gifvit  vid  banden  att  god  skog  upp- 
kommit  tilloduned  efter  vanligt  svedjande,  borde  yäl  detta  blifVa 
fallet  uti  an  bögre  grad  efter  svedjekultur. 

Hr  Timgren  trodde  att  n&gon  intensivare  skogshushällning 
ej  skulle  kunna  införas  i  Euopio  län  enär  afsättningen  af  kle- 
nare  yirke  var  ytterst  d&lig.  Endast  bätsbaksskaft,  spakar  och 
yidjor  afsedda  för  timmerflottning,  künde  afyttras  tili  mindre  be- 
lopp,  hvadan  säledes  t.  ex.  hjelpgallring  ej  skulle  i  finandelt 
hanseende  kunna  förordas. 

Fnherre  E,  Wrede  ans&g  stt  svedjandet  borde  ordnas  8&- 
3om  hvaije  annan  afVerkning  och  s&ledes  en  ordentlig  plan  der- 
för  infbras.  S&lunda  borde  outb&Uiga  best&nd  i  allmänhet  komma 
under  svedjning  t.  ex.  &  iuktig  mark  växande  sn&rig  och  oduglig 
yngre  gran,  hvara  undanskaffande  annars  vore  förenadt  med 
sv&righeter  och  dryga  kostnader,  samt  marker,  der  best&ndet  i 
fbljd  af  oförst&ndig  afVerkning  i  betydlig  grad  nedg&tt. 

Hr  Timgren  upplyste  att  vid  syedjande  inom  Kuopio  län 
n&gon  hänsyn  i  allmänhet  ej  togs  tili  skogens  beskaffenhet  S&- 
lunda  bade  talaren  päträfTat  sveder  i  rena  tallbest&nd,  ofta  uti 
alldelea  unga  s&dana,  der  svedjning  n&got  tidigare  redan  ägt 
mm,  ofta  ocksä  i  best&nd,  der  timmer  i  mängd  förekommo. 
Framhöll  förty  ytterligare  att  yid  meddelande  af  tillst&nd  tili 
sredjekulturer  synnerlig  forsiktighet  borde  iakttagas,  ty  det  künde 
lätt  intr&fia,  att  d&  man  gaf  lillfingret,  man  ocks&  künde  förlora 
heia  banden. 

Hr  Ammoff  uttalade  den  förhoppning  att  skogsindelningar 
för  ordnad  hush&llning  allt  fortfarande  BkuUe  verkställas  genom 
eleyeme  vid  forstinstitutet  uti  olika  revier.  Trgdde  ocksä  att 
svedjekulturer  skulle  vara  tili  nytta  och  hafva  önskad  framg&ng, 
d&  kronoskogama  inneh&lla  en  mängd  löfskogsbest&nd,  som  ge- 
nom svedjande  borde  förvandlas  tili  barrskog. 


172 

Hr  Borenius  genmälde  emot  en  af  talarene  att  ju  ofömuf- 
tigare  syedjandet  hittills  bedrifvits,  desto  nödyändigare  blefve  det 
att  genom  exempel  visa  hvar  och  huru  detta  borde  utföras. 

Hr  Harlin  omn&mnde  att  i  Karelen  m&ngen  bemmans- 
egare  satter  mera  varde  vid  löf-  an  barrskog,  enär  den  förra 
lämpade  sig  tili  betesmark,  hvaraf  han  bar  stört  bebof.  Man 
afsvedjade  ocksä  här  vida  sträckor  enbart  for  att  kunna  inberga 
bö  frän  dem. 

Er  Hougherg  meddelade  att  svedjning  med  &tfbljande  kul- 
tur  allaredan  utförts  uti  S:t  Michels  revier. 

Ordf, : 

„Vid  öfvervägandet  af  detta  spörsm&l  erinras  ^man  derom, 
huruledes  tvenne  dermed  snarlika  fr&gor  forut  blifvit  behandlade 
vid  Forstfbreningens  ärsmöten.  Det  var  nemligen  vid  mötet  i 
Tammerfors  som  frägan  afhandlades: 

jYore  det  ändam&lsenligt  att  p&  n&gra  spridda  Ställen  sä- 
som  förebilder  framkalla  en  mönstergill  hush&llning  i  privata 
eller  samfalda  skogar  ooh  huru  künde  detta  ske?' 

Den  refererades  af  Eanslirädet  Liljenstrand  och  besvarades 
s&lunda,  att  det  afsedda  ändam&let  snarast  künde  yinnas  derige- 
nom,  att  inom  n&gra  för  bättre  skogsv&rd  intresserade  kommuner 
med  bidrag  af  statsanslag  iör  en  tid  af  n&gra  &r  en  kunnig 
skogsvaktare  skulle  anställas,  for  att  mot  billig  ers&ttning  tili- 
handag&  socknens  jordegare  s&som  ledare  af  skogsarbeten,  s&som 
afverkning,  hjelpgallring,  kultur  med  flere,  hyilka  s&lunda  blefve 
utfdrda  p&  ett  rationelare  satt  an  forut  varit  fallet,  men  emedan 
det  var  brist  p&  kunniga  skogsvaktare,  ville  Föreningen  uttala 
sig  for  Önskligheten  af  att  landets  styrelse  p&  ett  eller  annat  s&tt 
vüle  afhjelpa  denna  brist,  samt  att  premier  borde  utgifvas  för 
skogskultur.  Af  dessa  trenne  förslag  har  hittills  blott  det  sist- 
nämnda  blifvit  forverkligadt.  Det  forsök  som  gjordes  i  Kangas- 
ala  med  anstäUandet  af  en  skogsvaktare  för  Asames  bevakning 
och  derjemte  for  tillhandag&ende  &t  enskilde  skogsegare  varade 
tyvärr  en  alltfor  kort  tid,  men  s&vidt  jag  hunnit  erfara  har  det- 
samma  icke  aflupit  utan  alla  frukter  och  den  i  socknen  numera 
s&som  landthandlande  qvarst&ende  skogsvaktaren  anlitas  ännu 
fortfarande  af  jordegarene  derstädes. 


173 

Vid  ForstibreningeBs  tomöte  i  Riihimäki  1885  delibere- 
rades  äter  fr&gan:  ,Yore  det  önskvärdt  att  i  stora  forstrevier, 
der  tili  följd  af  markens  vidsträckthet  samt  skogsproduktemas 
ringa  värde  och  bristande  afsättning,  ett  ordnadt  ekogsbruk  icke 
ännu  kan  inforäs,  likväl  inoin  n&got  försoksblock  underkasta 
skogen  en  regelbunden  behandling,  medelst  antingen  trakthygge 
eller  timmerblädning,  för  vinnande  ai  erfarenhet  och  jemforelse- 
pankter  eroellan  vilkoren  for  en  regelbunden  och  oregelbunden 
skogshushAUning  ?' 

Mötet  tillstyrkte  förslaget,  hvars  i  verk  sattande  sedan  dess 
varit  fbrem&l  för  lokala  undersökningar,  utlätanden  och  skrift- 
vexling  med  den  päföljd  att  ntsigt  torde  forefinnas,  det  inom 
Tome&  forstrevier  möjHgen  ett  s&dant  försoksblock  kan  komma 
tili  st&nd.  Man  fattade  nemligen  saken  onödigtvis  för  vidlyftigt 
och  alldeles  icke  8&  enkelt  som  det  urspnmgliga  förslaget  afs&g, 
hvars  syftem&l  var  att  om  möjligt  i  hvarje  forstrevier  uti  landet 
skulle  uppstA  en  om  an  liten  del  af  skogen,  inom  hvilken  följ- 
dema  af  en  nägot  mera  forstnärlig  behandling  af  ekog  skulle 
blifVa  skönjbara  an  i  de  stora  revieren  i  öfrigt  kan  yara  möjligt 

Den  nu  af  mötesbestyr eisen  framstälda  fr&gan  gäUer,  huru 
Btällvis  i  kronoskogame  s&dan  ordnad  skötsel  künde  inforas,  att 
densamma  skulle  blifva  ett  föredöme  for  den  enskilda  skogs- 
hush&Uningen,  och  är  denna  s&lunda  nära  forvandt  med  den- 
samma om  försoksblock. 

Hvart  man  an  ser  inom  de  olika  näringames  omrftden 
finner  man  att  exemplets  makt  är  af  den  mest  omfattande  och 
storartade  betydelse.  Att  detta  inom  landthush&Uningen  sprider 
sina  välgörande  verkningar  nästan  öfverallt  i  landet  torde  enhvar 
erkänna,  men  hvad  skogshush&Uningen  beträffar,  b&  äro  dess 
verkningar  mindre  lätt  skönjbara.  Man  vore  snarare  böjd  for 
det  erkännande,  att  det  under  de  senaste  20  &ren  varit  den 
om&ttliga  skogsafverkningen  eller  sköflingen,  som  genom  sitt  lok« 
kande  men  däliga  exempel  spridt  sina  förhärjningar  nästan  Öf- 
verallt  kring  landet.  Men  om  man  undersöker  forh&llandet  när» 
mare  i  olika  lander,  sä  finner  man  —  nägonting  som  äfven  hos 
oss  är  märkbart  —  att  äfven  exemplen  af  god  skogshushällning 
göra   sig   kännbara   och  efterföljas.     Seden  är  en  stormagt,  som 

12 


174 

inom  alla  omr&den  af  menniskornas  lif  och  yerksamhet  gor  sig 
gällande,  och  ätskilliga  hogst  intressanta  och  Öfverbevisande  exein- 
pel  deruppä  künde  omnämnas,  huruledes  detta  äfven  är  fallet 
inom  skogshush&Uningen. 

I  alla  länder,  der  stataskogar  finnas,  har  deras  betydelse  i 
stört  gjort  sig  gällande  s^om  föredöme  for  allmänheten,  i  det 
att  dessa  skogar  äro  de  bäst  v&rdade,  och  vi  kunna  for  vis8o 
hoppas  att  detta  äfven  skall  blifva  fallet  i  Finland.  Skilnaden 
emellan  kronoskogen  och  den  invid  belägna  privatskogen  ger 
sig  nu  redan  tili  känna  genom  den  förras  bättre  bevarade  och 
och  timmerrikare  skogsbest&nd.  De  för  kronoskogarne  gällande 
f5r£BLttningarne  hafva  äfven  s&som  slutligt  mal  för  deras  behand- 
ling  uppst&lt  införandet  af  en  ordnad  skogshush&Uning,  men 
som  bekant  möter  den  forstnärliga  behandlingen  af  dessa  skogar 
sitt  största  hinder  uti  den  bristande  möjligheten  att  afsätta  den 
r&are  vedmassan  och  de  klenare  virkesslagen,  hvilka  sv&righeter 
likväl  redan  genom  kommunikationernas  förbättring,  trähandelns 
ntveckling  och  befolkningens  tillväxt,  ro&ngenstädes  betydligt  min- 
skats  eller  t.  o.  m.  upphört. 

Det  ligger  i  sakens  natur  att  af  alla  staten  tillhöriga  sko- 
gar de  som  höra  tili  militie-  och  civila  boställen,  och  hvilka  s&- 
lunda  äro  förenade  med  jordbrukslägenheter,  mäste  vara  mest 
egnade  tili  föredömen  for  hemmansskogarne  i  landet.  Genom 
införandet  af  en  planlagd  afverkning  har  äfven  ett  mycket  vig- 
tigt  Steg  blifvit  taget  for  skogshush&Uningens  forbättrande  pä 
dessa  lägenheter,  men  dels  emedan  arrendatoreme  blott  ofull- 
komligt  forstä  deLs  emedan  det  icke  ligger  i  deras  intresse  att 
tiUämpa  planema  annorlunda  an  pä  ett  enkannerligt  satt,  har 
det,  s&som  af  herr  Forstingeniör  Sallm^n  njss  yttrades,  vieat  sig 
att  hush&llningen  i  de  flesta  fall  icke  i  dess  närvarande  skick 
motsvarat  önskningama  och  icke  kan  framh&llas  s&som  föredöme. 
För  att  detta  skall  kunna  blifva  fallet  borde  afverkningen  st& 
under  fortfarande  forstlig  uppsigt,  hvilket  lättast  skulle  vinnas 
derigenom,  att  hvarje  boställsinspektör  skulle  erh&Ua  tili  biträde 
en  eller  tvenne  knnniga  skogsvaktare,  hvilkas  &liggande  det  vore 
att  i  detalj  leda  utförandet  af  afverkning,  plantering,  hjelpgallring 
m.  fl.  arbeten. 


175 

Hvad  äterigen  de  egentliga  kronoskogarne  beträffar,  sä 
anser  jag  det  önskningsmäl  sjelfiTallet  att  inom  alla  kronoparker 
efterhand  hushällningen  underkastas  en  planmässig  ordning,  i 
likhet  med  hvad  1:sta  §  af  1866  &rs  Kgl.  förordning  foreskrif- 
Ter  för  Syerige,  och  d&  detta  eng&ug  blir  fallet  skola  dessa  par- 
ket utöfva  ett  mägtigt  infiytande  s&6om  föredömen  äfven  för  den 
privata  skogshush&llningen. 

Men  oaktadt  ogynsamma  afsättriingsförh&llanden  och  afsides 
läge  ännu  i  närvarande  tid  utgöra  sv&ra  hinder  för  en  forstlig 
behandling  af  kronans  vidsträkta  skogar  och  parker,  finner  man 
dock  här  och  hvar  kronan  tillhöriga  skogar,  som  äro  belägna 
inyid  större  sjöar  och  vattendrag,  p&  holmar  eller  invid  allmän 
landsTäg,  der  förhäUandena  skulle  tiU&ta  utförandet  af  ätminstone 
vissa  forstliga  arbeten,  som  äro  af  vigt  för  skogens  skötsel,  och 
hvilka  icke  päkalla  stora  kostnader.  Till  sädana  forstliga  arbe- 
ten  mäste  i  främsta  rummet  räknas  uppdragandet  af  goda  och 
vackra  skogsbeständ.  Den  första  vaknasde  om tanken  för  en 
bättre  skogsvärd  har  Öfverallt  visat  sig  uti  omsorgen  för  skogens 
äterväxt  och  uppdragandet  af  duglig  ungskog,  hvilket  som  be- 
kant  utgör  vilkoret  för  att  man  af  skogsmarken  nägonsin  skall 
kanna  erhälla  bättre  skördar.  Sä  länge  omsorgen  härom,  säsom 
hittills,  endast  öfverlemnas  ät  skogselden,  vindarna  och  foglama, 
eller  ät  tillfälligheter,  mäste  resultaten  oftast  blifva  derefter.  Sä- 
som' det  i  närvarande  tid  vigtigaste  och  bästa  medlet  att  i  krono- 
skogar  framställa  effcerföljansyärda  exempel  och  resultat  af  forstlig 
skogsbehandling,  anser  jag  derföre  vara  uppdragandet  af  goda 
ungskogar,  och  detta  kan  i  en  mängd  faU  utföras  utan  nägra 
nämnvärda  kostnader  t.  ex.  genom  svedjekultur,  genom  tillhjelp 
af  katning  fÖr  att  sälunda  befria  en  uppkommande  ungskog  frän 
öfverständare,  dock  endast  i  trakter,  der  detta  brukningssätt  förut 
är  användty  eller  genom  besäningshygge.  Men  om  äfven  en  di- 
rekt ntgift  derigenom  uppstär  för  kronan  är  utförandet  af  skogs- 
sädd  och  plantering  säsom  föredöme  och  försök  aldrig  att  be- 
traktas  säsom  en  onödigtvis  förspild  statsutgift.  Det  vore  tvärtom 
tili  heder  för  en  forstförvaltning  om  i  budgeten  äfven  inginge 
nägot  större  utgiftsposter  för  befrämjandet  af  skogskultur. 


176 

Utförandet  af  dylika  i  liten  skala  tilltagna,  strödda  arbeten 
behöfva  icke  blifva  betungande  för  revierförvaltaren,  d&  en  van- 
lig  skogvaktare  kan  instnieras  och  inläras  att  utföra  dem  efter 
anvisning,  utan  att  forstmästaren  alltid  behöfver  vara  personligen 
närvarande.  Af  erfareuhet  har  jag  funnit,  att  tili  och  med  i 
djupa  ddemarker  bosatte  skogsvaktare  kunna  intresseras  t.  ex. 
för  utforande  af  sädd  i  miudre  skala  pä  en  brandyta  eller  en 
liten  plantering  i  närheten  af  bostaden. 

Annu  bättre  är  det  ju  om  en  regelbunden,  ordnad,  plan- 
mäflflig  hushällning  kan  inforas  i  ett  helt  block,  hvars  storlek 
hellre  kan  nedsättas  ända  tili  den  minsta  vidd,  an  att  det  saknas ; 
men  der  haarest  detta  icke  läter  göra  sig,  äro  s^dana  här  och 
hvar  pä  lämpliga  stallen  utförda  arbeten  s&  väl  i  och  for  sig, 
som  säsom  föredömen  af  nytta  och  vigt.  De  utgöra  dessutom 
nödvändiga  väckelser  för  underh&llandet  af  intresset  för  rön  och 
iakttagelser. 

Men  den  framstälda  frägan  innebär  äfven,  huru  dylika 
hushällnings&tgärder  skola  kunna  ävägabringas  och  särskildt  hvad 
fr&n  Forstföreningens  sida  möjligen  künde  göi'as  i  saken.  Det 
är  sjelffallet  att  ingen  bör  bättre  &n  förvaltaren  af  ett  revier 
kunna  afgöra  hvar,  när  eller  hvilka  dylika  arbeten  kunna  komma 
tili  utforande.  Initiativet  borde  säledes  utg&  fr&n  för  saken  in- 
tresserade  revierforstmästare  och  det  torde  icke  behöfva  befaras 
att  praktiska,  enkla  och  icke  kostsamma  förslag  i  sädan  rigtning 
icke  skulle  vinna  styrelsens  godkännande.  Jag  ville  derfore  före- 
elSkj  att  mötet  fallt  erkännande  vigten  och  betydelsen  deraf  att 
stäUvis  ]  kronoskogarne  en  sädan  hushällning  anordnas,  att  all- 
mänheten  erhäller  exempel  pä  ordnad  skogsskötsel,  särskildt  med 
afseende  ä  aff^erkning,  gallring,  skogsföryngring  och  kultur,  ville 
uttala  det  önskningsmäl,  att  de  herrar  forstmän  i  landet,  8om 
hafoa  kronoskogar  under  sin  förvaltning,  matte  omfatta  saken  med 
intresse  och  hringa  densamma  fr  an  tanke  tiU  handling,^ 

Mötet  uppdrog  nu  ät  hrr  Borenius,  O.  Timgren,  Lagerblad 
och  Harlin  att  formulera  resolution  i  frägan. 

Härefter  öfvergick  mötet  tili 

4:de  frägan :  Hvilka  och  hurudana  viUcor  böra  upp- 
stallas  vid  virkesförsäljning  per  kvhiskt  matt? 


177 

Referenten  för  fr&gan,  Forstniäsfaren  Riddelin  androg  föl- 
jande: 

„Ifrägavarande  spörsm&l  har  redan  tidigare  i  8:de  bandet 
af  Forstföreningens  Meddelanden,  blitvit  af  mig  behandladt  i 
Sammanhang  med  frägan  om  virkesförsäljningen  frän  statssko- 
game,  och  har  jag  derjemte  i  en  uppsats  införd  uti  N.  Pr.  for 
den  31  Juli  yttermera  tagit  frägan  tili  tals,  men  da  denna  Se- 
nate nppsats  mähända  icke  blifvit  nppmärksammad  af  flertalet 
utaf  Forstföreningens  ra  edlem  mar,  dels  tili  följd  af  frägans  stora 
vigt,  till&ter  jag  mig  att  ännu  en  g&ng  upprepa  min  äsigt  i  den* 
samma. 

Sä  godt  först  som  sist  vill  jag  särskildt  betona  att  den  om- 
ständighet  som  i  högsta  grad  försv&rar,  ja  nära  nog  omöjliggör 
all  forsäljning  per  kub.  matt,  är  konstaterandet  vid  utlevererings- 
tillfallet  af  de  fei  &  de  utdrifna  sägblocken,  hvilka  böra  betinga 
afdrag  antingen  i  längd  eller  tjocklek.  Enhvar  af  oss  känner 
huru  t.  ex.  stubbrötan  har  olika  utsträckning  &  skilda  st&ndorter 
och  att  den  jemväl  &  samma  st&ndort  ingalunda  alltid  är  lika 
beskaffad.  Med  ett  ord  sagdt,  vill  man  samvetsgrant  prötva  be- 
skaßenheten  af  de  ntsläpade  blocken,  bor  man  verkstalla  hugg- 
ning  af  hvarje  block  der  nägon  skada  kan  upptackas,  tj  äfveu 
den  vanaste  utlevererare  eller  stockforman  mäste  derförutan  be- 
dömma  saken  mer  eller  mindre  approximativt.  Att  huggning  af 
hvaije  skadadt  block  dock  icke  kan  ifrägakomma  vid  utleverering 
af  större  virkespartier  är  sjelfiallet,  ty  dels  skulle  en  sädan  ut- 
leverering icke  hinna  slutforas  före  v&rfiodens  inbrott,  dels  ligger 
det  i  sakens  natur  att  säväl  koparen  som  utlevereraren  hellre 
öfverenskommer  om  det  afdrag  som  bor  lemnas,  för  att  sävidt 
möjligt  skona  det  virke,  som  helst  tili  n&gon  del  künde  användas 
om  huggning  icke  verkställes.  Men  att  träffa  denna  öfverens- 
kommelse  är  just  det  allra  obehagligaste  man  kan  vara  utsatt 
för.  Ä  ena  sidan  söker  naturligtvis  köparen  eller  hans  ombud 
nedtrycka  blockens  dimensioner  tili  det  roinsta  möjliga,  medan  & 
andra  sidan  forstmannen  icke  vill  riskera  kronans  fördel  genom 
for  stora  eftergifter.  Yxan,  som  d&  olika  äsigt  är  gällande, 
dock  alltid  mäste  tillgripas,  fäller  utslaget  an  tili  förmon  för 
den  ena  an  för  den  andra  parten. 


178 

Den  som  varit  med  om  en  större  stockntleYereriiig,  sarskildt 
i  nordliga  Fioland,  der  snart  sagdt  hvarje  träd  är  behäftadi  med 
flkador  af  ett  eller  annat  Alag,  bau  känner  otTifyelaktigt  tili,  hvilka 
STärigheter  och  trakasserier  den  medför,  och  man  mä  nu  sedan 
inskränka  de  felaktigheter  som  betinga  afdrag  tili  det  minsta 
mojliga,  8&  qvarstär  ändÄ  tillräckligt  att  fä  utleYereringsgargel 
tili  st&nd.  Skall  utlevereringsflättet  per  kub.  m&tt  derföre  bibe- 
h&llas  —  och  intet  grundadt  skäl  finnes  att  h.  o.  h.  kasta  det 
öfverbord  —  mäste  all  huggning  och  vältring  af  stocken  vid  ut- 
levereringstillfallet  bortlemnas  och  koparen  skyldigkännas  att,  sä- 
framt  han  for  n&gon  felaktighet  fordrar  afdrag  ä  blockens  di- 
mensioner, konstatera  feiet  tili  heia  sin  utsträckning  medelst  in- 
huggningar,  hvilka  lämpligast  knnde  göras  vid  hvarje  halfmeter 
af  blockets  längd,  ända  tilis  feiet  upphör,  eller  ock  h.  o.  h.  qvar- 
lemna  den  skadade  delen  af  blocket  i  skogen.  Att  köparen  funne 
med  sin  fördel  iörenligt  att  utan  orsak  sönderhugga  blocket  är 
otänkbart,  men  äfven  om  sädant  inträifade  künde  ett  slikt  för- 
farande  lätt  upptäckas  och  medföra  säker  förlust  for  köparen. 
Det  kan  anmärkas  att  huggning  af  stocken  blefve  kostsam  for 
köparen,  men  da  han  i  alla  fall  vid  nppgörandet  af  liqvid  med 
sitt  utdrifningsmanskap  nödgas  vältra  och  undersöka  hvarje  stock, 
i  hvilket  fall  vältringen  bekostas  af  utdrifvaren,  blefve  en  sam- 
tidigt  företagen  huggning  betydligt  underlättad  och  i  hvarje  fall 
ojemförligt  billigare,  &n  att  vid  mätningen  af  800 — 1,200  block 
per  dag  bekosta  10—15  handtlangaredagsverk,  ty  da  stocken 
hade  färdiga  inhuggningar,  eller  om  de  skadade  delarne  vore  h. 
o.  h.  aftrumraade,  hunne  man  mata  üerfaldigt  detta  antal  per 
dag,  bvarj ernte  allt  vältringsmanskap  (6 — 9  man)  vore  obehöfligt. 

Sedan  detta  hufvudvilkor,  ädagaläggandet  fore  mätnings- 
tillfallet  af  de  fei  som  betinga  afdrag,  blifvit  vunnet  äterst&r  att 
granska  hvilka  andra  bestäm meiser  vore  erforderliga,  och  torde 
det  derföre  vara  lämpligast  att  föija  de  punkter  i  virkesutleve- 
reringskomitöns   förslag,   der    vilkoren   för   kub.  m&tt  försäljning 

behandlas. 

Tillkomsten  af  §  1  i  komitens  förslag  m&ste  man  sarskildt 
beklaga,  i  det  komit^n  genom  att  h.  o.  h.  förkasta  det  enda  ra- 
tionela   försäljningssättet,    det    per   kub.  matt,  frän  största  delen 


179 

af  statsskogame,  näml.  i  Ule&borgs,  Wasa  oeh  Kuopio  län,  ovil- 
korligen  tagit  ett  stört  steg  tillbaka^).  De  skäl  komit^n  förebär 
tili  8töd  för  sin  äsigt,  nödgas  man  h.  o.  h.  underskatta,  ithy  att 
de  flesta  af  komiten  p&pekade  olägenheter,  i  likhet  med  hvad 
redan  Hofr.  Nummelin  i  sin  betänkandet  bifogade  reservation 
anfört,   vidläda    b&da  utleyereringssätten,  hvaremot  man  vid  för- 


^)  §  1.  All  försäljning  af  säg?irke  fr&n  kronans  skogar  skall, 
der  ej  för  särskilda  undantagsfall  af  Eejserliga  Senaten  annorlunda 
förordnas,  ske  &  ofientliga  auktioner,  Tid  hvilka  virket  utbjudes  per 
stam,  men  äfveu  kan,  p&  vederbörande  forstmästares  förslag,  ntbjudas 
efter  kubikmätt,  dock  icke  i  Uleäborgs,  Wasa  ocb  Kuopio  län,  der  ute- 
sltttande  stamyis  försäljning  bör  ega  rum. 

§  2.  Vid  virkets  utstämpling,  som  bör  med  möjligaste  noggrann- 
het  yerkställas,  skola,  derest  icke  annorlunda  förordnas,  alla  stammar, 
som  vid  7  meters  böjd  innebaf?a  minst  25  centimeters  diameter,  ut- 
märkas  sälunda  att  efter  trädets  fallning  ett  marke  finnes  &  den  af- 
verkade  stammen  och  ett  annat  k  den  qvarstäende  stubben. 

Afverkningsförslagen  skola  derefter  af  forstmästarene  upprattas 
och  tili  öfverforstmästarene  aflemnas  före  den  15  November  samt  af 
desse  innan  sagde  mänads  utg&ng  insändas  tili  Forsts ty reisen,  för  att 
derifrän  tili  Kejscrliga  Senatens  pröfning  och  fastställelse  befordras. 

Innan  utgängen  af  Mars  mänad  derp&  fö^ande  &r  utfärdas  af 
vederbörande  Guvernör  kungörelse  om  de  under  Augusti  m&nad  ä  tid 
och  ort,  som  af  Guvernören  utsättas,  skeende  auktionerna,  hvilken  kun- 
görelse, deri  jemväl  afverkningsförslagen  tili  sina  väsendtliga  delar  böra 
ingä,  skall  p&  lämpligt  satt  allmänheten  delgifvas. 

§  3.  Vid  auktionen  kunna  vederbörande  spekulanter  efter  önskan 
förete  intyg  deröfver,  att  antingen  föreskrifven  borgen  för  inbetalningen 
af  auktionspriset  inom  bestämd  tid  och  fuUgörandet  af  öfriga  auktions- 
vilkor  blifvit  stäld,  eller  ock,  att  en  summa  af  femhundra  mark,  derest 
angäende  beloppet  icke  annorlunda  föreskrifvits,  s&som  säkerhet  af 
köparen  deponerats  i  länets  ränteri,  hos  forstkassören  i  auktionsorten 
eller  auktionsförrättaren.  I  händelse  den  föreskrifna  kautionssumman 
blifvit  deponerad,  äiigger  det  köparen,  att  inom  tre  veckor  efter  det 
han  erhällit  underr&ttelse  om  auktionsanbudets  godkännande,  tili  Gu- 
vernören inlemna  s&dan  säkerhet  för  heia  prisets  erläggande  och  köpe- 
vilkorens  fullgörande,  Guvernören  pröfvar  nödig,  och  deröfver  för  ve- 
derbörande forstmästare  uppte  af  Guvernören  utfärdadt  intyg,  innan 
fallning  af  det  inropade  virket  fär  företagas. 

§  4.  Om  anbudens  antagande  eller  förkastande  underrättas  spe- 
kulanteme,  sä  fort  lämpligen  ske  kan,  genom  vederbörande  Guvernör. 


180 

saljning  per  kub.  matt  alltid  säkrare  kau  beräkna  virkespriset, 
an  vid  stamfbrsäljniDg.  Komitän  anser  att  de  afdrag  som  vid 
fbrsäljmng  per  kub.  m&tt  böra  ifr&gakomma,  alltid  mäste  bli 
^godtyckliga,  at  Öfverenskommelse  mellan  köpare  och  säljare  be- 
roende^)  men  sädan  godtycklighet  künde  dock  undvikas  just  ge- 
nom  det  ofvan.  föreslagna  stadgandet. 


§  5.  Sedan  virket  af  köparen  emottagits,  skall  detsamma  vara 
af  honom  liqvideradt  innan  den  1  derpäföljande  November;  och  bör 
räkning  &  priset  f5r  virket  senast  tre  mänader  före  förfallodagen  ge- 
nom  vederbörande  forstmästare  köparen  bevisligen  tillhandahällas. 

§  6.  Det  vid  aaktionen  förda  samt  af  förrättningsmannen  och 
köparen  imderskrifna  protokoll,  hvaraf  bestyrkt  transsumt,  pä  anhäUan, 
köparen  tillhandah&lles,  eger  vitsord,  tillfölje  hvaraf  n&got  särskildt 
kontrakt  om  det  inköpta  virket  med  köparen  ej  afslutas. 

§  7.  Försummar  köparen  att  inom  bestämd  tid  uttaga  det  in- 
ropade  virket,  säljes  det  änyo  för  hans  risk  och  räkning,  hvarvid  bristen, 
i  händelse  sädan  uppkommer,  hos  köparen  eller  hans  borgesmän  i  laga 
ordning  utsökes.  Anmäler  sig  icke  nägon  köpare  vid  den  nya  aaktio- 
nen, utsökes  heia  priset;  och  ankommer  det  ä  köparen  att  sedermera 
inom  ett  kr  efter  aaktionen  attaga  virket,  vid  törlast  af  vidare  rätt 
dertill. 

§  8.  Vid  stamvis  försäljning  bör,  oberoende  af  virkets  beskaffen- 
het,  hvarje  atstämplad  stam  fällas  och  liqvideras;  och  eger  köparen  d& 
rättighet  att  aftrumma  trädet  i  hvilka  längder  han  behagar. 

§  9.  Af  virke,  som  förs&lts  efter  kubikm&tt,  är  köparen  skyldig 
att  emottaga  block,  som  innehar  en  toppdiameter  af  22  centimeter  och 
deratöfver  samt  hvars  längd  icke  understiger  4  meter. 

Virket  skall  afverkas  under  iakttagande  af  att  högre  stabb  an 
50  centimeter  ej  lemnas,  samt,  oberoende  af  krokighet  och  qvistighet, 
attagas  ända  tili  22  centimefcers  toppskärsdiameter  i  sädana  längder 
köparen  sjelf  önskar;  dock  att  vid  skeende  kubering  af  längder,  som 
öfverstiga  7  meter,  det  efter  toppskärsdiametern  och  blockets  längd  be- 
räknade  kubikinneh&llet  ökas  för  längder  af  7 — 9  meter  med  20%  och 
för  längder  af  9—10  meter  med  25  7o- 

För  den  händelse  att  köparen  ästnndar  att  i  stallet  fÖr  ett  längre 
block,  af  22  centimeters  toppskärsdiameter,  lata  afskära  stammen  tili 
mindre  diametertal  i  toppskäret,  för  att  sälunda  erhälla  tvenne  block 
af  lämpligare  längder,  stär  det  honom  fritt  atr  attaga  virket  tili  den 
toppskärsdiameter,  som  han  för  godt  finner,  hvarvid  toppblocket  p& 
föreskrifvet  satt  kuberas  efter  längden  och  blockets  diameter  vid  20 
centimeter  samt  tili  kubikinnehället  ökas  med  20%  om  blocklängden 


181 

Erkännas  bor  att  i  mänga  delar  af  landet,  och  särsktldt  i 
norra  Finland,  de  kortvuxna,  qvistiga  och  med  mängahanda 
felaktigheter  behäftade  ekogarne  fördelaktigare  afsättas  per  stam, 
men  äfVen  vid  försäljning  af  dylika  skogar  böra  dock  spekulan- 
tema  lemnas  tillfälle  att  göra  sina  anbud  jemväl  per  kab.  matt, 
hvarefter  man  mä  profva  hvilketdera  anbudet  kan  anses  vara  for 


appg&r  tili   7 — 9  meter,   och  med  25  7oi  o™  längden  uppg&r  tili  9—10 
meter. 

§  10.  Vid  atleverering  efter  kubikmätt  beräknas  sägtimrets  inne- 
hall  säsom  för  cylindrar  af  blockets  längd  och  toppskärets  diameter. 
Da  blocket  närmast  toppskäret  är  obarkadt,  reduceras  diameterns  verk- 
liga  matt,  inberäknadt  barken,  tili  Därmasc  lägre  centimeter;  Öfverskot- 
tet  afdrages  för  barken.  Är  blocket  deremot  afbarkadt  och  toppskärs- 
diametern  icke  utgör  jemna  heia  centimeter,  sä  upptages  mattet  tili 
närmast  högre  eller  lägre  centimeter. 

Säsom  friska  eller  utan  afsevärd  skada  anses  jemväl  sädana  träd, 
som  hafva  enkel  kärnspricka,  likaledes  de,  hvilka  tili  nägon  del  finnas 
vara  af  vindtorka,  brandsär  eller  röta  angripna  eller  pä  annat  satt  ska- 
dade,  sävida  skadan  ej  är  större  an  att  af  trädet  äterstär  ett  tili  för- 
sägning  tjenligt  block  af  minst  4  meters  längd  och  22  centimeters 
diameter  i  toppskäret.  Understiger  diametern  af  det,  som  befinnes 
oskadadt,  toppskärets  diameter,  tages  den  förra  tili  grund  för  beräk- 
ningen. 

Har  köparen  lätit  frän  skogen  afforsla  stämpladt  virke,  som  tili 
följd  af  skada  icke  fyller  förenämnda  dimensioner,  är  han  berättigad 
att  efter  det  för  kubikmätt  faststälda  pris  emottaga  detsamma. 

§  11.  Vare  sig  försäljningen  skett  stamvis  eller  efter  kubikmätt, 
äligger  det  köparen  att  lata  fälla  och  tili  sägblock  aftrumma  träden, 
äfyensom  ombesörja  virkets  utdrifning.  Men  topparnes  afqvistande  och 
gröfre  qvistars  utbredande  ä  hyggesplatserna  utföres,  derest  köparen 
icke  föredrager  att  uttaga  äfven  qvistarne,  under  lämplig  ärstid  af 
forstpersonalen,  emot  det  att  köparen  i  ersättning  härför  tili  kronan 
erlägger  fem  penni  för  hvarje  träd,  som  köparen  är  pligtig  att  emot- 
taga, hvilken  ersättning  hör  tili  ränteriet  i  länet  inbetalas  samtidigt 
med  virkespriset. 

§  12.  För  hvarje  ostämplad  stam,  som  af  förseende  afverkats, 
är  köparen,  derest  icke  annorlunda  föreskrifvifs,  skyldig  att  erlägga 
dabbelt  högre  pris,  an  det  vid  auktionen  atfästade. 

§  13.  Köparen  är  berättigad  att  genast  efter  fällningen  bortföra 
virket  ander  sädan  tillsyn  frän  forstpersonalens  sida,  som  af  forst- 
mästaren  anses  nödig,  och  för  hvilken  tillsyn  kostnaden  förskjutes  af 


182 


kronan  fördelaktigare  att  antaga.  §  1  i  koniitöns  förslag  borde 
säledes  ändras  derhän,  att  virket  utbjudes  altemativt  per  kub. 
matt  och  per  stam,  möjligen  med  undantag  af  virket  fr&n  Kemi 
och  Ijo  inspektioDsdistrikt,  der  forsäljningen  per  stam  i  de  flesta 
fall  torde  kunna  föredragas. 


af  allmäDDa  medel  samt  sedermera  vid  inbetalningen  af  virkespriset  er- 
8ättes  af  köparen. 

§  14.  För  virkets  utdrifning  fr&a  hyggesplatsen  eger  köparen 
välja  den  för  honom  lämpligaste  väg,  och  for  vägens  öppnande  under 
forstpersonalens  tillsyn  verkställa  den  rödjning,  som  kan  blifva  ound- 
gängligen  nödig. 

§  15.  Virkets  utleverering  yerkstalles  vid  flottbart  vatten  eller 
annan  mellan  köparen  och  vederbörande  forstmästare  öfverenskommen 
upplagsplats,  dock  ej  ä  is  utan  särskildt  utverkadt  tillständ  och  imder 
iakttagande  af  de  i  hvarje  särskildt  fall  meddelade  föreskrifter.  Timret 
hör  af  köparen  uppläggas  i  rediga  och  icke  öfver  tv&  hvarf  höga  stap- 
lar,  s&lunda  att  stämpelmärkena  utan  rubbning  af  virket  blifva  synliga 
samt  alt  topp-  och  rotblocken  komma  i  särskilda  staplar,  vid  äfventyr 
att  sädant  eljest  verkstäUes  pä  köparens  bekostnad. 

§  16.   Utlevereringen  mä  icke  vidtaga  innan  utdrifningen  afslutats. 

Om  tiden  för  virkets  afverkning  och  utleverering  samt  om  plat- 
sen,  der  utlevereringen  skall  ega  rum,  träflfas  aftal  emellan  vederbörande 
forstmästare  och  köparen;  och  eger  köparen  vid  utlevereringen,  som 
bör  vara  slutförd  senast  före  utgängen  af  April  mänad  samma  &r  ut- 
drifningen skett,  sjelf  eller  genom  ombud  närvara,  utan  att  hans  fr&n- 
varo,  sedan  tiden  för  förrättningen  sälunda  blifvit  utsatt,  hindrar  den- 
sammas  verkställande.  Förlusten  af  det  virke,  som  sedan  kan  förekomma 
eller  befinnas  skadadt,  drabbar  köparen. 

§  17.  Köparen  är  skyldig  att  anskaffa  och  bekosta  erforderlig 
handräckning  vid  virkets  utleverering  äfvensom  de  dagsverken,  som  der- 
vid  kunna  blifva  erforderliga  för  virkesstaplames  frigörande  fr&n  snö. 

§  18.  Det  förs&lda  virket  skall  vara  afverkadt  och  utfördt  fr&n 
skogen  inom  tvä  &r,  räknadt  ifr&n  den  dag,  aukcionsanbudet  blifvit  af 
Rejserliga  Senaten  godkändt;  dock  kan  denna  tid  p&  särskild  anhäUan 
förtängas  med  ytterligare  bögst  tv&  &r,  i  hvilket  fall  köparen  är  skyldig, 
att  frän  den  Ursprungliga  förfallodagen  erlägga  fem  procents  ärlig 
ränta  ä  virkespriset. 

§  19.  Stammar,  som  ing&  i  de  inköpta  partierna  och  hvilka  kö- 
paren fällt  men  ej  uttagit,  äfvensom  &  afverkningsplatsen  qvarlemnade 
stamdelar  tillfalla  efter  nästnämnda  afverkningstid  kronan. 

§  20.  Köparen  ansvarar  enligt  lag  för  all  den  skada,  som  genom 
hans  förv&Uande  i  skogen  ästadkommes. 


183 

§§  2 — 7  behandla  utstämplingen,  virkesauktionen,  inbe- 
talningen  af  virkespriset  och  säkerheten  bärfor  m.  m.,  och  kunna 
derföre,  s&som  i  öfrigt  antagliga,  här  förbig&8)  lika8&  ^  8,  som 
angär  stamvis  försäljning. 

§  9  saknar  i  sitt  andra  mom.  bestämmelse  om,  huru  Öf^er 
10  Bieters  längder  skola  mätas  för  kubering.  Mom.  3  &ter  är 
fullkomligt  oklart,  ty  skall  ett  toppblock  som  uttagits  tili  raindre 
an  20  cms  toppdiameter,  kuberas  efiter  heia  sin  längd  och  20 
cms  toppskärsdiameter  (s&ledes  gröfre  an  det  i  sjelfva  verket  är) 
samt  dertill  ännu  ökas  tili  sitt  kub.  inneh&ll  med  vissa  procent 
cm  längden  ofverskrider  7  meter,  blir  dess  kub.  inneh&ll  alldeles 
for  bögt,  dess  högre  ja  närmare  rotskäret  20  cms  diametern  be- 
finner  sig.  Afses  äter  toppblockets  kubering  efter  den  längd 
det  innehar  roellan  utskäret  och  den  punkt  der  diametern  fyller 
20  cm,  hade  detta  bordt  tydligt  uttalas.  —  „Blockets  diameter 
vid  20  cm''  är  iöröfrigt  ett  alldeles  oegentligt  uttrjck. 

Stadgandena  i  mom.  2  af  §  10  ang.  de  träd  som  skola 
anses  för  friska,  äro  lika  obestämda  som  de  i  1873  ärs  bref, 
hvarj ernte  inga  bestämmelser  tillkommit  fbr  att  undvika  hugg- 
ning  och  vältring  af  stocken  vid  utlevereringen.  S&som  redan 
härofvan  framhäUits,  borde  dock  vid  utlevereringstillfallet  icke 
annan  huggning  forekoroma,  an  den  utlevereraren  behöfde  före- 
taga  för  att  kontrollera  det  inhuggningar  icke  gjorts  utan  orsak; 
alt  virke  som  fore  utlevereringen  icke  försetts  med  inhuggningar, 
mätes  som  oskadadt  äfven  om  fei  ögonskenligen  skulle  före- 
komma.  Kämspricka,  vindtorka,  s.  k.  ,Jäytäjä",  bomslag,  brands&r, 
torra  qvistar  m.  m.  borde  icke  anses  för  sädana  fei  som  betinga 
afdrag,  s4framt  ej  genom  oftasagda  inhuggningar  konstaterats 
forekomsten  och  utbredningen  i  virket  af  röta  fr&n  desamma. 
Att  anse  korskämspricka  för  fei  men  icke  enkel  kämspricka  är 
onödigt,  enär  jemväl  den  enkla  kämsprickan  oftast  gär  i  Spiral  och 
s&lunda  gör  i  det  närmaste  saroma  skada  som  den  forstnämnde. 
I  3:dje  mom.  af  denna  §  künde  ordet  herättigad  utbytas  root 
skyldig. 

§  11  anses  lämplig. 

§  12.     Enär   det  i  allmänhet   är   sv&rt  att  bedömma  när 
icke   utstämplade   stammar   huggits   af  förseende,  när  afsigtligen 


184 

Yore  det  m&hända  lämpligare  att  eudast  bestäinma  ett  högre  pris 
för  hvarje  ostämplad  stam  som  fälles. 

1  §  13  künde  efter  orden  „bortfora  virket"  för  att  und- 
vika  misstydning  tilläggas  „tili  den  anvisade  upplagsplatsen". 
Jemyäl  borde  i  denna  §  stadgande  ing&  derom,  att  köparen  i 
sista  band  ersätter  kostnaden  för  den  extra  bevakning  forstma- 
Staren  anser  erfordras  för  virkets  tillsyn  medan  det  qvarligger  & 
eller  flötas  inom  kronojorden. 

§  14  lämplig. 

Om  virkets  uppläggning  borde  i  §  15  mera  detaljerade 
stadganden  förekomma,  säsom  att  olika  längder  och  olika  trSd- 
slag  uppläggas  i  skilda  staplar,  att  toppskären  vändas  ät  samma 
sida,  att  de  block  &  hvilka  inhuggningar  gjorts,  uppläggas  an- 
tingen  i  särskilda  rader  eller  radas  öfverst  i  hvarje  Stockstapel 
med  inhuggningarne  uppät,  vid  äfventjr  att  annars  heia  stapeln 
mätes  tili  samma  längd  som  deri  forekommande  längsta  blocken, 
att  de  ät  oratt  sida  vända  rotskären  mätas  som  toppskär  ocb  att 
de  block  &  hvilka  inhuggningarne  icke  utan  vältring  äro  synliga 
mätas  som  oskadade. 

^  16.  Tiden  för  virkets  utleverering  bör  forstmästaren  be- 
st&mma^  dock  icke  mot  köparens  Önskan  tidigare  an  tili  den  l:sta 
April.  Kronans  ansvarighet  för  det  förs&lda  virket  borde  upp- 
böra  s&snart  köparen  p&börjat  afverkningen. 

§  17,  Alldeles  olämpligt  är  stadgandet  att  köparen  an- 
skaffar  erforderlig  handrackning  vid  virkets  utleverering;  mät- 
ntn^^manskapet  bor  tvärtom  ovilkorligen  antagas  af  forstmästaren 
samt  förskottsvis  ersättas  af  allmänna  medel,  och  sedermera  af 
köparen,  pä  satt  i  §  13  stadgas  om  bevakningspersonalen;  der- 
emot  bör  köparen  skyldigkännas  tillse  att  virkesstaplarne  vid 
mätningstillfället  äro  frigjorda  frän  snö,  vid  äfventyr  att  arbetet 
annars  utfores  genom  forstmästarens  forsorg  men  pä  köparens 
bekostnad,  hvarjemte  köparen  künde  äläggas  lämplig  ersättning  f&r 
försummelse  härutinnan. 

^^^  18  och  19  lämpliga. 

Till  §  20  borde  läggas  stadgande  om  att  köparen  är  füllt 
ansvarig  fbr  all  den  skada  eller  det  ofog,  som  genom  bans  ar- 
betsmanskaps  förv&Uande  i  skogen  ästadkommes. 


185 

Ofvanst&ende  äro  de  hufvudsakligaste  vilkor  och  tillägg  ji^ 
anser  böra  uppställas  för  virkesförsäljningen  per  kubikmätt  ut- 
öf^er  hvad  komit^n  i  sitt  forslag  ttU  stadgar  anfört. 

Ehuru  icke  hörande  tili  frägan  vill  jag  slutligen  anmärka, 
att  den  sparsamhet  som  vanligen  iakttages  vid  tryckningen  och 
utdelning  af  komit^betänkanden  är  ytterst  förkastlig  och  länder 
ingalunda  den  sak  tili  bätnad,  som  genom  en  allmännare  sprid- 
ning  inom  fackmannakretsar  skulle  mera  m&ngsidigt  utvecklas; 
särskildt  hade  i  detta  fall  komitöbetänkandet  bort  utdelas  &t- 
ininstone  tili  samtliga  forstmän  och  mera  kanda  trävaruhand- 
lande  i  landet,  i  stallet  för  att  s&som  nu  är  fallet,  det  icke  stär 
att  fäs  snart  sagdt  n&gonstädes. 


Hr  Borenius  uppläste  härefter  nedanstäende  af  forstmän- 
nen  uti  Ijo  och  Uleäträsk  inspektions  distrikt  &  filial  möte  af- 
gi&a  yttrande  i  frägan: 

Ar  1891  den  24  angusti  sammanträdde  &  Raatti 
värdshus  invid  Ule&borg  forstmännen  inom  Ijo  och 
Ule&träek  inspektions  distrikt.  N&ryarande  härvid  yoro 
öfverforstmästaren  Alex.  Borenius,  t.  f.  forstmästaren 
A.  Brander,  diverforstmastaren  E.  Forsström  och  forst- 
mästarene  G.  R.  Holmqvist,  P.  Hultin  och  R.  Mon- 
tell,  forstuppsyningsmannen  £.  Ridderborg,  forstmästa- 
rene  V.  Sandberg  och  O.  Sanmark,  forstuppsynings- 
mannen O.  G.  Wsßnerberg  och  forstmästaren,  friherre 
G.  Wrede. 

§  1. 

Efter  det  öfverforstmästaren  E.  Forsström  blifvit  med  ack- 
lamation  utsedd  tili  mötets  ordförande  och  undertecknad  tili  se- 
kreterare, beslöts  att  en  filial  af  finska  forstföreningen  skulle 
bildas  i  länet  samt  att  s&väl  forstmännen  i  Kemi  distrikt  som 
öfriga  forstföreningens  medlemmar  i  Ule&borgs  län  skulle  in- 
bjudas  att  ansluta  sig  tili  densamma. 


186 

§  2. 
Till    interims    ordförande    uts&gs   Öfverforstmästaren  Fors- 
ström    och  uppdrogs  &t  honom  att  vidtaga  af  föreg&ende  beslut 
fbljande  ätgärder  samt  att  underrätta  forstföreningens  Direktion 
om  filialens  bildande. 

§  3. 

Enligt  fbrut  fattad  öfverensstämmelde  upptogs  tili  diskus- 
sion  det  af  komiten  för  revision  af  stadgandena  ang&ende  vil- 
koren  vid  forsäljning  af  s&gtimmer  frän  kronoskogarne  i  landet 
afgifiia  betänkande,  kvilket  af  sekreteraren  upplästes. 

Ordf.  E.  Forsström  inledde  diskussionen  med  fbljande  an- 
dragande : 

Tiilämpningen  af  A  mom.  5  uti  Kejserliga  brefvet  tili 
Forststyrelsen,  gifvit  den  31  Oktober  1873,  angäende  vilkoren 
vid  forsäljning  af  stock  fr&n  Kronoskogarne  i  landet  medforde 
under  1870  och  början  1880-talet  inga  synnerliga  sv&righeter; 
endast  s&dana  B&gblock,  hvilka  i  verkligheten  voro  odugliga  tili 
fbrsägning  kasserades  och  for  röta  öfverenskoms  mellan  utleve- 
reraren  och  emottagaren  om  skäliga  afdrag.  Endast  obetjdliga 
procenttal  for  s.  k.  vrak  eller  kasserade  s&gblock  förekommo. 

Vid  stegring  af  yirkesprisen  synes  virkesköparene  kommit 
att  tänka  p&  det  goda  tillfället  tili  kasserande  af  stock  och  tili 
neddrifning  af  kubikmättet,  som  prdalydelsen  uti  sagda  mom. 
kan  gifva  anledning  tili;  man  anställde  för  virkes  undersökning 
under  mätningen  en  mängd  karlar  &än  Nurmes  och  andra  or- 
ter, hvarest  „specialister"  för  upptäckande  af  alla  möjliga  och 
omöjliga  skador  &  eägblock  tyckes  finnas.  Med  tillhjelp  af  dessa 
lyckades  man  verkligen  ä  fiere  hall  uppdrifva  procenttalet  for 
vrakstock  ganska  högt,  äfvensom  att  reducera  kubikfottalet  af  sä- 
dana  skadade  stockar,  hvilka  ej  künde  vräkas.  Denna  omstän- 
dighet  väckte  naturligtvis  välfortjent  uppraärksamhet  och  pä  m&nga 
h&ll  uttalades  den  äsigt,  att  utlevereringen  per  kubikm&tt  var 
orsaken  tili  det  onda.  Derjemte  ans&g  man  att  sagda  utlevere- 
ringssätt  medforde  öfverhöfvan  stora  kostnader  for  virkes  emot- 
tagaren,   hvilken  i  fbljd  af  dessa    kostnader,  icke  künde  erbjuda 


187 

tillrackligt  högt  pris  for  virket.  Man  förbis&g  att  den  betydli- 
gaste  delen  af  dessa  kostnader,  i  de  fall,  d&  de  verkligen  stego 
allt  för  högt,  berodde  pä  virkesstaplarnea  frigörande  fr&n  snö, 
hvilken  äfven  förklarar  den  omständighet,  att  sagda  kostnader 
vid  olika  tider  och  p&  skilda  orter  betydligt  varierat.  I  fr&ga- 
▼arande  inoment  har  följande  ordalydelse: 

^Säsom  friska  anses  äfven  s&dana  stammar,  som  hafva 
kämspricka;  likaledes  de  hvilkas  yta  tili  n&gon  del  finnes  vara 
af  Yindtorka  eUer  röta  angripen,  8&  framt  skadan  ej  g&r  djupare 
an  att  af  trädet  äterst&r  felfritt,  rakt  s&gblock  med  minst  tio 
verktum  i  diaroeter.  Understiger  diametem  af  det,  som  befin- 
nes  oskadadt,  toppskärets  diameter,  tages  den  förra  tili  gnind 
fbr  beräkningen.^ 

Man  ans&g  att  bästa  botemedlet  mot  förenamnda  missför- 
h&Uande  vore  att  ej  ails  bevilja  n&gra  afdrag  för  skador  och 
felaktigheter  hos  de  tili  försäljning  utstamplade  timmerträden; 
detta  &ter  ans&g  man  sig  bäst  kunna  ästadkomma  genom  att 
fr&ng&  utlevereringasättet  per  kubikm&tt  och  att  sälja  virket  ef- 
ter  pris  beräkning  per  stam,  genom  hvilket  förfarande  man  äf- 
von  trodde  sig  kunna  undvika  de  höga  kostnader  virkesmätnin- 
gen  ans&gs  medföra  för  köparen,  och  8&  medels  höja  virkespriset. 
Jemväl  framhöUs,  att  det  nja  försäljpingssättet  skulle  medföra  den 
national  ekonomiska  vinst  att  köparen,  d&  yrakträdens  utdrifning 
icke  medförde  n&gon  särskild  afgift  tili  kronan,  8&  noga  som 
möjligt  skulle  uttaga  dylika  träd,  hvilka  nu  kvarlemnas  i  skogen, 
och  att  större  eller  mindre  del  af  dessa  künde  s&som  förs&gnings- 
produki  tillgodogöras.  Man  förbisäg  att  olägenhetema  vid  ut- 
levering  per  kubikm&tt  likav&l  skulle  bortfalla,  i  fall  inga  af- 
drag för  felaktigheter  ifir&gakomme,  utan  alla  stockar  oberoende 
af  virkets  beskaffenhet  skulle  uppmätas  och  liqvideras ;  likasä 
lemnade  man  obeaktadt  att  virkesstaplarnas  frigörande  fr&u  snö, 
likaväl  m&ste  qvar8t&  vid  försäljning  per  stam,  d&  ju  snöns  af- 
lägsnande  jemväl  blir  nödigt  i  och  för  s&gtimmertr&dens  upp- 
räkning  vid  hyggesplatsen. 

För  vinnande  af  jemförelse  mellan  hvardera  utleverings- 
sätten  utbjöds  s&gvirket  vid  1889  och  1890  &rs  allmänna  virkes- 
auktioner  alternativt  per  kubikfot  och  per    stam;    vid  sistnämda 


^ 


188 

slags  fbrsäljning  skyldigkandes  köparen  att  emottaga  och  liqvi- 
dera  hvarje,  för  bans  räkning  utstämplad  stam  oberoende  af  dess 
beskafienhet,  hvaremot  vid  utleverering  per  kabikmätt  de  afdrag 
och  kasseringar,  hvilka  künde  föranledas  af  A.  mom.  4  och  5 
samt  med  yissa  modÜikationer  mom.  6  utaf  forenämnda  Eejser- 
liga  bref  jemväl  nu  skulle  ifir&gakomma«  Genom  uppskattning 
for  det  stam  vis  s&lda  s&gvirket  af  l:o  medelkubikfottalet  per  stam, 
2:o  procenttalet  yrak,  som  efter  det  forut  yanliga  mätningssättet 
skulle  uppst&tt  samt  3:o  medel  priset,  som  vid  antydda  mätnings- 
satt  skulle  erh&Uits  genom  försäljning  af  det  belopp  vrakstock, 
som  anses  uppst&  af  100  stycken  p&  rot  utstämplade  stammar, 
kunna  nödiga  faktorer  erhällas  för  jemförelse  af  resultaten  yid 
hvardera  försaljningssättet. 

Det  är  sjelifallet  att  n&gon  päker  erfarenhet  ej  kunnat  vin- 
nas  ang&ende  det  ena  eller  andra  försäljningss&ttets  företrade 
genom  de  resultat,  som  vunnits  under  förloppet  af  endast  par  &r. 
V&r  Öfvertygelse  är  att  virkesköparene  i  langden  finna  det  obil- 
liga  uti  att  dem  &lägges  vid  stamvis  försäljning  att  emottaga  och 
likvidera  jemväl  det  tili  förs&gning  h.  o.  h.  odugliga  virket,  &t- 
minstone  hafva  vi  varit  i  tillfälle  att  nu  redan  fr&n  virkesköpa- 
res  sida  höra  uttalanden  härom.  I  fall  dylika  uttalanden  bli^a 
alltför  högljudda,  äterkommer  man  antagligen  jemväl  vid  stam- 
vis försäljning  tili  undersökning  af  stockhögame  i  ock'för  upp- 
räknande  af  vrakträden,  och  d&  blir  skilnaden  i  kostnaden  vid 
hvardera  utlevereringssättet  betydligt  reducerad,  hvaremot  osä* 
kerheten  vid  uppskattningen  af  virkets  verkliga  värde  vid  för- 
säljning per  stam  qvarstär  tili  den  del  detta  värde  är  beroende 
utaf  toppskärs  diameter  och  längd. 

Den  komit^  som  för  n&gon  tid  tillbaka  afgifrit  betänkande 
rörande  förändrade  vilkor  för  försäljning  af  s&gtimmerträd  fr&n 
kronoskogarne  i  landet,  föredrager  obetingadt  försäljning  per  stam. 
Endast  en  af  dess  ledamöter,  Hofr&det  Nummelin,  reserverar  sig 
pä  väl  genomtänkta  skäl  mot  denna  ftsigt.  Vi  kunna  ej  under- 
trycka  den  tanke  att,  ehuru  nu  gällande  försäljnings  yilkor  i 
nämda  afseende  künde  vara  i  behof  af  vidare  utarbetning  och 
förändring,  ett  bakateg  dock  skulle  inträffa,  i  fall  de  af  komit^n 
föreslagna  vilkoren  blifvit  gällande. 


189 

Vi  skola  försöka  granska  nägra  af  de  skäl  för  sin  uppfatt- 
ning,  som  komit^n  framh&llit. 

I  komitä  betänkandet  uppges  att: 

Krfarenheten  syues  tala  för  stamförsäljning,  men  nägon  rad  ef- 
ter&t  uppger  att  säker  erfarenhets  grund  för  jemförelse  af 
de  olika  försäljniugssätten  saknas. 

Försäljning   per    stam    ar  i  norra  Finland  afgjordt  förmonligare. 

Erfarenheten  uti  Ijo  och  Kmisamo  revier  under  1887, 
1889,  1890,  under  hvilka  tyenne  eistnämnda  &r  alternativ 
försäljning  egt  rum,  talar  ej  för  stamförsaljningens  före- 
träde ;  af  närslutna  tabellariska  nppgifiter  synes^  att  de  hög- 
sta  prisen  vid  försäljning  per  kubikfot  19^/4,  13,  IT'/^ 
och  20  penni,  motsvara  4:  20,  2:  36,  2:  22  och  2:  99 
per  stam,  hvareinot  högsta  prisen  yid  försäljning  per  stam 
utgjort  endast  1:  40,  1:  86,  1:  95,  1:  50,  1:  60,  säledes 
betydligt  mindre. 

Alternativ  försäljning  sänker  prisen. 

De  högsta  prisen  per  kubikmätt  som  n&gonsin  erbjadits 
inom  Ijo  inspektionsdistrikt,  nämligen  17^«  och  20  penni 
per  kubikfot,  hafva  erbjudits  just  under  de  tvenne  &r,  d& 
alternativ  försäljning  egt  rum,  s&som  äberopade  tabell  ut- 
visar.  Att  märkas  är,  det  utdriiningen  och  flötningen  fr&n 
de  trakter,  fr&n  hvilka  erbjöds  17^/^  penni  per  kubikfot, 
är  synnerligen  ogynsam. 

M&ngärig  erfarenhet  finnes  angäende  kubikni&tt  per  stam. 

Kubikm&ttet  per  stam  varierar  betydligt  &  särskilda 
trakter  inom  samma  revier. 

Af  närslutna  tabell  synes,  att  kubikfottalet  per  stam 
varierat  ä  n&gra  poster  i  Kuusamo  revier  med  22,3,  16,4, 
18,8,  14,2  och  i  Ijo  revier  med  18,84,   11,2. 

Försäljning  per  kubikmätt  bor  uti  ingen  händelse  utsträckas  tili 
Üle&borgb,  Wasa  och  Kuopio  län. 

M&nne  det  verkligen  vore  skäl  att  helt  och  h&Uet 
utestänga  försäljning  per  kubikmätt,  förr  an  säker  erfaren- 
hetsgrund  för  jemförelse  uppnäs. 

13 


190 

Olika  utstämpling  vid  fdrsäljning  per  kubikmätt  och  vid  försälj- 
ning  per  stam. 

Noggran  utstämpling  är  alltid  af  vikt. 
PrisberäkningeD    kan    grundas  p&  utstämplings-längd,  hvari  trä- 
den    delas  i  friska  och    skadade  och  dessa  i  vissa  storleks  sorti- 
menter. 

Skadade  stammar  kunna  ingalunda  med  säkerhet  an- 
ges  medan  traden  st&  p&  rot.  Lika  litet  tillforlitliga  äro 
dervid  uppgifitema  om  trädens  dimensioner. 

Vida  säkräre  regieras  prisct  yid  uppmätning  efter 
trädens  fällning,  d&  ej  allenast  de  fei  som  förefinnas  ä 
stockame,  utan  äfven  dessas  dimensioner  noga  kunna 
undersökas. 

En  del  under  snö  belägna  stammar  undgä  lätt  mätning. 

Likasä  lätt  uppräkuing  vid  försälj  ning  per  stam. 

Kubikfottalet  anger  ej  verkliga  mattet  emedan  godty eklig  öfver- 
enskommelse  ang&ende  skadade  stockar  ifr&gakommer. 

Stam-värdet  är  ännu  osäkrare. 

Prisberäkning  per  kubikmätt  beror  af  osäkra  faktorer. 

Stamförsäljuing  är  ännu  osäkrare.* 

Svärt    att    fastställa    ändamälsenliga   reglor  for  bestämmande  af 

afdrag. 

Ifall  afräkning  af  skador  ifr&gakomme  vid  stamför- 
säljuing, s&  blefve  det  ännu  svärare  att  bestämma  af- 
dragen. 

Vid  stamförsäljuing  fä  träden  aftrnmmas  huru  som  helst  och 
topparne  kunna  nogare  tillgodogöras,  hvilket  gynsamt  inverkar 
p&  priset. 

Vid  fbrsäljning  per  kubikm&tt  kan  ju  äfven  ställas 
sä,  att  aftrumningen  fär  ske  huru  som  helst,  och  att  top- 
parna  (Sl  tillgodogöras  huru  noga  som  helst. 

Vid  stamförsäljuing  g&r  köparen  fri  stora  kostnader  för  mätningen. 

Den  största  kostnaden  vid  mätning  utgör,  i  synner- 
het  under  ogynsamma  forh&llanden,  virkesstaplarnes  fri- 
görande  frän  snö,  men  detta  arbete  kan  väl  sv&rligen  und- 


191 

vikas,  äfven  d&  «tammarnas  antal  noggraut  uppräknas.  I 
fall  kronan  bekostar  sjelfva  mätniugeii,  s&  skulle  köparen 
yid  fÖrsäljning  efter  kubikm&tt  (&,  vidkännas  större  kost- 
nad  endast  for  stockamas  vältring,  men  undgä  den  hasard 
som  stamförsäljiiiiig  medför. 

Vid  fb]*8äljmiig  per  stam  vore  köparen  pliktig  att  emottaga  jem- 
väl  vrakträd. 

I  fall  nägra  afdrag  for  rötskada  och  andra  fei  aktig- 
heter  icke  ifrägakomme  vid  utleverering  per  kubikmätt 
utan  alla  stockar,  jemväl  vrak  tili  sitt  fuUa  matt  uppm|L- 
tas,  s&  skulle  mätningen  gä  ganska  fort.  2  ä  3  tusen 
stammar,  och  kanske  ännu  üere,  künde  d&  medhinnas  un- 
der  en  y&rdag. 

Uppsigten  ofver  afverkningen  skulle  vid  stamfbrsäljning  forenklas 

Undersökning  af  stubbhöjden  och  qyarlemnade  top- 
pars  tjoklek  skulle  visserligen  blif^ra  obehöüig,  men  den 
sv&raste  delen  af  uppsikten  skulle  qYarst&;  efterses  borde 
naturligtTis  äfven  d&  att  outstämplade  träd  icke  huggas, 
äfrensom  antalet  stämplade  träd,  hyilka  qvarlemnas  i  sko- 
gen  dels  fällda  dels  st&ende  p&  rot,  undersökas. 

Vid  försäljningen  efter  kubikm&tt  är  kontrollen  omöjlig. 

Ätminstone  bor  väl  samma  kontroll,  som  vid  utleve- 
rering per  stam  kunna  ästadkommas. 

Kontrollen  lätt  vid  stamförsäljning. 

Detta  ej  forsökt. 


Poratmästaren    borde  till&tas  uppbära  och  utbetala  mindre 
penningesummor. 

Utbetalning  af  medel  tili  bekostande  af  ätskilliga  ar- 
beten  kunna  kontrolleras  af  Öfverfor9tmästaren,  ätminstone 
lika  säkert  som  nu,  hvarföre  n&gon  olägenhet  ej  torde  upp- 
8t&,  om  dylika    utbetalningar   verkställes  af  forstmästarena 


192 


Annorlunda  är  förh&llandet  med  uppbörd  af  virkespris  m. 
m.  Ehuru  forstraästarene  visserligeu  ganska  ofta  aro  nöd- 
sakade  tili  dylik  uppbörd,  göra  de  forstmästare,  med  hvilka 
vi  meddelat  osa  i  saken,  det  bögst  ogäma,  ocb  ställa  helst 
sä  tili,  att  betalningarna  ske  direkte  tili  forstkassören,  om 
det  blott  läter  göra  sig.  Ty  i  motsatt  fall  händer  det  lätt, 
ätminstone  p&  en  del  orter,  att  allmogen  anser,  det  forst- 
mästarene  stoppa  median  i  egen  ßcka,  bvilken  misstanke 
naturligtvis  s&  mycket  som  möjligt  bör  undvikas. 


Rörande  det  af  Komiten  afgifna  förslaget  tili  stadganden 
angäende  forsäljniug  af  sägtiromerträd  frän  Eronoskogarne,  anse 
vi  foljande  anmärkningar  knnna  göras: 

§  1.  Enligt  bvad  vi  sökt  visa  förfinnes  ej  n&got  b&Ubart 
skäl  tili  fr&ng&ende  af  forsäljning  efter  kubikm&tt  jemväl  inom 
sä  nordligt  belägna  revierer,  som  Ijo  och  Euusamo,  hvarföre, 
enligt  vär  tanke,  alternativ  forsäljning  per  stam  och  per  m^ 
borde  bibehällas  öfverallt  i  landet,  utom  da  i  ett  eller  annat 
särskildt  fall  forsäljning  endast  per  stam  möjligen  komme  i  fräga; 
i  hvilket  fall  derom  skildt  borde  uti  auktions  kungörelsen  tili- 
kännagifvas. 

§  2.  Uti  afverknings  förslaget  borde  anges  minimum  af 
brösthöjdsdiameter  hvartill  träden  utstämplats. 

I  fall  ä  marken,  hvarest  utstämplingen  försiggätt,  förekom- 
mer  torra  träd  eller  sädana,  hvilka  ej  mera  tillväxa,  borde  dessa 
eiter  afverkningens  slut  utstämplas  och  särskildt  försäljas  kan- 
ske  lämpligast  per  stam. 

§  9.     Möjligen    vore    det    skäl   att  block  af  8  ä  9  meters 
eller    ännu  större  längd  finge  mätas  som   tväune  block  sälunda 
att  9  meters    block    skulle,  börjandes  frän  toppändan,  delas  i  4 
och  5  meter,  10  meters  i  4  och  6,  12  meters  i  6  och  7  o.  s.  v. 

Vore  det  ej  skäl  att  älägga  köparen  att  betala  50  penni  för 
hvarje    stubb,    som  räknadt  frän  marken,  är  högre  an  50  centi- 


193 

mer,  i  fall  ej  den  ofverskjutande  delen  besväras  af  sv&r  röta 
eller  brandskada.  Denna  afgift  künde  sedan  användas  tili  för- 
kortande  af  stubben. 

I  fall  topparna  afskäras  lägre  ned  ät  roten  tili,  an  det 
Ställe  der  diarnetem  fyller  22  centimeter,  borde  köparen  ersätta 
denna  qyarlemnade  del,  enligt  v&r  tanke,  efter  fastställda  priset 
per  m^. 

§  10.  Skälvore  att  fastställa  enheten  vid  matning  af  stock- 
längd  och  diameter  tili  jemna  antal  decim.  och  centim.,  med  bort- 
lemnande  af  öfverskiutande  udda  antal  och  br&k  af  dessa  matt. 
Vid  uppmätning  af  diarnetem  &  afbarkade  stockar  anse  vi,  att 
udda  antal  centimeter,  likasom  äfven  bräk  denitöfver,  borde  be- 
räknas  säsom  närmast  högre  jemna  antal  centimeter,  hvaremot 
br&k,  hvilka  öfverskjuta  jemnt  antal  centimeter  ej  skulle  ifr&ga- 
komma. 

Det  borde  stä  forstmästaren  fritt  att,  om  han  anser  det 
vara  formänligare  för  kronan,  uppmäta  diametern  äfven  ä  annat 
Ställe  an  toppskäret,  hvarvid  längden  skulle  beräknas  fr&n  mat* 
ningsstället  tili  rotskäret  och  den  äterstäende  delen  af  blocket 
efterskänkas. 

§  13.  Det  af  herr  A.  Riddelin  föreslagna  tillägget,  ,,till 
den  öfverenskomna  virkesplatsen"  äfvensom  bestämningen,  att 
köparen  i  sista  band  ersätter  kostnaden  för  den  bevakning,  forst- 
mästaren anser  erfordras  för  den  tid  virket  qvarligger  &  eller 
flötas  inom  kronojorden.  är  äfven  af  behofvet  p&  kallad.  (Nya 
Pressen  d.  31  juU  1891.) 

§  15.  Det  af  herr  A.  Riddelin  föreslagna  förfaringssättet 
ang&ende  virkets  uppläggning  (F.  f.  f.  medd.  8  b.  pag.  191) 
skulle  i  hög  rad  päskynda  och  underlätta  mätningen,  men  borde 
likväl  liberalt  tillämpas  af  forstmästaren. 

Om  ä  stocken  forekommer  stubbröta  af  5  cm:s  diameter 
och  därunder,  anse  vi  att  det  borde  ankomma  pä  forstmästaren 
att  antingen  afräkna  8  dm  af  stockend  längd  eller  ock,  om 
skäl  därtill  forekommer,  lata  afskära  en  mindre  del  af  densam- 
ma  för  ädagaläggande  af  friskt  virke.  Vid  betydligare  stubbröta 
borde  blocket  afskäras  och  endast  den  oskadade  delen  däraf  tili 
köparen  utlemnas. 


194 

Vid  uppmätning  af  stockar  med  skadad  yta  künde  dessa, 
i  fall  de  innehafva  en  längd  af  rainst  8  meter,  jemväl  mätas 
s&som  2:ne  eller  flera  mindre  block,  för  den  händelse  att  rot- 
skadan  s&lunda  lättare  künde  afräknas.  (Beträffande  hvad  som 
anses  vara  fei  &  en  stock  och  tillvägag&ende  därmed  anse  vi 
herr  A.  Riddelins  utläggning  i  F.  f.  f:s  medd.  8  b.  pag.  189  5) 
och  6)  ändamälsenlig). 

Krokighet  anse  vi  ej  böra  föranleda  tili  afdrag,  men  forst- 
mästaren  borde  dock  vid  svärare  fall  af  krokighet  berättigas  be- 
vilja  n&got  afdrag,  likasä  för  4  större  i  kors  stälda  grofva  qvistar. 

§  16.  Tiden  da  träden  böra  vara  utsläpade  tili  aÜeverings- 
platsen  borde  bestämmas;  i  üle&borgs  län  t.  ex.  tili  20  mars, 
med  rättighet  likväl  för  forstmästaren  att  bevilja  förlängning. 

Forstmäfitaren  borde  ega  afgörande  votum  ang&ende  tiden 
för  utlevereringens  vidtagande,  hvilken  tid  undantagsvis  künde 
utsträckas  tili  senare  an  1  maj,  säsom  det  äfven  praktLserats 
pä  en  del  trakter. 

§  17.  A.tt  köparen  anskaifar  handräknings  manskap  för 
diameter-  och  längdmatningen  är  alldeles  olarapligt.  Likasom 
säljare  i  allmänhet  utfbra  (och  bekosta)  mätning  af  sin  vara, 
borde  äfven,  enligt  v&rt  förmenande,  kronan  efter  dagspenning 
särskildt  aflöna  den  eller  de  skogsvaktare,  hvilka  mäta  diameter 
och  längd,  äfvensom  den  person,  hvilken  anbringar  ntlevererings- 
märken,  hvaremot  köparen  före  mätningens  vidtagande  borde 
ombesörja  snöns  bortskaffande  frän  stockhögama  och  frän  dessas 
hvardera  ändor  samt  bekosta  och  anskaffa  nödiga  arbetare  för 
stockames  vältring.  I  fall  det  anses,  att  köparen  likväl  borde 
bekosta  jemväl  mätningen,  sä  vore  det  ätminstone  nödigt  att 
kostnaden  i  första  band  skulle  förskjutas  af  allmänna  medel 
samt  sedan  pä  en  gäng  med  virkespriset  ersättas  af  köparen. 


195 


^3 

2  ö 

2  c  «o  ^ 

CO  C3 

acq»oi3 

^ 

:o      P  q 

^ 

^ 

e 

Sälda  efter  pris  per. 

K  a  b  i  k    fot. 

B  t  am. 

Knb.  fot. 

SUm.      cj) 

00 

t*  l>-  05          »O 

1     1 

00   *H 

a 

1 

05  i-<  t*          CO 

1     i 

1^ 

.<4 

CO  CX)  Od         CO 

. 

t^  t- 

00 

'^  O  O       >o 
O  O  00        »O 

(N  t^  00         iO 

5  o 

.    1    «^ 

'S 

• 

tD 

1  1  1      i 

-^  Od 

!   1    a 

•  r4 

'^         ^         lO 

CO 

a 

§ 

|4 

9 

Per  iskogen 
utstämplad 

O  ^  «         <»1 

o  ko  to  m  kA 

C»  ao 

o  o     S) 

&4 

91  «4«  09          91 
•"     "^     •*           »> 

■<4<  e«  00  d  o» 

e»  » 

»    •» 

'^'l  5 

so 

Ol 

stam. 

^P-(M      oa 

1-«  ^  rH  ^-1  1-1 

9ao 

1-1   1-H      2 

4r                               ^ 

«flS 

Per  kub.  fot. 

Ö  Od  CO        t* 

im: 

o  o 

1  '  "i 

00  ^    ! 

^^          rH          *-• 

C<l  11 

SS 

Summa  vrak  i  % 

cv. 
t^     •»     lO             o 

1     1           1 

O»    kO 

^ 

^ 

rings 
)ktions 

af  utstämplade. 

9*           m^           Wit                          0>t 

•^  lO  '^         CO 

1^ 

1     1           1 

O  00 

C9   tH 

1     '    ja 

Kub.  fot  per  utle- 
vererad  stam. 

CO     -»H    00             « 

*«          v>          ^                         •<• 

III           1 

00    « 

1          e 

9  «^ 

(M  CO  00         "^ 
Cq  ,-1  ,-<           tH 

1  1  1      1 

00  iH 

tH   1-» 

"^   "^^ 

0 

d>    ö 

Od  O  CO         CO 

C>-  <N 

8S 

>  'S 

(N  CO  "^         ^ 

O  Od 

^0 

ä 

lO  C^  CO         o 

•s      ^       *•               »> 

1 

CO  « 

t 

e 

00 

1 

00 

Od   -^  t»           »H 

00  •>* 

hm 

§§i  i 

i§ 

"» 

3 

©    TS 

O  O  00        o 

rH                           CO 

'Cd 

IM      1 

O  CO 

I          * 

^ 
^ 

(N 

'S 
0) 

0 

5r     o     ^ 

Od       o       th 

O  Cd 

o   s 

^ 

Utlevererings  kr. 

00     ^Od        Od 
00      -00         00 

S  «S  «S 

Od  00 
00  00 

•=2S 

s 

1-^           rH           rH 

1-1           i-H           t-H 

tH   tH 

3 

.         •         «                   . 

'S 

•         •         .                   • 

S 

■ 

s 

s 

■         •         •                   . 

o 
B 

0 

•   •   < 

bei 

A    ft 

M* 

R     C 

196 

D&  betänkandet  härefter  upptogs  tili  granskning  stannade 
mötet  vid  följande  uttalanden : 

§  1.  Mötets  fiertal  röstade  for  alternativa  försaljniiigar 
s&väl  per  kubikmätt  som  per  stam.  För  vinnande  af  säkrare 
jemförelse  borde  de  per  stam  försälda  yirkespartierna  standigt 
etW  afverkningen  profkuberas,  i  det  niindre  partier  —  1000  a 
2000  stammar  —  i  sin  helhet  uppmättes  och  kuberades,  medan 
af  storre  försäljningsposter  minst  10  Vo  nnderkastades  enahanda  be- 
handling.  För  vinnande  af  erfarenhet  huruvida  denna  prof kubering 
af  de  större  partiema  lämnade  tülförlitligt  resultat,  ans&gs  önskligt 
att  äfyen  de  mindre  partierna  p&  samma  satt  profkuberades,  oafsedt 
att  de  äfven  i  sin  helhet  uppmättes  och  kuberades.  Mätningen 
af  virket  borde  ske  omedelbart  efter  det  virkesstaplarna  af  kÖ- 
paren  befriats  frän  snö,  hvaremot  sjelfva  mätningen  ansägs  bora 
bekostas  af  kronan. 

§  2.  Uttrjcket  „der  icke  annorlunda  förordnas"  ansägs 
bÖra  fortydligas. 

Vid  ntstämplingen  borde  forstliga  principer  f&  göra  sig  gal- 
lande  samt  för  ästadkommandet  af  ett  regelbundnare  hygge  och 
bättre  äterväxt  äfven  undermäliga  och  undertryckta  träd  —  spe- 
cielt  gran  —  f&  utstämplas,  s&  vidt  de  p&  orten  äro  säljbara 
och  röna  efterfrägan.  Dessa  kienare  och  undertrjckta  träd  künde 
allt  efter  omständigheterna^  säljas  samtidigt  med  det  Öfriga  vir- 
kespartiet  eller  ock  skildt  för  aig.  Enär  äfyen  fr&n  privata  sko- 
gar  säljes  klent  virke,  om  ock  beklagligtvis  utan  urskilning,  ans&g 
mötet  icke  omöjligt  att  frän  kronoskogame  afyttra  sädan  kienare 
s&gstocky  hvars  afverkning  af  forstliga  skäl  ansägs  önsklig. 

Med  afseende  &  icke  undertrjckta  samt  öfver&riga  träd  an- 
s&g  mötet  komite  forslagets  toppdiameter  lämplig,  dock  borde 
stammarnas  brösthöjdsdiameter  hällre  tagas  tili  norm  och  denna, 
allt  efter  olika  trädslag  och  afsmalningen  p&  olika  orter  s&  af- 
passas  att  komit6förslagets  toppdimension  uppnäddes. 

§§  3—8  godkändes. 

§  9.     Eiter  första  momentet  borde  tilläggas: 

i  fall  icke    annorlunda    förordnas,  med  anledning  af  att  kienare 
träd  äfven  utbjudits.  (se  uttalandena  med  anledning  af  §  2.) 


197 

För  att  befordra'  sägens  auvändniDg  vid  afverkningen 
och  s&lunda  motverka  slöseriet  med  det  bästa  virket  ans&gs 
stocklängden  böra  mätas  fr&n  skarets  spets. 

Med  afseende  ä  mätningen  af  block  utaf  större  längd  för- 
enade  sig  mötet  om  ordförandens  förslag  att  stockar  af  8  me- 
ters  l&ngd  och  deröfver  borde  mätas  s&soro  tvänne  block,  enligt 
af  honom  foreslagea  fördelning.  Vid  mätning  säsom  ett  block 
med  pro9ent  förhöjning  af  kubikinnehället  borde  s&dan  förhöj- 
ning  inträda  först  vd  8 — 9  meters  längd. 

Den  af  komit6n  föreslagna  stubbhöjden  50  centimeter  an- 
sägs  lämplig,  dock  künde  st'örre  stubbhöjd  motiveras  af  ordent- 
ligt  virke  och  tillätas  hos  stammar  som  besvärades  af  svärare 
skador.  För  hvarje  högre  men  frisk  stubbe  borde  köparen  er- 
lagga  en  plikt  af  50  penni,  hvilken  skulle  tillfalla  forstkassan. 
Allt  utsläpadt  virke  ansägs  koparen  vara  skyldig  emottaga. 

§  10.  Mötet  anslöt  sig  tili  Ordförandens  uttalanden  an- 
g&ende  uppmätningen  af  blockens  dimensioner  s&londa  att  dessa 
halst  borde  xipptagas,  l&ngden  i  jemna  decimeter  och  diametern  i 
jemna  centimeter.  Füllt  uddatal  borde  hänföras  tili  närmast  högre 
jemna  decim.  eller  centim.  och  m&tt  derunder  tili  närmast  lägre 
d.  V.  8.  icke  tagas  i  betraktande.  Diametern  borde  halst  mätas 
med  diameterklafve,  hvarfor  äfven  en  allmän  Önskan  uttalades 
att  Forststjrelsen  ville  anskaffa  ett  storre  parti  ändam&lsenliga 
sädana  klafvar,  indelade  efter  det  nya  m&ttsystemet,  for  revie- 
rens  räkning. 

Mätningen  borde  ske  i  vinkel  mot  stamlängden  och  diame- 
tern &  myeket  OTala  block  mätas  i  tvänne  riktningar  vinkelrätt 
mot  hvarandra  samt  medeltalet  däraf  tagas.  Forstmftstaren  Rid- 
delins  jrkanden  i  Finska  Forstföreningens  meddelanden  B.  VIII 
pag.  189  ang&ende  köparens  skyldighet  att  före  mätningen  ge- 
nom  inhuggningar  ädagalägga  de  fei  för  hvilka  han  Önskade  af- 
drag,  biträddes  af  mötet. 

Slutet  af  §  ans&gs  bÖra  ersättas  med  den  bestämning  att 
köparen  vore  skjldig  emottaga  alla  utsläpade  skadade  block  emot 
faststäldt  pris  per  stam.  Utlevereraren  borde  dock  vara  berättigad 
att  moderera  priset  der  sv&rare  skador  dertill  föranledde. 

§§11  och  12  godkändes. 


198 

§  13.  Borjan  af  paragrafen  ans&gs  i  enlighet  med  Herr 
Riddelins  förslag  i  Nya  Pressen  för  den  31  Juli  1891  böra  for- 
tydligas  genom  tillägget:  „tili  den  öfverenskomna  upplagsplatsen". 

Mötet  understödde  likasä  öfriga  af  Herr  Riddelin  och  ord- 
fbranden  föreslagna  tillägg. 

§  14.  Köparen  ans&gs  icke  böra  berättigas  bestämma 
„vagen",  men  väl  dess  hufvudriktning,  enär  det  förra  möjligen 
künde  föranleda  onödiga  afverkningar  m.  m. 

§  15.  Uppläggning  af  stocken  ä  is  ansägs  böra  kunna 
utverkas  af  forstmästaren.  I  samma  Stapel  borde  om  möjligt 
endast  en  längd  ingä. 

§  16.  Utlevereringen  ans&gs  kunna  vidtagas  &  en  plats  d& 
utdrifningen  der  var  fullständigt  utförd,  äfven  om  utdri&iing 
ännu  p&gick  tili  andra  upplagsplatser.  Utdrifningen  &ter  borde 
i  regeln  vara  slutford  inom  den  1  April,  forstmästaren  dock  obe- 
taget  att  häri  bevilja  anst&nd,  der  förh&Uandena  dertill  föran- 
ledde.  Tiden  för  mätningen  borde  best&mmas  af  forstmästaren. 
I  regeln  borde  mätningen  och  utlevereringen  f orsigg&  fore  april- 
m&nads  utg&ng  men  i  undantagsfall  borde  forstmästaren  likväl 
kunna  uppskjuta  densamma  derutöfver,  dock  ej  s&  sent  att  mat- 
ningens  utförande  eller  Stockarnes  vidare  transport  derigenom 
hindrades. 

§  17.  Mätarene  borde  anskaffas  af  forstmästaren  samt  i 
fbrsta  band  aflönas  af  kronan. 

I  händelse  virkesstaplarne  ej  p&  af  forstmästaren  utsatt  ut- 
levereringstid  äro  befriade  fr&n  snö  ans&gs  köparen  böra  ersätta 
forstmästarens  och  mätningsmanskapets  tidspillan  genom  erlag- 
gande  af  dagtraktamente,  s&vida  icke  naturhinder  är  orsaken 
tili  dröjsm&let. 

§§  18  och  19  godkändes. 

§  20.  Köparen  ans&gs  böra  ansvara  för  all  den  skada, 
som  genom  hans  eller  hans  manskaps  förv&llande  i  skogen  &stad- 
kommes. 

Ort  och  tid  forutskrifne. 

In  fidem: 
Alex.  Borenius. 


199 

Forstmästaren  Lindeman  hade  tili  mötet  aflemnat  ett  8& 
lydande  uttalande: 

Om  vilkoren  vid  försäljning  per  kubikm&tt  vill  jag  en- 
dast  framhälla  följande: 

Virket  borde  uttagas  af  köparen  tili  9  tuins  eller  22  cen- 
timeters  toppskärsdiameter,  emedan  det  är  ett  slöseri  med 
virke,  d&  det  nttages  endast  tili  10  tum,  helst  priset  derige- 
nom     ingalunda  torde  blifya  sämre. 

För  krokighet  bör  intet  afdrag  äga  mm,  ej  heller  för 
qvistighet  om  ej  qvistame  äro  8&  nära  hvarandra  att  virket 
ej  kan  användas  tili  annat  an  brännved,  d&  det  künde  ankom- 
ma  p&  forstmfidtaren  att  lemna  afdrag  eller  ej.  Beträffande 
stnbbröta,  brandsk&ra,  qvistföta  och  andra  skador  ktmde  den 
bestämning  ing&  i  försäljningsvilkoren,  att  endast  s&  mycket 
^  afdragaSy  som  gär  förloradt  vid  virkets  förs&gning.  N&gon 
annan  föreakrift  torde  ej  behöfvas.  InnehäUer  en  skadad  stock, 
efter  reducering,  s&  mycket  fHskt  virke  att  det  motsvarar  den 
minsta  dimension  som  köparen  är  skyldig  emottaga,  borde  den 
af  k&paren  mottagas,  men  är  rötan  större,  skulle  den  fä  vrä- 
kas.  Köparen  bör  vara  berättigad  att  utsläpa  virket  &  sjöis, 
d&  det  oftast  är  omöjligt  att  f&  plats  fÖr  det  &  strändema. 

Nägon  sortering  af  virket  efter  deras  längder  borde 
ej  ifr&gakomma,  d&  en  dylik  sortering  oftast  är  omöjlig  att  ut- 
föra,  och  ej  är  tili  nägon  den  ringaste  nytta,  men  väl  äsam- 
kar  köparen  betydlig  utgift  och  derigenom  sänker  virkespriset. 
Af  dem  som  ifra  för  en  dylik  sortering  vill  jag  fr&ga,  huru 
denna  sortering  skall  verkst alias  da  virket  fr&n  en  trakt  ut- 
släpas  med  ett  större  antal  (stundom  flera  hundra)  hästar  tili 
en  liten  sjö  sä,  att  hvarje  stocksläpare  kan  erh&Ua  aflöning  i 
förhällande  tili  antalet  och  dimensionema  af  det  virke  han  ut- 
släpat.  De  skilda  stocksläparenes  stockar  kunna  ej  gärna  sam- 
manblandas  i  samma  traf,  utan  m&ste  hvarje  arbetare  fk  lika- 
mänga  trafvar,  som  det  finnes  stocklängder.  Hvad  nyttan  af 
Borteringen  beträfiPar  är  den  ingen,  d&  man  ingalunda  kan  lita 
p&  att  arbetarene  matt  stockame  rätt,  utan  de  dock  mäste  änyo 
uppmätas.  Mätningen  af  längden  tager  ej  läng  tid  i  anspräk 
om    den  sker  med  en  derför  konstruerad  ked.     I  medeltal  har 


200 

jag  uppmätt  närmare  2000  stock  per  dag,  och  mer  corde  ej 
medhinnas  om  ock  stockarne  äro  sorterade.  Mycken  tid  &tg&r 
för  andersökning  af  rötskadorna ;  behöfde  man  ej  f ästa  afseende 
vid  dem,  skulle  man  kunna  uppmäta  ända  tili  5000  stock 
om  dagen. 

Att  köparene  ej  heller  äro  villiga  att  underkasta  sig  alla 
bade  möjliga  och  omöjliga  vilkor  kan  man  finna  deraf,  att  vid  de 
sednaste  virkesauktionerna  för  Orihvesi  och  Östra  Aare  revier 
samtliga  spekulanter,  representerande  de  största  sägsäljare  i 
denna  del  af  landet,  förklarade  att  de  göra  anbad  endast  med 
det  förbehäll  att  virket  ej  behöfver  sorteras  efter  deras  längder. 

Efter  uppläsandet  häraf  föreslog  Ordßranden  att  fr&gan 
skulle  diskuteras  punkt  för  punkt  t.  ex.  först  stubbhöjden,  se- 
dermera  virkets  afskäming,  uppmätning,  felaktigheter  o.  s.  v. 
D&  nu  stubbhöjden  i  anledning  häraf  togs  under  diskussion 
framhöll 

Hr  Timgren  S:r  att  högre  stubbe  an  40  centim.  ej  borde 
f&  qvarlemnas  derest  virket  vore  användtbart,  men  att  den- 
samma  i  motsatt  fall,  künde  f&  blifva  högre.  Talaren  biträddes 
häri  af 

Hrr  Biddelin,  Lagerhlad^  Äminoff  och  Friherre  C,  Wrede, 
hvilken  sistnämda  antydde  att  det  läge  i  köparens  intresse  att 
uttaga  allt  användbart  virke  sä  noggrant  som  möjligt,  hvadan 
omsorgen  i  detta  afseende  vore  fuUkomligt  onödig. 

Friherre  E,  Wrede  förenade  sig  ocksä  med  hr  Timgren, 
men  erinrade  tillika,  gentemot  föregäende  tal.,  attrotstämpelni 
hvarje    händelse  borde  qvarstä  i  stubben  för  kontroUens  skull. 

JSr  Bosherg  yrkade  att  stubbhöjden  skulle  bestämmas  tili 
46  centimeter,  men  att  inga  undantag  härifrän  skulle  ifräga- 
komma  —  hvaremot 

Hr  Bareniiis  ansäg,  att  i  de  trakter,  der  tjärubränning 
äger  rum,  stubben  skulle  fä  göras  högre,  ifcJl  den  vore  ska- 
dad.     Sedan 

Hr  Harlin  utlalat  den  äsigt  att  forstmästaren  borde  fä 
rättighet  att  pä  anhällan  af  köparen  tilläta  qvarlemnande  af 
högre  stubbe  i  händelse  denna  vore  oanvändbar,  framstäldes 
följande  förslag  tili  resolution: 


201 

Högre  stubbe  an  40  centimeter  fär  ej  qvarlemnas;  dock 
vare  forstmästaren  pä  skild  anhdllan  af  köparen  berättigad  iilläta 
att  Stubben,  der  densamma  befinnes  oanvändbar,  göras  högre. 

Vid  omröstning  uttalade  sig  plaraliteten  för  denna  reso- 
lution,  hvaremot  ett  mindre  antal  röstade  för  att  inga  nndan- 
tag  skulle  göras  för  oanvändbar  stubbe. 

Härefter  upptogs  fr&gan  om  virkets  afskäming,  hvarvid 

Hr  Bosberg  föreslog  att  afskämiDgen  skulle  verkställas 
vid  9  verktums  (22,27  centim.)  toppdiameter,  utan  afseende 
&  qvistighet  och  krokighet,  hvaremot 

Hr  Aminoff  ansäg  att  nägon  bestämning  om  afverknings- 
punkten  icke  borde  afgifvas,  men  att  ersättning  för  virket 
skalle  utgä  tili  9  tum,  med  rättighet  för  köparen  att  utan  er- 
sättning uttaga  det  derutöfver  utfallande  klenare  toppvirket, 
4tminstone  i  de  trakter,  der  toppen  ej  har  nägot  värde. 

Hr  Norblad  understödde  detta  yttrande,  men  höU  före 
att  betalningen  skulle  utgä  tili  säväl  9  som  10  tum,  hvaremot 

Hrr  Timgren  och  Harlin  invände  att  om  virket  uttages 
i  obestämda  längder  ersättningen  borde  utg&  tili  8  tum. 

.  Friherre  E.  Wrede  &ter  framhöU  att  köparen  borde  skyl- 
digkännas  emottaga  virket  tili  10  tums  toppskär,  men  tillätas 
uttaga  detsamma  ocks&  tili  8  tum,  men  derutöfver  icke  en 
stump  —  ätminstone  ej  gratis  —  synnerligast  inom  S:t  Michels 
och  Wiborgs  län. 

Hr  Sallmen  päpekade  att  vid  utlevereringar  frän  Militie 
boställs  skogar  nägra  svärigheter  vid  uttagning  af  virke  tili 
9  tums  toppskär  ej  förelegat,  hvarföre  talaren  ansfig  10  tums 
minimi  bestämning  för  hög. 

Friherre  C,  Wrede  anmärkte  att  ifall  9  tum  antoges  tili 
minimum  detta  skulle  leda  dertill^  att  en  28  fot  l&ng  stock 
med  denna  toppdiameter,  enligt  nu  gällande  auktjons  vilkor, 
skulle  f&  procent  förhöjning. 

Sedan  ännu  nägra  uttalanden  gjorts  om  uttagning  af 
toppstock  tili  7  tums  diameter  formulerade  mötet  s&som  sin 
äsigt  att 


202 

Virkei  uUages  Uä  9  tum,  men  ian  %  särskilda  fall  täld- 
teUe  ßr  uUagning  Hü  mindre  toppskär  medgifvas,  men  horde  kär- 
am  nämnas  sdväl  uü  auküons  kungärdsen  sam  och  vid  tutküoms 
tmßOeL 

Vid  fr&ga  om  blocklängd^i  framhöll 

Hr  Aminoff  att  köparen  borde  f&  atskara  virket  i  s&dana 
Idngder  hao  finner  vara  med  sin  fördel  forenligt.     Sedan 

Hr  Timgren  och  Friherre  C,  Wrede  instämt  hämti,  för- 
nade  sig  inötet  om  detta  attalande. 

Till  behandling  foljde  s4  fr&gan  om  minimidimensionen 
fbr  s&gblock,  som  köparen  borde  skyldigkännas  att  emottaga 
ocb  fbreslog  d& 

Hr  Timgren  4  meter  tili  det  kortaste  block,  som  köparen 
ägde  emottaga  frän  en  skadad  stam. 

Friherre  E,  Wrede  konde  ej  godkänna  förslaget,  en&r  yid 
s&dant  förh&Uande  undertryckta  och  klenare  stammar,  som  af 
en  eller  annan  anledning  borde  borttagas,  qvarblefve  i  skogen. 

Hr  Timgren  &ter  ans&g  detta  stä  i  strid  med  bestämnin- 
gen  om  ntetämpling  af  virke  som  vid  20  fots  höjd  fylde  10 
verktum,  hvilket  talaren  allt  fortsättningsvis  förordade  tili  norm. 
Skulle  härifr&n  n&gra  undantag  göras  borde  detta  skildt  beto- 
nas  vid  auktionstillfället. 

Hr  Sallmen  framhöll  att  hvarje  block  om  14  fot  och  9  tum 
borde  af  köparen  emottagas,  d&  12  tums  brösthöjds  diameter 
toges  tili  norm  vid  utstämplingen,  men  att  vid  skild  anledning 
olika  betämmelser  härom  skulle  gifvas. 

Mötet  enades  om  att  J2J2  centimeter  vid  4  meter  horde  an- 
ses  sdsoni  minimun  vid  utleverering  af  virket. 

Följde  sä  fr&gan  om  virkets  knbering. 

Hr  Rosberg  föreslog  att  block,  som  i  längd  öfverstiga 
24  fot,  skulle  kuberas  efter  midtel  diametern,  men  kubikinne- 
h&Uet  för  allt  annat  virke    beräknas    efter  toppskärsdiametern. 

Hr    Norhlad    förenade    sig    uti  detta  uttalande,  hvaremot 


203 

Friherre  E.  Wrede  yrkade  att  allt  virke  borde  kuberas 
enligt  diametern  pä  midten,  enär  detta  vore  säväl  ur  forstlig 
som  ekonomisk  synpunkt  det  riktigaste. 

Hr  Riddelin  erkände  kuberingen  efter  midteldiameter  för 
det  riktigadte  sättet,  men  ans&g  att  detta  i  praktiken  ej  künde 
tillämpas  vid  stora  utlevereringar,  emedan  för  en  dylik  mätning 
stockama  borde  rullas.  Pörordade  forty  kubering  efter  topp- 
skärsdiameter,  dock  s&lunda  att  kubikinneh&Uet  skulle  ökas 
med  vissa  procent  för  vissa  längder. 

Hr  Aminoff  understödde  Friherre  E.  Wrede,  ander  för- 
menande  att  det  af  denne  föreslagna  mätningssättet  vore  enkelt 
hvarjemte  allt  trassel  med  procent  beräkningar  derigenom  skulle 
bortfalla. 

Hr  Timgren  och  Friherre  C.  Wrede  &ter  biträdde  ref. 
Mätningen  efter  midteldiametem  skulle  dessutom  erfordra  flera 
upplagsplatser,  hvarpä  döt  forel&ge  stör  brist,  hvarförutom 
stockarnas  vältring  toge  dryga  kostnader  i  anspräk. 

Hr  Saümen  ansäg  atc  n&gon  bestämning  om  mätnings* 
sättet  ej  var  af  nöden  men  att  vid  afverkningensförslagets  upp- 
rättande  antydan  borde  göras  om  mätningen  skall  ske  efter 
topp'  eller  midteldiameter. 

Hr  Borenius  var  af  samma  mening  som  hr  Rosberg,  be- 
tonande  att  om  virket  upplägges  i  skilda  staplar  efter  olika 
längd,  stör  lättnad  skulle  vinnas  vid  dess  uppmätning  för 
kubering.      Talaren   understöddes  af 

Hrr  Harlin  och  Norblad  samt  Aminoff,  hvilken  sist- 
nämnda  dock  betviflade  att  sortering  efter  olika  längder  läte 
sig  göra  i  vära  tränga  vattendrag. 

Hr  Lagerblad  framhöU  nödvändigheten  af  ett  enkelt  mät- 
ningssätt  emedan  mängen  köpare,  särskildt  bland  allmogen  hade 
sv&rt  att  göra  beräkningar.  Anslöt  sig  forty  tili  hvad  hr  Bo- 
renius anfört ;  hvaruti  ocksä 

Ordföranden  förenade  sig. 


204 

Friherre  E,  Wrede  ändrade  sitt  tidigare  gjorda  attalande 
derhän,  att  kubering  efter  toppskär  med  särskilda  procentför- 
höjningar  künde  tillätas  der  mätning  enligt  midteldiametem 
ej  kande  försiggä. 

Vid  härefter  verkstäld  omröstning  blef  mötets  beslut  att 
virket  hör  kuberas  efter  toppskärsdiametern,  men  att  kt^nkirme" 
hallet  för  vissa  längder  hör  ökas  med  vissa  procent. 

För  intagning  af  middag  afbröts  diskussionen  kl  6.  D& 
densamma  äter  upptogs  kl.  8  e.  m.  iramlades  frägan  om  af- 
drag  i  kubikinneh&Uet  for  särskilda  felaktigheter  hos  virket. 

Hr  Harlin  inledde  frägan  under  anforande  att  afdrag 
icke  borde  medgifvas  för  krokighet  och  qvistighet,  ej  heller  för 
torr-  (röd-)  röta  eller  jäytä  (käll)  d.  v.  s.  d&  virket  ser  ut  att 
vara  fruset.  Det  enda  fall  da  afdrag  künde  ifrägakomma  vore 
om  verklig  röta  förefans  hos  virket.  Talaren  ansäg  att  afse- 
ende  hufvudsakligast  borde  fästas  jiervid  om  stammen  lem- 
nade  s&gbar  eller  icke  s&gbar  vara. 

Hr  Timgren  attalade  ocks&  den  äsigt  att  krokigt  och 
qvistigt  virke  ej  borde  gifva  anledning  tili  afdrag. 

Ref.  biträdde  äfven  hr  Harlin;  framhöll  dock  att  afdrag 
i  vissa  fall  künde  gifvas  for  krokigt  virke,  men  att  detta  borde 
öfverlemnas  &t  forstmästarens  bestämmande. 

Hr  Sallmen  instämde  äfven  deruti  att  krokighet  och  qvi- 
stighet  ej  borde  betinga  afdrag,  ty  godtycket  skalle  i  sä  fall 
komma  att  spela  alltför  stör  roll.  Betonade  att  en  ensidigt 
krokig,  tillochmed  en  svagt  S  formig  stam  väl  kande  s&gas 
om  blott  sägen  vore  lämpad  derefter.  Talaren  äberopade  här- 
vid  den  erfarenhet  han  hade  frän  utlevereringar  ä  Militie 
bofitällena. 

Friherre  G.  Wrede  förmenade  att  krokighet  borde  hos 
granen  anses  för  fei  —  likasä  det  virke  der  käman  hade  sin 
plats  nära  ytan? 

Hr  Harlin  medgaf  att  skäl  nägon  gäng  kande  forefinnas 
tili  afdrag  för  krokigt  och  qvistigt  virke,  men  vidhöll  att  ef- 
tergifter  i  detta  afseende  ej  borde  ifrägakomma,  helst  sädant 
numera  vore  impopulärt. 


205 

Hr  Narhlad  yrkade  p&  afdrag  för  krokighet  och  qvi- 
stighet)  päst&ende  att  dessa  yore  att  anses  för  felaktigheter 
hos  virket.  Trodde  att  detta  kande  öfverlämnas  &t  forstmä- 
staren  att  bestämma. 

Friherre  E,  Wrede  konde  ej  g&  in  p&  att  afdrag  bevil- 
jades  fbr  krokighet  och  qvistighet.  Att  alltför  krokigt  virke 
ej  utbjödB  tili  försäljning  ans&g  talaren  borde  efiberses  redan 
vid  utstämplingen. 

Bef»  Hr  BiddeUn  &ter  yille  öfverlemna  &t.  köparen  att  ef- 
ter  godtfinnande  aftmmm^  en  stam,  som  han  ans&g  yara  allt- 
för krokig. 

Hr  Äminoff  delade  ocks&  den  äsigten  att  inga  afdrag 
borde  ifr&gakomma  för  krokighet  och  qvistighet. 

Friherre  C.  Wrede  trodde  att  ifall  afdrag  ej  medgäfves 
ens  för  ytterst  krokigt  och  qvistigt  virke,  prisema  skulle  be- 
tydligt  nedg&. 

Ordßranden  anforde  att  qvistiga  skatar  visserligen  fon- 
aes  af  den  beskaffenhet  att  afdrag  med  rätta  borde  ifrägakom- 
ma,  men  d&  allaredan  10  fots  virke  hade  afsättning,  förordade 
han  att  s&som  regel  inga  afdrag  sknlle  beviljas. 

D&  frdgan  na  kom  under  omröstning  segrade  med  nägra 
rösters  plnralitet  den  äsigten  att  itfga  afdrag  borde  ifragakom- 
ma  för  krokighet  och  qvistighet  hos  virket. 

Vid  fräga  om  rötskador,  som  borde  betinga  afdrag 
framhöll 

Hr  Äminoff  att  kämspricka  ej  borde  betraktas  s&som  fei, 
men  deremot  stubb-  och  kämröta  samt  rötqvistar;  betonade 
att  rödröta  ocksä  borde  beaktas. 

Hr  Harlin  &terhemtade  hvad  han  tidigare  yttrat  härom, 
nämb'gen  att  rödröta  och  ^j&ytä^  ej  borde  foranleda  tili  afdrag, 
ej  heller  vindtorka,  8&  vida  denna  ej  är  maskstungen,  samt 
enkel  kämspricka.  Föreslog  deremot  30  proeents  afdrag  fÖr 
dubbel  s&dan. 

1fr  Norblad  förmenade  att  1873  &rs  bref  aog.  försäljning 
af  virke  vore  tydlig  och  klar  betr&ffimde  stabbröta  och  vindtorka. 

14 


206 

Bef,  Hr  ßiddeHn  upprepade  sitt  nttalande  att  köparen 
borde  skyldigkännas  att  genom  inhuggningar  koostatora  fei, 
för  hvilka  hau  önskade  f&  afdrag,  hvaruti 

Friherrrame  E.  och  C.   Wrede  instämde. 

Hr  Borenius  p&pekade  att  ocksä  forstmännen  i  norden, 
8&som  af  referatet .  fr&n  deras  filialmöte  framgätt,  ati  denna 
frftga  varit  af  samma  mening. 

Hr  Harlin  motsatte  sig  inhuggningarna  af  orsak  att  rö- 
tan  ofta  nog  genom  en  qvlst  knnde  söka  sig  in  i  käman  ock 
skada  denna  enbart,  i  hvilket  fall  daglig  vara  konde  £&s  ifr&n 
Splinten. 

Hr  Timgren  deremot  anslöt  sig  tili  ref.,  anförande  tillika 
att  köparen  ingalonda  künde  finna  med  sin  fördel  förenligt  att 
göra  inhuggningar  i  en  stam,  derifrän  han  hoppades  f&  dug- 
ligt  virke. 

Friherre  C.  Wrede  trodde  att  i  vissa  fall  ölVerenskom- 
melse  künde  i  detta  aiseende  fattas  emellan  köparen  och  vir- 
kes  ntleve reraren. 

Ordföranden  p&pekade  att,  hvad  dubbel  kärnspricka  be- 
träffade, denna  ej  var  altför  allmän  och  s&ledes  ej  heller  borde 
betinga  afdrag,  hvartill 

Friherre  C,  Wrede  upplyste  att  han  uti  ett  parti  p& 
22,000  stammar  p&träffat  6000  med  dubbel  kärnspricka. 

Hr  Norblad  betraktade  dubbel  kärnspricka  for  fei,  men 
ville  ej  h&lla  p&  att  afdrag  derför  skulle  beviljas. 

Da  denna  fräga  om  rötfei  och  dessas  konstaterande  ge- 
nom inhuggningar  togs  under  omröstning  erhöll  ref:ns  förslag 
pluralitet,  med  den  ändring  dock  att  inhuggningar  skulle  fd  göras 
efter  hehof. 

Da  i  anledning  häraf 

Friherre  C.  Wrede  yrkade  att  1  tums  afdrag  borde  be- 
viljas för  hvarje  tum  röta,  motsatte  sig  de  äesta  detta  föralag 
tili  afvikelse  fr&n  beslutet. 

BeträfFande  referentens  förslag  att  virket  i  och  för  mät« 
nihg  borde  uppl&ggas  sAIonda  att  olika  längder  och  trädslag 
skulle  komma  uti  skilda  staplAr  framhöll 


207 

Friherre  G,  Wrede  att  sädant  nog  vore  utförbart  och  n&- 
gon  gäng  ocksä  tillämpats. 

Sr  Äminoff  äter  fbrmenade  att  detta  möjligtvis  vore  ut- 
förbart, der  vidatrftkta  upplagsplatser  stode  tili  bnds,  men  in- 
galtinda  vid  v&ra  smä  vattendrag  och  sjöar,  der  man  ofta  nog 
fick  leta  efter  lämpliga  utkörsplatser  för  yirket,  hvarför- 
utom  köparen  genom  detta  förfaringssätt  skaUe  äsamkas  onö- 
diga  kostnader. 

Hr  Tammelavder  gemälde  härtill  att  ett  dylikt  upplägg* 
ningssätt   med  godt  resultat  geoomförts  nti  Hyrynsalmi  revier. 

Hr  Rosberg  biträdde  hr  AminofF,  belyaande  framställnin- 
gen  med  exempel  frän  Wiitasaari  revier,  der  stock  utkördes  i 
längder  fr&n  14 — 31  fot.  Hvarje  släpare  skulle  s&lunda  behöfva 
18  skilda  npplagsplatser  och,  under  antagande  att  antalet  slä- 
pare i  medeltal  uppginge  tili  200,  blefve  3600  upplagsplatser  er- 
forderliga.  Vid  uppmätningarna,  som  försigg&tt  med  flere  oli- 
ka  bolag,  hade  begagnats  en  nägot  klenare  och  lättare  mät- 
kedja  an  landtmätare  keden.  och  hade  „saxkarlen"  handterat 
kedjan  vid  toppändan  och  en  annan  handtlangare  vid  storän- 
dan.  Fä  s&  satt  hade  mätningen  g&tt  fort  och  noggrannt  samt 
utfallit  tili  ömsesidig  belätenhet. 

Vid  omröstning  omfattade  mötets  plaralitet  refrns  förslag 
i  frägan;  likasä  beträffitnde  i  skogen  qvarlemnadt  virke  och 
debiteringen  derför.  *) 

Dk  ordföranden  nu  bad  mötet  uttala  sig  ang&ende  minimi- 
dimensionen  för  virke,  som  utbjudes  tili  försäljning  framhöll 

Hr  Rosherg  att  10  verktnm  vid  24  fot  borde  läggas  tili 
norm  vid  utstämpling  af  virke. 

Ref.  Hr  Riddelin  äter  ansäg  att  utstämplingen  borde  ske 
tili  ett  visst  minimum  vid  brösthöjd,  enär  en  skog  mängen 
gäng  var  af  den  beskafPenhet  att  stammarna  kanske  aldrig 
skulle  vinna  dimensionen  10  tum  pä  20  fot  och  dock  borde 
afverkas.  Talaren  var  dock  af  den  mening  att  detta  matt 
borde  anses  för  norm  vid  utstämplingama. 


*)  Forstf.  MeddelandeD.  B.  VIII  pag.  191. 


208 

Hr  Timgren  uttalade  sig  ocks&  för  10  tum  p&  20  fot 
säsom  norm  vid  utstämplingama,  helst  de  nu  pägäende  tim- 
mer taxeringama  utfördes  efter  detta  matt.  Ans&g  dock  att 
afvikelser  härifr&n  ünge  göras,  men  att  derom  skildt  borde  p&- 
pekas  uti  afverknings  forslaget. 

Hr  Saümen  anslöt  sig  tili  refm  och  föreslog  brösthöjds- 
diametem  tili  12 — 12^2  tum. 

Friherre  E,  Wrede  framhöll  öQskvärdheten  af  att  10  tum 
p&  20  fot  skulle  fasthällas  s&som  norm  för  utstämplingen,  men 
att  denna  skulle  verkställas  efter  brösthöjdsdiametem,  beräknad 
pä  grund  af  utförda  undersökningar  om  tjockleken  vid  20  fots 
höjd.  I  yäl  slutna  skogar  vore  det  förenadt  med  sv&righet 
och  drjga  kostnader  att  mäta  stammarna  vid  denna  höjd,  ayn- 
nerligast  i  södra  Einland,  der  formen  är  mera  cylindrisk. 
Betonade  derjemte  att  vid  utstämplingama  skadade  och  kro- 
kiga  stammar  skulle  särskiljas  frän  friska  m.  m.  samt  att  tiden 
för  utstämplingen  borde  genom  kungörelser  bekantgöras. 

Hrr  Biddelm  och  Saümen  biträdde  häruti. 

Da  denna  togs  under  omröstning  stannade  mötets  plura- 
litet  vid  den  &sigt  att  10  tum  pd  20  fots  höjd  skulle  anses  sd 
som  minimun  vid  utstämplingama,  meti  att  undantag  härifrdn  i 
särsküda  fall  künde  garas. 

Att  utarbeta  resolution  i  heia  fr&gan  utsägos  ref.  samt 
friherrame  E.  och  G.  Wrede,  hvarefter  diskussionema  fÖr  da- 
gen  afslutades,   —   kl.  var  d&  ^/2l2  pä  natten. 

D&  mötet  den  4  September,  kl.  ^/2l2  f.  m.  &ter  vidtog 
upplästes  utskottets  sä  lydande  förslag  tili  resolution  i  l:sta 
frägan : 

Mötet  anser: 

att  de  öfveraUt  i  landet  spridda  kungsgdrdar^  rntUtie»  och 
civüstatensbostäüen  samt  i  framUden  äfven  prestäbolen  sdväl  m^d 
afseende  d  deras  läge  och  likhet  med  enskilda  jordlägenheter  he- 
träffande  virkesbehof  m.  m.,  som  den  skola  i  praktisk  skogs- 
skötsel,  de  genom  vexlingen  af  innehafvare  utgöra,  äro  hast  eg- 
nade  att  lemna  aümäfüheten  föredöme  uti  en  ordnad  skogsskötsels 


209 

hedrifvande  d  privaia  jordlägenheier  samt  utialar  den  förhoppning 
Ott  skogsßryngrivg  m.  m,  d  hoställen  allt  mer  hefrän^as,  bland 
annat  genom  anstäUandet  af  de  redan  pdiänkta  plantärema,  bo- 
atäUsmspektörema  tili  biträde; 

att  inam  kranoakogama,  öfveraUt  der  afsättnings  förhäl- 
landena  sddant  medgifva,  en  sd  vidi  möjUgt  ordnad  huahälliung 
borde  införas  samt  dtminstone  d  mindre  arealer  trakthygge  eller 
ordnad  blädning  i  föremng  med  hjelpgallring,  sädd  och  planiering 
tillämpas  sdväl  for  att  ijena  de  kringboende  fiü  föredöme  som 
för  att  uppekdUa  forstpersonaUns  intresse  för  forstUga  göromdl 
och  lemna  dem  UUßüe  att  häruU  samla  erfarenhet.  Sdsom  ett 
billigt  medel  att  t<^(^nd^  daliga  och  värdelösa  löfskogar  HU 
barrskogs  bestand  vül  mötet  förorda  svedjekultur,  som  rätt  an- 
vänd  äfven  är  egnad  att  i  viss  grad  godtgöra  de  skador  ett 
oßmuftigt  svedjebntk  dstadkommü. 

Eör  att  för  forstpersonalen  möjliggöra  förverkligandet  af 
ofvannttalade  önskningsm&l  besluter  mötet  att  tili  Forststyrelsen 
insända  protokoUsatdrag  öfver  den  forda  diskussionen  och  an- 
h&Ua  om  dess  förord  och  tillgörande  för  anskafiFande  af  härtill 
erforderliga  penningeanalag. 

Sedan  resolutionen  blifvit  af  mötet  godkänd  npptogs  tili 
behandling 

2:dra  fr&gan:  da  önskUgt  vore  att  ackUmatiseringsfor- 

sök  med   för   lokaHteten  främmande  träd  och  buskar  blefve 

utforda  i  olika  delar  af  landet,  sd  frdgas  huru  sddana  försök 

borde  anordnas  och  verkstäUas  for  att  afsedd  utredning  der^ 

med  künde  virmas? 

Den  utsedda  referenten  Stationsinspektor  O.  Nikiander 
hade  insändt  följande,  nu  upplästa  andragande: 

Vi  st&  här  inför  en  fräga  af  särdeles  vidtg&ende  bftrvidd 
och  invecklad  beskaffenhet,  fr&gan  om  ntsigtema  för  träds  och 
boskars  acklimatisering.  Behofvet  för  menniskoma  att  p&  alla 
omräden  försöka  förbättra  sina  lefnadsvilkor  har,  synnerli* 
gen  sedan  samfärdseln  emellan  olika  delar  af  v&r  jord  allt- 
mera  underlättats,  riktat  blicken  p&  möjligheten,  att  frka  olika 
växtomr&den  kunna  öfverflytta  väztarter  tili  lokaler,  der  dessa 
förut  saknats.     Vare  sig  att  mUet  för  en  s&dan    öfverflyttning 


210 

t 

varit  af  ren  ekonomisk  eller  öfvervägande  estetisk  art,  har 
&tr&n,  att  genom  en  s&dan  växtöfverflyttning  kunna  ersätta 
hvad  ett  ogynnsamt  klimat,  en  karg  natur  af  sig  sjelf  förväg- 
rat,  sedan  länge  varit  tidtals  ganska  liflig  och  saken  utgjort 
förem&l  för  debatter,  skv&l  emellan  vetenskapsmÄn,  som  prak- 
tiska  växtodlare.  Äfven  inom  v&rt  land  hafva  vi  haft  en  pe- 
riod  af  lifligare  intresse  för  denna  fr&ga,  den  8.  k.  ekonomiska 
Perioden,  ätföljd  af  rätt  m&nga  fbraök,  d&  man  boppades  kun- 
na reglera  landets  handelsbalans  genom  att  i  inhemsk  kultur 
kunna  upptaga  en  del  växter,  hvilka  sjelfva  eller  deras  pro- 
dukter utgjorde  förem&l  för  import,  men  dessa  försök  afstan- 
nade  snart  nog,  lemnande  dock  efter  sig  ännu  skönjbara  sp&r, 
hvilka  vi  ännu  kunna  iakttaga  t.  ex.  i  de  qvarlefvor  af  frukt- 
trädg&rdar,  som  sä  allmänt  förekomma  i  landets  sydvestra  del, 
och  i  ännu  här  och  dar  förekommande  enskilda  exemplar  af 
ädlare  träd.  Sä  fanns  ätminstone  ännu  för  n&gra  är  tillbaka 
exemplar  af  det  gräa  Valnötsträdet  (Juglans  cinerea)  p&  Eriks- 
näs  i  Sibbo,  hvaraf  det  äldsta,  ett  äldrigt,  stört  exemplar,  sä- 
som  det  antages,  blifvit  medfört  frän  Nord  Amerika  af  profes- 
sor  Kalm,  som  d&  stod  i  spetsen  för  växtodlingsexperimentema 
i  landet.  Dessa  försÖk  att  tili  ett  nordligare  och  kallare  kli- 
mat öfverflytta  ä  lokalen  förut  saknade  växter,  inskränkte  sig, 
sävidt  mig  är  bekant,  hufvudsakligen  tili  försöksodlingar  af 
fabriks-  och  köksväxter,  frukträd  och  bärbuskar,  men  ej  tili 
träd  af  forstnärligt  värde,  ty  landets  skogar  innehöllo  ännu  da 
rikJigt  material  för  tidens  behofv'er.  Peter  den  Store,  den  if- 
rige  skeppsbyggaren,  med  ständigt  vaken  tanke  for  sina  skepps- 
varfsbehofver,  hade  dock  i  sin  nyfftrvärfvade  provins,  syd- 
östra  rinland,  gjort  försök  med  plantering  af  lärkträd,  och  sä- 
som  det  p&stäs,  äfven  af  ek  och  lind.  Dessa  odlingsförsök  ut- 
gjorde dock,  egentligen  sedt,  icke  n&gra  acklimatiseringar, 
utan  endast  försök  med  öfverflyttningar  af  s&dana  växtarter, 
hvilka  künde  antagas  uthärda  eller  trif^as  p&  den  nyaväxtlo- 
kalen,  utan  föreg&ende  forberedning,  härdning  eller  dylikt. 
Med  acklimatisering  af  en  växtart  först&  vi  nemligen  en  &t- 
g&rd,  hvarigenom  en  växtart,  hvilken  i  följd  af  sin  natur  är 
ömt&lig    och    icke    kan  uthärda  eller  trifvas  &  en  annan  växt- 


211 

plats,  och  der  den  af  naturen  derför  ej  förekommer,  kan  vän- 
jas    vid    natorförhällandena  &  den    £rämmande  lokalen  och  der 
blifva   härdig,    trifsam,  med  ett  ord  äga  forthest&nd.     Och  nu 
st&  vi  framför  sjelfva   kämpunkten    i   acklimatiseringsfr&gan : 
är  väztacklimatisering  öfVerhnfvud  möjlig  och  är  den  det  icke  ? 
Jag    tilltror   mig   ej    ens    närmelsevis  här  inom  den  samman« 
trängda    ramen    af  ett  disknssioDsreferat,  kunna  beröra  denna 
fr  äga  i  heia  dess  vidd,  liksom  jag  ock  dertill  skulle  sakna  för- 
m&ga,    men    d&    den    för  detta  möte  framställda  fr&gan  st&r  i 
det  närmaste  samband  dermed,  och  mitt  satt  att  se  saken  kom- 
mer att  inverka  p&  heia  referatet,  kan  jag  icke  imdg&  att  be- 
röra dessa  eynpnnkter,  &tminstone  tili  en  del  af  sina  allmänna 
drag.     Fr&gan  om   möjligheten  af  väzters  acklimatisering    har 
besvarats  alldeles  diametralt  motsatt,  och  det  änd&  s&som  man 
skulle    tycka    fr&n  füllt  kompetenta  h&ll^  i  det  fr&n  en  del  en 
sädan  möjlighet   fuUkomligt  fömekats,  d&  däremot  andra  anse    . 
cusklimatisering    yara    möjlig    inom    vissa  gränser.     B&da  &sig* 
tema  uppgifya  for  sig  stöd    i    gjord  erfarenhet,   men  d&  icke 
n&gondera   kunnat  &beropa  eller  stöda  sig  p&  vetenskaplig  be- 
visniDg,   har    fr&gan    tillsvidare    stadnat    i  sitt  outredda  skick. 
Bedan  spörjsm&let,  hvarföre    förfryser    den    ena  väztarten  och 
förstöres  fuUkomligt  af  en  för  l&g  temperatnr,  medan  den  an- 
dra icke  röner  deraf  det  ringaste  infiytande,  oaktadt  b&da  tili 
sin  cellbyggnad    och  sitt  cellinneh&ll  äro  synbarligen  lika,  har 
tills    dato    blifvit    olöst  och  svaret  här&  tyckes  allt  l&ta  vanta 
p&  sig.     Om    förstörelseprocessen    som  fororsakas  af  frost,  se- 
dan  härrör  af  cellemas  söndersprängning    eller    endast  af  ceU* 
inneh&llets    utsippring    genom  cellväggame,    kan    för  oss  tiufl- 
vidare  vara  n&gorlunda  betydelselöst.     TJnder  l&nga  tider  odlas 
det  tatariskabohvetet  inom  v&ra  nordiska  byggder,   men     visa-^ 
sig  ftnd&    lika    ömt&ligt  för  hvarje  tamperaturgrad  under   iry®' 
punkten,  och    det  samma  se  vi  vara  fallet  med  en  m&ng^  ^^* 
dra  af  v&ra  od  lade    växter.     Man  vore  derföre  frestad   txH   »»n- 
tagandet,  att  dessa    icke    kunnat  vänjas  vid  klimatet  eli^ru  ae 
odlats  under  en  l&ng  följd  af  &r,   och  beträffande  frostömlieten 
torde  antagandet  ocksä  hafva  sin  riktighet,  ehuru  dock:    ej    oe- 
visadt,    emedan    s&  f&,  kanske  als  inga  noggranna  iakttagelser 


' 


212 

egnats   här&t.     lakttagelser  saknas    huravida  alla  bohveteplan- 
tor  visat   Big    lika    ömt&liga,  och  om  ej  möjligen  fonna  härdi- 
gare    ezemplar,    kannat    fä    denna    sin  egenskap  öfverford  til 
afkomman    genom   fortplantning.      Enbusken    (Janiperas)   och 
nyponet  (Bosa  canina)  lida  atundom  rätt  ansenligt  nnder  ogyno- 
saxnma   vintrar,    och  dessa  äro  dock  hos  oss  vildtväxande  sen 
urminnes  üd  och  sjeUsä  sig  och  fortkomma  öfverallt.    Men  har 
nftgon  noga  gifvit  akt,  om  alla  nypon  och   enboskar  p&  samma 
jordm&n  och  i  samma  l&ge   lida  lika?     Hum  mycket  yäxtemA 
förandra  sina  yttre  egenskaper  under  fortsatt  odling  och  genom 
ett  lämpligt    urval    vid  fortplantningen  derpä  lemna  v&ra  kul- 
turväxter    de  mest  talande  intyg.     De  hafva  m&ngen  gkag  sä 
gnmdligt  förändrats,  att  vi  ibland  hafva  mycket  sv&rt  att  komia 
igenkänna  och  äterfinna  ursprongsformema,  om  dessa  eck  ännu 
skulle  fbrekomma  i  vildt  tillst&nd.     Bland  de  f örändringar  som 
ftstadkommas  genom  växters  odling  under  nordligare  breddgra- 
der,    anser  jag   att  vi  särskildt    böra  fasta  oss  vid  den  egen- 
skap som    endel    arter   s&lunda  förvärfvat,  nämligen  form&gan 
att  inom   kortare  tid  fuUborda  sitt  väztlif  och  ttdigare  mogna 
sina  frön. 

Utan  att  strängt  vilja  vidh&lla  den  Darvinska  teorins  ofel- 
barhet  och  alla  deraf  dragna  slutsatser  är  det  dock  ganska  an- 
tagligt  atc  en  stör  mängd  af  v&ra  s&  m&ngfaidiga  växtarter 
utg&tt  ur  ett  jemförelsevis  mindre  antal  grundformer,  att  för- 
&ndringama  betingatB  af  orsaker  dem  vi  ännu  ej  förm&ttupp- 
sp&ra.  Huru  sv&rt  är  det  ofta  ej  att  i  botaniskt  afseende  kmma 
afgöra  om  en  växtform  skall  rubriceras  som  art  eller  variotet, 
men  att  afgöra  hvilka  faktorer  förorsakat  dessa  egenskaps« 
olikheter  är  ännu  fullkomligt  omöjligt.  Att  klimatet,  samman- 
fattningen  af  medeltemperatur,  nederbörd  och  Ijusmängd,  samt 
atmosferens  sammansättning  utöfvat  ett  vigtigt  inflytande,  torde 
väl  knappast  kunna  fömekas,  men  att  ocksä  andra,  oss  obe- 
kanta  inflytelser  medverkat,  torde  väl  med  lika  skäl  äfven  böra 
antagas.  Geologien  har  ännu  ej  lemnat  svar  p&  fr&gan,  hvar- 
för,  s&som  man  antager,  en  tropisk  flora  med  rika  och  stör- 
artade  former  i  tiden  sträckt  sig  ända  mot  polerna,  tili  trak- 
ter af  v&r  jord  som  numera  knappast  forma  uppeh&lla  en  for- 


213 

krympt  arktisk  Vegetation.  Man  kan  t.  o.  m.  sätta  ifr&ga  om 
öfverhnfvad  den  p&st&dda  tropiska  yäztligheten  alls  fannits  tili 
i  polartraktema  och  om  ej  de  väztlemningar  af  tropiska  och 
Bubtropiaka  arter  som  t.  ex.  finnas  p&  Spetsbergen  och  Grön- 
land m.  fl.  orter,  kunnat  ditbäras  i  tiden  af  yattenströmmar 
frän  längt  aflfigsna  sydligt  belägna  trakter,  s&som  det  tiUg&r 
ännn  i  denna  dag  och  p&  samma  satt  som  urtida  yattenström- 
mar hopat  stora  samlingar  af  benskelett  af  ntdöda  djurarter 
yid  fordna  flodntlopp  och  i  grottor.  Medan  dessa  fr&gor  änna 
yänta  p&  tillfredsst&llande  syar,  ha  yi  dock  nägra  tillgängliga 
fakta  att  h&lla  oss  tili.  Med  yisshet  yeta  yi  att  en  mängd 
numera  längesedan  ntdöda  yäxtformer  en  g&ng  i  tiden  lefyat 
p&  y&r  jord,  och  yi  kunna  studera  dem  i  deras  minsta  de- 
taljer,  ordna  och  klassificera  dem  lika  yäl  som  deras  na  lef- 
yande  efterträdare.  Hvari  dessa  ntdöda  yäztformers  existens- 
yilkor  best&tt,  och  hyarföre  och  hnm  dessa  förändrats  derhän, 
att  artema  ej  mera  kunnat  best&,  känna  yi  tyyärr  ännn  ej,  li- 
kas&  lltet  som  om  utdöendet  möjligen  berott  deraf,  att  artens 
lifsenergi  yarit  förbrukad,  eller  af  annan  okänd  orsak,  men 
tydligt  knnna  yi  iakttaga,  att  de  fiesta  af  de  nnmera  utdöda 
yäztartema  utgjorts  af  föreg&ngare  tili  nutidens  yäxter,  besläg- 
tade  med  de  senare,  b&de  tili  inre  och  yttre  byggnad  och  oför- 
tydbart  yisande,  att  det  nnyarande  yäztlifyet  utyecklat  sig  or 
dessa  längesedan  förgängna  typer.  Dessa  förhällanden  mäste 
yäl  anses  tyda  pä,  att  yäid^ma  inom  sig  bära  möjligheten  af 
föränderlighet  och  det  i  ganska  hög  grad,  ehuru  tili  större 
omdaningar  af  artkännetecknen  behöfts  oerhört  länga  tidsperi- 
oder,  och  att  de  dertill  yerkande  orsakema  kanske  icke  nnmera 
i  lika  intensiy  grad  förefinnas,  men  de  finnas  ändock.  Att 
den  Enropeiska  norden  och  deribland  äfyen  yärt  land  haft  sina 
isperioder  af  mäktigt  ingripande  yerkan  pä  yäxtyerlden  här- 
nppe,  är  allmänt  bekant,  men  huru  det  stod  tili  med  denna 
yäztyerld  fore  den  iörsta  isperiodeu,  emellan  de  skilda  istidema 
och  efter  den  sista,  yeta  yi  icke.  Icke  känna  yi  heller  huru 
yäxtyerlden  pä  de  af  isjöklame  sköfiade  lokalema  änyo  befolkades. 
Var  heia  yär  nord  betäckt  af  en  enda  sammanhängande  ismassa, 
eller   funnos    ännu    isfria  strandremsor  qyar,  i  likhet  med  det 


214 

oatida  Grönland,  bevaxna  kanske  med  qyarlefvor  af  nordens 
växtverld  sädan  den  befanns  före  istidens  nppträdande  och  ut- 
gjordes  den  mähända  af  vSxtformer  Hknande  nntida  sydligare 
arter,  men  qvarlefvande  allt  ännn,  sm&ningom  vänjda  vid  den 
alltmera,  ehnra  ytterst  längsamt  sjnnkande  temperataren  och 
omgestaltade  i  enlighet  med  deras  lefnadsvilkor  ?  Vi  se  ja 
m&ngenstädes,  huru  en  den  rikligaste,  kraftigaste  Vegetation 
trifves  uppe  vid  glacieremas  fot  och  omgifvande  dessa  i  ome- 
delbar  närhet.  Det  finnes  mera  an  ett  skäl  att  antaga^  att  8& 
varit  fallet.  Landete  flerfalldiga  nedsänkning  ander  hafisytan 
har  dock  utplänat  hvarje  spar  af  den  d&varande  Vegetationen. 
Jag  är  mycket  frestad  att  tro,  att  t.  ex.  Cembratallen,  Pichta- 
granen  och  Lärkträdet  varit  inbyggare  i  Finland  före  istiden, 
jemte  en  mängd  andra  adlare  trädslag,  hvars  frön  efler  istidens 
apphörande  antingen  ej  mera  kunnat  spridas  ända  hit,  eller  re- 
dan  varit  alltför  förvända  vid  ett  blidare  klimat,  för  att  &nyo 
finna  ein  hemtrefnad  ä  den  gamla  väztplatsen.  S&  trifves  nu- 
mera  den  europeiska  formen  af  lärkträdet  icke  fuUkomligt  hos 
oss,  da  deremot  dess  Sibiriska  form  lämpar  sig  synnerligen 
väl  för  vära  fcrhällanden.  Den  Europeiska  formen  mognar 
äfven  i  södra  Finland  sina  ärsskott  ganska  sent,  s&  att  dessa 
efter  ogynsamma  somrar  ofta  affrysa  under  kallare  vintrar,  d& 
deremot  den  sibiriska  formen  redan  tidigt  i  September  afslntat 
sin  växtlighet  och  fäller  barren,  samt  aldrig  lider  af  vinter- 
kölden.  Och  änd&  äro  dessa  tv&  former  väl  ej  att  betrakta 
som  skilda  arter.  Endast  en  obetydlig  olikhet  hos  kottame 
är  den  mest  i  ögonfallande  skilnaden,  ty  växtsättet  varierar 
s&  mycket  hos  hvardera  formema  att  sedan  jag  en  längre  tid 
odlat  dem  bägge  blandade  p&  samma  plats,  jag  endast  om  vä- 
ren  p&  kottarne  och  om  hosten  p&  barrfällningen,  kan  ätskilja 
den  Europeiska  frän  den  Sibiriska  samt  under  sommaren  dess- 
utom  derpä,  att  Lärkträdsmottet  (Tinea  laricinella)  häller  sig 
företrädesvis  tili  den  Sibiriska  formen. 

Den  omständighet  som  huf^udsakligen  anses  försvära 
införandet  af  främmande  träd  och  buskar  tili  nordliga  länder 
är  kölden  under  den  kalla  ärstiden,  ehuru  det  egentligen  är 
sommarens  korthet,  som  hindrar  de  ömt&ligare  arternas  är^ott 


215 

att  erhäUa  den  mognad  och  fasthet  de  skulle  hehöfva,  för  att 
motstä  den  uth&Uande  vinterköldens  infiytande.  Att  detta  äger 
sin  riktighet  har  m&ngen  erfarit  efter  införskrifning  böstetid  af 
ömt&ligare  träd  och  buskar  fr&n  utlandet,  i  det  de  ganska  v&l 
kunna  ntb&lla  den  första  vintem,  s&  kall  den  an  m&  vara,  eme- 
dan  de  hitkommit  med  &rskott,  mognade  i  sin  he  m  ort,  men  bort- 
frysa  följande  vinter,  den  de  g&tt  tili  mötes  med  ofdllkomligt 
mögen  ved.  Af  samma  orsak  har  jag  sett  v&r  vanliga  björk 
toppfrysa  rätt  ansenligt,  d&  den  vnzit  p&  8&  stärkt  gödslad  jord, 
att  toppskotten  ännu  varit  nära  nog  örtartade  vid  vintems  an- 
komst.  Växtgränsema  synas  st&  i  nära  samband  med  ett  lands 
medeltemperatur,  men  icke  är  medeltemperaturen  alltid  den  en- 
samt  bestämmande  faktom,  ty  d&  borde  t.  ex.  Island,  beläget 
emellan  Wasa  och  Ule&borgs  breddgrad,  ej  förete  bilden  af  en 
sä  trädlös,  naken  öken  säsom  den  na  gör,  och  ej  heller  sydli-  ^ 
gaste  Grönland,  vid  samma  breddgrad  som  Helsingfors,  vara 
i  afsaknad  af  hvarje  trädartad  växtform,  oaktadt  bäda  dessa 
orter  hafva  mycket  varmare  vintrar  an  södra  Finland.  Ehnru 
jag  nn  ytligt  berört  endast  nägra  fä  med  acklimatiseringsfrägan 
i  samband  stäende  omständigheter  torde  dock  af  det  som  sagte 
redan  framgä,  harn  vidlyftigt  stadiematerial  borde  samlas,  för 
att  litet  holst  kunna  träda  acklimatiseringsfrägan  in  pä  lifvet^ 
och  att  ett  vetande,  som  skulle  omfatta  alla  grenar  af  natur- 
kunskapen,  skulle  erfordras  for  att  ordna  detta,  sä  att  en,  oni  ocksä 
inskränkt  öfverblick,  künde  emäs.  I  saknad  af  allt  detta,  vill  jag 
för  irägans  behandling  utbedja  mig  tillätelsen  att  fk  framlägga 
nägot  af  den  obetydliga  erfarenhet  jag  tror  mig  som  växtodlare 
deri  vunnit,  i  förhoppning  att  en  sakenlig  diskussion  skall  fylla 
bristema  i  min  flyktiga  ftamställning  och  r&tta  feien  samt  firä- 
gan  föras  nägot  steg  närmare  sin  lösning,  sä  vidt  det  gäl- 
1er  vära  foreningssyften.  Af  det  föregäende  torde  äfven 
framgä,  att  jag  omfattar  den  äsigt  som  för£lktar  möjlig- 
beten  af  att  genom  lämpliga  ätgärder  kunna  yänja  en  vaxt 
att  trifyas  under  förhällandenf  som  ej  äro  för  arten  med  dess  nu- 
varande  natur  füllt  tjenliga,  eller  med  ett  ord,  tror  pä  möjlig- 
beten  af  väztacklimatisering,  och  jstöder  jag  denna  äsigt  icke 
allenast    pä  den  iakttagna  föränderligheten  hos  väztformema  i 


216 

allmänhet,  utan  äfven  pä  den  särskilda  erfarenhet  jag  gjort, 
att  enskilda  individer  visa  sig  äga  mycket  större  härdighet  mot 
köld  och  uthälligliet  i  allmänhet,  an  flertalet  af  samma  växt- 
art.  Den  växt  hos  hvilken  jag  först  iakttog  detta  var  Gupres- 
SOS  Lawsoniana,  som  i  Wiborg,  och'  jag  tror  £ör  visso  lika- 
ledes  i  heia  södra  Finland,  visat  sig  ganska  ömt&lig,  s&  att  den 
nästan  fdllkomUgt  nedfryser  hvarje  vinter  ooh  ifr&ga  om  frän 
utlandet  importerade  exemplar,  döfct  ut  vanligen  redan  efter 
första  vintem.  Men  tili  min  föryäning  fami  jag  att  ander 
det  de  flesta  ai  frö  här  nppdragna  Cnpressos  Lawsoniana  plan- 
tor  delvis  nedfröso  ander  vintem,  dels  helt  atdogo,  bibehöllo 
aig  n&gra  ezemplar  alldeles  oskadade  och  fortforo  att  väza  och 
lefva  atan  att  skadas  af  vinterkölden.  Sedermera  har  jag  haft 
tillfälle  att  göra  samma  iakttagelse  beträfFande  flera  andra  växt- 
»  arter.  Standern  synes  en  sädan  större  härdighet  vara  banden 
vid  nästan  alla  individer  af  en  viss  varietet.  I  allmänhet  ta- 
get äro  varieteter,  i  synnerhet  s&dana  som  kännetecknas  genom 
blad,  fUrgade  eller  fargtecknade  olika  mot  bladen  hos  den  rena 
arten,  att  anse  säsom  n&got  eller  mycket  ömt&ligare  an  indi- 
vider af  den  typiska  arten.  S&  är  den  för  sina  mörkrödbrana 
blad  i  atländska  parkanläggningar  mycket  värderade  afarten 
af  Betala  alba  sä  ömt&lig  för  köld,  att  jag  m&stat  alldeles  af- 
st&  frän  dess  odling  och  haft  högeligen  lost  att  betvifla  dess 
p&st&dda  härstamning  fr&n  vär  sä  härdiga  björk.  Deremot  är 
den  lefverbrunt  färgade  blodboken  betydligt  härdigare  an  dess 
arsprongsform,  Fagas  sylvatica,  den  hvitbrokiga  afarten  af  Tha- 
jopsis  dolabrata  alls  icke  ömt&lig  för  v&ra  vintrar  i  södra  Fin- 
land,  ehara  den  vanliga  arten  nästan  ärligen  affryser,  m&nga 
andra  liknande  fall  att  förtiga.  Jag  har  ander  en  följd  af  är 
särskildt  sysselsatt  mig  med  försök  att  odla  arter  af  coniferer, 
hvilka  jag  dels  med  ledning  af  klimatet  pä  deras  appgifna  ur- 
sprungliga  växtort,  dels  enligt  nppgifter  om  deras  härdighet 
vid  försöksodlingar  i  mellersta  Enropa,  trott  möjligen  kunna 
fortkomma  hos  oss,  men  funnit  plantoma  af  en  mängd  arter  vara 
alldeles  omöjliga  att  öfver  vintra  i  det  fria,  ehara  deras  natur- 
liga  växtplatser  appgifvits  säsom  sä  bögt  belägna,  att  vinter- 
temperataren    der    borde  nedgä  lika  lägt  som  i  södra  Finland. 


217 

S&  hafva  s&som  ett  &riga  plantor  utg&tt  nästan  totalt  under 
första  yintem,  huru  snörik  den  an  m&  varit,  följande:  Pinns 
annabalis  concolor,  nobilis,  excelsa,  canadensis,  Jeffrey,  Masso- 
niana,  Benthamiana,  lasiocarpa,  Pattoniana  och  apollinis;  men 
ooks&  hos  enskilda  individer  af  dessa  arter  har  en  viss  större 
motat&ndskraft  niot  kölden  knnnat  förm&rkas,  ehom  ioke  till- 
räcklig  att  h&Ua  exemplaret  vid  lif  en  längre  tid. 

Ömt&liga  hafVa  varit  Pinns  Nordmanniana,  pectinata,  ori- 
«ntalis;  Sitchensis,  Douglasii  Gapressns  Lawsoniana,  Gham»- 
oyparis,  NutksBnsis,  Gingkobiloba,  Juniperos  virginiana,  Taxus 
baccata  af  ntlftndsk  härkomst,  Thuja  orientalis,  och  är  det  lios 
•dessa,  halfthärdiga  curter,  den  större  och  mindre  individnella 
h&rdigheten  tydligast  kunnat  iakttagas.  Utom  v&ra  inhemska 
barrträd  hafva  följande  visat  sig  här  fnllkomligt  eller  n&gor- 
lunda  härdiga:  Pinus  balsamea,  Fraseri,  piohta,  alba,  Engel- 
manni,  nigra,  obovata,  Schvenkiana,  cembra,  contorta,  Laricio 
yar.  Austriaca,  Parryana,  pumilio,  rigida,  strobus,  Bauksiana^ 
Lariz  Europsea  och  Sibirica,  dahurica,  leptolepia  (s&som  ung 
nAgot  ömt&lig)  Juniperus  sabina,  Taxus  canadensis,  T.  baccata 
(af  Aländskt  Ursprung)  samt  Thuja  occidentalis  med  alla  dess 
varieteter.  Att  dessa  nu  uppräknade  coniferer  endast  utgöra 
en  del  af  m&nga  arter  som  ännu  borde  försökas,  likasom 
ook  de  h&r  försökta  artema  borde  kajo  pröfvas  äfven  af  an- 
dra  och  p&  andra  lokaler  b&de  tili  sin  härdighet  och  tili  möj- 
ligheten  af  acklimatisering,  faller  af  sig  sjelf.  De  af  mig  för- 
sökta artema  kunna  dock  redan  nu  gifva  en  Uten  vägledning. 
Bessutom  lemna  de  löfbärande  träden  och  buskame  ett  mjoket 
rikt  material  för  försök.  S&dana  hafVa  ocks&  i  ganska  stört 
antal  blifvit  profvade  af  mig,  och  &r  det  särdeles  bland  dessa 
jag  funnit  exempel  p&,  huru  unga  exemplar  kunna  vara  ytterst 
omt&liga,  ehuru  arten  är  nog  8&  härdig  vid  mera  forsigkom- 
men  &lder.  S&  t.  ex.  är  Spirsea  arisefolia,  s&som  ett  och  tv&- 
&rig  planta  mycket  ömt&lig  och  ganska  sv&r  att  öfvervintra, 
ehuru  den  som  tre&rig  öfvervintrar  godt  utan  n&gon  vinter- 
betäckning,  och  dock  har  jag  vid  uppdragandet  af  denna  art 
endast  haft  firauskt  frö  att  tillgä.  Att  orten  hvarest  fröet  skör- 
das,  i  vissa  fall  mycket   inverkar  p&  plantomas  härdighet,  har 


218 

jag  i  flere  fiall  iakttagit.  S&  t.  ex.  har  det  aldrig  lyckats  mig 
att  öfver  flere  yintrar  h&lla  vid  lif  plantor  af  den  annars  nog 
härdiga  baskarten  Philadelphus  coronarius,  gemenligen  kailad 
trädgärdschermm,  d&  plantoma  uppkommit  af  frö  skördadt  i 
Franrike.  Likasä  visa  sig  plantor  af  hästkastanj,  Aescnlns 
Hippocastanam,  d&  de  uppkommit  af  frukter  skördade  i  Fin- 
land  eller  norra  Bysaland,  betydligt  härdigare  an  plantor  efter 
Svenskt  utsäde,  och  de  af  Tyskt  aldra  ömtäligast.  Na  skulle 
följa  fr&gan:  huru  bör  sjelfva  ackjimatiseringen  utföras? 

Syaret  skulle  bli,  enligt  min  &sigt: 

Genom  att  taga  frö  af  de  härdigaat  befunna  individema 
och  bland  fröplantorna  efter  dessa  &ter  utvälja  de  härdigaste  ezem- 
plaren  för  vidare-fortplantning  pä  samma  satt,  intill  dess  arten  vi- 
sar  konstant  härdighet  och  trifsamhet  pä  sin  nya  växtlokal.  Det 
har  dock  visat  sig  inom  växtkulturen,  att  man  efter  frös&dd  icke 
allenaet  kan  erhälla  nya  varieteter,  med  moderplantan  olika 
egenskaper,  utan  ock  att  frön,  tagna  af  en  varietet,  vare  sig 
att  den  varieteten  utmärkande  egenskapen  best&r  i  en  form- 
förändring  eller  i  andra  frän  moderplantan  afvikande  egen- 
skaper,  gifva  säsom  afkomma  plantor  särdeles  benägna  att  &ter- 
gä  tili  ursprungliga  formen.  Sälunda  uts&ddes  vid  Landtbruks- 
akademins  experimentalfölt  i  Stockholm  i  en  l&ng  följd  af  &r 
endast  frön  sf  den  flikbladiga  björkvarieteteU)  vanligen  kailad 
Omäs  björk,  utan  att  bland  flere  tiotusental  plantor  en  enda 
med  flikiga  blad  erhölls,  förrän  helt  nyligen.  Vid  fortplant- 
ning  af  växter  modelst  sticklingar  och  afläggning,  fortplantas 
icke  allenast  moderexemplarets  alla  utmärkande  egenskaper 
ofbrändrade,  men  hafva  frön,  tagna  af  sticklings-  och  afläg- 
gare  plantor,  egenskapen  att  gifva  upphof  ät  plantor,  mera  be- 
nägna att  bibeh&lla  varietetsegenskapema  och  borde  denna  om- 
ständighet  noga  iakttagas  vid  hvarje  acklimatiseringsförsök, 
utom  det,  att  sticklings-  och  afläggareplantor  mycket  tidigare 
gifva  dugligt  frö  an  frösädda  exemplar,  att  ett  större  antal 
fröbärande^exemplar  af  en  viss  äsyftad  egenskap  künde  erh&llas 
och  mycken  tid  inbesparas.  Dessutöm  borde  försök  göras  att  mo- 
delst hybridisering  med  närbeslägtade  arter  af  känd  större  härdig- 
het, söka  minska  ömtäligheten  hos  de  för  acklimatisering  afsedda 


219 

forsöksväxterna.  Vidare  att  geoom  3rmpniDg  p&  härdiga  grund- 
stammar,  fä  utrönt,  hvilket  inflytande  grundstammen  kan  i  s&* 
dant  afseende  utöfva  pä  ympen  eller  ympen  pä  grundstammen. 

Att  ymp-  och  grundstam  hafva  en  förändrande  inver- 
kan  pä  hvarandra,  har  man  först.i  senare  tid  närmare  iakt- 
tagit,  ehuru  denna  omständighet  ocksä  är  alldeles  outredd  tili 
sin  natur  och  oraaker.  Inflytandet  af  grundstam  p&  ymp  och 
i  vissa  fall  tvärtom  yttrar  sig  icke  allenast  uti  form-  och  färg- 
förändringar  hos  vissa  växtdelar,  utan  ock  i  härdighet.  S&- 
lunda  har  min  erfarenhet  gifvit  vid  handen,  att  de  sä  vackra, 
dubbelblommande  varieteterna  af  Crateegus  oxyacantha,  hvilka 
vanligen  fortplantas  genom  ympning  p&  samma  art  och  da  äro 
ganska  ömt&liga  hos  oss,  blifya  temligen  härdiga  d&  de  ympas 
pä  grundstam  af  Cratasgus  sanguinea  eller  coccinea  Att  ackli- 
matiseringsförsök  utförda  i  ofvanantydda  riktning  och  med  led- 
ning  af  grundliga  studier  i  ämnet,  skulle  gifva  anledning  tili 
en  mängd  andra  försökssätt,  är  väl  att  antaga  som  sakert, 
men  af  det  jag  nu  aniört,  borde  äfven  tydligen  framgä,  att 
utom  traget  och  hängifvet  arbete,  en  läng  tidrymd  är  behöflig, 
innan  en  växt  kan  blifva  acklimatiserad,  och  att  derföre  sa- 
ken  kan  föras  knappast  ett  steg  framät  sin  praktiska  lösning, 
sä  länge  dessa  försok  anställas  af  privata  personer  och  de  pä 
skilda  orter  gjorda  försöken  utforas  utan  enhetlig  metod  och 
utan  samband  med  hvarandra.  En  menniskas  lifslängd  torde  i 
de  flesta  fall  vara  en  alldeles  for  kort  tidrymd  för  att  derun- 
der nägot  yäsentligt  skulle  kunna  uträttas. 

Att  i  vär  nord  försöka  acklimatisera  alla  slags  växter 
utan  ätskilnad,  och  ifrän  klimat  mycket  varmare  an  Finlands, 
är  och  fbrblir  nog  praktiskt  outförbart,  redan  för  den  obe- 
räkneliga  tidslängd  ett  sädant  arbete  skulle  erfordra,  men  myc- 
ket kan  och  bör  ändä  göras  för  att  hos  oss  införa  nya  och 
n3rttiga  växter,  hvilka  utan  synnerligen  stora  svärigheter  kunna 
förmäs  att  finna  trefnad  i  vär  nord,  bidraga  tili  förkofran  i 
vär  ekonomi  och  bereda  oss  trefnad,  men  allt  detta  fordrar 
mycket  arbete,  tid  ooh  vaket  intresse.  Bedan  danandet  af  för 
vär  nord  passande  härdiga,  värkligen  goda  och  värdefulla  äpple- 
och  päronvarieteter    kommer  att  taga  i  anspräk  ett  arbete  och 


220 

en  tidrymd,  bvaröfver  enskilda  personer  ej  gema  knnna  dispo- 
nera.  För  verkställandet  af  acklimatiseringsförsök  med  värde- 
folla  träd  och  busker  anser  jag  derföre  att  vid  hvarje  af  vftn 
med  statsmedel  anderstödda  trädgärdsanstalter  borde  inrättas 
ett  särskildt  experimentalfält,  hvarä  sä  väl  verkliga  acklimati- 
seringsförsök skulle  utföras,  som  ock  försök  med  allehanda  nja 
väztarter,  bvilkas  härdigbet  pä  fritt  land  k  respektive  lokaler 
ej  vore  tillfyllesgörande  utredd  ocb  bvilka  möjligen  änna  mi- 
ste göras  tili  förem&l  fbr  en  viss  grad  af  acklimatisering,  och 
dessntom  försök  med  skapandet  af  nya  dngliga  ocb  bärdiga 
varieteter  af  fraktträdy  ocb  bärbuskar. 

I  Helsingfors  ocb  Abo  finnas  redan  med  statsmedel  do- 
nerade  trädgärdsetablissementer  ocb  komma  säkerUgen  s&daoA 
att  i  nftrmaste  framtiden  bildas,  ifall  de  ej  redan  äro  i  gor- 
ning,  äfven  i  Tavastland,  Wiborg  ocb  Knopio,  d&  det  vü  ej 
dröjer  länge,  innan  Wasa  län  eller  Ule&borg  följer  ezemplet 
Vid  Fortsinstitutet  kande  kanske  ocksä  tillfälle  tili  acklimati- 
seringsförsök beredas. 

Men  för  att  framg&ng  af  dessa  nu  föreslagna  arbeten 
künde  vinnas,  anser  jag  oafvisligen  nödyändigt,  att  ä  alla  de 
olika  platserna  följes  en  gemensam,  noggrannt  och  grandligt 
öfvertänkt  och  ntarbetad  plan.  Sjefva  försöksarbetet  künde 
väl  lämpligast  verkställas  omedelbart  af  vederbörande  fore- 
st&ndare  för  anstaltema. 

.  En  redogörelse  för  arbetets  g&ng  vid  de  skilda  ezperi- 
mentalfälten  ocb  för  de  möjligen  redan  ynnna  resultaten,  borde 
ärligen  publiceras,  ocb  icke  b&llas  som  en  sluten  bok,  foralla 
dem  som  intressera  sig  för  dessa  slags  försök.  Det  &r  bögst 
troligt,  att  vid  Trädgärdsföreningen  i  Helsingfors  ocb  vid  sko- 
lan  ä  Käppis  mängen  värdefull  erfarenbet  ang&ende  väztarter- 
nas  härdigbet  &  respektive  orter  vnnnits,  men  de  ärliga  pubii- 
kationerna  frän  dessa  stallen  inskränka  sig  tili  en  redogörelse 
för  den  ekonomiska  ställningen.  Yidare  borde  arbetet  &  dessa 
nu  föreslagna  ezperimentalfält  stä  under  en  noggrann  och  sak- 
knnnig  inspektion,  ty  öfverlemnade  &t  sig  sjelfva,  finnes  In- 
gen garanti  för  att  de  ej  kunna  drabbas  af  samma  öde,  som 
tillintetgjort  tidigare  fbrsök  hos  oss  i  samma  syfbe. 


221 

De  Därmare  detaljema  af  dessa  försökBanstaliers  Organi- 
sation torde  väl  m&sta  anförtros  n&gra  kompetenta  och  för  sa- 
ken  intresserade  personer. 

Forstmästaren  Lindemans  skriftliga  yttrande  i  fr&gan  var 
af  följande  lydelse : 

Det  lämpligaste  sättet  att  anordna  försök  med  acklima- 
tisering  af  för  lokaliteten  främmande  träd  och  boskar  tror  jag 
vore  att  ät  härför'  intresserade  enskilda  personer  inom  olika 
delar  af  landet  lemna  mindre  bidrag  t.  ex.  200 — 500  mk  emot 
skyldighet  att  ftrligen  afgifva  berättelse  om  resultatet.  Pä  sä 
satt  skulle,  ifall  8  ä  10  personer  erhälla  djlika  anslag,  erfa- 
renhet  kunna  vinnas  med  en  mycket  ringa  kostnad.  Den  er- 
farenhet,  som  nu  redan  vunnits,  künde  tillika  insamlas  genom 
Porstföreningen.  Ett  ringa  bidrag  kan  äfven  jag  lemna,  d& 
jag  nägra  är  gjort  dylika  försök. 

Porstföreningens  skogsplantör  0,  Aronen  hade  öfvers&ndt 
ett  sä  ]ydande  andragande: 

Luulen  sopivaksi  että  samalle  alalle  istutettaisin  ulkolaisia 
ja  kotimaisia  puuntaimia,  ja  aivan  lähelle,  jotta  maa  olisi  sa- 
man  arvoista,  tehtäisiin  samanlainen  kylvökoe.  Koetus  olisi 
aloitettava  siten  että  samalla  kertaa  kun  kylvetään  puusie- 
meniä  pysyväiselle  paikalle  myöskin  kylvettäisiin  taimilavoihin, 
josta  Sitten  taimet  siirrettäisiin  metsään  edellä  kylvetyn  met- 
San  läheisyy teen .  Näistä  olisi  sitten  pidettävä  havannollista 
kirjanpitoa,  josta  selviäisi  kummatko  paremmin  onnistnvat,  ko- 
toisatko  vaiko  ulkolaiset  puulajit*),  ja  myöskin  onko  kylvö 
vaiko  istutns  edullisemp?,  vielä  selviäisi  siitä  mitkä  seikat  mi- 
täkin  lajia  on  vahingoittanut. 

Koe     kylvön    ja    istutuksen  käytäntööopano  kenties  voisi 
käydä  siten  että  Metsänhoito-yhdistys  antaisi  siemenet  mitä  sii- 
redor  hen  tarvitaan   ilman  maksutta    semmoisille    metsien  omistajille, 

joilla  olisi  täysin  luotettava    käsitys  metsänkylyöstä  ja  istutuk- 


*)  Eli  oikeimmin  ODnistuuko  ulkolaiset  puut  nun  hyyin  tai  missä 
suhteessa  kotimaisten  korralla.  Luonnon  järjestelmä  kyllä  itsest&ftn 
todistaa  kotimaisien  puitten  kasYUD. 

15 


222 

sestct;  joa  yhdistöksellä  ei  olisi  riittäväati  tiettynä  semmoisia 
henkilöltä  jotka  otfcaisivat  tehdäksensä  kysjrmyksessä  olevia  koe- 
tnksia  nun  voisi  Yhdistyksen  istattaja  tehdä  jonkunlaisia  koe- 
tuksia  ja  kylvöjä  omistajien  auostumakdella  semmoisissa  senduis  • 
sa  joissa  hänen  olisi  tilaisuas  pienillä  lisämatkustuksilla  tar- 
kastaa  kokeitten  kasvullisuutta.  ' 

Hr  Andersson  hade  iakttagit  att  äppelträd  och  lärkträd 
g&  bra  ännu  i  Maaninga.  Ocksä  stickelbärsbuskar  af  olika 
slag  hafva  lyckats  —  likas&  hagtomsbuskar,  favilka  redan  upp- 
n&tt  10  fots  höjd. 

Orföranden  anslöt  sig  tili  hvad  refin  anfört  i  frägan,  spe- 
cielt  derföre  att  denna  särskiljer  emellan  försök  och  acklima- 
tisering.  FramböU  att  acklimatiseringsförsök  redan  länge  gjorts 
i  Tyskland  och  Frankrike,  särskildt  Paris.  Visserligen  hade 
man  en  tid  ringaktat  dessa  försök,  men  fr&gan  har  na  nätt 
ett  annat  skede  och  künde  anses  vara  betryggad.  Ocks&  i 
Finland  har  man  försökt  kultivera  sydligare  trädslag.  I  s&dant 
afseende  böra  nämnas  Fiskars,  Fagervik  och  Svart&  bruk,  & 
hvilket  sistnämda  150  varie teter  af  äppelträdet  uppdragits. 
Tillochmed  i  Kittilä  och  Enare  hafva  intressanta  fÖrsök  gjorts 
särskildt  med  odling  af  alpväxter  (pinus  montana)  af  forstmä- 
taren  Silen  och  befallningsman  Nordling.  P&  Evois  hafva  upp  - 
dragits  allehanda  olika  trädslag  samt  buskar.  Dervid  tyckes 
lärkträdsfrö  fr&n  Nykyrka  park  lemna  bätire  resultat  an  annor- 
städes  ifrän  anskaifadt.  Frö  tili  ekkulturna  äter  har  erhäl- 
lits  frän  Tavastland  och  Sordavala.  Ocksä  sydligare  trädslag 
hafva  försöksvis  odlats  säsom  pinus  maritima,  boken,  m.  €.,  men 
hafva  dessa  frusit  under  p&följande  vinter.  I  sammanhang 
härmed  torde  munkarnas  majskulturer  pä  Walamo  böra  om- 
nämnas. 

Hr  von  Julin  redogjorde  för  lärkträds  planteringar  som 
ntförts  p&  Fiskars  bruk  1835.  Dessa  hade  lyckats  särdelea 
bra  och  företedde  na  en  hög  och  rak  växtform.  Endast  p& 
en  stenig  backsluttning  hade  lärkträden  i  början  vantrifvits,  mea 
sedermera  dock  repat  sig.  Senare  hafva  s&väl  svarttall  som 
lärkträd  bilfvit  odlade  genom  sädd  och  plantering  med  fram- 
gäng    och    hafva    härför    tili  största  delen  användts  tyskt  frö. 


223 

Men    ocksä   frö    fr&n    Skottland    har  försöksvis  begagnats  och 
tyckas    plantor    fr&n    dylikt  frö  vara  härdigare  an  fr&n  tyskt. 
Pinus   balsamea,    afvenboken    och  almen  hafva  gätt  bra  hvar- 
eraot   boken    ej    fortgitt.      Af   tvänne  Thnjor,  som  uppdragits 
har  den  ena  utg&tt,  men  den  andra  frodas  bra.  —  Talaren  an- 
Bkg    att  de  försök,  som  gjorts  för  40  &r  sedan,  lyckats  bättre 
an    senare    utförda,   hvartill  orsaken  torde  böra  sökas  deri  att 
somrama  ej  mera  äro  s&  gynsamma  i  detta  afseende  som  förr. 
Hr  Barenius    anforde    att    särskilda   fi-ämmande  trädslag 
finnas  planterade  pä  Mostiala  s&väl  i  skogen  som  i  trädgärden 
Uti  skogen  hade  utplanterats  pichta,  cembra  och  lariic  —  hvar- 
vid  den  sibiriska  i  alle  visat  sig  härdigare  an  den  enropeiska. 
Uti  trädgärden   och  parken  &ter  hade  pinus  strobns  och  balsa- 
mea m.  fl.  uppdragits,    men   tyckas    dessa    ej  vara  sä.  härdiga 
som  t.  ex.  pichta   och  cembra.  —  I  Ule&borg  hade  tal.  obser- 
verat  att  en    mängd    olika   trädslag    utplanterats  p&  villorna  i 
stadens  närhet  —  ek,  lönn,  lind,  alm  m.  fi.     Särskildt  kan  as- 
sessor    Westerlunds    villal  omnämnas  i  detta    afseende,  ity  att 
der  skola    förekomma   50 — 60  olika  arter  främmande  träd  och 
buskar.     Fä    begrafningsplatsen    och    invid  kyrkan  växa  lärk- 
träd  säväl  sibiriska    som  enropeiska  och  är  det  sibiriska  lärk- 
trädets  större   härdighet  och  tili  följd  deraf  bättre  växt  allde- 
les  päfallande.      Enstaka    exemplar   af   pinos  cembra  i  Kajana 
och  Faldamo  utvisa  äfven  att  klimatet  icke  satter  hinder  i  va- 
gen för  detta  trädslags  fortkomst  i  norden.     Da  sälunda  enligt 
hvad  särskilda  talare  upplyst,  plan terin gar  af  isynnerhet  lärk- 
träd  men    äfven    andra    främmande  trädslag  och  buskar  finnas 
sedan    tiotal    är    utförda    i  olika  delar  af  landet,  framhöU  tal. 
önskligheten    af   att  Forstföreningen  ville  föranstalta  ett  slags 
enqvete  för  utforskande  af  tidigare  kulturer  och  huru  dessa  ut- 
fallit,    enär    en  s&dan  otvifvelaktigt  blefve  i  mänga  afseenden 
upplysande.     Enligb  hvad  tal.  hade  sig  bekant  fanns  ocksä  en 
början    härtill  i  de    omfattande  anteckningar  lektor  Eurnhjelm 
p&  Evois    gjort    i    detta    afseende,    hvarföre    önskligt   vore  att 
dessa    matte  bekantgöras.     För    utrönande  af  de  olika  trädsla- 
gens    härdighet   och  lämplighet  i  skogame  ans&g  tal.  att  plan- 
mässiga    kulturförsök  borde  om  ock  i  mindre  skala  utföras  s&- 


224 

väl  i  särskilda  revier  som  i  boställs  skogar  och  dervid  äfven 
ek,  lind,  alm,  lönn  m.  fl.  trädslag  komma  tili  användning. 
Dessa  f  örsök  borde  s&som  sagdt  utföras  efler  bestämd  plan  och 
refiultaten  i  framtiden  publiceras.  För  att  göra  försöken  mera 
fruktbringande  och  oberoende  af  den  växlande  personalen,  vore 
det  nödigt  att  noggranna  anteckningar  fördes  s&väl  vid  kultu-. 
remas  utförande  som  tid  efter  annan  angäende  deras  utveck- 
ling  m.  m. 

Hr  Äminoff  hade  funnit  lindar  p&  en  holme  i  Melavesi 
25  kilometer  NO  irka  Kuopio,  der  de  trifTits  väl.  Hade  sjeff 
gjort  försök  endast  med  pichta  odling.  Ans&g  att  plantförsäl- 
jare  borde  kunna  gifva  upplysningar  om  utländska  buskv&xters 
spridning  i  landet. 

Hr  Lagerhlad  npplyste  att  han  sett  en  3  alnar  hög  ek 
väza  i  skyddet  af  ett  plank  i  Tome&.  Trodde  att  belt  ovän- 
tade  resultat  künde  vinnas  af  acklimatiseringsforsökena,  hvadan 
s&dana  borde  göras  pä  statens  bekostnad  säyäl  i  kronoskogama 
som  &  boställena  och  efter  en  bestämd  plan.  Försöksstationen 
skulle  skötas  af  forstmästaren. 

Hr  Harlin  ville  betona  att  endast  lärkträd,  cembra,  tall 
och  pichta  künde  ifr&gakomma  vid  försök  inom  kronoskog  och 
p&  mindre  arealer. 

Ordföranden  uttalade  önskvärdheten  af  att  acklimatiserings- 
försökena  skulle  göras  s&väl  i  enskilda  som  kronans  skogar  och 
att  stats  Subvention  för  ändam&let  skulle  beviljas. 

Hr    Boremus  framhöU   att  försökena  mera  borde  omfatta 

trfislag    an  buskar  och  verst&llas  i  skilda  trakter  af  kronosko- 

garnama,  säsom  t.  €x.  i  Pällilä,  Orihvesi,  Loppis  m.  fl.  revier, 

men  tili  en  början  i  liten  skala,  p&  det  kunskap  om  deras  här- 

dighet  i  olika  delar  af  landet  skulle  vinnas,  med  anledning  hvaraf 

Ordföranden  föreslog  att  Forstföreningen  skulle  reqvirera 
frö  af  olika  slag  och  sprida  deraf  tili  skilda  delar  af  landet 

Hr  Lagerhlad  ans&g  att  försökena  borde  hufvudsakligast 
göras  &  kronojordar  och  mindre  i  enskilda,  enär  dessa  kunna 
öfverg&  i  annan  band,  och  den  eventualiteten  d&  inträffa  att 
den  nya  innehafvaren  ej  skulle  &dalägga  samma  intresse  för 
försökena  som  den  föreg&ende. 


225 

Friherre   E,    Wrede  omnämnde  att  planteringar   af  Sib. 
lärkträd,    cembratallar   och  silfvergranar   verkstälts   i  krön  ans 
skogar,  der  medel  för  ändam&let  beviljats.     Hoppades  att  kal- 
turer    allt  vidare   finge   göras  i  kronoskogarna  och   att  anslag 
härför  skulle  tilldelas.     I  sammanhang  härmed  upplyste 

Ordf.  att  6000  mark  beviljats  för  lärkträdskaltarer  inom 
skilda  delar  af  landet. 

Hr  Lagerblad  attalade  den  äsigt  att  acklimatiserings  för- 
sök  borde  göras  med  alla  möjliga  trädslag  —  ej  endast  lärk- 
träd,  pichta  och  cembra.  Trädslag  funnos,  om  hvilka  vi  ej 
ägde  n&gon  kännedom,  men  hvilka  m&hända  knnde  blifva  tili 
stör  nytta  i  framtiden,  hvartill 

Friherre  E.  Wrede  invände  att  endast  praktiskt  använd- 
bara  trädslag  härvid  borde  ifrägakomma. 

Hr  Äminoff  biträdde  Priherre  Wrede  och  föreslog  att 
fbrsökena  skulle  utföras  i  sammanhang  med  första  fr&gans 
skogshushällningsförslag. 

Hr  von  Julin  understödde  hr  Borenius  beträffande  plan- 
mässighet  vid  försöken. 

Ordf.  trodde  att  det  skulle  blifva  sv&rt  att  fä  tili  stand 
acklimatiseringsförsök  inom  kronoskogarna,  hvartill 

Hr  Borenius  genmälde  att  ForstfÖreningen  ja  künde  at- 
arbeta  en  plan  för  dessa  försök. 

Ordf,  vidböU  dock  att  försökena  endast  genom  enskilda 
personer  hade  nägon  utsigt  att  lyckas.  Ans&g  att  Föreningen 
borde  förena  sig  med  ref.  beträifande  försöks  utförande  inom 
trädg&rds  anstalter. 

Mötet  uttalar  sig  i  främsta  rummet  för  öhkvärdheten  deraf 
att  planmässiga  försök  med  acklimatisätion  af  olika  trädslag 
matte  i  mindre  skala  utföras  säväl  d  militiestatens  och  öfriga  ho- 
Ställen  som  ocksä  pä  derför  lämpliga  stallen  inom  kronans  sko- 
gar  %  olika  trakter  af  landet.  Dessutom  förenar  sig  mötet  uti 
referentena  försldg  att  vid  de  af  staten  understödda  trädgärds* 
anstalter  inom  landet  verkliga  acklimatiseringsförsök  och  försök 
med  olika  växtarter,  hviUcas  Mrdighet  ännu  ej  är  utredd,  borde 
komma  tili  utförande. 


226 

P&  förslag  af  ordf.  skulle  afakrift  af  hr  Niklanders  referat 
samt  skrifvelse  med  anMilan  om  undersökniog  af  fr&gan  af- 
sändas  tili  Sällskapet  pro  fauna  et  fiora  fennica. 

ütskottet  för  uppgörande  af  förslag  tili  resolution  i  4:de 
frägan  hade  nu  sitt  arbete  färdigt,  hvadan  detsamma  npplästes 
och  var  af  följande  inneh&ll: 

j,§  1.  Vid  virkets  utstämpling,  som  bor  med  mößigaste 
noggrannhet  verkatällas,  shola,  derest  icke  annorlunda  förordnas, 
alla  stammar  som  vid  6  meters  höjd  frdn  roten  innehafva  minst 
25  cm:8  diameter  tili  försäljning  utmärkas,  hvarvid  hör  iakttcgas 
att  alla  iräd,  som  anses  lemna  sdgdugUg  vara  af  minst  4  meters 
lärtgd  och  22  cm:s  toppdiameter  beläggas  med  ett  stämpelmärke 
vid  brösthöjd  och  ett  vid  roten  ^  hvaremot  de  tili  ßrsdgning  oan- 
vändbara  eller  .vrakstammame'  utmärkas  med  tvd  stämplar  vid 
roten  och  tvd  vid  brösthöjd, 

2  §.  Köparen  skyldigkännes  fälla  hvarje  utstamplad  stam 
med  iakttagande  af  att  högre  stübbe  an  40  c.ms  icke  lemaas,  dock 
vare  forstmästaren  berättigad  att  pd  köparens  anhdllan  i  särsküda 
undantagsfall  tilldta  större  stubbhöjd, 

§  3,  Köparen  bträttigas  uttaga  virket  ända  tili  18  c:ms 
(=z  7  tums)  toppskärsdiameter  i  de  lättgder  han  för  godt  finnerj 
med  iakttagande  af  att  gröfre  toppskata  an  22  cm  icke  qvarleni- 
nas  %  skogen.  Dock  md  i  särsküda  faU  blocken  uttaga^  jemväl 
tili  mindre  toppskärsdiameter  an  tili  18  cm,  da  sddant  i  auk- 
Honskungörelsen  skildt  bör  hestämmas. 

§  4.  Stockens  kubikinnekdU  beräknas  sasom  cylinder  efter 
längd  och  toppskärsarean,  dock  med  iakttagande  af  att  för  läng- 
der  öfverskjutande  7  meter  detsamma  ökas  med  20  ®/o  samt  öf- 
verstigande  9  meter  med  25  "/(,. 

Block  sotn  i  längd  öfverstiga  10  meter  mätas  som  tvänne, 
hvaraf  rotstocken  vid  7  meters  längd. 

§  5.  Sdsom  fei  anses  endast  verklig  mjuk  i  trädet  in- 
trängd  röta,  hvilken  köparen  ä  det  utsläpade  virket  eger  ddaga- 
lägga  förmedelst  i  trädet  gjorda  inhuggnivgar  ända  Ulis  rötan 
upphör,  och  böra  inhuggningama  vara  gjorda  före  mätningen,  vid 
(ifventyr  att  sddant  virke  eljes  mätes  som  fidlgodt. 


227 

Äüa  andra  fei  $,s.  krakighet,  gvistighetf  kärnspricka  m,  m, 
herättiga  deremot  icke  köparen  tili  ndgra  afdrag. 

§  6.  Köparen  hör  upplägga  vtrket  sälunda  att  olika  träd- 
slag  icke  sammavblandas  och  ait  hvarfe  stocklängd  lägges  %  sküda 
staplar  vid  äfventyr  att  kortare  längder  annars  tnätaa  lika  med 
de  längre.  Jemväl  iakttages  att  aüt  det  förmedelat  tnhuggniitgar 
konstaterade  skadade  virket  upplägges  anfingen  skildt  för  sig  i 
enkla  rader  eller  ock  öfverst  d  virkesitaplame  sdvida  dessas  fel- 
akUgheier  vid  mätningen  önskas  hlifva  beaktade," 

Beträfifande  1  §  ans&g 

Hr  Timgren  att  2:ne  stämplar  vid  roten  voro  onödiga  för 
att  utmärka  vrakstock. 

Hr  Borenifis  förordade  en  rotstämpel  och  ^bleckning". 

Hr  Bosberg  äter  höll  pä  2:ne  rotstämplar. 

Hr  Aminoff  uttalade  den  äsigt  att  „alla^  träd  af  6  me- 
ters  och  25  centimeters  dimensioner  icke  behöfde  utstäinplas, 
enär  i  fall  växtkraft  varande  träd  af  minsta  dimensionen  der- 
igenom  ofta  blefve  utmärkta. 

Hr  Harlin  sade  sig  vara  förekommen  af  hr  AminoJOf. 

Friherre  C,  Wrede  betonade  att  ordet  „alla"  borde  qvarstÄ, 
emedan  köparen  i  motsatt  fall  hade  sv&rt  att  konstatera  hvad 
som  utstämplats  och  hvad  ej. 

Hr  Sallmen  biträdde  detta  attalande  ander  p&pekande  att 
andantag  i  vissa  fall  künde  göras,  blott  detta  vid  försäljnings 
tillfället  framhöUes.  Undersökningen  blefve  znindre  sv&r  i  s& 
fall.  Tvänne  personer  kann»  ja  desssatom  sällan  vara  ense 
om  rätta  orsaken  tili  att  en  stam  borttagits,  medan  en  annan 
qvarlemnats. 

Ordf,  erinrade  att  1859  &r8  instraktion  älägger  forste 
mädtaren  att  vid  atstämplingama  se  tili  att  fröträd  qvarlemnas 
0.  s.  V.  Standom  künde  beständet  vara  s&  jemnt  att  efter  ut- 
stämpling  af  „alla^  6  met  25  cm:s  stammar  inga  fröträd  qvar- 
blifva. 

Hr  Borenius  anslöt  sig  tili  atskottets  förslag  i  frägan. 

Hrr  Timgren  &  Lagerblad  deremot  tili  hr  AminofGs  äsigt. 


228 

Mötet  godkäade  1  §  med  den  förändring  dock  att  ordet 
„alla"  skulle  utbytas  mot  „s&dana". 

Vidkommaude  2  §  framhöll 

.Hr  Boremus  att  forstmännen  uti  Ijo.och  Ule&träsk  insp. 
distrikt  uttalat  sig  för  önskvärdheten  af  50  pennia  plikt  för 
qvarlemnande  af  högre  frisk  stubbe  an  den  bestämda. 

Hr  Äminoff  anforde  att  i  de  fall  d&  alltfbr  hög  stubbe 
qvarlemnats,  huggaren  blifvit  debiterad  för  virket,  bvaruti 

Hr  Timgren  instämde. 

Hr  Riddelin  föreslog  25  pennis  ersättning  för  hvarje  högre 
stubbe,  hvilken  summa 

Hr  Rosberg  ville  höja  tili  50  penni. 

Hr  Timgren  j:or  betviflade  att  en  pliktbestämning  hade 
utsigt  att  vinna  stadfästelse  &  högsta  ort. 

Hr  Aminoff  förordade  ocks&  ersättning  för  qvarlemnad 
alltfbr  bog  stubbe. 

Hr  Lagerhlad  genmälde  härtill  att  köparen  enligt  lag  bör 
godtgöra  all  skada. 

Vid  härefter  verkstäld  omröstning  godkändes  paragrafen. 

Likas&  godkände  mötet  de  &terst&ende  fyra  paragraferna. 

Enär  mötet  ej  ans&g  en  kritik  af  komit^betänkandet  i 
sin  helhet  nu  böra  ifr&gakomma,  8&  omfattade  resolutionen 
endast  de  hufviidpunkter,  som  vid  detta  möte  underkastats 
diskussion  och  hvilka  främst  borde  beaktas  vid  försäljning  per 
kub.  fot. 

Till  referentens  förslag  ang&ende  handräckningsmanskapets 
anskaffande  och  ersättande  vid  virkesutlevereringen  (parag.  17) 
anslöto  sig  hrr  Timgren  &  Bosberg,  hvaremot 

Frtherre  C.  Wrede  ans&g  det  vara  olämpligt  att  köparen 
bekostar  handtlangarena,  d&  desse  utgöras  af  skogsvaktare. 

Hr  Äminoff  genmälde  häremot  att  skogsvaktarena  yoro 
tili  för  skogens  bevakning  m.  m.,  men  ej  fbr  dylika  arbeten, 
som  oftast  utföras  utom  bevakningsomrädet. 

Referentens  förslag  godkändes, 

Ang&ende  förfaringssättet  med  vrak-  och  undertn&lig  stock 
föreslog 


231 

Friherre  E,   Wrede  att  rtS*^^**^  ^^^  ®y^' 

taga  hvarje  vrak-  och  underi  '^  ^  ogillas.    Är 

levereringsplatsen  —  hvaremo  *    ^  df in  bftsta 

Bef,    Biddelin    aos&g   att  -^  '^  ^  >  dock 

underm&liga  friska  stockar,  son  o       'l  %  .3  '^  ;!gf- 

8om   voro    12   fot   och   7  tum,  ^       %^        '^ 

haggningar  vid  upplagsplatsen  v 

Friherre  E,   Wrede  fr&ngick 

Mötet  godkände  referentens 
i  §  13  efter  erden  ,,bortfÖra  virke 
den  anvisade  upplagsplatsen". 

I    likhet    med    forstmännen   ut  ^«^n    Jle&träsk   insp. 

distrikt  uttalade  sig  ocksä  mötesdeltagarene  här  om  önskvärd- 
heten  af  att  stämplingarna  skulle  utforas.med  yxor,  som  taga 
ut  spftn,  äfvensom  att  diameterklafvar,  indelade  efter  meter- 
systemet  m&tte  genom  Porststyrelsen  anskafSäs  för  att  p&  re- 
spektiva  revier  fördelas. 

Diskussionen  afbröts  nu.  D&  densamma  efter  middagen 
kl.  6  &ter  p&börjades,  upptogs  ^ 

3:dje  frägan:  Är  en  dimensionslag  mot  afverkntng 
af  klenvirke  för  export  nyttig  och  genomförhar? 

Referenten  Direktor  Bhmqxnst  anforde  foljande: 

„Fr&gans  upptagande  pä  programmet  torde  härröra  af 
en  Petition  med  samma  syftem&l  vid  senaste  landtdag,  der  den 
dock  icke  bann  bebandlas. 

Som  bekant  har  s&grörelsen,  sedan  tiUg&ngen  af  groft 
s&gtimmer  blifvit  uttömd  i  de  privata  skogame,  begynt  an- 
vända  dylikt  virke  af  allt  klenare  dimensioner,  och  d&  l&ng- 
väga  flottning  af  s&dant  timmer  tili  följd  af  dess  hastiga  sjun- 
kande  är  ofördelaktig,  hafva  s&gar  blifvit  anlagda  i  det  iure 
af  landet  enkom  afsedda  för  dess  förarbetning. 

I  v&ra  fömämsta  vattendrag,  s&som  i  Kymmene  och  Kümo 
elfvar,  har  s&gstockens  dimensioner  &r  fr&n  &r  allt  mera  min- 
skats,  8&  att  det  öfvervägande  antalet  nu  mera  icke  best&r  af 
gröfre  timmer  an  8  tili  10  tum,  vid  dessa  vattendrags  k&ll- 
ti'akter   afverkas  s&gstock    af   ända  tül  6  och  7  tum  och  man 


228 

Mötet  go^J^eta  om  stammarne  i  en  flotta  äro  s&gstockar 
„alla*'  skuU^  Tillgängen  pä  bygguadstimmer  har  härigenom 
1  otrolig  grad  icke  allenast  p&  tasental  hemman,  ntan 
den  egentliga  skogabygden,  der  änna  för  20  &r  tillbaka 
Yäldiga  faroskogarna  ansägos  inneh&lla  outtömliga  förr&der 
af  groft  virke. 

Man  har  icke  atan  skäl  befarat,  att  denna  hejdlösa  af- 
verkning  förr  eller  senare  m&ste  leda  dertill  att  landets  export 
af  fi&gvaror,  som  dock  utgör  en  oersättlig  faktor  i  dess  eko- 
nomiska  lif,  m&ste  minskas  och  möjligen  nedgä  tili  en  obetjd- 
lighet  samt  att  en  nppkommande  brist  p&  byggnadstimmer  skall 
büfva  en  stör  kalamitet  för  erh&Uandet  af  billiga  hus  s&väl  tili 
boningar  som  för  landtbruks  och  annan  ekonomi.  D&  afverk- 
ningen  dessutom  utföres  p4  ett  förödande  satt  i  s&dana  medel- 
älders  barrskogar^  hvilka  i  framtiden  annars  skulle  lemna  rika 
skördar  af  dyrbart  timmer  virke,  s&  leder  denna  misshush&Uning 
dertill  att  i  de  privata  skogarna  icke  ens  mera  komma  att 
finnas  klentimmer,  utan  blott  ungskogar  och  bnskskogar  samt 
slutligen  kaRnarker  äterstä. 

En  lag  som  förbjüder  afverkniog  af  barrträd  för  afsalu 
eUer  export,  om  de  icke  h&lla  en  bestämd  minimitjocklek  pä 
viss  höjd  frän  roten,  har  ansetts  utgöra  ett  vigtigt,  verksamt 
och  lämpligt  medel  att]  motverka  allt  detta  onda.  Man  har 
förordat  att  äfven  i  värt  land  en  dimensionslag  liknande  den 
för  Norrbottens  län  &r  1874  och  för  Vesterbottens  län  1882 
utf&rdade  förordningen  tili  förekommande  af  öfverdrifven  af- 
verkning  ä  UQgskog  borde  införas.  I  s&dant  fall  skulle  &t- 
minstone  tillg&ngen  pä  klentimmer  blifva  betryggad,  har  man 
ansett.  Den  i  nyssnämnda  författningar  utsatta  minimaldimen- 
sionen,  tili  hvilken  timmerhygget  är  titl&tet  utan  skild  uteyning 
af  forstman,  är  som  bekant  en  diameter  af  8,4  verktum  vid 
16  fot  fr&n  roten. 

Hvad  sjelfva  hygget  af  klentimmer  tili  sägning  eller  för 
export  beträffar,  s&  kan  det  ej  bestridas  att  detsamma  1  vissa 
fall  leder  tili  de  nyssnämnda  för  skogarnes  fortbestand  skad- 
liga  eller  farliga  följdema.  Om  en  jordegare  uppl&ter  afverk- 
ningsrätt    tili    alla    träd,    som   fylla   en   viss  dimehsion,  i  sina 


231 

bästa  medel&lders  barrskogar,  sä  mäste  han  alltid  fr&n  sjn- 
punkten  af  en  god  och  fömuftig  skogsbush&llning  ogillas.  Ar 
han  af  ekonomiska  skäl  nödtvangen  att  afyttra  de  i  sin  bästa 
tillväxt  stäende  6  tili  10  tams  träden,  sä  borde  han  dock 
aldrig  göra  detta  annorlunda,  an  att  han  sjelf  verkställer  af- 
verkningen.  Jn  yngre  skogen  är,  desto  mera  skadlig  är  upp- 
lätandet  af  afverkniogsrätt,  och  i  de  flesta  fall  torde  de  pris 
som  betalas  för  klentimmerträden  ställa  sig  sä  lägt  att  det 
blefve  fördelaktigare  för  deras  egare  att  lata  dem  qvarstä  tills 
de  uppnätt  en  grofiek  af  ätminstone  9  tili  10  tum.  En  be- 
tydligt  minskad  tillgäng,  i  förening  med  ett  deraf  följande 
högre  pris  pä  byggnadstimmer  kommer  utan  tvifvel  att  fram- 
kalla  större  svärigheter  för  husbyggnaden  an  hittils  varit  fallet, 
i  synnerhet  för  den  fattigaste,  obesutna  befolkningen,  och  efter 
band  tvinga  tili  användandet  af  andra  byggnadsmaterialier  an 
tra,  säsom  lera,  tegel  och  sten.  Men  om  an  klentimmerhygget 
i  en  mängd  fall  Qtföres  pä  ett  oförsvarligt  sfttt,  är  detta  inga- 
londa  alltid  fallet,  och  om  jord^garene  fätt  känna  de  bittra 
följdema  af  misshushällning,  mäste  man  dock  hoppas  att  ska- 
dan  skall  göra  äfven  dem  visare. 

F'ör  en  ordnad  skogshnshällning,  vare  sig  säsom  trakt- 
huggning  eller  rationel  timmerblädning  är  möjligheten  att  kunna 
afyttra  klena  stammar  ett  nödvändigt  vilkor,  hvarföre  skoga- 
hushäUaren  med  längtan  emotser  den  lyckb'ga  tid,  da  detta 
skall  inträffa.  Man  kan  äfven  modelst  en  för  skogarne  nyttig 
hjelpgallring  frän  dessa  uttaga  träd  af  klenare  dimensioner  och 
klentimmerafverkningen  mäste  sälonda  jemväl  i  en  mäogd  fall 
tagas  i  försvar  säsom  ett  förnuftigt  och  berättigadt  hygge. 
*  Man  kan  ingalunda  anse  det  för  en  olycka,  om  tili  följd 
af  nya  satt  att  använda  trädens  virke  eller  förändrade  handels- 
konjnnktnrer  jordegaren  kan  £nna  köpare  tili  sioa  träd  redan 
vid  tidig  älder.  Da  största  hindret  och  svärigheten,  som  gör 
skogsmarkens  uthälliga  och  produktiva  anyändning  tili  skogs- 
brnk  af  den  enskilde  sä  mycket  mindre  lockande  an  odlings^ 
jordens  begagnande  tili  landtbruk,  just  ligger  deruti  att  skörden 
inträfFar  först  i  en  afiägsen  framtid,  sä  mäste  alla  omständig- 
heter   och  förhällanden,   hvilka  äro  egnade  att  förkorta  tiden 


232 

mellan   s&dden  och  skörden,  tvärtom  anses  gynsamma  och  för- 
delaktiga.     Da   man   kan  sälja  20-&rig  lärkträdsskog  tili  hum- 
melstör   s&som   i   England,   lexnnar   skogsmarken   ända  tili  100 
ganger  större  jordränta  an  da  man  liksom  i  Finland  m&ste  lata 
den  i  120  tili  160  &r  npptagas  af  samma  träd.    Vill  nian  ge- 
Dom  konstgjorda  medel,   säsom   medelst  lagbud,  sätta  en  dam 
mot  den  naturliga  utyecklingen  af  förh&llandena,  som  just  lig^er 
deruti   att  skogsprodukterna,   efterhand  och  i  den  mon  befolk- 
ningen  ökas,  kommonikationema  forbättras  och  handeln  utveck- 
las    erh&Ua    bättre    pris    och    afsättning,    kan    man   omöjligt   i 
längden    fk    en    sädan   dämm    att   motst&  den  natnrliga  ström- 
ningen  af  dessa  förhäUanden.    Hvad  derigenom  möjligen  sken- 
hart   kan  vinnas  p&  ett  satt,  förloras  dessntom  s4  mycket  mer 
p&   ett  annat.     Gm  i  ett  skogrikt  land  s&som  v&rt  all  ezport 
af  skogsprodukter  plötsligt  skulle   inställas,  blefve  följden  att 
dessa  skulle  falla  i  pris  ända  derhän,  att  de  endast  skulle  ut- 
göra   godtgörelse    för  pä  dem  nedlagdt  arbete    vid    deras  af- 
Terkning,   upparbetning   och  irakt,  men  jord'egaren  skulle  i  s&- 
dant   fall   erhälla  ingen   eller  pä  sin  höjd  en  mycket  lag  jord- 
ränta frän  sin  skogsmark.    Hau  skulle  med  samma  likgiltighet 
som    ännu   för  30   är   tillbaka  se  sin  värdelösa  skog  förstöras 
af  elden  för  att  erh&lla  litet  bättre  skogsbete.     De  klena  tim* 
merträden,    hvilkas    pris    nu   kan    uppgä  fr&n   60  penni  tili  2 
mark  per  stam,  skulle  äter  falla  tili  sin  förra  värdelöshet  och 
hemfalla  ät   svedjebruk  eller   katning.     I  sjelfva  verket  skulle 
landets  timmerförr&d   icke  komma  att  bestä  af  annat  an  klen> 
tiromer,    om   äfven  en  gräns  af  8^^  i  lilländan  blefve  bestämd 
tili  minimum  för  export. 

Deremot  skulle  den  uppfordran  att  icke  mera  bortsälj& 
eller  kata  ungskogar  af  barrtrad  d&  de  inneh&Ua  klentimmer- 
stammar,  som  inom  en  snar  framtid  kunna  försäljas  tili  lönande 
pris,  upphöra.  Den  kraftigaste  väckelsen  att  fr&n  dessa  skog- 
förödande  brukningssätt  öfvergä  tili  timmerskogsbruk.  som  just 
ligger  i  möjligheten  att  redan  tidigt  med  fördel  kunna  försälja 
klentimmerträd,  skulle  sälunda  motarbetas,  för  att  icke  tala 
om  de  ofantligt  stora  massor  af  klentimmerstammar  eller  luig- 
träd,   hvilka  nn  afverkas  tili  husbehof  för  vinnande  af  bränn- 


233 

ved,  gärdsely  stör  m.  m.,  men  tili  en  stör  del  enligt  all  sanno- 
likbet  komma  att  sparas  tili  afyttring,  sä  snart  de  kunna  be- 
tinga  sig  skäliga  pris.  Husbehofsafverkningen  kan  nemligen 
p&  de  allra  flesta  lägenheter  i  landet  tili  följd  af  dessas  stora 
skogsmarker  betydligt  iuskränkas  eller  tillfredsstäUas  med  värde- 
löst  material,  som  hittills  lemnats  oanvändt,  medan  de  bftttre 
barrträden  sparas  tili  försäljning. 

Medan  en  dimensionslag  s&lnnda  p&  sin  höjd  kan  tili  en 
viss  grad  blifva  en  regulator  för  förbmknlngen  af  timmer- 
förr&den  och  leda  tili  större  sparsamhet  vid  klena  timmerträds 
afverkning  för  export,  verkar  den  deremot  tillbakahäUande  p& 
det  vaknande  intresset  att  genom  unga  barrskogars  bevarande 
och  v&rd  fr&n  dessa  erh&lla  tidig  inkomst  medelst  försäljning 
af  klenare  timmer,  och  sälunda  förlamande  p&  Produktionen. 

En  s&dan  lag  skulle  vidare  utgöra  hinder  för  en  normal 
utveckling  af  prisema  p&  skogsprodukter  och  tendera  att  bibe- 
hälla  skogarna  i  värdelöshet,  medan  det  dock  endast  är  ett 
stigande  yärde  hos  skogen  som  gör  det  allt  mera  lönande  och 
lockande  för  jordegaren  att  göra  uppofiringar  fbr  dess  beva- 
rande  och  frambringande.  Den  motverkar  s&lunda  p&  skilda 
satt  vilkoren  for  och  möjligheten  af  ett  bättre  skogsbruk. 

Densamma  ställer  dessutom  hinder  för  en  produktiv  an- 
vändning  af  skogsmark  med  s&  ringa  bördighet  att  träden  icke 
der  x>ppn&  den  tiU  försäljniDg  tiU&tna  minimidimensionen,  hvil- 
ket  t.  ex.  är  fallet  med  tallmyrar,  skogbeyäxta  borg  och  i  ett 
r&tt  klimat  belägna  skogsmarker. 

En  dylik  lag  utgör  äfven  ett  betänkligt  ingrepp  i  jord- 
eganderätten  och  friheten,  n&gonting  hvartill  lagstiftningen  blott 
i  fullkomligt  oundvikliga  undantagsfall  bör  skrida. 

Sedan  komma  ännu  de  praktiska  sv&righetema  vid  dess 
genomförande :  nödvändigheten  att  anstälia  skilda  fiskaler,  ett 
sannolikt  slappt  handhafvande  af  en  s&dan  polis,  en  mängd 
icke  beifrade  öf^erträdelser  och  utgifter  som  l&ngt  mera  pro- 
duktivt  künde  användas  pä  förbättrandet  af  tillständet  i  etatens 
egna  skogar. 

Uppfattas  den  i  fräga  satta  fltgärden  säsom  afsedd  att 
betrygga   sägrörelsens  behof  af  rämaterial,  sä  är  den  en  pro- 


234 

tektion  för  denna  näring  pä  jordegarens  bekostnad,  d&  jord- 
räntan  derigenom  förminskas.  Det  m&ste  dock  i  fr&ga  sättas, 
huruvida  ätminstone  större  delen  af  landete  s&gegare  skalle 
anse  en  dimensionslag  nyttig,  d&  sägrörelsen  nästan  öfverallfc, 
om  man  blott  undantager  de  kronos&gtimmer  förarbe£ande  s&g- 
verken  i  nordliga  Ule&borgs  län,  redan  nu  äro  faänvisade  att 
antingen  s&ga  jemväl  en  myckenhet  klentimmer  eller  att  för 
en  längre  tid  i  betydlig  grad  minska  sin  tillverkning.  S&  bögt 
an  trävaroexportens  betydelse  i  v&rt  lands  ekonomi  af  mig 
appskattas,  ocb  sä  önskvärdt  det  an  vore  att  densamma  &t- 
minstone  m&tte  bibehällas  oförminskad,  tror  jag  dock  att  en 
dimensionslag  är  rätta  niedlet  att  em&  detta  syftem&l.  Enligt 
ett  yttrande  af  en  bland  Sveriges  mest  iramst&ende  s&gegare 
hr  Astrup,  vid  hvars  af  mig  kända  Skutskärs  s&g  vid  Gefle, 
det  kanske  största  s&gverket  i  norden,  ännu  för  n&gra  &r  sedan 
öfverhafvudtaget  användes  groft  s&gtimmer,  —  skulle  man 
alltmera  for  de  flesta  tekniska  ändamäL,  der  endast  groft  virke 
fbrr  ana&gs  fylla  behofvet,  numera  börjat  använda  sädant  af 
klenare  dimensioner,  ocb  vore  detta  enligt  bans  äsigt  icke  att 
beklaga  utan  tvärtom,  d&  ett  förkortande  af  den  i  allmänhet 
sä.  länga  omloppstiden  för  jordegarene  leder  tili  tidigare  skördar 
ocb  bögre  jordränta.  Eburu  detta  uttalande  on ekligen  är  rig- 
tigt,  kan  dock  ej  bestridas  att  de  breda  sägvarorna  miost  äro 
utsatta  för  konkurrens,  lättast  äro  säljbara  och  betinga  de 
högsta  prisen,  bvarföre  det  säkert  läge  i  träexportens  intresse, 
om  landets  ätminstone  större  jordegare  skulle  vinulägga  sig 
om  en  äfven  framtidens  behof  konsidererande,  uthällig  afverk- 
ning  af  det  gröfre  timmer  som  ännu  finnes  qvar,  liksom  det 
är  sjel£Pallet  att  i  kronoskogarne  timmer  af  klenare  dimensioner 
blott  afverkas  der,  hvarest  detta  kan  eller  bör  ske  i  skogs- 
skötselns  intresse. 

Betraktas  ifrägavarande  förslag  äterigen  frän  synpunkten 
af  en  politi>ätgärd  för  betryggande  af  landets  eget  behof  af 
byggnadstimmer,  sä  är  den  i  icke  mindre  grad  ett  tväng  för 
jordegarene  och  for  trävaruexporten,  medan  deremot  all  inhemsk 
förbrukning,  hvilken  representerar  de  ojemförligt  största,  om 
an   icke  de  mest  värdefuUa    virkesmassoma,  oberörd  deraf  fär 


235 

fortsätta  sin  slösaktiga  afverkning.  Andra  liknaude  material 
förbrukande  iDdastrier,  s&som  t.  ex.  träroassefabrikatioDen,  bvars 
rämaterial  best&r  af  timmerämnesträd  af  gran,  och  hvilken  i 
ätministone  lika  hög  grad  verkar  förstörande  p&  framtidens  tim- 
merskogar,  blefve  deremot  berörd  af  en  dylik  lag. 

Man  torde  med  säkerhet  kanna  antaga  att  i  den  mon 
tillg&Dgen  pä  s&gtimmer  aftager,  andra  träförbrukande  Inda- 
Btrier,  s&som  träsliperier  med  flere,  allt  mera  skola  uppst&  och 
att  ezporten  af,  p&  efct  eller  annat  satt  förädlade,  skogsprodnk- 
ter  icke  skall  beböfva  undergä  n&gon  kännbar  roinskning.  Jag 
anser  det  dessutom  vara  mycket  sannolikt  att  eftei£rägan  p& 
props  tili  gruftimmer  med  flere  behof,  ved  tili  träsliperi  och 
cellalosafabrikation  samt  tili  träkol  i  en  kanske  icke  alltför 
afiägsen  framtid  skall  ntsträckas  tili  värt  land  i  l&ngt  större 
Skala  an  man  nu  ens  kan  ana  det  och  att,  blott  man  sörjer 
för  att  det  finnes  goda  yngre  skogar  an  sädana  med  groft  s&g- 
timmer, äfven  frän  dessa  skall  kunna  erhällas  betydande  in- 
komster  tili  landet. 

Likaledes  m&ste  man  antaga,  att  da  en  g&ng  frukterna 
af  kronoskogarnes  forstliga  behandling  börja  visa  sig,  endast 
dessa  skola  kunna  lemna  r&material  tili  en  mycket  stör  virkes- 
export. 

Men  huru  an  framtid  en  m&  gestalta  sig,  tror  jag  icke  att 
n&gra  sunda  och  nyttiga  resultat  i  n&gon  handelst  künde  ern&s 
af  en  dimensionslag.  Det  vore  blott  att  framkalla  konstlade 
förh&llanden,  af  hvilka  ingen  verklig  förbättring  af  landets 
skogsväsende  vore  att  förvänta. 

Tanken  p&  en  dylik  lag  hos  oss  är  hemtad  fr&n  det  Sve- 
nge  gifna  föredömet  eller  de  fömtnämnda  lagarna  för  Norr- 
bottens  och  Vesterbottens  län.  I  dessa  mest  skogrika  och  med 
vidsträckta  statsskogar  iörsedda  län  infördes  denna  probibitiva 
lagstiftning  tili  skydd  för  s&grörelsen  mot  det  hygge  af  sparrar, 
som  dragit  sig  dit  upp.  Efter  Norrbottenslagens  utfärdande 
vände  sig  detta  hygge  med  s&  mycket  större  fart  tili  Vester- 
bottens län  och  väckte  äfven  der  en  liknande  rörelse  i  opi- 
nionen,  hvilket  hade  tili  p&följd  landstingets  p&yrkande  att 
samma  lag  skulle  införas  äfven  der. 


236 

Sävidt  jag  kunnat  erfara  af  sakkooniga  personers  jtt^ 
randen,  hafva  dessa  lagar  icke  varit  af  nämnvärd  nytta.  I>e 
ogillas  isynnerhet  af  jordegare  och  forstmän  p&  samma  gnmder 
som  af  xnig  blifvit  framh&llna;  och  konna  icke  framh&ilas  8&- 
som  exempel,  värda  att  efterfoljas. 

I  Norge,  der  i  äldre  tid  ezisterade  fprbud  att  för  export 
hngga  s.  k.  undermälstimmer,  upphäfdes  denna  lag  redan  är 
1795.  I  de  ären  1849,  1859  och  1874  tillsatta  särskilda  skogs- 
kommissionerna  har  bland  andra  tänkbara  medel  att  motverka 
skogssköfiingen  äfven  fr&gan  om  en  dimensionslag  blifvit  gnmd- 
ligt  undersökt  och  ompröfvad,  men  hvarje  g&ng  med  det  re- 
saltat  att  den  blifvit  förkastad.  Landets  mest  framst&ende  och 
äldste  forstmän  J.  B.  Barth  har  utförligt  i  sina  skrifter  arbetat 
emot  förslaget,  deruti  understödd  redan  p&  1850-talet  af  Mejdel 
och  efker&t  allmänt  af  landets  forstmän.  Emellertid  framstäldes 
&r  1890  af  forstmästaren  Scheen  ett  förslag  tili  dimensionslag 
med  minimum  af  6  meter  och  10  cm  (9  "^/^  aln  och  4  tum), 
hvilket  blifvit  med  stör  skicklighet  bemött  och  förkastadt  af 
Barth  i  senaste  bandet  af  norska  Forstföreningens  &rsbok  och 
i  ingen  händelse  torde  leda  tili  n&got  resultat.  En  minimi- 
dimension  af  4  tum  närmar  sig  i  sjelfva  verket  alltför  mycket 
sjelfva  gränsen  mellan  positiva  och  negativa  qvantiteter  för 
att  kunna  blifva  af  n&gon  positiv  betydelse. 

Er&gan'om  lämpligheten  af  dylika  lagar  berör  det  gamla 
kapitlet,  om  statens  ingripande  i  den  enskildas  hash&Uning 
kan  anses  öfverensstämmande  med  rättsprinciperna  och  om  detta 
kan  vara  nyttigt.  Denna  fräga,  som  alltjemt  änyo  framträder 
i  de  flesta  stater,  har  i  senaste  tid  blifvit  löst  bade  i  Sverige 
och  i  Byssland  modelst  tillämpning  af  restriktiva  och  reaktio- 
nära  principer. 

Säväl  rörande  skogslagstiftningen  i  allmänhet  som  för 
min  enskilda  nppfattning  af  detta  ämne  har  jag  utfbrligt  rede- 
gjort  i  ett  för  närmare  20  &r  sedan  utgifvet  arbete,  der  äfven 
frägan  om  dimensionslagen  blifvit  behandlad.  Oaktadt  de  v&ld- 
samma  och  mängenstädes  beklagliga  förändringar  v&ra  skogar 
sedan  dess  undergätt,  har  min  nppfattning  om  lagstiftningens 
förhällande   tili  desanima  icke  forändrats.     Det  är  fortfarande: 


237 

päyrka  icke  lagar,  som  inskränka  jordegendomens  frihet,  utan 
betrygga  landets  fortfarande  skogsbehof  genom  bibehdllande  och 
vdrdande  af  tiUräcküga  statsskogar.** 

Forstmästaren  Lindeman  hade  insändt  ett  sälydande  an* 
dragande: 

^En  dimensionslag  mot  afverkning  af  klenvirke  för  ez- 
port  är  säkert  ingalunda  nyttig,  utan  bögst  skadlig,  d&  ej 
allenast  en  ordnad  hosh&llnJng  ejkan  genomföras,  om  ej  äfven 
det  klenare  Tirket  har  värde,  och  aUmogen  dft  först  börjar  hus- 
h&lla  med  sin  skog  när  han  kan  sälja  virke  af  alla  slag,  utan 
äf^en  derfbr,  att  s&väl  inom  enskilta  som  inom  statsskogame 
förekommer  ett  mycket  stört  antal  dels  fullmogna,  dels  eldska- 
dade  eller  rötskadade  träd  af  klena  dimendioner,  hvilka,  d&  de 
haf^a  obetydlig  tillväzt  och  dels  torka,  dels  st&  tili  bind  er  fbr 
uppkommen  ungskog,  borde  borttagas.  En  dylik  lag  tror  jag 
derföre  skuUe  leda  ej  tili  hush&llning  med  skogen,  utan  tili 
skogsmisshush&llniug.** 

JMherre  C,  Wrede  uttalade  den  önskan  att  mötet  matte 
besvara  Ir&gan  med  nej,  emedan  talaren  ans&g  att  okunniga 
menniskor  skulle  tvingas  tili  lagöfvertrftdelser  genom  stiftande 
af  dylika  p&bud. 

Hr  Timgren  biträdde  talaren,  framh&llande  att  en  dimen- 
sionslag skulle  för  mycket  ingripa  uti  eganderätten,  hvaiforutom 
oGk8&  kontrollen  blefve  sv&r. 

Hr  Äminoff  förordar  ocks&  &&gans  besvarande  med  nej. 

Mötet  anslöt  sig  tili  de  af  referenten  uttalade  äsigtema 
och  besvarade  fr&gan  med  ett  enhälligt  nej. 

5:te  frägan:  Huru  borde  fr  an  forsttnsUtutet  ut- 
gäende  forstkonduktörer  lämpligast  sysselsättas,  för 
att  deras  fortbüdning  %  facket  sä  mycket  som  möjUgt 
matte  befrämjas? 

refererades  af  hr  Borenius  s&lunda: 

„Huru  an  den  forstliga  underyisningsfr&gan  loses  och 
hvart  ftn  undervisningen  förlägges  ftr  det  dock  otäokbart  att 
eleveme  Tid  läroverket  kunna  fl^  füll  praktik  i  all  den  verk- 
samhet,  som    sedermera    under   deras    tjenstetid    &ligger   dem. 

16 


238 

Porstinstdtatet  är  i  detta  afseende  ej  olikt  andra  larovork,  ty 
pä  alla  omräden  är  det  nödvändigt  att  efter  genom^^^^i^  sta- 
diekurs  söka  praktisk  utbildning  for  facket  Den  blüVande 
jordbrakaren,  ingeuiören,  landtmätaren,  Juristen  m.  fl.  kan  ej 
ntan  stört  men  underl&ta  detta.  I  synnerhet  är  dock  en  s&dan 
praktisk  förberedning  nödvändig  p&  forstmannabanan,  aliden- 
stnnd  de  forstliga  och  dem  nära  rörande  föriiällanden  äro  s^ 
vidt  skilda  i  olika  delar  af  landet.  I  andra  länder,  med  mera 
ntvecklad  skogshnsh&llning,  är  ocksä  en  s&dan  praktisk  kux» 
obligatoriskt  föreskiifven.  I  Prenasen  är  den  t.  ex.  2  krig  ock 
bor  omfEttta  en  minst  6  m&naders  „forster^-tid,  nnder  hvilkeo 
revierfbrvaltare-aspiranten  gor  tjenst  som  förster  nti  ett  bevak- 
ningsomr&de,  5  m&naders  revierskötsel,  4  mfinaders  sysselsatt- 
ning  med  indelningsarbeten  o.  s.  v.  Hos  oss  har  en  s&dan 
praktisk  förberedelse  icke  ansetts  nödig  eller  förh&llandena 
hafva  kanske  snarare  ej  tidigare  medgifvit  densamma.  Följden 
har  ocksä  varit  att  nyss  ntexaminerade  forstkondoktorer  £&tt 
sig  utan  ledning  arbeten  anförtrodda,  vid  hvilkas  utforande  de 
mer  eller  mindre  kommit  tili  korta.  Enhyar  torde  vi  m&sta 
medge  detta  om  vi  tänka  pä  v&r  första  forstmannatid  och  de 
synder  vi  fr&n  den  tiden  hafva  p&  y&rt  samvete.  Men  om.  det 
ocksä  m&hända  ej  varit  möjligt  att  tidigare  nppstäUa  fordran 
p&  en  praktisk  atbildningskors  efter  studiema  vid  läroverket, 
8&  äro  förh&llandena  dock  numera  sä  förändrade  att  denna 
fordran  ej  mera  bor  undanskjutas.  Det  gkr  ej  längre  an  att 
utan  förberedelse  ntsända  en  njss  examinerad  forstman  p&  in- 
delning  af  boställsskogar  eller  ntan  ledning  pä  ntlevererixig  af 
virke  m.  fl.  andra  maktp&liggande  arbeten ,  ntan  bör  den  nnge 
forstkondnktören  först  genom  praktisk  verksamhet  nnder  andra 
erfames  ledning  skaffa  sig  dertill  nödiga  qvalifikationer. 

Emedan  fbrhällandena  i  södra  och  norra  Finland  &ro 
mycket  olika  borde  äfven  forstmanna-aspiranten  sättas  i  tillfalle 
att  praktisera  inom  hvardera  delarae  af  landet.  Lämpligast 
vore  m&hända  att  börja  den  praktiska  kursen  vid  s&dana  revier 
i  södra  eller  mellersta  Finland,  der  förh&llandena  möjli^ren  re> 
dan  till&ta  en  n&got  intensivare  hush&llDing  och  der  praktikan- 
ten  s&ledes  vore  i  tillfälle  att  mera  direkt  finna  tillämpning  af 


239 

de  vid  läroverket  förvärfvade  insigtema  i  skogshush&llningens 
teori  och  der  han  £nge  deltaga  i  skogskulturer,  utmärkande  af 
hyggen,  fröträdsställningar  m.  fl.  s&dana  arbeten,  jemte  det  hau 
under  forstmästarens  inseende  kande  sysselsättas  med  mätnings- 
och   indelningsarbeten   inom   dertill   lämpliga  delar  af  revieret 
Möjligen  kande  han  äfven  &tfö]ja  skogsinstruktör  eller  bost&lls- 
forstmästare.    Efter  t.  ex.  ett  ärs  praktik  i  södra  eller  mellersta 
Finland  borde  forstkonduktören  emellertid  förflyttas  tili  de  norra 
revieren  för  att  äfven  blifva  förtrogen  med  deraa  i  m&nga  af- 
Beenden  olika  forh&llanden.    Här  borde  han^likaledes  f&  deltaga 
i  alla  förefallande   arbeten,  säsom  virkesstämplingar  och  ntle- 
vereringar,  utsyningar,  torp-  och  nybyggessyner,  kansliarbeten 
vid  t.  ex.  rapporters  affattande  m.  m.^  men  naturligtvis  icke  p& 
egen  hand,  innan  han  dertül  har  nödig  erfarenhet,  utan  ander 
forstmästarens    ledning.     Sä    borde   han   t.   ex.    icke  genast  f& 
appträda  som  s&  att  säga  fijelfständig  utlevererare,  atan  kande 
han  först  närvara  sftsom  protokollist.     Härigenom  sknlle  äfven 
ntlevereringen   betydligt  nnderlättas  och  befrämjas,  alldenstond 
det  för  atlevereraren  har  sina  sy&righeter  att  b&de  fora  Proto- 
koll och  samtidigt  säväl  ge  akt  p&  mätningeu  som  bedöma  alla 
de  fei  och  brister  virket  p&st&s  innehafva.     Eör  protokollisten 
blefve  det  dock  tillräcklig  tid  öfrig  att  sig  tili  nytta  följa  med 
häraf  föranledda   andersökningar  och  öfverläggningar.     Under 
sommaren   kande    äter    praktikanten   deltaga  i  d&  förefallande 
syner   af  olika  slag,  virkestaxeringar,  ntstämplingar  m.  m.,  oaf- 
sedt  den  praktik  hvartill  möjligen  ntbrytande  skogseldar  kande 
föranleda. 

Kande  den  fr&n  institatet  atexaroinerade  forstkondaktören 
sysselsättas  i  den  riktning  jag  na  haft  äran  antyda,  blefve  hans 
praktiska  atbildning  i  facket  otvifvelaktigt  mera  allsidig  samt 
vida  bättre  befrämjad  an  härintills.  Antagligen  skall  man  dock 
invända  att  det  kommer  att  medfora  kostnader,  d&  forstkondak- 
töreme  svärligen  kanna  ateslutande  p&  egen  bekostnad  appe- 
häUa  sig  vid  revieren.  Detta  torde  icke  kanna  fömekas,  ty 
om  ocksä  t.  ex.  den  ange  jaristen  äfven  sjelf  £kr  bekosta  sin 
praktiska  atbildning,  sä  är  han  dock  ej  nödsakad  företaga  sä 
l&nga  och  kostsam  ma  resor  som  forstmannen ,  oafsedt  att  den 


240 

förre  under  senare  delen  af  sin  praktiska  kurs  är  i  till&Ue  att 
sjelf  skaffa  sig  inkomster.  För  den  unge  forstmannen  är  detta 
deremot  möjligt  endast  i  ringa  grad.  Önskligt  vore  derför  att 
den  fr&n  forstinstitutet  utexaminerade  konduktören  finge  under 
de  tv&  första  ären  &tnjata  Stipendium  for  sin  praktiska  utbild- 
ning.  De  utgifter  statsverket  derigenom  finge  vidkännas  blefre 
otvifvelaktigt  i  framtiden  bade  direkt  och  indirekt  ersatta.'' 

Forstmäst,    Lindemans   insända    yttrande    var   af  foljande 
lydelse : 

„De  frän  fol^stinsti tutet  utgäende  forstkonduktörer  hafra 
vanligen  tili  först  erhällit  skogsindelnings-  och  andra  liknande 
arbeten,  men  deremot  hafva  de,  som  jag  tror,  ganska  litet 
varit  sysseisatte  säsom  biträden  hos  äldre  forstmän,  hvilket 
dock  vore  bögst  nödvändigt  för  att  de  ej  skola  behöfva  komma 
i  tjenstgöring  utan  all  erfarenhet,  ty  s&  simpel  som  t.  ex. 
mängen  tycker  att  en  virkesutleverering  är,  fordras  dock  er&- 
renhet  för  att  kunna  ordna  afverkningen,  hälla  styr  pä  bundra- 
tals  arbetare  och  vid  virkesuppmätningen  veta  hvad  och  hnm 
mycket  skall  afdragas  för  röta  och  andra  skador.  Genom  oer- 
farenhet  kommer  den  unge  forstmannen  att  antingen  onödi^vis 
trakassera  köparen  eller  ock  fär  kronan  förlust.  Jag  skulle 
dcrföre  föreslä  att  yngre  forstkonduktörer  blefve  anstälda  vid 
s&dana  revier,  hvarifr&n  det  är  afsättning  pä  olika  slags  virke, 
och  hvarifr&n  större  virkesutlevereringar  förefalla.** 

Hr  Riddelin  ansäg  att  forstkonduktöreme  ocksä  borde 
n&gon  tid  f&  vistas  vid  en  säginrättning  för  att  lära  känna 
hurudant  virke  af  en  stock  utfaller  —  hvaruti 

Referenten  instämde. 

Hr  Timgren  biträdde  referenten  och  ansäg  stipendier  blifva 
nödvändiga. 

Hr  Lagerhlad  instämde  ocksä  häri,  tilläggande  att  forst- 
konduktöreme, för  den  händelse  de  erhöUe  stipendier,  ocksä 
borde  redogöra  för  sina  arbeten  och  iakttagelser. 

Referenten  upplyste  härtill  att  i  Preussen  forsteleveme 
böra  föra  dagbok  under  sin  praktiska  utbildningsperiod. 

Früierre  E,  Wrede  framhöU  nödvändigheten  af  att  forst- 
konduktöreme  finge  praktisera  säväl  i  södra  som  norra  delen 


241 

af  landet.  Egeniligen  borde  de  först  f&  vistas  i  norden,  för 
att  vidga  sin  S3mkrets  och  derigenom  blifva  mera  förberedda 
Cor  arbeten  af  mera  intensiv  natar  i  södra  delen,  men  n&gon 
stipulation  i  detta  afseende  vore  dock  ej  behöflig,  ty  största 
vigten  ligger  ju  ej  deri.  Genom  att  ntftLrda  förordnanden  &t 
en  konduktör  €ill  olika  trakter  af  landet  planmässigt  künde 
Forststyrelsen  härvid  inverka  mycket.  Hvad  Stipendierna  vid- 
komme,  s&  vore  dessa  beaktansvärda,  men  d&  detta  tillika 
innebure  att  endast  ett  f&tal  künde  &tnjata  s&dana,  torde  väl 
forstkonduktöreme  i  detta  afseende  böra  likställas  med  unga 
jurister,  som  sjelfve  f&  bekosta  sin  prak£ik.  Och  att  v&ra  forst- 
konduktörer  först  arbela  under  ledning  af  en  erfamare  forstman 
ans&g  tal.  vara  nödvändigt,  särskildt  med  f^stadt  afseende  & 
den  föräldrade  insfruktionen.  Tiden  künde  tal.  dock  ej  be- 
stämma  sig  för. 

Bef.  äter  förordade  först  en  vistelse  i  södra  delen  af  lan- 
det, der  verklig  skogshush&Uning  künde  ifrägakomma.  HöU 
dock  ej  bestämt  p&  söder  eller  norr.  — 

Ordf.  päpekade  att  stipendier  ännu  1882  ntgifvits  &t  3 
af  de  skickligaste  utdimitterade  eleveme,  men  att  dessa  sti- 
pendier sedermera  indragits.  Tilloppet  af  elever  hade  numera 
varit  ganska  stört,  men  sä  godt  som  alla  bade  fätt  arbeten, 
och  s&  länge  det  funnes  sysselsättning  for  dem,  vore  stipendier 
onödiga. 

Hr  Boreniua  meddelade  upplysningsvis  att  indragningen 
af  stipendiema  berott  p&  misstag. 

Hr  Riddelin  ans&g  att  stipendier  borde  utgifvas  endast 
&t  s&dana  forstkonduktörer,  som  ej  fött  arbeten. 

Ordf.  genmälde  att  de  ntexaminerade  forstkonduktörema 
vanligen  genast  f&tt  arbete  och  vore  det  af  vigt  att  de  ej  be- 
höfde  vänta  länge  p&  sysselsättning,  utan  s&dant  genast  skulle 
anskaffas  pä  satt  eller  annat  s&som  fallet  är  t.  ez.  i  Sverige, 
der  extra  jägmästare  placeras  p&  revieren  eller  ocksä  utsändas 
pä  ströförrättningar.  Skogstazation  exempelvis  skulle  väl  egna 
sig  härför  och  vara  särdeles  utbildande,  likasä  arbeten  vid  bo- 
Btällena.  Att  unga  forstman  n&gon  tid  vistades  hos  äldre  och 
erfama  forstmästare    s&väl  i  norra  som   södra  delen  af  landet 


242 

ansäg  tal.  vara  nyttigt  för  deras  praktiska  utbildnin^.  Aflö- 
ningen  skulle  härför  utgä.  efter  resereglementet.  En  obli^toriak 
ty&&rig  kurs  vore  i  detta  afseende  dock  ej  nodvändig.  Antalet 
inträdessökande  tili  Evois  skulle  betydligt  nedg&  ifall  en  sädan 
fbrlängning  blefve  genomförd.  Ville  dessufcom  betona  att  en 
utexaminerad  forstkonduktör  bör  vara  legitimerad  och  genast 
kunna  utföra  sjelfständigt  arbete. 

Ref.  Barenius  genmälde  härtill  att  f orstkonduk torer ne  nog 
vore  ibllt  qvalificerade  för  forstmästaregörom&l,  men  att  de  borde 
praktisera'minst  ty&  &r  förr  an  n&got  sjelfständigt  arbete,  ät- 
minstone  af  större  omf&ng,  skulle  dem  anförtros. 

Hr  Timgren  framhöll  forstelevernas  praktiska  utbildning 
s&som  bristfällig,  hvarföre  det  vore  nödvändigt  att  de  forst 
skulle  arbeta  under  ledning,  men  att  de  finge  räkna  tjenste&r, 
dock  efter  aflagd  ed,  uti  hvilket  sistnämnda  uttalande 

Bef,  instämde,  framhällande  tillika  önskvärdheten  af  att 
förordnanden  tili  biträde  &t  forstmästarene  emot  aflöning  skulle 
gifvas  ät  forstkonduktöreme,  men  att  de  i  hufvudsak  liksom 
andra  unge  man  sjelfve  finge  bekosta  sin  praktiska  ander- 
visning. 

Hr  Timgren  j:or  delade  samma  &sigt  och  föreslog  tiden 
tili  ett  &r. 

Hr  Biddtlin  ans&g  tiden  ej  kunna  bestämmas.  1  &r  vore 
dock  otillräckligt. 

Hr  Lagerblad,  som  ocksä  delade  den  äsigt  att  praktik 
vore  nödvändigt,  förordade  2  är. 

Ordf.  päpekade  att  praktik  ocksä  vid  Eorstsiyrelsen  vore 
nodvändig  och  önskvärd,  blott  tillfälle  dertill  g&fves  —  hop- 
pades  att  Forststyrelsen  skulle  ^ta  afseende  vid  här  uttalade 
synpunkter  och  skaffa  forstkonduktöreme  arbeten  p&  revier  sä- 
som  biträden  &t  forstmästarene. 

Pöljande  förslag  tili  resolution  utarbetades  nu: 

Mötet  unser,  att  de  frän  forstinsUtutet  utexaminerade  forst- 
kanduktöremes  utbildning  i  fachet  borde  befrämjas  genom  prak- 
tiska sysselsättningar  under  äldre  erfame  forstmäns  ledning  i 
oUka  delar  af  landet  under  en  Od  af  t  ex.  2  är  och  uttaksr  den 


243 

förhoppninQf  att  Forsistyrelsen  vid  meddelande  af  ßrordnanden 
matte  fästa  afseende  härvid, 

Friherre  E.  Wrede  ans&g  att  tidsbestämningen  2  &r  borde 
bortfalla,  hvartill 

Ref,  invände  att  i  s&  fall  den  praktiska  knrsen  kunde 
anses  tillfylles  gjord  med  n&gra  m&Baders  vistelse  i  norr  ooh 
likas&  i  söder  —  höll  för  öfrigt  ej  p&  just  tv&  &r. 

Hr  SaXlmen  framhöU  att  understundom  en  mängd  forst- 
konduktörer  behöfdes  tili  särskilda  storre  arbeten  och  knnde 
det  bända  att  tillräckligt  m&nga  ej  d&  skulle  8t&  tili  Forst- 
styrelsens  disposition.  Ans&g  forty  att  tidsbestämningen  borde 
bortfalla. 

Yid  verkstäld  omröstning  omfattade  flertalet  den  före- 
slagna  resolutionen. 


Härmed  voro  samtliga  fr&gor  p&  programmet  genom- 
g&ngna.  D&  orten  fbr  nästa  ärsmöte  na  skulle  bestämmas, 
föreslog 

Er  Bosberg  Tavastehus  tili  mötesplats. 

Er  Aminoff  &ter  röstade  p&  Evois. 

Hr  Borenius  ans&g  att  mötet  borde  förläggas  tili  IJle&- 
borg,   der  detsamma  varit  med  intresse  omfattadt  af  forstm&n. 

Hrr  Riddelin  &  Lagerblad  deremot  förordade  Helsingfors. 

P&  förslag  af  Ordf.  nts&gs  tili  mötesplats  för  nästkom- 
mande  &r  Tavastehus  med  exkursion  tili  Evois.  Härefter  för- 
klarade  Ordf.  Forstföreningens  möte  afslutadt. 

Ort  och  tid  som  ofvan. 

In  fidem: 
Os  Oskar  Timgren. 


-•♦»- 


Skogsbruk  och  jordbruk. 

Under  denna  rubrik  har  läraren  vid  Evois  forst- 
institut  Bernh.  Ericsson  uti  forstföreningens  meddelan- 
den  berört  frägan  om  kronojordarnes  användning  ock 
dervid  fr&n  lokal  fackmanna  synpunkt  framhäJIit  sin 
äsigt  beträfiande  kronotorps  anläggningar  i  lappmarken. 
I  anledning  af  detta  uttalande  och  d&  jag  i  egenskap 
af  ledamot  i  komiten  för  revission  af  gällande  stadgan- 
den  om  disposition  af  kronans  allmänningar  och  öfver- 
loppsjordar  först  framkommit  med  förslaget  om  jord- 
afträdelser  för  dylika  lägenheter  inom  nämnda  landsdel, 
har  jag  ansett  mig  böra  säsom  genmäle  i  saken  fram- 
h&lla  följande  omständigheter. 

Hr   E.   finner   de   för  dylika  bosättningar  anförda 
motiven   icke   vara    af  sä   öfvervägande   natur,  att   de- 
samma    nog    kraftigt   künde    ersätta   befolkningens    in- 
grodda   urminneshägkomst   af   fast   odal   besittning^rätt 
och   dess   sträfvan    härtill   genom  idogt  arbete  p&  sina 
beboende  kronolägenheter.    Men  Hr  E.  har  härvid  förbi- 
sett,    att   enligt   mitt  förslag  lägenheter  af  ifr&gakonma 
slag  finge  tili  skatte  inlösas  under  iakttagande  af  hvad 
ang&ende  kronohemmans  inlösen  tili  skatte  är  föreskrü- 
vet;  och  komme  i  sjelfva  verket  torpäboarne  s&lunda  att 
erh&Ua  füll  eganderätt  tili  lägenheterna.   Endast  i  fräga 
om   skogen    skulle    en  inskränkning  i  dess  bebrukande 


---1 


c 


•^ 


i- 


^ 
^ 


245 

ega  rum,  i  det  att  densamma  finge  användas  allenast  för 
husbehof. 

Pä  satt  jag  uti  min  reservation  tili  nämnda  komi- 
tes  betänkande  framh&llit,  synes  mig,  att  skogarnes  ut- 
rotande  ingenstädes  i  landet  är  förenadt  med  sädan  väda 
och  att  de  för  skogarnes  bibeh&llande  talande  naturför- 
hällanden  ej  heller  n&gonstädes  framträda  s&  skarpt  som 
i  denna  nordliga  landsända.  Hr  E.  har  ju  äfven  under 
sin  korta  tjenstgOring  i  tvenne  lappmarks  revier  iakt- 
tagit,  hnmsom  inom  ett  skifteslag  i  Kittilä  sockens 
skogsmarker,  som  vid  tidema  före  bosättningen  derstä- 
des  varit  beväxta  med  grof  timmerskog,  genom  oför- 
nuftig  afverkning  efterhand  blifvit  sä  fuUkomligt  ut- 
blottade  p&  skog  samt  ntsatta  för  torka  och  vindar,  att 
nägon  äterväxt  icke  knnnat  nppstä,  äfvensom  att  genom 
ett  fortsatt  dylikt  förfarande  i  en  framtid  heia  den  skif- 
teslaget  tilldelade  växtliga  skogsmarken  mäste  blifva 
kal  och  steril.  Men  enligt  hvad  jag  varit  i  tillfälle  att 
erfara,  är  detta  förhällande  tyvärr  icke  ett  enstaka  fall, 
Titan  endast  ett  af  mänga.  Ja  det  finnes  t.  o.  m.  sädana 
fjälltrakter  i  lappmarken,  hvilka,  enligt  hvad  der  be- 
fintliga  fururötter  vidhandengifva  i  tiden  varit  skogbe- 
vuxna,  men  hvarest  i  följd  af  skogseldar  och  ogynsamma 
klimatförhällanden  nägot  växande  träd  numera  pä  nära 
nejder  icke  stär  att  upptäckas. 

Jag  är  ense  med  Hr  E.  derom,  att  skogsbruket 
synnerligast  i  lappmarken,  der  missväxt  och  nattfroster 
ofta  inträffa,  borde  ntgöra  en  naturlig  binäring  tili  jord- 
bruket  samt  att  skogen  sälunda  skulle  under  trängande 
förhällanden  genom  en  omtänksam  bebrukning  lemna 
ett  bidrag  tili  jordegarens  utkomst.  Men  erfarenheten 
har  emellertid  vidhandengifvit,  att  en  sädan  hushällning 


246 

alldeles  icke  existerar,  utan  att  man  säljer  nndan  for 
nndan  först  det  grofva  och  sedan  det  klenare  afsättningB- 
bara  virket,  s&ledes  icke  blott  skogens  tillväxt-belopp 
utan  heia  det  förhandenvarande  skogskapitalet.  Okändt 
är  ju  ej  heller,  hnrusom  innehafvare  af  kronoskogstorp 
redan  vid  ansökning  om  dessas  ombildande  tili  nybyggen 
träfia  köpeaftal  om  sägtimmerträden  frän  dem  tillfallande 
skogsomräden ;  och  fä  torde  de  storskiftade  lägenheter  i 
landets  nordliga  härader  vara,  der  sägtimmerstammar 
numera  kunna  erhäUas.  SäUsynt  är  det  ej  heller,  att 
tili  och  med  heia  den  fädemeärfda  torfvan  blifvit  for 
skogens  skull  försäld.  När  sedan  missväxt  och  härda 
tider  inträflFa  är  den  naturliga  hjelpkällan  för  jordbruket 
helt  och  h&Uet  utsinad,  och  undsättningsarbeten  päkaUas 
derför  i  statens  skogar.  En  sädan  undsättning  syaes 
numera  äfven  vara  ett  i  folkanden  ingrodt  begrepp. 

I  afseende  ä  aflägsnande  och  förebyggande  af  de 
missbruk,  som  vid  skogens  nyttjande  förekomma,  före- 
slär  Hr  E.,  som  äfven  erfarit,  att  en  formlig  attack  an- 
der sken  af  nybygges-anläggningar  eger  rum  emot  de 
bästa  skogsmarkerna  i  Sodankylä  socken,  att  bland  annat 
en  minimi  diameter  för  det  virke,  som  tili  försäljning 
afverkas,  genom  lag  borde  noga  stipuleras.  Asigtema  i 
denna  fräga  äro,  s&som  man  vet,  bade  hos  oss  och  i 
Sverige,  der  ett  sädant  stadgande  för  vissa  landsdelar 
är  gällande,  alldeles  icke  samstämmiga.  Jag  för  min  dal 
omfattar  den  mening,  att  öfvervakandet  af  ett  dylikt 
p&bud  vore  förenadt  med  bögst  betydande  kostnader 
och  att  det  ofta  nog  künde  vara  förenligt  med  en  god 
skogshushäUning  att  äfven  försälja  virke  af  klena  dimen- 
sioner. Men  om  ett  dimensions-päbud  äfven  ist&nd- 
komme,  skulle  för  öfrigt  attackema  emot  skogsmarkerna 


247 


« 


antagligen  icke  upphöra,  ty  de  grofva  dimensionema, 
hvilka  äro  de  mest  begärliga  och  inbringande,  skulle 
jn  i  hvarje  händelse  dock  finnas  qvar  för  försäljning. 

Yid  jorddispositioner  i  lappmarken  borde  sjelffallet 
renskötselnl  icke  heller  lemnas  obeaktad.    Erfarenheten 

-  fr&n  Sverige  har  vidhandengifvit.  huruaom  man  deratä- 
'"  *  des  varit  nödsakad  att  tili  förmon  för  renv&rden  icke 
'  ■^'  allenast  uti  betänklig  grad  inskränka  jordegarenes  för- 
—"^  foganderätt  tili  deras  egor  och  skogar,  ntan  äfven  &ter- 
'.  -  förvärfva  4t  staten  tillförene  afträdda  jordomräden.  Att 
- "'        renskötseln  i  den  finska  lappmarken  i  följd  af  fortsatta 

-  dispositioner   af  skogsomräden   derstädes   i   en  framtid 
äfven  komme  att  göra  inträng  &  de  bofastas  egor,  torde 

: .         vara  otvifvelaktigt;  och  har  jag,  pä  satt  af  förenämnda 
:::;  reservation  framgär,  med  fästadt  afseende  jemväl  ä  dessa 

pr  förhällanden  ansett  uteslutandet  af  skogsanslag  för  fram- 

delea  uppkommande  bosättningar  i  lappmarken  vara  pä- 
ii  kailadt.    Jag   har   härvid  ingalunda  heller  förbisett  de 

X  olägenheter,  som  vore  förknippade  med  Servituts  skyl- 

ir  digheter,  som  beträffande  skogens  användning  för  lägen- 

:;  hetemas  husbehof  blefve  följden  af  ett  dylikt  stadgande, 

r  men  fördelarna  af  detsamma  synas  mig  vara  ojemförligt 

;£  större,  an  olägenhetema  af  servitutet. 

Med  häns3rn  tili  ofvanberörda  omständigheter  och 
:%  sedan  jag   i   saken   rädfört  mig  med  personer,  väl  för- 

trogne   med   förh&Uandena   s&väl   i   finska  som  svenska 
lappmarkema,  samt  deraf  yttermera  styrkts  i  min  Öfver- 
i  tygelse,  att  bibehällandet  i  statens  ego  af  skogsmarkerna 

i  lappmarken  vore  det  bästa  och  säkraste  väm  emot 
skogarnes  derstädes  devastering  och  de  vädliga  följder, 
som   deraf  skulle    uppstä,   tvekade   jag   icke  att  fram- 


248 

komma  med  ofvanomformälda  förslag  angäende  krono- 
jordamas  i  nämnda  landsända  disposition,  och  gjorde 
jag  detta  s&  mycket  hellre  som  alla  ängs-  och  andra 
för  uppodling  tjenliga  marker  genom  förslaget  icke  p& 
nägot  8ätt  komme  att  undanh&Uas  kolonisationen. 

O.K. 


-o<@@x- 


Svar  tili  Herr  Oskar  Randelin  i  stämplings- 

frägan. 

Af  Alarik  Biddelin. 

D&  jag  i  slutet  af  en  uppsats  om  virkesförBäljningen 
fr&n  statsskogame  i  8:de  bandet  af  Meddelandena  fram- 
kastade  förslaget  att  göra  försök  med  virkesförsäljning 
ntan  föreg&ende  utstämpling,  var  det  nog  med  en  viss 
tvekan  om  huru  dylika  försök  knnde  ntfalla  d&  vi  i  all- 
mänhet  sakna  praktisk  erfarenhet  härom.  Ense  med 
Hr  R.  deri  att  man  bör  vara  ytterst  försiktig  vid  in- 
förande  af  nya  metoder  i  skogshushällningen,  anser  jag 
dock  att  man  ingalunda  bör  frukta  för  att  göra  försök 
sä  offca  n&gon  ny  metod  förefaller  antaglig.  Anställan- 
det  af  smärre  försök  här  och  hvar  behöfva  hvarken 
blifva  kostsamma  eller  skadliga  för  forstfacket  utan  bi- 
draga  tvärtom  tili  utveoklingen  deraf ;  jag  kan  derföre 
icke  anse  det  för  annat  an  obetänkt  att  vilja  h.  o.  h. 
afstyrka  ett  försök  jämväl  om  icke  enhvar  inser  den  di- 
rekta  nyttan  deraf. 

Men  lätom  oss  skärsk&da  hvilka  argument  Hr  B. 
anfc^r  emot  virkesförsäljningen  ntan  utstämpling.  Hr  ß. 
förklarar  redan  i  början  af  sin  uppsats  helt  kategoriskt 
att  förslaget  är  raka  motsatsen  mot  det  forstnärligt  rik- 
tiga;  vidare  anför  Hr  E.  att  han  varit  i  tillf&lle  att  pä 
nära  h&ll  bevittna  utievereringar  efter  mitt  förslag  och 


250 

att  han  dervid  funnit  öfverskridandet  af  miuimaldimen- 
sionen  okontroUerbar  p&  stora  afverkningsytor,  hvarföre 
„dkogssköfling^  icke  kunna  undvikas;  att  man  vid  ut- 
släpningsplatsen  icke  kan  bedömma  huinvida  det  klena 
virket  uppstitt  genom  aftrunming  eller  om  „huggarene 
hüggit  skäret  efter  behof".  Hr  B:s  argument  finner  jag 
icke  häUbara  oaktadt  han  säger  sig  vara  väl  bekant  med 
det  antydda  utlevereringssättet. 

üttagning  af  klenare  virke  an  tili  vanliga  sägstocks- 
dimensioner  behöfver  icke  vara  skogssköfling.  Om  blott 
nödigt  antal  fröträd  qvarlemnas  och  hygget  rensas  är 
det  t.  o.  m.  större  utsigt  tili  duglig  äterväxt  ja  mera 
man  kunnat  afverka  fr&n  hygget,  och  blir  detta  ovilkor- 
ligen  genom  en  grundligare  afverkning  och  derpä  föl- 
jande  hyggesrensning  vida  forstnärligt  riktigare  behand- 
lat,  an  genom  borttagandet  af  endast  det  sägdugliga 
timret.  Det  är  endast  vid  försäljning  efter  knbikm&tt 
8om  de  smä  dimensionerna  lemna  d&ligt  ekonomiskt  re- 
sultat  och  för  att  iörekomma  detta  ans&g  jag  att  öfver- 
skridandet af  minimaldimensionen  borde  beläggas  med 
böter. 

Om  Hr  B.  äsyftar  en  ntleverering  d&  skogen  blif- 
vit  s41d  „per  rus"  med  afverkningsrätt  tili  en  viss  di- 
mension  kan  jag  godt  fatta  de  trakasserier  utlevererin- 
gen  vore  förenad  med,  men  om  skogen  säljes  per  stam 
tili  en  bestämd  minimaldimension  och  priset  faststälies 
i  förh&llande  tili  de  s&lda  trädens  dimensioner,  ligger 
det  icke  i  köparens  intresse  att  jämväl  för  det  klena 
virket  betala  samma  pris  som  för  de  grofva  träden;  men 
skulle  han  det  oaktadt  uttaga  klenare  virke  är  det  ja 
icke  sä  farligt,  d&  han  komme  att  derföre  betala  fallt 
pris.     Yid  kabikm&ttförsäljning  bör  &ter,  som  jag  redan 


251 

framhäUit,  minimaldimensionen  skarpt  begränsas.  —  Till 
förekommande  af  missförständ  vill  jag  här  antyda,  att 
min  mening  ingalunda  är  att  utstämpling  künde  und- 
varas  da  hygget  omfattar  endast  en  rensning  af  skogen 
fr&n  öfveräriga  och  skadade  träd,  utan  d&  man  försäljer 
alla  tili  s&gstock  dugliga  stammar  derifrän  tili  en  viss 
dimension.  Att  jag  förutsatt  detta  framg&r  äfven  af 
den  minimaldimension  (6  m  X  25  cm)  jag  tagit  som 
exempel.  — 

Att  kontroUen  öfver  minimaldimensionens  öfver- 
skridande  &  ett  icke  utstämpladt  hygge  vore  sv&rare  an 
öfver  afverkningen  af  ostämplade  träd  &  ett  utstämpladt 
faygge  iuser  jag  icke.  Yid  utdrifningsplatsen  uppstä  all- 
deles  samma  sv&righeter  i  hvardera  fallet;  skall  bröst- 
höjdsstämpeln  der  vara  den  kontroUerande  kan  den  ju 
antingen  hafva  blifvit  aftrummad  eller,  om  den  alldeles 
icke  funnits  tili,  kan  hnggaren  annars  hafva  „hittat  pä 
att  hugga  skäret  efter  behof"  för  att  inbilla  utleverera- 
ren  att  trädet  är  i  skogen  aftrummadt.  Hr  £.  kan  väl 
icke  mena  att  de  aftrummade  stamdelame  ä  hygget  borde 
uppräknas  och  jämföras  med  antalet  aftrummade  träd  ä 
utdrifningsplatsen?  Försök  det  p&  en  qvadratmils  hygge! 
Sker  äter  kontroUen  i  skogen,  der  den  egentligen  bör 
ske,  är  det  lika  lätt  att  kontroUera  de  klena  dimensio- 
nema  &  de  ostämplade  som  &  de  stämplade  träden, 
det  förra  i  m&nga  fall  t.  o.  m.  lättare,  ty  af  skatens 
groflek  jämförd  med  dess  afst&nd  fr&n  st  üben  (trädet 
faller  ju  endast  i  undaptagsfall  pi  betydligare  afst&nd 
frän  Stubben)  kan  man  nägorlunda  säkert  bedöma  bloc- 
kets  diameter  närmare  toppjskäret,  t.  ex.  vid  6  m:s  höjd 
oaktadt  ett  längre  block  uttagits,  d&  man  &ter  för  att 
konstatera,  om  trädet  verkligen  varit  ostämpladt,  nödgas 


252 

frigöra  stubben  fr&n  snö  och  is,  hvilket  ofta  är  nästan 
ogörligt,  hvarföre  den  egentliga  kon trollen  borde  ske 
först  vid  bar  mark  (qvarligger  blocket  ännu  i  skogen 
är  kontroUen  först&s  lätt  i  bida  fallen).  Di  hvarje 
stocksläpare  har  sitt  ai  skogvakten  kringbläckade  skifte 
(palsta),  finner  man  genast  livem  som  gjort  sig  skyldig 
tili  ofoget  och  kan  man,  om  sädant  upprepas,  aflägsna 
honom  frän  arbetet;  och  utan  att  utstaka  skiften  &t 
hvarje  stocksläpare  torde  ingen  riskera  en  afverkning 
vare  sig  hygget  är  stört  eller  litet,  ty  den  verksammaste 
kontroUen  öfver  hygget  utöfvas  just  derigenom.  En  vid- 
sträcktare  hyggesareal  erfordrar  sjelffallet  större  bevak- 
ning  Sa  en  mindre,  der  träden  stä  tätare,  liksom  man 
nödgas  antaga  en  större  bevakningspersonal,  da  man 
utlevererar  ät  en  oredlig  köpare,  an  d&  man  gör  det  ät 
en  som  sjelf  önskar  undvika  ofog,  men  detta  gäller  i 
lika  hög  grad  om  träden  äro  stämplade  eller  ostämplade. 

Hvilket  öde,  utropar  Hr  R.,  drabbar  sedan  under- 
m&liga  skadade  stammar?  De  borde  väl  äfven  ju  förr 
dess  bättre  nttagas.  —  Derom  äro  vi  füllt  ense,  de  borde 
lika  väl  bortskaffas  fr&n  de  stämplade  som  frän  de 
ostämplade  beständen.  Hyggesrensning  har  äfven  jag 
förordat  och  fä  vi  använda  de  par  hundra  mark  Hr  R. 
färeslär  tili  „hjelpgallring,  qvistning  och  kultnrer",  samt 
dertill  stämplingsmedlen  i  dess  stalle  tili  hyggesrensning, 
göra  vi  helt  säkert  vida  större  nytta  för  äterväxten  an 
med  Hr  R:s  smä  kulturätgärder. 

I  öfrigt  vill  jag  fästa  Hr  R:s  uppmärksamhet  p& 
att  jag  föreslog  försök  med  skogsförsäljning  ntan  före- 
gäende  utstämpling  endast  der  „afsättningsförhäUandena 
i  stört  icke  möjliggöra  annan  afverkning  an  af  s&gtim- 
mer  och  der  säiedes  utstämplingen  mäste  begränsas  tili 


253 

vissa  minimaldimensioner  utan  att  tillika  kunna  utsträc- 
kas  tili  forstnärliga  rensningshyggen." 


Hr  R:s  ord,  „om  utstämplings-  och  utlevererings- 
metoder  hafva  ander  senaste  tider  diskuterats  och  skrit- 
vits  med  sädan  ifver  som  ofta  nog  den  ädagalägger  hviU 
ken  icke  sjelf  är  füllt  öfvertygad  om  hvad  han  talar",  nöd- 
gas  jag  tillämpa  pä  hans  ömmande  för  skelett-träden 
och  de  vrakstammar  som  h&lla  p&  att  öfvergä  tili  ske- 
lett-träd,  hvilka  alla  enligt  Hr  R:s  mening  borde  qvar- 
lemnas  „pä  hyggesplatserna''  för  att  tjena  den  med  skogs- 
arbeten  sysselsatta  personalen  —  tili  stockeldar!  Icke 
lyckas  Hr  E.  öfvertyga  n&gon  menniska  om  att  Hr  K. 
härvid  sjeli  vore  „öfvertygad  om  hvad  han  talar".  Be- 
tanker Hr  R.  alls  icke  bl.  a.  hvilken  utmärkt  näring 
för  skogseldar  dessa  skeletter  utgöra?  Och  icke  ens  de 
„vrakstammar,  som  h&lla  p&  att  öfvergä  tili  skelett-träd", 
dessa  insektbon,  borde  enligt  Hr  Bis  mening  fä  bort- 
tagas,  allt  för  att  det  icke  blefve  brist  pä  „nuotiopuita" ! 
och  dock  borde  Hr  R.  känna  tili  huru  usla  „nuotiopuita" 
det  blir  af  dessa  vrakstammar,  ty  tili  en  god  „rakonuo- 
tio"  erfordras  ett  friskt  skelett,  helst  ett  sädant  som  ef- 
ter  öfverg&ngen  fareld  torkat  p&  rot,  men  som  icke  är 
ruttet,  eller  befarar  Hr  R.  m&hända  att  om  vrakskelet- 
terna  bortskaffades,  künde  Hr  R.  icke  ens  f&  en  ordent- 
lig  „romssuvalkea"  tili  stand  under  de  kusliga  höstnät- 
terna;  var  nu  ändä  lugn,  det  fins  ju  ännu  gamla,  tjäriga 
stubbar  qvar  och  lyckligtvis  har  ännu  ingen  yrkat  pä 
deras  uppbrytning  fr&n  hyggesplatsen  synnerligast  i 
Kemijärvi,    der    man    ej    förstär   sig    pä   tjärubränning. 

Nej,   lät  nu    bara  säväl  vrakstammarna  som  skelettema 

17 


254 

flytta,  helt  säkert  draga  skogseldar,  insekter  och  m&nga 
andra  af  skogens  fiender  det  oaktadt  försorg  om  ;,nuotio- 
puita".  Hittils  har  det  ju  dessutom  varit  fr&ga  om  att 
rensa  endast  hyggesplatsema  frin  vrak  och  skeletter  och 
tili  dem  äterkomma  ja  Hr  ß:s  skogsarbeten  först  efter 
läDga  tider  sä  det  nog  tili  dess  hinner  uppstä  „nuotio- 
puita";  och  huru  stämmer  detta  ömmande  för  öfrigt  in 
med  Hr  B:s  ofvananförda  utrop  om  borttagandet  af  de 
undermäliga  skadade  träden  ä  hygg^^i  det  är  säledes 
endast  fuUmiliga  vrak  och  skeletter  som  borde  qvar- 
lemnas. 

För  att  icke  vilseleda  den  med  Hr  R.  och  skogs- 
förhällandena  obekante,  vill  jag  slutligen  erkänna,  att 
jag  mycket  väl  känner  tili  Hr  R:s  goda  omdöme,  för  att 
fatta  Hr  B.:s  resonemang  i  skelettfr&gan  annorlunda  an 
som  ett  obetänkt  yttrande,  hvilket  Hr  R.  glömt  korrigera 
efter  nedskrifvandet.  Enhvar  känna  vi  tili  huru  väl 
man  efter  slutadt  dagsarbete  befinner  sig  vid  en  god 
„rakonuotio",  och  detta  torde  äfven  föranledt  Hr  E.  att 
i  hastigheten  öfverskatta  skeletternas  betydelse. 

Om  nödvändigheten  att  anställa  bättre  utbildade 
skogsvaktare  i  re vieren  är  jag  fallt  ense  med  Hr  B.  och 
har  jämväl  upprepade  g&nger  framh&llit  detta  i  Medde- 
landena. 

Paltamo,  i  April  1892. 


-0(S)0- 


,,Se  koira  vinkasee  johon  karttu  koskee'"')- 

Af  Alarik  Blddelln. 

I  en  uppsatts  ^Smäplock  fr&n  Lappmarken"  publi- 
cerad  i  senaste  hafte  af  Meddelandena  har  Herr  Bernh. 
Ericsson,  ä  pag.  5 — 6,  sent  oxnsider  tilldelat  mig  en  väl- 
villig  kolf  för  att  jag  för  öfver  3  ä.r  sedan  vägat,  med 
anledning  utaf  en  i  tidningen  „Eaiku"  intagen  och  af 
Herr  B.  E.  författad  nppsats,  i  en  aunan  „Uten  lands- 
ortstidning"  och  Kaikns  ^afsvurne  antagonist"  framhilla 
n&gra  synpunkter,  som  tala  emot  renskötselns  bedrifvande 
söderam  polcirkeln*  Väl  vetande  att  sm&plock  i  allmän- 
het  anses  vara  oantastbart  vill  jag  likväl  denna  g&ng 
afvika  frän  regeln  och,  s&som  sv&rt  träffad  af  „karttun" 
bifoga  nägra  förklarande  ord. 

Hr  B.  E.  kallar  min  uppsats  ett  „genmäle"  mot 
hans,  men  skulle  han  rätt  genomläst  eller  bättre  komma 
i  hog  min  skrifvelse  hade  han  funnit  att  „genmälet"  en- 
dast  afsäg  att  fästa  ortsbefolkningens  uppmärksamhet 
jämväl  vid  de  skuggsidor  renskötseln  har  och  att  jag  i 
öfrigt  beträffande  lappmarken  h.  o.  h.  delade  Hr  B.  E:s 
&sigt.  —  Vid  tiden  för  uppkomsten  af  de  bäda  uppsat- 
sema  var  upphetsningen  hos  den  renägande  allmogen 
(jag  talar  s&väl  här  som  i  det  s.  k.  „genmälet^  endast 
om   trakten   söderom  polcirkeln)  ganska  stör  tillföljd  af 


')  Finskt  ordstäf. 


256 

det  nyligen  emanerade  p&budet  om  skyldighet  för  ren- 
ägarene  att  efterhand  afqvista  sädana  med  laf  bevuxna 
granar  som  fällas  tili  föda  för  renarne.  Enär  da  tid- 
ningen  Kaiku,  som  aldrig  visade  sig  benagen  att  er- 
känna  det  för  skogsintresset  skadliga  i  reuskötseln,  som 
stöd  för  sin  äsigt  publicerade  Hr  B.  E:s  uppsats  hvil- 
ken,  genom  att  vara  skrifven  af  en  forstman,  mäste  till- 
erkännas  en  viss  anktoritet,  ans&g  jag  det  välbehöfligt 
framMUa,  det  renskötseln  nog  kan  hafva  sina  goda  sidor 
men  att  den  ovilkorligen  bör  vika  för  odlingen  och 
skogsintresset  der  detta  genom  virkesprisens  stegring 
gör  sig  mera  gällande,  att  den  bör  draga  sig  tili  lapp- 
marken  der  den  har  sina  natarliga  betingelser,  och  att 
den  är  onaturlig  der  man  i  och  för  dess  bedrifvande 
nödgas  uppofira  en  myckenhet  växande  skog.  Samma 
synpunkter  framhöUos  och  sedermera  vid  forstförenin- 
gens  ärsmöte  i  Uleäborg  1889  bl.  a.  af  öfverforstmästar 
E.  Forsström,  hvars  anktoritet  i  hithörande  fr&gor  efter 
cirka  30-ärig  erfarenhet  torde  vara  ätminstone  lika  ßtor 
söderom  polcirkeln,  som  Hr  B.  E:s  vid  ifr&gavarande  tid 
inemot  3-&riga  erfarenhet  norrom  densamma.  Skulle 
Herr  B.  E.  sjelf  sett  de  hemska  „porokaskia"  som  m&n- 
genstädes  förekomma  söderom  polcirkeln  skulle  han  helt 
säkert  nödgas  förena  sig  om  min  och  troligen  de  flesta 
f  orstmäns  söderom  polcirkeln  äsigt  i  saken.  Jag  vill  ännu 
tillägga  att  en  härförinnan  varm  försvarare  af  rensköt- 
seln, forstmästaren  i  Hyrynsalmi  revier,  numera  erkänt 
sig  stärkt  betvifla  dess  lämplighet  i  östra  Finland  och 
det  just  tillfölje  utaf  renhyggena. 

Hr  B.  E.  refererar  öriktigt  Oulun  Ilmoituslehtis 
„puff"  om  min  auktoritet,  som  Hr  B.  E.  tillvitar  bladet 
att  hafva  hänfört  tili  omrädet  norrom  polcirkeln.     Bla- 


257 

det  Säger  nämligen:  „Suomen  Metsänhoitolehdessä  nimi- 
merkki  B.  E — n  on  ottanut  puheeksi  poronhoidon  ja  sen 
hyödyllisyyden  metsänkasvuUe.  Hän  arvelee  etteivät 
porot    ole    vabingollisia   metsillemme,    vaan  päinvastoin 

ovat  laillaan  metsänkylväjiä. Eräs  asian- 

tuntia on  meille  kuitenkin  lähettäuyt 

julkaistavaksi  alempana  olevan  kirjoituksen,  jossa  hän 
esiintuo  toisenlaisia  väitteitä  ja  arvelee  poronhoidon  ole- 
van metsille  muualla  turmioksi  paitsi  Lapissa  jonks,  Inonto 
näyttää  poronolinpaikaksi  määränneen*'.  Hr  B.  E.  f&r 
s&ledes  obetingadt  qvarstä  som  ensam  auktor  inom  läpp- 
marken  utan  att  ätminstone  jag  gör  honom  denna  ära 
stridig,  hvilket  och  vore  omöjligt  da  jag  nära  nog  aldrig 
satt  min  fot  norr  om  polcirkeln. 

Herr  B.  E.  misstar  sig  ock  högeligen  da  han  vill 
göra  troligt  att  mitt  raljeri  om  äterväxten  ä  en  „poro- 
aita"  ^)  skulle  utgöra  en  „kläm  i  genmälet".  Klammen 
äterfinner  Hr  B.  E.  i  slutet  af  uppsatsen,  men  nog  m&ste 
jag  min  stackars  „sm&tidningsaukfcoritet",  uppriktigt  er- 
känna  att  jag  hade  den  missuppfattningen  att  man  jäm- 
väl  i  lappmarken  kailade  den  inhägnad,  dit  renhjordarne 


^)  I  förbigäende  vill  jag  omnämna,  att  flere  forsfcmän,  som 
jemväl  nägon  tid  vistats  „norr  om  polcirkeln",  sagt  sig  icke  ens 
hört  talas  om  sädana  reninhägnader,  som  Hr  B.  E.  omnämner  och 
hvilka  skulle  omsluta  tusental  tunnland,  äfvensom  att  gärdarne  för 
renarnas  afskiljande  m.  m.  ätminstone  ännu  i  norra  delen  af  Bova- 
niemi  socken  och  s&ledes  „norr  om  polcirkeln"  benämnas  „poroaita". 
Skulle  äter  Hr  B.  E.  syfta  p&  s.  k.  „vasotusaitoja"  eller  inhägnader, 
dit  renarna  insamlas  vid  tiden  for  kalfningen,  har  äfven  jag  sett 
sädana,  men  dessa  torde  icke  heller  forekomma  tili  den  vidd,  som 
de  af  Hr  B.  E.  omförmälda  inhägnader,  hvarförutom  skogsmark  en- 
dast  undantagsvis  eller  for  att  ästadkomma  rata  gärden  ingä  uti 
dylika  kalfnings  inhägnader. 


258 

samlas  i  och  för  märkning  af  kalfvama  och  andra  idrotts- 
itgärder  för  „poroaitnus",  „poropelto"  hvilka  benämniD- 
gar  användas  söderom  polcirkeln,  der  man  härtill  använ- 
der  cirk«  ^/a — 1  tannelands  areal  och  der  sädana  „poro- 
aitoja^  pä  tusentals  tunneland  som  Hr  B.  E.  talar  om 
allsicke  fOrefinnas.  —  Och  nu  fär  jag  mitt  raljeri,  som 
dertill  ännu  säges  vara  klammen  i  min  skrifvelse,  s&der 
genom  strynadt  —  och  det  efter  3-ärig  ro  —  härdt  men 
rättvist! 

Min  uppsats  i  den  „Ulla  landsortstidningen^  hade 
ju  hvarken  bordt  knnna  förringa  Hr  B.  E;s  i  den  »myc- 
ket  allmänt  spridda  landsortstidningen^  refererade  upp- 
sats eller  ännu  mindre  misstänkas  för  ett  försök  att  in- 
kräkta  p&  Herr  B.  E:s  anktoritetsomräde,  men  d&  nu  en- 
g&ng  det  som  är  skrifvet,  är  skrifvet  nödgas  jag  som 
bevis  för  att  jag  icke  farit  fram  med  lögner,  anhälla  att 
uppsatsen  i  den  „Ulla  landsortstidningen^  blefve  intagen 
i  Meddelandena  oaktadt  den  icke  sä  här  post  festum 
mera  kan  päräkna  särskildt  intresse  hos  läsaren. 

Den  ifrägavarande  uppsatsen  i  O.  I.  för  den  5  ja- 
nuari  1889  lydde  s&lunda: 


»> 


Oulun  Ilmoltuslelideix^^  tolmltukselle. 


Joku  aika  sitten  näimme  „Kaiku^^  lehteen  otetoksi  „Suomen 
Metsähoitolehden^  4:iiestä  vihkosta  erään  kyhäelm&n  poron  hyödylli- 
syydestä  metsänuudistajana,  jonka  kirjoitaksen  johdosta  p3rydämme 
lausua  seuraavaa:  Nimimerkki  Bernh.  E — n  puolustaa  lämpimasti 
Metsähoitolehdessä  poroa  hyödyÜisenä  metsän  uudistajana  ja  tuot- 
taakin  se  kielt&mättä  metsänuudistukselle  jotakin  hyötyä  Lapin 
avaroilla  ja  tuuheilla  jäkäläkankailla,  jos  kohta  hra  Bernh.  E->n 
„loistava  esimerkki^  ei  osoita  mitaän  siinä  suhteessa«  sillä  kasvaahan 
poropeilossa  eli  poroaituuksessa  kohta  vaikka  viljaakin  sitä  kun 
tuhannet  porot  polkevat  ja  sotkevat  sekä  lannoittavat  paljoa  run- 
saammin   kuin   metsänkasTuUe  olisi  tarpeellinenkaan.    Poropeltoja 


259 

kuitenkaan  ei  ole  tibeässä,  joten  niiden  kautta  metsänkasvu  joten- 
kin   vähän   edistyy,   yhdyn  kuitenkin   täydelleen  hra  Bernh.  E— n 
viittaamaan   metsänhoitaja   Sil^nin   lauselmaan   että  poro  kaivami- 
sensa  kautta   on   hyödyllinen   metsänuudistajana  tuubeilla  jäkälä- 
mailla.    Vaan  poronhoidolla  on  varjopuolensakizi,  jotka  paikoin  il- 
mestyvät  melkoisestikin  vabingollisma  metsiUe.    Tahdomme  nämät 
yarjopuoletkin  ilmituoda,  jotta  asia  ei  jäisi  kovin    yksipuolisesti 
punnituksL    üseana  talvena,  jo  syystalvestakin  suveaa  ankarasti 
ja  kun  sitte  heti  jälkeen  kovat  pakkaset  tulevat,  jäätyy  jäkälä  aivan 
kaljameksi   eli  syntyy  lumelie  kova  hanki,  joka  eatää  poroa  kaiva- 
masta  jäkälää  lumen  alta,  silloin  ovat  poromiehet  pakoitetut  kaatar 
maan   poroillensa   n.   s.   luppakuusia,  joita  pieneilekin  porokarjalle 
tarvitaan  jokseenkin  suuressa  määrin.    Joka  on  nähnyt  näitä  poro- 
kaskia  esim.    Padasjärven,  Jin,  Simon,  Kuusamon  ja  Bovaniemen 
pitäjissä,  vaikka  porokarjat  nüssä  seuduin  eivät  ole  kovin  isot,  hän 
ei  suinkaan  jää  epäilykseen  siitä  ovatko  porot  hyödyliiset  vai  vabin- 
golliset  metsalle,  sillä  onban  kylliksi  tunnettu  ettei  poroille  ainoas- 
taan   kaadeta  laboja,   parempaan  kelpaamattomia,  räme-  ja  korpi- 
kuusia.    Nämä  porokasket  suuresti  baittaavat  uuden  metsänkasvun 
elpymistä,  jota  paitsi  ne  ovat  tulen  leviämiselle  erittäin  tebokkaat, 
Jos    niissa  eli  niiden  läbeisyydessä  tuli  sattuu   syttymään.    Tatä 
poroille  bakkoa  ei  kuitenkaan  vielä  ole  kokonaan  poistettu  yaltion 
metsistä,   vaan  on  ballitus  koettanut  sitä  välientää  säätämällä  että 
poroille  saa  hakata  ainoastaan  asianomaisten  metsävirkamiesten  lu- 
valla  ja  beidän  osoittamilta  paikoilta  sekä  sillä  ebdolla  että  kaadetut 
puut  beti  karsitaan.    Kasimisella  tietysti  voitetaan  se  kabdenkertai- 
nen  byöty,  että  osittain  bakkuupaikka  tulee  siivotuksi,  osittain  taas 
tarvitsee  paljoa  väbemmän  määrän  puita  kaataa  kun  lupot  kaikista 
oksista  myös  tulevat  käytetyiksi  eikä  toinen  puoli  jää  lumen  peit- 
toon  puun  alle,  kuten  muuten  on  tavallista.    Muutamain  poromies- 
ten  väitteen,  että    muka   porot    vabingoittaisivat    itsensä  jos   puu 
karsitaan,    voi   belposti  perättömäksi   ymmärtää,   sillä  selväbän  on 
että   tarkoin    karsittu  puunrunko,  jonka  oksat  levitetään  lumelie, 
ei    poroja  vabingoita   likimäärinkään    nun    paljon    kuin   sellainen, 
jonka  oksat  joka  baaralle  ulospistävät,  jota  paitsi,  kuten  jo  sanoimme, 
porot   paljoa   belpommin   pääsevät   luppoibin   käsiksi  ja  voivat  ne 
tarkemmin  syödä.    Tästä  buolimatta  poroinomistajat  kuitenkin  sit- 


260 

keästi  pitävät  kiini  totutusta  tavastaan  että  jättävät  puut  karsimatta, 
siten  matkaansaattaen  retteiöitä  ja  oikeudenkäyntiä,  sillä  kaikkea 
uutta  kartetaan,  oJkoonpa  se  sitten  jos  kuinkakin  selvästi  edulll- 
sempaa  kuin  entinen  tapa.  Emme  ensinkään  kummana  pitäisi  jos 
hallitus,  jonka  säännöksiä  näin  halveksiteian,  kokonaan  kieltäisi  kal- 
ken metsän  hakkuun  poron  ruuaksi. 

Olkoonpa  tämä  kylläksi  laasutta  itse  perokaskiBta,  kieltämä- 
töntä  lienee  myöskin  että  puunhakkuu  poronruuaksi  yleensä  on 
luonnotonta,  varsinkin  kun  jälelle  jääneet  puunrungot  heitetään  maa- 
han  lahomaan,  ja  joskin  erämaiden  luppokuuset  eivät  nykyään  ole- 
kaan  erittäin  suuriarvoiset,  osoittaa  kuitenkin  metsien  vuosi  vuo- 
delta  ylenevä  arvo  että  puut  ovat  säästettävät  kunnes  niitä  voidaan 
eduliisesti  myydä,  jos  kohta  odottaessa  yksi  ja  toinen  puu  maahan 
lahoaisikin.  Kovin  monta  vuosikymmentä  ei  tarvittane  huonom- 
mankaan  puun  arvoonsa  nousemista  odottaa,  jos  puutavarain  hinnat 
kohoavat  yhtä  nopeasti  kuin  viime  vuosikymmeniiiä  ovat  näyttäneet 
nousevan,  ja  epäilemättä  täytyy  puunhintain  nousta  kun  puutava- 
ran  maasta  vienti  vuosi  vuodelta  enenee.  Foroßn  on  aiü,  maan- 
vüjdyksen  edistyessä  sekä  maiden  ja  metsien  arvon  noustessa,  väiatymi- 
nen  ItMnnoUisille  laidunmaüleen,  Lapin  laveiUe  jäkälikkökankaiUe,  jotta 
turmioüinen  pwirihakkuu  poron  elatukseksi,  miten  mahdoUista,  voidaan 
lakkauttaa.  Lapissa,  jossa  jäkälä  on  tuuheata  ja  pitkää,  tarvittanee 
harvemmin  luppopuita  kaataa,  vaan  napapürin  eteläpuolella  jäkälä 
jo  on  lyhempää  sekä  harvempaa  ja  siis  vähemmän  haitallista  met- 
sän uudistukseliekin. 

A.  B. 


Bref  frän  Bayern. 
II. 

Den  högre  forstliga  undervisningen  i  Bayern  är 
fördelad  p&  tvänne  skilda  läroanstalter,  nämligen  Forst- 
läroanstalten  Aschaflfenburg  och  Ludwig-Maximilians  Uni- 
versitet  i  München.  Aschaffenburg  är  en  liten  stad,  be- 
lägen  vid  Main  uti  det  för  sina  sköna  ekskogar  beryk- 
tade  Spessartska  skogsomridet  i  nordvestra  Bayern,  och 
här  har  läroanstalten  sin  plats  uti  ett  tv&vänings  sten- 
hus,  hvilket  tillika  inrymmer  inrättningens  samlingar 
och  bibliotek. 

Denna  forstläroansbalts  ändamäl  är  att  uti  vissa  för 
forstfacket  erforderliga  vetenskaper  delgifva  förberedande 
undervisning  ät  sädana  unge.  man,  hvilka  erna  utbilda 
sig  för  forstlig  statstjent  i  Bayern,  och  hvilka  sedan  ef- 
ter  här  ailagd  slutexamen  skola  fortsätta  sina  studier 
vid  Universitetet  i  München.  Inrättningen  -förestäs  af 
en  Direktor  (för  tillfället  Regierungsrath  Dr  Fürst),  hvil- 
ken  äfven  undervisar  i  n&gra  rent  forstliga  ämnen.  Lä- 
rarepersonalen  utgöres  vidare  af  Forstmästaren  uti  det 
alldeles  invid  staden  belägna  revieret  Kleinostheim  (un- 
dervisar i  samma  ämnen  som  Direktorn)  samt  en  Pro- 
fessor för  Fysik  och  Geodesi,  en  för  Mathematik,  en  för 
Botanik,  en  för  Zoologi,  en  för  Kemi  och  Mineralogi 
jämte  slutligen  en  Direktorsassistent  för  Teckningskonst, 


262 

hvilken  tillika  bandbafver  Bibliotekariefcjensten ;  alts& 
tillsammans  8  lärare  jämte  Direktor.  Här  bafva  lärarene 
titeln  af  Professor.  Studietiden  är  2  ir,  ocb  undervis- 
ningen  är  fördelad  pä  tvänne  kurser.  Immatrikulation 
börjar  de  första  dagarne  af  Oktober  ocb  föreläsningame 
sluta  den  31  Juli.  Julferierna  räcka  10 — 14  dagar,  p&sk- 
feriema  iter  3  veckor.  För  att  vinna  inträde  vid  an- 
stalten  bor  sökande  uppvisa  1)  intyg  motsvarande  v&rt 
prestbetyg  (är  sökande  äldre  an  22  ir,  bör  skildt  tillstind 
ansökas  fr&u  Forstministeriet),  2)  föräldrars  eller  for- 
mjndares  till&telse  att  söka  elevplats  i  den  bändeise  sö- 
kande är  omyndig,  3)  dimissionsbetyg  fr&n  ett  Beal- 
Gymnasium  eller  en  Bealskola  af  l:sta  ordningen,  4) 
intyg  öfver  fiäckfri  vandel,  samt  slutligen  5)  intyg  ölver 
frisk  ocb  sund  kroppskonstitution.  N&gon  skild  inträ- 
desexamen  aflägges  icke.  Enligt  lektionsplan  iindervisas 
vid  inrättningen  uti  följande  ämnen.  Kurs  L  Vinter- 
termin  (fr&n  1  Oktober  tili  p&skferiema).  Elementar- 
matbematik  ö  timmar  i  veckan,  ESxperimental  fysik  5, 
Kemi  4,  Mineraiogi  1,  Botanik  4,  Zoologi  4,  Forstveten- 
skap  2.  Sommartermin  (fr&n  p&skferiemas  slut  tili  31 
Juli)  Elementar-matbematik  3,  Experimental  fysik  4, 
Kemi  3,  Mineraiogi  1 ,  Botanik  4,  Zoologi  4,  Skogssky dd 
3.  Kurs  IL  Vintertermin.  Högre  matbematik  2,  Geo- 
desi  3,  Fysik  '2,  Eemi  4,  Forstvetenskap  2,  Jagtlära  2, 
Teckningskonst  4.  Sommartermin.  Högre  matbematik  2, 
Geodesi  2,  Kemi  2,  Teckningskonst  6,  Botanik  2,  Skogs- 
skydd  3,  Väg-  ocb  forstlig  byggnadslära  3.  Dessutom 
böra  talrika  praktiska  öfningar  i  Kemi  ocb  Geodesi  om- 
nämnas.  Exkursioner  företagas  minst  en  g&ng  i  veckan, 
ocb  är  deras  ändam&l  att  bibringa  elevema  praktisk 
kännedom  i  forstliga  kulturarbeten,  forstligt-teknologiska 


263 

försök  samt  uti  öfriga,  mera  rent  forstliga  frägor,  säsom 
skogsskydd,  skogsindelning,  jordvärdeberäkning,  kube- 
ring  af  stock,  jämte  slutligen  i  botaniska,  zoologiska  och 
mineralogiska  ämnen.  Att  forstläroanstalten  har  för  un- 
dervisning  och  demonstratiou  särdeles  instruktiva  och 
goda  skogar  pä  nära  afständ  bör  äfven  omnämnas  säsom 
en  lycklig  omständighet,  n&got  som  forstliga  läroanstal- 
ter  i  större  städer  bögst  sällan  hafva  att  tillgä.  För 
aspiranter  pä  bayersk  statstjenst  äro  alla  dessa  exkur- 
sioner s&väl  med  jemväg  som  med  hast  gratis;  samma 
förhällande  eger  rum  äfven  vid  de  exkursioner,  hvilka 
professorerne  vid  Universitetet  i  München  föranstalta 
med  forststuderandena  vid  sagda  Univetsitet.  Vid  alutet 
af  hvarje  läse&r  afläggas  öfliga  tentamina  jemte  offentlig 
ärsexamen.  S&som  regel  vid  denna  examen  gäller,  att 
blott  de  bäst  förberedda  kandidateme  skola  utdimitteras 
tili  universitetet,  och  vid  denna  examen  erhäller  äfven 
en  stör  del  ärligen  repuls.  Hvarje  kandidat,  hvilken 
bestätt  sin  examen  vid  andra  läseärets  slut,  erh&ller  ett 
Stipendium  af  420  tyska  mark.  Hvarje  studerande  be- 
talar  för  undervisning  75  t.mk  &rligen,  icke  aspiranter 
p&  bayersk  statstjenst  120  t.mk.  Detta  &r  äro  omkring 
40  elever  inskrifna  vid  anstalten.  Slutligen  bör  ännu 
framh&Uas,  att  läroverket  i  främsta  rummet  söker  bi- 
bringa  sina  elever  en  god  grund  för  de  kommande  »tu- 
diema  vid  Universitetet,  samt  att  undervisningen  är  ord- 
nad  sä  praktiskt  som  möjligt  med  talrika  exkursioner 
och  arbeten  ute  i  skogen,  ty  undervisningen  vid  Uni- 
versitetet i  München  är  mera  teoretisk  och  äfvensä  saknas 
här  den  praktik  som  Aschafienburg  sä  rikligen  erbjuder. 
Efter  genomgängen  slutexamen  vid  AschaflPenburg 
fortsätta  de  bayriske  forststuderandena  sina  studier  vid 


266 

forststuderande,  och  inom  n&gra  dagar  hade  mer  an  50 
anmalt  sig  sisom  deltagare  härtill,  ty  en  hvar  ville  följa 
med  den  celebre  Professorn,  samt  tillika  se  sig  i  till- 
fälle att  bestiga  ett  berg,  beryktadt  för  den  vidsträkta 
och  sköna  utsigt  man  har  härifrän. 

Klockan  6  p&  morgonen  den  bestämda  dagen  af- 
reste  vi  med  jemväg  tili  den  natnrskönt  belägna  alpsjön 
Scblienzee.  Här  frakosterades  i  största  hast,  och  s&  vi- 
dare  med  vagnar  tili  en  mindre  by  vid  foten  af  Wen- 
delstein, hvarifr&n  nu  uppstigandet  p&  en  god  alpväg 
begynte.  Berget  har  en  höjd  af  1800  meter  och  är  8&- 
ledes  icke  bland  de  allra  högsta  i  detta  alpomr&de,  men 
genom  sin  rikliga  och  omvexlande  flora  särdeles  egnadt 
för  dylika  exkursioner.  Det  intressantaste  var  att  se 
hnru  den  ena  växtregionen  ersatte  den  andra  ju  högre 
upp  man  kom.  Till  först  gjordes  halt  vid  en  stör  torf- 
mosse  nedanför  berget.  Vegetationen  här  var  i  det  stora 
heia  mycket  lik  den  vära  sumpmarker  af  samma  slag 
erbjuda,  en  vanlig  kärraktig  —  myraktig  mark,  hvarest 
man  i  massor  upparbetade  torflagret  tili  bränntorf.  Till 
först  passerade  vi  ängs-  och  äkeromr&det,  hvilket  vid  en 
höjd  af  850  meter  gifver  rum  för  skogsbältet.  Skogen 
här  bestär  af  vanlig  gran,  silfvergran,  bok,  lönn,  lärk- 
träd  m.  m.  D&  densamma  tillhör  allmogemän,  företer 
den  icke  nägon  skildt  forstligt  skön  anblick,  ty  trädeu 
stodo  i  gles  slutning,  emedan  man  i  främsta  rummet 
ville  päskynda  gräsväxten,  da  traktens  boskap  betade 
här  heia  sommam.  I  anledning  häraf  höU  Hartig  ett 
intressant  föredrag  om  virkets  beskaffenhet  hos  dessa 
trädslag  här  uppe.  D&  de  hade  altför  fritt  st&ndrum 
ntvecklade  de  en  riklig  bladmängd,  deras  tillväxt  var 
ovanligt  stark  och  sälanda  kom  virket  att  bestä  af  celler 


267 

med  tunna  väggar  och  storfc  omfang,  d&  deremot  de 
tjockväggade  cellerna  förekommo  i  betydligt  mindre 
grad,  Granen,  hvilken  här  gär  högst  upp  af  alla  träd- 
slag,  förekommer  tili  en  höjd  af  1650  meter.  P&  bergets 
nordsida  gär  sagda  trädslag  dock  300  meter  högre  an 
pk  sydsidan.  Detta  egendomliga  förh&llande  beror,  en- 
ligt  Hartig,  p&  en  förtorkningsprocess.  Graname  pä  syd- 
sidan af  berget  äro  tidigare  och  i  högre  grad  utsatta 
för  v&rsolens  verkan  an  de  pä  nordsidan.  Päverkade  af 
solen  fördunsta  de  betydliga  qvantiteter  vatten  under 
det  att  den  ännu  fmsna  roten  och  en  del  af  den  under 
snön  befintliga  stammen  icke  kunna  tillföra  trädet  vat- 
ten i  tillräcklig  mängd,  sä  att  trädet  slutligen  dör  af 
torka.  Pä  nordsidan  deremot  är  förhällandet  mera  jämnt 
mellan  rotens  upptinande  och  trädets  respiration.  Det 
är  med  andra  ord  samma  orsak,  som  betingar  granens 
utbredning  i  högsta  norden.  Särdeles  rikLig  och  skön 
är  blomsterfloran  här  uppe.  Blommorna  utmärka  sig  i 
allmänhet  för  sina  ovanligt  granna  och  lysande  färger, 
nägot  som  torde  härröra  af  sommarens  korthet,  ty  utan 
talrika  insekters  tillhjälp  skulle  poUenkomen  icke  i  rätt 
tid  hinna  sprida  sig  frän  blomma  tili  blomma.  Träd- 
gränsen  är  skarpt  markerad.  Nägra  ensamt  stäende  berg- 
lönnar  ersättas  snart  at  bergtallen  eller  nägra  exemplar 
af  krypande  Salix  arter.  Vi  voro  nu  uppe  i  alpregionen. 
Här  och  der  nägra  gräslindor,  enstaka  alpörter  eller 
grupper  af  bergtall  omväxlande  med  nakna  klippor  och 
stenrös;  af  den  yppiga  floran  künde  intet  mer  upptäckas. 
Och  djupt  under  oss  lägo  dalarne  med  sina  byar,  kyrkor, 
äkrar  och  ängar  —  rundt  omkring  en  storartad  blick 
öfver  Tyrolens  bergomräde.  Här  uppe  tillbringade  vi 
natten  uti  ett  rymligt  och  trefligt  turistvärdshus.  Aftonen 


268 

förgick  under  muntert  skämt  och  glam  vid  äkta  tyroler 
vin.  Tidigt  följande  morgon  begyntes  nedstigandet,  nu 
pä  sydsidan  af  berget.  Vid  lämpliga  tillfällen  höU  pro- 
fessor  Hartig  lärorika  demonstrationer,  och  under  lifligt 
samspr&k  anlande  vi  slutligen  tili  en  jemvägsstation  p& 
iinjen  München — Verona,  hvarifrän  vi  snart  med  ängans 
tillhjälp  &ter  försattes  tili  Universitets-  och  ßesidens- 
staden  München. 

En  liknande  exkursion  företog  professor  Gayer  tili 
revieret  Landsherg,  in  vid  staden  med  samma  namn.  Denna 
exkursions  ändam&l  var  att  framh&Ua  den  „horstvisa"  af- 
verkningen  och  föryngringen.  D&  angiende  detta  skogs- 
brukningss&tt  uti  ett  föregiende  bref  redan  blifvit  redo- 
gjordt,  mä.  här  blott  omnämnas,  att  Gayer  ofta  och  ef- 
tertryckligt  päpekade  vigten  af  blandade  bestand,  fciäsom 
den  bästa  blandning  framhöll  han  vanlig  gran,  silfver- 
gran  och  bok.  Likasä  förordade  han  blandning  af  tall, 
gran  och  bok;  lärkträd  lämpar  sig  bäst  i  blandning  med 
bok,  dernäst  med  gran  och  med  tall  blott  pä  mycket 
bördig  jord.  Säsom  en  kardinalregel  framhöll  han,  att 
afverkningen  och  föryngringen  mäste  bedrifvas  l&ng- 
samt,  samt  att  man  bör  gifva  bok  och  silfvergran  ett 
förspr&ng  af  4 — 6  &r,  ty  granen  har  en  förmäga  att  un- 
dantränga  andra  trädslag,  som  ofta  är  rent  af  förvänans- 
värd.  Vi  s&go  lO-äriga  „horster**  af  bok,  hvilka  inom 
4  &r  voro  nästan  helt  och  h&Uet  öfvervuxna  af  gran- 
plantor,  uppkomna  genom  naturlig  föryngring.  Den 
skog  vi  här  sägo  bestod  tili  största  delen  af  vanlig 
gran  med  inblandning  af  bok.  Träden  voro  höga,  form- 
fylliga  och  qvistfria,  samt  päträJSades  ofta  bestand  med 
en  virkesmassa  af  800 — 1,000  obm  per  hektar.  Skogens 
älder  90—120  &r. 


269 

Att  ähöra  dessa  b&da  professorers  iöredrag  antingen 
i   föreläsningssalar   eller   nte  i  nafcuren  är  ett  verkligt 
nöje.     De   hafva  hvardera  förm&gan  att  intressera  sina 
ähörare  för  det  de  föreläsa,  och  deras  satt  att  framställa 
sina   &sigter  är  sä  klart  och  tydligt  att  en  hvar  med 
lätthet  kan  fatta  och  först&  dem.  Ledsamt  nog  var  detta 
en  af  Professor   Gayers  sista  exkursioner,  ty  tili  följd 
af  &lderdom  och  sjuklighet  har  han  redan  lemnat  in  sin 
afskedsansökan.     Det  torde  blifva  svärt  att  ersätta  ho- 
nom,  ty  en  s&  genom  praktiskt  anlagd  forstman  finnes 
icke  öfveralt  i   verlden;  allra  minst  kan  Universitetet  i 
München  erhälla  en  professor  med  den  mäng&riga  erfa- 
renhet,   som    denne   varme  försvarare   af  den  naturliga 
föryngringen  eger.    Hans  litterära  verksamhet  har  varit 
af  stör  betydelse  för  det  bayerska  forstväsendet.  I  detta 
afseende  bör  främst  nämnas  hans  „Waldbau"  och  „Forst- 
benutzung", af  hvilken  redan  7:de  upplagan  utkommit. 
Han  är  en  af  de  f&,  hvilka  icke  deltagit  i  dessa  ändlösa 
strider  och   polemiker  om  jordvärde,  räntefr&gor  m.  m., 
hvilka  nu  för  tiden  sätta  de  utmärktaste  forstman  i  har- 
nesk   emot   hvarandra.     Han   har   sjelf   „hällit   sig   tili 
naturens   vinkar",    hvartill   han  s&  ofta  uppmanat  sina 
ähörare. 


Mähända  är  det  icke  utan  intresse  att  delgiiva 
nigra  smärre  notiser  angäende  ett  bayerskt  forstrevier, 
och  i  detta  fall  Forstamt  Schrobenhausen  af  Regerings- 
betzirket  Oberbayern.  Detta  reviers  areal  är  omkring 
1950  hektar,  hvarat  blott  12  hektar  improduktiv  mark. 
Jordmänen,  kalkblandad  sandjord,  är  särdeles  egnad  för 
skogsbruk;    pä   skilda    stallen  förekomma  dock  mindre 

18 


270 

bördiga  sumpmarker,  hvilka  kultiveras  med  al,  ioke  gran. 
Numera  fördömes  allmäut  den  äsigtea  att  granen  vore 
ett  trädslag  lämpligt  för  fuktiga  marker,  ty  erfarenbeten 
bar  visat  att  detta  trädslag  pä  sädan  mark  växer  l&ng- 
samt   ocb   d&ligt,   samt  nästau   alltid  mer  eller   mindre 
lider  af  röta.    ßevieret  är  indeladt  uti  fem  distrikt,  bvarje 
sädant  uti  afdelningar  ocb  bvarje  afdelniug  uti  ander- 
afdelningar,   bvilka  motsvara   v&ra  best&nd.     Bestands- 
gränserna   äro   uppbuggna  tili  smala  linjer,  afdelnings- 
ocb  distriktsgränserna  tili  bredare  sMana.     Distrikt,  af- 
delningar ocb  bestand  äro  uti  skogen  utmärkta  genom 
numror  ocb .  littera.     Skogen  bestär  af  50  7o  ^^i  ^  Vo 
vanlig  gran,  samt  bok,   silfvergran,   al,  björk  m.  m.  uti 
svag  inblandning.  Brukningssättet  är  grupp-  eller  „Horst- 
vis"  afverkning  ocb  föryngring  med  120-ärig  omloppstid. 
Uti  rena  tallbest&nd  erbjuder  naturligtvis   detta  skogs- 
brukningssätt   betydligt  större  svirigbeter  an  uti  blan- 
dade   sädana,    eller   uti    rena   granbeständ.     Här    mäste 
afverkningen  utföras  p&  större  sammanbängande  ytor,  «ä 
att  densamma  ofta  antager  form  af  platsvis  afverkning.  £j 
beller   kan    en  lika  riklig  naturlig  föryngring   bär  pä- 
räknas  som  uti  rena  granbeständ,  ocb  mäste  derför  ofta 
kulturer   utföras.    För   att  äfven  framdeles  kunna  pro- 
ducera  Sortiment  af  gröfsta  dimensioner,  bibebäUas,  der 
blott  sä  ske  kan,  uti  grupper  nära  vägar  eller  indelnings- 
linjer  friska  ocb  kraftiga  stammar  uti  säkalladt  „Über- 
bolzbetrieb^.     Enligt   busbällningsplan    skola    dessa    st& 
tili  följande   omloppstids   siut,   men   vanligen  mäste  de 
redan  förut  borttagas,  da  de  bögst  sällan  kunna  bibe- 
b&Ua   sig  friska  bela  denna  länga  tidrymd.     Terrängen 
är  i  allmänbet  jämn,  blott  uti  ett  distrikt  är  densamma 
kuperad.   Isynnerbet  uti  detta  distrikt,  Scbildbergerforst, 


är  man  i  tillfälle  att  se  den  „ hörst visa^  föryugringen  da 
rationelt  och  med  s&  ypperliga  resultat  utförd  som  man 
gerna  kan  önska  sig.  Mindre  grupper  eller  „horster^  af 
vanlig  gran,  tall,  silfyergran,  bok,  ek,  Weimouthstall 
ie:L  och   lärkträd    omväxla   med  hvarandra.»  och  pä  fuktiga 

rx.  stallen   förekomma   s&dana  af  al,  asp,  björk  eller  bok. 

11 ..  Mycket  har  skogen  förut  lidlt  af  servituter,  synnerligast 

h'.  rättighet  tili  insamling  af  strö.    Dessa  äro  numera  dock 

:'^:_  alla  afskaffade.    Pä  goda  vägar  lägges  här  särdeles  stör 

r.i  vigt.    Ar  1891  utgafs  för  skogsvägar  5,697  tyska  mark. 

För  ett  är  sedau  anlades  en  väg,  hvilken  kostade  re- 
vieret  betydande  summor,  men  redan  inom  ett  &r  hade 
densamma  helt  och  hallet  betalat  sig,  i  ty  att  alt  virke 
fran  dessa  trakter  af  revieret  numera  med  lätthet  künde 
försäljas  och  transporteras  tili  jernvägen.  Plantskolorna 
och  kulturerna  i  detta  revier  förtjäna  särdeles  att  om- 
nämnas.  För  att  inbespara  omskolningskostnader  och 
tillika  undvika  plantomas  skadande  vid  sagda  Operation, 
tillvägagär  Forstmästaren  pä  följande  satt.  Fröna  utsäs 
pä  tvären  af  plantsängarne  och  sedan  plantorna  uppnätt 
en  älder  af  1  är,  bortklippas,  icke  uppryckas  eller  slitas, 
en  del  plantor  sä  att  de  äterstäende  komma  att  stä  pä 
ett  afständ  af  1,6 — 2  cm  frän  hvarandra.  Detta  utföres 
vanligen  i  September  mänad.  De  qvarblifna  plantorna 
kunna  nu  fritt  utveckla  sina  rötter  och  skjuta  raskt  upp 
i  höjden.  De  voro  i  allmänhet  12 — 18  cm  ja  ända  tili 
30  cm  höga  och  blott  2^/2  äriga.  Detta  förfaringssätt 
gäller  blott  tall-  och  granplantor.  Kulturerna  i  skogen 
utföras  för  det  mesta  medelst  plantering,  hvarvid  ett 
skildt  planteringsjern  användes.  Plantorna  utplanteras 
vanligen  2  äriga,  tallplantor  i  rader  pä  ett  afständ  af  1 
meter  och  30  cm  mellan  plantorna,  granplantor  i  förband 


272 

1-^2  meter  och  30 — 50  cm,  bokplantor  1-äriga  i  förband 
1  meter,  30  cm,  samt  2-&riga  1  meter,  40 — 60  cm.  S&- 
som  prof  p&  dessa  i  allo  lyckade  kulturer  kan  omnämnas 
en  10-ärig  ekplantering  med  1 — ],5  meter  länga  ärsskott. 
Men  s&  koRta  de  äfven  vackra  summor;  60 — 80  tyska 
mark  per  hektar  för  vanliga  tall-  och  grankulturer.  Bil- 
ligt 1892  ärs  kulturplan  skola  21  hektar  kultiveras  'med 
barrträds-  och  14  hektar  med  löfträdsplantor.  Kultur- 
anslaget  för  sagda  är  steg  tili  7,214  tyska  mark,  hvaraf 
1,700  t.mk  för  plantskolor.  Här,  liksom  i  minga  audra 
tyska  revier,  ästadkomma  rädjur  och  hjortar  mycken 
skada,  men  för  jagtens  skull  se  de  tyska  forstmännen 
i  detta  fall  ständigt  mellan  fingrame.  Revierets  irliga 
afverkningsbelopp  är  omkring  15,000  cbm.  Detsamma 
künde  betydligt  förhöjas,  ifall  man  icke  tili  följd  af  Nun- 
nans  (Liparis  Monaca)  härjningar  i  en  mängd  bayriska 
forstrevier  skulle  se  sig  nödsakad  göra  besparingar  i 
andra  forstamt  för  att  förhindra  öfverproduktion.  An- 
gäende  inkomster  och  utgifter  kan  omnämnas,  att  &r 
1890  stego  bruttoinkomsterna  tili  190,400  tyska  mark; 
utgifterna  för  samma  är  voro  60,370  tyska  mark.  Till 
sädana  resultat  kan  man  komma,  da  man  finner  afsätt- 
ning  för  snart  nog  alla  skogsprodukter,  och  d&  vidare 
bördig  jordmän  och  alla  för  revierets  framätskridande 
nödiga  statsbidrag  ständigt  stä  en  tili  buds.  Ett  stört 
träsliperi  samt  ett  par  ängsägar  alldeles  i  närheten  äro 
alt  goda  kunder,  och  d&  vidare  virket  frän  detta  revier 
är  ä  vida  nejder  kändt  för  sin  särdeles  goda  qvalitet, 
synnerligast  hvad  tallen  beträffar,  finner  man  att  de 
forstliga  förh&Uandena  i  revieret  äro  särdeles  gynsamma. 
Härtill  kommer  i  främsta  rummet  revierets  genomdug- 
liga    förvaltning.     Forstmästar   K.    Bauer,    hvilken   för 


273 

närvarande  är  Forstmästare  i  Forstamt  Schrobenhausen, 
är  en  af  de  skickligaste  och  mest  Ditiska  forstmän  Bayern 
kan  uppvisa,  och  tili  biträde  har  han  en  Forstasaistent. 
Den  lägre  forstpersonalen  best&r  af  5  tjenstemän.  Detta 
revier  är  dock  icke  ett  af  de  allra  bästa  i  Bayern.  Eu 
jämförelse  med  de  dyrbara  ekskogsrevieren  t.  ex.  i  Spes- 
sart  utfaller  icke  tili  detta  Forstamtd  fördel.  Här  Unnas 
ännu  mänga  fei  att  upphjälpas  frän  en  äldre  forsthus- 
hällning  af  mindre  rationelt  slag.  Sä  t.  ex.  hafva  snö- 
brott  ärligen  förorsakat  betydande  skador,  emedan  ung- 
skogame  fätt  växa  alldeles  utan  efbersyn.  Bationelt 
utfbrda  hjelpgallringar  hafva  dook  redan  tili  stör  del 
motverkat  detta.  Likasä  har  man  fätt  nedlägga  bety- 
dande kostnader  pä  upphjälpandet  af  gamla  knlturer. 
Förut  kultiverades  sumpiga  marker  med  gran,  och  dessa 
hafva  alla  sä  totalt  misslyckats,  att  man  sett  sig  nöd- 
sakad  utföra  fuUkomligt  nya  kultarer  pä  sädana  stallen, 
och  nu  med  al  eller  björk. 

T.  J.  Bloxnqvist. 


Om  eigens  skadegörelse  pä  skogen. 

Af 

L.  J.  Eallgren. 

Rörande  den  skada  elgame  ästadkomma  äplanteringar 
och  yngre  skogsbeetänd  af  tall  är  den  erfarenhet,  jag  der- 
om  hittils  kunnat  vinna  under  ett  är  natnrligtvis  allt  för 
ringa  för  att  derp&  kunna  grunda  nägot  säkrare  omdöme. 
Egendomligt  synes  likväl  att  denna  skada  &  Halleberg, 
der  dock  elgstainmen  före  den  under  äret  h&Una  Kungl. 
jagten  ej  var  obetydlig,  omkring  40  djur,  och  i  förh&l- 
lande  tili  arealen  större  an  &  flunneberg,  är  snart  sagdt 
ingen.  Skogsmarken  p&  Halleberg  är  ej  sä  grund  (trapp- 
berget ligger  ej  sä  i  dagem)  som  ä  Hunneberg  och  skogs- 
trädens  växtform  liksom  virkets  qvalitet,  i  synnerhet 
tallens,  är  ä  förutnämnda  berg  ej  obetydligt  bättre  an 
ä  det  sistnämnda.  Lägges  härtill  att,  säsom  jag  tyckt 
mig  finna,  det  hufvudsakligast  äro  de  ä  den  grundaste 
jorden  växande  beständen  eller  spridda  träden,  som  äro 
mest  utsatta  för  elgarnas  äverkan,  torde  det  ej  vara  obe- 
rättigadt  biträda  Forstmästar  I.  B.  Barths  äsigt:  „att 
endast  mer  eller  mindre  sjukliga  tallar  äro  utsatta  för 
eigens  skadegörelse".  Att  pä  en  lokal,  der  elgarne  före- 
komma  i  sä  ovanligt  stört  antal  som  här  ä  Kronoparken, 
der  föröfrigt  skogsmarkens  beskaffenhet  är  sä  skiljaktig 
frän  den  vanligen  förekommande,  nägon  modifikation  ä 


275 

denna,  för  vanliga  fall  gällande  regel,  mäste  göras,  ligger 
i  sakens  natur. 

Att  dock  uppgifva  boppet  om  att  med  framgäng 
och  med  bibehällande  af  elgstammen,  om  an  n&got  re- 
ducerad,  knnna  ästadkomma  äterväxt  af  tall  för  krono- 
parken,  anser  jag  ej  skäligt. 


Ofvanst&ende  fr&n  ett  bref  tili  enskild  person  gjorda 
utdrag  har  införts  säsom  belysande  en  p&  senare  tider 
rätt  ofta  omtvistad  fräga. 

Red. 


Antinonnin  eller  ett  nytt  medel  för  utrotande 
af  skadliga  skogsinsekter  m.  m. 

Meddeladt  af  E.  Th.  S. 

De  skador,  som  särskilda  insekter  ander  senaste  är 
orsakade  i  vära  skogar,  hafva  gifvit  oss  en  tydlig  vink, 
att  vi,  med  afseende  ä  dessa  skadedjur,  icke  vidare  böra 
Uta  pä  v&rt  nordiska  klimat.  De  resultat,  hvartill  under- 
sökningen  af  insektskadoma  ledt,  hafva  visserligen  i 
allmänhet  varit  ganska  lugnande,  men  icke  dess  mindre 
qvarstär,  säsom  ett  faktam,  att  insekter  äfven  hos  oss 
kunna  plötsligt  uppträda  i  stora  massor  och  förorsaka 
skogsägarene  kännbara  förluster. 

De  utrotnings  medel,  som  härintills  varit  kända, 
hafva  dock  icke  visat  sig  füllt  tillfredställande.  Särskildt 
har  svärigheten  best&tt  deri,  att  man  icke  haft  att  tillgä 
ett  gemensamt  medel  för  alla  skadliga  insekter.  Uti 
det  s.  k.  Antinonnin  har  man  dock  —  att  döma  af  en 
artikol:  „Separat-Beiblatt  des  Berliner  Tageblatt,  Mitt- 
heilungen über  Landtwirthschaft,  Gartenbau  u.  Haus- 
wirthschaft  und  Industrieller  Wegweiser,  den  22  Sep- 
tember 1892*^  —  numera  lyckats  finna  ett  ämne  som 
tycks  hafva  rykt  fr&gan  om  skadliga  insekters  utro- 
tande ett  godt  stycke  fram&t. 

Artikeln  i  fr&ga  lyder  i  öfversättning  som  följer: 
^Antinonnin  hvilket  är   ett  nytt  medel  för  utrotande  af 


277 

växtskadliga  insekter,  möss  och  r&ttor  samt  derjemte 
utgör  ett  preservativ  emot  hnssvampen  och  fcräförstö- 
rande  larver  (Holzwurm),  har  blifvit  i  korthet  beksrifvet 
i  „Süddeutschen  Apotheker-Zeitung^  af  D:r  An.  Haas 
och  i  tidskriften  „Die  Natur^.  Det  synbart  s&regna  nam- 
net  härleder  sig  deraf  att  medlet  i  första  hand  blifvit 
uppfunnet  för  utrotande  af  „Nonne^  d.  ä.  den  förstörande 
larv,  hvilken  &&  fruktans  värdt  hemsökt  de  bayerska 
skogarne.  Medlet  bestär  tili  50  delar  af  torr  Ortho-nitro- 
kresol-kalium  i  fin  indifferent  massa,  &t  hvilken  gifsrits 
en  tillsats  af  s&pa  (Seife),  för  att  hindra  densamma  att 
h&Uä  sig  torr  och  sälunda  tillika  jemväl  beröfva  ämnet 
möjlighet  tili  explosion.  Att  det  icke  är  nägot  hemligt 
medel  framgär  deraf,  att  författaren  upplyser  att  medlet 
framstäUes  ur  Kresol,  hvilket  dock  här  ej  vidare  ang&r 
OBS.  Deremot  intresserar  det  oss  sä  mycket  mera  att 
lära  känna  medlets  användning  emot  „Nonnen-Baupe^. 
I  Bayern  har  man  tillintetgjort  denna  larv  sälun^  att 
man  i  vidsträckta  skogar  med  beundransvärdt  t&lamod 
försett  de  skilda  träden  med  en  „lim-ring^  för  att  af- 
h&lla  larvema  fr&n  att  kräla  upp  i  trädens  kronor.  Dessa 
ringar  hafva  ocksä  medfört  en  god  verkan,  men  s&som 
radikalt  medel  kunna  dessa  dock  icke  anses,  emedan  de 
icke  utgöra  nägon  ofelbar  hämsko  för  samtliga  larver. 
Bildar  det  sig  nemligen  p&  ringame  s.  k.  „Schleier^  och 
dessa  icke  strax  bli  bortskaffade,  sä  begagna  sig  de  ef- 
terät  framryckande  larverna  sjelffallet  af  dessa  s&som 
bryggor,  för  att  öfver  de  döda  och  ännu  lef vande,  p& 
ringame  fastklibbade  larvema  komma  fram  tili  trädens 
kronor.  Vid  mycket  ymnig  förekomst  af  dessa  larver 
har  tili  och  med  en  ytterligare  anbragt  lim-ring  hjelpt 
ganska  mättligt,  och   derför  har  man  sett  sig  nödsakad 


278 

att  förskaffa  sig  ett  annat  medel  emot  denne  lede  fiende. 
Ett  sädant  är  just  Antinonnin,  som  blifvit  försökt  af 
bayerske  forstfcjenstemän,  nnder  medverkan  af  Elberfel- 
der  färgfabrik  f.  d.  Friedr.  Bayer  u.  C:o.  En  lösning 
deraf  (1:  750)  har  medels  större  och  mindre  sprutor  upp- 
spnitats  i  trädöns  kronor,  hvarefter  följden  afvaktats.  Den 
har  ocksä  visat  sig  gynnsam,  emedan  ett  fäldt  träd,  som 
var  besprutadt,  nu  lemnade  endast  72  larver,  medan  ett 
icke  öfversprutadt,  limbestruket  kontrollträd  levere- 
rade  860  stycken.  Men  det  mest  i  ögonen  fallande  vid 
denna  utgäng  var  emellertid,  att  larverna  pi  det  oöfver 
sprutade  trädet  befunno  sig  vid  den  bästa  heisa,  d& 
deremot  de  som  blifvit  p&sprutade  voro  tili  hälften  sjuka 
och  det  künde  päräknas  att  de  tili  andra  hälften  skulle 
g&  en  säker  död  tili  mötes  genom  att  vidare  förtära  af 
barren.  Dessutom  ställer  sig  medlet  sä  mycket  mera 
värdefullt  derigenom  att  det  icke  pä  nägot  satt  skadar 
sjelfra  träden.  Frägan  beror  isynnerhet  derpä,  huruvida 
man  kan  hafva  tili  hands  sä  mycket  vatten  som  erfor- 
dras  för  lösningen  af  Antinonnin.  Af  erfarenhet  frän 
Nymphenburger  Hofpark  kan  man  antaga  att  uti  Anti- 
nonnin päträffats  det  bästa  medlet  att  utrota  fjärilen 
„Nunnan".  Detsamraa  skall  äfven  enskilda  försök  hafva 
ädagalagt.  Förtjensten  af  medlets  användning  tillkom- 
mer  jemväl  Münohener  Prof.  Harz  och  v,  Müller.  De 
redan  vunna  resultaten  och  de  smä  doser,  som  verka 
dödande  pä  sagda  larv,  hafva  ocksä  ledt  tanken  pä  att 
använda  medlet  för  andra  insekter,  säsom:  sköldlusen, 
svarta  flugan,  röda  spinnaren  o.  a.  hvilka  pä  ett  fördftrf 
briugande  satt  pläga  angripa  an  den  ena,  an  den  andra 
växten.  Likasä  har  dess  dödande  inverkan  visat  sig  pä 
vissa  svampväxter,  säsom  hus-  svampen  och  andra  hvilka 


279 

lifnära  sig  af  en  fast  trämassa,  hvarför  mau  ocksä  före- 
slagit  att  använda  Antinonnin  s&som  konserverings  me- 
del,  hvartill  detsamma  ocksä,  med  afseende  &  dess  lukt- 
fria  egenskap,  lämpar  sig  särdeles  väl.  üti  alla  de  fall, 
da  ett  af  hussvamp  hemsökt  träd,  blifvit  dermed  behand- 
ladt,  har  man  ocksä  allaredan  vunnit  mycket  gynn- 
samma  resultat.  Slutligen  har  man  varit  betankt  pä  att 
begagna  medlet  emot  rättor  och  möss,  för  att  kunna 
und^ika  fosfor  och  arsenik.  Äfven  här  har  det  kunnat 
med  stör  fördel  användas,  emedan  Antinonnin,  säsom 
försatt  med  säpa,  afhäller  husdjuren,  men  icke  mössen. 
Allt  detta  ger  säledes  vid  banden,  att  man  uti  Antinon- 
nin funnit  ett  utmärkt  medel  för  atrotande  af  en  mängd 
skadliga  djur ;  ett  medel,  som  mauar  tili  allt  vidare  för- 
8ök  med  detsamma^. 

Säsom  häraf  synes,  hoppas  man  att  uti  Antinonnin 
hafva  funnit  ett  epokgörande  medel,  i  fräga  om  utro- 
tande  af  skadliga  insekter  ul  m.  Intressant  bade  det 
dock  varit  att,  utom  de  meddelade  resultaten,  redan  nu 
fä  se  en  ungefärlig  uppgift  pä  kostnaden  för  dess  an- 
vändande,  ty  äfven  härpä  torde  medlets  begagnande  i 
stört  komma  att  bero.  Men  äfven  utan  närmare  känne- 
dorn  härom  kan  man  antaga  att,  om  medlet  verkligen 
häller,  hvad  det  lofvar,  med  dess  upptäckt  bragts  i  han- 
deln ett  billigare  ämne  an  de  hittills  kända,  emedan  man 
strax  vid  början  af  skadliga  insekters  yppande  kan  der- 
med lättare  an  förut,  motarbeta  deras  vidare  utveckling. 
Härpä  ligger  ocksä  den  största  vigt,  emedan,  som  bekant, 
dessa  djur  tilltaga  med  ären  i  en  stark  progression.  Sä 
t.  ex.  uppger  Lektor  A.  E.  Holmgren,  efter  Batzeburg, 
att,  om  man  i  första  äret  af  nunnans  (Liparis  monacha) 
närvaro    künde    varseblifva   fjärilarna  och  insamla  dem 


280 

under  den  första  svärmningstiden,  sä  skulle  100  inf&n- 
gade  fjärilar  (honor)  vara  af  större  värde  an  5,000  larver 
f&ngade  under  päföljande  sommar  och  ^^2  miljon  larver' 
insamlade  under  tredje  härjningsäret. 

Att  larv-limmet  varit  ett  godt  medel  för  utrotande 
af  nunnans  larver  kan  väl  icke  fömekas,  men  deremot 
har  detsanuna  ännu  icke  vunnit  ett  mera  allmänt  erkän- 
nande,  rörande  andra  insekter,  som  hafva  liknande  lef- 
nadsvanor  med  nunnan.  Dess  användning  är  emeUertid 
uti  vidsträckta  skogar  förenad  med  stora  kostnader.  8& 
t.  ex.  uppger  Prof.  Altum  ^)  att  intill  medlet  af  augnsti 
1891  utbetalts  af  regeringen  i  Bayern  för  skydd  och  för 
utrotande  af  denna  insekt  öfver  3,000,000  Rmk.  De 
kostnader,  som  härför  gjorts,  äro  säledes  icke  smä,  d& 
man  vet  atfc  insekten,  säsom  förstörande,  uppträdde  först 
är  1888.  Dessförinnan  eller  allt  sedan  1885  var  den 
visserligen  iakttagen,  men  före  1885  icke  varsnad  pä  60 
är.  Följderna  af  dess  framfart  visa  sig  ocksä  numera 
öfverallt,  Sälunda  uppges,  bland  annat,  att,  med  anled- 
ning  af  dess  hftrjningar,  endasfc  inom  Ebersberger  park 
invid  München  kalhuggits  en  sammanhängande  yta  pä 
mer  an  10,000  hektar. 

Ljckligtvis  fär  man  icke  räkna  nunnan  tili  de  i 
norden  förekommande  insekfcerna,  ty  den  har  ännu  icke 
päträffats  nordligare  an  i  traktema  af  Eristiania,  üpsala 
och  sydligaste  delen  af  Finland.  Men  deremot  hafva 
andra  skadliga  insekter  visat  sig  i  vära  skogar  och,  bland 
dem,  tallflyet  (Noctua  piniperda),  som  under  senaste  ärs 
sommar   väckte   ett  icke  ringa  upseende  genom  att  den 


^)  Zeitschrift  für  Forst,  und  Jagdwesen  von  Dnr  B.  Dannckel- 
mann  1892.    2  hafte. 


281 

uppträdde  alldeles  plötsligt  och  uti  en  för  vira  förh&l- 
landen  okänd  mängd,  särskildt  inom  Yalkjärvi  och  Sak- 
kola  socknar  af  Viborgs  län.  Dess  tillvägag&ende  p&- 
minner  ocksä  mycket  om  nunnans,  ehuru  den  anses 
mindre  farlig,  men  icke  dess  mindre  hade  den  inom 
nägra  veckor  förtärt  all  barr  p&  de  tallbeständ,  som  ut- 
gjorde  förem&l  för  dess  härjningar,  bland  annat,  i  Valk- 
järvi  kronopark  &  en  ytvidd  af  c:o  1,300  hektar.  Mindre 
farlig  visade  sig  tallstekeln  (Lophjrrus  rufus),  men  äfven 
den  gjorde  skada  ä  tallskogame  i  landet,  isynnerhet 
inom  Wasa  län. 

De  resultat,  som  försöken  med  Antinonnin  lemnat, 
tyckas  ocksä  redan  berättiga  tili  antagandet  c^tt  medlet 
kan  användas  med  fördel  tili  utrotande  af  skadliga  insek- 
ter i  allmänhet.  S&ledes  äfven  mot  ängsmask.  Skulle 
detta  komma  att  besanna  sig  eller  medlet  i  här  antydt 
afseende  visa  sig  verksamt  och  icke  vara  skadligt  för 
gräsväxten  eller  kreatur,  sä  hade  särskildt  v&rajordbru- 
kare  skäl  att  fröjda  sig  ät  uppfinningen,  ty  den  förlust 
som  ängsmasken  under  sista  härjnings  perioden  tillskyn- 
dat  v&rt  land  uppger  Prof.  0.  M.  Reuter^)  tili  minst 
5,000,000  mark. 

.  Uti  Antinonnin  föreligger  säledes  ett  ny tt  medel 
för  utrotande  af  skogsinsekter  m.  m.,  som  äfven  hos  oss 
torde  böra  beaktas. 


^)  Ängsmasken,    dess   härjningar  i  Finland    och  medlen  tili 
deras  bekämpande  at  0.  M.  Reuter  1892. 


Sedan  Finska  Forst föreningen 

öfverenskoiniiiit  med  Bestyrelsen  för  Tionde  All- 
mäniia  Finska  Landtbruksmötet  i  Nikolaistad 
1893  2itt  i  sammanliaiig  med  nämnda  möte  an- 
ordna  en  utställning  af  produkter  hörande  tili 
skoffshustiällningen  och  pä  den  baserade  M- 
näringar,  fär  Forstföreningen  härmedelst  in- 
bjuda  en  vördad  allmäntiet  att  deltaga  i  denna 
utställning  samt  tillika  underrätta  att  Förenin- 
gen  uppdragit  ät  Forstmästaren  G.  0.  Timgren 
(adr.  Helsingfors)  att  jemte  Bestyrelsens  agen- 
ter emottaga  anmälningar  tili  utställningens 
forstliga  afdelning  och  ombesörja  densamma 
rörande  angelägenheter. 

Helsingfors  i  Augusti  1892. 

Direktionen. 


Ppogram 


for 


Tionile  Allmänna  Ma  LandtMsiötet  i  NiMaistad  1893. 


Inbj  udning. 

Till  deltagande  i  Tionde  AUmänna  Finska  Landtbruksmötet  i 
Nikolaistad,  hvilket  öppnas  Tisdagen  dm  1  Augusti  1898,  f&r  mötets 
Bestyrelse  härmed  iabjuda  landtbrukets  och  dess  binäringars  idkare 
och  vänner. 


Mötet  varar,  i  öfverdnsstämmelse  med  de  for  detsamma  fast- 
stälda  stadgar,  i  fem  dagar  ealigt  den  arbetsordning,  som  framdeles 
varder  bestÄmd,  och  den  med  mötet  forenade  utställningen  fortfar 
under  mötestiden  och  Söndagen  efter  mötets  atslutande. 

Mötet  omfattar: 

J\,.  öfverläggningar,  rörande  i  motesprogrammet  an- 
gifna  fragor  samt  föredrag. 

JB.  ZItSt&llniligßr,  vid  hvilka  utdelas  pris  for  utstälda 
förem&l,  hvartill  ItK)  älfv'er-  och  250  bronsmedaljer  samt  diplomer 
äfvensom  15,000  mark  i  penninear  blifvit  anslagna.  Att  sasom 
särsküda  hederspris  utdelas  förfogar  Bestyrelsen  dessutom  öfver 
tre  stycken  guldmedaljer. 


Deltagare  i  mötet,  hvilka  genom  Bestyrelsens  försorg  önska 
försäkra  sig  om  logis,  böra  i  god  tid  före  mötet  anmäla  derom  i 
bref  tili  „iMndtbnücamötets  i  Nikolaiatad  Inqvarteringafn/rd^,  der  veder- 
börande  vid  ankomsten  tili  staden  erhalla  in^varteringssedel,  sävidt 
densamma  ej  derförinnan  hunnit  hlifva  reqyirenten  tulsänd. 

Nikolaistad,  den  1  September  1892. 

Bestyrelsen. 


Program. 


A.  Öfverläggningar. 


B.    Utställningar. 

De  förem&l,  som  vid  10:de  AUmänna  Finska  Landt- 
bruksmötet  komma  att  utställas,  fördelas  i  följande  af- 
delningar  : 

I.    Hästar. 

II.    Nöfkreatur, 

III.  Fär,  svin,  vallhundar,  fjäderfä. 

IV.  LadugärdsproduJcter  och  mejeriredskap. 
V.    Joräbruksprodukter. 

VI.  Trädg&rdS'  och  biskötsel. 

VII.  JordbruksredsJcap  och  maskiner. 

Vni.  Skogshushällning  och  jagt 

IX.  Fiske. 

X.  SWjd. 

XI.  Till  förestäende  af delningar  ej  hänförltga  produk- 
ter  af  och  för  landtbruket  och  dess  binäringar. 


285 


Allmänna  bestämningar. 

Utställare. 

1.  Rättighet  att  vid  mötet  utställa  tillkommer: 

a)  inom  Finland  bosatte  idkare  och  vänner  af  landt- 
bruket  och  dess  binäringar,  samt 

b)  utländingar,  inom  afdelningama  IVj  V,  VII  ach 
XI,  p&  satt  härom  i  hvarje  afdelnings  särskilda  föreskrif- 
ter  säges;  dock  med  iörbehäll,  att  anmälan  göres  genom 
i  Finland  bosatt  befuUmäktigadt  ombud. 

Anmäliiiiigstid. 

2.  Älla  utställningsföremäl  anmälas  före  den  1  April 
1893  hos  Bestyrelsen  för  10:de  Alhnänna  Finska  Landt- 
bruksmötet,  under  adress  Nikolaistad. 

3.  Utställare,  som  önskar  uppföta  särskild  hyggnad 
för  sin  utställning  eller  önskar  täfla  inofn  Mass  69:  y^i 
gä/ng  varande  fullständigt  mejeri^^  bör,  med  noggrann 
uppgift  ä  behöflig  tomtyta  samt  med  bifogande  af  rit- 
ning,  visande  utseendet  m.  m.  af  tilltänkt  byggnad,  der- 
cm  hos  Bestyrelsen  göra  skriftlig  anmälan  före  den  1 
Januari  1898. 

Anmärkning  L  Föremäl  tili  den  i  sammanhang 
med  landtbruksmötet  föranstaltade  redskapspröfningen 
böra  anmälas  innan  den  1  April,  förutom  transportflaskor 
för  mjölk,  hvilka  anmälas  före  den  1  Januari  1893. 

Anmärkning  Ä  Artiklar,  som  anmälas  efter  ofvan- 
bestämda  tid,  kunna  ej  införas  i  utställningskatalogen. 

Anmälningssedlar. 

4.  Anmälning  för  deltagande  i  mötets  utställningar 

insändes  i  2  exemplar  tili  Bestyrelsen  &  blanketter^  som 

19 


286 

pä  begäran  kostnadsfritt  tillhandah&Uas  hos  Bestyrelsen 
samt  hos  dess  i  alla  delar  af  landet  antagna  agenter. 

6.  Utställningsförem&l  hörande  tili  skilda  afdel- 
ningar  böra  ä  särskilda  sedlar  anmälas. 

Inlemningstid. 

6.  Ang&ende  tiden,  f'ör  inlemnande  af  utstcUlningS' 
ßremäl  hänvisas  tili  bestämningarna  derom  under  de 
särskilda  afdelningarna. 

AnmärJcning  L  Förem&l,  som  ej  blifvit  inlemnade 
inom  derför  be'stämda  tider,  mä  väl  i  utställningen  del- 
taga,  sävidt  utrymmet  medgifver  deras  emottagande, 
men  blifva  ej  prisbedömda. 

Inlemningssedlar. 

7.  InUmnad»-  arUklar  skola  ätföljas  af  i  3  exemplar 
bifogade  inlemningssedlar,  hvilka  i  likhet  med  anmäl- 
ningsblanketteme  erhällas  hos  Bestyrelsen  och  dess 
agenter. 

8.  Noga  bör  iakttagas,  att  inlemningssedeln  upp- 
tager  endast  föremäl  inom  en  och  samma  grupp,  samt 
äfven  att  föremäl  tillhörande  olika  afdelningar  icke  in- 
packas  i  samma  koUy;  börande  koUyn  vara  markt  med 
nummer  (romerska  sifiror)  ä  den  afdelning,  hvilken  de 
inneslutna  föremälen  tillhör  a. 

Frakt-  och  tnllfrihet  samt  transport. 

9.  Bestyrelsen  vill  i  Kejserliga  Senaten  anhälla  om 
frdktfrihet  &  statens  jernvägar  och  kanaler  samt  hos 
resp.  ingbitsrederier  utverka  enahanda  förminer  eller 
fraktnedsättning  för  utställningsförem&l  af  alla  slag  tili 
och  iirän  utställningen. 


287 

A  högvederbörlig  ort  skall  Bestyrelsen  söka  utverka 
tuUfrihet  för  sädana  fr&n  utlandet  kommande  utställ- 
ningsföremäl,  som  efter  mötet  &ter  utföras. 

10.  Bestyrelsen  ombesörjer  utan  kostnad  för  i^tstäl- 
larene  transport  af  alla  tili  Bestyrelsen  adresserade  ut- 
ställningsförem&l,  utom  djur,  fr&n  jernvägsstationen  eller 
hamnen  i  Nikolaistad  tili  utställuiugsfältet  samt  tvärtom. 

Fttrem&lens  uppstäUning. 

11.  Ordnandet  och  uppsiällningen  af  utställnings- 
föremäl  försiggär  under  Bestyrelsens  tillsyn,  och  har 
utställare  och  hans  folk  härvid  att  i  allt  rätta  sig  efter 
Bestyrelsens  eller  dess  ombuds  föreskrifter. 

AnmärJcning  1,  Ät  utställare  och  dess  biträden 
lemnas  kostnadsfritt  tillträde  tili  iifställningen  intill  män- 
dagen  den  31  Juli  kl.  8  e.  m. 

Tiüsyii  om  atställningsförem&l  och  brantSrsäkring. 

12.  Bestyrelsen  sörjer  för  tillsyn  af  utstalda  före- 
mal  intill  d^n  tid,  desamma  skola  vara  frän  utställnings- 
platsen  aflägsnade,  utan  att  dock  ikläda  sig  ansvar  för 
skada  eller  förlust,  som  kan  uppstä. 

13.  Tom  koUy  magasineras  afgiftsfritt  under  utställ- 
ningen,  dock  utan  att  Bestyrelsen  ikläder  sig  nägot  an- 
svar för  dem. 

14.  Brandförsäkring  af  utstäUningsförem&l  ombe- 
sörjes  af  Bestyrelsen  pä  utställares  bekostnad,  derest 
anhällan  derom  göres  k  anmälningssedeln. 

Prisdomare. 

15.  Utställningsföremälens  bedömande  uppdrages 
ät  ett  antal  prisdomare,  fördelade  i  tio  afdelningar.    Inom 


288 

hvarje  afdelning  finnes  en  ordförande  och  en  viceord- 
förande  samt  ett  antal  gruppnämnder,  best&ende  af  ord- 
förande och  tvä  eller  jflere  ledamöter. 

Drdföranden  för  hvarje  afdelning  jemte  ordföran- 
dene  för  gruppnämnderna  inom  samma  afdelning  bilda 
en  afdelningsnämnd. 

Hvarje  gruppnämnd  bedömer  en  eller  flere  utställ- 
ningsklasser. 

16.  Utställare  kan  icke  vara  ordförande  i  eller  med- 
lem  af  gruppnämnd,  som  har  afct  bedöma  klass,  inom 
hvilken  han  anmalt  förem&l  tili  täflan. 

Prisfördelning  och  prisgiltighet. 

17.  De  tili  utdelning  vid  Landtbruksmötet  anslagna 
prisen  äro  fördelade  mellan  de  olika  klasserna.  Om  alla 
de  för  nägon  klass  bestämda  prisen  icke  utdelas,  kunna 
de  s&lunda  öfverblifna  af  vederbörande  afdelningsnämn- 
der  öfverföras  tili  klasser  inom  samma  afdelning,  der 
de  ntsatta  prisen  icke  visa  sig  tillräckliga.  Angäende 
fräga  om  öfverföring  af  pris  tili  annan  afdelning  besluta 
afdelningsordförandene  gemensamt. 

18.  Diplom  atföljer  hvarje  ntgifvet  första  och  andra 
pris  (silfver-  och  bronsmedalj)  samt  utdelas  ensamt  för 
sig  säsom  tredje  pris. 

19.  Utställare,  som  tülerkännes  fiera  medäljer  af 
samma  slag  inom  en  och  samma  afdelning,  tilldelas  endast 
en  sädan  medalj,  men  fär  diplom  för  hvarje  erhallet  pris. 

20.  De  utställda  föremälen  skola  för  att  kunna  tilU 
erkännas  pris,  ej  allenast  ega  företräde  framför  andra 
af  samma  slag,  som  vid  mötet  utställas,  utan  äfven  i  och 
för  sig  vara  utmärkta  och  förtjenta  af  pris. 


289 


Utställningsföremälens  ntlemnande  och  äters&ndande. 

21.  Utställare  eger  ej  rättighet  att  afhemta  utställ- 
ningsföretnäl  före  utställningens  slut,  utan  Bestyrelsens 
tillst&ud  och  mot  aflemnande  af  qvitto. 

22.  BestyreUen  ombesörjer  ätersändandet  af  utställ- 
ningsföremäl,  derest  anhällan  derom  göres  ä  anmälnings- 
sedeln^  der  äfven  bör  uppgifvas  sättet  för  ätersändandet. 

FSrsiljning. 

23.  Försäljning  af  utstäUningsföremäl  kan  ske  ge- 
nom  Bestyrelsens  försorg  mot  provision,  stör  4  %  af 
försäljningssumm^n.  Önskas  sädan  försäljning,  skall 
detta  ä  anmälningsßedeln  antecknas.  A  hvarje  tili  salu 
varande  utstäUningsföremäl  bör,  der  sä  ske  kan,  vara 
anbringad  uppgift  ä  försäljningspriset. 

Ledamots-  och  inträdesa^ifter, 

24.  Ledamot  af  Landtbruksmötet  är  en  hvar,  som 
erlägger  en  afgift  af  10  mark.  Mot  denna  afgift  erhäl- 
les  ledamotskort,  hvilket  berättigar  tili  inträde  i  mötets 
diskussionslokal  och  samtliga  utställningarunder  heia  den 
tid  mötet  varar.  Ledamot  erhäller  utan  särskild  afgift 
sig  tillsändt  ett  exemplar  af  den  tryckta  berättelse,  som 
pä  svenska  och  finska  spräken  kommer  att  öfver  Landt- 
bruksmötet utgifvas,  i  anledning  hvaraf  uppgift,  om 
svenskt  eller  fiuskt  exemplar  af  berättelsen  ästundas, 
torde  vid  lösandet  af  ledamotskort  benaget  meddelas. 

25.  För  biljett,  gällande  för  en  gäng  vid  besök  af 
utstäUningen  erlägges : 


5£0 

Tisdagen  den  1  augusti  3  mark. 
Onsdagen  „2  ^  2  „ 
Torsdagen  „3  „  2  „ 
Fredagen  „  4  „  1  „ 
Lördagen  „  5  „  1  w 
Söndagen      „6        „      —       n     ÖO  penni. 

ßarn  under  12  är  erh&lla  tillträde  mot  Jialf  afgift, 
utom  Söndagen,  da  af giften  är  lika  för  alla. 

Utställningarna   öppnas  hvarje  dag  kl.  9  f.  m.  och 
stängas  kl.  8  e.  m. 


Inledning  och  Prisfördelning. 


Afdelningen  VIII.    Skogshushällning  och  Jagt. 

Ornpp  I.    Skogshiish&llning. 

Klass  124.     Trädfrön  och  plantor. 

a)  Frön  af  vildt  växande  eller  införda  träd- 

slag  och  buskar. 
h)  Plantor    af    vildt   växande   eller   införda 

trädslag  och  buskar. 
Klass  125.     Oförädlade  skogsprodiikter. 

a)  Prof  p&  olika  slags  virke,  t.  ex.  skepps- 

byggnads-  och  slöjd-virke. 
h)  Korgvide,    trärötter,    m.  fl.  inhemska  rä- 

ämnen  för  korgmakeriet. 

c)  Garfvarbark  af  vide,  gran  m.  fl.  trädslag. 

d)  Näfver,  bark,  m.  m. 


291 

Klass  126.    Förädlade  skogsproduktej'  och  föremäl  hörande 

tili  trävaruhandeln. 

a)  Bjelk,  plankor,  batteus  och  bräder  m.  m. 
h)  Maskinhyfladt  virke. 

c)  Props,  tändsticks virke  och  tändsticksäm- 
nen,  träuU  m.  m. 

d)  Takpärtor  ooh  takspän,  lagg-  och  reson- 
nansvirke  m.  m. 

e)  Pappersmassa  af  trä,  mekanisk  och  kemisk, 
samt  artiklar  hörande  tili  träpappersin- 
dustrin. 

f)  Pottaska, 

g)  Tjära,  beck,  käda,  harte,  terpentinolja, 
träsprit  m.  fl.  destillationsprodukter  af  trä. 

h)  Träkol  och  kimrök. 
Klass  127.    Bedshap,  verktyg,  maekiner  och  inrätiningar. 

aj  För  skogskultur  och  skogsvärd. 

b)  „     skogsafverkning,  stubbrytning  m.  m. 

c)  „     virkestransport  tili  lands  och  vatten. 

d)  „     s&gning,  hyäing,  bladskärpning,  m.  nj. 
c)     „     kolning,    kädsamling,    tjämbränning 

m.  m. 
f)      „     insamlirg,    klänguing,   rensning   och 
pröfning  af  trädfrö. 
Kl  ass  128.     Mcdelhr  och  riinivgar  tili  waikiner  och  red- 

skap,  flottningsinräiimngar,  fröklängvingS" 
anstalter  m.  m. 
Klass  129.    Förewäl   belysande   skcgslmshällningens  iheori 

m.  m.  samt  xindirriininghwaterid, 
a)  Trädsektioner. 

h)  För  träden  skadliga  djur  och  växter  samt 
af  dem  förorsakade  skador,  äfvensöm  de- 


»  »  i 

I 


292 

lar  af  träd^  behäftade  med  sjukdomar,  fei 
och  abnormiteter. 

c)  Frö-,  kotfc-  ooh  qvistsamlingar. 

d)  Afbildningar  af  anmärkningsvärdare  träd, 
trädgrupper  ooh  skogsbestind. 

e)  Skogshush&llningsplaner  ooh  kartor  samt 
grafiska  framställniDgar. 

f)  Litteratur. 

För  klasserna  124—129  gemensamt; 

8  st.  l:sta  pris:  silfvermedalj  jemte  diplom 

12    „    2:dra    „      bronsmedalj 

12    „    3:dje     „      diplom. 

Cfrapp  II.    Föremäl  hSrande  tili  jagt  och  djarf&ng, 

Klass  130.    Produkter  af  jagten. 

a)  Beredda  ooh  oberedda  skinn  af  inhemska 
jagtbara  djur. 

b)  Elg-  och  renhorn. 

c)  Sältran,  fjäder,  konserveradt  vildt. 

d)  Uppstoppade  djur  och  f&glar,  kranier  af 
jagtbara  djur  m.  m. 

Klass  131.    Jagtredskap. 

a)  Jagtgevär   och   vapen  af  olika  konstruk- 
tioner och  fr&n  olika  tider. 

b)  Ammunition  och  utrustningspersedlar. 

c)  F&ngstredskap,     s&som     vargnät,     giller, 
saxar  m.  m. 

d)  Modeller   och  ritningar  tili  redskap  och 
inrättningar  för  djur  och  f&gelf&ngst. 

För  klasserna  130  och  131  gemensamt : 
4  st.  l:sta  pris:  silfvermedalj  jemte  diplom. 
6  „     2:dra     „      bronsmedalj         „  „ 

6  „    3:dje     „       diplom. 


293 


SäFSkilda  fdreskrlfter. 

Fröprofver  böra  insändas  senast  den  1  Juni  för  att 
hinna  kontrolleras  och  öfriga  förem&l  inom  denna  afdel- 
ning  innan  den  11  Juli  1893, 


Pä  Bestyrelsens   för  Tionde  AUmänna  Finska  Landt* 

bruksmötet  vägnar: 

A.   Järnefelt. 


Earl  Eskelin. 


Cirkulär. 

De  skador,  som  skogseldarna  är  frän  är  ästadkomma 
i  Finlands  skogar,  hafva  redan  hos  v&rt  folk  allt  mera 
och  mera  gifvit  anledning  tili  begrundande,  enär  vir- 
kets  stigande  värde  gör  skogsegarene  appmärksamma 
derpä,  att  skogarna  utgöra  v&rt  lands  bästa  skatter. 
Men  man  bör  härvid  ihägkomma  att  dessa  skatter  for- 
dra  skydd  och  fredning.  Isynnerhet  under  terra  somrar 
äro  skogarna  utsatta  för  eldfara.  Detta  hafva  äfven  de 
senaste  somrama  p&visat.  Uti  tidningama  hafva  under 
högsomrarna  alltjemt  ingätt  berättelser  om  skogseldar- 
nas  förödelser,  berättelser  hvilka  vittna  om  att  denna 
skogarnas  värsta  fiende  farit  fram  här  och  hvar  öfver 
heia  Finland,  i  senare  tid  ocksä  p&  sädana  trakter,  der 
knappast  under  ärtionden  skogseldar  inträffat. 

Huru  borde  derföre  bevakningen  lämpligast  ordnas 
för  att  förekomma  och  hämma  skogseldars  uppkomst 
och  spridning? 

Denna  fr&ga  har  blifvit  diskuterad  vid  Finska  Forst- 
föreningens  ärsmöte  i  Jyväskylä  1890  och  enade  sig 
de  vid  mötet  närvarande  medlemmarne  om  bland  annat 
det  uttalande,  att  skogseldars  uppkomst  och  spridning 
bäst  kan  inom  enskilda  skogar  förekommas  genom  „sook- 
namas  indelande  i  s.  k.  brandrotar,  med  för  hvarje  rote 
af  kommunen  utsedd  brandrotemästare,  som  för  den  tid 
han  uppoffrat  i  s&dan  egenskap  bör  erh&Ua  skälig  er- 
sättning." 


295 

Hänvisande  tili  §  30  uti  gällande  skogslag  af  den 
3  September  1886,  der  det  heter  att  da  skogseld  upp- 
kommer,  skola  grannar  skynda  dit  för  att  släcka,  samt 
da  faran  tager  tili,  „skall  nästa  krono-  eller  skogsbetjent 
eller  forsttjensteman  eller  af  kommunen  tiüäfventyrs  ut- 
sedd  ledare  af  slikt  eldsläcknings  arbete  strazt  efter  det  de 
genom  markens  egare  eller  annorstädes  fätt  underrättelse 
om  skogseldeu,  sammankalla  nödigt  släckningsmanskap 
genom  ntsänd  budkafie,  som  skyndsamt  skall  frambe- 
fordras  frin  gird  tili  g&rd",  har  Forstföreningen  till&tit 
sig  uppmana  alla  landete  kommuner  att  —  pä  satt  redan 
inom  nägra  kommuner  vidtagits  —  anordna  brandbevak- 
ning  hvar  pä  sin  ort  samt  att  anställa  behöfligt  antal 
b  randrotem  ästare . 

För  ävägabringande  af  skydd  emot  eldfara  i  en- 
skilda  skogar  torde  derföre  vid  uppgörande  af  ordnings- 
stadga  följande  böra  observeras: 

l:o)  Kommunen  indelas  i  förhällande  tili  arealen 
uti  nödigt  antal  brandrotar  och  för  hvarje  rote  utses  en 
brandrotemästare. 

2:o)  Brandrotemästaren  uppbär  af  kommunen  en 
mindre  ärlig  aflöning,  hvarjemte  honom  tillkommer  dags- 
penning  för  den  tid,  han  är  sysselsatt  vid  eldsläckning. 
Dessa  dagspenningar  utbetalas  fr&n  kommunal-kassan 
hvilken  sedermera  härför  bör  godtgöras  af  eldens  upp- 
hofsman  eller  jordegaren. 

3:o)  Brandrotemästaren  äligger  att,  di  skogseld  yp- 
par  sig  inom  roten  skyndsamt  begifva  sig  tili  stallet 
samt  med  genast  tillkalladt  biträde  af  kringboende  och 
närmast  tillhands  varande  personer  söka  att  elden  släcka, 
äfvensom  da  faran  tager  tili,  straxt  lata  budkafle  gä 
samt  sända  underrättelse  tili  närmast  beende  krono-  eller 


296 

skogstjensteman,  hvarjemte  det  ankommer  ä  rotemästaren 
att  tili  laga  beifran  anmäla  nedläggande  af  budkafle  el- 
ler ateblifvande  frän  skogseld  m.  m. 

4:o)  Underl&ter  brandrotemästare  hvad  bonom  en- 
ligt  gifna  bestämmelser  äligger,  bör  han  fr&n  uppdraget 
skiljas  samt  förklaras  förlustig  större  eller  mindre  del 
af  det  arvode,  som  härför  blifvit  tili  honom  ntfäst  eller 
utgifvet. 

Helsingfors  i  Juni  1892. 

1  FinBka  Foretföreningens  vä^nar: 

A.  Blomqvist 

G.  Oskar  Timgren. 


Kiertokirje. 

Yahingot,  jotka  kulovalkeat  vuosi  vuodelta  matkaan 
saattavat  Suomenmaan  metsille  ovat  jo  kansallemmekin 
tnlleet  ybä  enemmän  mietteen  alaisiksi,  kun  puutavarain 
nouseva  arsro  huomauttaa  metsäin  omistajia  että  metsät 
ovat  maamme  parhaita  raha-aarteita.  Mutta  huomat- 
kaamme  myös  että  nämät  aarteet  vaativat  suojelemista 
ja  rauhoittamista.  Kuivina  kesinä  oVat  metsät  erinomat- 
tain  valkean  vaarassa.  Sen  ovat  viimeistenkin  vuosien 
kesät  meille  osoittaneet.  Sanomalehdissä  on  sydäDkesän 
aikana  yhä  puuttumatta  löytynyt  kertomuksia  kuloval- 
kean  tuhotöistä,  kertomuksia  jotka  todistavat  kuinka 
tämä  metsäin  pahin  surmaaja  on  raivonnut  siellä  tääUä 
yltä  ylitse  koko  Suomenmaata,  ja  viime  ajoilla  semmoisis- 
sakin  paikkakunnissa,  joissa  sitä  ei  enää  vuosikymmeniin 
ole  paljon  kuulunutkaan. 

Miten  siis  metsäin  vartioiminen  voitaisiin  asettaa 
niin  että  kulovalkeitten  syntyminen  ja  leveneminen  es- 
tettäisiin  ? 

Tämä  kysymys  on  oUut  Metsänhoitoyhdistyksen 
vuonna  1890  Jyväskylässä  pitämässä  vuosikokouksessa 
keskustelu  aineena  ja  yhdistyivät  siiloin  kokouksessa 
läsnä  oUeet  jäsenet  sühen  lausumaan,  että  kulovalkeitten 
syntymistä  ja  levenemistä  parhaimmin  voitaisiin  yksi- 
tyisten  metsissä  estää  siten  „että  pitäjät  jaetaan  n.  s. 
ruotukuntiin,  joibin  kuhunkin  kunta  asettaa  palonsam- 


298 

mutustyön  johtajau,  joka  sütä  ajasta,  jonka  hän  kulut- 
taa  tässä  toimessaan,  on  saapa  kohtuullisen  palkkion.^ 

Vii taten  Syyskuun  3  p:nä  1886  annetun  metsälain 
30  §:ssä  löytyvään  määräykseen  että  jos  metsävalkea 
syntyy  pitää  naapurien  rientää  sinne  sammuttamaan  sekä 
Jos  vaara  enenee  „tulee  likimäisimmän  kruunun-  tahi 
metsäpalvelijan  tahi  metsänhoito  virkamiehen-  taikka 
kunnan  semmoista  palosammutustyötä  varten  ehJcä  valitse- 
man  johtajan,  nun  pian  kuin  joku  heistä  maanhaltijan 
kautta  tahi  muuUa  lailla  saa  tiedon  vaarasta,  kutsua  ko- 
koon  tarpeellista  sammutus  u)iehistöä  lähettämällä  arpa- 
kapulan,  joka  joutuisasti  on  kuljetettava  talosta  ta- 
loon*^,  on  Metsänhoitoyhdistys  rohjennut  kehoittaa  kaik- 
kia  maamme  kuntia  järjestämään  —  niinkuin  joissakuissa 
kunnissa  jo  on  tehty  —  itse  kukin  paikkakunnassansa 
metsänvalkean  sammutustoimi  ja  siinä  suhteessa  aeetta- 
maan  tarpeellinen  määrä  palonsammutustyön  johtajia. 

Yksityisten  metsäin  suojelemista  varten  olisivat  seu- 
raavat  kohdat  ohjesääntöä  tehdessä  siis  huomioon  otet- 
tavat: 

l:o)  Kunta  jaetaan  metsämaittensa  laajuuden  suh- 
teen  tarpeellisiin  lohkoihin  eli  ruotiikuntiin,  joihin  ku- 
hunkin  asetetaan  palonsammutustyön  johtaja. 

2:o)  Johtajalle  maksaa  kunta  pienen  vuotuisen  pal- 
kan,  jota  paitsi  hänelle  annetaan  päiväpalkka  sütä  ajasta, 
jonka  hän  kuluttaa  palonsammutuksessa.  Nämät  päivä- 
palkat  saa  johtaja  kantaa  kunnan  kassasta,  mutta  tulee 
Sitten  palon  matkaansaattajan  tahi  maanomistajan  kun- 
Halle  takaisin  suorittaa  nämät  rahat. 

3:o)  Palosammutustyön  johtajan  velvoUisuutena  on, 
kun  metsävalkea  syntyy  ruotukunnassa  rientää  palopai- 
kalle   sekä   likiseuduilla   asuvain  ja   saapuvilla   olevain 


299 

lienkilöiden  avuUa  koettaa  saada  valkea  sammntetuksi, 
kuin  myös  jos  vaara  enenee  lähettää  arpakapula  sekä 
toimittaa  tieto  lähinnä  asuvalle  kruunun-  tahi  metsä- 
virkamiehelle,  jota  paitsi  hänen  toimena  on  ilmoittaa 
syytteeseen  saatettavaksi  jos  joku  on  jättänyt  sillensä 
arpakapulan  tahi  laiminlyönyt  kutsumuksen  noudatta- 
mista  y.  m. 

4:o)  Jos  palonsammutustyön  johtaja  laiminlyö  mää- 
rätyt  velvoUisuutensa  on  hän  ammatistaan  eroitettava 
sekä  julistettava  menettäneeksi  enemmän  tai  vähemmän 
siitä  palkkiosta,  joka  hänelle  toimesta  ehkä  on  luvattu 
tahi  annettu. 

Helsingissä,  Kesäkuussa  1892 

Suomen  Metsänhoitoyhdistyksen  puolesta: 

A.  Blomqvist 

G.  Oskar  Timgren, 


Aflidne  medlemmar  af  Finska  Forst- 

föreningen. 

Frans  Oskar  Krank  föddes  den  2  Mars  1835.  Student 
den  26  Februari  1857  inskrefs  han  s&som  elev  vid  Evois 
Forstinstitut  den  1  Mars  1862  och  antogs  efter  genom- 
g&ngen  kurs  tili  forstkonduktör  den  15  Juni  1864.  Un- 
der  derpäföljande  15  är  var  han  dels  sysselsatt  med 
militie  boställsarbeten  dels  handhade  han  forstmästare- 
görom&len  uti  särskilda  revier  tills  han  den  18  Decemb. 
1879  konstituerades  tili  forstmästare  i  Uomais  revier. 
Härifran  transporterad  p&  begäran  tili  Saarij&rvi  revier 
den  15  Juni  1882  afled  han  den  27  Oktober  1891  4  Toi- 
vola  gärd  i  Saarijärvi  socken.  —  Medlem  af  Forstför- 
eningen  den  23  Mars  1880.  —  Hans  redbara,  musikaliska 
och  vänsälla  om  ock  originella  väsen  tillvann  honom 
m&nga  vänner. 

Klas  Ludvig  Arppe.  Son  tili  den  bekante  bruksega- 
ren  Nils  Ludvig  Arppe  föddes  han  den  4  December  1846 
i  Kides.  Efter  att  hafva  genomg&tt  privatlyceet  i  Hel- 
singfors,  tog  han  studentexamen  &r  1866  samt  studerade 
derefter  nägra  är  vid  Universitetet,  hvarpa  han  under 
resor  i   utlandet  utbildade  sig  för  den  praktiska  verk- 


301 

samhet,  som  sedermera  skulle  blifva  hans  lefnadsupp- 
gift,  nämligen  ledningen  af  Wärtsilä  och  Möhkö  brnk. 
I  sin  egenskap  af  disponent  för  denna  efter  v4ra  för- 
hällanden  storartade  och  mängsidiga  bruksrörelse  ut- 
vecklade  han  en  insikt,  omsorg  och  beräkniiigsfömiäga, 
som  var  ovärderlig  för  framg&ngen  af  de  vidtutgrenade 
industriela  företag,  hvilkas  ledning  var  honom  anförtrodd 
särskildt  under  de  svärigheter  v&r  jernindustri  haft  att 
bekämpa  allt  sedan  förhöjningen  af  de  ryska  tullama 
&r  1885. 

Att  detta  värf  kräfde  bade  arbete  och  förmäga 
framg&r  bland  annat  deraf  att  heia  arealen  tili  Möhkö 
och  Wärtsilä  hörande  jord  öfverstiger  Y4  miljon  tunn- 
land  och  att  rörelsen  s&ledes  utom  jemhandteringen, 
innefattar  ett  vidlyftigt  jordbmk,  betydande  skogssköt- 
sel  och  s&grörelse. 

Af  staten  har  Arppe  pä  grund  af  sin  erfarenhet 
och  ställning  anlitats  i  komiteerna  för  förändrade  jem- 
tuUar,  för  virkesflottning,  för  undersökning  af  Karelska 
banans  sträckning  samt  för  virkesf örsäljning  frän  krono- 
skogarne. 

Bedbar  tili  sin  karaktär,  godhjertad  samt  gladlynt 
och  humoristisk  tili  sitt  väsende  hade  Klas  Arppe  vun- 
nit  en  talrik  vänkrets,  som  med  bestörtning  och  smärta 
mottagit  det  oväntade  budskapet  om  hans  plötsliga  bort- 
gäng  den  7  December  1891. 

I  Forstföreningen  var  han  medlem  fr&n  den  6 
Juni  1890. 

Ernst  Albert  Gustaf  Brander.    Född  den  18  Juni  1827 

blef  han  student  den   10  Okt.  1846,  undergick  domare- 

examen  den  10  Decemb.  1850,  blef  auskultant  i  Wasa 

20 


302 

Hofirätt   samma   &r  och  erhöll  vice  häradshöfdingstitel 
den  19  Decemb.  1853.    Efter  att  den  31  Maj  1856  hafva 
nnderg&tt  examen  i  krigsvetenskapema  ntnämndes  han 
tili  fänrik  vid  Eonnng  Predrik  Wilhelm  III:s  grenadier 
regemente   i   April   1857.     P&  begäran  erhöll  han  dock 
redan  i  Maj  1858  afsked  fr&n  militärtjensten  och  idkade 
sedan    studier   vid   EongL   Skogsinstitutet  i  Stockholm 
samt  Kongl.  Sachsiska  Forstakademin  i  Tharand,  hvar- 
efter  han  den  23  Maj  1860  antogs  tili  forstkondnktör. 
Den    18   Oktob.   1860  förordnad  tili  t.  f.  forstmästare  i 
Westra  Aure  revier  blef  han  ordinarie  forstmästare  der- 
sammastädes  den  6  Mars  1866.    I  denna  befattning  blef 
han   särskilda   ganger   förordnad  att  förestä  öfverforst- 
mästaretjenstema  i  Abo  läns  samt  Wasa  läns  inspekt. 
distrikt  och  blef  riddare  af  K.  K.  St.  Sfcanislai  ord.  3  kL 
den   6  Mars   1869.     Efter  att  den  26  Febr.  1873   hafva 
blifvit  utnämnd  tili  tuUförvaltare  i  Gamla  Karleby  dog 
han   helt    plötsligt  i  följd  af  hjertslag  den  21  Decem- 
ber  1891.     Medlem  i  Forstföreningen  vardt  han  den  23 
Mars  1880. 

Carl  Rosenius.  Född  är  1831  i  Wiborg  der  hans 
fader  var  en  af  cheferna  för  den  &r  1827  grundlagda 
firman  Rosenius  &  Seseman,  öfvertog  den  h&dang&ngne 
vid  helt  unga  &r,  efter  sin  faders  död,  jemte  handlan- 
dene  John  och  Alexander  Seseman  nämnda  firma,  som 
de  genom  vidt  omfattande  s&gverks-,  trävaruexports-  och 
importsaffärer  utvecklade  tili  en  af  de  mest  betydande  i 
v&rb  land.  Varmt  intresserad  för  det  allmänna,  tillät 
Rosenius'  tid  honom  att  förutom  ledningen  af  denna 
stora  affär,  p8.  ett  ingripande  satt  deltaga  i  v&rden  af 
kommunens  angelägenheter.     Vid  1877  ärs  landtdag  var 


303 

han  en  af  Wiborgs  stads  representanter  och  ansägs  s&- 
8om  sädan  Tara  en  af  ständets  mera  framstäende  med- 
lemmar.  Yid  slutet  af  t870-talet  hade  honom  tilldelats 
kommerser&dstitel.  Ogynsamma  konjunkturer  tvingade 
&r  1885  den  tör  orubbligt  solid  ansedda  firman  att  app< 
höra  med  sina  vidsträckta  afiärer,  hvarefter  kommerse- 
r&det  Bosenius  öfvertog  disponent  beiattningen  för  Bai- 
vola  sägverk,  tillhörigt  firman  Meyer  &  C:o  i  S:t  Peters- 
burg, tills  döden  bortryckte  honom  den  28  Januari  1892. 

Till  naturen  gladlynt  och  vänsäll  var  Bosenius  en 
af  Wiborgs  mest  kända  och  populära  personligheter. 

Medlem  af  Forstföreningen  alltsedan  1883. 

Karl  Gustaf  Fogelholm  var  född  1834,  blef  student 
1850,  medicine  licentiat  1865  samt  promoverades  tili  med. 
doktor  1866,  hviiket  &r  han  ocksä  utnämndes  tili  pro- 
vincialläkare  i  Pudasjärvi  distrikt,  derifrin  han  1869  i 
samma  egenskap  öfverflyttade  tili  Tome&  distrikt.  Detta 
verksamhetsfält  var  ej  af  de  iätt  skötta.  Det  gälde  att 
flere  g&nger  ärligen,  ofta  i  skarpaste  vinterköld,  resa 
tiotal  mil  genom  Lappmarkens  glest  bebodda  trakter. 
Men  pligtens  fullgörande  var  för  honom  det  som  gaf 
lifvet  värde.  Mödorna  och  försakelserna  förjagade  icke 
det  skämtsamma  draget  i  den  allvarliga  mannens  lynne. 

Fr&n  Torne&  flyttade  han  1873  tili  Uleiborg,  der 
Stationsorten  erbjöd  hvad  Fogelholm  högt  värderade,  en 
bildad  umgängeskrets.  I  üleäborg  hade  han  ock  vuxit 
npp;  han  stannade  tili  sin  död  qvar  pä  denna  ort  Be- 
formen af  städemas  förvaltning  drog  honom  här  in  i 
den  kommunala  verksamheten.  ünder  en  följd  af  är 
intog  han  ett  af  de  mest  framst&ende  rammen  bland 
üleäborgs  stadsfuUmäktige. 


304 

Underrättelsen  om  doktor  Fogelholms  den  23  April 
1892  timade  fr&nfäUe  var  ett  sorgens  budskap  ej  blott 
för  den  vidsträckta  landsdel,  inom  hvilken  en  längvarig 
verksamhet  gjort  honom  allmänt  aktad,  men  derjemte 
för  en  hvar,  som  lärt  närmare  känna  den  aflidnes  ädla 
personlighet. 

I  Forstföreningen  blef  han  medlem  d.  2  Sept.  1889. 

Fredrik  Wilhelm  Rosenlew  föddes  i  Bjömeborg  den  24 
December  1831.  Efter  aflagd  studentexamen  1851,  egnade 
han  sig  ät  affärsverksamhet  i  sin  iödelsestad  samt  ledde 
jemte  sin  yngre  broder  firman  Rosenlew  &  0:o,  som 
blifvit  en  af  de  mest  betydande  och  aktade  trävarufirmor 
i  värt  land.  Jemförelsevis  fä  af  de  finska  affärshusen 
torde  äfven  i  utlandet  vara  sä  uppburna,  som  det  Bo- 
senlewska.  Ocksä  har  dess  marke  p&  trävarumarknaden 
städse  plägat  betinga  sig  ett  högre  pris  an  de  flesta 
andra  finska  marken  i  denna  affärsbranche.  ünder  sina 
längvariga  trävaruaffärer  har  firman  kommit  i  besittning 
af  ett  stört  antal  skogar,  sägar  och  egendomar  och 
bland  annat  ^erkställes  en  betydande  del  af  den  ärliga 
virkesflottningen  längs  Eumo  elf  för  dess  räkning.  Sam- 
tidigt  med  sin  omfattande  trävariirörelse  har  firman  äf- 
ven inrättat  en  betydande  mekanisk  verkstad,  hvars 
utveckling  var  förem&l  för  Wilhelm  Bosenlews  trägna 
omsorger  och  vakna  intresse. 

Den  framgäng,  som  följt  firman  i  dess  affärsverk- 
samhet,  var  tili  stör  del  ett  resultat  af  Wilhelm  Rosen- 
lews gedigna  affärsinsikter  och  klokt  beräknande,  men 
tillika  samvetsgranna  ledning  af  densamma. 

För  sina  arbetares  och  underlydandes  väl  bar  den 
hädangangne  under  en  lugn,  stnndom  kärf  y ta  ett  varmt 


N.- 


305 

hjerta,  hvilket  icke  heller  nägonsin  förnekade  sig,  da 
det  gälde  att  räcka  en  nödstäld  like  en  hjelpsam  band. 

I  sin  fädernestad  var  han  bögt  uppburen  för  sina 
insikter,  sin  gedigna  karaktär  ocb  sitt  för  alla  offentliga 
angelägenbeter  vakna  intresse.  P&  mängfaldigt  satt  togs 
ban  äfven  i  anspräk  för  stadens  kommunala  värf. 

Med  Wilbelm  ßosenlew  bar  en  bland  de  noblaste, 
intelligentaste  ocb  mest  dugande  medlemmarne  af  Fin- 
lands  köpmannakär  g&tt  bädan.  —  Han  dog  d.  29  April 
1892.  —  Medlem  af  Porstföreningen  alltsedan  den  31 
Maj  1879. 

Carl  Anders  Zitting  var  född  den  2  Febr.  1826.  Efter 
att  bafva  aflagt  studentexamen  1846  promoverades  ban 
tili  fil.  magister  den  20  April  1853.  För  att  stärka  sina 
däliga  lungor  gjorde  ban  nu  resor  i  de  sydliga  ländema 
ocb  vistades  en  tid  i  Algier,  bvarefter  ban  tili  sin  lef- 
nadsbana  valde  det  omr&de,  der  ban  bäst  künde  arbeta 
i  skötet  af  den  friska  naturen,  nämligen  landtbruket. 

För  att  bättre  lära  känna  sitt  v&rf  sökte  ban  sig 
tili  Mnstiala  ocb  utnämndes  tili  e.  o.  elementarlärare  der 
den  1  Nov.  1854  samt  tili  ordinarie  tv4  &r  senare  eller 
den  1  Nov.  1856.  Efter  att  bafva  gjort  ätskilliga  studie- 
resor  tili  ntlandet  förordnades  ban  den  5  Juli  1862  tili 
biträdande  direkter  vid  institutet  ocb  den  15  Dec.  1865 
tili  direkter,  bvilket  embete  ban  skötte  tili  &r  1891,  d& 
ban  p&  begäran  erböll  afsked  samt  pension. 

Hvad  Zitting  säsom  föreständare  ocb  lärare  vid 
Mnstiala  nträttat  skall  alltid  blifva  minnesvärdt  uti  v&rt 
jordbruks  bistoria,  synnerligast  om  man  tager  i  betrak- 
tande  det  läge,  bvari  v&rt  lands  modernäring  befann  sig 
vid   den   tidpnnkt,    da   ban    egnade   sig   &t  landtbrnks- 


306 

undervisningen  UDgefär  för  36  är  sedan  och  i  hvilket 
läge  det  nu  befinner  sig.  Han  har  p&  detta  omräde 
varit  den  hufvudrot,  frän  hvilken  ett  helt  nät  af  biröt- 
ter  spridts  öfverallt  i  Finlands  bygder.  Antalet  af  dem, 
som  personligen  ätnjutit  Zittings  undervisning,  stiger 
tili  tusenden  och  oräkneliga  äro  de,  som  medelbart  dra- 
git  nytta  af  hans  lärdomar. 

Mustiala  landtbruksinstitut  höjdes  af  Zitting  tili 
jembördigt  med  de  svenska  Instituten. 

Han  var  som  vetenskapligt  bildad  jordbrukare  en 
banbrytare  i  värt  land  och  det  skall  alltid  stä  som  en 
ära  för  Zitting  i  v&r  karga  jords  historia,  att  han  riktat 
kunskapen  om  dess  rätta  värd  och  drift. 

Kanslirädet  Zitting  afled  den  9  Juli  1892  p&  sin 
egendom  Andersberg  i  Karis  socken.  —  Han  var  medlem 
i  Forstföreningen  frän  1878. 

Friherre  Carl  Gustaf  Fabian  Wrede.  Född  1819  i  An- 
jala,  besökte  han  först  kadettkären  i  Fredriksliamn,  men 
afgick  derifrän  och  aflade  studentexamen  1838.  Härefter 
ingick  han  i  militärtjenst,  men  tog  redan  1846  afsked  med 
stabsryttmästaregrad.  Ar  1854  ingick  han  äter  i  tjenst 
säsom  löjtnant  i  Wasa  indelta  skarpskyttebataljon,  trans- 
porterades  följande  är  säsom  stabskapten  tili  S:t  Michels 
bataljon,  befordrades  der  tili  kapten  och  transporterades 
1856  tili  Wiborgs  bataljon,  der  han  1859  befordrades  tili 
major.  Ar  1862  förordnades  han  tili  t.  f.  öuvemör  i 
Wasa  län  och  öfverfördes  tillika  tili  armeinfanteriet  med 
öfverstelöjtnants  grad.  Fr&n  krigstjensten  erhöll  han  af- 
sked 1863  och  utnämndes  samma  &r  tili  Guvemör  i  Wasa 
län,  frin  hvilken  post  han  drog  sig  tillbaka  1884  och 
bosatte  sig  p4  egendomen  Rabbelugn  i  Anjala. 


307 

Baron  Wredes  verksamhet  säsom  Quvernör  känne- 
tecknas  i  främsta  rummet  af  en  omutlig  redbarhet  och 
hederskänsla  samt  ett  varmt  hjerta  för  sina  underly- 
dande.  Särskildt  skydde  han  hvarken  besvär  eller  andra 
vedervärdigheter  för  att  f&  reda  p&  förh&Uandena  uti 
sitt  vidsträckta  höfdingedöme  och  gjorde  i  sädant  af- 
seende  ständiga  resor,  ofta  tili  länets  mest  aflägsna  ut- 
kanter.  Han  sökte  upp  bonden  i  hans  hem,  ät  vid  hans 
bord,  deltog  i  hans  fröjder  och  sorger  och  lärde  sig  att 
i  grund  och  botten  känna  och  älska  den  menighet  han 
var  satt  att  styra.  Säkert  är  ocksS.  att  Wasa  län  aldrig 
haft  en  mera  folkkär  landshöfding  an  denne  ättling  af 
den  gamla,  fräjdade  Wrede-slägten.  —  Den  18  Juli  1892 
gick  han  ur  tiden. 

Han  blef  medlem  i  Forstföreningen  d.  10  Sept.  1883. 


-<{>«o 


1 


Pirteclomg  öffer  Finska  Forstföreiips  letaöter 

den  15  Angnsii  1892. 


Ständigra  ledamöter: 

Agricola,  0.  R.,  Forstmästare. 

Aminoff,  H.  J.,  Forstmästare. 

Andersson,  J.  A.,  Godsegare. 

Anteil,  K.,  Verkst.  direktör  i  Finlands  Hypoteksförening, 

Ofverste,  Godsegare. 
ArboreliuSy  K.,  Privat  forstmästare. 
Bergbom,  J.  G.,  Kommerser&d. 
Bergh,  0.  W.,  Forstmästare. 
Bergroth,  G.,  Forstmästare. 
Blomqvist,  A.  G.,  Direktor. 
Blomqvist,  T.  J.,  Forstkonduktör. 
Blumenthal,  E.  L,   Ordförande  i  Öfverstyrelsen  för  press- 

ärendena,  Öfverforstmästare. 
Bläfield,  A.,  Häradshöfding. 
Borenius,  A.  L,  Öfverforstmästare. 
Boreniue,  C.  F.,  vice  Konsul. 
BorgstrVm,  A.,  Brakspatron. 
BorgstrSm,  G.,  Godsegare. 
Brander,  C.  E.  W.,  Forstmästare. 
Brander,  K.  A.,  biträdande  Forstmästare. 
BäckstrOm,  J.  E.,  Kamrerare. 


309 

BS8k,  A.  W.  A.,  Forstmästare. 

Candelin,  L,  j:or,  vice  Konsul. 

Cannelin,  T.  A.,  Forstmästare. 

Carlstedty  K.  R.,  Forstmästare. 

CedercreutZy  A.,  Friberre,  Godsegare. 

Colliander,  G.,  Forstmästare. 

DaBhn,  A.,  von,  Kapten,  Landtbruksräd,  G-odsegare. 

de  la  Chapelle,  V.,  Friherre,  Jur.  kand.,   Statsräd,  Gods- 

egare. 
Dyberg,  K.  W.  R.,  Forstmästare. 
EhrstrViRy  A.  0.,  Godsegare. 
Eichinger,  J.,  Civilingeniör. 
EklOf;  A.y  vice  Konsul. 
Enckell,  E.  K.,  Skogstaxator. 
Ethol6n,  N.,  Löjtnant,  Godsegare. 
Faick,  C.y  privat  Forstmästare. 
Fieandty  G.  1.,  von,  Landtbruksingeniör. 
Fieandt,  K.,  vice  Häradsböfding,  Godsegare. 
Floor,  G.  A.y  Forstmästare. 
Forsberg,  C.  J.,  Ofveringeniör. 
Forselles,  A.,  af,  Öfverdirektör,  Verkligt  Statsr&d. 
Forsseli,  A.  Th.,  Läneagronom. 
Forssman,  U.,  Ofverforstmästare. 
Forsetrttm,  M.  E.,  Fys.-matb.  mag.,  Ofverforstmästare. 
Gripenberg,  L,  Manufaktur  intendent. 
Hackman,  W.,  Kommerseräd. 
Hackstedt,  H.  H.,  Forstmästare. 
Hannikainen,  P.  W.,  Boställsforstmästare. 
Harlin,  G.,  Forstmästare. 
Hausen,  A.  W.,  von,  Fil.  mag.,  Forstmästare. 
Hedberg,  J.,  Forstmästare. 
Heikel,  A.  B.,  Skogsinstruktör. 


I 


310 

Heikel,  J.  H.,  t.  f.  Öfverforstmästare. 

Heikel,  T.  A.,  t.  f.  Forstmästare. 

Hisinger,  E.,  Friherre,  Fil.  d:r,  Grodsegare. 

Holmqvist,  G.  R.,  Forstmästare. 

Hougberg,  C.  A.,  Forstmästare. 

Hoving,  W.,  Bokhandlare. 

Hultin,  P.  J.  A.,  Forstmästare. 

Idman,  N.,  Juris  utr.  kand.,  Godsegare. 

IgnatiuSy  K.  E.  F.,  Fil.  d:r,  Senator. 

Julin,  A.y  von,  Brukspatron. 

Julin,  E.  L,  von,  Brukspatron. 

Juselius,  N.  J.,  Forstkonduktör,  anstäld  för  militieboställs- 

arbeten. 
Karsten,  G.  A.  L.,  privat  Forstmästare. 
Kiseleff,  A.,  Hofräd,  Godsegare. 
Kivijärvi,  K.,  Handlande. 
Lagerblad,  F.  M.,  Forstmästare. 
Lagus,  A.  G.,   Fil.  mag.,   Forstkonduktör,  anstäld  för  tnv 

litieboställsarbeten. 
Liljenstrand,  A.  W.,  Jur.  d:r,  Kanslir&d,  Godsegare. 
Lindebäck,  A.,  Boställsinspektör,  Godsegare. 
Lindeman,  A.  A.,  Forstmästare. 
Linder,  F.,  Friherre,  Hofmästare,  Godsegare. 
Lindh,  A.,  Med.  d:r,  Stadsläkare,  Godsegare. 
Mechelin,  L.  H.  S.,  Jur.  d:r,  Senator. 
Modeen,  L.  T.,  Forstmästare. 
Modeen,  N.  F.,  Fys.-math.  mag.,  Forstmästare. 
Monell,  J.  G.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 
Monte!  I,  R.,  Forstmästare. 

Montin,  R.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 
Moring,  A.  E.,  Forstmästare. 
Neovius,  0.  A.  0.,  Forstmästare. 


311 

NeppenstrOm,  F.  N.,  Kommerseräd. 
Numell,  K.  J.,  Ofverdirektörsadjoint,  Kammarräd. 
Nummelin,  C.  J.,  Öfverforstmästare,  Hofräd. 
Nyberg,  C.  A.  J.,  Jemvägskassör,  Fältkamrerare. 
Nylund,  C.  E.,  BostäUsforstmästare. 
Olin,  J.y  Handlande. 
Palander,  G.,  Major,  Godsegare. 
Perander,  R.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 
Rancken,  C.  E.,  Öfverforstmästare. 
Randelin,  0.  W.,  Eorstmästare. 
Riddelin,  K.  A.,  Forstmästare. 

Ridderborg,  E.  E.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 
RoGS,  H.  J.y  Skogstaxator. 
Rosberg,  J.  Th.,  Forstmästare. 
Roschier,  G.  A.,  Forstmästare. 
Rosenlew,  C,  Handlande. 
Ruin,  C,  Öfverste. 
Sallmin,  E.  Th.,  Forstingeniör. 
Sandberg,  H.  R.,  Forstmästare. 
Sandberg,  V.,  Farstmästare. 
Sandman,  E.  L,  privat  Forstmästare. 
Schantz,  N.  G.,  von,  Forstmästare. 
Schildt,  0.,  Boställsinspektör,  Grodsegare. 
Siven,  S.  G.  A.,  Forstingeniör. 
Snellman,  A.  0.,  Kommerseräd. 
Snellman,  I.  G.,  Forstmästare. 
Snellman,  K.  A.,  Handlande. 
Solitander,  C.  P.,  Fil.  mag.,  Bergsintendent. 
Stjernvall,  K.  A.  W.,  Boställsinspektör,  Kommunalr&d,  Gods- 
egare. 
Strttmberg,  H,,  Agronom. 
SvanstrSm,  A.  R.,  Forstmästare. 


312 

SvedeliuSy  G.,  Underdirektor. 

Thom^y  J.  H.y  Forstmästare. 

Thuneberg,  N.,  Baningeniör. 

Timgren,   G.   0.,   Kanslist   vid   Forststyrelsen,    Forstkon- 

duktör. 
Timgren,  0.  W.,  Öfverforstmästare. 

Waenerberg,  0.  G.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 
Wahl,  F.y  vice  Konsul. 
Wahren,  A.,  G-odsegare. 
Waldens,  E.,  Löjtnant,  Grodsegare. 
Westermarck,  A.  V.,  Forstkonduktör. 
Wichman,  G.  E.,  Forstkonduktör. 

Willebrandy  R.  N.,  von,  Friberre,  Eapten,  Forstkonduktör. 
Wolffy  E.,  vice  Konsul. 
Wrede,  C,  Friherre,  Disponent. 
Wrede,  C.  E.,  Friherre,  Öfverforstmästare. 
Wrede,  G.,  Friherre,  Forstmästare. 
Wrede,  0.  A.,  Friherre,  Godsegare. 
Wrede,  R.,  Friherre,  Statsräd,  Godsegare. 
Wrede,  R.  W.,  Friherre,  Löjtnant,  Godsegare. 
Zaneen,  F.  W.  G.  M.,  von,  Forstmästare. 
Zweygberg,  A.  W.,  von,  Hofr&d,  Öfverforstmästare. 
Akerblom,  W.,  Godsegare. 
AstrSm,  H.y  Kommerseräd. 
AstrOm,  R.,  Kommunalräd. 


Arsledamöter: 

*  betecknar  att  ledamot  resterar  för  obetalda  ärsafgifter. 

Ahlberg,  A.  J.,  t.  f.  Forstmästare. 
AhlstrOm,  A.,  Kommerseräd. 
'^'Ahlqvisty  C.  H.,  Kommerserid. 


313 

Andelin,  A.  6.,  Forstkonduktör. 

Andersin,  E.,  Godsegare,  v.  Häradshöfding. 

Armstrong,  A.,  S&gverksdisponent. 

Aronen,  0.,  Skogsplantör. 
^Berndes,  L,  Bruksdisponent. 
^BjOrkstin,  W.,  af,  Godsegare. 

Blumenthaly  A.  R.,  Forstkonduktör. 
^Bläfieldy  E.,  Agi-onom. 

Borgenström,  A.  F.,  Länelandtmätare. 

Bremer,  N.  M.,  Läneagronom. 
♦Bremer,  U.  0.,  Agronom. 
♦Bruncrona,  C.  W.,  Godsegare. 

Brunila,  D.,  vice  Konsul. 

Bttrtzell,  E.,  Godsförvaltare. 

Cajanus,  K.',  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 

Carpelan,  Hj.  0.,  Friberre,  Skogsinstruktör. 

Danielsson,  A.  F.,  G-odsegare. 

Ehnberg,  K.  J.,  Fil.  mag.,  Forstkonduktör. 

Ehrstrtfm,  F.  W.,  Forstmästare. 

Ekroos,    M.    E.,    Sekreterare   i   Forststyrelsen,   KoUegii- 
assessor. 

EkstrVm,  J.  E.,  Forstkonduktör. 
♦Eriksson,  B.,  tillförordnad  Lärare  vid  Evois  Forstinstitut, 

Forstkonduktör. 
♦ForsstrSm,  G.  W.,  Forstkonduktör. 
♦Forsström,  0.,  Godsegare. 

Gebhard,  A.  F.,  Forstmästare. 

Gebhard,  J.  F.,  Forstmästare. 
♦Gerdten,  0.,  von,  Godsegare. 

Granfelt,  W.  F.,  Jordbruksskoleförest&ndare. 
♦Grotenfelt,  G.,  Filos.  d:r,  t.  f.  Direktor. 
♦Grotenfelt,  N.,  Öfverdirektör,  Godsegare. 


314 

GrUnberg,  K.  A.,  Porstkonduktör. 
^Grtfnvall,  A.  J.,  Jordbruksskolelärare,  Forstkonduktör. 
*Gyldän,  A.,  Läneagronom. 
*Hallberg,  K.  S.,  privat  Forstm&stare. 

Heikel,  A.  J.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 

Heiander,  A.  W.,  Senatskammarförvandt. 

Hemmer,  E.  E.,  Forstmästare. 

Henriksson,  A.,  Bruksdisponent. 

Herlin,  R.,  Fil.  mag.,  Forstkonduktör. 
^Hjerppe,  H.  G.,  Forstmästare. 

Hohtl,  U.  H.  W-,  Forstkonduktör. 
'^^Hornborg,  F.,  Godsegare. 

Hortling,  J.  G.,  Landskamrerare,  Kammarräd. 

Hultin,  E.,  Forstkonduktör. 

idestam,  F.,  Fil.  mag.,  Bergsingeniör,  Bruksegare. 
'i'JernstrOm,  J.,  Agronom,  Sekreterare  i  Nyl.  &  T:hus  läns 
landtbrukssällskap. 

Johnson,  J.,  Kommerseräd. 

Juvelius,  J.  H.,  Länelandtmätare. 

Järnefelt,  A.  A.,  Q-uvemör,  Generallöjtnant  vid  geueral- 
staben. 

Klerkner,  A.,  Brukspatron. 
^KohlstrOm,  Th.,  Agronom,  Godsegare. 

Koskull,  T.,  von,  Friherre. 

Kramsu,  J.  A.,  Handlande. 

Laurin,  N.  J.,  Tullförvaltare. 

Leopold,  G.,  Landssekreterare. 

Lille,  B.,  Landtbruksingeniör. 

Lindberg,  A.  E.,  privat  Forstmästare. 

Lindberg,  K.  E.,  Forstkonduktör. 
*Lindholm,  F.  K.  E.,  Godsegare. 

Lyra,  A.  J.,  Forstkonduktör. 


315 

*L&ng,  A.  E.,  Direktor. 

^Malm,  G.  E.,  Häradshöfding,  Godsegare. 

Malmgren,  K.  J.  H.,  Forstkonduktör. 
^Moberg,  K.  A.,  Fil.  mag.,  t.  f.  Direktor. 

Moberg,  K.  K.,  Forstkonduktör. 

Nassokin,  C.  0.,  Forstmästare. 
^Niklander,  J.  G.,  Stationsinspektor. 
'^^Norblad,  J.,  Sägegare. 
*Norden8ki8ldy  N.  0.,  vice  Häradshöfding,  Godsegare. 

Nordensvan,  J.  R.  H.,  Skogstaxator. 

Nordqvist,  0.,  Fil.  d:r,  Fiskeriinspektör. 

Nyberg,  T.,  Forstkonduktör. 

Nylander,  E.  A.,  Forstkonduktör. 

Nyman,  P.,  Forstkonduktör. 

NystrOm,  E.  W.,  Forstkonduktör. 

Olsoni,  0.,  Agronom. 
♦Pentzln,  i.  G.,  Fil.  mag.,  S&gegare. 
♦Pentzin,  W.,  Agronom,  Godsegare. 
^Rancken,  G.  I.  E.,  Forstmästare. 
^Randelin,  F.,  Godsegare. 

Ravander,  0.,  Kapten,  vice  Konsul. 

Richter,  J.  E.,  Boställsinspektör. 

Rosberg,  A.,  Agronom. 

Ruuth,  H.y  Boställsinspektör. 

Rtfnnbäck,  E.,  Fil.  kand.,   Sekreterare  i  K.  Finska  Hus 
hällningssäU  skapet. 
^Saelan,  A.  T,,  Med.  d:r,  Professor. 
*Saive8en,  J.  E.,  Sägverksdisponent. 

Sanmark,  A.,  Forstmästare. 
*Sanmark,  0.  W.,  Forstmästare. 

Schulman,  0.  K.  Hj.,  Fil.  magister. 

Sil^n,  F.  J.  F.,  Forstmästare. 


316 

*Siilman,  K.  H.  K.,  Forstkonduktör. 

Spare,  A.y  Godsegare. 
^Standertskjfild,  A.,  Friherre,  Godsegare. 
^Stenbäck,  E.  0.,  Provincialläkare. 

Stenbäck,  N.  L,  Forstkonduktör. 
^Stenius,  C.  J.,  Forstmästare,  Kollegiisekreterare. 
^Stigell,  G.  A.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 
^Sundel,  K-  E.,  Forstkonduktör. 

Sundman,  K.,  Kapten. 

Svinhufvud,  S.  K.  A.,  Forstuppsyningsman,  Forstkonduktör. 

Säthren,  0.,  Agent. 
^Tammelander,  K.  A.,  Skogstaxator. 

TengstrSm,  M.,  af,  Fil.  kand.,  Forstkonduktör. 

Tiljander,  M.,  Filos.  magister. 
♦Torckell,  K.  W.,  Forstkonduktör. 

Tudeer,  C,  Senator,  Stallmästare. 

Tuominen,  D.,  Boställsinspektör. 

Ungern,  G.  W.,  Boställsinspektör. 

Wahlroos,  B.  J.  A.,  t.  f.  Öfverdirektörsadjoint,  Länelandt- 

mätare,  Hofr&d. 
*Wahlroo8,  K.  F.,  Apothekare. 
*Wartiainen,  A..  Boställsinspektör. 

Wasastjerna,  G.,  Landtbruksräd. 

Wasastjerna,  G.  E.,  Forstkonduktör. 

Wasastjerna,  K,  Godsegare. 

Wigelius,  S.  P.,  Skogsförvaltare. 

Wiik,  T.,  Agent. 

Wiklund,  C,  Fil.  d:r,    Elementarlärare   vid  Mustiala  in- 

stitut. 
*WirtzeniuSy  A.,  Godsegare. 

Wrede,  K.  Hj.,  Friherre,  Häradshöfding. 

Wrede,  0.  R.  W.,  Friherre,  Godsegare. 


317 


Wäyrynen,  A.,  Skogsförvaltare. 
AstrVm,  H.  B.,  Qodsegare. 
Östring,  P.,  Forstmästare. 


Forstföreningrens  dlrektion: 

Blomqvist,  A.  O.,  Direktor,  Ordförande  (Evois). 

Borenius,  Ä.  L.,  Ofverforstmästare  (Uleiborg). 

Nummelin,  C,  J.,  Ofverforstmästare,  Hofr&d,  vice  Ord- 
förande (Helsingfors). 

Saüm&n,  E.  Th.,  Forstingeniör,  Kassör  (Helsingfors). 

Solitander,  C  P.,  Bergsintendent  (Helsingfors). 

Wrede,  E.,  Friherre,  Ofverforstmästare  (Wiborg). 

Zweygberg,  A.  W.,  von,  Ofverforstmästare,  Hofr&d  (Jy- 
väskylä. 

Suppleanter: 

Cannelin,  T.  A.,  Forstmästare  (Mustiala). 

Hackstedty  H.  H.,  Forstmästare  (Evois). 

Timgren,  O.  0.,  Kanslist,  Sekreterare  (Helsingfors). 


21 


Innehäll. 

8id. 

Sm&plock  Mn  Lappmarken.    Af  Bemh.  Ericsson. 1 

Ännu    om  utleverering  af  sägtimmer  frän  kronoskogarne.    Af 

Oskar  Randelin 21 

N&gra     ord    om    insektforhärjningar   i  Finlands  skogar.    Af 

K.  J,  Ehnberg,                   26 

TalLflyet  inom  kronoparken  i  Walkjärvi  socken.  Af  Albert  Siven.  37 

Skogsinstruktörernes  verksamhet  kr  1890 53 

Skogsplantörens  verksamhet  kr  1890 72 

Försök  att  med  elektriciteteus  tillbjelp  drifva  växter.    Af  Ed. 

Fr.  Euneberg.    Meddeladt  &£  K.  J.  N. 78 

Insekt  förhärjningar.    Af  F.  M.  Lagerblad 81 

Det  Gayerska  blädskogsbruket  med  gruppvis  f öryngring.    Bref 

frän  Bayern  af  T.  J.  Blomqvist *  83 

Kronologisk  register   öfver  forfattningar  och  circulär  rörande 

forstväsendet  i  liHnland.    Af  Alarik  Riddelin 97 

Kruunun  Metsätorpista  ja  kruunun  liikamaiden  asuttamisesta. 

Af  Alarik  Riddelin 125 

Skogsinstruktörernes  verksamhet  &r  1891 131 

Skogsplantörens  verksamhet  kr  1891      .     , 149 

Protokoll  fbrdt  vid  Finska  Forstforeningens  ärsmöte  i  Kuopio 

den  3  och  4  September  1891 155 

Skogsbruk  och  jordbruk.    Af  C.  -^ 244 

Svar  tili  Herr  Oskar  Bandelin  i  stämplingsfrägan.    Af  Alarik 

Riddelin 249 

„Se  koira  vinkasee  johon  karttu  koskee'^  Af  Alarik  Riddelin   .  255 

Bref  fr&n  Bayern.    II.    Af  T.  J.  Blomqvist 261 

Om  eigens  skadegörelse  pä  skogen.    Af  L.  J.  HaUgren    .    .    .  274 

Antinonnin  eller  nytt  raedel  för  utrotande  af  skadliga  insekter.  276 

Tionde  allmänna  Landtbruksmötet  i  Nikolaistad  1893  ....  282 

Cirkulär  (ang.  inforande  af  brandrotesystemet) 295 

Ailidne  medlenunar  af  Finska  Forstföreningen 300 

Förteckning  öfver  Finska  Forstforeningens  ledamöter  ....  308 


FINSKA  FORSTFÖRENINGENS 


MEDDELANDEN. 


TIONDK  BÄNDET. 


HELSINGFORS, 

J.   SIMELII   ABFVINGARS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG, 

1892. 


Berättelse 


om 


en  i  forstnärligt  afseende  anstäld  resa 


Tyskland  och  Skandinavien 


af 


E.  Th.  Sallmön. 


JOedan    Kejs.    Senaten,   jemlikt   skrifvelse    fräu  Militie 

Expeditionen  den  7  juni  1888  beviljat  mig  ett  understöd 

af  2000  mark  för  företagande   af  on  resa  tili  Tyskland 

och  Skandinavien  i  och  för  Studium  af  skogshush&llniu- 

gens    nuvarande  st&ndpunkt  och   dess  utveckling  under 

senaste  tid  samt  särskildt  skötseln  och  värden  af  skogar 

under  arrendelägenheter  och  deras  förvaltning,  samt  den 

12    i    samma  m&nad  bifallit  tili  min  aiisökan  om  tjenst- 

ledighet  för  sädant  ändam&l  under  fyra  m&nader,  afreste 

jag  i  medlet  af  juni  tili  Köpenhamn  för  att  törst  under 

den  derstädes  päg&ende  nordiska  Industri-,  Landtbruks- 

och  Konst  utställningen  komplettera  mina  för  nägra  är 

tillbaka    i  Danmark  idkade  forstnärliga  studier  och  se  i 

hvilket  afseende  utställningen  hade  att  framvisa  nägou- 

ting  nytt  i  fr&ga  om  skogsbrukets  utveckling  i  Danmark 

under  senaste  tid.    Efter  inhemtad  kännedom  i  den  dan- 

ska  forstutställningsafdelningen  af  särskilda  hithörande 

frägor,  lemnade  jag  Köpenhamn  och  fortsatte  resan  tili 

Tyskland. 

Efter  min  ankomst  tili  Tyskland  samt  sedan  jag 
p&  gjord  anhällan  bekommit  för  resan  behöiligt  rekom- 
mendations  bref  frän  General -Guvernörskansliet,  uppe- 
höU  jag  mig  först  n&gon  tid  i  södra  Preussen,  företrä- 
desvis  i  det  skogrika  Taunus.  Derifrän  fortsatte  jag  se- 
dan färden  tili  Elsass-Lothringen,  Baden  och  Württem- 
berg, hvilka  länders  skogshush&Uning  jag  särskildt  tog 
tili  fbrem&l  för  Studium. 

För  vinnande  af  en,  om  ock  endast  ytlig  öfverblick 
af  skogsförhillandena  i  andra  länder  gjorde  jag  derjemte, 


VI 


i  den  mau  tiden  sadaut  medgaf  korta  utdykter  tili  Schwc^^ 
Österrike,  Böinnen  m.  fl.  länder.    Pa  aterresan  nppefc. 
jag  mig  ytterligare   nägon  tid  i  Harz  cm^Ii  norra  Prei^i- 
sen,    hvarefler    jag   antradde  öfver  Sverigo  iärden  xL 
hemlandet,    dit   jag   äterinträffade   i    medlet   af  okiobs 
mänad. 

Di  jag  DU  gär  att  redogöra  för  resultAtema  af  deuä 
stadieresa,  anser  jag  mig  först  bora  appräko&  de  iömäsfi- 
sta  källor  och  hjelpmedel,  hvilka,  foratom  under  excur- 
sionen  gjorda  iakttagelser  och  genom  muntliga  sama 
inhemtad  kännedom,  iegat  Mll  gnmd  för  berättelsei. 
Dessa  arbeten  äro  fbljande: 

Handbuch  der  Forst-  und  Jagdgeschiclite  Deutsch- 
lands.    Dt  Adam  Schwappach.    Berlin  1886.      IS8S. 

Zwanglose  Beiträge  zur  Kenntniss  der  Forstlich 
Verhältnisse  im  Königl.  Preussischen  ßegienings-Beziike 
Lüneburg  mit  besonderer  Berücksichtigung  der  AuffoT- 
slungs-Bestrebungen  daselbst.  Barkhausen.  Hannover 
1888. 

Kurzer  Leitfaden  zum  forstlichen  Unterricht  ao 
landwirthschaftlichen  Schulen  ro.  m.  H.  Kottmeier.  Han- 
nover 1888. 

Das   Forstrecht.     D:r  Karl  Ziebarth.    Berlin  1888. 

Preussens  landwirthschaftliche  Verwaltung  1884  87. 
Berlin  1888. 

Die  Forstrente  in  Elsass  Lothringen.  Strassbnrg 
1886. 

Statistische  Angaben  über  das  Grosshersogthom 
Baden.    Karlsruhe  1888. 

Beiträge  zur  Forststatistik  von  Elsass-Lothringea    i 
Strassburg  1888. 

Die  norddeutsche  Ebene.    H.  (iirard.   Berlin.    18a5. 


Vit 

Forststfttistische  MittheiluDgen  aus  Württemberg  für 
1883.      1886.    Stuttgart.     1885.    1888. 

Mittheilungen  über  die  Forstliche  Verhältnisse  in 
Elsass-Lothringen  von  Berg.     Strassburg  1883. 

Statistische  Nachweisungen  aus  der  Forstverwaltung 
des  Grossherzogthums  Baden.  1881.  1886.  Karlsruhe 
1882.     1888. 

Die  Gemeinde  Forstverwaltung  im  Grossherzogthum 
Baden.     Fr.  Krutina.    Karlsruhe  1874. 

Forststatistik  Deutschlands.    Aug.  Bernhardt.    Ber- 
lin 1872. 

Die  forstlichen  Verhältnisse  Württembergs.     Stutt- 
gart.    1880. 

Danmarks  Statistik.    V.  Falbe-Hansen  og  D:r  Will. 
Scharling.    Kjöbenhavn.     1880—1888. 

Tidsskrift   for    Skovbruk,    P.  E.  Müller.     Bind  V, 
IX.    Kjöbenhavn  1881,  1887. 

Konungariket  Sverige.    M.  Höjer  Stockholm,  1884. 
Om    skogarne    och    skogsväsendet,    V.   M.  Thelaus. 
Stockholm  1865. 

Skogs-  och  Domänstyrelsemas  underdäniga  berät- 
telser. 

Tidskrift  för  skogshush&Uning,  &rg.  1885. 

Statistiska  oplysninger  om  statsskovene  i  Danmark, 
Köpenhamn  1888. 

Slutligen  är  det  mig  en  "kär  pligt  att  här  uttrycka 
min  erkänsla  och  stora  tacksamhet  tili  alla  de  embets- 
och  tjenstemän  jag  under  resan  besökt,  ftr  den  synner- 
liga  välvilja  hvarmed  dessa  medverkat  tili  underlättande 
af  mitt  arbete. 


Tyskland. 

Om  uppkomsten  af  statsskogar. 

Liksom   i   de  flesta  andra  länder  i  Europa,  hafva 
etatsskogame  i  Tyskland  tillkommit  först  i  en  senare  tid. 
£n   natnrlig   orsak  dertill  l&g  redan  i  skogames  ringa 
ekonomiska  värde  i  äldre  tider,  men  särskildt,  hvad  Tysk- 
land vidkommer,  i  de  regerande  furstarnes  och  klostrens 
benägenhet  att  tillskansa  sig  skogar  och  annan  jordegen- 
dom.    Sälnnda  blef,   bland  annat,  den  obesnttna  jorden, 
som    i  andra  länder  ofta  f&tt  tjena  tili  grund  för  upp- 
komsten af  statsskogar,  redan  tidigt  tagen  i  anspräk  för 
andra  ändam&l. 

I   stallet   för  statsskogar  och  annan  statsegendom 
uppstod  sälunda  i  äldre  tider  och  isynnerhet  under  me- 


Med  anledning  af  en  utaf  Forstf.  direktion  uttalad  önakan 

att  f&  berättelsen  üman  den  blefve  befordrad  tili  tryckning  n&got 

förkortad,  anser  forf.  sig  böra  nämna  att,  s&som  sakförh&Uandena  i 

originalet  tili  berättelsen  blifvit  framh&llna,  en  sammandragning  en- 

dast  i  ringa  m&n  pröfvats  lämplig.    I  sammanhang  med  detta  arbete 

har  doch  en  omarbetning  delvis  äfven  azrnais  skett,  hyarvid  bl.  an- 

nat,  nyare  statistiskt  material  användts,  tili  fö^'d  hvaraf  berättelsen 

nu  framträder  i  särskilda  delar  förändrad. 


deltiden  stora  gods,  som  tillhörde  dels  furstarne,  dels 
klostren.  Af  dessa  äro  de  furstliga  godsen  (Kam- 
mergüter) af  särskild  betydelse,  da  det  är  fräga  om 
statsskogarne  i  Tyskland,  ty  det  är  egentligen  fr&n  dem 
som  statsskogarne  pä  senare  tider  bildats.  Kändt  är  nemL 
att  dessa  gods  icke  blott  omfattade  s&dana  jordbrnks- 
omräden,  frän  hvilka  de  regerande  husen  fingo  sitt  lifs 
uppehälle,  utan  tili  dem  hörde  ocksä  vidsträckta  skogar, 
hvilka  tjenade,  liksom  de  för  jagten  enkom  förvärfvade 
skogskomplexen,  tili  jagtparker.  Bland  sädana  skildt 
tillskansade  skogar  m&  nämnas  de  s.  k.  „Bannforste^, 
hvilka  äro  kända  allaredän  p&  800  talet. 

Den  första,  som  gjorde  en  brytning  i  dessa  för  me- 
deltiden  egna  förh&llanden,  var  Kurfürsten  af  Branden- 
burg, Joakim  II.  För  att  kunna  förbättra  landets  i  obe- 
ständ  komna  finanser,  förklarade  han  nemligen  i  början 
af  15  hundra  talet  de  egentliga  domänerna  för  statsegen- 
dom  och  behöU  endast  skogarne  för  egen  räkning.  S&- 
lunda  kommo  de  ursprungliga  „Kammergüter''  att  redan 
da  fördelas  p&  staten  och  hofvet.  (Domänen  und  Domä- 
nen chatuU  guter)  och  förvaltningen  att  ordnas  under 
en  skild  stats-  och  hof-  förvaltnings  personal. 

üti  denna  reform,  ehuru  den  icke  berörde  skogarne, 
ligger  dock  redan  ett  första  steg  tili  uppkomsten  af  stats 
skogar,  ty,  säsom  nämdt,  haf va  äfven  dessa  tagit  sin  bör- 
jan frän  hofdomäner.  Det  förgick  emellertid  ännu  ine- 
mot  200  &r  innan  n&gra  statsskogar  bildades  i  Tyskland. 
Början  gjordes  neml.  först  är  1713  eller  strax  efter  det 
konung  Fredrik  Wilhelm  I  bestigit  tronen,  men  fr&gan 
om  domänskogames  (Domänen  chatuU  guter)  förklarande 
för  stats-skogar  blef  dock  icke  siutbehandlad  förr  an  vid 


Landsrätten   1794  samt  genom  Furstelagen  (Hansgesetz) 
1805  och  Ediktet  1810. 

De  bär  antydda  reformer  äro  s&ledes  särskildt  an- 
märkningsvärda  derför  att  Preussen  genom  dem  gjort  sig 
tili  gmndläggare  ioke  blott  af  fr&gan  om  bildandet  af 
statsdomäner  i  Tyskland  utan  och  af  den  tyska  stats- 
skogshush&llningen.  Besultatema  af  detta  för  ärhundra- 
den  sedan  päbörjade  arbete  visa  sig  nu  bland  annat,  i 
landets  statsinkomster.  S&  t.  ex.  stego  dessa  under  för- 
valtningsäret  1888/89  fr&n  statsskogarne  och  öfriga  stats- 
domäner tili  icke  mindre  an  79,649,774  Emk,  hvaraf 
40,817,594  Umk  utgjorde  netto  beh&llning. 

De  &tgärder,  som  i  Preussen  hade  vidtagits  för  do- 
mänfrägans  lösning,  inverkade  likväl  icke  p&  de  öfriga 
tyska  statema  förr  an  fr&gan  derstädes  blifvit  slutligen 
afgjord.  Men  redan  nägra  &r  derp&  finner  man  den  upp- 
tagen,  bland  annat,  i  Bayern,  Württemberg,  Kurhessen 
och  Sachsen,  hvarest  äfven  alla  domäner  (Kammergüter) 
förklarades  för  statsegendom.  Likasä  följde  de  mindre 
statema  Preussens  exempel,  men  de  af  dem  vidtagna  f  ör- 
ändringar  voro  dock,  ätminstone  icke  i  början  alltid  lika 
genomgripande,  ty  man  vet  att  domänerna  i  dem  dels 
fördeledes  mellan  staten  och  furstehusen,  dels  lemnades 
dessa  att  qvarsti  s&som  regentens  enskilda  egendom,  un- 
der förbeh&U  att  inkomsten  fr&n  dem  skulle  användas 
för  statsändam&l  eller  ock  tili  bestridande  af  utgifter 
för  hol  staten.  G-enom  dessa  undantagsförh&Uanden  öfver- 
gingo  s&ledes  icke  alla  domänskogar  tili  staten,  men  detta 
oaktadt  finner  man  dem  nästan  uteslutande  nu  st&  un- 
der statens  forstpersonal  och  förvaltas  efter  samma  prin- 
ciper  som  statens  egna  skogar. 


Liksom  i  Preussen,  visar  det  sig  äfven  i  de  andra 
tyska   statema   att  domänemas  öfyerförande  tili   staten 
bragt  staten  betydliga  inkomster.    Dertill  har  isynnerhet 
bidragit  den  omsorgsfuUa  skötsel  och  värd,  som  egnats 
statsskogame.     Men,   ehum  dessa  nu  befinna  sig  öfver- 
allt  i  Tyskland  i  ett  utmärkt  skick,  sä  var  den  allmänna 
äsigten  vid  deras  öfverförande  tili  staten  dock  icke  all- 
tid  den,  att  skogame  sknlle  för  alltid  forblifva  under  sta- 
teti  eller  att  staten  borde  syssla  med  skogshush&Uning. 
Tvärtom  hade  en  motsatt  äsigt  vunnit  ett  stört  insteg, 
isjmnerhet  derigenom  att  den    da  var  alldeles  allmän  i 
Frankrike,  hvilket  ocksä  gjorde  att  den  franska  staten 
under   Ären  1791—94  föryttrade  en  stör  del  af  sina  do- 
mäner och  bland  annat  statsskogar  tili  2,112,211  hekta- 
rer, eller,  d&  heia  arealen  &r  1791  nppgick  tili  4,704,917 
hektarer,    nära   nog  hälften   af  sina  statsskogar.    Detta 
förfaringssätt  med  statens  egendom  i  Frankrike  orsakade 
äfven   att  man  redan  hade  börjat  i  flere  stater  i  Tysk- 
land tänka  p&  att  följa  Frankrikes  exempel.    I  Preussen 
utkom  ocksä.  derför  redan  under  ären  1808,  1810,  1811 
och  1813  särskilda  Edikt  och  förordningar,  som  bestämde 
om  kronogodsens  afhändande,  men,  emedan  man  med  af- 
seende   &  skogame  hade  gjort  vissa  undantag,  sä  inver- 
kade  dessa  päbud  emellertid  jemförelsevis  litet  pä  frägan 
om  statsskogame. 

I  Tyskland  för  öfrigt  voro  fÖrhäUandena  i  den  här 
frägan  ocksä  sädana,  att  Tyskland  icke  künde  likställas 
med  Frankrike.  De  försäljningar,  som  derstädes  gjordes, 
berörde  nemligen  i  allmänhet  icke  de  stora  skogame  utan 
endast  smä  isolerade  parceller,  och  var  detta  särskildt 
fallet  i  Preussen  och  Bayern.  Om  dessa  försäljningar 
har  man  dock  icke  nägon  närmare  detaljkännedom.     Den 


5 

enda  upplysning,  som  literaturen  veterligen  härom  med- 
delar^  är,  att  statsskogaimes  afbftndande  p&gick  gan* 
ska  allmänt  ända  tili  1820  eller  nära  nog  lika  länge  som 
i  Frankrike^),  men  att  frägan  efter  den  tiden  varit  af 
en  mindre  betydelse  och,  hvad  som  i  den  vagen  skett, 
blifvit  gjordt  mera  för  Ävägabringande  af  en  bättre  ar- 
rondering,  an  af  sträfvan  att  föryttra  statsskogame. 

Förntom  p&  här  antydda  satt  hafva  statsskogar  s&- 
väl  i  Preussen  som  öfriga  tyska  statar  p&  senare  tider 
tillkommit  genom  inköp  af  nya  skogsmarker.  Detta  har 
isynnerhet  varit  fallet  i  Preussen,  hvarest  staten,  bland 
annat,  i  Begeringsdistrikten  Aachen  och  Trier  samt  i 
Provinsema  Schleswig-Holstein  och  Hannover  inköpt  vid- 
sträckta  ödelagda  marker  och  devasterade  skogar,  för  att 
bringa  dem  &ter  medels  kuitnr  i  skogbärande  skick.  Skogs- 
marker, som  staten  s&lunda  under  ären  1884/87  inköpt 
uppgä  tili  icke  mindre  an  25,605  hektarer,  emot  pris,  som 
varierat  emellan  48  och  333  Emk  eller  i  medeltal  218 
Kmk  per  hektar.  Yid  dessa  köp  har  staten  ocks&  n&gon- 
gäng  nödgats  inlösa  sjelfva  godsen,  d&  större  köp  p&  an- 
dra  vilkor  icke  knnnat  f&s  tili  stand,  men  meningen  har 
dock  egentligen  icke  varit  att  behälla  dem,  om  ock  en 
och  annan  lägenhet  fortfarande  kunnat  stanna  under  do- 
mänförvaltningens  v&rd. 

')  Ar  1820  uppgingo  statsskogame  i  Frankrike  tiU  1,212,566  ha 

„    1830 1,128,832 

„    1860 1,068,221 

1870 1,084,565 

1880 991,926 

„    1886 1,020,106 


n 


Berättelse 


om 


en  i  forstnärligt  afseende  anstäld  resa 


Tyskland  och  Skandinavien 


af 


E.  Th.  Sallmön. 


Den  nuvarande  förvaltningen  är  ordnad  p4  föl- 
jande  satt: 

Högsta  inseendet  öfver  statsskogarna  tillkommer 
Ministem  för  jordbruket,  domänema  och  statsskogame. 
Denna  befattning  inrättades  den  1  april  1879  och  före- 
nämnda  3  fack  motsvara  3  afdelningar,  hvaraf  den  tredje 
för  statsskogame  egt  ram  sedan  är  1880  och  bestär  un- 
der  en  „Oberlandforstmeister^  s&som  ministerial  direkter 
af  4  „Landforstmeister^  säsom  departements  och  föredra- 
gande  r&d. 

Mellaninstansen  utgöres  af  styrelsen  i  Begerings 
distriktet  (Begiernngs  bezirk),  hnlken  äfven  best&r  af 
3  afdelningar.  I  finans  afdelningen  eller  afdelningen  för 
den  direkta  styrelsen,  domänema  ooh  statsskogarna  har 
„Oberforstmeister"  säsom  ledamot  plats.  Dessntom  äro  i 
styrelsen  anstälde  ett  större  eller  mindre  antal  ^Forst- 
meieter"  för  verkstäUande  af  kontroUresor  inom  de  för 
dem  anförtrodda  inspektionsdistrikt.  I  regeln  har  ocks& 
Oberforstmeister  ett  inspektions  distrikt. 

Lokalförvaltningen  &ter  handhafves  af  „Oberförster^ 
motsvarande  forstmästare  hos  oss,  och  hans  distrikt  kal- 
las  „Oberförsterei".  Hvarje  oberförsterei  bildar  ett  sjelf- 
ständigt  administrationsomr&de.,  för  hvilket  Oberförster 
st&r  s&som  ansvarig  förvaltare.  Honom  tillkommer  jem- 
väl  att  upprätta,  bland  annat,  de  ärliga  afverknings-  och 
knltnr  förslagen,  hvilka  sedan  pröfvas  af  forstmeister  ooh 
stadfiistas  af  Oberforstmeister.  S&som  bitrftde  har  Ober* 
förster  vanligen  en  assistent. 

För  handhafvande  af  penningefrägan  finnas  anstälde 
forstkassörer  eller  en  kassör  för  hvarje  oberförsterei^  ifall 
ej  &t  honom,  s&som  oftast  torde  vara  fallet,  anförtrots 
flere  kassörsbefattningar. 


9 

Bevakpingspersonalen  best&r  af  „Förster^  och  skog- 
vaktare  och  dessa  sortera  direkt  under  Oberförster. 

Af  den  sammanlagda  skogsarealen,  som  ofvan  blif- 
vit  angifven  tili  2,696,082  hektarer,  belöper  sig  vid  för» 
delning 

p&  hvarje  af  33  oberforst 

„   meister  i  medeltal 81,699  ha 

„       89  Forstmeister 30,293 

„     680  Oberförster 3,965 

„    3742  Förster  och  skogvaktare 720 

Eevieren  uppgä  säledes  für  närvarande  i  medeltal 
knapt  tili  4000  hektarer.  För  90  4r  tillbaka  eller  1798  om- 
fattade  dessa  40,000  ä.  50,000  hektarer  eller  uDgefär  10 
ginger  sä  stör  ytvidd  som  nu. 

VirJcesproduktion.  Statistiken  för  de  preussiska  stats- 
skogame  visar  att  den  utlevererade  virkesmassan  fort- 
farande  är  i  tilltaganda.  Dan  )iög«ta  siffra  tili  hvilkea 
afverkningsmassan  uppg&tt,  har  forstförvaltningsäret 
1886/87  att  framvisa.  Vid  en  jemförelse  med  1868  sä 
ställer  sig  frägan  som  följer: 


Forvalti^ngs&r. 


Stamvirke 
Kubik  meter. 


Stubbar  och 

grenar 
Kubik  meter. 


Summa 
Kubik  meter. 


1886/87 
1868 . . . 


"•r 


Mer  under 

1886/87 


6,484,708 
4,823,195 


2,088,578 
1,892,216 


•      •      •      • 


1,661,513 


196,362 


8,573,283 
6,715,411 


1,857,875 


10 


Dessa  siflror  har  tili  och  med  forstförvaltningen 
fnnnit  öfverraskande.  Den  har  ocksä  derför  sjelfmant 
upptagit  tili  besvarande  frägsm  hnravida  skogames  ut- 
h&llighet  kan  med  en  s&  stör  &rlig  afverkning  anses  vara 
betryggad.  Icke  des»  mindre  har  dess  svar  utf allit  obe- 
tingadt  jakande  och  s&som  orsak  härtill  har  förvaltnin- 
gen  framh&llit,  bland  annat,  att  en  ökad  virkesproduk- 
tion  framkallats  i  Preussen,  icke  blott  genom  inlösen  af 
strö-  och  betesrättigheter,  utan  ock  genom  hämmande  af 
&verkningar.  Men,  ehuru  virkesafkastningen  för  när- 
varande  visar  ett  &&  bögt  re&ultat,  sä  anses  den  dock  i 
närmaste  framtid  komma  att  ställa  sig  n&got  lägre,  eme- 
dan  man  funnit  nödigt  att  i  vissa  distrikt  höja  omlopps- 
tidema  för  frambringande  af  gröfre  virke. 

Betraktar  man  äter  virkesproduktionen  under  den 
sista  3  ärs  perioden  och  jemför  den  med  närmast  före- 
g&ende  3  &rs  period,  s&  finner  man  att  äfven  under  denna 
korta  tid  en  icke  obetydlig  tillväxt  skett: 


FörraltningBftr. 

Stamvirke 
Kubik  meter. 

Stubbar  och 

grenar 
Kubik  meter. 

Summa 
Kubik  meter. 

1884/85—86/87 
1881/82—83/84 

19,239,255 
18,405,851 

6,385,849 
6,219,981 

25,625,104 
24,625.832 

AI  er  under  de 
sista  3  &ren 

833,404 

165,868 

999,272 

Den  ntlevererade  virkesmassan  har  följaktligen,  be- 
räknad  per  &r,  stigit  ungefär  med  5%  ^^^  stamvirke 
och  3®/o  fbr  stubbar  och  qvistar  eller  öfverhufvudtaget 
med  4  Vo- 


11 

ünder  3  &rs  perioden  1884/87  har  afkastniogen,  be- 
räknad  fbr  den  produktiva  skogsmarken  som  omfattar 
2,408,657  hektarer,  utfallit  per  hektar: 


Stamvirke         Stubbar  Grenar  Summa 

Kub.  meter.    Kub.  meter.    Kub.  meter.    Kub.  meter. 


0,2 


0,7 


3,6 


2,7 

ünder  de  3  fö- 

regäende  ären   2,6  0,2  0,7  3,5 

eller  förvandladt  tili  kubik  fot  och  beräknadt  per  geo- 
metriskt  tunnland  stigit  fr&n  66  tili  68  kubit  fot. 

Inkomster  och  utgifter,  Bäknadt  frän  redogörelse- 
ärot  den  1  april  1881  hafva  inkomstema  och  utgiftema 
för  forstförvaltningen  varit  följande: 


Förvaltninga&r. 

Inkomst 
Bmk. 

Utgift. 
Rmk. 

öfverskott 
Bmk. 

1881/82  

54,944,945 

29,460,683 

25,484,262 

1882/83  

54,769,868 

30,395,766 

23,374,102 

1883/84 

56,368,617 

31,582,103 

24,786,514 

1884/85 

59,978,343 

32,096,475 

27,881,868 

1885/86  

60,163,292 

32,485,918 

27,677,374 

1886/87 

59,832,971 

33,336,773 

26,496,198 

Säsom  af  dessa  siffror  synes  variera  inkomsterna 
och  utgiftema  för  de  skilda  ären  nägot,  men  de  visa 
tillika  att  inkomstema  öfverhufvudtaget  varit  i  tiUta- 
gande  samt  att  utgiftema  stigit  i  större  progression  an 
inkomstema.  Om  denna  sistnämnda  omständighet  anmär- 
ker  forstförvaltningen^  att  den  haft  sin  orsak  i  stegrade 
brukningskostnader,  hvilka  p4  senare  tider  nedtryckt  äf- 


12 

ven   andra  förvärfsföretag  säsom  t.   ex.  jordbruket  och 
gjort  att  nettobehäUningen  gätt  ned. 

Den  Stegrade  inkomst,  som  preussiska  statsskogarae 
lemnat,  har  dock  icke,  säsom  i  mänga  andra  tyska  sta- 
ter  p&  senare  tider,  haft  sin  orsak  ensamt  i  en  högre 
virkesafkastning,  utan  äfven  i  stigande  prisf örhillanden. 
I  medeltal  hafva  brutto  prisen  per  kubik  meter  fast  m&tt 
stält  sig,  da  prisen  för  alla  trädslag  och  Sortiment  sam» 
manräknats,  som  följer: 

1881/82  5,81  Emk. 

1882/83  5,76       „ 

1883/84  6,27       „ 

1884/85 6,32      „ 

1885/86  6,28      „ 

1886/87  6,28      „ 

Ehum,  s&som  bäraf  framgär,  virkesprisen  varit  i 
uppätgäende,  sä  är  det  dock  egentligen  brännveden^  som 
under  de  sista  ären  företrädesvis  visat  tendens  att  9tiga 
och  säsom  orsak  dertill  tillskrifves  de  senaste  ärens  kalla 
viutrar.  Deremot  har  gagnvirket  i  allmänhet  varit  i  fal- 
lande,  om  man  ondantager  prisen  för  tall  och  gran,  Ar 
1886/87  utgjorde  medelpriset  för  gagnvirke  11,09  Emk 
och  för  brännved  4,2  2,  Emk  samt  för  gagnvirke  af  tall 
9,31  Emk  och  för  gran  12,oo  Emk  per  kubik  meter.  Be- 
räknadt  i  finskt  mynt  och  per  kubik  fot  skulle  priset  för 
tall  uppgätt  tili  30,5  och  för  gran  tili  39,25  penni  för 
stammar  af  0,5  tili  1  kubik  meter. 

Medan  dessa  sifiror  sälunda  gifva  vid  handen  att 
gagnvirket  lemnat  inemot  3  ganger  sä  högt  pris  per  ku- 
bik meter,  som  brännveden,  sä  uppgär,  säsom  af  nedaa- 
stäende  sifiror  närmare  synes,  emellertid  inkomsten  för 


13 


brännveden  nära  uog  tili  satnma  belopp  som  för  gagn- 
virket. 


Ir. 


Qagnvirke 
Rmk. 


Bränaved 
Bmk. 


Summa 
Rmk. 


1 884/85 
1885/86 
1886/87 


29,336,006 
28,989,365 
28,324,338 


24,480.643 
25,274,914 
25.396,647 


53,816,649 
54,264,279 
53,720,985 


Summa  |    86,649,709       75,152,204   j  161,801,913  | 

Af  den  sammanlagda  lösesumman  faller  säledes  p& 
gagnvirket  54  "/o  oc^  p4  brännveden  46  "/o- 

De  iukomst  poster,  som  här  ännu  icke  blifvit  be- 
rörda,  hafva  influtit  genom  ströförsäljning,  betesarren- 
den,  ierffcägt,  jagt,  sägverk  m.  m.  hvilka  sammanlagt 
appgätt  tili: 

1884/85    6,161,694  Rmk. 

1885/86   5,899,013      „ 

1886/87    6,111,936      „ 

Vidkommande  äter  utgiftema,  sä  intaga  förvalt- 
nings-  och  driftkostuadema  sjelffallet  främsta  ruramet. 
De  öfriga  utgiftspostema  omfatta  knapt  20 '/o-  ^^  ^ör- 
valtningen,  bevakningen  inberäknad,  hafva  kostnaderua 
under  nedanst&ende  är  utfallit  med: 


8,186,523  Emk. 
8,220,953      „ 
8,629,110      „ 


1884/85    

1885/86    

1886/87 

Summa  25,036^86  Bmk. 

Under  de  föreg&ende  3  &ren  24,329.479      „ 

Mer  an  förut 707,107  Emk. 


14 

m 

Under  de  3  sista  ären  har  säledes  förvaltningen 
tagit  707,107  Bmk  mer  an  under  de  3  föreg&ende  ären 
i  anspräk.  Men  gär  man  ännu  längre  tillbaka  i  tiden 
eller  tili  1868  och  ser  hurudant  förhillandet  d&  var,  sä 
finner  man  att,  enäx  förvaltningskostnaden  sagde  är  npp- 
gick  tili  6,428,110  Bmk,  densamma  sedan  dess  ökats 
med  33%. 

Ehuru  denna  tillökning  i  förvaltningskostnaden, 
säsom  synes,  icke  är  obetydlig,  s&  visar  emellertid  steg- 
ringen i  driftkostnaderna  ett  ännu  högre  resultat.  Dessa 
kostnader  utgjorde  nemligen. 

1884/85 18,206,884  Emk. 

1885/86    18,655,939      „ 

1886/87 18,896,235      „ 

Summa  55,759,058  Emk. 

Under  de  3  föreg&ende  ären  52,814,683      „ 
Mer  an  förut 2,944,375  Emk. 

Driftkostnaderna  hafva  alltsä  under  de  3  sista  &ren 
tillväxt  med  2,944,375  Bmk  och  sedan  &r  1868,  da  de- 
samma  uppgingo  tili  12,707,432  Emk,  med  50%  öUö^* 
deromkring. 

Afven  alla  öfriga  utgiftsposter,  s&som  för  den  forst- 
liga  undervisningen,  försäkring  af  sjuka  arbetare,  pen- 
sion  &t  enkor  och  vämlösa  bam,  inköp  af  skogsmark, 
inlösen  af  servituter,  vägbyggnad  m.  m.  visa,  ehuru  icke 
i  samma  förh&llande,  en  tendens  att  stiga. 

Tager  man  &ter  hänsyn  tili  netto  behillningen  s4- 
dan  den  utfallit  per  hektar,  sä  finner  man  den  af  föl- 
jande  sif&or: 


% 


15 

1884/85 10,96  Emk. 

1885/86  10,82      „ 

1886/87  10,31      ^ 

För  de  föregäende  ären   har  beh&Uningen  utgjort: 

1881/82  10,03  Emk. 

1882/83  9,22       „ 

1883/84  9,77      „ 

Ett  undantag  iirän  en  kontinuerlig  stegring  gör  4 
ärs  Perioden  1873 — 76  nnder  hvilken  tid  forstförvaltnin- 
gen  hade  att  fröjda  sig  &t  den  högsta  netto  beh&Uningen 
eller  ander  resp.  ären:  12,05  Emk,  11,49  Emk,  12,51  Emk 
och  12,20  Emk.  Men  äfven  nnder  1884/85—86/87  ärs 
Perioden  künde  netto  beh&llningen  nägot  ökas,  om  vär- 
det  för  inköpta  skogsmarker  och  koltnrkostnadema  för 
desamma  afräknades,  ty  i  sä  fall  ställde  sig  inkomsten 
nnder  ären  1884/87  tili  11,98,  11,81  och  11,37  Emk. 

Ett  närmare  förtydligande  af  inkomster  och  utgif- 
ter  lemnar  nedanstäende  siffror,  beräknade  af  forstför- 
valtningen  för  är  1885/86: 

Inkomster:  för  trävirke 90  % 

„    biprodukter 7  „ 

»   jagt In 

„    andra  inkomster 2  „ 

Utgifter:  för  aflöningar  och  premier 25  „ 

yt   tjenstgörings  och  hyresmedel 6  „ 

„    driftkostnader 57  „ 

„    vetenskapliga   ändamäl  och  läroverk  1  „ 

^    öfriga  ntgifter 11  „ 


16 

Vid  forde  Iniug  per  hektar  produktiv  skogsmark: 

Inkomster:  för  trävirke 21,21  Bmk. 

„    biprodukter 1,57       „ 

»   jagt 0,14      „ 

„    andra  inkomster 0,60      „ 

Utgifter:  för  aflöningar  och  premier 3,2 1      „ 

„    tjenstgörings-  och  hyresmedel»     0,73      „ 

„    driftkostnader 7,29      „ 

„    läroverk  m.  m. /  '  * '     0,07      „ 

„    öfriga  utgifter 1,40      „ 

Ständortfärh&llanden.  Med  afseende  ä  markens  be- 
skaffenhet  l&ter  Preussen  dela  sig,  dels  i  ett  lägt,  skog- 
fattigt  slättland,  dels  i  ett  berg  eller  högland.  Betrak- 
tadt  frän  eu  s&dan  synpuukt  sönderfaller  landet  i  tvä 
ungefär  lika  stora  delar  och  gränsen  dem  emellan  torde 
i  det  närmaste  falla  in  med  52  breddgraden,  om  neml. 
tili  slättlandet,  som  bildar  den  norr  derom  belägna  delen 
af  landet,  jemväl  räknas  södra  delen  af  Posen  och  större 
delen  af  Schlesien. 

Utmärkande  för  slättlandet  är,  hvad  jordmänen 
beträffar,  att  sandjorden  är  öfvervägande.  Den  hvilnr 
öfverallt  ä  yngre  formationslager,  s&som  jura,  krita,  brun- 
kol  m.  m.  Der  1er-  eller  sandblandad  lerjord  förekom- 
mer  är  marken  vanligen  redan  mer  eller  mindre  kuperad. 
Den  öfriga  delen  af  landet  är,  säsom  nämdt,  ett 
högland.  Särskildt  anmärkningsvärdt  i  detta  afseende  är 
Harz  och  dess  omnejd,  emedan  all  trädvegetation  redan 
upphör  &  dess  högsta  spets:  Brocken,  som  är  belägen 
1140  meter  öfver  hafvet.  S&som  förherskande  bergart 
förekommer  här  graniten,  men  äfven  felsitporphyr  och 
diorit  jemte  öfvergängsbergarter  anträffas  här  och  der. 
Jordmänen  bestär,  utom  högre  npp  mot  Brocken,  der  den 


17 

^r   sand,    i    allmänhet   af  en  god  lätt-lera  med  omvex- 
lande  djup. 

N&got  lägre,  men  dock  ganska  högt  belägen  är  äf- 
ven  trakten  sjdveBt  om  Harz  äiida  ned  tili  Rhenfioden. 
Eär  intager  den  s.  k.  Taunus  bergskedjan  främsta  rum- 
met,  och  isynnerhet  deas  högsta  topp  „Grosser  Feldberg", 
som  har  en  absolut  böjd  af  880  meter. 

Ef  bergarter,  som  inom  detta  omr&de  förekomma, 
äro  lerakiffer  och  grävacka,  genombrutna  af  basalt,  por- 
phyr  och  trac^yt,  de  aUmännaste.  Jordm&nen  uppges 
yara  omvexlande  och  anses  den  för  bördigast,  som  bil- 
dats  af  basalt  och  den  dernäst  af  grävacka,  hveuremot 
föpvittrings  produktema  af  lerskiffer  och  trachyt  beteck- 
nas  säsom  mip^re  goda. 

Den  &terstäende  delen  af  höglandet  är  belägen  ve- 
ster  om  Bhen.  Eöjdförhällandena  här  äro  ungefär  som 
dster  om  ^h^«  ty  de  högsta  tpppame  uppgä  tili  700 
A  800  meter,  men  den  skilnad  förekommer  dock  att 
trakten  aorr  pm  en  linie  dragen  fr&n  Aachen  tili  Bonn 
är  ett  slät^land.  Jordmänen,  s&som  uppkommen  af  gra- 
nit,  .gneis,  glinunerskiffer,  brokig  sandsten,  musselkalk, 
Keuper  och  Lias  bildningar  är  likaledes  af  en  omvex- 
lande beskaffonhet}  inen  likväl  öfverhufvudtaget  af  en 
bördig  ^tur. 

Preussen  företor  säledes  b^de  med  afseende  ä  mar- 

kans   konfiguration   och  jqrdm&nens   beskaffenhet  stora 

olikheter.   ^Men  utom  dejssfi  egendomligheter  förekomma 

ännu  a^idrai,  hyilka  äro  frän  forstli^  synpunkt  förtjenta 

af  ütt   skildt  bes^tas.     Bla^id   dem  äro  de  i  nordliga 

Preussen  4?it^äffade  s.  Jk.  ^Ortstein"  och  „Easeneisensteins" 

bild^ingariia  ..särgkildt    anmärknipgsvärda.     Dessa    äro 

neml.  .mer  eller  ^naindre  förh&rdnade  massor  af  jemozider 

2 


18 

i  förening  med  humus  ämnen,  hvilka  blifvit  genom  vatt- 
nets   inverkan  nedsäukta  i  den  lösa  sanden.     Det  djup 
p&  bvilket  dessa  aflagringar  befinna  sig  är  visserligeu  nä- 
got  olika,  beroende  af  skilda  omständigbeter,  men  alltid 
ligga  de  inom  det  omr&de,  bvarinom  tr&drötterna  vanli- 
gen  uppsöka  sin  näring  bvarför  ocksä  s&daua  marker   i 
sitt  nuvarande  tillst&nd  omöjliggöra  all  trädvegetation. 
Beträffande  &ter  klimatet  ocb  nederbörds  förbällan* 
dena  s&  äro  dessa  visserligen  underkastade  vexlingar  och 
i  höjdtrakterna  ofta  ganska  stora,  men  anses  dock  i  all- 
mänbet  mindre  varierande,  an  i  de  öster  om  Preassen  be- 
lägna  länder.     Medeltemperaturen  bar  ander  de  senaste 
4ren  uppg&tt  för  Berlin  tili  +8°,  Königsberg  +  6°,  Ea- 
tibor  i  sydliga  Schlesien  +7°,  Cöln  -|- 10^  ^^^  Brocken 
-f-  2^,5,  enligt  celsii  skala,  medan  äter  den  ärliga  neder  . 
börden  i  medeltal  stigit  i  Berlin  tili  597  millim.,  i  Kö- 
nigsberg tili   684  m.  m.,  i  Batibor  tili  579  m.  m,  och  i 
Cöln  tili  591  m.  m. 

Trädslag.  De  fömämsta  trädslagen  i  Preussiska 
statsskogame  äro:  tall,  bok,  gran  och  ek.  Af  dessa  in* 
tager  tallen  56  ®/o,  boken  16  o/^  granen  och  silfvergranen 
12  Vo  och  eken  77o-  ^.sk,  lönn,  björk,  alm,  lärkträd,  m» 
fl.  Ibrekomma  jemförelsevis  i  ringa  mängd. 

I  Preussen  kan  man,  hvad  tallen  vidkommer,  göra 
samma  iakttagelser,  som  hos  oss,  eller  att  den  i  allmän- 
het  f%r  ätnöja  sig  med  de  svagaste  växtplatsema.  üti 
bela  norra  delen  af  landet,  der  jordm&nen,  s&som  redan 
nämdt,  bestär  öfverhuf vudtaget  af  en  svag  och  torr  sand- 
jord,  ser  man  ocksä  derför  tallen  öfverallt  vara  förher- 
skande.  Men  i  och  med  detsamma,  som  jordm&nsför- 
h&Uandena  ändras,  finner  man  ocks&  att  en  mera  rik  och 
omvexlande  trädvegetation  inträder.    Denna  tager  redan 


19 

sin  börjÄn  i  södra  Hannover,  stracker  sig  sedan  vidare 
ned  tili  Ehen  och  derifrän  ända  tili  gränsen  emot  Frank- 
rike,  omfattande,  bland  annat,  de  vidsträckta  Taunus- 
höjdema,  Harz  m.  fl.  trakter.  Tallen,  som  s&lunda  i 
norra  Preussen  kan  anses  intaga  minst  V5  ä^  den  skog- 
bärande  arealen,  f^rminskas  i  mellersta  och  södra  delen 
af  landet  tili  ^/g  och  kanske  ännu  derunder. 

Den  stora  utbredning,  som  tallen  i  norra  Preussen 
s&lunda  för  närvarande  har,  anses  dock  i  allmänhet  icke 
vara  naturlig,  utan  tillkommen  genom  kultur.  I  fordna 
tider  skola  nemligen  löfskogame,  enligt  hvad  nyare  forsk- 
ningar  vidhandengifva,  varit  förherskande  derstädes,  men 
i  m&n  af  deras  utrotande  och  isynnerhet  sedan  slutet  af 
förra  och  början  af  detta  arhundrade  hafva  barrträden 
och  främst  tallen  f&tt  vinna  insteg. 

Tallens  betydelse,  som  skogbildande  trädslag  pä  de 
Bvaga  sandslättema,  kan  säledes  icke  ifrägasättas,  men, 
ehuruväl  densamma,  som  bekant,  i  fräga  om  jordm&n  är 
ett  af  de  förnöjsammaste  trädslagen,  s&  visar  dess  växt 
och  form  i  Tyskland  och  särskildt  i  dess  norra  del  att 
den  dock  icke  trifs  väl.  Den  utbildar  sig  i  allmänhet 
icke  heller  derstädes  tili  raka,  vackra  stammar,  s&som 
hos  oss,  utan  blifver  krokig  och  kortväxt  med  smä  barr 
och  fär  ofta  redan  i  unga  är  en  afrundad  krona.  Denna 
afvikelse  i  stamform  nedsätter  ocksä  i  icke  ringa  m&n 
dess  annors  goda  tekniska  egenskaper,  hvarför  ocksä  tal- 
len i  Tyskland  betalas  med  ett  vida  lägre  pris,  an  gra- 
uen, hvilken  utvecklar  länga,  raka  och  qvistrena  stammar. 

Eken,  boken  och  granen  äro  alla  trädslag  som  for- 
dra  en  god  jordmän.  Man  finner  dem  ocksä  derför  all- 
tid   ä  dylika  lokaliteter  och  uppdragna  i  man  af  afsätt- 


30 

xiing  och  det  högrepris  det  ena  eller  andra  trädf^Ugfi^  kau 
betinga  sig. 

Förutom  dessa  trädslag  uppdrages  lärkträdet  ddls  i 
rena  dels  i  blaudade  bestand.  Dess  förekomst  är  dock 
.ganska  riAga,  ehuru  trädet,  säsom  groft  vicke  anses  vara 
värdefuUt. 

Dessa  bär  omnämuda  trädslag  äro  de,  aom  egantU- 
gen  utgöra  föremäl  för  skogsbushällningen.  Fä  senare 
tider  bar  man  dock  börjat  rikta  uppmärksambet  äfven 
]^  utländska  trädslag  ocb  infört  frän  .Amerika,  Japan 
m.  fl.  länder  särskilda  nya  trädsorter  för  underBökmng 
buruvida  st&ndortförbäUandena  i  Preussen  lämpa  sig.för 
defiamma.  Bland  s&dana  antecknade  ji^  i  £önigstem 
.revier  i  Taunus  följande:  Weymoutb  tallen  (Piuus  stro- 
bus)  frän  Canada.  Denna  tallart  bade  jedan  för  50  är 
sedan  blifvit  införskrifven  oob  förekom  nu  i  rena  be- 
stand af  denna  älder.  Douglas  gran  (Abies  XJpuflaoii) 
iriji  VÄStra  Nordamerika.  Oedern  (Cedrus  Xibani)  fr&n 
Xibanon.  Xcackträdet  (Bbus  vemicifera)  .fr&n  Japan. 
.Deljta  trUdalag  användes  för  tülverkning  af  fetrnissa.  Tyl- 
bärstrÄdßt  (LUiadendr.on  Tnlipifera),  Pappers  euer  ka- 
jiptbjörk  (Betula  ^papyrifexa)  roch  strimmig  lönju  (Aoer 
^triatum)  fr&n  .uordamerika.  .AUa  .dessa  trädsUg  före- 
tedda  en  iriak  ojcb  ^ganska  frodig  vftxt. 

ßrukmnffssätt.  Högskogs-bruket  ,bar  i  aUrnüAhet 
yisat  sig  s&aom  dat  mest  lönande  i  JBreussen,  Uksom  jaok 
i  Tyaklaud  för  üSrygt,  .hvarför  ftf^^en  .detta  brokningssatt 
i  .abatsskogame  är  iärber^kande.  För  närvamnde  be- 
bandlas  i  Preussen  90,56  7o  ^äsom  Äögskqgar,  8,0.2  Vo  ^^^ 
ISggskqgar  ocb  J^u  %  ^<xax  nx/adelskogar. 

I  fräga  äter  om  blädning  ocb.kalafverknaiQg  lemiaar 
man  ännu  allmänt  företräde  &t  kalbygge  med  ätföljande 


21 

fcaitur.  I  nordliga  Preussen  har  man  dock  tili  förekom- 
mand^  af  den  derstädes  offa  uppträdande  sjukdomen 
„»kütte„  sedan  n&gon  tid  tillbaka  börjat  använda  mer  an 
förot  blädning  eller  s.  k.  dunkelhyggen  vid  afverkning 
af  rena  tallbest&nd. 

üti  dessa  trakter  herskar  neml.  den  äsigt  bland 
foTstmännen  att  orsaken  tili  ^skütte"  vore  frost  och  der- 
för  har  man  p&  senare  tider  sökt  förekomma  frostskador 
s&  mycket  som  möjligt,  dels  genom  att  icke  verkstäUa^ 
tallknlturer  &  öppna  platser,  utan  i  skydd  af  skog,  delft 
genom  att  inrätta  frösängar  och  plantskolor  p&  högt  be« 
lägna  platser  i  stallet  för,  s&som  ofta  fömt  varit  fallet, 
&  sura,  gräsbevnxna  trakter. 

Till  ett  sädant  antagande  att  alla  de  sjukdomar,  som 
förekomma  nnder  namn  af  „skütte^  härigenom  skulle 
knnna  motarbetas  finnes  dock  enligt  min  tanke  icke  nä.- 
got  skäl,  8&  mycket  mindre  som  erfarenheten  visar  att 
t.  ex.  2  &rs  tallplantar  under  skyddskog  icke  sällan  sju- 
kas  och  dö  nt.  Men,  hvad  särskildt  frostskador  beträf- 
lar,  s&  kan  det  dock  icke  fömekas  att  genom  här  an- 
tydda  ätgärder»  s&dana  kunnat  i  väsendtlig  man  förekom* 
mas  och  häri  torde  ocksä  den  egentliga  orsaken  ligga 
dertill,  att  man  börjat  &terg&  tili  det  urspungliga  i  tall« 
skogar  använda  blädningshygget  och  begagna  sig  icke 
blott  af  naturlig  bes&ning  utan  ock  af  undertryckta  ung- 
skogs  bestand. 

^  Dylika  föryngringar  äro,  som  bekant,  mycket  all- 
männa  i  vära  tallskogar.  För  att  kunna  f&  en  närmare 
kännedom  om  de  resultat  hvartill  en  slik  behandling  af 
tallskogar  ledt,  besökte  jag  först  forstamtet  i  Stettin  och 
efter  erhallen  rekommendation  derifr&n,  Klütz  revier. 


22 

Detta  revier  är  beläget  icke  mer  an  omkring  15 
kilometer  derifr&n  och  bestär  för  det  mesta  af  en  mera 
frisk,  n&got  knperad  sandjord,  bevuxen  med  tall  och  bok- 
beständ.  Uti  de  rena  tallbest&nden,  som  intaga  större 
delen  af  revieret,  hade  revierförvaltaren  &  stallet,  Ober- 
förster Hoffmann  redan  ander  en  följd  af  ir  vid  afverk- 
ningen  tillämpat  dunkelhygge  och  för  gynnande  af  na- 
turlig  äterväzt  iakttagit,  att  sä  fort  som  möjligt  s&ra 
marken,  isynnerhet  ä  friska,  gräsbevuxna  platser.  En 
plantuppkomst,  som  skulle  tillfredstält  alla  fordningar 
pä  en  fuUständig  äterväxt,  künde  härigenom  dock  icke 
alltid  ästadkommas,  hvarför  ä  förefintliga  luckor  seder- 
mera  användes  s&dd  eller  plantering. 

Besultatema  af  Oberförster  Hoffmanns  behandling 
af  tallskogar  voro  för  mig  särdeles  öfverraskande.  Ehnru 
de  unga  plantoma  i  10  är  och  kanske  stundom  längre 
hällits  i  ett  ganska  stärkt  undertryckt  tillst&nd  visade 
dessa  sedermera  eller  efter  det  hjelpgallringar  utförts  en 
sä  vacker  och  frodig  växt  att  det  var  omöjligt  att  tänka 
sig  dem  säsom  undertryckta  i  unga  är.  Den  förlust  i 
tillvftxt,  som  genom  den  starka  beskuggningen  mäste 
uppkomma,  ansäg  Hoffmann  blifva  väl  ersatt,  genom  att 
de  unga  plantoma  jemförelsevis  litet  sjukas  och  dö  bort 

Beträffande  omloppstidema,  sä  variera  dessa  efter 
omständighetema,  i  södra  Preussen  i  allmänhet  frän  80 
tili  100  är  och  i  norra  frän  100  tili  120  är. 

Hvad  äter  medel-  och  lägskogsbruknings  satten  vid- 
kommer,  sä  har  man  pä  senaste  tid  mer  an  förut  riktat 
uppmärksamhet  pä  dessa  eller  rättare  kanske  endast  pä 
lägskogsbruket.  Anledningen  härtill  är  en  öfvermättan 
stör  import  af  ekbark  tili  Tyskland  och  det  kända  för- 
häUandet,  att  mer  an  halfva  inkomsten  frän  lägskogarne 


23 

inflyter  för  ekbark.  Man  har  ocksä  derför  börjat  när- 
mare  beakta  frägan  om  skötseln  af  lägskogar  och  funnit 
att  detta  brukningssätt  för  närvarande  icke  är  s&  ringa 
lönande,  som  man  vanligen  velat  antaga.  L&gskogsbru- 
ket  kan  nemligen,  da  jordvärdet  beräknas  tili  250  Bmk 
lemna  3  ®/o  netto  medan  högskogar  af  gran  gifva  4  7o» 
ek  3  7o  ocli  bok  2  a  3  Vo- 

Säsom  häraf  synes  kunna  lägskogarne  gifva  en  lika 
stör  och  tili  och  med  större  inkomst,  an  högskogame. 
Den  sträfvan,  som  i  fr&gan  visat  sig,  har  dock  icke  gätt 
ut  pä  att  inskränka  högskogsbruket,  utan  att  utvidga  l&g- 
skogsskötseln  ä  torrlagda  karr  och  andra  marker,  som 
lämpa  sig  härtilL  Geuom  att  vidtaga  s&dana  ätgärdar 
har  men  beräknat  att  importen  af  ekbark,  som  uppg&r 
tili  ungefär  4  milj.  centner,  motsvarande  16  milj.  Bmk, 
künde  förminskas  tili  hälften  emot  hvad  den  nu  utgör. 
Frfigan  är  säledes  icke  af  nägon  ringa  betydelse,  ty  af 
9  milj.  centner,  som  heia  förbrukningen  uppgifves  tili, 
leverera  för  närvarande  l&gskogame  icke  mer  an  3  milj. 
ocK  hjelpgallringame  i  gran-  och  ekskogar  endast  2  mUj. 
centner. 

Ang&ende  omloppstiden  sä  uppgär  den  för  l&gsko- 
game i  allmänhet  tili  15  a  20  är,  varierande  dock  emel- 
lan  12  och  30  är,  beroende  af  läget  och  klimatiska  för- 
hällanden. 

Bjelpgallring.  I  Tyskland  har  man  i  allmänhet  följt 
den  principen  att  verkstäUa  svaga  hjelpgallringar  i  ung- 
skogar.  Motsatt  har  förhällandet  varit  t.  ex.  i  Danmark, 
der  man  vid  starka  hjelpgallringar  fast  en  särskild  vigt, 
emedan  erfarenheten  derstädes  visat  att,  utom  det  att  en 
större  direkt  inkomst  af  en  starkare  hjelpgallring  kan 
päräknas,  Sortiments  virket  vid  slutafverkningen  utfallit 


24 

med  sä  mycket  gröfre  och  värdefuUare  dimensioner  att 
den  reda  behällnlngen  ensamt  derigenom  stält  sig  högre 
an  om  stammame  vaiit  ilere  tili  antalet  men  af  mindre 
groflek. 

I  Preussen  har  ocksä  flere  omständigheter  föranledt 
att  man   p&  senare  tider  börjat  egna  hjelpgallriügs  frä- 
gan  en  större  nppmärksamhet  an  fömt.   Bedan  1875  vid- 
togs  den  vigtiga  förftndring,  att  vid  bokföringen  fördela 
afverkningä-   och  materialkontroUen   för  hOgskogame  i 
hufvud-  ooh  för-afverkning.     Till  de  senare  räknas  alla 
gallringshyggen,  med  undantag  af  sädana,  som  utföras  i 
skadade   bestand  och  i  bestand  som  höra  tili  första  pe- 
riöden,  hvaremot  allt  annat  hygge  förts  tili  hufvudaf- 
verkfiing.     Denna  ätgärd  har,  bland  annat,  ledt  dertill 
att  man  för  högskogar  infört  hjelpgallringsplaner,  hvari- 
genom   en   fläckviff  kontroll  blifvit  möjlig  och  uth&llig- 
heten  säkerstäld.    Sädana  planer  hafva  dock  icke  knnnat 
ännu  införas  öfverallt,  emedan  s&väl  nödig  arbetsstyrka 
som   ock  en  tillräcklig  afsättning  p&  gallringsvirke  satt 
hinder  i  vagen,   hvarför  mänga  fr&gor,  ffom  röra  hjelp- 
gallringar,  ännu  stä  obesvarade  och  utgöra,  s&som  t.  ex. 
frägan   om   den   forkist  i  tillväxt  som  genöm  bristande 
eller  svag  hjelpgallring  uppstär,  allt  fortfarande  f&remil 
för  vidare  undersökningar  vid  forstliga  försöksstationer. 

Kultur-  och  andra  förhättriiigar.  Beträflfande  kul- 
turfrigan  har  strftfvan  p&  senare-  tider  varit,  bland  an- 
nat, att  vid  föryngringar  söka  ästadkomma  blandade  be- 
stand. Eken  har  isynnerhet  införts  i  täll  och  bokbest&nd 
ooh  visat  sig  äfven  hafva  lemnat  tillfredsställande  resnl- 
tat.  Men  derjemte  har  man  mer  an  fömt  börjat  egna 
uppmärksamhet  &t  den  naturliga  ekföryngring,  som,  ef- 


25' 

ter  betes-  ocb  strötägts  rättigheteiis  afskaffande,  vunnit 
insteg  i  äldre  tallbest&nd. 

De  kultnrer,  som  emellertid  för  närvarande  ädraga 
sig  den  största  uppmärksaxnheten,  äro  de  som  utföras^  & 
de-  fbr  iterplantering  inköpta  och  genom  bjrte  vuntia  öde 
markema.  Axbetena  &  dessa  marker  uppgifvas  bafVa 
med  raskhet  fortskridit,  men  svärighetema  anses  ocksä 
tillväxa  genom  jordens  utmagrade  ocb  d&liga  beskaffen^ 
bet,  samt  tili  följd  af  de  skador  som  in  sekter  m.  m.  fÖr- 
orsaka. 

Bland  de'  anmärkningsvärdaste  knltnrmetoder  som 
i  Prenssen  begagnas  är  den  s.  k.  djupkulturen.  Denna 
metod  mäste  särskildt  &  Ijnngbedame  i  Hannover  och 
Schleswig-Holstein  användas,  med  afseende  &  derstädes 
förefintliga  egendomliga  jordmänsförhäUanden.  Dessa 
egendomligheter  best&  hufvudsakligast  deri  att  jorden 
under  ärhundraden  blifvit  använd  tili  torftägt,  hvarige- 
nom  marken  icke  blott  beröfvats  det  organiska  tacket, 
utan  äfven  regnvattnet  bar  härigenom  lättare  an  an- 
nors  knnnat  ntöfva  en  försvagande  inverkan  p&  de  öfre 
jordlagren  genom  att  det  nedspolat  frän  de  öfire  lagren 
ned  i  djupet  lösliga  mineralsalter  ocb  andra  näringsäm- 
nen.  Kultur  metoden  gär  ocksä  derf  ör  ut  pä  att  bringa 
äter  npp  i  dagen  de  i  djnpet  nedsilade  näringsämnena 
för  bildande  af  en  tjenlig  växtjord  och  säkerställande  af 
de  nnga  plantortia  för  Ijnngröttemas  intrftngande.  Sä- 
som  redskap  användes  bärvid  vanligen  svftngplog,  för- 
sedd  med  en  2^/^  meter  läng  bill,  dragen  stnndom  af 
14  bästar.  Ängplog,  som  rätteligen  bäst  lämpacle  sig  för 
ett  slikt  ärbete,  kan  sällan  begagnas  i  brist  pä  vatten 
och  för  mötande  kftrr  och  vägar.  Bearbetningen  mäste 
ske    ända  tili  50   centimeter  eller  ungefär  20  tum,  men 


26 

kunna  näringsftmnena  pä  detta  djup  ej  upptagas  af  plo- 
gen,  rabatteras  jorden. 

P&  en  sälanda  bearbetad  jord  visa  unga  tall  och 
gran  plautor,  men  äfven  ek  merendels  en  tillfredstäUande 
växt,  hveremot  dessa,  om  jorden  blifvit  mindre  djupt 
plöjd  eller  pä  annat  satt  arbetad,  vanligen  snart  qväfvas 
af  Ijungen.  S&som  särdeles  ogynsamma  i  detta  afseende 
framb&Uas  forhällandena  p&  vestkusten  af  Schleswig, 
hvarest  icke  heller  ännu  nägon  füllt  tillfredstäUande  lös- 
ning  af  planteringsfrägan  blifvit  funnen.  Den  pä  van- 
lig  tall  i  början  satta  stora  förhoppning  bar  tills  vidare 
icke  visat  sig  berättigad.  Med  österrikiska  tallen  har 
förhällandet  varit  detsamma,  ty  efter  att  ofta  i  20  är 
hafva  visat  en  god  och  yppig  växt,  har  trädet  gätt  ut. 
Det  trädslag,  som  ännu  ingifver  förtroende  är  granen, 
men  den  läter  likväl  icke  odla  sig  utan  skydd  och  der- 
för  har  man  infört  bergtallen,  hvilken  visat  sig  kunna 
bäst  motstä  de  ä  orten  rädande  menliga  klimatiska  för- 
häUandena  m.  m. 

Enligt  regeln  har  bergtallen  blifvit  radvis  uppdra- 
gen,  omvexlande  med  gran.  Tills  vidare  har  den  ocksä 
uppfylt  sin  uppgif  t  att  skydda  granen  emot  inverkan  af 
hafsvindarne  ganska  bra,  men  om  den  äfven  framdeles, 
sedan  toppskotten  af  gran  höjt  sig  öfver  skyddsbestän- 
den,  kommer  att  göra  detta,  derom  har  man  ännu  ingen 
säker  erfarenhet,  utan  mäste  afvakta  framtiden  och  se 
hvad  utslag  den  skall  fäUa  i  frägfin. 

Säsom  särdeles  svära  och  för  den  skull  äfven  kost- 
samma  hafva  äfven  föryngringame  pä  sädana  kalkbergs- 
sluttningar  och  högslätter  i  allmänhet  visat  sig,  hvilka 
länge  legat  öde.  I  mellersta  och  vestra  delen  af  Preus- 
sen  förekomma  slika  marker  ännu  ganska  mycket.    Dessa 


27 

hafva  tddigare  och  ännu  för  nägra  mans&ldrar  tillbaka 
varit  bevuzna  med  bokskogar,  men  äro  numera  alldeles 
skoglösa  och  begagnas  endast  för  f&rbete«  Frost,  vindar 
och  torka  förorsaka  ocksä  derför  ä  dessa  trakter  m&nga 
sv&righeter  vid  utförande  af  föryngringar,  isynnerhet 
genom  att  plantoma  uppryckas  vid  kälg&ng  och  genom 
de  skador  ollonborrslarfven  ästadskommer. 

Det   för  denna  st&ndort  rätta  trädslaget  är  boken, 
men   endast  undantagsvis  har  det  varit  möjligt  att  nu- 
mera omedelbart  uppdraga  densamma.     S&dd  har  nemL 
med  afseende  ä  den  skada  frosten  utöfvar  visat  sig  nä* 
stan  omöjlig  ock  likasä  har  jordmänens  gronda  beskaf- 
fenhet  varit  hinderlig  för  fler&riga  plantors  uppdragande, 
hvarför  knlturema  verkstälts  med  ett  &rs  plantor.    Men 
d&  äfven  dessa  icke  säUan  skadats  af.  ollonborrslarfven, 
har  försök  ocksä  gjorts  med  andra  trädslag.     Vid  dessa 
hafva  den  österrikiska  och  vanliga  tallen  visat  sig  ut- 
h&lligast,  medan  äter  granen,  som  äfven  blifvit  härtill 
använd,  lemnat  ett  lika  d&ligt  resultat  som  boken.   Bast 
skola   dock,    enligt  gjorda  iakttagelser,  kuiturema  med 
den  vanliga  tallen  utfallit.     I  skydd  af  densamma  har 
ocksä  sedermera  bok,  gran  och  andra  trädslag  utan  sv&- 
righet  l&tit  uppdraga  sig.     Förutom  dessa  framh&Ues  & 
s&dana  platser  der  en  stark  gräsnarf  förekommer,  säsom 
gynsamt   utfallande    kultur  försök,  breds&dd  med  riklig 
mängd  tallfrö,  utan  uppluckring  af  marken. 

Alla  de  kulturmetoder,  som  s&lunda  ä  dessa  öde- 
marker  användts,  uppgifves  hafva  blifvit  dyra  eller  i  all- 
mänhet  tagit  stora  kostnader  i  anspr&k.  Har  emellertid 
en  sädan  jord  engäng  blifvit  betäckt  med  skog,  s&  har 
den  ocks&  allaredan  förlorat  sina  för  skogsväxt  förderf- 


2» 

liga  egenskeper,   tili  följd  hvaraf  dea  andra  trävegeta^ 
tionen  anses  kunna  utan  synnerlig  sv&righet  uppdragas. 

De  nya  kulttirer,  som  p&  här  ofvau  frcunMUna  sfttt 
uuder  &r  1884/87  utförtd  &  da  under  staitens  för^a^ltniadg 
st&ende  ödemark^r,  omfattcu  en  ytvidd  af  icke  mindre  an 
14,596  hektarer  oob  hjelpkultorema  4,568  hektarer^  eUer 
sammanräknadt  19,164  hektarer. 

Förtttöm  dessa  kultur  arbeten  hafva  s&dder  och 
planteringar  v^kst&lts  efter  gjorda  afvrerkningar  m.  m., 
och  med  inberäknande  af  utgifbema  för  dessa  jemte  bu^ 
dra  för  skogsbmkets  utveckling  nödiga^  förbättringar, 
uppgingo  koatnadema  för  de  skilda  &ren  tili: 

1884/85 4,367,583  Emk. 

1885/86 4,805,490      „ 

1886/87 4,677,597       „ 

Summa  13,850,670  ßmk. 

Under  de  3  föreg.  &ren 11, 843  JOS      „ 

AUtsä  mer  an  de  3  fÖreg.  &ren    2,006,967  Emk. 

Den  här  anförda  kostnad  af  nägot  mer  an  2  milj. 
Rmk,  hvarmed  kultur  och  andra  förbftttringar  under  ären 
1884/87  öfverstigit  kostnaden  för  tidsperioden  1881/84, 
sfcall  enligt  f orstförvaltningen  hafva  berott  just  af  de  &r 
för  &r  tilltagande  föryngringarna  &  inköpta  ödelagda- 
marker.  De  utgifter,  som  Preussen  för  kulturer  och  an«* 
dra  förbättringar  i  statsskogame  s&lunda  f&tt  Ärligen  vid- 
kftnnas  stäUa  sig  dock  icke  högre,  an  i  andra  tyska  sta« 
ter,  utan  tv&rtom  Iftgre.  Beräknadt  per  hektar  fullpro* 
dtiktiv  skogsmark  belöper  sig  nemligen  kostnaden  i  me- 
deltal  under 


29 

kr  1884/85  tili    1,83  Umk. 

„   1885/86    „     5,00      „ 

„   1886/87     „     1,94      ^ 

Fördelad  äter  pä  de  skilda  arbetenAi  6&  ut&ller 
kostnaden  i  medeltal  under  4  irs  perioden  1883/84 — 86/87 
8om  följer: 

Hjelpkulturer 692,046  Emk  el.  15,3  o/^ 

Nya  kulturer 906,771  „  20,o  „ 

Frööäiigar  och  plantakolor  •  •  •  553,994  „  12.2  „ 

Anakaffande  af  frö  m.  m.  •  •  •  354,249  „         7,«  „ 

(ßhydds&tgftrder 176,217  „          3,9  „ 

ToETläggximgar 170^04  „          3,«  „ 

Enlturredpkap 86,125  „         0,8  „ 

'Vii^esafforaUngs    vögar  .med 

uxidaatag  .af  nülbauor  •  •  1.3179,332  .  „  30.5  .„ 

-Öiriga  förbfttta?ipgar 856,541  „          5j  „ 

Summa  4,525,779  Rmk.    -^ 

Skßdor,  s^mi  förormhats  af  naturförhällandfin,  insekter 
m.  ,m,  f?öruticmx  de  skador,  «om  v&r-  och  h53tfroster,  soxn- 
.martaika  jox.  la.  förorsaj^t  och  hyilka  .visat  sig  vara 
gaiiska  b^dUga,  har,  -ßäsom  .förut  :redan  blifvit  .nUrndt, 
Miäj»  ok&nda  sjukdoiDar  «&8om  ^akütte^  medv.edcet  tUl 
akjQjgaisies  rfömbörelse.  Xa^as&  .har  axxötzyok,  isyxmerhet  i 
-jdenCQinbiar  1883  i  ;graphe9täud€ai  p&  Ha];z,  £Jort  atora  .för- 
..ödelaer, .  men  äßxsmot  aynes  ratonoakadpr  under  de  3  siiata 
(&Qen  varxt.möxidre,  ^u  under  don  näJOPAst  före^äende.tiden. 

De  största  jskadotr  Aorde  dock  m&häuda  iujsekter 
hafva  framkallat.  Enligt  forstförvaltningens  meddelanden 
uppg&r  neml.  kostnaden  för  bekämpande  af  skadliga  djur 
och  särskildt  insekter  under  de  3  senaste  ären  tili  563,599 


30 

Bmk.    Af  denna  summa  har  den  största  kostnad  användts 
per  &r  för  utrotande  af : 

Snytbaggen  (Hylobius  abietis)  •  107,200  k  109,300  Emk. 
Tallspinnaren  (Q-astropacha  pini)     19,115  „    35,478      „ 
örafstickaren  (Tomicns  typogrflb- 

phns)  och  märgborren  (Hy- 

lesinus  piniperda) 24,000  „     26,000      „ 

011onborren(MeloIontba  vulgaris)       1,600  „  „ 

Servituter.  ürsprungligen  hafva  statsskogame  i 
Tyskland  varit  belastade  med  tunga  servituter.  Pä  se- 
nare  tider  han  man  dock  lagt  an  p&  att  firigöra  skogame 
frän  dessa  och  löst  in  servitutsrättighetema  dels  emot 
kontanta  penningar,  dels  emot  afträdelse  i  jord.  I  Würt- 
temberg och  Baden  t.  ex.  kan  fr&gan  redan  anses  vara 
s&  godt  som  slutbehandlad  eller  ätminstone  sä  längt  fram- 
skriden,  att  de  servituter  som  ännu  förefinnas  icke  ut- 
göra  mera  nägot  egentligt  hinder  för  skogsbrukets  ratio- 
nella  utveckling. 

I  Preussen  har  ocksä  särskilda  servituter  säsom  rät  - 
tighet  tili  bete,  strötägt,  plockved,  brännved,  fiske  o.  s. 
V.  försvärat  forstförvaltningen,  hvarför ,  äfven  sträfvan 
der  gätt  ut  pä  att  afiyfta  denna  tunga  frän  statsskogame. 
De  kostnader,  som  för  inlösen  af  slika  rättigheter  under 
de  3  sista  förvaltningsären  1884/85—1886/87  nedlagts, 
uppgä  tili  icke  mindre  an  7,087,197  Bmk  emot  5,297,728 
Emk  under  de  3  föregäende  ären.  Derjemte  hafva  för 
samma  ändamäl  afträdts  3,357  hektarer  jord,  emot  2,488 
hektarer  under  de  3  näst  förlidna  ären. 


31 


Elsass-Lothrlngen. 

Bikslandet  Elsass-Lothringen,  hvilket  omfattar  en 
ytvidd  af  1,450,810  hektar,  nnderlyder,  enligt  1887  &rs 
Statistik^  eu  sammanlagd  skogsareal  af  443,531  hektar. 
Deiina  areal  är  fördelad  p&  följande  jordegare: 

staten 134,651  hektar. 

staten  och  kommunema  (oskiftade  sko- 
gar,  af  hvilka  p&  statens  andel  kom- 
mer nngefär  hälften  eller  8279  h:r)  16,683  „ 

kommunema 198,966  „ 

allmänna  inrättningar 2,494  „ 

privata 90,737  „ 

Summa  443,531  hektar. 

Forstförvaltningen.  Eedan  innan  Frankrike,  efter 
det  sista  tysk-franska  kriget,  definitivt  afträdde  Elsass- 
Lothringen  tili  Tyskland  var  tyska  regeringen,  med  af- 
seende  ä  de  stora  äverkningar  och  andra  oordningar, 
som  förekommo  inom  statsskogarne  nödsakad  att  införa 
nya  reformer  i  forstförvaltningen.  Dessa  trädde  dock 
först  genom  lagen  den  30  december  1871  i  fall  gäl- 
lande  kraft. 

Vid  tiden  för  den  franska  förvaltningen  voro  de 
allmänna  skogame  inom  landet  i  forstnärligt  afseende 
delade  i  4  öfverforstmästaredistrikt  (conservation),  18 
inspektionsdistrikt  och  54  revier.  Öfverforstmästaren 
eller  conservateur,  hvilken  eubordinerade  direkt  under 
G-eneraldirektionen  för  de  franska  statsskogarne  i  Paris, 
hade  att  utöfva  kontroll  öfver  de  honom  underlydande 
inspektörer  m.  fl.   XJnder  revierförvaltaren  (garde  g6n6ral) 


32 

äterstod  bevakningspersonalen,  bestiende  af  uppsynings- 
man  (gardes  brigadiers)  hvilka  hade  ^«.tt  vaka  öfver  4  a 
5  andra  tili  bevakningen  hörande  personer,  s&som  ^gar- 
des  forestiers'^  och  „gardes  anxiliairs^  och  tillsynings- 
man  öfver  forstvägarne  (gardes  oäntonniears). 

Enligt  den  tyska  förvaltnings  Organisationen  äro 
skogame  deremot  fördelade  i  12  inepektionsdistrikt  och 
63  förvaltningsomr&den.  I  början  var  afgörandet  af  alla 
under  forstlagarne  hörande  fr&gor  i  högsta  instans  öfver- 
lemnad  &t  Bikskanslern,  men  redan  &r  1879  öfverfördes 
denna  TQß'ktbefogenhet  pä  stäthäUaren  i  Elsass-Lothrin- 
gen  och  ännu  samma  är  inrättades  en  forstafdelning  i 
Ministeriet  för  finansväsendet  och  domänerna,  med  en 
^Landforstp^eister'^  s&som  Ministerialr&d  i  forsttekniska 
fr&gor. 

Med  denna  förvaltnings  omorganisation  hade  bland 
ai>;E^t  det  för  den  nyare  tyska  forstföryaltQingenntmär- 
kandd  s.  k'  Oberförstersystemet  blifvit  falls  tändigt  in- 
fQrdt  och  en  väl  ordnad  och  prß.ktiskt  utbildad  bevak- 
i^ingsp^sonc^l  satt  i  verket.  .Närmaste  .]controllen  öfver 
reyierförviültar^ene  blof  säsom  i  Preussen  öfverlexpnad  ät 
•sän^ilda  .in^pektörer  eller  Fprstmeister,  xßen  deremot 
.orga^iserßdes  tnelliminstansQn  ic^e  fbr^t  p&  samma  fot 
soni  1  Preussen  utan  bildades  3  f orstdirektioner,  förljagda 
i  CQlpsar,  Strassbui^  och  Metz,  loedep  Oberforstmeister 
s&spm  ordförande  i  hvarje. 

.De  s&liinda  inrättafie  m^llaninst^an^ma,  som  stodo 
filldeles  stülda  fr&n  d^n  a^Jftiiüstrativa  föryaltxiip^en  i 
öfirigt  befi^Anos  d,0Qk  icke  i  Ift^g^en  lä^^pliga,  hvarför 
ock^  de^fimma  ändrades  redan  &r  1881  och  ordnades  sä 
att  jäUfi  ifc^Qtfr^or  komme  ander  Presideptema  i  hvarje 
af  distrikteji  (B^asirk)  Oberelsass,  Unt^relaass  och  Lothrin- 


33 

gen.  Denna  ätgärd  var  närmast  föranledd  deraf  att,  da 
Bezirk  presidenteus  äliggande  var  att  utöfva  tillsyn  öfver 
alla  inom  hans  distrikt  belägna  kommunal-  ocb  allmäuna 
inrättningars  skogar,  fä  ärendenas  behaBdling  förenklad 
ocb  förvaltningen  gjord  sälunda  mindre  kostsam.  I 
stallet  för  forstdirektionema  bildades  sedan  för  bearbe- 
tande  af  forstärendena  i  bvarje  ^ezirk  presidium^  en 
forstafdelning  under  Oberforstmeisters  öfverinseende  och 
med  afseende  ä  Presidentens  afgörande  rätt  bestämdes 
att  uti  alla  frägor,  hvari  Presidenten  uttalade  en  olika 
äsigt  med  Oberforstmeister,  Presidenten  vid  öfverlem- 
nande  af  ärendet  tili  Ministerium  mäste  bifoga  Ober- 
forstmeisters afvikande  yttrande. 

De  skogar,  som  i  Elsass-Lothringen  för  närvarande 
äro  stälda  under  statens  förvaltning,  uppg&  tili  352,794 
hektarer  eller  omfattande  alla  skogar  i  landet  utom  de 
privata. 

Af  denna  egovidd  utfaller  i  medeltal  pä  hvarje 

af  3  Oberforstmeister  * 117,598  hektar. 

„  9  Forstmeister 29,399 

(hvarje  Oberforstmeister  har  äfven 
ett  inspektionsdistrikt  hvarför 
distrikten  blifva  12) 

„  63  Oberförster 5,600       „ 

„291    Förster,  skogvaktare  m.  fl.  inom 

stats-  och  oskiftade  skogar 520       „ 

„  494  d:o  d:o  inom  kommunala  och  in- 
rättningars skogar 408       „ 

Virkesprodukiion.   De  ätgärder,  som  den  tyska  rege- 
ringen  strax  vid  administreringen  af  Elsass-Lothringen 

vidtog,  beträfiande  skogamas  skötsel  och  värd,  hafva  i 

3 


34 


särskilda  fall  visat  den  tyska  forstförvaltningens  öfver- 
lägsenhet  öfver  äen  franska.  Förutom  i  andra  afseenden 
framträder  denna  äfven  i  en  ökad,  men  tillika  uth&Uig 
virkesproduktion. 

I  medeltal  lemnade  statsskogame  eller  rättare  stats- 

och    de    oskiftade   skogame   under   det  första  ärtiondet 

1872/81    per  hektar  växtlig  skogsmark  3,9  6  kubik  meter 

fastm&tt.    Fränser  man  Prenssen,  der  ständortsförh&llan- 

dena  tili  större  delen  äro  väsendtligen  olika  och  jemför 

denna  siflFra  med  afkastningen  under  motsvarande  tid  i 

t.  ex.  Baden    och  Württemberg,  hvilka    hafva    temligen 

lika  Ständorts  förhällanden,  sä  finner  man  att  den  ärliga 

af verkningen  öfverhufvudtaget  varit  ganska  ringa.   Verk- 

stälda    skogsrevisioner   hafva  ocksä  redan  ädagalagt  att 

den    ärliga    afverkningssatsen    kunnat   i  icke  ringa  man 

höjas,  exempelvis   i  Oberförsterei   Bannstein   med   43  ^/o 

och    i    Chäteau    Salins    med    50%.     Men   ä  andra  sidan 

förekommer  äfven  fall,  der  en  öfverafverkning  egt  rum. 

Det    har    ocksä    derför   varit   nödvändigt  att  ä  samtliga 

revier  tili  en  början  afverka  mer  an  den  ärliga  tillväxten 

och  i  andra  deremot  mindre. 

Nedanstäende  siffror  visa  virkesafkastningen  frän 
den  växtliga  skogsmarken  i  stats-  och  oskiftade  skogar 
under  de  senaste  5  ären  1882/83—1886/87. 


Växtlig 

Utlevereradt    Stam-    Stubbar 

Summa 

Förvaltnings&r. 

skogsmark. 

virke,  kubiÄ  ^^^^^  j  Ipgj,  j^^j^^ 
meter.        k^b.  m.  ,i  kub.  m. 

kub.  m. 
per  hek- 

Hektar. 

tar. 

1882/83  •  •  •  • 

149,057 

592,219        3,08^ 

0,89 

3,97 

1883/84  •  •  ■  • 

149,060 

582,881 

3,01 

0,90 

3,9  1 

1884/85  •  •  •  • 

148,860 

647,674 

3,24 

1,11 

4,35 

1885/8G  .  •  •  • 

148,941 

632,024 

3,2  2 

1.02 

4,24 

1886/87 • •  •  • 

148,902 

627,455 

3,20 

1,01 

4,21 

35 

Enligt  ofvanst&ende  har  den  utlevererade  virkes- 
massan,  jemförd  med  afverkningen  under  tidsperioden 
1872/81  stigit  i  medeltal  med  0,17  kubik  meter  per  hektar 
eller  fran  74,7  tili  77,4  kubik  fot  per  geometriskt  tunn- 
land  växtlig  skogsmark. 

Inkomster  och  utgifter,  Afsättningsfbrh&llandena  i 
Elsass-Lothringen  äro  öfverallt  ganska  goda.  S&som 
orsak  härtill  f&r  man  tillskrifva  icke  blott  den  sfcora 
folkmängden,  som  uppgär  i  medeltal  tiU  108  invänare 
pi  en  qvadrat  kilometer,  utan  ock  en  icke  obetydlig 
export  tili  Frankrike. 

De  här  antydda  forh&Uandena  hafva  ocksa  gjort, 
att  virkesprisen  i  allmänhet  hällit  sig  ganska  höga. 
Särskilda  omständigheter  hafva  dock  gjort  att  dessa  un- 
der de  senaste  ären  varit  i  nedg&ende.  Dertill  har  en 
stegrad  import,  isynnerhet  af  gröfre  och  dyrbarare  virke 
fr&n  Baden  och  Österrike-Ungem,  i  sin  m&n  bidragit, 
men  äfven  en  ökad  införsel  af  stenkol  och,  sedan  jemet 
fitt  en  större  användning  an  förut  i  byggnadsföretag 
och  industriella  verk,  en  deraf  tili  följd  i  allmänhet  för- 
minskad  förbrukning  af  trä virke  väsendtligen  medverkat. 
Den  minskning  i  statsinkomstema,  som  häraf  varit  en 
följd,  framgär  närmare  af  nedanstäende  tabell: 


36 


Förvalt- 

Inkomst. 

UtgUt. 

öfverakott. 

w-    p-5" 

•    cc  •^.  sc» 

■                  JlZ   I        1 

nmg^ar. 

Rmk. 

Bmk. 

Bmk. 

Lning 
växt- 

Bmk. 

r  kub. 
ivirke 
ränn- 
Bmk. 

1882/83 

5,348,564 

3,123,474 

2,225,090 

15,69 

8,5  5 

1883/84 

5,480,817 

2,890,755!    2,590,062'  18,28 

9,12 

1884/85 

5,719,632 

2,892,375 

2,827,257    19,94 

8,72 

1885/86 

5,206,772 

2,906,938 

2,299,834   16,23  :     8,12 

1886/87 

5,138,299 

2,856,035 

2,282,264    16, 10 

8,08 

Sununa 

26,894,084 

14,669,577 

12,224,507 

86,24 

42,5» 

I  medel- 

tal- •  •  • 

5,378,817 

2,933,915 

2,444,5!02 

17,25 

8,52 

Af  dessa  sifiror  synas  redan  att  statsinkomstema 
under  de  senaste  ären  gätt,  ned,  men  den  egentliga  olik- 
heten  framträder  dock  forst  genom  att  jemföra  medel- 
resultaten  för  de  senaste  5  ären  med  motsvarande  sifFror 
för  de  föregäende  10  &ren. 


Förvaltnings&r. 

Inkomst. 
Bmk. 

Utgift. 
Bmk. 

öfver- 

skott 

Bmk. 

PHh  per 

kubik  mütor. 

Bmk. 

Behällning 

per  Uektar. 

Bmk. 

1872     1881/82 
1882/83—1886/87 

6,316,410 
5,378,817 

3,080,811 
2,933,915 

3,285,599 
2,444,902 

23,21 

17,25 

10,3  7 

8,52 

Mindre 

937,593 

96,896 

840,697 

5,9  6 

1,85 

Nettobeh&llningen  skulle  s&ledes,  efter  &r  1882  g&tt 
i  medeltal  ned  med  5,9  6  Rmk  per  hektar  och  priset  p& 
kubik  metern  gagnvirke  och  brännved  med  1,8  5  E-mk. 

De  här  anförda  siflfror  lemna,  säsom  synes,  ett  gan- 
ska   ofördelaktigt   resultat,  beträffande  förvaltningen  af 


37 

sfcatsskogarne.  Den  egentliga  orsaken  härtill  t&r  dock 
icke  sökas  i  forstförvaltningen,  ty  genom  dess  tillgöran- 
den  har,  säsom  redan  blifvit  framh&Uet,  virkes  Produk- 
tionen ökats,  utan  i  ofvanantydda  nya  konkurrens  och 
särskildt  i  de  strax  efter  tysk-franska  kriget  bögt  upp- 
drifna  virkesprisen,  hvilka  betingades  af  i  allmänliet 
goda  &r,  men  isynnerhet  af  det  stora  virkesbehof,  eom 
mäste  fyllas  vid  afhjelpande  af  de  ekador  kriget  för- 
orsakat  i  städer,  byar  m.  m.  och  för  nppförande  af  be- 
fästningar,  jernvägar  m.  m. 

Den  menliga  inverkan,  som  tidsförhällandena  sä- 
lunda  utöfvat  p&  inkomsterna  frän  statsskogarne,  har 
emellertid  visat  sig  icke  vara  ntan  all  betydelse  för 
skogsbrukets  utveckling  i  landet.  Ministeriet  för  Elsass- 
Lothringen  eller  rättare  afdelningen  för  finansväsendet 
och  domänerna  hade  nemligen  redan  &r  1884,  genom 
utfärdande  af  cirkulär  tili  alla  Bezirkpresidenter,  vidtagit 
ätgärd  om  att  fr&n  revierförvaltarene  blefve  infordrade 
yttranden  i  alla  sädana  frägor,  som  stodo  i  samband 
med  fr&gan  att  kunna  höja  forsträntan  frän  statsskogarne, 
utan  att  den  uth&lliga  afverkningen  derför  behöfde  äf- 
ventjnras. 

De  väsendtligaste  fr&gor,  som  cirkuläret  berörde, 
äro,  utom  förvaltningen  i  allmänbet,  skogsodling,  virkes- 
sortering  och  bearbetning,  försäljningssättet,  vägars  an- 
läggande,  tullförh&Uanden  m.  m.  Men,  ehuru  svaren  p& 
alla  dessa  fr&gor  äro  sakrika  och  npplysande,  sä  fram- 
gär  af  dem  emellertid  att  n&gon  ätgärd  icke  ansetts 
vara  af  den  beskaffenhet  att  den  direkt  künde  utöfva 
ett  större  inflytande  pä  saken  utan  mäste  iäkttagelser 
fortfarande  göras  med  hänsyn  tili  forsträntans  höjande. 
Exempelvis   har  i  kulturfrägan  yttrats  säsom  en  allmän 


38 

äsigt,  att  nägon  besparing  häri  tills  vidare  icke  künde 
päräknas,  med  afseende  ä  det  ringa  anslag,  som  härför 
funnes  att  tillgä,  men  den  tanken  genomgär  dock  svaren 
att  förvaltningen  framdeles  borde  sä  vidt  möjligt  söka 
minska  kulturkostnaden,  genom  att  bland  annat  till- 
godogöra,  mer  an  förut,  naturlig  besäning  ocU  främst 
goda  fröär.  Uti  sädana  fall  deremot,  da  kultur  för  Land 
icke  kunna  undvikas,  bar  sädd  eller  plantering  med  unga 
plantor  förordats  och  plantering  med  äldre  omskolade 
plantor  (Heister)  ansetts  böra  inskränkas  tili  det  minsta 
möjliga.  —  Uti  frägan  äter  om  höjande  af  virkets  värde 
framhälles,  bland  annat,  nyttan  af  att  uppqvista  silfver- 
granen.  Förslaget  häri  gär  ut  pä  att  uppqvista  bestän- 
den tili  8  ä  12  meter  och  kostnaden  för  detta  arbete  är 
beräknadt  tili  0,40  Bmk  per  stam. 

StandortsförhäManden,  De  största  skogarne  i  Elsass- 
Lothringen  förekomma  i  bergs-  och  höjdtraktema  och 
bilda  der  stora  sammanhängande  komplex.  Pä  slätt- 
markerna  anträfias  skogar  deremot  sällan  i  nägon  stön'e 
utsträckning. 

Höjdförhällandena  i  landet  äro  i  allmänhet  mycket 
olika.  De  orter,  som  äro  bögst  belägna,  omfattas  af 
Vogesema  och  uppgär  der  den  högsta  punkten  tili  1425 
meter  öfver  hafvet. 

Jordmänen  är  öfverhufvudtaget  god.  I  ölre  Voge- 
serna  utmärker  den  sig  genom  en  fruktbar  sandjord, 
bildad  af  granit,  gneis  m.  fl.  urformations  bergarter, 
men  säsom  ännu  bättre  för  trädvegetationen  uppges  den 
i  Mellersta-  och  Nedre-Vogeserna  af  brokig-  och  Vogeser- 
sandsten  uppkomna  lerblandade  sandjorden.  Säsom  min- 
dre  goda  visa  sig  deremot  de  frän  Keuper,  Musselkalk 
och   Lias   formationer   sig  härledande  jordarter  pä  höj- 


39 

derna  i  Lothringen,  men  äfven  dessa  frambringa  ganska 
vackra  skogsbest&nd  ifall  marken  icke  h&Uits  alltför  länge 
kal.  För  öfrigt  är  heia  Ehenflodens  slättlaud  bördig, 
med  undantag  dock  af  sädana  stallen,  der  större  grus- 
bildningar  förekomma. 

Klimatet  är  äfven  godt«  Vid  forstmeteorologiska 
ßtationer  gjorda  undersökningar  visa,  att  medeltempera- 
taren  uppg&tt  ä  Hagenan  Station,  belägen  145  meter 
öfver  hafvet,  tili  + 11>*°  ä.  Neumath  340  meter  öfver 
hafvet  tili  + 10,4°  och  ä  Melkerei  930  meter  öfver  haf- 
vet tili  -[-7,8°  Celsius.  —  Nederbörden  angifves  i  medel- 
tal  tili  672  millimeter. 

Trädslag.  En  följd  af  de  ofvan  nämnda  gynsamma 
ßt&ndortsförh&Uandena  är  att  olika  trädslag  finna  en  god 
trefnad  i  landet.  Dessa  vexla  likväl  efter  läge,  jord- 
m&nens  beskaffenhet  m.  m. 

Af  förefintliga  trädslag  är  silfvergranen  förher- 
skande.  Dernäst  förekommer  boken  och  vidare  tall,  ek, 
gran,  lärkträd,  kastanie,  akasie  m.  fl.  Pä  senare  tider 
har  man  äfven  här  gjort  försök  med  att  införa  främ- 
mande  trädslag  säsom  Douglas  gran,  Weymouth  tall  och 
cembra  tall,  den  senare  förnämligast  vid  äterplantering 
af  kalmarker  i  höjdtraktema. 

Brukningssätt  De  olika  Standorts  förhäUanden,  som 
i  landet  anträffas,  hafva  ocksä  i  tiden  gifvit  anledning 
tili  skilda  brukningssätt.  För  närvarande  omfatta  hög- 
skogame  58  7o  medelskogame  34  %  och  l&gskogarne  8  Vo* 
Pä  högskogarne  belöper  sig  s&ledes  en  ytvidd  af  254,163 
hektar  och  deraf  intager: 


40 

Silfvergranen 34,o  % 

Boken 32,8  „ 

Tallen 17,0  „ 

Eken 11,6 

Granen 2,3 

Särskilda  löffcräd 1,5  ,, 

Kala  marker,  som  egna  sig  för  skogsväxt 0,8  „ 

Yid  de  andra  brukningssätten  som  användas,  upp- 
dragas  endast  i  lägskogar  nägot  ek,  kastanie,  akasie  och 
pil  s&som  rena  bestand.  För  öfrigt  behandlas  i  s&väl 
medel-  som  i  lägskogar  de  skilda  trädslagen  i  blandning 
med  hvarandra. 

Skogshushällningen  i  Elsass-Lothringen  bär  säledes 
mera  en  fransk,  an  en  tysk  prägel.  Men  äfven  i  stats- 
skogarne,  ehuru  högskogsbruket  der  in  tager  74,75  %, 
medan  medelskogarne  omfatta  25,73%  och  l&gskogame 
endast  0,52  7o)  ställer  sig  procenttalet  för  högskogsbruket 
lägre  an  i  Tyskland  och  skulle  sannolikt  icke  ens  uppnä 
en  sä  hög  siffra,  ifall  ej  större  delen  af  skogarne  vore 
belägna  i  bergstrakter.  Den  derstädes  använda  hushäll- 
ningsmetoden  bestär  ocksä  derför  företrädesvis  i  bläd- 
ning,  tili  följd  hvaraf  den  naturliga  föryngringen  är 
öfvervägande. 

Af  trädslag,  som  vid  blädningsbruket  mest  före- 
komma,  intager  silfvergranen  sjelffallet  främsta  rammet, 
genom  den  lätthet  med  hvilken  den  föryngrar  sig  och 
det  ringa  IjustiUträde  den  under  sin  första  utveckling 
erfordrar.  För  öfrigt  uppdragas  äfven  bok,  tall,  gran 
m.  ä.  i  följande  förhäUande: 


41 

Silfvergran 50  % 

Bok 20  „ 

Tall 17  „ 

Gran 7  „ 

Ek 5  „ 

Andra  lofträd 1  „ 

Uti  alla  de  skogar,  som  stä  under  statens  omedel- 
bara  förvaltning  är  skogshushäUningen  grundad  pä  en 
sträng  uthällighetsprincip  och  behandlas  endast  efter 
faststälda  planer.  Dessa  ntarbetas  dock  icke  i  detalj 
för  heia  omloppstiden  utan  endast  för  första  perioden, 
som  vanligen  omfattar  20  &r.  Inom  förloppet  af  denna 
tid  verkställes  alltid  en  skogshushällnings  revision  eller 
efter  hvart  10  &r. 

Omloppstidema  äro  med  afseende  ä  de  skilda  träd- 
slagen,  brukningssätten  och  Standorts  förhällandena  myc- 
ket  varierande.  Företrädesvis  förekommer  för  högskogar 
af  silfvergran  och  bok  en  omloppstid  af  120  är,  af  tall 
fr&n  80  tili  120  är  och  af  ek  240  är.  I  lägskogar  vexlar 
omloppstiden  emellan  20  och  40  är. 

Hjelpgallring,  Säsom  regel  hälles  vid  hjelpgallringar 
i  Elsass-Lothringen  att  helre  gallra  litet  för  gangen, 
men  i  stallet  sä  ofta  som  möjligt.  För  närvarande  verk- 
ställas  dessa  öfverhufvudtaget  efter  hvart  10  är. 

Kultur  m.  m.  Uti  kultur-,  vägbyggnads-  med  flere 
frägor,  som  röra  höjandet  af  skogens  värde,  har  den 
tyska  forstförvaltningen  helt  och  hallet  öfvergifvit  den 
i  Frankrike  följda  principen,  att  vid  virkesanktioner 
öfverlemna  ät  köparene,  utom  virkesfäUningen,  sädder, 
planteringar,  vägbyggnader  m.  m.  samt  tagit  i  stallet 
alla  dylika  arbeten  under  egen  ledning  och  utfört  dem 


42 

med  forstmedel.  Denna  förändring  i  forstförvaltningen. 
lemnar,  bland  annat,  ett  tydligfc  bevis  p&  atfc  man  i  Tysk- 
land  lägger  en  stör  vigt  p4  att  alla  arbeten  inom  stats- 
skogarne  omhänderhafvas  af  forstpersonalen.  Af  de  nj^a 
kostnader,  som  staten  s&lunda  iklädt  sig,  är  utgiften  för 
"^ägbyggnads  arbeten  särskildt  anmärkningsvärd.  Men 
äfven  kulturkostnaderna,  om  ock  principen  varit  att 
söka  nedbringa  desamma,  hafva  stigit,  isynnerhet  der- 
igenom  att  forstförvaltningen  här  liksom  i  Preussen  bör- 
jat  utföra  s&dder  och  planteringar  &  ödelagda  marker. 
Dessa  omfatta  en  ytvidd  af  ungefär  47,000  hektar, 
hvaraf  dock  största  delen  är  belägen  inom  kommunal- 
skogarne. 

En  följd  af  alla  de  förändringar,  som  staten  sälunda 
genomfört,  är  ocksä  att  utgifterna  tills  vidare  varit  i 
oaf brütet  stigande.  Men,  ehnru  förh&Uandet  varit  sadant, 
visar  det  sig  dock  vid  en  jemförelse  med  andra  stater  i 
Tyskland,  att  dessa  i  allmänhet  icke  varit  högre.  Ett 
undantag  häri  gör  emellertid  Preussen,  hvarest  kostnaden 
är  1886  för  kultur-  och  vägbyggnadsarbeten  uppgick, 
som  redan  nämdt,  tili  ungefär  2  Rmk  per  hektar  full- 
produktiv  skogsmark,  medan  den  i  Elsass-Lothringen 
stigit  tili  3,2  Bmk. 

För  är   1886  hafva  ifrägavarande  kostna- 
der utgjordt  sammanlagdt 476,793  Rmk. 

och  i  medeltal  för  1878/81 396,697      „ 

alltsä  stigit  med    80,086  Emk. 

För  en  jemförelse  med  andra  länder  har  följande 
procentberäkningar  gjorts  af  mig  öfver  de  skilda  utgifts- 
poster,  som  under  är  1886  användts  för  kultur,  vägbygg- 
nader  m.  m.: 


43 


Kulturer  och  hjelpkulturer 89,937  Emk.  18,6 

frösängar  och  plantskolor 38,643  „  8,0 

kostnaden  för  frö  m.  m. 19,450  „  4,6 

skydds&tgärder 735  „  0,2 

torrläggningar 6,893  „  1,4 

kulturredskap 2,139  „  0,5 

jordbearbetning 10,469  „  2,2 

virkesforsling  och  andra  vägar--  291,460  „  61, o 

öfriga  förbättringar 17,067  „  3,5 


w 


Summa  476,793  Emk.  100,o  %• 


Baden. 

Storhertigdömet  Baden  intager,  med  fr&nräknande 
af  Bodensjön,  en  ytvidd  af  1,508,150  hektar.  Skogs- 
marken,  som  belöper  sig  tili  541,039  hektar  är  fbrdelad 
p&  följande  jordegare: 

Staten  och  hofvet  (hofvet  tillhör  4,900  hek- 
tar)       95,131  ha. 

Kommunema 249,174    „ 

Särskilda  korporationer i 19,408     „ 

Privata 177,326    „ 

Summa  541,039  ha. 

Forstförvaltningen,  I  storhertigdömet  Baden  sam- 
manfaller  Organisationen  af  statens  forstförvaltning  med 
tiden  för  landets  upphöjande  tili  storhertigdöme.  Under 
de  80  &r  eller  nägot  mera  som  sedan  dess  förflutit  har 
skogsbruket   i   landet   varit  i  ständig  utveckling,  ehuru 


44 

förvalfcningen  här,  liksom  i  Preussen,  vexlat  ofta  om 
fr&n  den  ena  formen  tili  den  andra.  Särskildt  anmärk- 
ningsvärdt  med  afseende  &  landets  skogsförvaltning  är 
att,  allt  sedan  dess  inrättande,  kommunalskogame  ^)  varit 
stälda  under  förvaltning  af  statens  forstpersonal  och 
förvaltats  efter  samma  grunder  som  dess  egna  skogar. 

De  förändringar,  som  forstförvaltningen  i  Baden, 
tid  efter  annan  underg&tt,  äro  i  allmänhet  väl  beteck- 
nande  för  de  olika  äskädningssätt  som  vid  förvaltningen 
derstädes  gjort  sig  gäUande.  Ar  1807  organiserades  nem- 
ligen  den  första  forstmyndighet  i  landet.  Denna  myn- 
dighet,  som  kallades  ,,Oberforstkommission^',  hade  tili 
nppgift  att  handhafva  säväl  den  ekonomiska  som  polis 
förvaltningen  i  frägor,  som  rörde  skogarne,  jagten,  flott- 
ningen  och  bergsväsendet.  Under  dess  öfverinseende 
voro  ordnade  10  „Oberforstamt"  och  under  en  hvar  af 
dessa  2  tili  4  forstinspektions  distrikt.  Till  hvarje  in- 
spektions  distrikt  &ter  hörde  5  revier,  hvilka  förvaltades 
af  s.  k.  „Förster"  och  under  dem  sorterade,  allt  efter 
revierens  storlek,  „Underförster",  skogvaktare  m.  fl. 

Med  smärre  förändringar  pägick  denna  förvaltning 
ända  tili  1831  d&  „Oberforstamten"  och  „inspektions- 
distrikten"  sammanfördes  tili  en  enda  myndighet  under 
namn  af  „Forstaipt".  Men  redan  n&gra  &r  derpä  eller 
1834  blef  ocksä  „Oberforstkommissionen",  hvilken  sedan 
1831  burit  namn  af  „Oberforstdirektion"  indragen  och  i 
dess  Ställe  bildades  2  nya  embetsverk,  af  hvilka  den 
ena  kallades  „Direktionen  för  forstdomänerna  och  berg- 
verken",  omfattande  förvaltningen  och  hushillningen  af 

*)  Hvarje  kommmi  betalar  efter  öfverenskommelse  ersättning 
för  förvaltningen  &t  steten,  och  beräknas  denna  vanligen  tili  2  Emk 
per  hektar. 


45 

domänskogarne,  jagten  och  bergverken,  ock  den  andra 
„Forstpolisdirektion"  hvüken  äter  Lade  att  utöfva  till- 
syn  öfver  kommunal-  och  korporationsskogarne  samt  för 
öfrigt  handhafva  polisuppsigten  öfver  landets  skogar. 
„Forstamten",  som  1831  bestämts  tili  19,  förminskades 
nu  tili  14,  och  revieren,  som  redan  uppgätt  tili  mer  an 
200,  tül  69. 

Följer  man  vidare  forstförvaltningsfrägan  i  landet, 
sä  finner  man  att  den  äter  1849  undergick  en  grundlig 
omgestaltning,  genom  att  begge  dessa  embetsverk  änyo 
sammanfördes  tili  en  enda  öfverstyrelse  under  namn  af 
„Direktionen  för  forst-,  berg-  och  hytteväsendet".  Sam- 
ma  är  indrogos  äfven  „Forstamten",  hvilka  bildat  eu 
mellaninstans  emellan  lokalförvaltningen  och  direktionen, 
och  i  stallet  anstäldes  5  forstinspektörer.  Med  revier- 
förvaltningen  vidtogs  ocksi  nu  den  vigtiga  förändring 
att  densamma  ordnades  efter  det  s.  k.  „Oberförster* 
systemet". 

Ifr&n  kr  1849  tili  1865,  d&  den  nuvarande  „Domän- 
direktionen" inrättades,  hade  andra  väsendtliga  ätgärder 
ej  blifvit  vidtagna  an  att  inspektörernes  antal  är  1854 
ökats  tili  8.  Den  verksamhet  som  desse  utöfvade  eller 
att  uteslutande  vara  fcontrollanter  upphörde  dock  redan 
1868  genom  att  desse  tjenstemän  da  öfverfiyttades  säsom 
ledAmöter  1  Domäüwürektionen. 

Säsom  den  högsta  fackmyndighet  i  landet  fungerar 
säledes  nu  Domändirektionen  och  har  den  sig  förelagdt 
icke  blott  att  leda  och  öfvervaka  alla  frägor,  som  röra 
förvaltningen  af  samtliga  domäner,  kommunal-  och  kor- 
porationsskogar,  utan  ock  att  handhafva  polisuppsigten 
öfver  skogame  och  bergverken  i  landet.  Domändirek- 
tionen sorrerar  i  «Ha  domänfrägor  under  Finansministeriet 


46 

och  i  fr&gor,  som  angä  skogs-  och  bergspolisen  ander 
Inrikesministeriet.  Till  sin  sammansättning  bildar  do- 
mändirektionen  ett  kollegialt  verk,  med  en  kameralistiskt 
bildad  eller  i  jordbruk  förfaren  direktör  s&som  chef, 
samt  med  3  kameralister,  1  Jurist  och  5  forsttekniker 
säsom  ledamöter.  Dessa  forsttekniska  ledamöter  kailas 
„Forstrath"  och  äro  bland  annat  skyldiga  att  inspektera 
domän-,  kommunal-  och  korporationsskogame  i  landet, 
samt  att  dervid  iakttaga  det  hvarje  skog  i  regeln  inspek- 
teras  2  g&nger  under  10  &r  och  en  g&ng  vid  hvarje  för- 
nyad  fevision.  Deras  verksamhetskrets  är  ocksä  bestämd 
tili  vissa  revier,  men  dessa  äro  icke  belägna  inom  nägon 
bestämd  landsdel,  utan  spridda  p&  det  inspektören  m4 
kunna  vinna  den  största  möjliga  kännedom  och  erfaren- 
het  om  landets  skogsförhällanden. 

Under  detta  embetsverk  sortera  omedelbart  revier- 
förvaltarene,  hvilka  här,  liksom  i  Preussen,  kallas  „Ober- 
förster". Till  direktionens  förfogande  stä  dessutom  7 
forttaxatorer,  hvilkas  görom&l  best&  uti  att  verkstäUa 
ärligen  &terkommande  10  Urs  revisioner  eller  rättare  uti 
att  upprätta  efter  denna  tid  nya  indelningsplaner.  Af 
desse  hafva  de  4  äldste  sig  tili  biträde  för  uppmätnin- 
gen  af  den  st&ende  skogen  en  s.  k.  „Gehülfe". 

Domänema  i  landet,  hvilka  alla  stä  under  Domäu- 
direktionen.  klassificeras  i  s.  k.  kameral-domäner  och  forst- 
dontäner  eller  Domänenärar.  Egovidden  för  de  förra  upp- 
g&r  tili  18,172  hektar,  fördelade  pä  följande  egoslag: 

Trädg&rd 94  ha. 

Äker 10,017    „ 

Äng 8,028    „ 

Vinberg 33    „ 

Summa   18,172  ha. 


47 

För  de  senare  äter,  hvartill  räknas  s&väl  hof-  som 
statsdomänskogame,  utgör  egovidden,  som  redan  nämdfc 
95,131  hektar.  Förutom  dessa  skogar  lyder  under  do- 
mändirektionen,  s&soin  jemväl  redan  blifvit  antydt,  alla 
kommunal-  och  korporationsskogar  och  belöper  sig  s&le- 
des  heia  den  under  direktionen  stäende  skogsarealen 
tili  363,713  hektar.  P&  hvarje  revier  eller  „Forstbezirk" 
utfaller  följaktligen,  d&  dessas  antal  för  närvarande  ut- 
gör 102,  i  medeltal  en  ytvidd  af  3,566  ha. 

Virkesprodtiktion,  Liksom  i  Preussen  och  Elsass- 
Lothringen,  har  äfven  i  Baden  den  ärliga  virkesafkast- 
ningen  fr&n  de  under  Domändirektionen  st&ende  sko- 
game  varit  fortfarande  i  tilltagando.  Den  afkastning, 
som  statsskogarne  under  ären  1882/86  lemnat,  framgär 
närmare  af  följande: 


Ar. 


Växtlig 
skogsmark. 

Hektar. 


Utlevereradt 
virke. 

Kub.  meter. 


•  tu-  B 

f  f  ^ 


1882 
1883 
1884 
1885 
1886 


87,554 
87,661 
87,897 
88,299 
88,522 


398,696 
430,221 
428,672 
458,574 
479,316 


3,71 
3,95 
3,85 
3,97 
4,14 


0,84 
0,9  6 
1,03 
1,22 
1,27 


4,55 
4,91 
4,88 
5,19 
5,4  t 


Af  dessa  siffror  f&r  man  ett  medelresultat  af  4,9  9 
kub.  meter  per  hektar.  Jemför  man  detta  medelresultat 
vidare  med  medelafkastningen  för  ären  1878/81  som 
uppg&tt  tili  4,3  3  kub.  meter,  s&  finner  man  att  den  ut- 
levererade  virkesmassan  under  tidsperioden  1882/86  i 
medeltal    stigit   med   0,6  6  kubik  meter  per  hektar,  eller 


48 


frän  81,6  tili  94,i  kub.  fot  per  geometriskt  tunnland. 
Den  utlevererade  virkesmassan  i  Baden  visar  säledes 
att  densamma  varit  ander  senaste  tid  ännu  mera  i  sti- 
gando  an  i  Preussen  och  Elsass-Lothringen. 

Inkomster  och  utgifter.  Baden  är  med  afseende  s&- 
väl  &  förbrukning  af  virke  inom  eget  land  som  export 
af  skogsprodukter  väl  lottadt.  Den  största  konsumenten 
är  dock  landets  befolkning,  hvilken  nppg&r  tili  106  in- 
v&nare  pä  en  qvadrat  kilometer.  men  äfven  tili  andra 
länder  förekommer  en  icke  obetydlig  virkesafsättning, 
och  försigg&r  denna  antingen  per  jemväg  eller  medels 
flottning  längs  floderna.  Särskildt  är  Rhenfloden  och 
dess  tillflöden  för  transport  af  virke  anlitad.  Största 
delen  af  de  skogsprodukter,  som  utmed  denna  flod  ned- 
flottas,  afgi  tili  Holland  i  form  af  timmer  och  s&gstock. 

Men,  oaktadt  afsättningsförhällandena  mäste  anses 
för  goda,  hafva  virkesprisen  likväl  icke  kunnat  hälla  sig 
uppe,  utan  varit  i  fallande.  Den  stegrade  statsinkomst, 
som  skogame  enligt  nedanst&ende  tabell  lemnat,  under 
1882/86  är  följaktligen  beroende  af  redan  nämnda  steg- 
ring i  virkesafkastningen. 


Är. 

Inkomst. 
Bmk. 

Utgift. 
Rmk. 

öfverskott 
Rmk. 

Beliällning 

per  hektar 

skogBmark. 

Bmk. 

1882- • • . 
1883...  • 
1884- • . . 
1885-.. . 
1886.... 

3,938,276 
4,302,736 
4,361,502 
4,632,424 
4,720,995 

1,940,100 
2,013,114 
2,060,234 
2,106,105 
2,232,462 

1,998,176 
2,289,622 
2,301,268 
2,526,319 
2,488,533 

22,41 
25,57 
25,71 
28,0  9 
27,60 

9,10 

9,44 
9,46   ! 
9,44 

9,10 

Snmma 
I  medelt. 

21,955,933 
4,391,187 

10,352,015 
2,070,403 

11,603,918 
2,320,784 

129,38 
25,88 

46,54 
9,31 

49 

Det  här  nyss  anmärkta  förbällandet  att,  ehuru  vir- 
kesprisen  varit  i  iallande,  inkomstema  likväl  stigit,  kan 
man  redan  finna  af  ofvanstäende  sifiTeruppgifter,  men 
ännu  tydligare,  om  medelresultaten  för  ären  1878/81  och 
1882/86  jemföras  med  hvarandra. 


Ar. 

Inkomst. 
Rmk. 

Utgift. 
Rmk. 

öfverskott 
Rmk. 

Boh&ilning 

per  hektar 

skogsmark. 

Kmk. 

^  o  P  5 
B  p  S-^ 

1882/86 
1878/81 

4,391,187 
3,894,125 

2,070,403 
1,905,309 

2,320,784 
1,988,816 

25,88 
22,44 

9,31 
9,7  6 

Mera 

497,062 

165,094 

331,968 

3,44 

0,45 

mindre 

Häraf  framgär  att  medan  virkespriset  under  tids- 
Perioden  1882/86  i  medeltal  fallit  med  0,45  Rmk  per 
kubik  meter,  har  behällningen  under  samma  tid  stigit 
med  3,44  Bmk  per  hektar. 

St&ndortsförhällanden,  ütom  i  andra  redan  nämnda 
afseenden  företer  Baden  äfven,  hvad  Standorts  förhäl- 
landena  beträffar,  en  stör  likhet  med  Elsass-Lothringen. 
Heia  vestra  delen  af  landet  eller  utmed  Bhenfloden  be- 
stär  nemligen  af  ett  l&gland,  medan  den  östra  delen  är 
mer  och  mindre  bergig.  Hufvudberget  bildas  här  af 
Schwartzwald,  som  löper  parallelt  med  Ehen  p&  ett  af- 
ständ  af  9  tili  14  kilometer.  Schwartzwald  jemte  Oden- 
wald bildar  ocksä  den  egentliga  skogsregionen,  hvarige- 
nom  en  skarp  ätskiinad  kan  göras  emellan  den  sädes- 
och   skogsprodacerande    delen  af  landet.    Denna  ätskil- 

nad   kommer   äfven   framgent   att  blifva  ganska  tydlig, 

4 


50 

ty,  utom  att  jordmänen  i  bergstrakterna  icke  egnar  sig 
för  en  bögre  knltur  i  större  utsträckning,  s&  sätta  äfven 
niv&förhällandeiia  en  gräns  härför.  Dessa  äro  nemligen 
sä  väsendtligen  olika  att,  medan  den  lägsta  punkten 
uppnär  92  meter  öfver  hafvet,  stiger  den  högsta,  som 
kailas  „Feldberg",  tili  1495  meter  och  redan  dessför- 
innan  eller  vid  1368  meter  upphör  den  egentliga  träd- 
vegetationen. 

En  stör  likhet  finner  man  äfven  i  landets  geologiska 
förhällanden.  Enligt  gjorda  nndersökningar  är  jordmä- 
nen  bildad  företrädesvis  af  brokig  sandsten,  musselkalk, 
granit,  gneis,  Jurakalk  och  keuper. 

Klimatet  är  mildt  och  sundt;  dock  eger  en  stör 
temperaturskilnad  rum  emellan  den  varma  ßhendalen 
och  de  högsta  trakterna  af  Schwartzwald,  som  ofta  hafva 
mycket  kalla  vintrar.  Medeltemperaturen  för  landet  upp- 
gifves  tili  -f- 10°  Gels. ;  för  sommaren  i  medeltal  tili 
+  19°  och  för  vintern  tili  +0,48°  Gels.  —  Nederbörden 
är  antecknad  i  medeltal  tili  723  millim. 

Trädslag.  Skogarne  förekomma,  säsom  redan  an- 
tydt,  företrädesvis  pä  högländema,  men  äro  dock  tem- 
ligen  jemt  fördelade  öfver  landets  yta.  Sä  t.  ex.  intaga 
skogarne  i  Schwartzwald  och  Odenwald  distrikten  unge- 
fär  45  Vo  iiiödan  dessa  i  de  öfriga  distrikten  variera 
emellan  24  och  38  7o- 

Af  de  skilda  trädslagen  belöper  sig  pä  löfträden 
61  7o  och  pä  barrträden  39  ^/q.  Förhällandet  dem  emel- 
lan framgär  närmare  af  följande : 


51 

Bok 28,87  Vo- 

Gran 14,23  „ 

Tall. 13,00  „ 

Silfvergran 11,67  „ 

Ek 11,64  „ 

Hvitbok 6,38  „ 

AI 3,07  „ 

Ask 1,36  „ 

Lärkträd 0,35  „ 

Öfriga  trädslag  s&som  lönn,  alm  m.  fl. 9.43  „ 

Summa  100,  oo  7o* 

Bnikningssätt  Skogame  i  Baden  behandlas,  allt 
efter  st&ndortsförh&llandena  och  andra  p&  saken  inver- 
kande  omständigheter,  an  som  högskogar,  an  som  lag- 
eller  medelskogar.  Inom  stats-,  kommunal-  och  korpora- 
tionsskogame  tillämpas  dock  mest  högskogsbruket  och 
har,  som  bekant,  isynnerhet  i  gran  och  silfvergrans 
skogarne  det  s.  k.  Ijus-  eller  dunkelhygget  vunnit  insteg. 

Den  plats,  som  högskogsbruket  för  närvarande  in- 
tar  i  förhällande  tili  de  andra  brnkningssätten  framg&r 
af  nedanstäende  sifiror: 

Högskogsbruket  inom  statsskogame 81,262  ha. 

D:o  d:o    komm,  och  korpor.-sk.  189,723    „ 

Lag-  och  medelskogsbruket  inom  statsskogame      7,260    „ 
„       „  „  „    kommunal  och 

korpor.-sk.  ••  •     71,990   „ 

Vid  behandlingen  af  dessa  skogar  användas  endast 
faststälda  hush&llningsplaner.  Dessa  upprättas  dock  icke 
mera,  s&som  tidigare  var  fallet,  för  heia  omloppstiden, 
utan  för  10  är,  och  den  ärliga  afverkningssatsen  beräk- 


52 

nas  sedan  tili  en  tiondedel  af  den  under  perioden  tili 
afverkning  utfallande  virkesmassan.  Uti  l&g-  och  medel- 
skogar  utsättas  deremot  skilda  hyggen  för  hvarje  är. 

Uti  den  första  skogsinstruktionen,  som  utkom  &r 
1836,  hade  masse  fackverks  metoden  blifvit  lagd  tili  grund 
för  husMllningö  planemas  upprättande.  Denna  metod 
befanns  emellertid  redan  vid  de  första  revisionerna,  som 
skedde  efter  10  är,  ol&mplig  genom  att  den  ledde  fr&- 
gan  in  pä  det  kombinerade  fackverks  omrädet  och  gaf 
anledning  tili  mycket  omständliga  och  ofta  sv&rfattliga 
föreskrifter.  För  att  afhjelpa  metodens  väsendtligaste 
brister  utfärdades  är  1846  en  ny  Instruktion,  men  äfven 
med  ledning  af  denna  künde  alla  de  invecklade  förhäl- 
landen,  som  vid  revisionerna  förekommo,  icke  undvikas, 
hvarför  ocksä  metoden  redan  är  1869  helt  och  hallet 
blef  öfvergifven.  Allt  sedan  dess  har  vid  hushällnings- 
planernas  upprättande  följts  det  enkla  och  praktiska 
förfarandet,  som  ofvan  nämts,  eller  att  uppgöra  nya 
indelningsplaner  för  hvarje  10  är. 

För  inhemtande  af  en  närmare  kännedom  om  dessa 
planer  och  särskildt  Ijushygget  i  Schwartzwald  besökte 
jag  Gemsbach  och  Baden  revier.  Uti  hvardera  af  dessa 
hade  sagde  hyggesmetod  blifvit  använd  och  pä  ett  mön- 
stergiltigt  satt  genomförd,  men  detta  oaktadt  fann  jag, 
med  afseende  ä  vära  extensiva  skogsförhällanden,  meto- 
den icke  tilltalande,  ty,  om  det  nägonsin  vid  afverknin- 
gens  utförande  fordras  insigt  och  erfarenhet,  sä  är  det 
just  vid  tillämpningen  af  denna  afverkningsmetod.  Häri 
ligger  ocksä  orsaken  dertill  att,  da  Ijushygge  i  gran- 
skogar  ä  boställena  blifvit  föreskrifven,  har  det  samma 
vid  revisionerna  mästat,  säsom  olämpligt,  öfverges,  och 


53 

afverkningen  regieras  genom  att  öfverföra  hygget  &  flere 
mindre  hyggesplatser. 

Under  min  vistelse  i  Gernsbach  blef  jag  ocksi  i 
tillfälle  att  följa  med  derstädes  pägäende  indelnings  ar- 
beten.  Säsom  redan  nämdt  utföras  dessa  görom&l  af 
skilda  forsttaxatorer.  Tillvägagäendet  härvid  skilde  sig 
dock  icke  i  nägon  väsendtlig  grad  frän  förfarandet  hos 
CSS,  om  jag  nemligen  undan tager  virkesuppskattningen' 
hvilken  sker  medels  stamuppmätning  för  de  första  10 
ären,  men  för  öfrigt  sisom  hos  oss  medels  profytor.  Af 
intresse  var  likväl  att  se,  bland  annat,  den  stora  för- 
ändring  kartan  undergick,  s&väl  med  afseende  ä  best&nds 
som  egofigurer,  ehuru  densamma  syntes  Ursprungligen 
varit  nogrant  afFattad. 

Hvad  föryngringen  vidkommer  sä  frambringas 
denna  i  gran-  och  silfvergransskogar  numera  sä  vidt 
möjligt,  medels  naturlig  äterväxt  och  endast  vid  upp- 
komna  kala  fläckar  utföres  kulturer.  Till  detta  ändamäl 
användes  helst  plantor  af  nigot  annat  an  det  förut  före- 
fintliga  trädslaget,  för  ästadkommande  af  blandade  be- 
stand. I  tallskogar  sker  kultur  deremot  strax  efter  af- 
verkningen. 

Omloppstiden  i  Baden  är  i  allmänhet  för  högskogar 
100  4  120  är,  för  medelskogar  10  tili  40  &r  och  för  l&g- 
skogar  9  tili  25  är. 

Hjelpgallring.  Liksom  i  Tyskland  i  allmänhet  har 
man  äfven  i  Baden  lemnat  företräde  ät  svaga  hjelp- 
gallringar,  men  efter  de  stora  skador,  som  is-  och  snö- 
trycken  under  vintem  1886/87  förorsakade,  hafva  äsig- 
tema  nägot  ändrats  och  en  större  uppmärksamhet  börjat 
egnas  ät  tidiga,  mer  ändamälsenliga  och  oftare  äterkom- 
mande  gallringar  i  ungskogar. 


54 

Kultur  m.  m.  S&som  redan  blifvit  antydt  fästes 
numera  en  stör  vigt  vid  den  naturliga  äterväxten,  men 
ioke  dess  mindre  hafva  kulturer  allt  fortfarande  visat 
sig  nödvändiga  och  användas  ocksä  derför  allmänt.  Mest 
utföras  dessa  med  omskolade  plantor,  demäst  med  oom- 
skolade  och  minst  begagnas  sädd,  liksom  ocksä  plante- 
ring  med  klimp. 

ünder  är  1886  uppgingo  kostnaderna  för  verkstälda 
kulturer  och  andra  förbättringar  tili  227,632  Rmk  eller 
i  medeltal  tili  2,6  Bmk  per  hektar  växtlig  skogsmark 
samt  för  ären  1881/85  i  medeltal  tili  208,487  Rmk.  Af 
dessa  sijffror  framg&r  att  utgiften  för  ifrägavarande  ar- 
beteii  fortfarande  varit  i  stigande  eller  uppg&tt  ander 
är  1886  tili  19,146  Emk  mera  an  under  tidsperioden 
1881/85. 

Kostnaden  per  hektar  ställer  sig  säledes  högre  an 
i  Preussen,  men  lägre  an  i  Elsass-Lothringen.  Närmare 
framgär  utgiftema  för  de  skilda  arbetena  af  följande. 

Nya  kulturer  och  hjelpkulturer- •  64,992  Emk.  28,6%. 

Plantskolor  m.  m. 48,827  „  21,5  „ 

Skydds&tgärder 294  „          0,1  „ 

Torrläggningar 4,972  „          2,2  „ 

Kulturredskap 452  „          0,2  „ 

Jordbearbetning 12,131  „          5,3  „ 

Virkesafforslings  och  andra  vägar  83,006  „  36,4  „ 

Öfriga  förbättringar 12,958  „          5,7  ^ 

Summa  227,632  Emk.  100,o  %• 

SkadoTj  8om  framkaUats  genom  naturförhäUandeti. 
Uti  välslutna  och  jemna  skogsbeständ  förorsaka,  säsom 
kändt,  snötryck  isynnerhet  i  bergstraktema  ganska  ofta 
stora  skador.    Men  ehuru  man  icke  lefvat  i  okunnighet 


55 

i  den  frägan,  har  ät  densamma  dock  icke  alltid  egnats 
den  uppmärksamhet  som  den  mähända  förtjenade. 

Ett  tydligt  exempel  pi  de  menliga  följder,  som  is- 
och  snötryck  kunna  ästadkomma  pä  skogame,  lemnar 
tilldragelsen  i  Baden  emellan  den  19  och  22  december 
1886.  Tör  den  lidna  skadan  har  forstförvaltningen  i 
detalj  redogjort  och  anser  jag  mig  äfven  böra  här  i 
korthet  ätergifva  det  väsendtligaste,  för  att  visa  hvilket 
inilytande  en  plötslig  omkastning  ander  vintern  i  tem- 
peraturförhällandena  kan  utöfva  pä  skogarne,  cm  neder- 
börd  samtidigt  intrftffar. 

Till  en  början  framh&Uer  forstförvaltningen  väder- 
leken  under  förra  hälften  af  December  och  uppger  den 
säsom  mild  och  regnig.  Termometem  skall  ocks&  ännu 
den  15  om  morgonen  visat  -f-  12°  Gels.,  men  redan  den 
19  om  morgonen  fallit  tili  0°  och  under  loppet  af  dagen 
med  uthällande  regn  ända  tili  — 2°.  Begnet  var  derför 
6ä  afkyldt  att  det  vid  nedfallandet  snart  förvandlades 
tili  is  och  öfverdrog  icke  blott  jorden  utan  äfven  träd 
och  buskar  jemte  deras  grenar,  qvistar,  blad  och  barr 
med  en  timme  efter  timme  tilltagande  isskorpa. 

Genom  det  regn,  som  s&lunda  nedföU,  blefvo  träden 
icke  blott  belastade  med  en  stör  vigt  utan  bildades  äf- 
ven genom  sammanfrysningen  af  de  finare  grenarne, 
bladen  och  barren,  en  stör  öfveryta.  ünder  natten  emel- 
lan den  19  och  20  December  föll  ytterligare  under  en 
tilltagande  köld  en  ymnig  v&t  snömassa  och  fortgick 
detta  snöfall  oaf  brütet  ända  tili  den  22  i  samma  m&nad. 
Snön,  som  annars  plägar  falla,  ätminstone  för  det  mesta, 
ned  pä  marken,  fick  nu  pä  de  sammanfrusna  grename^ 
barren  m.  m.  ett  utbredt  underlag  och  frös  tillsammans 
med  detta  tili  en  fast  massa. 


56 

JE^dan  den  19  pä  eftermiddagen  voro  buskar  och 
träd  tili  följd  af  den  tonga  belastning  som  isen  ästad- 
kom  djupt  nedböjda  och  delvis  afbrutna,  men  följande 
natt  började  den  pä  de  isbelagda  trädens  kronor  sam- 
mangyttrade  snön  att  1  stora  massor  bräcka  träden  och 
upprycka  dem  med  röttema,  hvilket,  om  ock  stäUvis  i 
mindre  skala,  varade  ända  tili  den  23  December. 

Orsaken  tili  denna  stora  förstörelse  tillskrifves  just 
denna  isbildning,  emedan  n&gon  mera  anmärkningsvärd 
skada  genom  snötryck  ej  inträffade  pä  äädana  stallen 
der  torr  snö  hade  fallit  och  kvilket  skall  hafva  varit 
fallet  i  större  delen  af  landet. 

Under  denna  tilldragelse  inträffade  det  egendomliga 
förhällandet  att  de  öfre  luftlagren  voro  varmare  an  de 
undre.  Detta  gjorde  ocksä  att,  i  alla  de  högre  belägna 
delame  af  Schwartzwald  eller  i  allmänhet  ä  alla  de  or- 
ter, som  hade  en  höjd  af  mer  an  650  meter  öfver  hafvet, 
nägon  isbildning  icke  förekom,  hvarför  icke  heller  nägra 
väsendtliga  snöbrott  derstädes  inträflfade.  Uti  rena  tall- 
best&nd  visade  sig  dock  förhällandena  n&got  annorlunda^ 
ty  tallens  sprödhet  och  ymniga  barr  gjorde  att  snömas- 
soma  äfven  utan  isbildning  hade  förorsakat  stora  skador 
i  särskilda  trakter  af  landet. 

Af  de  skilda  trädslagen  voro  löfträden  i  allmänhet 
underkastade  mindre  skador  an  barrträden.  ütaf  de 
sistnämnda  led  tallen  mest,  demäst  granen,  nigot  mindre 
silfvergranen  och  minst  lärkträdet.  Beträfiande  äter 
blandade  bestand,  sä  har  nägon  skild  iakttagelse  icke 
blifvit  gjord  i  hvad  man  slika  bestand  kunnat  motverka 
det  onda. 

Med  afseende  ä  de  olika  brukningssätten  hafva 
observationema  konstaterat,  detsamma  som  erfarenheten 


57 

i  allmänhet  gifver  vid  banden,  eller  att  de  best&nds 
former,  som  visat  den  iullständigaste  slutning,  blifvit 
mest  skadade.  Främst  säledes  unga  bestand,  som  upp- 
kommit  efter  kalaf verkning ;  i  blädade  best&nd  ocb  me- 
delskogar  deremot  vida  mindre. 

Hvad  äter  sjelfva  skogsbebandlingen  vid  kommer, 
sä  framgär  af  undersökningarne,  att  unga  best&nd,  som 
uppkommit  efter  bands&dd,  baft  mindre  motständskraft 
an  planterade  ocb  pä  naturlig  väg  uppdragna  bestand. 
Om  det  inflytande,  som  bjelpgalbringar  utöfvat,  bafva 
deremot  n&gra  öfverensstämmande  yttranden  i  allmänbet 
icke  inkonmiit  ocb  orsaken  dertill  uppges  baiVa  varit 
den  att  i  mänga  af  de  skadade  beständen  bjelpgallrin- 
garne  börjat  sentida,  varit  svagt  utförda  ocb  med  l&nga 
mellantider,  bvarför  ocksä  skadan  utfallit  olika.  En 
särskild  iakttagelse  tycks  dock  blifvit  egnad  vissa  be- 
stand, som  blifvit  tidigt  ocb  ändamälsenligt  gallrade 
med  korta  mellantider,  ocb  bar  man  funnit  att  dessa 
alla  baft  en  god  motst&ndsförmäga  mot  snötryck. 

üppskattningen  af  den  timade  skadan  lemnar  ocksä 
ganska  anmärkningsväxda  siffror.  Pä  en  areal  af  68,507 
bektar  eller  12  %  ^^  landats  bela  skogsvidd,  skulle 
nemligen  snötrycket  af  bräckt  ocb  kullvräkt  icke  mindre 
an  850,000  kubik  meter  skog  eller  nägot  mer  an  1 7o  ^f 
landets  bela  virkestillgäng,  som  uppskattats  tili  81,000,000 
kubik  meter.  Af  ärsförbrukningen  deremot,  som  antages 
uppgä  tili  2,000,000  kubik  meter,  skulle  skadan  utgjort 
mer  an  40%»  ^^^  ^  ^^  mest  skadade  distrikten  ansetts 
belöpa  sig  tili  2  ä  3  ganger  förbrukningen  för  äret. 

Anmärkningsvärdt  är  ocksä,  med  afseende  ä  böjd- 
förbäUandena,  att  skogar,  som  varit  belägna  emellan 
300   ocb   600  meter   öfver   bafvet,  varit  utsatta  för  den 


»törsta  förödelse.    De  fömörda  5kog»nie  pi  i»»*  ^"'^  _ 
nppges  lemL  tili  63»  ,  medui  det  knUviikt«  virket.    x«» 
der  30O  meter  icke  nppgätt  tili  mera  in  34*  «  o<=^  ^  '^'^^ 
*500  meter  tili  ecdüst  3*  ,.  , 

Den  »tada  Iter,  som  »nötrycket  nlöfvtf  P»  *«  '*="  * 
trtdslagen,  h»r  beiiknats  tili  85'  .  ftr  bKrtiideii  oc 
lö«  ,  för  löttiSden.  Bamkogen  har  siledes,  sisom  *'"^*° 
redan  blifvit  antydt,  drabbat«  svärast  af  de  nedfallan- 
»nönuuMoma  och  «isUldt  laUbestinden,  ty  fSretOrelse» 
&  dessa  nppges  tili  55»  „  d»  dereinot  pi  gran  oeh  »ilf'-e'- 
gran  icke  ntfaller  mer  an  30"«- 

Hvad  slnlligen  bestind.  klassoma  betriffar,  si  ii»r 
om  dem  antecknat«  att  af  »kadan  belöpte  sig  p&  ^J^' 
«kogame  20  •„  pi  girdralskogap  fstangenhdber)  tö  •  . 
och  päi  hnggbar  skog  lö^'o- 

Smatafer.  Statsskogame  i  Baden  äro,  sSsom  reden 
blitvit  nämdt,  nnmera  frigjorda  IrSn  nSstan  aUa  s&dana 
»ervitnUr,  »om  försvipa  en  oidnad  skogshnshHlnings 
genomförande.  Dessa  hafva  nemligen,  liksom  i  de  fiesta 
andre  tyska  statep,  anüngen  blitvit  inlOsta  af  staten. 
eller  ock  reglerade  genom  egobyten. 


Württemberg. 

För  konungariket  "Württemberg  uppgär    egovidden 
tili  1,950,369  Hektar;   och  deraf  belöper  sig,  enligt  1886 


ü 


59 

Staten 193,649  ha. 

Korporationema  ^) 191,947     „ 

Privata  ^)  •  • 221,116     „ 

Summa  606,712  ha. 

Af  dessa  skogar  förvaltar  statens  forstpersonal  icke 
\>\otit>  de  egentliga  statsskogarne,  med  undantag  dock  af 
808    hektar,   som   lyda   under  Kongl.  Hofjägmästareem- 
beteb,  utan    ock  154,026  hektar  korporationsskogar.     De 
öfriga    skogar,  som  ofvan  upptagits  under  benämningen 
korporationsskogar  och  uppgä  tili  en  vidd  af  37,921  hek- 
tar,  ä.ro   deremot  ordnade   under   en   skild   teknisk  för- 
valtning. 

I  Württemberg,  liksom  i  Preussen,  hafva  statssko- 
game  under  de  senare  ären  ökats.  För  ären  1855 — 1879 
uppgick  denna  tillökning  tili  9,494  hektar,  men  som 
staten  under  samma  tid  föryttrade  3,447  hektar,  sä, 
utgjorde  den  egentliga  tillökningen  icke  mer  an  6,047 
hektar.  Sedan  den  tiden  eller  emellan  &ren  1879  och 
1B86  har  tillväxten  i  statsskogsarealen  varit  ännu  mind^®» 
samt  uppgätt  tili  endast  1,413  hektar. 

Forstförvaltningen.    Bedan  fr&n  den  tiden,  d&  hertig- 
dömet  Württemberg  omdanades  tili  konungarike,  har  ©^ 

*)  Korporationsskogama  i  W.  omfatta  enligt  lagen  af  d.eö  *" 
aug.  1875,  icke  blott  korporationer  och  stiftelser  tillhöriga  sfeoga^i 
utan  ock  kommiinalskogar. 

')  Till  privata  skogar  och  skogsegare  räknas  foljande: 

Kongl.  Hofdomänenkommer 5,81.8  ba. 

Riddeiskapet  och  adeln 79,072     r> 

S.  k.  Bealgem6inden  eller  oskiftade  samfäUighetsskogar*       7,430     » 

Privata  i  mera  inskxÄnkt  bem&rkelse 128,TS7      „  _ 

Summa  221,X16   ha 


60 

forstförvaltning  funnits  i  landet.  Den  var  dock,  liksom 
forstförvaltningen  pä  den  tiden  i  Preussen  och  Baden, 
ordnad  efter  helt  andra  principer  an  nu.  De  m&nga 
förändringar,  hvilka  förvaltningen  sedan  dess  iinderg&tt 
äro  lika  karakteristiska  här  som  i  dessa  länder,  eller  i 
allmänhet  betecknande  för  de  olika  äskidningssätt,  som 
vid  forstförvaltningen  i  Tyskland  gjort  sig  gällande. 

Ifr&n  1810  tili  1818  omhänderhades  nemligen  för- 
valtningen, med  fränräknande  af  nigra  smärre  förändrin- 
gar, af  20  „Oberforstmeister"  och  213  skogvaktare.  Desse 
senare  stodo  under  s.  k.  „reisige  Förster",  hvilka  &ter 
hade  sig  tili  biträden  243  underförster,  123  jägare,  220 
skogsskarpskyttar  och  123  andra  jagtbetjente. 

Den  plats,  som  „Förstern"  sälunda  intog,  var  i 
verkligheten  icke  den  sjelfständige  förvaltarens,  utan 
han  fungerade  endast  som  en  verkställande  organ  hos 
„Oberforstmeister",  hvilken  forty  hade  heia  den  omedel- 
bara  ledningen  af  hush&llningen  sig  ombetrodd,  särskildt 
i  alla  sädana  frägor,  som  rörde  virkes  nppskattnixLgar, 
ä^rliga  afverknings-  och  kulturplaner  m.  m.  „Oberforst- 
meister" motsvarade  säledes,  enligt  Preussisk  Organisa- 
tion, „Oberförster"  eller  den  egentliga  revierforvaltaren. 

Med  &r  1818  upphörde,  s&som  sagdt,  denna  forst- 
förvaltningsorganisation  och  en  ny  infördes  i  dess  stalle 
genom  inrättande  af  24  „Oberförsterei"  (Forstamt^  och 
151  revier.  Enligt  den  instruktion,  som  i  anledning 
häraf  utkom,  blef  „Bevierförster"  den  egentliga  förval- 
taren  och  var  säsom  s&dan  skyldig  att  afgifva  forst- 
statistiska  meddelanden,  skogsberättelser,  förslag  tili  af- 
verknings- och  kulturplaner  m.  m.  S&som  biträden  hos 
honom  fungerade  en  eller  flere  underförster  och  erfor- 
derligt  antal  skogvaktare. 


Gl 

Denna  organisationsplan,  ehura,  säsom  synes,  gan- 
ska  fallständig  öch  nära  öfverensstämmande  med  nu- 
tidens  äsigter  i  forstförvaltningsfrägan,  blef  emellertid 
icke  af  läng  varaktighet,  ty  redan  &r  1822  ändrades  den- 
samma  i  väsendtliga  delar.  Alla  arbeten,  som  rörde 
regiering  af  afverkningar,  kiütnrer  m.  m.  fr&ntogos  neml. 
nu  revierförvaltaren  och  öfverfördes  p&  Oberförstern, 
hvarigenom  ßevierförstem,  som  rätteligen  var  anstäld 
som  den  egentliga  och  enda  ledaren  af  skogshush&llnin- 
gen  inom  revieret,  mäste  utan  nägon  appellations  rätt 
genomföra  skogsbruket  efter  de  planer  m.  m.  som  Ober- 
förstern uppgjorde. 

En  sädan  ätgärd,  som  den  här  nämda,  bör  med 
rätta  kunna  anses  säsom  ett  icke  sä  ringa  baksteg  i  en 
forstförvaltningsorganisationsfräga,  ty  mer  eller  mindre 
mäste  en  slik  ordning  verka  slappande  pä  revierförval- 
taren. Hans  kunskapsmätt  torde  visserligen  pä  den  tiden 
varit  i  allmänhet  ganska  ringa  och  häri  har  man  äfven 
sökt  förklara  orsaken  tili  förändringen,  men,  ehuru  for- 
dringarna  pä  forstmannakunskaper  sedan  dess  i  väsendt- 
lig  grad  stegrats  torde  feiet  dock  icke  blifvit  helt  och 
hallet  af  hjelpt  förr  an  genom  fbrordningen  af  är  1887, 
da  det  s.  k.  „ob'erförstersystemet"  blef  i  landet  infördt. 

Förutom  dessa  förftndringar  ökades  är  1822  ^Ober- 
förstereien"  tili  26  och  re vieren  tili  170.  För  behandling 
af  forsttekniska  frägor  inrättades  äfven  samma  är  ett 
s.  k.  „Forstrath^,  men  dess  verksamhet  varade  dock  icke 
länge,  ty  redan  är  1827  indrogs  befattningen  och  ären- 
dena  öfverfördes  direkt  tili  Finansministeriet,  hvarest 
en  forstteknisk  referent  blifvit  tillsatt  för  behandling  af 
desamma. 


62 

Häxuti  infördes  dock  en  vigtig  förändring  &r  1850, 
da  en  forstcentralmyndighet  blei  inrättad  i  stallet  för 
det  tidigare  indragna  „Forstratli^. 

Den  högsta  ledningen  af  förvaltningen  i  statssko- 
game  utöfvas  jemväl  nn  af  Finansministeriet,  som  der- 
jemte  handhar  högsta  tillsyn  öfver  forstpolisen  i  samt- 
liga  privatskogar.  Den  egentliga  centralmyndigfaeten 
för  forstärendena,  som  kallas  Forstdirektion,  utgör  rät- 
teligen  endast  en  afdelning  under  sagda  ministerium. 
Dess  sammansättning  är :  1  direktor,  4  forsttekniska  r&d, 
2  referenter  i  finansafdelningen,  1  Jurist,  1  teknisk  refe- 
rent  för  väg-  och  vattenbyggnadsfrigor  samt  1  förman 
för  bevakningen,  hvilken  tillika  är  referent  i  fr&gor,  som 
röra  bevakningspersonalen  (Kommandanten  der  Forst- 
wache). 

Högsta  tillsynen  &ter  öfver  hnsh&Uningen  i  kom- 
munal-, stiftelsers  och  andra  offentliga  korporationssko- 
gar,  liksom  ocksä  öfver  handhafvande  af  polisuppsigten 
öfver  dessa,  tillkommer  deremot  Inrikesministeriet  och 
för  alla  sUka  forstärenden  finnes  en  skild  afdelning  i 
forstdirektionen  inrättad. 

För  kontrollen  äro  anstälda  „Forstmeister".  Dessa 
hafva  en  hvar  sitt  distrikt,  äro  skyldiga  att  bo  inom 
detsamma  och  sortera  s&väl  under  forstdirektionen  i  sin 
helhet  som  under  den  afdelning  deraf,  som  handlägger 
frägor  rörande  korporationsskogar.  Deras  äliggande  är 
att,  utom  kontrollering  af  Eevierförsters  verksamhet, 
leda  förvaltningen  s&  att  enhet  i  frägomas  behaudling 
blir  iakttagen. 

P&  revierförvaltaren  eller  EevierfÖrstem  ankommer 
äter,  utom  att  handhafva  förvaltningen,  att  upprätta 
förslag   tili   skogshush&Uning   och   verkställa  revisioner 


63 

m.  m.  AUa  slika  arbeten  pröfvas  p&  ort  och  stalle  af 
Forstinspektorn  (teknisk  referent  i  Forstdirektionen)  och 
Forstmeistern,  bvarefter  arbetena  underatällas  forstdirek- 
tionens  fastställelse.  Likasä  &ligger  Bevierförstern  att 
p&  grund  af  de  uppgjorda  planema  afgifva  ärliga  af- 
verknings-,  kultur-  och  hjelpgallringsförslag,  hvilka  äf- 
ven  sedennera  stadfästas  af  direktionen. 

Vid  1886  ärs  utgäng  uppgingo  statsskogame  och 
de  under  statens  förvaltning  stäende  korporationsskogarne 
tili  347,675  ^)  hektar  och  belöpte  sig  alltsä,  i  medeltal 

p&  hvarje  af  21  Forstmeister  ^) 16,556  ha. 

„  142  Eevierförster 2,448    „ 

„  540  Skogvakiare  m.  m. 644    „ 


Virkesproduktion.  Detsamma,  som  redan  blifvit  an- 
fördt  om  virkesproduktionen  i  Preussen  med  flere  länder 
eller,  att  den  utlevererade  virkesmassan  fortfarande  va- 
rit  i  stigande,  har  sin  fuUa  tillämpning  äfven  p&  Wür- 
temberg.  En  jemförelse  för  längre  tid  an  f ör  ären  1882/86 
har  här  dock  icke  knnnat  göras,  emedan  fuUständiga 
sifferuppgifter  för  tiden  före  1882  saknas.  Enligt  siff- 
roma  för  dessa  &r  har  afverkningsmassan  i  statsskogarne 
utfallit,  som  följer: 


^)  Rätteligen  utgjorde  den  skogsmark,  som  pä  den  tiden  stod 
under  statens  skogsförvaltning  346,975  bektar  (192,841  hektar  stats-, 
154,026  ha  korporations-  och  108  ha  oskiftade  samfäUighetsskogar) 
eller  57,2  7o. 

-)  Pa  senaste  &ren  hafva  inspektionsdistrikten  och  revieren 
&ter  fbrstorats.  Ar  1879  funnos  neml.  23  Forstmeister  och  149 
Revierfbrster. 


64 


Ar. 


1882 
1883 
1884 
1885 
1886 


skogsmark. 
Hektar. 


Crtlevereradt 
virke. 

Kub.  meter. 


'S  Prep 

er  •     B 


S  5 


©  e  '^ 


184,643 
184,694 
184,948 
185,023 
184,502 


970,961 
1,014,080 
1,036,855 
1,057,136 
1,042,504 


4>23 

1,03 

5,2  6 

4,44 

1,05 

5,49 

4,47 

1,14 

5,61 

4,5  5 

1,16 

5,71 

4,57 

1,08 

5,65 

Medelafkastningen  för  ären  1884/86  har  s&ledes 
utfallit  med  5,6  6  kub.  meter  per  hektar.  En  jemförelse 
med  medelresultatet  för  ären  1882/83  som  utgjorde  5,3? 
kub.  meter  utvisar  följaktligen,  att  den  utlevererade 
virkesmassan  under  1883/86  stigit  i  medeltal  med  0.2  9 
kub.  meter  per  hektar  eller  beräknadt  i  kub.  fot  fr&n 
101,2  tili  106,2  per  geometrisk  tunnland. 

Inkomster  och  utgifter,  Inkomsterna  frin  statssko- 
garne  i  Würtemberg  ställa  sig  i  allmänhet  bögt  samt 
tili  och  med  högre,  an  i  n&got  af  de  här  förut  omnämnda 
ländema.  Würtemberg  är  ooksä  mähända  jemförelsevis 
väl  lottadt  med  afseende  ä  kommunikationer  m.  m.  ty, 
förutom  ett  vidt  utbredt  jernvägsnät  och  en  stör  folk- 
mängd  eller  102  invänare  pä  1  qvadrat  kilometer,  har 
landet  andel  i  tv&  af  Europas  största  flodomr&den:  Ehens 
och  Donaus.  Längs  hithörande  vatten  framforslas  ännu 
ärligen  ett  betydligt  belopp  virke,  men  numera  icke 
brännved,  sedan  jernvägarne  fätt  en  större  utsträckning. 
Virkesprisen  hafva  ocksä  derför  kunnat  hälla  sig  höga. 


65 


Enligt  uedanstäende  tabell  hafva  inkomstema  och 
Titgifterna  under  ären  1882/86  stält  sig,  som  följer: 


^ss 


Ir. 


Inkomst. 
Bmk. 


Utgift. 
Bmk. 


Öfverskott. 
Bmk. 


P3| 


1882 
1883 
1884 
1885 
1886 


8,612,657 
9,346,404 
9,502,629 
9,941,990 
9,816,006 


4,260,828 
4,303,254 
4,307,346 
4,845,627 
4,400,576 


4,351,829 

22,68 

5,043,150 

26,26 

5,195,283 

27,01 

5,596,363 

29,06 

5,415,430 

28,08 

10,57 
10,98 
11,03 
11,30 
11,08 


Summa 

I  medel- 
tal» • •  • 


47,219,686  21,617,631  25,602,055 
9,443,937;    4,323;526;    5,120,411 


133,09 

26,6  2 


54,9  6 
10,99 


Det  sakförhäUande,  som  här  ofvan  framhällits  om 
Elsass-Lothringen  och  Baden,  att  virkesprisen  varit  i 
fallande,  men  att  behällningen  det  oaktadt  stigit,  visar 
sig  äfven  i  Würtemberg  och  framgär  närmare  genom  en 
jemförelse  med  motsvarande  medeltal  för  ären  1877/81. 


Ar. 

Tnkomst. 
Rmk. 

Utgift. 
Bmk. 

Öfverskott. 
Bmk. 

1882/86 
1877/81 

9,443,937 
9,183,658 

4,323,526 
4,380,057 

5,120,411 
4,803,601 

26,62 

25,19 

10,9  9 
11,62 

260,279 
mera 

56,531 

mindre 

316,810 
mera 

1,43 

mera 

0,63 

mindre 

66 

Pa  satt  häraf  synes  hafva  virkesprisen  under  ären 
1882/86  jemfördt  med  ären  1877/81  fallit  i  medeltal  med 
0,63  Rmk  per  kubik  meter,  men  genom  att  den  utleve- 
rerade  virkesmassan  under  de  senare  ären  varit  större^ 
an  förut,  hafva  inkomsterna  emellertid  stigit  med  1,4  a 
Bmk  per  hektar. 

Ständorts/örhäUanden,  Würtemberg  är,  ehuru  ett 
med  berg  uppfyldt  högland,  utan  egentliga  slätter,  lik- 
väl  genom  sina  m&nga  vidsträckta  dalg&ngar  ett  fmkt- 
bart  land.  Würtemberg  skiljer  sig  ocksi  just  genom 
denna  egendomlighet  i  markens  konfiguration  frän  Elsass- 
Lothringen  och  Baden,  hvilka  hvardera  förena  i  sig 
s&väl  höglands  som  slättlands  natur. 

Landets  absoluta  höjd  uppgifves  i  medeltal  tili 
490  meter.  Skogarne  äro  ocksä  tili  följd  häraf  högt  be- 
lägna,  isynnerhet  hvad  statsskogarne  beträfiar,  ty  mar 
an  70  7o  öf  dessa  befinna  sig  emellan  400  och  700  meter 
öfver  hafvet.  Den  högsta  punkten  i  landet,  som  kallas 
Katzenkopf  och  är  belägen  i  Schwartzwald,  har  dock 
icke  en  större  absolut  höjd  an  1151  meter.  Det  lägsta 
stallet  är  deremot  135  meter  och  ligger  vid  mynningen 
af  Neckar  floden. 

Den  höjdskilnad,  som  här  blifvit  antydd,  visar  sig 
bland  annat  pä  landets  temperaturförhällanden.  Arets 
medeltemperatur  uppges  nemligen  aftaga  med  1  °  E.  pi 
225  meters  höjd,  tili  följd  hvaraf  skilnaden  i  temperatur^ 
med  afseende  ä  höjdförhällandena,  skulle  uppgä  ända 
tili  4,5  °  ß.  eller  ungefar  5,6  °  Gels.  Denna  olikhet  är 
8&  mycket  mera  i  ögonen  fallande,  da  skilnaden  i  medel- 
temperaturen  för  de  nordligaste  och  sydligaste  traktema 
af  landet  icke  utgör  mer  an  1  ^  E.  För  öfrigt  äro  an- 
teckningar  gjorda  för  den  lägsta  medeltemperaturen  tili 


67 

4-4,6°  R.  och  för  den  högsta  tili  +8°  E.  euer  varie- 
rande  emellan  +5,6°  och  +10°  Geis.  —  Nederbörden 
äter  är  angifven  tili  620  millim. 

Beträffande  sedan  landets  formationer,  sä  finner 
man  dem  vara  ungefär  desamma,  som  i  Elsass-Lothrin- 
gen  och  Baden,  hvarför  ocksä  jordminen  öfverhufvud- 
tagec  är  god.  De  vanligaste  bergarter  äro  nemligen  bro- 
kig  sandsten,  Musselkalk,  hvilande  p&  kalklager,  Keuper, 
Lias  och  Jura.  Af  äldsta  formationer  anträffas  granit 
och  gneis,  men  dessa  framträda  endast  i  Schwartzwald. 

Trädslag.  Af  de  skilda  trädslagen  äro  barrträden 
förherskande.  I  statsskogame  intaga  dessa  58,9  %  och 
löfträden  31,4  »/V  De  öfriga  9,7  %  äro  blandade  barr- 
och  löfskogsbest&nd. 

Yid  denna  fördelning  är  dock  att  märkas,  det  tili 
rena  best&nd  förts  alla  s&dana,  uti  hvilka  det  öfvervä- 
gande  trädslaget  ing&r  med  minst  60  7o-  Enügt  denna 
beräkningsgrund  fördela  sig  de  skilda  trädslagen,  som 
följer: 

Eena  best&nd:  gran 28,2  ^/^ 

„            „          silfvergran 9,i  „ 

w            f,         tall 7,3  „ 

w            »          bok 20,6  „ 

yy  r,  ek 0,8    „ 

„            „          Öfriga  trädslag 0,1  „ 

Blandade  best&nd :  barrträd -  14,3  „ 

„               „          af  löf-  och  barrträd 9,7  „ 

„               „          af  löfträd  utan  ek 2,3  „ 

„               „          af      „        med  ek 7,6  „ 

Summa  100,0  7o 


68 

Brukningssätt.  Statsskogame  behandlas  i  aHmanhet 
som  högskogar  och  husb&lliuiigsplanema  apprättas  efter 
faststälda  omloppstider.  Den  lägsta  omloppstiden  är 
bestämd  tili  80  är  och  den  högsta  tili  120  är. 

Skogar,  hvilka  inueba  en  högre  älder  an  120  är 
finnes  dock  ännu  i  vissa  delar  af  landet.  Särskildt  är 
detta  fallet  i  Schwartzwald,  hvarest  gran-  och  silfver- 
granbest&nd  förekomma  af  följande  äldersklasser : 

130  ir 1,002  ha. 

140    „ 1,112    . 

150   „ 578     „ 

160   „ 140    „ 

170    „ 19    „ 

I  statsskogame  intager  bögskogsbruket  97,4  Vo? 
medelskogs-  1,6  7o  o^^  lägskogsbruket  0,6  %.  Säsom 
skyddsskogar  behandlas  0,4  %  ^U^r  758,6  hektar.  Af 
dessa  sistnämnda  äro  681,4  hektar  belägna  pä  högsta 
höjden  af  Schwartzwald  och  bev&xta  med  dvärgtall 
(Pinus  pumilio). 

!För  högskogarne  fördelar  sig  omloppstiden  s&Iunda: 

80  irigt  omlopp 7  7o 

100     „  „        64  „ 

120     „  „        29  „ 

I  medelskogame  deremot  är  omloppstiden  20  ä  30 
är  och  i  lägskogarne  af  ek  15  ä  20  är. 

Hvad  äter  behandlingen  af  högskogarne  vidkommer 
sä  künde  härom  nämnas  att  den  rena  massefackverks 
metoden  var,  med  alla  densamma  vidlädande  brister, 
rädande  i  statsskogame  ända  tili  början  af  1860  talet. 
Pörfarandet   vid   detta   brukningssätt  gick   ut   pä,   som 


69 

bekant,  att  under  hvarje  af  de  efter  omloppstiden  utsatta 
perioderna  frambringa  en  lika  stör  virkesafkastning. 
För  detta  ändam&l  blef  ocks&  af  kastningen  för  samtliga 
perioder  beräknad  och  inom  desamma  bebörigezi  utjem'* 
nad,  ntan  att  dervid  dock  n&gon  bestämd  grund  för  till- 
växtberäkningen  blef  följd.  Systemet  visade  ocksä  der- 
för  här,  likasom  annorstädes,  att  det  var  behäftadt  med 
fei  och  särskildt  genom  att  n&got  sträfvande  icke  före- 
fanns  att  frän  mer  och  mindre  abnorma  skogsförhällan* 
den  komma  tili  ett,  med  afseende  ä  äldersklass-fördel- 
ning  och  hyggesordning,  normalt  tillst&nd. 

Det  första  steget  tili  förändring  häri  togs  1862. 
Den  reform,  som  da  genomfördes,  inskränkte  sig  dock 
egentligen  endast  tili  en  förändring  i  de  äldre  taxations 
föreskriftema.  Den  kombinerade  fackverksmetoden  kom 
härigenom  samt  genom  föreskriften  om  afverkning  inom 
skilda  periodiska  hyggen  att,  liksom  i  Baden,  hufvud- 
sakligast  ligga  tili  grund  för  afverkningen.  Ett  mera 
bestämdt  nttryck  &t  fr&gan  gaf  sedermera  den  nya  för- 
ordning,  som  med  anledning  häraf  utkom  är  1863. 

De  nu  gällande  föreskrifter  rörande  skogshnshiU- 
ningsplaners  npprättande  datera  sig  frän  1878  och  äro 
i  korthet  följande: 

I  högskogar  fördelas  skogsmarken  i  afdelningar 
eller  periodiska  hyggen,  men  säväl  i  l&g-  som  medel- 
skogar  i  &rshyggen.  För  öfrigt  ing&r  en  skild  bestäm- 
ning  derom,  att  vid  indelningens  utsättande  i  främsta 
rummet  hänsyn  bör  tagas  tili  terräng-  och  st&ndorts- 
förh&llanden,  vägar  m.  m.  och  i  andra  rummet  tili  de 
förefintliga  beständens  beskaffenhet. 

Uppmätning  och  kartläggning  sträcka  sig  s&väl  tili 
afdelningsnätet    som    tili    skilda   best&nds-    och    älders- 


70 

klasser.  Liksom  i  Baden,  sträfvas  äfven  här  vid  Lvarje 
afverkningssystem  tili  eu  sj  elf  ständig  äldersklassfördel- 
ning  och  med  denna  säsom  syftem&l  uppgöres  indelnings- 
planen,  hvarvid  den  tili  afverkning  förstkommande  af- 
delningen  utmärkes  med  afseende  ä  hyggesföljd,  tillv&xt 
och  andra  förh&Uanden,  och  tiden  för  afverkningen  a£ 
densamma  bestämmes  tili  20  är.  Den  närmast  följande 
afdelningen  utsättes  sedan  tili  arealen  lika,  s&vida  detta 
kan  ske  efter  bestäende  äldersklass  förhällanden  och 
utan  stör  uppoffring  i  tillväxten.  För  de  senare  afdel- 
ningarne  deremot  anses  det  vara  nog  att  endast  summa* 
riskt  angifva  den  pä  dem  utfallande  ytandel  m.  m. 

Angäende  &ter  hush&Uningsföreskrifterna,  si  in- 
skränka  sig  dessa  egentligen  tili  det  första  ärtiondet 
och  upptaga  främst  föryngringssättet,  kulturmetoder, 
rensningsarbeten  och  hjelpgallringar.  Uti  afverknings- 
förslaget  göres  jemväl  ätskilnad  pä  det  virke,  som  faller 
fr&n  hufvudafverkningen  och  frän  hjelpgallringen.  Huf- 
vudafverkningsmassan  beräknas  allt  efter  som  förhällan- 
dena  äro  mer  eller  mindre  regelbundna,  för  2  a  3  när- 
mast tili  afverkning  kommande  periodiska  hyggen.  Till 
grund  äter  för  beräkningen  af  virkesafkastningen  under 
första  Perioden  lägges  stamuppmätning,  men  för  de  se- 
nare endast  tagna  profytor.  Afverkningsförslaget  om- 
fattar  dock  endast  det  första  artiondet  och  den  derunder 
tili  afverkning  fallande  virkesmassan  bestämmes  under 
normala  förhällanden  tili  medelaikastningen  af  den  un- 
der Perioden  tili  afverkning  bestämda  heia  virkesmassan. 
Likasä  upprättas  hjelpgallrings-  och  kulturplaner  endast 
för  10  är. 

Hush&llningsplans  upprättande  i  Würtemberg  till- 
kommer,  s&som  redan  nämdt,  revierförvaltaren,  men  han 


71 

har  sig  härvid  alltid  tili  biträde  för  mätningsarbeten 
och  särskilda  virkesberäkniiigar  m.  m.  en  forstgeometer 
och  revieramtassistenten.  S&som  ett  grundvilkor  i  fräga 
om  skogames  skötsel  och  värd  ing&r  jemväl  regelmässiga 
revisioner  eller  förnyande  af  hushällningsföreskriftema 
öfter  hvarje  10  &r.  ünder  en  10  ärs  period  försigg&r 
dessntom  en  mellanrevision. 

Di  hufvudsyftemälet  med  hushällningsföreskriftema 
sälunda  är,  bland  annat,  att  efter  hand  söka  frambringa 
bestand  i  en  normal  äldersklassfördelning,  sä  framgär 
ocksä  häraf  redan  att  blädning  i  Würtembergska  stats- 
skogarne  för  närvarande  icke  kan  komma  tili  stör  an- 
vändning.  I  Ellwangen  revier,  som  jag  under  min  resa 
besökte,    fann  jag   äfven    att,  ehuru  revieret  är  beläget 

mer  an  300  meter  öfver  hafvet  och  ganska  stärkt  kupe- 

f 

xadt,  kalafverkning  pä  senare  tider  blifvit  öfverallt  till- 
lämpad  och  förd  vanligen  i  en  fortsättning.  S&som  ett 
hufvudvilkor  vid  afverkningen  i  dessa  trakter  fasth&Ues 
dock,  enligt  hvad  Forsträdet  Probst,  som  ledsagade  mig 
nnder  excursionen,  nppgaf,  att  hyggena  föras  emot  de 
p&  orten  r&dande  vindar  samt  att  föryngring  snart 
ävägabringas. 

Den  föryngringsmetod,  som  mest  användas  är  plan- 
tering  och  nyttjas  härvid  företrädesvis  4  äriga,  en  gäng 
omskolade  granplantor.  Uti  silfvergran-beständ  sträfvar 
man  likväl  att  efter  afverkning  f&  sä  vidt  möjligt  na- 
turlig  äterväxt,  hvarför  ocksä  efter  kalhnggning  i  slika 
bestand  endast  hjelpknltur  ifrägakommer  och  begagnas 
i  sä  fall  nästan  alltid  gran. 

För  öfrigt  har  man  i  Würtemberg  vid  föryngring 
pä  senare  tider  mer  och  mer  börjat  öfvergifva  tallen, 
särskildt   med    afseende    ä    dess    krokiga   växt,    hvilken 


72 

isynnerhet  framträder  ä  jordmän  tippkommen  af  brokig 
sandsten.  Vid  afverkning  lemnar  man  dock  öfverallt, 
der  sä  ske  kan,  gerna  tall,  men  icke  andra  trftdslag> 
sisom  öfverst&ndare. 

Hjelpgallring.  Af  det  föreg&ende  framg&r  redan  att 
hjelpgallringar  i  regeln  verkstäUas  hvart  10  är.  Men, 
som  det  icke  sällan  förekommer  att  beständen  äro  mer 
och  mindre  ofuUkomliga  och  ojemna,  äligger  det  derför 
taxator  att  vid  hvarje  10  &rs  revision  noggrant  anteckna 
deras  beskaffenhet  och  afgifva  med  anledning  häraf  för- 
slag  tili  hjelpgallringar  för  de  närmast  päföljande  10  ären» 
Kultur  och  andra  förbättringar,  Pä  förbättringar,. 
som  bidraga  tili  höjande  af  virkesafkastningen  och  un- 
derlättande  af  forslingen  m.  m.  nedlägges  i  Würtemberg,^ 
likasom  i  Tyskland  i  allmänhet,  stora  kostnader. 

I  Ellwangen  revier  var  jag,  bland  annat  i  fräga 
om  torrläggning,  i  tillfälle  att  se  det  man  icke  ens  p&^ 
branta  sluttningar,  om  jorden  visade  tecken  tili  syra, 
drog  i  betänkande  att  verkställa  utdikningar  eller  andra 
motsvarande  arbeten  för  höjande  af  växtligheten.  Oftaat 
hade  man  gräft  ett  dike  i  sned  riktning  öfver  heia  slutt- 
ningen,  men  äfven,  der  marken  var  mera  sur,  iippkastat 
torfven  frän  1  meters  breda  halten  och  deraf  bildat  1 
meters  breda  rabatter,  pä,  hvilka  sedan  planterats  gran 
i  2  rader.  Nägra  skilda  diken  voro  pä  sädana  stallen 
ej  anbragta,  utan  tjenade  de  en  meters  breda  torflfria 
bältena  säsom  vattenafledare.  Vid  skärskädande  af  de 
sälunda  ä  rabatterna  utsatta  plantoma  visade  det  sig 
att  desse  alla  hade  en  frisk  färg  och  god  växt,  ntom  i 
de  fall,  da  plantorna  händelsevis  hade  blifvit  för  djupt 
inmyllade.  Pä  detta  felsteg  blef  jag  ocksä  skildt  upp- 
märksamgjord   af  Forsträdet  Probst  och  jemväl,  genom 


73 

särskilda  plantors  uppryckande,  förvissad  om  att  den 
enda  orsaken  tili  felslagen  kultur  l&g  i  hat  anmärkta 
förhäUande. 

Eömtom  p&  kultnr  och  torrläggnisgar^  nedläggee  i 
Würtemberg  stora  kostnader  isynnerhet  p4  vägbygg- 
nadsarbeten.  AUa  slika  kostnader  sammanlagda  upp- 
gingo  är  1886,  beräknadt  per  hektar  växtlig  skogsmark, 
tili  4,9  Bmk,  säledes  betydligt  högre  an  i  nägot  af  de 
här  fömt  omnämnda  ländema,  ty  i  Preussen  ntgjorde 
denna  utgiftspost  nngefär  2  Bmk,  i  Elsass-Lothringen 
3  Bfflk  och  i  Baden  2,6  Bmk. 

Ben  snmma,  tili  hvilken  alla  kultur-  och  andra 
förbättringskostnader  &r  1886  uppgingo,  ntgjorde  908,973 
Bmk.  För  ären  1881/85  hade  dessa  kostnader  deremot 
uppg&tt  i  medeltal  tili  900,548  Bmk,  hvaraf  siledes  fram- 
gär  att,  ehuru  skilnaden  icke  ntgör  mer  an  8,425  Bmk, 
utgiftsposten  för  ifr&gavarande  arbeten  dock  varit  i 
stigande  här,  liktom  i  de  ofvan  berörda  ländema. 

För  en  jemförelse  med  dessa  länder  äro  följande 
procentberäkningar  och  uppgifber  p&  kostnadema  sam- 
manstälda: 

S&dd 14,127  Bmk.  1,5  »/o. 

Plantering 158,332      „  17,4  „ 

Plantskolor  m.  m. 106,029      „  11,7  „ 

Torrläggningar 5,729      „  0,6  „ 

Vägbyggnader 567,008      „  62,4  „ 

Öfriga  förbättringar «     57,748       „  6,4  „ 

Summa  908,973  Bmk.  100,  o  V^- 

Skador^  som  framkallats  genom  naturförhällanden. 
Bland  skador,  som  genom  naturföreteelser  inträffat  p& 
senare  tider,  är  is-  och  snötrycket  i  december  1886  eller 


74 

samtidigt  som  i  Baden  ^  anmärkningsvärdast.  En  när- 
mare  redogörelse  för  dess  följder  hade  forstförvaltnin- 
gen  vid  mitt  besök  i  landet  ännu  icke  lemnat,  men 
skadan  ansägs  dock  vara  ganska  betydande. 

Servituter.  Genom  lagen  af  den  26  mars  1873  ooh 
andra  skilda  stadganden  har  servitutsfrigan  i  Würtem- 
berg  bragts  derhän  att,  s&som  redan  blifvit  antydt, 
skogsbruket  numera  icke  har  nägot  egentligt  men  af  de 
fi  servituter  som  ännu  qvarstä.  De  kostnader,  som  sta- 
ten  för  dessas  aflyftande  fätt  vidkännas  äro  emellertid 
ganska  stora.  Endast  emellan  ären  1873  och  1880  har 
staten  utbetalt  för  inlösen  af  ungefär  1,100  strö-,  slitter- 
och  betesberättigade  personer  en  summa  af  2,716,688  Rmk 
och  belöper  sig  deraf  pä  strötägt  2,484,622  Emk,  sl&tter 
82,299  Emk  och  bete  149,767  Emk  eller  beräknadt  per 
hektar  resp.  38,2,  25,7  och  4,7  Emk. 


Danmark. 

Egovidden  för  konungariket  Danmark,  med  undan- 
tag  af  Färöarne,  uppg&r  tili  3,831,100  hektar  eller  6,950,278 
danska  tunnland^).  Deraf  belöper  sig  pä.  öarne  2,371,840 
tnld  och  pä,  Jylland  4,578,438  tnld,  och  af  denna  areal 
intager  skogsmarken,  enligt  1861  ärs  Statistik  319,104 
tunnland.  Vid  en  fördelning  af  skogsarealen  pä.  landets 
jordegare,  utfaller  pä.: 


*)  Ett  danskt  tunnland  =  l,ii7  sv.  tunnland  =  0,S52  hektar. 


n 


w 


» 


9f 


n 


n 


75 

Staten 75,404  tunnland. 

Stiftelsema 20,892 

Qrefskapema  •  •  •  •  38,225 

Baroniema 17329 

Stamhusen 25,822 

Fideikommissen  •  8,857 

Andra  jordegare  ■  132,575 

Summa  319,104  tunnland. 

Sedan  den  tid,  frän  hvilken  dessa  uppgifter  datera 
sig,  hafva  bland  annat  statsskogarne  ökats.  De  upp- 
gingo  neml.  är  1880  tili  82,403  tunnland,  och  tili  denna 
summa  bör  rätteligen  ännu  läggas  2,099  tunnland,  som 
lyda  under  de  kongl.  lust-  och  jagtslotten,  samt  3,213 
tunnland  flygsandsplantager,  men  dessa  sortera  dock 
icke  särsom  de  öfriga  statsskogarne  under  Finansmini- 
steriet  utan  under  Inrikesministeriet.  Till  följd  häraf 
uppgdr  statsskogsarealen  egentligen  tili  87,715  tunnland. 
Likasä  har  sedan  den  tiden  landets  skogsvidd  för  öfrigt 
förstorats  och  uppskattades  1880  tili   372,806  tunnland. 

UppJcomsten  af  statsskogar.  I  äldsta  tider  hade  de 
danska  konungarne,  liksom  de  tyska  furstarne,  sina  för- 
nämsta  inkomster  frän  jordagods.  Af  dessa  voro  en  del 
Ursprungligen  anslagna  tili  konungens  underhäll;  andra 
äter  hade  förvärfvats  genom  arf  eller  köp.  Dessa  gods, 
hvilka  alla  smäningom  öfvergingo  tili  staten  ökades 
isynnerhet  vid  reformationens  införande,  di  kronan  satte 
sig  i  besittning  af  en  del  kyrklig  jordegendom,  bland 
annat  sädan,  som  tillhörde  biskopame. 

I  början  förvaltades  dessa  gods  an  pä  ett,  an  pä  ett 
annat  satt.  Säsom  statsegendom  hade  dessa  icke  heller 
n&gon   egentlig   betydelse   förr   an   i  slutet  af  17:de  är- 


76 

hundradet,  d&  godsen  öfverlätos  &t  det  danska  rytteriot 
eller  för  de  inqvarterade  rytteriregementenas  underh&ll. 
Under  den  tid,  som  dessa  voro  för  s&dant  ändam&l  di- 
sponerade,  inköptes  äfven  en  mängd  nya  lägenheter, 
hvarför  ocksä  Danmark  ännu  i  början  af  18:de  ärhnn- 
dradet  da  denna  institntion  upplöstes,  var  i  besittning 
af  m&nga  och  stora  jordagods  med  underlydande  vid- 
sträckta  skogar. 

Det  är  kändt  att  dessa  gods  efter  denna  upplösning 
icke  vidare  blefvo  använda  för  militäriska  ändam&l.  De 
förvaltades  dock  ännu  en  tid  för  statens  räkning,  men 
som  godsen  ej  lemnade  nägra  väsendtliga  inkomster,  sä 
vidtog  regeringen  ätgärd  om  deras  afhändande  frän 
kronan.  Största  delen  af  dessa  gods  förs&ldes  s&lunda 
redan  under  ären  1769 — 1774  och  de  härför  influtna 
medlen  användes  för  afkortande  af  den  gäld,  som  lan- 
det kort  förut  hade  äsamkat  sig  genom  nedlagda  kost- 
nader  pä  stora  krigsrustningar  m.  m. 

Vid  denna  försäljning  blefvo  dock  godsen  i  nord- 
liga  Sjaelland,  med  en  skogsareal  af  ungef är  42,000  tunn- 
land  i  statens  ego.  I  Jylland  deremot  qvarstodo  endast 
n&gra  enstaka  skogsplantager,  hvilka  uppgifvas  hafva  i 
slutet  af  förra  ärhundradet  omfattat  1,350  tunnland,  men 
redan  i  början  af  innevarande  ärhundrade  uppgatt  tili 
11,440  tunnland.  Förutom  dessa  skogar  egde  staten  p& 
Bornholm  6,000  tunnland,  hvaraf  ungefär  hälften  var 
skogbärande. 

I  den  riktning,  som  staten  s&lunda  hade  börjat  att 
arbeta  i  domänfrägan,  fortgick  den  ocksä  allt  vidare  ge- 
nom att  utfärda  nya  lagstadganden  om  kronogodsens 
afhändande.  Pä  sä  satt  blefvo,  bland  annat,  alla  de  s. 
k.  „Fästegodsen*'  föryttrade.    Staten  eger  derför  numera 


77 

ioke  heller  flere  an  3  större  jordbruksdomäner  under  sin 
förvaltning  och  äfven  dessa  har  den  med  afseende  ä 
sv&righeten  att  för  dem  underh&Ua  en  skild  förvaltning, 
varit  betankt  pä  att  försälja,  men  fr&gan  härom  har 
dock  tills  vidare  lemnats  beroende,  emedan  staten,  ge- 
nom  den  höga  inkomat  dessa  numera  gifva,  funnit  det 
fördelaktigare  att  förvalta  an  att  iörsälja  godsen.  All 
skog  6r  emellertid  afskild  fr&n  dessa  lägenheter  och  för- 
valtas  under  namn  af  statsskogar. 

I  stallet  för  de  s&lunda  gjorda  försäljningama  har 
staten  smäningom  inköpt  nya  skogsmarker.  Dessa  bestä 
dock  sä  godt  som  uteslutande  af  ofruktbara  Ijunghedar 
och  flygsandsf alt,  men  tili  n^gon .  del  äfven  af  redan  för- 
störda  skogar  pä  mager  sandjord.  Sedan  &r  1790  hafva 
statsskogame  härigenom  ökats,  säsom  af  nedanstäende 
synes: 

Ir  1790 43,345  tnld. 

„     1820 '....  48,457     „ 

„     1850 72,003     „ 

„     1880 82,403     „ 

Forstförvaltningen.  Högsta  inseendet  öfver  förvalt- 
ningen  af  statsskogame  tillkommer  Finansministeriet. 
Liksom  i  särskilda  stater  i  Tyskland  finnes  äfven  här 
under  ministeriet  inrättad  en  skild  afdelning  för  behand- 
lingen  af  säväl  dorn  an*  som  forstärendena,  men  vid  den- 
samma  äro  icke,  säsom  t.  ex.  i  Preussen  och  Elsass- 
Lothringen,  anstälda  nägra  i  hithörande  fackfrägor  tek- 
niskt  bildade  tjenstemän. 

Den  närmare  tillsyn  och  kontroUen  öfver  skogshus- 
h&Uningen  i  Danmark  kulminerar  s&lunda  icke  i  nägon 
fackmyndighet,  utan  är  öfverlemnad  ät  3  s.  k.  Overför- 


78 

ster,  motsvarande  Öfverforstmästare  hos  oss.  !]?r4n  1860 
tili  1870  voro  dessa  tili  antalet  4  och  hade  euhvar  d&, 
liksom  nu,  ett  bestämdt  distrikt. 

För  lokalförvaltningen  äro  anstälda  22  Skovridere 
eller  revierförvaltare  och  st&  alla  dessa  under  Overför- 
sternes  omedelbara  tillsyn  och  kontroU.  Till  sin  tjenste- 
verksamhet  är  Skovrideren^  liksom  de  flesta  tyska  revier- 
förvaltare, en  sjelfständig  administrator,  med  skyldighet 
att  förvaita  revieret  efter  faststälda  hushällniiigsplaner 
samt  att  för  öfrigt  stä  i  ansvar  för  alla  inom  revieret 
förefallande  göromäl. 

Inom  revieren  äro,  säsom  underlydande  betjente, 
tillsatte:  „Skovfogder*^  och  „Opsynsmänd".  Dessa  hafsra 
bevakningen  sig  föreletgda  och  tillika  särskilda  andra 
göromäl,  s&som  tillsyn  öfver  planteringar  m.  m. 

Förutom  denna  tjenstepersonal  finnes  ännu  en  klass 
underbetjente,  neml.  „Skovlöbere"  och  ;,Hegnsmänd^.  Af 
dessa  äro  de  förre  aflönade  och  de  senare  i  regeln  utan 
lön.  Hvardera  äro  de  att  betraktas  säsom  fasta  arbetare, 
men  Skovlöbere  skola  dock  för  sin  lön  biträda,  när  sl. 
erfordras,  vid  bevakningen.  Likstälda  med  dessa  äro 
ocksä  de  s.  k.  „Tilsynsmänd^,  men  dessa  bo  icke  inom 
statsskogarne,  utan  i  egna  hus  utom  desamma. 

Underbetjente   äro   tili   antalet  för  närvarande  föl- 

jande : 

Skovfogder 43. 

Opsynsmänd 22. 

Skovlöbere 141. 

Hegnsmänd 123. 

Tilsynsmänd 20. 

Fasta  arbetare 15. 

Summa  364. 


j 


79 

Yid  statsskogame  äro  vidare  anstälda  6  forstassi* 
stenter,  eller  3  hos  Overförstem  och  3  hos  Skovriderene. 

Omedelbart  under  Finansministeriet  sorterar  jemväl 
en  s.  k.  „Skovregulering^.  Denna  är  fördelad  i  2  afdel- 
ningar  och  s&som  ledare  af  den  första  afdelningen  fun- 
gera  2  forsttaxatorer  och  säsom  biträden  hos  dem  4 
forstassistenter.  Deras  uppgift  är  att  verkställa  egoaf- 
fattningar,  skogstaxeringar  m.  m.  samt  att  ander  med- 
verkan  af  Overförsterne  och  Skovriderene  utarbeta  alla 
skogshash&llningsplaner.  Dessa  upprättas  i  Danmark, 
liksom  i  Baden,  endast  för  10  &r  och  fastställas  sedan 
af  Finansministeriet.  —  För  den  andra  afdelningen  eller 
den  s.  k.  försöksafdelningen  är  ocks&  anstäld  en  forst- 
taxator,  men  hans  verksamhet  berör  icke  skogsindelnin- 
gar  utan  hänför  sig  uteslutande  tili  undersökningar,  rö- 
rande  skogsbrukets  ekonomi.  Till  hans  förfogande  är 
stäld  en  assistent. 

Alla  penningeliqvider,  som  röra  forstförvaltningen, 
ombesörjas  af  forstkassörer,  hvilka  äro  tili  antalet  13. 

De  statsskogar,  som  lyda  nnder  Finansministeriet 
uppgingo,  säsom  redan  nämdt  är  1880  tili  82,403  tunn- 
land.    Af  dessa  belöper  sig  i  medeltal  pä: 

hvarje  Overförster 27,383  tnld. 

Skovrider 3,732     ;, 

Beträffande  äter  de  under  Inrikesministeriet  stäende 
flygsandsfälten  eller  de  s.  k.  „Klittema",  hvilka  alla  äro 
belägna  i  de  4  vestligaste  Jutska  Amten,  sä  finnes  för 
dem  sedan  är  1867  en  skild  förordning  utfUrdad.  Enligt 
denna  förordning  tillkommer  öfvervakningen  af  flygsan- 
dens  dämpande  en  utaf  Ministeriet  tillsatt  Klitinspektor 
och  4  Ofverklitfogdar;  hvaremot  den  närmare  tillsynen 


80 

inom  hvarje  amt  är  öfverlemnad  ät  en  kommission,  soiu 
&ter  är  bildad  af  en  öfverklitfogde  och  af  2  pä  3  äx* 
valda  medlemmar,  af  hvilka  den  ena  väljes  af  den  kom- 
man,  hvarest  dämpningsarbetena  för  tillfället  p&gä.  För 
de  arbeten,  som  sälunda  utföras,  uppbär  kommunen  en 
godtgörelse  s&väl  af  kronan  som  af  de  här  ifrägavaraude 
amten  och  beräknas  densamma,  enligt  kostnadsförslaget, 
att  utgä  tili  hälften  af  statsmedlen  och  tili  ^/q  fr&n  amt- 
repartitionsfonden.  Den  äterstäende  delen  af  kostnaden 
deremot  betäckes  sälunda,  att  vederbörande  jordegare  i 
förh&Uande  tili  jäygsandsfältens  storlek  betala  den  ena 
hälften  deraf,  medan  kommunen  ersätter  den  andra 
hälften. 

Virkesproduktion.  I  Danmark  st&r  skogshush&llxiin- 
gen  i  allmänhet  p&  en  mycket  hög  st&ndpunkt  och  är 
detta  särskildt  fallet  inom  de  privata  skogarne.  Deitill 
har  isynnerhet  medverkat  den  s.  k.  „FraBdskovsförord- 
ningen"  af  är  1805,  enligt  hvilken  de  privata  skogs- 
egarene  äro  underkastade  stränga  föreskrifter,  betraf- 
fände  skogarnes  skötsel,  och  tillika  en  noggrann  kon- 
troll frän  statens  sida. 

Om  de  förhällanden,  som  här  bHfvit  antydda,  är 
enhvar  i  tillfälle  att  öfvertyga  sig  icke  blott  genom  att 
besöka  de  danska  skogarne  utan  ock  af  forststatistiken. 
Enligt  denna  skulle  afkastningen  t.  ex.  under  4  ärs 
Perioden  1875/78  frän  de  danska  skogarne  uppgätt  i 
medeltal  tili: 

Per  tnld  Per  tnld 

skogsmark.     skogbevuxen  mark. 

För  öarne 85  kub.fot.       102  kub.fot. 

„    Jylland 54        „  78 

„    Danmark 74        „  93 


J9 

n 


81 

Skogame  i  Danxnark  lemna  s&ledes  Itka  stör  och 
tili  och  med  större  ärlig  virkesaf'kastning,  an  statssko- 
game  i  de  större  tyska  statema.  Men  det  mest  anmärk- 
ningsvärda  bärvid  är  dock,  att  de  privata  skogame  af- 
kaata  nästan  lika  mycket  som  statsskogame,  s&som  af 
nedanst&ende  siffror  närmare  synes: 

Per  tnld  Per  tnld 

skogsmark.         skogbevnxen  mark. 

Statsskogarne 82,2  kub.fot.       103,5  knb.fot. 

Privata  öfver  1500  tnld    90,0  ^)     „  103,2 

„        nnder    „       „       83,8        „  93,8        „ 

Inkomster  och  utgifter.  Af  den  ringa  skogsareal, 
ßom  lyder  under  Danmark,  kan  man  redan  antaga  att 
afs&ttningen  p&  skogsprodukter  m&ste  vara  god.  Virkes- 
prisen  bafva  emellertid  stält  sig  ofta  mycket  olikii,  och 
dertill  har  isynnerhet  medverkat  de  olika  förmögenhets- 
förh&Uandena  i  skilda  delar  af  landet,  men  ocks&  sko- 
games  ojemna  fördelning  säsom  t.  ex.  p&  Jylland,  och 
olikh'&ten  i  folkmängdstätheten«  Folkmängden  appgär 
neml.  för  heU  landet  tili  51,4  Inv&nAre  pä  1  qvadrat 
kilometer,  men  beräknadt  skildt  för  Oarne  och  Jyllwd, 
tili  66,5  för  de  förra  och  tili  34,  i  för  den  senare. 

I  medeltal  för  4ren  1874/75—1877/78  samt  för  1885 
och  1886  hafva  prisen  för  nedanst&ende  virk^^  och  trftd- 
slag  ntfallit,  som  följer: 


')  Yid  skärsk&dande  af  denna  sif&a  &amst&r  det  egendomliga 
förh&llandet  att  privata  skogame  öfver  1500  tnld  skulle  afkasta,  d& 
heia  arealen  tages  i  betraktande,  mer  an  statens  skogar.  Detta  &r 
dock  icke  fallet  utan  beror  derp&  att  i  statoekogacffealen  ing&r  mera 
Bjöar  och  obevnxna  mossar  samt  n&go4  anrendfiyord,  som  frka  den 
privata  skogsarealen  uteslutits. 

6 


Ar 

LoDdsdel 

G 

agn 

Vi  rk« 

BrJlimTfld 

1 

h 

s 

II 

1 

i 

1 

m 

1874/76-77/78 

Öame 

0,71 

0,!« 

0,69 

0,37 

20,61 

0,18 

„ 

JylUnd 

0,51 

0,71 

0,73 

0,1» 

14,61 

0,08 

- 

0,67 

0,81 

0,70 

0,31 

18,66 

0,11 

1885 

0,5» 

0,B1 

0,66 

0,37 

13,3  s 

0,15 

„ 

0,53 

0,.3 

— 

0,33 

14,5  3 

0,10 

. 

0,S> 

0,S7 

- 

0,35 

16,11 

0,12 

1886 

Oarne 

0,B3 

0,.. 

0,57 

0,25 

16,01 

0,13 

„ 

Jyllima 

0,»« 

0,s. 

— 

0,16 

11,65 

0,08 

„ 

Damnark 

0,B1 

0,33 

— 

0,31 

13,87 

0,11 

A£  deesa  siffror  kau  man  redan  sluta  tili  att  ofvau 
antydda  faktorer  icke  ensamt  atöfrst  inverkan  p&  virkes- 
priseu  i  Daamark  atan  äfyeo  utom  landet  Bt&ende  ftS%r«- 
förh&UandeD.  S&  t.  ex.  har  den  under  Aren  1885  och 
ISSG  nedtryckta  aSärBst&llningen  i  Europa  synbart  hat% 
ett  stört  inflytande  p&  tr&varumarkDaden  dersttldes. 

Inkomsterna  ooh  ntgiftema  ha  tili  följd  häraf  ooks& 
stält  Big  i  Danmark,  liksom  i  andra  länder,  ander  Bkilda 
tidBperioder  olika.  För  äBkädliggOrande  af  detta  för- 
h&Uande  intageB  här  nedan  följande  inkomster  och  at- 
gifter  &&n  statsskogarne  ander  ären  1865/66—188^85, 
fOrdelade  i  4  tidsperioder,  med  angifvande  af  medeltalet 
för  hvarje  5  &r. 


83 


Tidsp«riod. 

AreaL 
Tnld. 

Inkomst. 
Kr. 

TTtgift. 
Kr. 

ötvet- 
Bkott 

Kr. 

Netto- 

beh&lln. 

per  tnld. 

Kr. 

1865/66—1869/70 

1870/71—1874/75 
1875/76—1879/80 
1880/81     1884/85 

73,847 
73,033 
75,085 
84,634 

1,061.828 
1.378,296 
1,865,355 
1,133,203 

541,799 
594,365 
706,464 
727,560 

520,0^9 
783,931 
658,891 
405,643 

7,04 
10,74 

8,77 
4,7«») 

Den  högsta  nettobeh&llning,  som  skogame  i  Dan- 
mark  lemnat  under  det  sista  &rtiondet,  har,  beräknadt 
per  tnnnland,  ntfallit  p&  ön  Falster  med  20,31  kronor; 
den  lägsta  deremot  frän  skogame  pä  Jutska  vattenskil- 
naden  med  4,98  kronor,  om  man  nemligen  undantager 
hedame  p&  Jylland,  hvilka  gifvit  minus  2,64  kronor.  I 
omnejden  af  Köpenhamn,  som  man  skulle  tycka  att 
prisema  borde  st&  bögst,  uppges  nettoaf  kastningen  dock 
icke  uppg&tt  tili  mer  an  15,26  kronor  per  tunnland. 

Den  ränta,  som  skogsmarken  s&lunda  af kastar  bör, 
om  ock  ganska  stora  olikheter  förekomma,  likväl  öfver- 
bufvudtaget  kunna  aüses  för  ganska  bog.  Inkomsten 
för  den  sista  tidsperioden  eller  1880/81—1884/85  visar 
emellertid  en  anmärkningsvärdt  l&g  sifira,  men  denna 
l&ga  afkastning  f&r  icke  tillskrifvas  i  främsta  mmmet 
de  förbandenvarande  lägre  virkespriserna  utan  de  stora 
kostnader,  som  kulturema  p&  de  under  senare  tiderna 
inköpta  bedame  tagit  i  anspr&k. 

Till  dessa  bär  anförda  uppgifter  om  af  kastningen 
frin  statsskogarne  bifogar  „Skovreguleringen"  i  sin  1888 
afgifna  relation  om  statsskogames  förvaltning,  en  ännu 


^)  Uti  dessa  sifEeruppgifber  mg&  ej,  s&som  i  of^an  upptagna 
tyska  stater,  inkomsterna  och  utgiftema  för  jagten. 


84 

mera  i  detalj  gäende  beräkning  eller  huru  de  väsendt- 
ligaste  inkomst-  och  utgiftsposter  atfallit  per  tannland. 
A£  denna  redogörelse,  som  omfattar  4  ärs  perioden 
1883/84—1886/87   äro  slutresultaten  i  medeltal  följande: 

InJcomst. 

In  summa     Per  tnld 

Kronor.         Kronor. 

För  skogsalster 959,372        ll,oi 

„     biprodukter 51,844  0,60 

Saxnina  1,01 1,216        ll,6i 

Utgiß- 
Pör  afverkning  och  transport 159,526  1,83 

„     försäljningar 58,492  0,«7 

„     tillverkning  af  biprodukter 3,682  0,04 

„     värdet  af  det  virke,  som  levere- 

rats  ntan  ersättning 41,102  0,48 

„  knltur-  och  plantskolearbeten  •  •  176,089  2,02 
„     hägoads-,   v&g-  och  vattenafled- 

ningsarbeten 58,361  0,«7 

„     aflöningar 103,325  1,1« 

„     skatter  och  andra  afgifter 49,748  0,57 

n     byggnadsarbeten 28,047  0,S2 

Summa     678,372  7,79 

Till  dessa  utgifter  komma  ännu  följande: 

För  Overförsternes    och    assistenter- 

nes  aflöningar 23,200  0,27 

„     inköp  af  frö 10,675  0,12 

„     Skovreguleringen  ^) 32,797  0,38 

„     tillfälliga  och  extraordinär ie  utg.  2J13  0,03 

')  Af  de  for  Skoyregularingen  analagna  medel  belöper  sig  p& 
l:sta  afdehL  26,193  kr.  och  p&  2:dza  eller  föiBöbsafdelnixig^  6,604  kr. 


85 

Om  jagten  är  anm&rkt  att  den  ander  samma  tids« 
period  inbragt  3,785  kr.  samt  att  atgifbema  deronder  npp- 
g&tt  tili  2,281  kronor  eller  tili  0,04  ooh  0,03  kronor  per 
tmmland  af  heia  arealen. 

JarcUnänsfdrhäUanden.  Betrttffande  den  geoiogiska 
bildningen  i  Danmark,  8&  förefinnes  här  en  stör  likhet 
med  förh&Uandena  i  norra  Tyeklajid.  Med  rätta  betrak- 
tas  ocksä  derför  Danmark,  med  undantag  af  Bomholm  ^), 
a&Bom  en  fortsättning  af  den  nordenropeiska  alätten.  I 
Dazuaark  förekommer  neml.  liksom  i  norra  Tyskland, 
ntom  krit-  och  yngre  kalkbiidningar,  bmnkalkslager  ooh 
deesa  str&cka  sig  isynnerhet  öfver  mellersta  ooh  nord- 
veetliga  delen  af  Jyllaad,  men  anträffas  äfven  i  nord- 
veetliga  Fyen  och  Sj»Uand. 

Hvad  deremot  det  ofvanp&  dessa  bildningar  lig- 
gande  jordlager  vidkommer,  sä  har  detta  öfv^erhnfvnd- 
taget  icke  dansk  h&rkomst,  ntan  förskrifver  sig  fr&n 
qvarlefvorna  af  äldre  bergsformationer.  Enligt  de  nyaste 
forskningar  af  Professor  Johnstrup,  skulle  dessa  nemL 
öfverfiyttats  fr&n  Sverige  och  Norge  ander  slntet  af  is- 
tiden,  d&  den  skandinaviska  haifön  ännu  l&g  omkring 
600  fot  lägre  ftn  nu. 

Stenar,  som  s&lunda  förekomma  i  de  öfre  jordlagren, 
hafva  ocksä  derför  mer  eller  mindre  afrondade  former. 
Heia  denna  bildning  har  äfven  med  anledning  häraf 
f&tt  namn  af  rullstensformation  och  af  denna  formation. 
är  den   s.  k.  roUstens-  eller  glacial-leran  den  vigtigaste 


^)  Bomholm  räknas  nemL  i  geoiogiskt  afseende  tili  Sverige. 
De  fbrherskande  bergarteroa  äro  ock8&  derför  granit  och  gneis,  mea 
utom  dessa  förekomma  äfven  yngre  bildningar  s&som  Kambriska 
och  Siluriska  samt  kolformationer,  isynnerhet  i  sydliga  och  sydvest- 
liga  delen  af  ön. 


86 

för  Danmark,  ty  det  är  just  denna  lera,  som  företrädes- 
vis  har  sin  ntbredning  p&  de  danska  öarna  ooh  bildar 
der,  genom  att  den  är  mer  och  mindre  sand-  och  kalk- 
haltig, den  allmänt  kända  bördiga  äkerjorden,  medan 
&ter  mllstenssanden  ibrherskande  ntbreder  sig  p&  Jylland. 

En  annan  lika  karakteristisk  sandbildning  ftr  den 
p&  Jylland  förekommande  hedsanden.  Den  nppträder 
likväl  icke,  s&som  mllstenssanden,  p&  höjdema,  ntan 
bildar  jemna  ytor,  ofta  af  flere  qvadrat  mils  utsträck- 
ning.  Till  sin  beskaffenhet  är  den  en  nästan  ren  qvarts- 
sand,  som  uppkommit  genom  en  fömyad  afslamning  fr&n 
rullstenssanden,  ander  medverkan  af  vissa  egendomliga 
vattenströmmar.  Den  bör  s&ledes  med  afseende  &  sin 
mineraliska  beskajffenhet  föras  tili  de  fattigaste  jordarter. 

Förutom  de  här  nämnda  jordm&nema,  hvilka  alla 
räkna  sin  tillkomst  dels  frän  is-  dels  frän  den  närmast 
följande  tiden,  förekomma  i  Danmark  ännu  särskilda 
andra  jordarter  och  bland  annat  s&dana,  som  ännu  icke 
afslutat  sin  bildningsprocess  utan  ntveckla  sig  allt  fort* 
farande.  Till  dessa  räknas:  Ahl,  Klitter  eller  flygsand 
och  Marsker.  Af  dem  har  ahlen  sin  utbredning  öfVer 
mellersta  och  nordliga  delen  af  Jylland  eller  företrädes- 
vis  &  de  s.  k.  Ijunghedarne,  medan  äter  flygsanden  och 
marskema  fortgä  med  sin  bildning  längs  vestkusten 
eller  ätminstone  företrädesvis  derstädes. 

Frän  forstlig  synpunkt  är  ahlen  den  mest  anmärk- 
ningsvärda,  ty  den  är  egentligen  en  organisk  produkt, 
som  uppkommer  der,  hvarest  en  jernhaltig,  kalkfri  sand 
förefinnes  nnder  ett  fast  och  segt  hnmustäcke,  beväxt 
med  Ijnng.  Da  den  process,  som  framkallar  ahlen,  sä- 
lunda  är  beroende  af  det  ofvan  sanden  liggande  hamus- 
och  växttäcket,  sä  mäste   ocksä  ahlen  pä  skilda  lokali- 


87 

teter  knnna  rftksa  olika  tidslängder.  Det  ftr  bland  an- 
nat,  häri  man  fär  söka  det  mer  och  mindre  förh&rdnade 
tillst&nd,  uti  hvilket  ahlen  förekommer  och  orsaken  tili 
de  m&nga  sv&righeter  hedkulturen  f&tt  utstä. 

Hvad  &ter  de  närmare  företeelsema  vid  ablens 
nppkomst  vidkommer,  sä  äro  vetenskapsmftnnen  i  den 
fr&gan  ännn  af  n&got  olika  äsigter.  Den  &sigt,  som  för 
nftTvarande  i  Danmark  allmänt  hyllas,  l&ter  dock  m&- 
hända  lättast  förklara  saken.  Enligt  denna  skulle  tili- 
g&ngen  i  korthet  vara  s&dan,  att  d&,  s&som  redan  blifvit 
nftmdt,  en  tat  och  fast  humus  betäcker  jemhaltig,  kalk- 
fri  sandjord,  inverka  de  i  en  slik  hnmus  alltid  rikligt 
tili  hands  varande  humussyroma,  genom  deras  stora  be- 
nägenhet  att  vidare  syrsätta  sig,  p&  jemoxiden  och  fram- 
kalla  jemoxidnlföreningar.  Dessa  äro,  s&som  kändt,  lös- 
liga  i  vatten  och  nedsilas  tili  följd  häraf  med  regnvattnet 
tili  lägre  ned  belägna  sandlager,  men  kunna  dock  icke 
i  längden  fortbestä  som  sädana,  utan  förvandlas  &ter, 
genom  luftens  inflytande  tili  jemoxider.  Härigenom, 
eller  genom  att  jemoxidsaltema  i  allmänhet  äro  olösliga 
i  vatten,  sammangyttra  sig  sä  smäningom  humussyrade 
jemoxid  och  andra  humussyrade  salter  tili  mer  och  min- 
dre kompakta  massor  och  bilda,  hvad  som  nu  gemenUgen 
i  Danmark  kallas  ahl. 

En  följd  af  denna  kemiska  process  är  ocksä  att 
ahlen  aldrig  intar  plats  omedelbart  under  humusen,  utan 
betäokes  af  ett  lager  hvit  qvartssand,  vanligen  af  nägra 
tums  tjocklek.  Detta  sandlager  har  med  afseeude  ä  dess 
grähvita  färg  fätt  namn  af  blysand,  m^dan  äter  det  un- 
der ahlen  liggande  sandlager  kallas  rödsand.  Den  egent- 
liga  ahlen,  som  sälunda  är  belägen  emellan  dessa  lager, 
har   deremot   en   rödbrun,  stundom  svartbrun  färg,  här- 


88 

rörand«  af  d&n  rikliga  mängd  hnmus&mnen,  som  finnas 
hopade  i  densammA^). 

FlygsÄnden  ftr  ocksi,  sAsom  redan  blifvit  nftmdt, 
en  bildningsproceßs  som  ännn  p&gär  i  Danmark  iflyn* 
nerhet  vid  des«  Vöstkust.    I  fordna  tider,  di  stora  sträc- 


')  Liknande  naturföreteelder,  som  i  Danmark  kallas  ahl,  har. 
man  äfren  konstaterat  i  andra  l&ader,  bland  annat  i  Frankiüee 
hvarest  deitöa  förekomma  nnder  namn  af  ^AloiB**  och  i  Norra  Tyak- 
land,  sisom  redan  antydt,  under  benämning  ,^OrtBtein". 

S&  typiak,  som  ahlen  här  blifvit  beskiifveoi  uppträder  den 
dock  icko  alltid.  Nyare  undersökningar  Visa  ocks&)  sarskildt  af 
Overförster  Dn:  P.  !E.  Müller  i  Köpenhamn  (Tidsskriffc  f or  Skovbruk, 
in  och  VII  Bind),  att  dylikä  bildningar  icke  bör  förväntas  ensamt 
linder  ett  IjungbevSxt  mort&oke  (tast  och  seg  humas)  utan  öf^exaOt 
der  en  morbefcftokning  förekommer  p&  jernhaltig  san^yord  s&som.  t. 
ex.  i  bokakogor,  granakogar  m.  m*  I  Böhmen  skola  ahlbildningar 
tili  och  med  blifvit  funna  i  tallskogar.  De  m&ste  dock  här  liksom 
&  skogbeväxt  mark  i  allmänhet  befinna  sig  i  sitt  forsta  Stadium. 
D:r  Müller  anser  ocks&  derfor  att  den  karakteristiska  hedjorden  icke 
är  annat  an  ett  resoltat  af  de  m&nga  faktorer,  som  verka  i  en  slik 
jordm&n  och  hvilka  af  flere  forskare  blifvit  iakttagna,  ehuru  firftgan, 
betrftfiande  ahlbüdningen  icke  blifvit  bohörigen  klai^gjord. 

I  Finland  har,  s&vidt  fbrf:n  har  sig  bekant,  &t  £r&gan  icke 
egnats  n&gon  skild  uppmärksamhet.  Den  torde  dock  likas&väl  som 
en  mängd  andra  vara  fortjent  häraf,  ty  den  kan  ha  inflytande  p& 
kaltnrarbetena  och  m&ste  äfven  annars  vara  af  intresse  vid  bedö- 
mande  af  landets  egendomliga  naturförh&lland^n.  Att  sk&l  tili  ett 
s&dant  antagande  äfven  hos  oss  kan  förefinnas,  tjenar  bland  annat, 
det  kända  forh&llandet  att  rödbmn  svamsand,  atundom  begagnas  ai 
aHmogen  s&som  gödsel  ooh  &amh&lles  s&som  ett  godt  gödselämne. 
Detta  skulle  häntyda  p&  att,  d&  svsunsanden  i  och  för  sig  m&ste 
anses  vara  fattig  p&  faltspat  och  den  mekaniska  blandningen  icke 
plötsligt  torde  inverkat  p&  sädesafkastningen,  härvid  utom  jemoxid 
en  mängd  humus-  och  andra  lör  växtnäringen  tjenliga  ämnen  blif- 
vit Öfverfbrda. 


89 

koT  odlade  egor  och  stnndom  heia  byar  blefvo  insandade, 
framkastades  m&nga  oHka  teorier  om  flygsandens  upp- 
komst.  Nmnera  finiäer  dock  fr^an,  hvad  flygsanden  & 
landete  vestknst  beträffar,  en  enkel  förklaringegrund  i 
ebb  och  flod.  G^enom  hafsvindames  inverkan  drifves 
nemligen,  d&  knsten  ftr  flaok  och  6&  Bvagt  afhftUig  att 
ander  flodtiden  en  sträcka  af  n&gra  hundra  alnar  blir 
öfvei^Öljd  af  vatten.  Banden,  sedan  deneamma  nnder 
ebbtiden  torkat,  upp  emot  landet.  Samma  ftr  ock6&  fal* 
let  med  soltorkad  sand  i  allmänhet.  Flygsanden  hopaa 
sedan  alldeles  p&  samma  s&tt  som  vinden  framkallar 
snödrifvor  af  den  i  Ingnt  vftder  nedfallna  snön.  En 
sandflygt  kan  s&ledes,  s&frunt  sanden  blir  utsatt  för 
vindens  inverkan  nppstA  lika  väl  i  det  inre  af  landet 
som  vid  kusten.  Men,  om  ock  förhällandet  är  s&dant, 
8&  blir  dock  sandflygten  alltid  sy&rast  vid  knsten  eme«» 
dan  materialet  ofta  der  är  alldeles  obegränsadt. 

P&  8&  satt  har  flygsanden  vid  vestkusten  eller  de 
s.  k.  klittema  f&tt  en  yidsträckt  utbredning.  De  om- 
fatta  ocks&  derför  för  närvarande  stOrsta  delen  af  flyg- 
sandsf alten  i  de  4  vestra  Amten,  hvarest  flygsanden  in« 
tager  en  areal  af  82,245  tannland  eller  en  bredd  vid 
kusten  fr&n  1,000  fot  tili  V-/^  mil,  med  toppar  som  nppgä 
ända  tili  100  fot  i  höjd.  In  summa  beräknas  flygsands* 
f alten  i  landet  tili  91,639  tnld. 

Orsaken  tili  deras  stora  utbredning  tillskrifves  sko- 
games  bortrödjande.  Annu  i  början  af  16  Arhundradet 
kande  man  i  Danmark  icke  tili  n&gra  klitter,  men  fr&n 
den  tiden  och  isynnerhet  under  17  och  18  &rhundradet 
bar,  genom  att  skogsförödelsen  allt  sedan  dess  p&g&tt, 
sandflygten  p&  vestkusten  varit  en  pl&ga  för  landet. 
S&som   exempel   p&,  hvilken   fOrödelse  sandflygten  i  en 


90 

hast  kan  förorsaka,  omtalar  Professor  Scharling  en  svär 
storm,  som  pä  en  sOndag  &r  1775  bröt  nt  i  Baabjerg 
socken  i  norra  Jylland.  Sauden  trängde  neml.  d&  med 
en  s&  haftig  fart  irän  nordvest  att  den  ödelade  icke  blott 
heia  byns  invid  kyrkan  belägna  egor  utan  äfven  heia 
k3rrkog&rden.  Men  icke  nog  härmed,  utan  äfven  heia 
kyrkan  och  alla  tili  densamma  hörande  dörrar  blefvo  s& 
igensandade,  att  tillträdet  tili  kyrkan  ander  de  närmaste 
20  &ren  icker  künde  uppeh&llas  annorlunda  an  genom  att 
för  hvarje  gäng  kyrkan  skulle  besökas  bortskofla  sanden 
frän  vagen.  Efter  dessa  20  &r  eller  1795  mäste  försam- 
lingen  helt  och  häUefc  öfvergifva  kyrkan,  men  tornet 
blef  dock  lemnat  qvar  s&som  ett  sjömarke. 

ütom  de  8.  k.  klitter  förekommer  pä  SjsBlland  och 
Bornholm  samt  p&  öame  i  Kattegat  och  i  det  iure  af 
Jylland  flygsandsfält  tili  flere  tusen  tunnlands  vidd  eller 
sammanlagdt  tili  ungefär  26,000  tunnland,  hvaraf  om- 
kring  hälften  kommer  p&  Jylland.  Den  areal,  som  flyg- 
sandsiälten  s&lunda  ännu  intaga  i  Danmark,  beräknas 
uppg&  säsom  nämndt  tili  91,539  tnld,  ehuru  under  senare 
tider  ett  icke  ringa  arbete  blifvit  nedlagdt  p&  deras 
bringande  i  skogbärande  tillständ. 

Hvad  slutligen  marskerna  vidkommer,  sä  uppkom- 
ma  dessa  hufvudsakligast  derigenom  att  hafsvattnet  vid 
ebbtiden  afsätter  slam  i  vikar  och  andra  lugnvatten. 
Dessa  kunna  sälunda  under  vissa  förh&Uanden  äfven 
tjena  tili  material  för  sandflygt. 

Höjd-,  klitnat-  och  nederbördsförhUlanden.  Danmark 
betraktas  i  allmänhet  som  ett  lägland  och  är  äfven  sä 
i  verkligheten,  men  under  allt  detta  erbjuder  landet  icke 
typen  af  ett  slättland.  Stora,  jemna  slätter  finnas  nem- 
ligen  endast  i  Jyllands  vestliga  del,  hvarest  hedslätterna 


91 

med  de  redan  n&mnda  ahlbildningame  äro  föriierskande. 
Den  största  af  dem  är  den  s.  k.  y,Karap  flade^  eller 
f^hedei)^,  som  intager  en  areal  af  flera  qvadrat  mil,  I 
den  öfriga  delen  af  landet  äro  deremot  jemna  slätter  af 
större  omf&ng  s&llsynta.  Landets  yta  är  s&ledes  mer 
ooh  mindre  kuperad  och  denna  karaktär  framträder  isyn- 
nerhet  derigenom  att  de  flesta  höjderna  äro  afsöndrade 
fr&n  hvarandra  genom  i  kors  och  tvärs  g&ende  dälder. 
Den  enda  förekommande  egentliga  större  äsbildning  är 
den,  som  bildar  vattenskilnaden  p&  Jylland,  och  stracker 
Big  denna  med  amärre  af  brott  £r&n  Aalborg  tili  Kolding, 
delande  vattnen,  som  faUa  i  Kattegat  och  Nordsjön. 
P&  denna  vattenskilnad  finnas  äfven  de  högsta  punk- 
tema  i  Danmark,  nmnligen:  Himmelsbjerget  och  Ejer 
Bavnehöji  af  hvilka  den  förra  mäter  501  och  den  senare 
547  fot  öfver  hafvet. 

Af  det  öfriga  Danmark  skiljer  sig  den  sjellandska 
ögmppen,  hvartill  räknas:  SjsBlland,  Möen,  Lolland  och 
Falster  med  närbelägna  mindre  öar,  väsendtligen  med 
afseende  &  höjdförhällandena  fr&n  den  fyenska  ögmppen, 
hvilken  omfattar:  Fyen,  Langeland  och  ^rö  med  iiere 
mindre  öar,  genom  att  af  den  förras  jrta  endast  34,5  ^/o 
medan  af  den  senares  48  %  är  belägen  högre  an  90  fot 
öfver  hafvet.  Den  egentliga  höjdskilnaden  framträder 
dock  emellan  180  och  270  iot,  som  i  fyenska  ögruppen 
intager  15,5  %  &f  arealen  emot  3,7  7o  ^  ^^^^  sjaellandska 
gruppen. 

Beträffande  temperaturförh&Uandena  s&  har  Dan- 
mark, p&  grund  af  sitt  läge  emellan  ett  verldshaf  i 
vester  och  en  stör  kontinent  i  öster  att  framvisa  ett  i 
allmänhet  mera  likformigt  klimat  eller  i  medeltal  milda 
vintrar    och    kyliga    somrar.    Den    ärliga   medelvärmen 


92 

uppgee  ligga  emellan  +  ö^'a  °  och  -f  8V2  *^  C.    För  de 
skilda  ärstidema  äter  ntfaller  medelvärmen  sMimda: 

Under  vinter  m&nadema —     ^/j  °  och  -j-   1     ° 

.       v&r  ,  +   4V2       n     +   6V3 

„       sommar      „  +  14V2       n     +  I6V2 

n       tost  „  +   7  „     +  9V2 

Hvad  slatligen  Sbederbörden  i  landet  vidkommeir, 
8&  har  denna  i  allmänbet  visat  sig  vara  ganaka  olika 
p&  skilda  orter.  S&landa  nppg&r  t.  ex,  regnmängden  i 
sydligaste  och  vestLigaste  delen  af  Jylland  samt  i  den 
sydligaste  delen  af  Fyen  och  Sjs&Uand  tili  700  a  740 
millim.  medan  den  vid  kneten  af  Stora-Bält  belöper  sig 
endast  tili  450  a  500  xnillim.  I  medeltal  angifves  neder* 
börden  i  £öpenhamn  tili  559  millim.  och  pä  Jylland  tili 
661  millim. 

Trädslag.  Damnark  är,  s&som  redan  bliivit  antydt, 
att  betraktas  som  ett  nordligt  framskjntande  parti  af 
den  nordtyska  slätten*  De  geologiska  förh&llandena  ftro 
ock6&  derför  temligen  lika,  men,  genom  att  landet  Ar 
hafcmslntet,  visar  Vegetationen  här  emellertid  en  helt 
aunan  karaktär  an  i  norra  Tyskland.  Särskildt  är  detta 
fallet  i  fräga  om  skogarne,  ty,  som  bekant,  nppträder 
t.  ex.  boken  iörherskande  i  Danmark,  medan  den  i  norra 
Tyskland  och  ftfven  i  södra  Skandinavien  förekommer 
ganska  sparsamt. 

Hvad  den  naturliga  trädvegetationen  i  Danmark 
för  öfrigt  vidkommer,  8&  erbjuder  den  i  allmänhet  en 
stör  rikedom  p&  skilda  trädslag  och  isynnerhet  olika 
arter.  Men  med  afseende  &  dessa  är  det  dock  anmärk« 
ningsvärdt  att  n&gra  andra  trädslag,  an  löfträd,  numera 
s&som  vildtväxande  icke  förekomma.    Furan  har  visser- 


93 

ligen  i  iordna  tider  funnits,  säsom  skogbildande  träd- 
slag,  men  den  anses  l&ngt  före  detta  hafva  g&tt  nt,  ty 
ander  heia  den  historiska  tiden  har  dess  förekomst  i 
s&dan  egenskap  icke  kunnat  konstateras  i  landet,  om 
man  neml.  undantager  nägra  f&  furnskogar  pä  ön  Lsesö, 
om  22,6  qv.  kilometer,  belägen  i  Kattegat,  men  äfven 
dessa  iörstördes  genom  tjärabränning  och  salttillverk- 
ning,  redan  i  slotet  ai  förra  ärhundradet. 

Att  faran  varit  skogbildande  i  landet,  men  icke 
granen,  är  dock  nägot  egendomligt,  ätminstone  att  döma 
efter  vira  förh&llanden.  Pistienden  att  äfven  granen 
skulle  förekommit,  saknas  visserligen  icke,  men  dessa 
hafva  blifvit  alla  s&  pass  väl  vederlagda,  att  man  nu- 
mera  icke  gema  kan  tvifla  pä  riktigheten  häraf.  Den, 
som  häri  särskildt  gjort  sig  bemärkt  är  Professor  Steen- 
strup,  hvUken  vid  gräfningei]  i  mossarne  pä  Sjselland 
ansett  sig  hafva  klargjort  frägan.  Han  nppger  n«xnl. 
den  naturligei  trädväxtföljden  varit  den,  att  aspen  först 
inkommit  i  landet^  sedan  furan  och  efter  den  eken. 
Sist  i  ordningen  följer  boken,  hvilken  nu,  som  bekant, 
häller  pä  att  undantränga  eken. 

Danmark  skulle  säledes  nu,  om  landet  varit  hän- 
visadt  endast  tili  naturens  egen  ordning,  vara  i  saknad 
af  all  barrskog  och  följaktligen  tvunget  att  för  behof, 
som  taga  i  anspräk  timmer  eller  annat  byggnadsmaterial, 
uteslutande  anlita  främmande  länders  export.  Detta, 
liksom  ock  den  stora  betydelse,  som  barrskogame  för 
ett  lands  ekonomiska  utveckling  annars  eger,  insäg  man 
redan  tidigt^  och  började  derför  i  medlet  af  förra  är- 
hundradet  att  medels  kulturer  införa  särskilda  barrträd. 
Dessa  hafva  ock8&  aUaredan,  ehuru  motgängame  isyn- 
nerhet  i  början  voio  stora,  lemnat  sä  vackra  resoltat 


94 

att  man  kan  antaga  att  barrskogame  i  framtiden  bliiVa 
de  förkerskande  i  landet.  S&  t.  ex.  ber&knas  ensamt 
granen  redan  om  en  eller  tv&  mansAldrar  intaga  en  lika 
stör  yta  som  boken  nn. 

För  bedömande  af  de  skilda  trädslagens  förekomst 
ha  nppmätningar  af  skogarne  öfverallt  i  landet  blifvit 
gjorda.  Dessa  omfatta  36  %  ^^  ^^^^  skogsarealen  och 
hafva  lemnat  följande  procent  förhällanden. 

Bok    Ek    Ask  och  al    Särsk.  löfträd    Barrträd 

0/  0/  0/  0/  0/ 

/o  /o  /o  /o  /o 

Öarne 60  9  7  5  19 

Jylland 60  3  5  7  25 

Danmark 60  7  6  6  21  ^) 

Af  ofvanst&ende  siffror  framgär  bland  annat,  att 
eken,  som  ännu  för  n&gra  hundra  &r  tillbaka  ansetts 
hafva  varit  det  förherskande  trädslaget  i  landet,  numera 
intager  en  alldeles  underordnad  plats.  Till  detta  an- 
märkningsvärda  ft)rh&llande  har  isynnerhet  bokens  p&- 
trängande  frän  öster  och  Ijungens  frin  vester  bidragit, 
men  äfven  de  af  skogsförvaltningen  genomförda  kultn- 
rer,  ty  dessa  foreskrifva  sig  hufvudsakligast  frän  de 
första  30  k  40  ären  af  detta  &rhundrade.  Efter  denna 
tid  spelar  ek-kulturen  icke  nägon  särskild  roll  i  den 
danska  skogshush&Uningen  och  af  ekonomiska  skäl  l&ter 
man  icke  heller  mera  de  s&lnnda  nppkomna  ekbeständen 
fortvftxa  säsom  rena  tili  gröfre  dimensioner  ntan  verk- 
ställer  i  dem  redan  vid  40  ä  70  är  s.  k.  „Ijushuggning^ 
och  underplanterar  sedan  best&nden  med  bok. 


^)  I  de  siffiror,  som  angifsra  barrträdsprocenten,  ing&  dock  icke 
de  barrträdsplanteringar,  hviika  tUlkommit  efter  kr  1860. 


95 

De  barrträdsslag,  som  redan  vid  de  första  plante- 
ringama  i  förra  ärhondradet  användes,  anses  fortfarande 
vara  de  vigtigaste  för  Danmark  eller  de  som  företrädes- 
vis  vid  kultnrema  böra  komma  i  fräga.  Dessa  äro: 
vanlig  gran,  silfvergran,  vanlig  tall  och  lärkträd.  Men 
utom  dessa  hafva  äfven  särskilda  andra  trädslag  blifvit 
införda,  s&som  österrikisk  tall,  bergtall  och  strandfura 
fr&n  mellersta  Europa,  Weymontk  tall,  hvitgran  och 
balsamgran  fr&n  Nord-Amerika  o.  s.  v.  Dessa  jemte  en 
mängd  andra  acklimatiseringsförsök  hafva  gjorts  egent- 
ligen  först  p&  senaste  tider.  Särskildt  ann^ärkningsvärda 
äro  de  af  en  privat  person,  numera  aflidne  D:r  Poulsen 
ntförda  försöken  med  införande  af  främmande  barrträds- 
slag.  Pä  ett  honom  tillhOrigt  plantage  pä  Jylland,  kai- 
ladt Linaa  Vesterskov,  om  n&gra  hundra  tunnland,  hade 
han  neml.  l&tit  knltivera  mer  an  60  skilda  barrträdsslag. 
För  n&gra  &r  sedan,  d&  jag  besökte  detta  plantage,  an- 
tecknade  jag  derstädes,  bland  annat,  följande  trädslag: 

Segvoia  gigantea  eller  det  amerikanska  jätteträdet, 
som  i  dess  hemland  Nordkalifomien  uppn&r  vanligen 
omkring  300  fot  i  höjd  och  30  fot  i  diameter.  Det  stör- 
sta  exemplaret,  som  p&träffats,  iippges  tili  430  fot  i  höjd 
och  110  fot  i  omkrets.  Af  de  fä  exemplar,  som  funnos 
i  plantaget,  var  det  äldsta  7  &r  och  hade  redan  kottar. 

Pinus  Lamberüana  är  äfven  ett  Nordkalifomiskt 
trädslag,  som  uppgär  i  höjd  ända  tili  200  fot  och  i  dia- 
meter vid  roten  15  ä  16  fot. 

Äbies  Douglasiü  Detta  trädslag  har  sin  egentliga 
hembygd  i  Klippbergen,  men  har  p&  senare  tider  blifvit 
öfverfördt  tili  Europa  och  odlas  numera  äfven  i  Tysk- 
land.  Dess  höjd  gär  redan  vid  350  &r  ända  tili  300 
fot  med  en  diameter  af  6  fot  vid  roten.    Alla  plante- 


96 

rillgar  af  detta  trädslag  visade  en  mycket  god  och  fro- 
dig  yftxt. 

Picea  Menziesiü  Trädet  är  hemma  egentUgen  irka 
Oregon.  De  iörsök,  som  gjorto  med  plantering  af  det- 
samma  i  Danmark,  hafva  yisat  att  det  lyckats  tillavidare 
ganska  bra  bland  annat  p&  kedarne. 

Tmga  canadensis,  Anmärkuingsvärdt  för  detta  träd- 
slag är  att  det  lemnar  en  ntmärkt  bark  för  garfiimg, 
men  deremot  anses  virket  yara  af  en  m&ttlig  beskaffen- 
het.  Trädet  har  visat  sig  kuima  trifvas  bra  p&  mossame 
1  Danmark.  Dess  egentliga  hemort  är  Qvebee,  hvarest 
det  uppges  bilda  tili  ^/^  de  städse  grönskande  ekogame. 

Äbiea  Nardmanniana  ifr&n  Kaukasus. 

Pmus  Pichta,  Abies  Nobüis,  Piims  Ponderosa,  Arai^ 
curia  imbricata  m.  fl. 

Om  Bomkolm  har  redan  blifvit  anmärkt  att  dess 
geologiska  formationer  väsendtligen  skilja  sig  fr&n  de  i 
Danmark  f5r  öfrigt  förekommande.  Detsamma  kan  man 
äfven  säga  om  trädvegetationen.  S&  t.  ex.  förekommer 
icke  boken  s&som  naturligt  trädslag  derstädes,  utan  en- 
dast  s&som  nppdraget  genom  kultur.  Motsatt  är  förhäl- 
landet  med  vlntereken  (Qvercus  sessiliflora)  ty  den  fin- 
nes  allmänt  p&  Bornholm^  medan  den  s&  godt  som  müs- 
nas  annars  i  Danmark.  Med  björken  är  förh&Uandet 
ocksä  ungefär  detsamma.  Den  bär  neml,  pÄ  Bornholm 
helt  och  h&llet  den  nordiska  typen,  bildar  vackra  väl- 
slutna  bestand  och  förekommer  i  stör  utsträckning,  isyn- 
nerhet  i  norra  delen  af  ön,  d&  björken  deremot  p&  Jyl- 
land  och  de  danska  öarna,  tili  form  och  ntseende  är  den 
tyska  och  för  öfrigt  anträffas  sparsamt  förekommande 
här  och  der. 


97 

Äniin  knnde,  säsom  betecknande  för  trädvegetatio- 
nen  pä  Bomholm  nämnas:  slä'gtet  sorbus.  Detta  slägte 
är  nemligen  representeradt  af  S.  aucuparia  (vanlig  rönn), 
S.  aria  ^orsk  oxel),  S.  scandica  (Svensk  ozel)  och  S. 
torminalis.  Säledes  af  alla  oxel-  och  rönnarter  med  un- 
dantag  af  S.  hybrida,  som  förekommer  egentligen  endast 
i  Finland  och  derför  äfven  kallas  den  finska  oxelrönnen. 
Af  dessa  anträffas  t.  ex.  S.  scandica,  hvars  hembygd 
anses  vara  Sverige,  icke  annorstädes  i  Danmark  an  pä 
Bomholm. 

Den  egendomlighet  i  växtkaraktären,  som  de  dan- 
ska  skogame  s&lunda  ännu  erbjuda  försvinner  dock  nu- 
mera  &r  för  är,  genom  de  öfverallt  tilltagande  barrträds- 
kulturema.  Exempel  härpä  lemnar,  bland  annat^  just 
Bomholm.  Dess  skogsareal  uppges  nemligen  tili  10,699 
tnld  och,  säsom  kändt,  funnos  i  början  af  detta  ärhun- 
drade,  da  med  knlturema  derstädes  päbörjades,  ännu 
icke  nägra  barrskogar,  men  emellertid  intaga  dessa  re- 
dan  nu  mer  an  halfva  skogsarealen,  hvilket  framgär 
närmare  af  följande: 

Löfträd 4,595  tnld. 

Ban-träd 5,786     „ 

Oppna  platser  inom  skogen»        318     „ 

Summa  10,699  tnld. 

« 

Den  utbredning,  som  barrträden  pä  Bornholm  fätt, 
är  säledes  redan  ganska  stör,  men  det  mest  anmärk- 
ningsvärda  är  mähända  dock  att  barrträden  intaga 
ungefär  lika  stör  yta  utom  som  inom  statsskogarne, 
ty  statsskogarne,  som  uppgä  tili  5,899,03  tnld,  äro  be- 
växta  med: 


98 

Bok 346,47  tnld. 

Ek 104,93  „ 

Andra  löfträd 199,91  ^ 

Barrträd 2,984,61  „ 

Kala  marker 1,581,79  „ 

Mossmarker 241,66  „ 

Odlade  ägor,  sjöar  ooh  v&gar -«  439,66  ^ 

Summa  5,899,03  tnld. 

Yidkommande  äter  barrskogarnes  utbredning  inom. 
heia  statsskogsomrädet,  sä  visar  sig  icke  heller  här  för 
närvarande  nägon  väsendtlig  olikhet  i  procentförh&Uan- 
det  med  barrskogarnes  förekomst  inom  landets  skogar  i 
sin  helhet,  men  dessa  anses  dock  nu  vara  i  sä  stärkt 
tilltagande  att,  om  barrträdskulturema  bedrifvas  ännu 
20  a  30  är  framät  lika  raskt  som  nu  och  planteringame 
fortsättningsvis  finge  röna  samma  framgäng  som  p&  se- 
naste  tid,  den  vanliga  grauen  och  bergtallen  redan  vid 
denna  tid  skall  komma  att  intaga  den  förherskande  plat- 
sen  inom  statsskogarne.  Bevuxenheten  ä  dem  är  tör 
närvarande  följande: 

Bok 25,540,2  tnld  35,02  Vo- 

Ek 2,270,6  „  3,11  „ 

Andra  löfträd 1,511,4  „  2,07  „ 

Barrträd 19,524;5  „  26,76  „ 

Kala  marker 10,699,7  „  14,64  „ 

Plantskolor 84,2  „  0,12  „ 

Skogbevuxna  mossar*     2,986,2  „  4,02  „ 

Kala                      „      .     4,758,9  „  6,52  „ 

Vatten,  vägar  m.  m.  •     5,376,9  „  7,57  „ 

Arrendejord 271,1  „  0,57  „ 

Summa  72,973,7  tnld  100,0 o  7o- 


99 

Efter  uppmätningen  tillkomna  marker  » « «     9,429,7  tnld. 

Summa  82,403,4  tnld. 

Brukningssätt  I  Danmark  är,  liksom  i  TjBkland, 
högskogsbraket  det  förherskande.  Det  omfattar  neml. 
92  %  ^^  skogsarealen,  medan  l&gskogame  intaga  6  ^/q 
och  medelskogame  2  %. 

üti  här  antydt  afseende  synas  s&ledes  förh&llandena 
i  Danmark  ställa  sig  temligen  lika  med  dem  i  Tyskland, 
man  betraktar  man  närmare  den  danska  skogshushäll- 
ningen  sä  ser  man  dock  att  densamma  har  väsendtligen 
ett  annat  syftem&l  an  den  tyska,  ty  den  sträfvar  synbart 
att  i  främdta  rummet  söka  fylla  landets  behof  af  bränn- 
ved,  medan  skogshusliällningen  i  Tyskland  gär  mera  ut 
p&  att  prodncera  sortimentsvirke.  En  följd  häraf  är 
ooks&  att  skogsurne  i  Danmark  päförts  jemförelsevis 
korta  omloppstider.  Sä  t.  ex.  afverkas  bokskogame  van- 
ligen  vid  80  ä  100  är  och  undantagsvis  vid  högre  älder; 
barrskogame  äter  vid  40  ä  60  är  och  nndantagsvis  vid 
80  är. 

Den  princip,  som  sälunda  legat  tili  gmnd  för  skogs- 
bmket  i  Danmark,  finner  man  dock  nnmera  att  i  läng-* 
den  icke  kan  fortbestä,  enär,  bland  annat,  barrskogame 
pröfvas  i  en  framtid  kunna  lemna  icke  blott  landets 
behof  af  byggnadsmaterial  utan  äfven  virke  derntöfver. 
Det  är  ocksä  med  anledning  häraf;  som  äsigter  redan 
uttalats  om  behöfligheten  af  att  höja  omloppstiderna  för 
ästadkommande  ai  gröfre  sortimenter. 

För  en  sädan  äsigt  talar  äfven  förändrade  konjunk- 
turer pä  gagnvirke  och  brännved.  Prisstegringen,  om 
man  undantager  tillfäUiga  fluktuationer,  har  neml.  pä 
senaste   tider   berört   gagnvirket   och   icke  brännveden. 


100 

Säsom  en  af  orsakema  härtili  m&  nämnas,  att  förbruk- 
ningen  af  brännved  icke  visat  n&gon  benägenliet  att 
stiga,  om  ock  folkmängden  ökats,  ufcan  tvärtom  varit 
hebe  i  af-  an  tilltagande,  genom  att  stenkolen  börjat 
är  för  är  att  användas  allt  mer  och  mer.  Det  är  säle- 
des  lika  mycket  i  den  stegrade  förbrukningen  af  stenkol, 
som  i  barrskogarnes  utbredning,  som  man  fär  söka  an- 
ledningen  tili  en  förändrad  äsigt  i  fräga  om  omlopps- 
tidema.  Den  anses  ocksä  numera  vara  af  den  vigt  fÖr 
landet  att  Danmark  icke  vidare,  utan  förändring  här- 
utinnan,  kan  hälla  sina  skogar  p&  den  höga  ekonomiska 
st&ndpnnkt,  uti  hvilken  dessa  na  befinna  sig.  Den  nya 
tidsriktning,  som  gär  ut  p&  prodnktion  af  gröfre  sorti- 
menter, träder  dock  för  närvarande  icke  ensamt  fram  i 
Danmark,  utan  äfven  i  andra  vesteuropeiska  länder,  s&- 
som  redan  är  antydt.  Frägan  har  ocksä  derför  en  mera 
allmän  ekonomisk  betydelse  och  bör  egentligen  betrak- 
tas  säsom  en  naturlig  iöljd  af  den  industriella  utvecklin- 
gen  under  nuvarande  tid. 

Beträffande  de  föryngringsmetoder,  som  vid  behand- 
lingen  af  skogame  i  Danmark  användas,  sä  hänföra  sig 
dessa  nästan  uteslutande  tili  plantering.  ündantag  före- 
komma  endast  da  afverkning  skett  i  bokskog  och  i  sä- 
dana  fall  har  äterväxten  vanligen  tili  hälften  frambragts 
pä  konstgjord  väg  och  tili  andra  hälfben  medels  natur- 
lig besäning.  Kulturkostnaderna,  som  sälunda  mäste 
stiga  bögt,  hafva  ännu  i  väsendtlig  grad  ökats  derige- 
nom  att  ^/^  ä  ^/g  af  samtliga  kulturer  beräknas  utgöra 
förbättringar  af  förut  verkstälda  sädder  och  planterin- 
gar.  För  närvarande  uppskattas  den  ärliga  föryngrings- 
ytan  tili  ungefär  2  7o  ^^  skogames  heia  areal,  med  frän- 
räknande  likväl  af  alla  nya  anläggningar. 


101 

Danmark  bör  s&ledes,  hvad  nedlagda  kulturkostna- 
der  efter  verkst&lda  hyggen  vidkommer,  stäUas  fram  om 
andra  länder.  Men,  ehuru  man  derst&des  endast  i  ringa 
grad  begagnat  sig  af  den  natnrliga  äterväxten,  har  man 
dock  af  de  p&  s&  satt  nppkomna  beständen  p&  senare 
tider  funnit  att  dessa  icke  sällan  visat  en  större  härdig- 
het  mot  sjukdomar  m.  m.  an  de  best&nd,  som  nppdra- 
gits  medels  sädd  eller  plantering.  Man  har  ocksä  derför 
börjat  &nyo  rikta  nppmärksamheten  p&  den  natnrliga 
bes&ningen  och  sökt  att  8&  vidt  möjligt  gynna  densam- 
ma,  bland  annat,  genom  att  l&ta  bearbeta  jorden. 

En  8&dan  behandling  &r  isynnerhet  jorden  i  bok- 
skogame  nnmera  nnderkastad.  Den  natnrliga  &terväxten 
är  neml.  p&  sädan  mark  mycket  fOrsvärad  genom  den 
sega  och  fasta  humns^),  som  der  vanligen  förekommer. 


^)  Denna  humusform  kallas  i  D.  „äkta  Mor".  Den  förekom- 
mer icke  blott  p&  Ijunghedama  utan  äfven  i  gaznla  bokskogar.  Det 
karakteristiska  för  demia  hmnusform  är  att  humusen  här  geuom 
Ijimg-,  bok-  eller  bl&bärsrisrötter,  syampmycelier  m.  m.  blifvit  s& 
väl  sammanv&fd  tili  en  kompakt  massa  att  lufttillträdet  tili  det 
inre  är  nästan  alldeles  utestängd.  För  att  kmma  möjliggöra  humus- 
syromas  ombildning  tili  kolsyror  och  för  växtemas  näring  nödiga 
kolsyrade  salter  är  det  s&ledes  af  vigt  att  sönderrif\^a  en  dylik 
humiis  och  blanda  den  med  tili  hands  varande  mineraliska  ämnen. 
—  Hos  oss  finner  man  demia  form  af  hnmus  icke  sällan  i  y&ra 
gamla  granskogar,  hvarför  ocksä  den  naturliga  äterväxten  der  efber 
verkstäld  af^erkning  alltid  försigg&r  l&ngsamt  eller  vanligen  först 
etter  det  marken  nägon  tid  iQgat  utsatt  för  ett  friare  lufb  tillträde. 

Att  tanken  i  D.  blifvit  ledd  p&  en  sä  fullständig  bearbetning 
af  en  slik  jord  ligger  nära  tili  hands,  alldenstnnd  p&  den  natnrliga 
muUjorden  eller  som  Dn:  Müller  kallar  den  „äkta  Mull^  aUtid  inträ- 
der  den  fullständigaste  naturliga  äterväxten.  Den  „äkta  Müllen" 
fär  dock  numera  i  allmänhet  icke  räknas  tili  skogsjord,  ty  den  är 
den  mest  fulländade  växtjord  och  har  s&ledes  i  vanliga  fall  blifvit 


102 

För  att  göra  en  sädan  jord  tjenlig  iör  en  jemn  naturlig 
föryngring,  plöjes  den  först  och  harfvas  sedan  vanligen 
eng&ng  under  hvarje  af  de  5  a  6  ären,  som  förlöpa  emel« 
lan  &Uon&ren.  Den  äterväxt,  som  efter  en  s&dan  förbe« 
redande  ätgärd  inträdt,  har  visat  sig  nästan  alltid  sä 
fnllständig  att  hjelpkulturer  endast  undantagsvis  ifräga- 
kommit. 

HjelpgaUring.  Säsom  redan  nämdt  äro  omlopps- 
tiderna  i  Danmark  korta.  En  följd  häraf  är  ioke  blott 
en  stör  kulturyta,  utan  äfven  starka  och  ofta  äterkom« 
mande  hjelpgallringar.  Detta  anmärkningsvftrda  förhil* 
lande  har  ocksä  gjort  att  man  i  Danmark  tidigare  an  i 
andra  skogsbrukande  länder  i  Europa  kommit  att  &t 
hjelpgallringsfrägan  egna  en  skild  uppmärksamhet.  Men 
detta  oaktadt  bar  man  ännu  ioke  fonnit  den  fullkom* 
lighet,  hvartill  man  sträfvat,  bvarför  hjelpgaUringama 
fortfarande  äro  underkastade  lifliga  meningsutbyten  och 
förnyade  undersökningar. 

Kultur.  Af  kultorer,  som  i  Danmark  förekomma, 
äro  de,  som  g&  ut  pä  att  bringa  landets  Ijunghedar  och 


använd  for  en  högre  kultur.  Men  i  D.  fbrekonuner  den  ännu  n&got 
ätminstone  inom  statsskogame  p&  Sjselland,  hvarest  jag  äfven  varit 
i  tilltälle  att  närmare  studera  dess  egendomliga  karaktär.  Den  är 
uppkommen,  som  bekant  genom  daggmaakames  arbete,  af  hvilka 
offca  miljoner  kunna  finnas  p&  ett  tunnland,  hyarför  ocksä,  d&  dessa 
hafva  en  särskild  förmäga  att  ofita  tili  flere  fots  djnp  bearbeta  jor- 
den  genom  att  sönderdela  humusen  i  de  mest  fina  partiklar  och 
blanda  dem  med  mineraliska  äxmien,  jorden  blir  sä  los  och  lucker 
att  man  strax  vid  beträdandet  af  densamma  tror  sig  haf^a  stigit 
pä  en  nyss  uppgräfd  trädgärdsjord.  —  Inom  eget  land  har  jag  en- 
dast engäng  p&träffat  en  sädan  skogsjord  i  den  utsträokning  att  jag 
redan  vid  forsta  steget  künde  vara  förvissad  om  att  vid  gräf^andet 
finna  en  hei  koloni  daggmaskar. 


108 

flygsandsfält  äter  i  skogbärande  tillst&nd,  de  mest  ka* 
rakteristiska.  Endast  Ijunghedarne  upptaga  863,578  tonn- 
land  eller  omkring  ^/g  af  landets  heia  areal  och  samman- 
rftknas  dessa  med  flygsandsfälten,  sä  fär  man  icke  mindre 
an  nngefftr  1  milj.  tunnland^  som  äro  skoglösa  eller  en 
yta  som  nftra  nog  motsvarar  2^/^  g&nger  den  skogbärande 
marken. 

F6r  att  knnna  &terföra  dessa  vidsträckta  ödemar- 
ker,  som  i  tiden,  enligt  nyare  forskningar,  varit  skog- 
beväxta,  äter  i  skogbärande  tillst&nd,  päbörjade  staten, 
s&som  redan  blifvit  antydt,  i  fbrra  ärhnndradet  att  an- 
lägga  plantager,  bland  annat,  &  Ijimghedame  p&  Jylland. 
Dessa  misslyckades  dock  i  brist  p&  tillräoklig  känne- 
dom  säväl  af  hedarnes  olika  beskaffenhet,  vestvindames 
menliga  inverkan  m.  m.  som  ock  af  de  trädslag,  hvilka 
bäst  lämpade  sig  för  kulturer  &  dessa  marker.  Forst 
användes  tallen,  som  yid  den  tiden  äfven  uppdrogs  vid 
kulturerna  &  de  nordtyska  hedarne,  men,  ehuru  i  början 
visande  en  god  trefnad,  aftog  dess  växt  sm&ningom  tills 
de,  uppkomna  beständen  slutligen  gingo  ut.  Bamma 
d&liga  resultat,  som  tallen  lemnade,  gaf  äfVen  de  seder- 
mera  införda  trädslagen:  björk,  alm  och  ask.  Med  den 
vanliga  granen,  som  derp&  fOljde  i  ordningen  och  hvil- 
ken  numera  med  stör  framg&ng  odlas,  var  ocksä  förhäl- 
landet  i  början  detsamma,  eller  innan  man  kom  tili 
insigt  isynnerhet  om  de  vestliga  vindames  störande 
inverkan  pä  de  unga  plantoma  ooh  nödvändigheten  att 
skydda  dessa  antingen  genom  läbälten  eller  genom  att 
uppdraga  plantoma  i  större  slutna  massor  m.  m.  Man 
började  s&  sm&ningom  att  använda  skilda  skyddsträdslag 
och  som  s&dana  visade  sig  i  början  den  österrikiska  tal- 
len, hvitgranen  och  bergtallen  vara  de  lämpligaste.   Men 


104 

8om  den  österrikiska  tallen  p&  sista  tiden  blifvit  svirt 
angripen  af  svampvftxter,  Ar  den  nnmera  förklarad  tör 
obmkbar,  och  qvarst&r  s&lnnda  endast  hvitgranen  och 
bergtallen  s&som  de  trftdslag  tili  hvilka  man  ännn  kan 
hysa  füllt  hopp  i  fr&ga  om  läb&lten.  A  de  b&ttre  he- 
danie  eller  ^^Bakke  heder^  planteras  nn  bergtallen  tili 
30  ä  50  Vo  0^^  äterstoden  gran,  men  &  de  ö&iga  eller 
8.  k.  „Flader''  ända  tili  70  7o*  ^^^  dessa  planteringar 
iakttages  dock  att  icke  anbringa  granplantor  innan  berg- 
tallen nppn&tt  en  höjd  af  1  tili  2  fot. 

Den  dyrköpta  erfarenhet  man  vid  kolturema  8&> 
Innda  vnnnit,  hänför  sig  dock  icke  ensamt  tili  valet  af 
trädslag  och  bristande  knnskap  i  fr&ga  om  skydds&tgär- 
der,  ntan  äfven  tili  sjelfva  sättet  p&  hvilket  man  gick 
tillväga.  I  detta  afseende  är  det  ocksä  först  i  senaste 
tid,  Bom  man  genom  nya  undersökningar  kommit  tili 
insigt  om,  fömtom  ahlens  ogenomtränglighet  för  träd- 
röttema,  Ijungtorfvens  skadliga  inflytande  p&  trädvege- 
tationen.  Ljangen  har  neml.  liksom  boken,  bl&bärsriset 
m.  fl.  den  egenskapen,  som  redan  nämdt,  att  kunna  me- 
dels  sina  rötter  sammandraga  humusen  tili  en  s&  tat  och 
fast  massa  att  lüften  blir  afstängd,  hvarigenom  en  mängd 
humussyror,  garfsyra  m.  m.  bildas.  Af  dessa  har  isyn- 
nerhet  garfsyran  visat  sig  hafva  utöfvat  ett  ofördelak- 
tigt  inflytande  pä  uppkomna  plantor.  Den  menliga  ver- 
kan,  som  garfsyran  eger,  har  man  likväl  nu  mera  knn- 
nat  fbrekomma  genom  att  bearbeta  jorden  eller  säsom 
det  p&  orten  kallas  ^utlufta  Ijungtorfven". 

Yidare  felsteg,  som  begicks  vid  plantagernas  anläg- 
gande,  bestod  deri,  att  man  förlade  dem  i  hedarnes  ost- 
liga  del  eller  &  marker,  som  sluttade  &t  vester.    Genom 


105 

en  8&dan  anordning  erbjöd  den  uppkomna  ungskogen 
aldrig  n&got  skydd  för  nya  planteringar,  d&  arbetet 
m&ste  fortgi  ät  vester,  hvari'ör  man  ocks&  efter  30  &r 
icke  hade  kommit  längre  elier  vunnit  bättre  resultat  an 
att  den  vanliga  granen,  som  var  det  enda  af  de  i  bör* 
Jan  använda  trädslagen,  som  höll  ut,  uppnätt  en  höjd  af 
endast  1  k  2  alnar. 

Med  planteringame  k  flygsandsfälten  fOrhöll  det 
sig  i  början  ungefär  lika.  De  kostnader,  som  nedlades 
pä  dem  i  förra  ärhundradet,  gingo  i  främsta  mmmet  nt 
p&  att  genom  vissa  grässlag  söka  dämpa  flygsanden  och 
att  medels  uppkastade  vallar  bilda  skydd  för  vindame, 
men  genom  att  vid  de  derpäföljande  planteringame  be« 
gingos  samma  felsteg,  som  k  hedame,  eller  att  trädslag^ 
hvilkä  i  längden  icke  voro  ath&lliga,  användes  vid  knl- 
turema,  blefvo  alla  dessa  arbeten  i  början  mer  och  min- 
dre  fruktlösa.  S&  t.  ex.  m&ste  strandfuran,  Jersey  furan, 
österrikiska  och  den  vanliga  tallen  samt  silfvergranen, 
alen  och  bjürken,  s&som  oanvändbara,  snart  öfvergifvas. 
För  närvarande  hvilar  hoppet  pä  bergtallen  och  hvit- 
granen. 

De  motg&ngar,  som  staten  s&lunda  hade  att  utkämpa 
vid  kulturema  s&väl  k  hedame  som  flygsandsfälten  voro 
i  öfvervägande  grad  stora  och  ofta  af  den  beskafienhet 
att  dessa  icke  bort  mana  tili  nya  försök.  Arbetena  af- 
stannade  ocksä  derför  tidtals,  men  under  allt  detta  vunno 
dessa  slutligen  ett  sä  stört  förtroende  frän  allmänhetens 
sida  att  tydligen  nägot  tvifvel  icke  mera  fbrefanns  om 
möjligheten  af  att  kunna  bringa  de  ödelagda  markema 
pä  nytt  i  skogbärande  skick.  Detta  visar  sig  bland  an- 
nat  i  den  förening,  som  grundlades  är  1866  och  kailade 


106 

sig  „det  danske  Hedeselskab'^  ^).  Dess  verksamliei)  om- 
fattar  icke  blott  skogsodling^  utan  äfven  all  annan  od* 
ling,  som  lämpar  sig  &  dessa  marker,  men,  emedan  sädes- 
odling  i  allmänhet  med  svärighet  kan  utföras;  genom 
att  den  magra  sandjordeD,  hvaraf  hedame  bestä,  kom- 
mer lätt  vid  sädeskultur  i  rörelse,  d&  skyddsskogar  sak- 
nas^  gär  säUskapets  sträfvan  i  främsta  rammet  ännn  nt 
pä  att  verkställa  skogsplanteringar.  S&som  sin  specia- 
litet  i  jordbruksfr&gor  har  Hedesällskapet  uppstält:  mer- 
gelborrningar  ooh  ängsvattningar. 

Den  plan,  som  Hedesällskapet  s&lunda  förelagt  sig, 
har  det  ocksä  lyckats  kunna  väl  genomföra.  Hedarne 
förminskas  neml.  nnmera  är  för  är  synbart,  och  i  samma 
man,  som  detta  sker,  ökas  förtroendet  och  deltagandet 
för  hedefr&gan.  Man  tviflar  ocksä  derför  icke  mera  p4 
att  Danmark,  ifrän  att  hafva  varit  nästan  det  skogfatti- 
gaste  land  i  Europa,  ännu  i  en  framtid  skall  kunna  kal- 
las  skogrikt. 


^)  Ar  1866  d&  H.  säilskapet  bildades  förfogade  det  endast  öf^er 
en  sekreterare  med  en  ärlig  lön  af  600  kr.  Ar  1891  deremot  fiumos 
hos  säilskapet  redan  anstälda  1  kassör,  1  revisor,  1  sekreterare,  l 
kanal-  och  ängsingeniör,  l*mossiDgemör  och  8  skovridere  —  af  hvilka 
4  voro  forstkandidater  — 15  forstassistenter,  3  skogsfogdar  och  2  faßta 
mergelsökare,  hvilka  alla  tillsammans  i  lön,  resepenniDgar,  fri  bostad 
m.  m.  erhöllo  omkring  33,000  kr. 

Beträffande  sällskapets  egendom  s&  bestod  den  &r  1891  af  14 
plantager,  1  ängSTattningsg&rd  och  X  mossegendom,  eller  inaUes  s£ 
6,694  tnld.  Denna  egendom  har  ocksä  utgjort  det  egentliga  centram, 
hvarifr&n  funktionärerna  utöfvat  sin  verksamhet,  neml.  s&lunda  att 
8&  godt  som  enhyar  af  dessa,  med  undantag  af  kontorspersonalen, 
har  sig  ombetrodd  detaljforvaltning  af  nägon  af  sällskapets  egna 
plantager,  äng-  eller  mossegendom  och  är  dessutom  skyldig  atttiil- 
handagä  privata  med  r&d  och  undervisning. 


.^H 


107 

De  metoder,  som  SäUskapet  för  skogskulttirer  nu 
ailmännast  använder  äro  följande: 

l:o)  Den  hannoverska  metoden.  Enligfc  denna  me- 
tod  Y&ndes  jorden  först  med  vaulig  rändplog  i  12  tuixiB 
hreda  och  ö  a  6  tums  tjooka  tiltor^  hvarefter  marken 
med  haxmoyeransk  plog  ytterligare  plöjes  12  i  18  tum 
eller  inalles  tili  nngefftr  samma  djup,  som  redan  är 
BAmdt  om  hedknltoren  i  norra  Tyskland.  Plöjningen 
verkställes  i  4  alnars  breda  halten  och  emellan  dessa 
lemnas  marken  tili  3  alnars  bredd  onpplöjd.  I  hvarje 
«pplöjdt  bälte  sattes  sedan  3  rader  plantor. 

2:o)  Hedesäüskapets  egen  metod.  Denna  metod  be- 
st&r  deri  att  jorden  plöjes  tili  6  tums  djup,  meu  lemnas 
sedan  för  förvittring  att  ligga  i  sädant  skick  2  ä  3  är, 
hyarefter  den  plöjes  ytterligare  6  tum  eller  inalles  12 
tnm.  Sedermera  harfvas  jorden  p&  samma  satt  som  en 
vanlig  äker. 

Efter  en  sädan  bearbetning  tager  faltet  en  riklig 
gräsvävt  (Aira  flexuosa)  som  ofta  uppnär  2  fots  höjd. 
För  öirigt  anses  gräsväxtens  inträdande  vara  ett  säkert 
teoken  pä  att  den  p&  orten  s.  k«  Ijungsyran  försvunnit 
frin  jorden. 

Yid  plantering  af  en  sä  bebmkad  jord  är  man  icke 
heller  nomera,  s&som  förut,  tveksam  vid  valet  af  träd- 
slag.  Den  vanliga  granen  anses  nemL  böra  bilda  hof- 
vudbeständet  och  p&  bättre  jord  inblandad  med  silfver* 
gran.  I  läbälten  och  p&  andra  för  sv&rare  vindar  nt- 
satta  platser  planteras  fortfarande  hvitgran  och  balsam- 
gran,  men  derjemte  öfverallt  30  tili  70  Vo  bergtall.  För 
öfrigt  iakttages  härvid  att,  der  omständigheterna  s&dant 
till&ta,  blandade  bestand  uppdragas  tili  förekommande 
af  insekt-  och  andra  skador. 


108 

Att  kultnrarbeteua  under  s&dana  förh&Uanden  eller 
vid  ett  sk  intensivt  bruk  af  jorden  m&ste  stiga  högt  i 
pris  synes  vara  ganska  naturligt.  Men  dessa  anses  emel- 
lertid  nu  mera  öfverhufvudtaget  vara  ganska  zn&ttliga 
emot  hvad  förhäUandena  tidigare  varit,  särskildt  derför 
att  hjelpkultnrer  nn  behöfva  mindre  anlitas  an  förat 
Härtill  bidrager  ocksi  den  omständigheten  att  den  sten- 
härda  ahlen  är  mera  sällsynt  och  den  mindre  h&rda  ahlen 
eller  rödjorden,  som  allmännast  förekommer,  läter  bear- 
beta  sig  med  plog.  De  kostnader,  som  HedesftUskapet 
för  utförda  kultarer  s&lunda  f&tt  vidkännas  pä  senare 
tider  beräknas  i  medeltal  tili  60  kronor  per  tnnnland. 
Men  är  ahlen  sä  härd  som  t  ex«  i  Silkeborgs  revier  p& 
Jylland  eller  att  den  med  plog  ej  läter  genombiyta  sig, 
ntan  mäste  med  spetshacka  sönderbräkas,  sä  har  kost- 
naden  stigit  tili  150  och  stundom  tili  200  kronor  per 
tnnnland. 

Med  sä  dyra  knltnrer,  som  här  nämts  att  blifvit 
utförda  i  Silkeborgs  revier,  sysselsätter  sig  Hedesällska- 
pet  emellertid  icke  fömärvarande.  Dessa  betraktas  nemL 
mera  som  en  framtidsfräga.  Der  sädana  likväl  ifräga- 
kommitf  hafva  dessa  utförts  inom  statsskogame  p&  kro- 
nans  bekostnad.    Vid  dem  förfar  man  pä  följande  säfct: 

Forst  upparbetas  jorden  med  spetshacka  i  20  toms 
breda  bälten  och  tili  ett  djup  af  3  fot  eller  i  allmänhet 
sä  djnpt  att  heia  ahllagret  blir  genombratet.  Emellan 
dessa  bälten  lemnas  jorden  ovidrörd  tili  8  fots  bredd. 
Den  ahljord,  som  sälunda  med  spetshacka  blifvit  sonder* 
bräkad,  uppkastas  sedermera  för  hand  med  spade  och 
lemnas  att  ligga  pä  ömse  sidor  om  grafven  i  2  är  för 
att  nndergä  förvittring.  Under  förloppet  af  denna  tid 
har  jorden   öfvergätt  tili   en  lös  mulljord,  hvarf^r  den- 


109 

samma  äter  nedkastas  i  grafven  ooh  är  den  sedan  som 
s&dan  färdig  för  plantering.  Denna  verkställes  med  4 
&rs  granplantor  p&  2  fots  mellanst&nd  och  tili  skydd 
för  dessa  samt  för  att  fyUa  slutningen  utsättes  bergtall 
p&  4  fots  afst&nd  frän  hvarandra  men  endast  &  de  icke 
upphaokade  bältena. 

Dessa  här  anförda  arbeteu  ooh  kostnader  vittna 
tydligen  ioke  blott  om  den  öfvertygelse,  med  hvilken 
hedknlturen  i  landet  för  närvarande  bedrifves  ntan  ock 
om  de  kapital  man  numera  är  färdig  att  uppoj&a  för 
dess  vidare  utveckling.  Den  kultiverade  jorden  tilltager 
ocksä  derf[)r  &r  för  &r  i  en  öfverraskande  grad.  Detta 
finner  man  isynnerhet,  om  man  gär  tillbaka  ända  tili 
är  1759,  da  de  första  kulturfc^rsöken  ä  hedame  gjordes, 
ty  emellan  1759  och  1866,  da  Hedesällskapet  bildades 
eller  under  de  första  100  Ären  hade  icke  mer  an  11,300 
tnnnland  blifvit  planterade,  men  deremot  ha  nnder  de 
25  är,  som  sedan  dess  förflutit,  den  planterade  ytan 
inemot   6   dubblats,   säsom  af  nedanstäende  siffror  när- 

mare  synes: 

Under  H.  säll- 

skapets  ledning         InaUes 

T:lancL  Tiland. 

Ir  1877 19,400  32,000 

„     1882 27,400  46,400 

„     1889 50,000  65,000 

De  penningebelopp,  som  ärligen  användas  för  kul- 
tnrer  ä  hedame,  äro  ocksä  numera  icke  obetydliga. 
Utom  de  enskilta  bidragen,  lemnar  staten  ärligen  ett 
ganska  stört  understöd  ät  Sällskapet.  Sälunda  uppgick 
statens  bidrag  t.  ex.  under  finansäret  1882/83  tili  icke 
mindre  an  150,000  kr.  för  odlingsarbetena  och  trädplan- 


110 

teringarna  defstädes.  De  medel,  som  de  privata  jord-» 
egarene  samma  är  utbetalte  för  verkstälda  planterin^r 
och  togsvattningar,  beräknas  &ter  tili  120,000  kr.  Följ- 
aktligen,  d&  SäUskapets  egen  ärsinkomst  belöpte  sig  tili 
25,000  kr.  skulle  det  sammanlagda  beloppet,  som  Sede* 
säUskapet  under  detta  &r  förfogade  öfver,  atgjort  ioke 
mindre  an  omkring  300,000  kr.  ^) 

Vidkommande  äter  kultivermgen  af  flygsandsfftlten 
p&  vestkusten  af  Jylland,  sä  vittna  äfven  arbetena  der^ 
Stades  om  att  man  redan  lyckats  komma  tili  en  xnera 
klar  insigt  an  tillförene  om  de  kultnrmetoder  m.  m.  soni 
böra   användas   för   flygsandens   dämpande    och    f ältens 


^)  Ifr&n  den  tid,  d&  Hedesäliskapet  började  sin  Yerksamhetf 
eller  under  de  nu  tilländag&ngna  25  &ren,  beräknas  inkomstema 
ibrutom  minst  180,000  kronor  i  enskilta  gäfvor  tili: 

Medlemsa%ifter 562,315  kr. 

Statens  bidrag  &t  sällskapet 394,962    „ 

D:o        d:o      &t  egarene  af  privata  plantager  (Fred- 

skovstilskud) 370,120    „ 

Dessutom  har  staten  lemnat  understöd  tili  fordelning 
af  plantor  for  halfva  priset  ät  „Hedeboernes 
Smaaplantninger  og  Hegn" '  • '  • 153,900    „ 

Sununa  1,481,297  kr 

Hedebefolkningens  och  plantageegarenes  egna  utgifter  tili 
plantager,  kanaler,  ängsanläggningar,  sm&planteringar  och  häg^nader 
Tippges  &ter  tili  3  ä  4  g&nger  s&  mycket,  eller  sammanlagdt  tili  un- 
gef&r  6  milj.  kr. 

Uti  denna  sununa  ing&r  emellertid  icke  de  betydÜga  kostnader 
som  staten  användt  p&  sina  egua  plantstger  och  klitterna,  och  hvilka 
under  de  sistförlupna  25  Ären  äfven  beräknas  tili  flere  miljoner. 
Dessutom  har  staten  bidragit  med  stora  summor  &t  nybyggare. 
Exempelvis  tili  upprödjning  och  mergling  af  nyodlingar  20  k  30 
mDj.  kronor. 


111 

bringande  i  skogsväxt.  Derpä  häntyder,  bland  annat, 
de  &r  för  är  ökade  statsanslagen.  Sä  t.  ex.  stego  dessa 
redan  under  5  irs  perioden  1878/79—1882/83  frdn  46,000 
tili  79,800^)  kr.  om  äret.  Men  oaktadt  denna  betydliga 
tillökning,  visade  icke  dess  mindre  den  allmänna  opinio- 
nen  sitt  missnöje  med  statens  tillgöranden.  Den  utta- 
lade  sig  ocksä  öppet  i  frägan  och  p&yrkade  att  staten 
borde  vidtaga  mera  kraftiga  ätgärder,  an  som  skett,  i 
frägor  om  skogsplanteringarna  ä  flygsandsf alten.  Sär- 
skildt  bar  Prof.  Scharling  &r  1885  i  ,,Danmarks  Statistik^ 
framh&Uit  sin  äsigt  i  saken.  Han  p&yrkar  neml.  att,  i 
stallet  för  200  tunnland,  som  p&  senare  tider  ärligen 
gjorts  skogb&rande,  borde  minst  1,000  tnnnland  bringas 
derhän,  ty  annars  vore  det  icke  möjligt  för  det  danska 
folket  att  inom  en  öfverskädlig  tid  kunna  f&  se  heia  den 
areal  klitter,.  om  60,000  tnld,  som  redan  nu  anses  lämp- 
liga  för  skogskultur,  planterade.  Kostnaden  för  dessa 
arbeten  anser  han  icke  heller  nppg&  tili  större  belopp 
an  att  staten  godt  künde  mäkta  med  den,  ty,  enligt 
hans  kalkyl,  skulle  denna  stiga  tili  ungefär  100  kr.  per 
tunnland,  med  inberäknande  af  40  kr.  expropriations- 
värde,  eller  sammanlagdt  tili  6,000,000  kronor.  Denna 
summa  kan  visserligen  synas  stör,  säger  han,  men  den 
blefve  dock  med  afseende  &  fr&gans  vigt  icke  onyttigt 
utan  tvärtom  väl  använd. 

Till  den  äsigt,  som  här  blifvit  framhällen,  tycks 
ocksä  regeriogen  numera  hafva  kommit,  att  döma  af  de 
ytteriigare  stegrade  anslagen,  som  pä  senaste  tid  bevil- 
jats   för   kulturerna  ä  flygsandsfälten.     Säsom  af  nedan- 


*)   Uti  denna  summa  ing&r  äfven  EHitinspektörens  och  öfv^er- 
klitfogdames  a£öningar  med  12,000  kr. 


•  S^^m 


::£=~DB=E 


t 


*■  ,' 


Z-   » 


JU. 


soa::: 


^äfc 


i.a«^     > 


*-  —   -      ■  I  ■  "^ 


^-       s*-      I -i-" 


b«.^        2*. 


■*        .Ä- 


.£1. 


2:^1-  ir^^sn*. 


*  ■         ■  ■  ■  « 


i»      iT  »TT   •  ---^T^    Xti*l   £     V 


r^=:i  IT  :•! 


113 

landet  detsamma.  S&lunda  kultiveras  ek,  ask,  lönn  m.  fl. 
numera  ganska  litet  och  förekommer  t.  ex.  lönnkultur, 
sä  användes  den  endast  säsom  hjelpkultur  i  bokskogar. 

Insekt'  och  svampskador.  Till  de  mänga  motg&ngar, 
8om  skogsbruket  i  Danmark  har  att  bekämpa,  f&r  man 
änna  räkna  de  sjukdomar,  som  framkallats  af  insekter 
och  svampar.  I  Tyskland,  liksom  i  andra  mera  sydligt 
belägna  länder  i  Europa  äro  slika  sjukdomar  väl  kända 
eedan  l&ng  tid  tillbaka,  men  i  Danmark  egentligen  först 
fr&n  medlet  af  1870  talet.  Efter  denna  tid  ha  dessa 
emellertid  med  en  s&  stör  hastighet  utbredt  sig  öfver  heia 
landet,  att  Danmark  numera  i  detta  afseende  mäste  an- 
ses  stä  oöfverträffad  i  Europa.  Frägan  är  säledes  af 
en  stör  betydelse  för  landet,  isynnerhet  som  skäl  är  att 
antaga  det  orsaken  tili  sjukdomarnes  plötsliga  uppträ- 
dande  främst  ligger  i  de  pä  senaste  tider  vidtagna  mänga 
acklimatiseringsförsök  med  främmande  trädslag. 

De  större  skador,  som  först  iakttogos,  voro  förorsa- 
kade  af  parasitsvampar.  För  att  vinna  kännedom  om 
deras  sjukdomsalstrande  förmäga  och  om  de  matt  och 
Steg,  som  borde  vidtagas  för  stäijande  af  svampames 
vidare  framfart,  iörordnade  regeringen  att  undersökning 
skulle  ske  genom  sakkunnig  person,  Sälunda  iick  D:r 
E.  Bostrup  redan  är  1878  i  uppdrag  att  för  antjdt  an- 
damäl  verkställa  resor  i  landet.  Den  berättelse,  som  hau 
tili  följd  häraf  inlemnade  tili  finansministeriet  har  seder- 
mera  gifvit  anledning  tili  nya  resor,  förenade  med  rät- 
tighet  för  honom  att  vidtaga  kraftiga  ätgärder  för  däm- 
pande  af  säväl  svamp-  som  insektskador. 

Bland  svampväxter,  som  företrädesvis  förorsakat 
skador,  äro:  Lophodermium  pinastri,  Agaricus-Melleus 
och  Trametes  radiciperda  de  allmännaste.    Af  dem  har 

8 


114 

isynnerliet  L.  pinastri  visat  sig  ega  förmäga  att  förstöra 
olika  talUarter.  Dem  österrikiska  tallen  är  ocks&  redMi 
p&  gmnd  af  dess  omatst&ndHgket  för  svampen,  förMarad 
för  alldeles  obxnkbar  vid  skogsbrtiket  i  Danmatk.  Men 
äfven  böTgtalleia,  som  tiÄ  hed-  och  flygsandsknlttirttma 
uppskattas  för  sin  h&rdigbet  bögt,  baf  äjp^en  blifvit  an- 
gri'pen  af  sarnma  svämp  i  s&dana  fall,  d&  bergtalle^n  sMU 
i  Manäuing  med  redan  förttt  sjuka  ösberrikiska  tallar. 
Vidare  bar  svampen  nppttädt  förstörande  "pä  tranlig  tall. 
De  skador,  som  d^n  bär  förorsakat  beräknas  redan  tili 
flere  miljoner  plantor,  men  genom  att  detta  trädslag  i 
tiden  tillbört  Danmarkd  ttädvegetation  byser  manlifev&l 
bopp  att  sjnkdomen  icke  skall  blifva  af  sä  farlig  be- 
skaffenbet  att  sagde  trädslag  för  dto  skull  beböfde  nt- 
dömas,  isyUnerhet  som  plantcft  af  nordiskt  tallfrö  angri*- 
pits  jemföreisevis  litet  af  ijvampen.  Detta  bar  ocks& 
föranledt  tili  den  ätgÄrd  att  tyskt  talHrö  numera  -ej 
användes. 

Hvad  äter  Agaricus  melletts  och  Trametes  radici- 
perda  beträffar,  sä  bar  A.  melleus  uppträdt  förstörande 
företr&desvis  pä  vanlig  gran  och  tall,  "Weymoutb  tall 
ocb  österrikisk  tall,  men  deremot  iöke  pä  silfvergran 
oöb  bvitgran,  bvarför  oclaä  dessa  trädslag  ntttüera  ftü- 
vändas  för  fyilande  af  kiokor,  som  uppstätt  igenom  aB> 
grepp  af  denna  svainp.  Likasä  är  fallet  med  Trametes 
radiciperda  att  den  främst  bärjat  bestand  af  Vanlig  taH, 
Weymoutb  tall  ocb  vanlig  gran,  raen  dess  bärjningar 
skilja  sig  dock  Täsendtligen  den  att  svampen  förekotÄ- 
mit  mest  pä  30  i  40  äriga  träd  ocik  «säledes  förorsakat  e^n 
jemföreisevis  ringa  sk&da,  genom  att  dessa  kunnat  med 
fbrdel  afsättas,  medan  äter  A.  Melleus  inftinnit  sig  i 
unga  bestand.    Anmärkniugsvärdt  är  jemväl,  beträffande 


115 

T.  radiciperda,  att  den  p&  sezbare  tider  börjat  gdra  iu- 
tr&ng  i  UBga  bokbest&nd,  sftrskildt  i  sädana  som  blifvit 
uppdragna  efter  barrträd. 

Skador,  som  skogBinsekter  ocsakafc,  äro  äfven  käada 
öfver  bela  landet.  Sv&rast  uppges  de  skador  varit,  som 
TaJJskott-vecklaren  (Tortrix  baoliana)  och  Snytbaggen 
(Hylohius  pinastri)  gjori  i  {Dxgskogsbeständ  och  &  plan- 
tor  af  särskilda  tallarter,  s&som  vanlig  tall,  bergtaü  och 
österrikisk  tall.  Af  andra  insekter  torde  larfven  af  oUon- 
borren  närmast  gifvit  anledning  tili  klagom&l,  genom 
att  den  förstört  en  mängd  plantor  i  frösängar  och  plant- 
skolor,  men  äfven  annars  äterväxten  k  i  föryngring 
stadda  ytor. 


Sverige. 

I  konungariket  Sverige,  som  omfattar  en  areal  af 
44,281,830  hektar,  intager  skogsmarken  en  ytvidd  af 
35,772,000  ha,  hvaraf  17,140,800  ha  beräknats  utgöra 
skogbärande  mark  och  äterstoden  f  jell  och  impediment. 
EnKgt  domäns  ly  relsens  berättelse  för  &r  1886  är  fördel- 
ningen  gjord  i 

AJlmänna  skogar  •  •  •     5,785,098  ha. 
Enskildta      „       >-  29,986,902   ^ 

Summa  35,772,000  ha.^) 


*)  Uti  1890  kra  berättelse  uppger  Domänstyrelöen 

Allm&ima  skogar 7,306,760  ha. 

Ensküdta      „      28;278,140   „ 

Sijjxaxub  ^5,584,900  Jia. 


116 

Om  uppkomsten  af  aUmänna  skogar.  Till  den  kate- 
gori  af  skogar,  som  i  Sverige  kallas  aümimna  skogar, 
räknas  icke  blott  de  egentliga  statsskogame,  hvilka  ome- 
delbart  förvaltas  för  statens  räkning,  utan  äf ven  en  mängd 
andra  skogar  som  dels  stä  ander  statens  förvaltning, 
dels  ocks&  endast  äro  underkastade  dess  kontroll  hvad 
hnsh&llningen  beträffar.  Den  af  domftnstyrelsen  följda 
indelningen  och  arealfördelningen  är  följande: 

Kronoparker 2,976,936  ha. 

Flygsands  planteringar 1,418  „ 

Öfverloppsmarker  och  oafvittrade  krono- 

marker 522,000  „ 

Skogar,  tillhörande  för  statsverket  utar- 
renderade    egendomar    och    militie 

bestallen 255,550  „ 

Civila  bostäUen 18,427  „ 

Ecklesiastika  bestallen 327,217  „ 

Skogar  tili  allmänna  inrättningars  hemman  32,804  „ 

Stockf&ngst  skogar 258,316  „ 

Statens  tili  bergverk  anslagna  skogar- ••  42,313  „ 

Häradsallmänningar 323,331  „ 

Nybyggens  och  kronohemmans  skogar  « »  1,026,786  „ 

Summa  5,785,098  ha.  ^) 


M  Enligt  Dom.   styr:s  senare  utkomna  berättelser  utgjorde 
allmänna  skogarna: 

Ar  1887 6,351,665  ha. 

„    1888 6,356,428    „ 

„    1889 6,378,280   „ 

„    1890 7,306,760   „ 

Den  ansenliga  ökning  som  utnsas  af  uppgifterna  för  är  1890 
har,  Säger  Dom.  styr.,  föranledts  deraf,  att  vid  afvittringens  fort- 


117 

De  skogar,  som  förts  tili  allmäxma  skogar,  äro  sä- 
ledes  med  f&  undantag  kända  äfven  hos  oss.  Fr&gan 
om  deras  uppkomst  bör  ocks&.  derför  af  mig  kunna  här 
förbig&s  säsom  i  allmänhet  bekant.  Men  af  intresse 
torde  dock  vara  att  se,  hvilka  &tgärder  p&  senaste  tider 
vidtagits,  beträffande  uppkomsten  af  statsskogar. 

Till  dessa  ätgärder  hör,  utom  bildande  af  krono- 
parker  frin  öfverloppsjordaj,  boställsskogar  m.  m.,  inköp 
af  ödelagda  marker  i  södra  Sverige.  Dessa  inköp  hafva 
päg&tt  allt  sedan  &r  1875  och  har  kronan  fr&n  den  tiden 
tili  utg&ngen  af  är  1890  inköpt  inalles  58,857,58  hektar, 
nemligen : 

Ar  1875 1,876,09  ha. 

„    1876 3,728,27    „ 

„    1877 1,180,37    „ 

„    1878 1,198,58    „ 

„    1879 267,65    „ 


skridaüde   tUlforlitligare   kännedom   vnimits  om  de  norra  länens 
öfverloppsmarker,  kronomarker,  kronohemmaji  och  nybyggen. 

Här  antydda  och  andra  forändiingar  tramgä  narmare  af  följande : 

Kronoparker 3,408,751  ha. 

Flygsandsplanteringar 1,397   „ 

Öfverloppsmaxker  m.  m. 1,049,249   „ 

Knngsgärdar  och  andra  utarrenderade  lägenheter 240,710  „ 

Civila  bost&llen 16,921   „ 

Ecklesiastika  bostallen 342,083   „ 

Skogar  tili  allaaänna  inrättningars  hemman 33,379   „ 

Stockf&ngst  skogar 269,070   „ 

Bergverks         „       40,603   „ 

Häradsallmänningar 431,690   „ 

Kronohemmans  och  nybyggens  skogar«  •  •  • 1,472,907   „ 

Summa  7,306,760  ha 


118 

Ar  1880 4,993,33  ha. 

„    1881- 296,45  „ 

„    1882 ••••  56,45  „ 

„    1883 188,70  „ 

„    1884 411,00  „ 

«    1886 4,441,46  „ 

„    1887 315,65  „ 

„    1888 5,324,41  „ 

„    1889 25,139,72  „ 

„    1890 9,439,45  „ 

Summa  58,857,58  ha. 

För  dessa  s.  k.  „markinköp^,  som  sälunda  p&g&tt 
redan  i  halftaimat  ärtionde,  utgingo  kostnadema  i  bör- 
jan  fr&n  „reservationsanslaget  tili  skogsväsendet",  men 
under  de  senaste  ären  hafva  dessa  bestridts  uteslutande 
frän  „medel  för  försälda  kronolägenheter^.  Dessa  medel 
hopbringas,  som  bekant,  genom  försäljning  af  kronans 
mindre  arrendegods,  och  tili  sädana  räknas,  sedan  1887 
&rs  riksdag  och  enligt  Kongl.  M":ts  skrifvelse  tili  dom&n- 
styrelsen  af  den  18  maj  1888,  alla  mindre  arrendelägen- 
heter  söder  om  Norrland,  som  ej  lemna  mer  an  200 
kronor  i  ärligt  arrende,  men  äfven  s&dana  för  hvilka 
arrendeafgiften  utgör  mellan  200  och  400  kronor  ifall 
Kongl.  M:t  funnit  skäl  förekomma  tili  de  sistxiämdas 
försäljande.  S&som  vilkor  härvid  har  dock  föareskrifvits 
att  de  medel,  som  genom  slika  försäljningar  inflyta,  ioke 
finge  användas  för  andra  ändamäl  an  tili  inköp  af  mark 
tjenlig  fbr  skogsbörd. 

Forstförvaltningen,  Skogsstaten  i  Sverige  räkuar 
sina  anor  allt  ifr&n  är  1638^  di  det  s.  k.  Eiksjägmästare 
Embetet   i   landet   inrättades    och   jägeristaten  uppstod. 


119 

Sedan  den  tiden  liafva  eqoellertid  kronogodsen  vaorit,  som 
bej^a^t^  Widerkastade  mlL^ga  ock  stora«  förftndringar, 
hyilka  f  öranledt  an  jägeiistatena  indragaiidei  an  densjEMn- 
mas  organiserande  änya  Ben  aista.  indragningen  af  jä- 
g^istaten  skedde  pä  gruiod  a;l^  E^amniarkoUegii  den  14 
april  1824  utfärdade  cirkulttrbref  ell^  straz  efter  1823/24 
ärs  riksdag^  da,  den  tre4ie  stora,  föryttringen  af  krono- 
godsen blef  besluten« 

Det  beslnt,  8om  vid  sagde  riksdag  h^de  fattats  om 
jägeristatea;iy  blef  dook  icke  st&nda;ade  mer  &n  i  12  &r, 
ty  redan  är  1836  inr&tt^^^  ^^  s.  k.  Interims  skogs-  och 
jägeri^tat,  Förordningen^  häronx  innehUler,  bland  annat, 
att  deiL  njra  staten  skall  bestä  af  en,  dels  förvaltande 
ooh  befallande,  dels  bevakaAde  ooh  yerkatHllande  per- 
sonal, af  hvilka  den  förre,  hva,rtill  hörde  öiverjägmä- 
atare,  jägmftatare  och  öfverjUgare»  borde  ega  teoreüsk 
och.  praktisk  kännedom  cap(i  skoga-  och  jagtväsen,det  och 
vara  skjldig  ej  ^Iindre  att  v^d  bpstäUsskogars  indelning 
fÖT  trakthnggning  tjenstgöra  mot  stadgad  lämplig  betal- 
ning,  an  äfven  att  med  afseende  &  skogs«  och  jagtvärden 
biträda  enskilda,  medan  äter  den  senare  personalen,  hvar- 
tiU  räknades  underjügare,  skogvaktare  och  planterings- 
vaktare  &  flygsandsplanteringar,  sknlle  utöfva  bevakning 
och  tillsyn  vid  huggning  och,  afforsling  af  skogsalster 
XU.  m. 

En  fräga,  som  deni^a  förordning  särskildt  ger  an- 
ledning  att  betona  är  den,  om  indelning  af  boställssko- 
gfLme.  Man  erkänner  neml.  i  Sverige,  liksom  hos  oss, 
att  skogsindelningarne  pä  boställena  varit  ett  af  de  verk- 
aammaste  medel  att  sprida  den  första  kännedom  om  en 
prdnad  skogshush&llning  i  landet. 


120 

Den  närmast  i  ordning  foljande  ätgärd,  som  visat 
sig  vara  af  större  betydelse  för  skogsfrägans  utveckling 
i  Sverige,  vidtog  regeringen  &r  1859,  genom  att  utfärda 
förordning  om  inrättande  af  en  skogsstyrelse.  Dess  per- 
sonal utgjordes  i  början  endast  af  en  generaldirektör 
s&som  chef  samt  af  en  sekreterare,  en  kamrerare,  en 
registrator  och  en  revisor  sisom  nnderlydande  tjenste- 
män,  men  efter  hand  som  arbetena  ökades  utvidgades 
jemväl  styrelsen. 

Bland  reformer,  som  inträffade  under  den  tid  skogs- 
styrelsen  utöfvade  sin  verksamhet,  mä  nämnas  tillsät- 
tande  af  skogsinspektörer  för  handhafvande  af  kontrollen 
öfver  revierförvaltningen.  Den  första  af  dessa  tjenster 
inrättades  ir  1865  för  Vesterbottens  och  Norbottens  län. 
Aret  derpS.  ökades  antalet  inspektörer  med  3  eller  en 
för  hvardera  af  Vestemorrlands,  Jemtlands  och  Q-efle- 
boigs  län,  samt  ytterligare  med  2  är  1869.  Samma  är 
emanerade  äfven  en  ny  Instruktion  för  skogsstyrelsen 
och  skogsstaten.  TJti  denna  ingär  bland  annat  en  när- 
mare  bestämning  om  landets  indelande  i  6  inspektions 
distrikt,  samt  att  tili  hvarje  af  desss  skola  föras  vissa 
revier,  hvilka  tills  vidare  for  heia  landet  f aststäldes  tili  74. 

S&som  högsta  centralmyndighet  arbetade  skogssty- 
relsen ända  tili  är  1883,  da  densamma  indrogs  och  er- 
sattes af  den  nuvarande  domänstyrelsen,  hvars  uppgift 
blef  att  omhändertaga  icke  blott  de  frägor,  som  skogs- 
styrelsen dessförinnan  hade  handlagt,  utan  äfven  alla 
sädana  ärenden,  som  rörde  jordbruket  ä  kronans  ut- 
arrenderade  lägenheter.  Denna  styrelse,  som  grundar 
sin  tillkomst  p&  instmktionen  af  den  10  november  1882, 
bestär  af  en  generaldirektör  säsom  chef  för  verket  och 
af   5    föredragande    ledamöter,    hvaraf  2   säsom   chefer 


121 

förestä  hvar  sin  byrä  i  styrelsens  jordbruksafdelning 
och  3  sisom  chefer  hvar  sin  byri  i  styrelsens  skogs- 
afdelning. 

Hos  styrelsen  äro  derjemte  anstälda  följande  tjen- 
stemän: 

ä  jordbmksafdelningen :  2  notarier, 
&  skogsafdelningen:  2  notarier, 

1  bokhällare, 
1  revisor;  samt 
gemensamt   för  bäda   afdelningarne    1    ombudsman  och 
fiskal. 

Förutom  dessa  tjenstemän  eger  styrelsen  i  den  man 
s&dant  för  görom&lens  behöriga  gäng  finnes  behöfligt^ 
anställa  amanuenser  pä  bestämd  och  obestämd  tid  samt 
antaga  andra  extra  ordinarie  tjenstemän. 

De  göröm&l,  som  behandlas  i  skogsafdelningen,  äro 
för  närvarande  rätteligen  fördelade  s&,  att  2  af  byri- 
chefema  handlägga  alla  skogstekniska  frägor  och  den 
tredje  behandlar  räkenskapsärenden.  Med  afseende  iter 
ä  arbetets  fördelning  emellan  de  tvä  förstnämnda,  är 
landet  deladt  i  2  delar:  norra  och  södra  Sverige,  och 
inom  hvardera  delen  handhar  byr&chefen  alla  säväl 
boställs-  som  kronoskogsfr&gor. 

Beträfiande  äter  den  tili  lokalförvaltningen  hörande 
personalen,  s&  utgjordes  den  vid  ntg&ngen  af  &r  1886  af  : 

inspekterande  tjenstemän:  9  skogsinspektörer, 
förvaltande  „  79  ordinarie  jägmästare, 

132  extra  jägmästare  samt  1  extra  öfverjägare. 

bevakande   personal:   205   ordinarie   och  107  extra 

kronojägare  samt  skogvaktare,  tillsyningsmän  m.  m.  eller 

inalles  607  skogsbetjente. 


122 

Till  lokalförvaltningen  höra  dessutom  s.  k.  domäopi«« 
intendenter.  Den  verksamliet,  som  desse  utöfva,  stracker 
sig  dock  icke  tili  andra  fr&gor  an  sädana,  som  g&  ut  p4 
att  öfvervaka  och  handleda  jordbruket  ä  kronans  utar- 
renderade  lägeiiheter.  Liksom  innan  domänstjnrelsen  in- 
rättades,  ombesörjes  äfven  nu  kontrollen  och  ledningen 
af  skogshnshällningen  ä  dessa  lägenheter  af  jftgmästare. 

Säsom  häraf  synes,  har  man  i  Sverige  vid  Organi- 
sation af  domänstyrelsen  följt  det  s.  k.  byr&systemet. 
Denna  styrelseform,  ehnru  den  är  jemförelsevis  ny,  8&- 
som  införd  först  p&  1820  talet,  äx  dock  numera  ganska 
allmän  i  landet.  Byräsystemet  har  neml.  allt  sedan  dess 
blifvit  uteslutande  tillämpadt  vid  inrättandet  af  alla  nya 
embetsverk  och  erkännes  äfven  fortfarande  s&som  mera 
praktiskt  och  ändamälsenligt  an  det  s.  k.  koUegialsyste- 
met,  särskildt  för  embetsverk,  der  en  större  vigt  hvilar 
p&  ett  skyndsamt  behandlande  af  inkommande  ärenden, 
an  pä  ett  mängsidigt  bepröfvande  af  desamma. 

Ehuru  tili  behandling  förakommande  fr&gor,  enligt 
detta  System,  s&ledes  knnna  pä  en  jemförelsevis  kort  tid 
afgöras  och  expedieras,  sä  har  arbetet  i  domänstyrelsens 
skogsafdelning  likväl  är  för  är  ökats.  Förutom  andra 
orsaker  härtill,  hafva  isynnerhet  de  miudre  vigtiga  frä- 
gorna,  genom  att  dessa  mer  an  andra  tilltagit,  framkallat 
detta«  En  oentralisation  af  sädana  ärenden  anses  ocksa 
numera  vara  i  allmänhet  onödig»  hvarför  äfven  domän- 
styrelsen sökt  frigöra  sig  frän  dem  och  i  stallet  lata 
skogsinspektörema  afgöra  en  del  mindre  vftsendtliga 
ärenden.  Enligt  den  nu  gällande  Instruktionen  tillkom- 
mer  neml.  skogsinspektör  bufvudsakligast  att  utöfva  kon- 
troll ä  underlydande  skogspersonal  och  endast  i  mindre 
grad  att  ingripa  i  förvaltningen,  hvarigenom  nästan  alla 


123 

toenden,  som  ansetts  icke  böra  öfverlenmas  &t  jägmä- 
starexk  tili  afgörande,  mäste  frambefordras  vidare  af 
8kog6inspektören  tili  domänstyrelsen  för  att  af  densaxu- 
laa  pröfvas  ooh  afgöras.  Bomänstyrelsens  förslag»  som 
varit  1889  &rs  riksdags  prOfning  förelagdt^  gick  ocksä 
derför  ut  p&  ee  betydlig  ntvidgiiing  af  denna  tjexiste* 
mans  verksambet  eller  förordade  att  ät  honom  skulle 
lemnas  usgefär  samma  befogenhet  som  &t  „pverförsteme" 
i  Danmark,  1  bvilket  fall,  enligt  Domänstyrelseixs  för- 
menande,  hans  insJgter  och  erfarenhet  künde  bUtre  äu 
nu  tillgodogöras  tili  förm&n  för  stateus  skogshash&llniiig. 

Förntom  m&nga  andra  förvmltnijQgQn  rörande  frägor, 
säsom  ny  aflöningsstat  för  lokalförvaltDingen»  öfverfö- 
Fände  af  skogsinspektörstjenstema  p&  ordinarie  stat  uiider 
naznn  af  öfverjägmästare,  indragning  af  11  reviev  i 
södra  ooh  mellersta  delen  af  landet,  tillökning  af  ordi- 
naorie  kronojägare  m.  m,  ^)  bar  domänstyrelsen  jemväl 
f&reslagit  förändrade  ätgärder,  beträffande  förraltningen 
af  skogame  ander  boställen  och  utarrenderade  krono- 
hemman,  särskildt  med  afseende  &  behoivet  af  ett  krc^- 
tigare  ingripande  fr&n  statens  sida.  Till  dessa  ätgärder 
hör,  bland  annat,  att  staten  skulle  öfvertaga  alla  kulttrr- 
arbeten  eller  anslä  &rligen  härför  30,000  kronor,  hvartill 
domänstyrelsen  beräknat  utgiftema  för  dem.  2) 


*)  Den  föreslagziA  nya  regieringen  of  skogastaten  är  fastotäJd 
af  Kongl.  Mrt  dein  29  nov.  1889  och  trädde  i  verkställighet  med 
1890  &rs  ingäng.  Enligt  den  faststalda  staten  uppgick  den  ordinarie 
personalen  &r  1890  tili:  9  öf^erjägmästare  och  74  jägmästare  sdfiom 
förvaltande,  och  263  kronojägare  säsom  bevakande  personal,  men 
häimed  hax  dock  heia  reglenngen  ännu  icke  blifvit  genomford,  emedan 
tokilliga  jägmästare  förklarat  aig  icke  vilja  ingä  p&  den  nya  staten. 

*)  Rörande   fr&gan   har  Kongl.  Mrt  uti  den  29  nov.  1889  tili 


124 

Virkesproduktion.  Uti  Sverige  har  man,  s&som  af 
de  officiela  skogsberäfctelsema  framgär,  sammanfört  den 
utlevererade  virkesmassan  fr&n  följande  skogar:  krono* 
parker,  kronans  fiygsandsplanteringar,  öfverloppsmarker, 
oafvittrade  skogar  och  utarrenderade  hemman.  Om  den 
virkesmassa,  som  under  äret  blifVit  ntlevererad  frin 
dessa  skogar,  bör  emellertid  anmärkas,  att  den  strängt 
taget  icke  motsvarar  afverkningen  för  äret,  enftr  i  den- 
samma  icke  ing&r  det  af  verkningsbelopp,  som  arrendato- 
rema  ä  utarrenderade  hemman,  pä  grund  af  till&ten  af- 
verkningsrätt,  förbrukat  eller  förs&lt. 

Materialet,  som  här  föreligger,  är  säledes  rätteligen 
icke  egnadt  för  s&dana  beräkningar,  som  härförinnan 
gjorts,  beträffande  virkesproduktion.  I  Sverige  omöjlig- 
göres  en  större  noggranhet  vid  fr&gans  besvarande  dess- 
utom  af  de  bristfälliga  uppgifter,  som  finnas  om  den 
växtliga  skogsmarken,  och  lägges  härtill  ännu  de  stora 
skogsarealer,  som  staten  först  ander  de  senaste  &ren  lagt 
under  sin  förvaltning,  och  det  förstörda  skick  uti  hvilket 
skogame  ä  dessa  merendels  befnnnit  sig,  sä  finner  man 


domänstyrelsen  afl&ten  skritvelse,  ang&ende  ny  reglering  af  skogs- 
staten  m.  m.  förordnat  bland  annat: 

att  skogsodlings-  ocb  andra  arbeten  fÖr  skogsskötselns  fräin- 
jande  &  de  for  statsverkets  räkning  utarrenderade  egendomar  hädan- 
efber  skola  ombesörjas  af  skogsstaten,  som  jemväl  bör  öf^ertaga 
ledningen  af  skogsaf\rerkningen  derstädes;  skolande  dock,  1  händelse 
skogens  af kastning  blifvit  mot  skogsarrende  &t  arrendator  uppl&ten, 
det  fortfarande  äligga  arrendatom  att  verkställa  ocb  bekosta  fdr 
skogens  skötsel  enligt  faststäld  skogsbusbällningsplan  eller  eljest  i 
vederbörlig  ordning  foreskrifna  arbeten. 

Antn.  I  Sverige  är  arrendator  skyldig  att  betala  skildt  arrende 
for  den  afkastning  skogen  enligt  busb&llningsplan  lemnar  utöf^er 
husbehofvet. 


125 

lätt  att  här  ej  ens  kunnat  ifrägakomma  annat  an  att 
lemna  en  ungef&rlig  uppgift  p&  huru  stör  den  virkes- 
massa  varit  som  fr&n  statsskogame  kunnat  i  medeltal 
afverkas  per  ytenhet,  utan  all  tanke  pä  att  denna  af- 
verkning  ens  närmelsevis  skulle  motsvara  den  ärliga 
tillväxten. 

För  besvarande  af  fr&gan  har  emellertid  frän  1881/86 
&rens  skogsberättelser  uttagits  och  sammanstälts  nedan- 
stäende  virkes-  och  arealuppgifter,  och  skulle,  pä  grund 
af  dessa,  den  ärliga  afverkningen  per  hektar  och  per 
tunnland  utfallit  i  medeltal,  som  följer: 


Ar. 

Skogsmark. 
Hektar. 

ütlevereradt 

virke. 
Ik.ubikrneter. 

Kubik- 

meter  per 

hektar. 

Kubikfot 

per 
tunnland. 

1ÖQ1 

3,734,827 
3,738,018 
3,739,246 
3,771,352 
3,750,383 
3,755,904 

884,384 
945,148 
952,117 
845,355 
1,063,320 
871,282 

0,24 
0,25 
0,2  6 
0,22 
0,28 
'  0,23 

4,5 
4,7 
4,9 

4,1 
5,2 

4,3 

lOOX    ••••••••• 

lööO 

aOO^   ••••••••• 

1ÖQQ 

±000 •••• 

1  ßQ4 

J-OOrr ••• 

1  ööPS 

XOOi/   ••••••••• 

1886 

Den  virkesmassa,  som  under  dessa  6  är  utlevererats 
fr&n  kronoparker  m.  rti.  borde  säledes  i  medeltal  uppgätt 
tili  ungefär  0,25  kubikmeter  per  hektar,  motsvarande  4,7 
kubikfot  per  geometriskt  tunnland  eller  emellan  9  och 
10  kubikfot  per  tunnland  växtlig  skogsmark,  ifall  neml. 
den  växtliga  skogsmarken  antages  här,  liksom  domän- 
styrelsen  uppskattat  den  för  heia  landet,  utgöra  hälften 
af  skogsarealen.  I  verkligheten  m&ste  dock  afverknin- 
gen, p4  grund  af  de  här  ofvan  meddelade  upplysningar 
om  det  utlevererade  virket  och  den  omständigheten  att 


126 

största  delen  af  statsskogama  äro  belägna  i  nardliga 
delen  af  landet,  der  fjell  och  impediment  sannolikt  in- 
taga  mer  an  halfva  skogsmarken,  hafva  iippg&tt  bOgpe 
eller  i  medeltal  tili  minst  10  knbikfot  per  üonnland. 

I  förh&llande  tili  de  resnltat,  som  förat  meddelaete 
om  virkesaf  kastningen  i  Tyskland  och  Danmark  frt&Uer 
sig  densamma  s&ledes  i  Sverige  mycket  l&g,  men  orsaken 
dertill  f&r  dock  icke  sökas  främst  i  landets  nordliga  läge 
och  «kogames  ringa  tillväxt,  utan  säsom  redaoi  antydts, 
i  den  korta  tid  under  hvilken  statsskogame  eller  r&ttare 
största  delen  af  dessa  statt  nnder  forstlig  fbrvaltning. 
Äx  1865  Jitgjorde  nemL  luronoparkerna  50,546  tnld,  öfver- 
loppfim&arkema  556,222  tnld  och  flygsandsplanteringama 
1,374  tnld  eller  tillsammans  n&got  mer  an  600,000  tnld, 
f 6ljaktligen  icke  ens  Vio  ^^  hvad  ilesamma  nn  nppg&  Xiil. 
Den  läga  virkesafkastning,  som  här  blifvit  framh&llen, 
mäste  säiedes  rätteligen  betraktas  som  ett  bevis  p&  det 
medfama  tillständ  uti  hvilket  skogarne  befunnit  sig,  Jik 
staten  öfvertog  förvaltningen  af  desamma. 

Inkomster  och  utgifter.  Dnder  Aren  1881/86  hafva 
inkomstema  och  utgifterna  fr&n  allmänna  skogame  i:^p- 
g&tt,  enligt  sagda  är  afgifna  berättelser,  tili  följande 
belopp : 


■^ 


127 


Ar. 

1 

inkomst. 

1 

Utgift. 

öfvenkott 

Kronor. 

£ronor. 

Eronor. 

1881 

1,504,032 

708,123 

705,909 

1882 

1,670,372 

757,694 

912,678 

1883 

1,967,598 

677,441 

1,290,157 

1884 

2,093,687 

678,764 

1,414,923 

1885 

1,755,669 

793,981 

1,018,827 

1886 1) 

1,685,418 

786,758     • 

898,660 

Den  märkbara  minskning  i  inkomstema,  som  upp- 
st&tt  nnder  de  par  denaiBte  ären,  uppgifver  domä&styrel- 
sen  varit  framkallad  deraf  att  betydliga  virkesbelopp 
under  r&dande  tryckta  konjunkturer  icke  kunnat  försäl^ 
jas.  För  öfrigt  anm&rker  domänstyrelsen  i  1886  &rs  be- 
rättelse  detsamma,  som  den  redan  gjort  i  föreg&eside 
berättelser  eller,  att  an  jemförelse  mellan  statsverkets 
skogsmedel  och  utgiftema  för  skogsstaten,  sädaua  de 
här  framhällitSy  icke  utvisa  den  afkomst  statens  skogar 
lemnat,  enär  ä  ena  sidan  inkomsterna  frän  dess  skogar 
tillflyta  äfven  andra  inkomst-titlar  an  sagde  skogsmedel 
och  ä  andra  sidan  en  del  af  utgifterna  äro  framkallade 
af  skogstjenstemännens  förvaltning  af  och  kontroll  öfver 
kommaners,  ecklesiastika  och  enskilda  skogar,  fr&n  hvilka 
kronan  icke  ätnjutit  nägon  inkomst. 


Inkomst  Utgift.  öfverskott. 

1)  Ar  18Ö7 1,745,724  kr.  795,144  kr.  950,580  kr. 

1888 2,084,251    „  838,090    „  1,246,161    „ 

1889 2,714,647    ^  776,098    „  1,938,449   „ 

1890 3,186,087    „  943^543    „  2,242,544   „ 


n 


128 

Nästnämnda  fr&ga  behandlas  af  domänstyr eisen 
dock  icke  närmare,  men  väl  har  skogsstyrelsen  i  tiden 
sökt  äfven  i  detta  afseende  gifva  svar  eller  med  sifiror 
Visa  html  inkomsterna  och  utgiftema  hade  stält  sig  i 
sä.  fall  att  här  anmärkta  omständigheter  jemväl  tagits  i 
betraktande.  Dess  beräkningar  för  ären  1881  och.  1882 
framgär  ai  följande: 

Ol-        m.    j.  '  Öfverskjutande 

Skogsaikastmng.     skogsafkastning. 

Ar  1881 2,801,000  kr.      2,138,000  kr. 

„    1882 3,041,000    „        2,333,000    „ 

Liksom  i  andra  länder  hafva  ooksi  i  Sverige  virkes- 
prisen  stält  sig  olika  i  skilda  delar  af  landet,  beroende 
af  bättre  och  Bämre  kommunikationer  m.  m.  ä&  t.  ex. 
har  kronan  för  oupphugget  sägtimmer,  hvilket  Sortiment 
allmännast  sälts  fr&n  dess  skogar,  erh&Uit,  enligt  domän- 
styrelsens  berättelse  för  är  1884,  följande  pris,  beräknadt 
per  kubikmeter: 

Distrikt.  Högsta  pris.  Lägsta  pris. 

Norbottens 2,55  kr.  1,16  kr. 

Vesterbottens 5,09  „  1,13    „ 

Jemtlands 4,92  „  2,77    „ 

S.  Norrlands 6,07  „  2,93    „ 

Bergslags 5,89  „  2,52    „ 

Östra 6,28  „  2,50    „ 

Vestra 3,23  „  2,93    „ 

Sm&lands 6,61  „  1,96    „^) 


^)  Enligt  berättelsen  fÖr  är  1890  hafva  prisen  per  kubikmeter 
enahanda  yirke  varit  följande: 


129 

Ständartsförhäilanden.  Sverige  bör  egotki/ligen  i(^e 
kunna  kallas  ett  lägland  och  to  misdre  ,ett  högland. 
Eiadaat  landete  tnordligaat^  och  ^ordyestUga  del,  eller 
Itcaikteai  ßtrsLH  Aoxr  om  Dalelfyeu  ooh  .vidase  lao^gs  norska 
grftnsen,  'bildar  ett  af  borg  uppfyldit  högland,  med  stäs. 
digt  -au<>betäckta  bexgsitoppar,  6&80ia  Eebnekaiaae  (243Ö 
m.),  Salifcelma  (1,880  m.)  m.  fl.,  hvaremot  den  öfriga  de- 
len  framträder  inera  s&boju  ett  sm&bergigt,  kuperadt 
land,  af  brütet  af  större  och  mindre  slätter.  S&lunda  be- 
räkuas,  hvad  höjdförhällwdex^a  beträfiar,  endast  omkring 
8  ^/o  af  landets  yta  resa  sig  mer  äxx  600  jxieter  öfver 
hafvet,  rnedan  33  %  uppg^'^  ligga  lägre  äu  90  lu.,  29  Vo 
emellan  90—240  m.  och  30  %  emellan  240—600  meter. 

I  geologiskt  afseende  erbjuder  Sverige  i  allmäiiihet 
icke  heller  stör  omvexling.  Hufvudmassan  af  des»  berg- 
gmnd  utgöres  neml.  af  kristallimska  bergartear,  säsom 
gneis,  glimmerskiffer  m.  fl.  jemte  granit  af  flere  slag, 
och  endast  i  jemförelsevis  mindre,  spridda  omr&den  före- 
komma  sedimentära  bildningar,  hörande  tili  de  kambriska 
och  siluriska  formationema.  Sistnämnda  bildningar  p&- 
träffas,  bland  annat,  i  Westgötubergen,  men  de  största 
silurfälten  utbreda  sig  frän  norra  Dalarna  genom  Herje- 
dalen  och  Jemtland  upp  &t  Lappland.    Beträffande  ännn 


Distrikt.  Högsta  pris.     Lägsta  pris. 

Norrbottens 2,20  kr.  1,60  kr. 

Vesterbottens 5,84  „  2,oo 

Mellersta  Norrlands  (Jemtlands)  7,ao  „  2,60 

Gefle—Dala  (S.  Norrlands) 6,84  „  4,00 

Bergslags 7,i8  „  2,io    „ 

Östra 5,46  „  2,00    „ 

Vestra 3,94  „  2,25    „ 


9 


n 
n 
n 


130 

yngre  formationer  sä  förefinnas  sädana  blott  inom  Skäne 
och  dessa  utgöras  af  trias,  jura,  stenkol  och  krita. 

De  lösa  jordlagren,  som  betäcka  landete  yta,  bestä 
för  det  mesta  af  s.  k.  krossgrus,  men  äfven  vidsträckta 
ralistensbildningar  anträffas  öfverallt  och  isynnerhet  i 
Mellersta  Sverige,  der  dessa  förekomma  i  höga  milsl&nga 
&sar.  P&  slätterna  och  i  dalarne  deremot  nppträda  de 
gläciala  lerlagren,  den  hvarfviga  leran  och  hvarfviga 
mergeln. 

Med  afseende  &  klimatet  är  Sverige,  jemfördt  med 
andra  länder  undef  sämma  breddgrad,  ett  väl  lottadt 
land.  Dess  l&nga  ntsträckning  i  norr  och  söder  gör  dock 
att  temperaturförh&Uandena  äro  väsend tilgen  olika  i 
skilda  delar  af  landet.  S&  t.  ex.  uppges  &rsmediet  under 
&ren  1860/72  hafva  utgjort  för  Lund  +7,18^,  för  Stock- 
holm 4"  5» 2 3°,  för  Urne  -|- 1,34°  och  för  Haaparanta 
—  0,04°,  allt  efter  Celsius.  . 

Liksom  medeltemperaturen  s&  företer  ocksä  medel- 
nederbörden  per  är  en  stör  olikhet  för  de  skilda  trak- 
terna  af  landet.  Denna  skilnad  utgör  omkring  550  mil- 
lim.,  ty  den  största  regnmängden  uppges  i  medeltal  tili 
880  och  den  lägsta  tili  330  millim.  Men  olikheten  fram- 
träder  dock  icke  säsom  nyss  nämts  om  temperaturför- 
hällandena  i  norr  och  söder  utan  i  öster  och  vester,  och 
visar  den  sig  märkbarast,  om  heia  skandinaviska  haifön 
tages  i  betraktande.  Störst  är  nederbörden  neml.  pä 
Norges  vestkust  och  aftager  derifrän  eedan  efter  hand 
ät  öster.  Sä  t.  ex.  stiger  nederbörden  vid  Dommesten 
pä  kusten  af  Vestanfjäldske  Norge  tili  1950  mm.,  i  Ber- 
gen tili  1722  mm.  och  i  Kristiania  tili  671  mm.  medan 
densamma  i  Stockholm  icke  uppgär  tili  mer  an  407  mm. 
Men   äfven   om   Norge   icke    tages    med  i  beräkning  är 


131 

skilnaden  i  antydt  afseende  ganska  stör.  Af  de  p&  Sve- 
riges  vestkust  belägna  orter  har  t.  ex.  Göteborg  en  ne- 
derbörd  af  792  mm.  d&  Kalmar,  som  är  belägen  nära 
nog  &  samma  breddgrad  vid  ostkusten,  icke  bar  att  upp- 
visa  större  regmnängd  an  330  mm.  i  medeltal  per  är. 

Trädslag,  Förutom  de  egentligen  skogbildande  träd- 
slagen:  tall,  gran  ocb  björk,  förekomma  ek,  bok,  ask, 
lönn,  alm  m.  fl.  Af  dessa  sistnämnda  trädslag  bilda  en- 
dast  eken  ocb  boken  i  södra  Sverige  skogsbest&nd  af 
n&gon  större  utsträckning,  men  äiVen  der  anträffas  dessa 
blott  &  för  dem  lämpliga  jordm&ner.  Sä  t.  ex.  växer 
boken  i  Skäne  bufvudsakligast  ä  kalkbaltig  jord  ocb 
eken  äter  ä  mnllblandad  lättlera  med  tillräckligt  djup 
ocb  lämplig  fuktigbet. 

Liksom  i  Mellersta  Europa  bar  ocksä  i  Sverige 
acklimatiseringsförsök  blifvit  gjorda  med  främmande 
trädslag.  Yid  dessa  försök  infördes  redan  pä  1840  talet 
lärkträdet  samt  nägot  senare  silfvergranen  ocb  torde  de 
första  i  sädant  afseende  verkstälda  planteringar  blifvit 
utförda  i  Ombergs  kronopark,  belägen  i  Ostergötland.  — 
Om  dessa  planteringar  erinrar  jag  mig  ännu  frän  en  resa 
i  Sverige,  som  jag  är  1879  i  forstnärligt  afseende  före- 
tog  ocb  under  bvilken  jag  äfven  besökte  sagde  park, 
den  vackra  ocb  frodiga  växt  som  dessa  trädslag  da  före- 
tedde.  ^) 


1)  En  närmore  redogörelse  öfver  resultaten  af  dessa  plante- 
ringar finnes  aflemnad  af  Jägm.  J.  E.  Kinman  och  införd  i  Tidskr. 
för  skogsh.  &r  1891  häft.  4. 

Enligt  profmätningar  som  K.  gjort  skulle  bestand  af  silfver- 
gran  vid  28  &rs  &lder  lemnat  102,71  knb.meter  per  hektar,  motsva- 
rande  19,42  n.  famnar  per  tnld,  och  lärkträdet  vid  45  &  46  &r  313,53 
kub.meter  eller  59,2»  n.  famnar  per  tnld. 

Antalet  stammar  per  hektar  är  antecknadt  for  lärktiÄdet  tili 


132 

Brukningssätt.  Säsoca  redan  blifvit  antydt  h«r  kro- 
Q<m  pä  senaate  tider  tagit  under  sin  förvaltniüg  vid- 
Bträckta  skogsmarker  x  norra  delen  af  landet.  De  flesta 
ajf  dessa  äro  emellertid  s&  belägna  att  afsättning  endast 
af  gröfre  virke  tillsvidare  kiunnat  ifr&gakpmma,  hvarför 
ocksä  annat  brukningssätt  &  dem  icke  lämp«t  sig  an  ut- 
gj^Uring  af  fuUÜEUOgna  och  öfveräriga  atammar.  P&  sena- 
ste  &ren  har  dock  försöks&tgärdcr  för  Aterväxtens  för- 
bättrande  vidtagits  i  Norrbottens  och  andra  xiordligt 
belägna  distrikt  och  hafva  dessa  bestätt  bufvndsakligast 
i  rensningshuggningar  efter  timmerbl&dniii^shyggen  samt 
dessas  vidare  beredning  för  äterväst  genom  risbränning, 
afdikning  och  n&got  s&dd.  I  andra  bättre  belägna  och 
under  statens  förvaltning  st&ende  kronoparker,  äygsands- 
planteringar,  boställsskogar  m.  m.  behandlas  deremot 
skogarne  efter  faststälda  hush&Uningsplaner. 

S&som  päbud,  rörande  upprättande  af  hush&Unings- 
planer,  meddelar  skpgsstyrelsen  i  cirkulär  af  den  29  juni 
1867  bland  annat: 

Vid  indelning,  allt  eftersom  omständighetema  fordra,  in- 
fbres  högskogsbruket,  antmgen  med  trakthuggxdng  eller  ordnad 
blädning,  eller  ock  l&gskogsskötsel. 

Ät  trakthuggningen  lemnas  företrade,  derest  ej  denna  i 
följd  af  lokalförh&llanden  är  ol&mplig. 

OmloppBtiden  bor  erh&Ua  den  utsträckning,  som  är  nödig 
fbr  frambringande  af  de  särskilda  virkesslag,  hvilka  af  skogen 
p&rflknas. 

Hofih&llningsplanema  upprättas  fbr  en  period  af  20  är 
samt  bor  under  sista  äret  af  indeiningsperioden,  i  och  för  upp- 

570,  af  hvilka  93  uppnitt  30—42  cmt.  i  brösthöjd  och  för  silfver- 
granen  tili  3318,  men  bland  dem  förekommo  ännu  icke  gröfre  dimen- 
sioner an  19  cmt.  i  brösthöjd. 


133 

gorande  af  kufik&lkiingsplan  för  foljande  iadeiniBgsjperiod,  föife- 
tagas  revision  för  utrönande  af  de  fö^Sodriagai*  ikogen  undergätt. 

Vidäre  stadgit^  genom  Skogastyrele^iis  ifi^tftifktioii 
af  den  23  novtimt)^  1876,^  i  frSgä  om  ilipprättande  äf 
iltterkaff  ki:teb&i?tB]»gsp)»fi6r  i6f  vissa  dlag  af  i^lImäimA 
s^ogar,  bltöd  aznliaf^*  f&ljand«: 

€hai&pp^GAeflt  iiift  vid  tr&ktlraggning  ej  ailta^as  ünder  lOÖ 
ft^  i  hmeiAiög  ot!h  80  fti"  i  I6fskög,  ifÜ  ^räktf^lädfuhig  ej  ünder 
120  är  och  vid  timmerblädning  ej  under  200  &r;  börande  om- 
lopfsddeii  i  öfngt  ntsHiUa  MM  tillrätoklS^  £6t  fistädkommande  af 
g#ö1Äfe  ^d  egendbrteÄ  erfdrderligi  eller,  &  Btoi*re  stögar,  tili  for- 
sftljttiii^  l^nn&hlig»  vifkesslag. 

A  skög^,  dorn  ej  kmna  virke  ffll  afsalVi,  äntä^ö?  träkt- 
fanggnix^g.  D<^k  mft  undantaggvis  ft  skog,  d^r  i  följd  af  m'ar- 
kens  beskaffenhet  eller  andrä  lokala  förh&ilandeii*  störr^  ^v&rig- 
heter'  skulle  tAHSW  f6r  &stadkotiimand6  äf  skogs  &teryäxt  efter 
kalafverkmBg,-  äfvensbiü  der  alreaieä  är  di  ringa^  att  dte  för  hüd- 
behbf  erfofd^rligä  61^ka  virk^sdag  ^J  fr&ii  kfihygg&i  skulle  künü'ä 
ei*h«Uto,  i  sfällef  foi"  trakthüggaing  infö^as  traktbmdmng,  i  hvi^- 
kef  ff^HBite  fdU  foi^laget  do<ik  alltid  bör  inneh&lla  föreBkriA;  om\ 
eM  af^erki^ng  eiidast  M  foretalgas  efter  ütsyning  af  sköj^- 
tj6Äst(6niah. 

Ehuihi  för  den  dd  af  hagmarken,  sxM  icke  Erkäll  utläggää 
tili  skog,  iHt'ei^ihishü^li&llilÜngspM'  ej'  u'pprättlas,  ber&knad  dock 
sarskildt  d^n  firliga,  ungeföfliga  virkesaf kästni^gen  fr&H'  dennä 
del  äf  betesmAfken  öch  lillägges  dien  öfriga  virkesafkastningeü. 

Arahyg^ge  itf&  ej  öfrörstigä  2'5'  qv.  i^ef.  !)&  sko^ön  är'  af 
s&dan  vidd,  att  h/gget  skulle  ömfatta  mer  an  nänlnd'a  areal,  föf- 
deV&s  ärsaf^ei^knin'g'eli  i  flirre  skild'a  hyggen,  hvarVid  ock  tillses, 
att,  dör  s&  utan  Vä8:eiidtl%  olägenhet  för  skogsbushäBiäLingen  kail 
ske;  hyggeiiti  förläggäs  d&,  att  hiisbehofvet  äfven'  vid  egeüdomed 


134 

underlydande  hemman  eller  torp  in&,  utan  för  l&ngväga  forsling 
af  virke,  kunna  tillfredsställas. 

Hush&llningflplanen  bor  äfven  inneh&lla  förbud,  att  utan 
behörig  utsyning  företaga  annan  afVerkning  an  af  vindfäld  och 
torr  skog  utom  det  för  trakthuggning  bestämda  ärshygget  och 
de  för  blädniog  afsatta  traktema,  äfvensom  föreskrift  att,  derest 
mera  vidfallen  och  torr  skog  skulle  uppstä,  an  som  kan  tili 
husbehoi  användas,  anmälan  derom  göres  hos  vederbörande  jig- 
mästare. 

Ä  den  del  af  skogen,  som  ej  blifvit  afsatt  tili  &rshyggen 
eller ,  timmerblädning  för  de  10  första  Ären  eller  för  traktbiäd- 
ning  nnder  närmaste  tiden,  uppskattas  tillgängen  af  s&dan  vind- 
fäld, Ständtorr  eller  eljest  skadad  skog,  som,  för  att  ej  lida  eller 
foranleda  jtterligare  skada,  med  första  bör  genom  berednings- 
och  rensningshuggning  tillgodogöras. 

För  skogsäterväxtens  befrämjande  antingen  genom  qvar- 
lemnande  af  fröträd  ä  ärshyggena  eller  medelst  skogsodling  der- 
Stades  samt  &  tilläfventyrs  redan  befintlig  kaimark,  eller  ock  vid 
blädning,  genom  dennas  verkställande  s&,  att  plantor  m&  knnna 
uppväxa  ä  de  dervid  äatadkomna  luckoma  i  skogsbest&nden, 
meddelas  erforderliga  föreskriflter,  liksom  äfven  for  äterväxtens 
fredande  mot  betning  m.  m.;  och  npptagas  jemväl  aproximativt 
de  ärliga  kostnader,  hvartill  ätgärdema  härför  anses  kunna  uppg&. 

Virkesbehofvet  yid  egendomen  med  underlydande  hemman 
och  behörigen  insynade  torp  beräknas  sarskildt :  for  brannved 
efter  de  i  laga  husen  befintliga  eldstädemas  antal  med  iaktta- 
gande,  att  ris  och  skogsaffall  användes ;  för  stängselvirke  efler 
längden  och  beskaffenheten  af  förefintüga  och  verkligen  behöfliga 
trähSgnader;  för  byggnadsvirke  tili  reparationer  och  nybyggnad 
under  de  närmaste  tio  ären  efter  laga  husens  antal,  storlek  och 
beskaffenhet  med  ledning  af  syne-  och  besigtningsinstrument; 
samt    för    slöjdvirke    m.  m.  efter  hvad   som  för  jordbruket   vid 


135 

hemmanet  kan  vara  af  nöden;  a}lt  enligt  ortens  sed,  men  med 
iakttagande  dock  af  behöiig  eparsamhet  vid  idrkesfdrbruknixigen. 

D&  beloppet  af  heia  yirkesbehofyet  s&lunda  blifvit  kfindt, 
jemföres  detta  med.  virkesaikastningen,  för  att  utröna  huruvida 
ofverskott  uppst&r.  Visar  det  aig  härvid,  att  den-  ordinarie 
Bkogsafkastningen  ej  är  tillräcklig  för  fjllande  af  yirkesbehofyet, 
bör  det  tili  berednings-  och  rensningbhuggning  hörande  yirket 
tillgodogöras  for  egendomens  yirkesbehof,  hyaryid,  der  s&  ske 
kan,  nämnda  yirke  i  främsta  rummet  anyändes,  8&  att  den  ordi- 
narie  afyerkningen  m&  inträda  först  sedan  berednings-  och  rens- 
ningshuggningarna  blifyit  follbordade;  kpmmande  i  s&dan  hän- 
delse  n&gon  yirkesförsäljning  fr&n  egendomen  ej  att  ega  rum. 

Är  deremot  den  ordinarie  skogsafverkningen  tillräcklig  för 
yirkesbehofyet  skall  det  tili  berednings-  och  rensningshuggning 
hörande  yirket  äfyensom  det  Öfyerskott,  hyilket  i  den  ordinarie 
afyerkningen  kan  uppstä,  försäljas,  derest  ej  i  följd  af  gällande 
arrendekontrakt  eller  eljest  laga  hinder  derför  moter;  och  bör 
yirket  för  s&dant  ändam&l  efter  &  orten  gängbart  pris  tili  yärdet 
ä  rot  beräknas,  hyarvid  yärdena  af  berörde  öfyerskott  och  af  det 
yirke,   som    erhälles  genom  extra  afyerkning,  upptagas  särskildt. 

Till  skogen  utlagde  hagmarker  skola  i  beskrifningen  sär- 
skildt omförmälas. 

Hjelpgallring,  A  de  skogar,  som  stä  under  statens 
värd  och  förvaltning,  utföras  numera  hjelpgallriiigar  all- 
mänt,  der  sä  befinnes  lämpligt  och  hjelpgallringsvirket 
kan  f&  afsättning.  De  ätgärder,  som  s&lunda  vidtagits 
hafv&  ocksä  lemnat  sä  gynsamma  resultat  att  hjelpgall- 
ringarna  ärligen  utsträckts  och  vunnit  p&  senaiste  tid 
tillämpning  äfven  i  Dalarne  och  Norrland. 

Kultur.  Skogsodlingen  i  Sverige  är  känd  allt  se- 
dan  förra  ärbundradet.  De  odlingsätgärder,  som  da  vid- 
togos   omfattada    dock   endast   föryngringar   af  ek   och 


1 


136 

plKAteriAg  &f  flygsätidtifältdn  VM*  Eng^ikolm  nied  taU. 
Ö&^'  knltiirä^bdtetir  titöhdY»  egd&tlige)^  de  seumtep  fav 
tMmdena  otib  särdkiMt  tfiiiiniMrkniiitgdvaard^  äro  de  d&dder 
o^'  j>t8fn()6rifAgali^,-  solm*  pfir  dbn^te  &ren  gjorttf,  emeimt 
d^sM/  äf  ft^r  äi^  viBBH)  ^g  vara'  syübairt  i  tilltofgande: 

trti    1882   tt'ö^  Aei-äittiefefe'  uppgef  ^kogsst^felderf  aCt 
föf  skö'gskülturdf'  Än'^^aÄdts: 

8,390,^  taill^lftötor 
3,704, 166'  grÄÄpMti«or 

99;  179  «nd^a'  blAortir&ds  pläntor 
6,083^  böfcptan'eor' 
15'^3  amdya  teftygfde  plantor 

rfi^f  «:,  115,33*7  sfiycken  plaAtor  öamt 

802,95  kiiogi^am  taJrlfrö 
620,58         ^'         grtniiö 
Sb.s%        ^^         andsra  bsurrträdsfrö  ooh 
378,91        ^"         löftyftd^frö 

eU«r  3,617,«9i  kitögresm  skogsfrö. 

Den  sammanlagda  kulturkostnaden  för  detta  är  be- 
räknas  tili  20,789  kronor.  Men  skogsstyrelsen  anmärker 
dock  om  akogsodlingen  att  den  inom  de  allmänna  sko- 
garne  varit  större  an  ärsredogörelsen  ger  vid  banden, 
emedan  en  tillräcklig  kännedom  ej  kunnat  vinnae  om 
alla  de  skogskulturarbeten,  som  ander  äret  blifvit  utförda 
af  boställsinnehafvare  och  arrendatorer  af  kronojord. 

Vid  de  kulturer,  flom  under  äret  utförts,  hade  plan- 
tering   användts  &   1,390  hektar  och  sädd  ä  768  hektar. 

Ar  1883  tippgick  kultutkostnaden  tili  22,634  kronor. 
Samma  är  hade  fr&n  plantskolor  i  allmänna  skogar  för- 


137 

süfbs  2,007,884  styoken  piai^tor  och  kostnadsfritt  utdelats 
978,862  plantoi*. 

Under  &r  1884  nppges  ifrägavarande  kostnad  ia 
summa  tili  27,419  kronor,  &f  1885  tili  44,000  kr.  och  är 
1886  tili  49,000  kr.  Den  mark,  som  under  sistnämnda 
är  blifvit  kuItiverAd,  omfattad<e  2,200  hektar,  inen  dess- 
utoxft  bade  880  hektar  hjelpkultiveratis  ^)« 

Ifie^t-  och  emd/ra  sktudor.  Af  insektei»  haiva  isyiH 
nefhet  snyÜbÄgigeÄ  (HylobiÄ*  abietis^  barkborren  elter 
gi'ftfsfückaten  (Tomicus  typographus),  inärgborren  (Hyle-^ 
sinuär  piniperdö^)  och  öllönborren  (Melolontha  vulgari») 
föforsd^at  de  störst*  skador.  Med  antedning  af  de  härj- 
nin^arj  som  de89a^  msekt^r  gjort,  haiva  ocksä  skilda  3&- 
gärd^r  blffvit  vidtagna  tili  förekommande  af  d^raä  vidarie 
uKbredning.  S&soAi  sädana  mä  bär  nllmnas  insamling  if 
fuÜfeil'dade  insefcfcer  och  latvyngel. 

Mindre,  men  dock  icke  utan  all  betydelse,  bar  den 
skada  varit  som  parasitsvampar  ästadkommit.  Enligt 
uppgift  skulle  dessä  särskildt  är  1884  hafva  uppträdt  i 
flere  tr'öikter  af  landet,  meA  ä  Svältorna,  der  de  i  aÜ- 
lÄänhet  för^kömmit  mest,  skulle  deras  skadegörelse  hafva; 
varit  tnindr^  äri  förut. 

Sjutdomen  „skytte",  om  hvars  orsak  säsom  redan 
nämdt  man  ännu  sväf^ar  i  viss  okunnighet,  uppges  un- 
der är  1886  varit  mindre  förstörande  an  under  föregäende 


Skogso^ßad  miEirk  Hjelpkult.  BUffk  Kostnad 

ha.                        ha.  kr. 

0  Ar  1887 2,260                      1,260  50,100 

„    1888 2,350                      1,170  40,000 

„    1889.......     2,250                      1,400  49,200 

„    1690 2,858                      1,856  70,750 


138 

är,  men  deremot  skulle  snötryck  och  grantorka  gjort 
icke  alldeles  obetydliga  skador  i  de  nordliga  traktema 
af  landet. 


Uti  här  ofvan  afgifna  redogörelse  öfver  min  resa 
tili  Tyskland  och  Skandinavien  har  jag,  8&  vidt  omstftn- 
dighetema  till4tit,  sökt  att  fr&n  särskilda  und^r  resan 
besökta  länder  i  korthet  framh&Ua,  icke  blott  skogshus- 
h&llningens  nnvarande  Standpunkt  och  dess  utveckling 
under  senaste  tid,  utan  ock  förvaltningen  af  statssko- 
game  och  hvad  p&  senaste  tidet  tillgjorts  i  fräga  om 
förvaltningen  och  skogshushäUniugen  ä  skogar,  som  lyda 
under  utarrenderade  kronolägenheter.  Innan  jag  aüsln- 
tar  berättelsen  ber  jag  att  ännu  f&  äterkomma  tili  n&gra 
af  de  frägor,  hvilka  visat  sig  skildt  anmärkningsvärda. 

l:o.     Om  virkesproduktion  i  de  tyska  statsskogame. 

Med  stöd  af  officiela  siffror  har  jag  äfven  visat 
att,  ehuru  statsskogshushällnisgen  i  Tyskland  existerat 
allt  sedan  slutet  af  förra  och  början  af  detta  ärhundrade, 
det  virke,  som  frän  statsskogame  utlevererats,  ännu  icke 
kulminerat  i  n&got  bestämdt  virkesbelopp.  Den  utleve- 
rerade   virkesmassan    stiger  nemligen  allt  fortfarande  ^), 


*)  D&  de  resultat,  som  jag  meddelat  fr&n  skilda  tyska  länder 
i  fr&ga  om  virkesafkastningen,  möjligen  kiinha  ge  anledning  tili 
antagandet  att  skogsbushäUningens  intensitet  äfven  skall  framträda 
i  dessa  siffror  och  att  lüan  utan  hänsyn  tili  andra  forh&llanden  och 
endast  p&  grund  af  dem  vore  berättigad  att  bedöma  Bkogshush&ll- 
ningen  i  heia  dess  vidd  i  ett  land,  s&  bar  jag  velat  nämna  att  man 
icke  är  berättigad  dertill.  I  Preussen  t.  ex.  inverka  de  vidsträckta 
kalmarker,  som  staten  p&  senaste  tider  inköpt  betydligt^  d&  den 


139 

om  ooksä  icke  är  för  är,  sä  ätminstone  efber  kortare 
tidsperider,  hvilket  lexnnar,  mdd'käzmedom  om  de  tyska 
statsskogsförhällandeDa,  ett  tydligt  bevis  för  att  skogs- 
braket  äDnu  är  Stadt  i  utveckliog. 

S&som  orsak  härtill  har  jag  näxndt,  bland  annat, 
inlösen  af  skogsservitnter.  En  märkbar  in verkan  pä  den 
utlevererade  virkesmassan  borde  dock  andra  inlösta  ser- 
vituter  an  de,  som  berört  gratisntlemnande  fräa  stats- 
skogame  af  bränDved  ooh  andra  virkesslag,  icke  hafva 
utöfvat;  men  i  en  framtid  m&ste  de  ätgärder,  som  i  ser- 
vitntsfrägan  vidtagits,  likväl  blifva  af  en  stör  betydelse, 
ty  ännu  hafva  följderna  t.  ex.  af  inlöst  ströbemtning  ^), 
icke  gema  kunnat  framträda.  Med  detta  Servituts  af- 
lyftande  bortfaller  emellertid  den  största  tunga,  som 
hvilar  p&  statens  skogshushäUning.  De  kostnader,  som 
för  strötägtens  inlösande  nedlagts,  vittna  äfven  härom, 
emedan  dessa  stigit  bögst,  ja  tili  och  med  flerfaldt  emot 
alla  de  kostnader,  som  öfriga  servitnter  tillsammans  tagit 
i  anspr&k. 

Att  endast  i  aflyftade  servituter  se  ett  stöd  för  den 
tillökning  i  stäende  grundmassa,  som  de  tyska  statssko- 
game  för  närvarande  visa,  finnes  s&ledes  icke  skäl.  Nära 
tili  hands  ligger  äfven  att  andra  omständigheter  sam- 
verkat   härtill.    Kändt   är   neml.  huruledes   skogsbruket 


utleyererade  virkesmassan  fördelas  p&  heia  ytan;  men  äf^en  olika 
st&ndortsförh&llanden,  brokningssätt,  liksom  ocks&  de  olika  tids- 
perioder  jag  användt,  göra  att  för  ett  sädant  antagande  icke  alltid 
finnes  skäl. 

^)  Ströbemtning  i  den  bemärkelse  som  i  Tyskland  är  hos  oss 
sä  godt  som  okänd.  Den  best&r  neml.  i  bopkrattande  ocb  bortfö- 
rande  fr&n  skogen  af  löf,  barr  jemte  annat  skogsafiall  samt  mossa 
och  skogsogräs. 


140 

p&  senaste  tider  i  Tyskland  underg&tt  föräudrkigiftr  ock 
hvilkeu  uppmärksamhet  man^  bland  an&at,.  börjat  egna 
hjelpgallringar.  Men  oaktadt  dessa  fr&gors  stora  bety* 
delse  för  den  tyska  statBdkogsknsh&Unixigen^  8&  häaföra 
sig  desda  dock  alla  tili  de  sista  irtiondena  ock  borde 
derför  icke  kafva  kunnet  inverka  sä  ögoBskenliglr  p& 
den  tili  afverkHimg  komna  grundmassan«  till6kniBg,  som 
si^oma  nu  gifva  för  kanden. 

Uti  f  rägan  kar  man  säledes  skäl  att  gä  tillbaka  tiU^ 
aridere  tider  ock  söka  gründen  i  förk&llandeu,  som  redan 
dar  existera^  ock  kunnat  inverkar  pä  saken.  Följer  man 
derför  statsskogsknekällningen  frän  den  tid,  d&  deCHsamma 
först  blef  inrättad  i  Tyskland^  s&  kan  man  väl-  icke  neka 
att,  särskildt  kvad  förvaltningen  vidkommer,  ett  experi- 
menterailkde  i  början  öfverallt  egde  rum  ock  säsom  en 
följd  deraf  qvarst&  ännu  olika  förvaltningsforttiery  men 
cm  ooksi  skogskuskällningen  kftraf  kunnat  Uda  n&got 
men,  sä  kvilar  dock  frägans  kela  vigt  egentligen  icke 
pä  antydda  förändringar  utan  pä  det  arbete,  som  tül 
skogarnes  fromma  under  tiden  biifvit  nedlagdt.  üti 
denna  punkt  ftr  det  ocksä  som  den  tyska  forstförvalt^' 
ningen,  enligt  min  tanke,  just  kar  att  erbjada  nägonting 
beteoknande,  eck  som  väsendtligen  skiljer  densamma  t. 
ex.  frän:  den  franska  ^)  eller  medan  man  i  detta  afseende 
finner  öfverallt  i  Tyskland  en  stör  samstämmigket,  fram- 
träda  förkäll^ndena  i  Fraakrike  icke  sällan  alldeles  mot- 
sa€ta,  säsom  ocksä'  redan  kan  slutas  tili  af  skogsknskäll- 


*)  Skilnaden  visar  sig  ocks&  i  virkesafkastningen.  Ar  1888 
lemnade  nemligen  högskogarne  i  Frankrike  ioke  mer  iA  2,ii  kub. 
mefer  per  ha;  Denna  l&ga  sfffira  torde  dock  bero  äfv^en  af  de  för^* 
ändringar  som  p&  senaste  tider  i  det  franska  skogsbruket  blffvit' 
införda.    Jfr  statistique  Agricole  de  la  France.    1887. 


141 

Hingen   i   Elsass-Lothringen   und&r  deci  fj»nska  förralt- 
^lingstiden. 

Ett  8^&  samstämmigt  arbete,  som  h^lrtill  i  Tyskl^nd 
erfordratSj  kan  man  emeUertid  icke  geriaia  tänka  si^  om 
iQke  tülika  de  MVudprmciper,  80I^  genomg&tt  förv^lt- 
ningen  varit  desamma.  Detta  har  ocksä,  sävidt  j;ag  ktm- 
nat  finn^t,  just  v^rit  ialjiet,  ty  allt  ifr&n  ärhondradets 
bOrjan  har,  jpke  blott  en  str^Lng  kon troll  öfver  att  f5r- 
valtningspersonalen  fullgjort  sina  äligganden  och  tillsyn 
öfver  att  meddelade  föreskrifter  blifvit  behö;*igen  satta 
i  verkst^lighet,  utan  ock  ett  noggraat  iakttagande  frän 
de  ledande  persodaemas  sida  af  alla  de  frägor,  som  kun- 
nat  inverka  pä  skogshushällningens  utveckling  och  lejopiaa 
möjlighet  tili  nya  inkomster  för  staten,  varit  utxnUrkande 
för  den  tyska  statsforstförvaltningen  ^).  Med  kännedom 
om  dessa  förhällanden  läter  det  ocksä  nu  lätt  förkiara 
sig,  att  skogshushällningen  kunnat  kontinuerligt  ntveckla 
sig  och  ^tt  följderna  af  forstförvaltningens  tidigare  till- 
göranden,  s&som  hyggesytomas  bringande  uti  fullständig 
aterväxt  m.  m.  först  nu  börja  träida  fram  i  dagen,  bland 
annat,  i  den  ärligen  utlevererade  stora  virkesmasaan. 
Denna  har  ocksä,  s&Hom  redao  nämdts,  s&  märkba^  stigit 
att,  ehuru  förvaltningskostnaderna  ökats  och  virkespxiaen 
g&tt  ned,  statens  inkomster  likväl  &r  för  är  varit  i  stigande. 

*)  Om  <3-.  L.  Hartig,  hvilken,  som  redan  nämdt,  var  chef  för 
statsforstförvaltmngen  i  Preussen  i  början  af  detta  &rbrmdrade  eller 
fr&n  1811—1837,  yfctrar  Da:  A.  Schwappach  i  „Handbuch  der  Forst- 
und  Jagdgeschichte  Deutschlands^  bland  annat,  foljande: 

„Als  Organisator  der  Forstverwaltung  hat  sich  Hartig  eben- 
falls bedeutende  Verdienste  erworben,  er  war  unermüdlich  thätig, 
überall  mit  sichtende  Blick  und  ordnander  Hand  einzugreifen,  wo 
es  galt,  Missbräuche  abzuschaffen,  das  Bestehende  zu  verbessern 
und  Fortschritte  anzubahnen". 


142 


2:o.    Omloppstiden, 

Frägan  om  omloppstiden  har  äfven  förut  blifvit 
berörd  och  dervid  har  framhillits,  bland  annat,  att  man 
i  särskilda  stater^)  för  närvarande  arbetar  pi  att  höja 
s&dana  omioppstider,  som  varit  beräknade  för  produktion 
af  brännved  och  andra  klenare  virkesslag,  fÖr  frambrin- 
gande  af  en  större  procent  gagnvirke.  Till  ett  s&dant 
förfarande  anses  icke  blott  nutidens  förb&ttrade  kommn- 
nikationer  utan  äfven  den  konkurrens,  som  numera  upp- 
stätt  genom  stenkolens  tilltagande  användning  säsom 
bränsle  vara  orsaken,  ty  härigenom  hafva  brännveds- 
prisen  g&tt  ned,  särskildt  i  vestliga  delen  af  Mellersta 
Europa.  I  Köpenhamn  t.  ex.  har,  enligt  „Danmarks 
Statistik"  den  ärliga  medelförbrukningen  af  brännved 
och  sfcenk»3l  uppgätt  nnder  5  ärs  perioden  1841/45  och 
1876/80  tili  följände : 


Ar. 

Förbrukning 
af  brännved. 

Famnar. 

Deraf  in- 
fördt  fr&n 
utlandet. 

Procent. 

Förbrukning 
af  stenkol. 

Tunnor. 

1 

Förbrukning  per     i 
inv&nare            | 

Brännved. 
Famnar. 

StenkoL 
Famnar. 

1841/45-- 
1876/80- • 

41,080 
50,830 

39 
71 

157,780 
2,264,250 

0,318 
0,194 

1,22      1 
8,65     ; 

')  Till  förut  nämnda  stater  künde  äfven  räknas  Frankrike. 
Statsskogame  i  Frankrike  bebandlas  neml.  mest  som  l&g-  och  nxedel- 
skogar.  En  berättigad  fruktan  för  inträdande  brist  p&  gröfre  sorti- 
mentsvirke  har  emellertid  gjort  att  staten  sedan  längre  tider  tiil- 
baka  sökt  ocb  söker  äimu  att  &  egna  skogar  bringa  tili  st&nd  ett 
högskogsbruk.  För  ungefär  10  &r  tillbaka  utgjordes  redan  44  7o  ^ 
bögskogar,  medan  30  7o  '^oro  ander  beredning  dertill  och  endast  20  % 
sköttes  s&som  rena  medel-  ocb  l&gskogar.  Besten  utgjordes  af  be- 
tesmark.    Jfr  Tidskrifb  iör  skogsbusb&llning  1881. 


143 

Häraf  framg&r  säledes  att  brännvedsätg&ngen  i 
Eöpenhamn  sedan  är  1840  i  förh&Uande  tili  förbruknin- 
gen  af  stenkol  stigit  alldeles  obetydligt,  tili  följd  hvaraf 
äfven  stenkolen  mäste  hafva  stält  sig  8om  bröjxninaterial 
mycket  billigare  an  brännved.  Dor  förhällandena  äro 
s&dana,  som  i  Köpenhamn,  ligger  den  fr&gan  ocksä  der- 
för  nära  tili  hands  att  icke  vidare  basera  statens  skogs- 
hnsh&UniDg  endeist  p&  produktion  af  virke,  som  lemnar 
brännved,  utan  jemväl  pä  gröfre  sortimenter,  som  bättre 
knnna  motst&  konkurrens. 

Med  jernet  är  förhällandet  ocksä  detsamma,  som 
nyss  nämts  om  stenkolet,  med  den  skilnad  dock,  att 
jemet  ännu  icke  gjprt  nägot  egentligt  intr&ng  pä  de 
klenare  virkesslagen,  utan  endasfc  pä  de  grof va  Sortimen- 
ten eller  sädana  som  användas  vid  större  byggnads-  och 
industriella  företag.  Men,  om  ocksä  jemet  ännn  icke 
berört  annan  an  sistnämde  virkesförbmkning,  har  man 
likväl  att  förvänta  att  detsamma  skall  kunna  utöfva  in- 
fiytande  pä  skogshushällningen ;  och  detta  pä  den  grund 
att  under  sädana  förhällanden  omloppstiderna  framdeles 
antagligen  icke  komma  att,  sä  mycket  som  na  skett, 
beräknas  pä  grofva  Sortiment,  utan  att  hänföra  sig  mera 
tili  sädana  Sortiment  som  säg-  och  byggnadstimmer. 
Detta  kan  man  ocksä  redan  anse  vara  fallet,  bland  an- 
nat,  i  Würtemberg,  sedan  maximi  och  minimi  omlopps- 
tiderna derstädes  blifvit  faststälda.  Sälanda  kan  man 
tänka  sig  att  t.  ex.  gagnvirket,  som  nu  utf aller  i  Dan- 
mark  med  20  7o»  i  Elsass-Lothringen  med  33  Vo»  i  Preus- 
sen  med  38  7o  ^^^  i  Baden  med  40  Vo  kommer  att  i 
alla  dessa  länder,  genom  antydda  förändringar,  mer  och 
mer  närma   sig  förhäUaudena  i  WOrtemberg  eller  stiga  - 


144 

tili   minst   46  %   säsom   gagnvirket  .d,er  för  aiärvarande 
beräknas  ^). 

üti  stenkols-  och  jernprodoktiojien  har  ^^ogshBa- 
h&lliiiogeii  B&ledes  redan  nu,  men  änniii  mer  framd0le8 
Bftit  p&r&kna  en  regulator  i  £r&ga  om  oB(dopp3tider^[;ia. 
MeD  om  ocksä  förh&Uandet  i  verkUgheten  är  säcjUaufe,  ak 
kan  man  dock  icke,  ätminstone  sä  länge  bjelk  och  annttb 
groft  virke  ännu  kan  h&lla  konkunrensen  med  jem  och 
betinga  sig  högre  pris  an  sägtimmer,  p&räkna  det  Pro- 
duktionen af  grofva  sortimex^  akall  alldeles  npphdra. 
Detta  är  icke  ens  fallet  i  Würtamberg,  ehum  maximi- 
omloppstiden  icke  är  beräknad  härför,  ty,  s&Bom  redan 
nämdt,  lemnas  der,  vid  afverkning  af  hyggena  isynaer- 
het  tall  s&som  öfverst&ndare  för  ui>bildning  tili  groft 
virke.  D&  denna  tanke  s&ledes  icke  ens  i  ett  af  Enror- 
pas  mest  nppdrifna  kulturländer  för  närvarande  .^  h^it 
och  h&llet  öfvergifven,  s&  finnes  det  ännu  jDoindre  ekil 
att  antaga  det  fr&gan  i  de  nordiska  och  andra  stona 
virkesexporterande  länder  skall  lemnas  utan  a£seendi^, 
men  icke  dess  mindre  kommer  den  numara  att  intaga 
en   mera   underordnad   plats   an  förut,  emedan  fbrbjtjutk- 


^)  Ett  sädant  närmande,  som  här  blifvit  antydt,  läter  väl  täpka 
sig,  men  i  praktiken  ställer  sig  frägan  dock  icke  alldeles  sä,  iy  äfv^en 
inom  samma  land  varierar  procenten  af  gagnvirke  under  sküda  &r 
och  i  sküda  crakter  ganska  mycket,  men  visar  för  närvarande  dook 
i  sin  helhet  en  stigning.  I  Baden  t.  ex.  lemnade  högskogame  &r 
1879  i  gagnvirke  35,7  7«  och  är  1S89  39,8  7«  eller  Qn  tiliökning  at 
11,5  7oi  ^^^  utbytet  under  dessa  10  &r  uppgick  emellertid  högst 
under  &r  1887  eller  tili  42,2  ^q.  Lägst  var  gagnvirkesprocenten 
samma  är  i  Odenwald,  hvarest  den  utgjorde  9,7  7o  ^^^  högst  i 
Schwarzwald  der  den  var  55,6  Vo«  J^  l^i®  Badische  Forstverwal- 
tung und  ihre  Ergehnisse  in  dem  12  Jahren  1878—1889.  Fr.  Kru- 
tina  1891. 


145 

ningen  af  slikt  virke  m&ste  framdeles  blifva  jemförelse- 
vis  ringa  i  förhäUande  tili  hvad  exempelvis  de  nordiska 
ländema  knude  med  en  ordnad  skogsliusii&llning  produ- 
cera,  ty  8&  groft  virke  som  erfordras  tili  bjelk  m.  m. 
uoderskattas    af  s&gverksegare,   för   dess   egenskap   att 

m 

lemna  kämspricka  och  dessutom  genom  dess  ofta  dolda 
innanröta  ^). 

Med  stöd  af  här  anförda  förhällanden  synes  det 
s&ledes  att  omloppstidema  i  statsskogarne  i  Europa 
komma  att  framdeles  undergä  väsendtliga  förändringar 
och  stateskogshush&llningen  att  med  afseende  &  dem 
stäUa  sig  i  allmänhet  sä,  att  virkesproduktion  omfattar 
säg-  och  vanligt  byggnadsvirke  samt  att  virke  af  grofva 
dimensioner  endast  undantagsvis  uppdrages  och  der  sädant 
likväl  ifrägakommer,  anfingen  säsom  öfverständare  eller  i 
skilda  skogsbhck,  beroende  af  Standorts-,  afsättnings-  och 
prisförhäüanden. 

o 

3:o.  Ätgärder  för  befordrande  af  äterväxt  ä  afver- 
kade  hyggen. 

Af  särskild  betydelse  vid  ett  ordnadt  skogsbrok  är 
fr&gan  om  afverkade  hyggens  bringande  tili  äterväxt. 
Utan  att  först  hafva  sökt  framkalla  en  god  och  fullstän- 
dig  äterväxt  kan  man  neml.  icke  vara  förvissad  om  att 
vid  afverkningstiden  fä  skörda  den  största  eller  i  eko- 
nomiskt  afseende  fördelaktigaste  virkesmassa,  hvarför 
man  ocksä,  om  föryngringen  blifvit  äsidosatt,  med  skäl 
kan  draga  i  tvifvelsm&l  huruvida  sko'gshash&llningen 
blifvit   rationelt  bedrifven  eller  om  de  vid  en  ofallstän- 


^)  I  mellersta  Finland  t.  ex.  uppge  s&gverksegare  att  de  ogema 
köpa  för  sägning  grö£re  virke  an  s&dant,  som  p&  22  fot  h&ller  12 
verktum,  motsvarande  ungefiLr  30  ctm.  p&  6,5  meters  höjd. 

10 


146 

dig  föryngring  gjorda  besparingar  verkligen  medfbrt 
skogsegaren  ekonomisk  vinst. 

För  att  kunna  förtydliga  detta  vill  jag  antaga  Att 
den  afverkade  virkesmassan  eller  det  ntfallande  saB^- 
mentsvirket  stigit  tili  endast  hälften  af  hvad  detsamma 
vid  on  fallständig  föryngring  knnnat  utgöra  fr&n  samma 
areal.  Skogsmarken  har  säledes  uti  ifrägavarande  fall 
varit  dabbelt  sä  stör,  som  den  egentligen  behöft  vara 
föar  frambringande  af  ett  lika  stört  virkesbelopp,  hvarf&r 
ocksi  für  förvaltningen  och  bevakningen  af  skogen  ^er- 
fordrats,  om  icke  alltid  en  dnbbelt,  sä  ätminstone  en. 
betydligt  större  personal,  an  annars.  och  i  stallet  £5r 
den  besparing  som  skogsegaren  härvid  trott  sig  hafv», 
gjort,  har  för  aflönande  af  sagde  personal  i  verkliglL«teii 
&tg&tt,  icke  blott  heia  den  förmenta  besparingen,  nfean 
ooksä  mycket  dertctöfver. 

Principen  att  efter  verkstäld  afverkning  söka  ästed- 
komma  en  snar  och  fallständig  föryngring  m&ste  säledes 
anses  fallkomligt  riktig  och  det  ej  mindre  frän  rent 
ekonomisk  synpankt  an  ock  af  forstliga  skäl,  emedan 
en  jemn  äterväxt,  bland  annat,  inverkar  p&  virkets  qva- 
litet,  d&  det  är  fräga  om  Sortiments virke.  Men,  ehura 
man  sältmda  icke  kan  neka  att  frigan  i  princip  är  rik- 
tig,  sä  följer  häraf  dock  ej  att  det  sätt,  pä  hvilket  man 
vid  föryngringarne  gätt  tiUväga,  alltid  varit  det  bästa. 
Derom  vittna,  bland  annat,  de  bögt  nppdrifna  sko^* 
kulturema  i  Tyskland  och  Danmark.  Erfarenbeten  har 
nemligen  äfven  här  pä  senare  tider  tydligen  ädagalagt 
att  man  icke  är  berättigad  att,  ensamt  i  konstgjorda 
föryngringar  söka  den  bästa  och  bilUgaste  äterväxt,  atan 
att  man  äfven  bör  taga  nödig  hänsyn  tili  natarlig  besä- 
ning  och  tillgodogöra  sig  densamma  i  möjligaste  man. 


147 


'i^: 


Orsaken  dertill  att  man  i  nämnda  länder  funnit  Big 
sä  godt  8om  tvuBgen  att  vid  föryngringar  &ter  börja 
fteta  särskild  vigt  vid  naturlig  besäning,  ligger  dels  i 
de  städse  stigande  arbetslönerna,  hvilka  är  för  &r  dkat 
driftkostnadema,  dels  i  den  omständigheten,  att  man 
tjckt  sig  förmärka  dat  vissa  sjukdomar  mera  hems^ka 
plantor,  eom  blifvit  appdragna  genom  knltur,  an  sädana 
som  nppkommit  efter  natnrlig  besäning.  Detta  förhäl- 
lande  har  dock  ioke  nteslutit  hvarken  sädd  eller  plan*- 
tering  &&n  det  rationela  skogsbruket  och  kommer  ej 
heller  framdeles  att  göra  det.  Den  naturliga  &terväxten 
uppkommer  neml.  i  allmänhet  icke  jemnt  och  intrftffar 
^^  dessutom   ofta   försb  efter  en  läng  väntan,  om  ock  mar- 

ken blifvit  för  dess  nnderlättande  bearbetad.  TJnder 
sädana  omständigheter  ligger  ocksä  den  frägan  nära  tili 
hands  att  ej  heller  framdeles  afvakta  natnrlig  besäning 
mer  an  nägon  viss  tid  och  derefter  strax,  i  händelse  af 
behof,  skrida  tili  ätgärder  för  luckornas  föryngrande 
medels  sädd  eller  plantering,  helst,  säsom  kändt  är,  ett 
vid  föryngringen  begänget  fei  i  regeln  ej  läfeer  rätta  sig 
förr,  an  vid  omloppstidens  utgäng. 

Beträffande  fBryngringen  för  öfrigt,  sä  har  man 
äfven  i  detta  afseende  pä  senare  tider,  mer  an  förnt, 
bemödat  sig  att  införa  förändringar,  bland  annat,  genom 
att  nppdraga  blandade  bestand,  emedan  dessa  visat  sig 
bättre  an  rena  bestand  kunna  motstä  Insekt-  och  svamp- 
skador.  De  hjelpkulturer»  som  verkställas  ä  bristfälligt 
föryngrade  ytor,  ske  ocksä  derför  nästan  alltid  med  ett 
annat  trädslag,  an- det  förut  befintliga.  Undantag  häri- 
frän  göres  dock,  isynnerhet  da  jordmänsförhällandena 
ej  lämpa  sig  för  blandade  bestand.  Sä  t.  ex.  användee 
vid   utfyllande    af  luckorna   inom   de  af  mig  redan  be- 


148 

skrifna   stärkt  beskärmade    natnrliga  tallföryngringama 
i  norra  Preussen  icke  n&got  annat  trädslag  an  tall. 

Vid  fr&ga  om  befrämjande  af  äterväxt  &  afverkade 
hyggesytor  künde  s&som  en  för  närvarande  allmän  regel 
i  Tyskland  och  Danmark  uppställas :  att  skogshtishäUarens 
straf  van  öfverhufvudtaget  gär  ut  pä  att  söJca,  sä  vidi  sädant 
är  möjligt,  UUgodogöra  sig  naturlig  besäning,  hvarfdr  mar- 
ken ocksä  för  underlättande  af  densamma  vid  behof  hear- 
betas,  men  att  säväl  sädd  som  plantering  derjemte  aümänt 
begagnas  icke  blott  vid  hjelpkulturer  för  ästadkammande  af 
blandade  bestand  utan  äfven  annars,  isynnerhet  da  det  är 
fräga  om  ombyte  af  trädslag. 

4:o.  Om  bringande  tiU  skogsväxt  af  förut  skogbärande 
men  i  tiden  genom  skogssköfling  ödelagda  marker. 

Anmärkningsvärdt,  beträffande  denna  fräga,  är  icke 
blott  det  af  mig  redan  frin  Preussen  och  Danmark  an- 
tydda  sv&ra  och  kostsamma  arbete,  som  knltnrema  & 
improduktiva  marker  ander  de  2  ä  3  senaste  ärtionden 
derstädes  tagit  i  anspräk,  ntan  äfven  det  intresse^  som 
der  och  i  särskilda  andra  Länder  i. Europa  visats  för 
ödemarkskulturen.  Det  är  ocksä  egentligen  ur  sist- 
nämnda  synpunkt,  som  frägan  här  af  mig  änyo  blifvit 
npptagen,  eller  för  att  gifva  en  antydan  om  den  bety- 
delse,  hvilken  ödemarksknlturerna  komme  att  intaga  om 
de  fortgä  säsom  härintills,  och  att  de  möjligen  künde 
ntöfva  inflytande  pä  trävarumarknaden  i  Europa. 

Förutom  Tyskland  och  Danmark  mä  här  ännu 
nämnas :  Frankrike, .  Byssland,  Österrike  och  England 
säsom  de  länder,  hvilka  pä  senare  tider  egnat  en  större 
uppmärksamhet  ät  frägan.    I  Frankrike  t.  ex.  hafva  pä 


149 

grund  af  lagen  den  28  juni  1860 1)  139,200  hektar  bergs- 
trakter  blifvit  under  ären  1861—1877  förklarade  obliga- 
toriska  eller  för  s&dana  marker,  ä  hvilka  kulturer  skola 
verkstäUas,  med  den  närmare  bestämning  att  85  %  pl&n- 
teras  med  skog  ooh  15  Vo  belägges  med  grästorf.  Af 
dessa  marker  voro  redan  är  1882  27,500  ha  odlade  med 
skog  och  1,500  ha  gräsbundna  för  en  sammanlagd  kost- 
nad  af  8,690,000  francs.  Samtidigt  hade  ocks&  49,900 
ha  blifvit  planterade  af  enskilda  personer  och  kommu- 
ner,  för  hvilket  ändam&l  af  staten  beviljats  en  Subven- 
tion af  5,600,000  francs.  Ar  1879  stälde  staten  äter  tili 
forstförvaltningens  förfogande  icke  mindre  an  5,796^130^) 
francs  för  plantering  af  säväl  kala  bergstrakter  som 
düner,  hvilka  jemte  andra  kalmarker  är  1862  ännu  be- 
räknades  intaga  en  vidd  af  in  summa  7,334,890^)  ha 
eller  14  7o  *f  landets  heia  ytvidd.  Ehuru  deraf  p&  sta- 
tens  andel   belöpte   sig  130,000  ha,  ans&gs  af  denna  yt- 

')  Denna  lag  bestämmer  bl.  a.  att  af  staten  kan  erh&llas  sub^ 
vention  för  planteringsarbeten  ä  höjdema  och  sluttningarna  af  Al- 
perna samt  att  kulturema  &  dessa  med  hänsyn  tili  den  allmänna 
y&ifarden  kunna  göras  obligatoriska.  Tülhör  jorden,  hvarest  tv&ngs- 
kulturer  skola  utföras,  kommuner  eller  ensküte,  ega  dessa  först  af- 
gifva  förklaiing,  huruvida  de  sjelfva  vilja  öfvertaga  arbetena,  ander 
föipligtelse  dock  att  fullgöra  härvid  meddelade  föreskrifber  inom 
viss  tid,  men  1  s&  fall  att  törklaringen  innebär  en  vägran  eller 
skogsegaren  icke  fullgjort  &tagna  förpligtelser,  eger  staten  skrida 
tili  expropriation ;  dock  bar  jordegaren  rätt  att  &tertaga  sin  jord, 
om  ban  betalar  &t  staten  tillbaka  de  for  arbetena  använda  medlen 
med  ränta,  eller  ock  st&r  det  jordegaren  Mtt  att  emot  erläggande 
af  bälften  deraf  &terlösa  sig  halfVa  jordvidden,  medan  den  andra 
hälften  afstäs  tili  staten. 

•)  Ueber  Forstliche  Verhältnisse  Frankreichs.  Prof.  A.  von 
Seckendorff.    1879. 

>)  Minist^re  de  Vagriculture.    Bulletin.    Paris  1888. 


150 

vidd  dock  icke  mer  an  75,000  ha  lämpa  sig  för  skogs- 
odling. 

Likasä  har  ßyssland  gjort  sig  bemärkt  genom  är 
för  är  tilltagande  skogsplanteriogar  &  kalmarker.  Smv 
skildt  har  detta  varit  fallet  i  södra.  delen  af  landet, 
hvarest  säväl  de  derstädes  befintliga  steppema  som  aadra 
i  tiden  skogbärande,  men  numera  kalvordna  marker  plan* 
terats  med  skog.  Af  dessa  kalmarker  eger  staten  en 
ytvidd,  som  uppgir  tili  icke  mindre  an  12,800,000^) 
desjätina  eller  i  det  närmaste  14,000,000  hektar. 

De  skogskultnrer,  som  i  Österrike  p&  senaste  tider 
genomförts  &  ödelagda  marker,  torde  visserUgen  i  for- 
h&llande  tili  hvad  i  här  ofvannämnda  länder  tillgjorts 
vara  af  en  mindie  betydelse,  men  slika  kultnrer  knnna 
emellertid  framdeles  afven  derstädes  komma  att  omfatta 
vidsträckta  arealer.  Beaktansvärda  äro  bland  annat  de 
för  n&gon  tid  sedan  päbörjade  skogsplanteringarna  &  de 
s.   k.   Karst  ^).    Dessa   bergstrakter   intaga  en  ytvidd  af 


^)  J£r  ,^Jl£co}co3aftcTBeBHiatt  craTHCTB^ecKiä  Axjacb  eBponeiosoi 
Poociu  cocTaBJieBi>  nojTb  pe^aKuie»  n.  BepeKB  h  A.  Mafepaa  hbaebii 
ÄikcauKb  o6meGTBOui>  G.  neTep6ypni  ISIS^,  jemförd  med  ,^  cra^ 
THCTHKt  ÄtGOWb  eBponeftcKofl  PocciH.  H.  K  TeBHO.  G.  neTep6yprb  ld8S^. 

')  Med  Karat  förstär  man  klippiga  och  äfven  annaiB  ogen* 
domliga  kaJkatensplat&er  1  Krain  och  österrüdska  kustlandet,  staräo^ 
kande  sig  vidare  tili  Dalmaden,  Bosnien  och  Herzegowina»  Säxskiitd 
markyärdiga  äro  de  s.  k.  daÜHuma  eller  stora  tratt-  och  kittelfi>]> 
miga  iördjupningar  af  mer  an  100  meters  djup  med  biaota.  v&ggar 
och  jemförelsevis  ringa  omf&ngr  Trots  denna  egendomliga  ionnar 
tion  anses  dessa  bergstrakter  i  tiden  hafva  buiit  öfv^eralt  grof  och 
vacker  skog. 

De  förherskande  och  derstädes  ännu  vildt  växande  trädslagen 
äro:  inom  bergsregion  (bOO— 1500  m.)  rödbok,  silfvergraa,. mindre 
ofta  gran,  lönn  och  andra  löfträd;  inom  mellersta  region  (300 — 800 


151 

2^716,302  hektar,  kvaxaf  18,7  o/o  bära  högskogar,  9,2  % 
lAgskogar,  49,3  %  ntgöras  a£  kalmarker  ock  22,8  ^/q  af 
äker  och  äng.  Den  skoglösa  marken,  som  sälunda  om- 
fattar  1,338,428  ha,  användes  för  närvarande  ej  tili  an- 
nat  an  f&rbete  och  derf&r  har  regeringen  ocksä  sökt  att 
&r  framtiden  göra  denna  y ta  mera  produktiv  an.  nu  och 
lÄtit  derstädes  &nyo  päbörja  med  skogsplanteringar  sedan 
d»  i  början  ai'  1850  gjorda  skogssädder  merendels  miss^ 
Lyckats.  Dessa  arbeteu  vidtogo  redan  1871  inom  det 
s.  k.  Küstenland^)  under  ledning  ai:  1  Landes-Forst- 
inspektor,  3  Forst-Commissärer,  2  Forst- Adjunkter  m.  fl. 
men,  tili  följd  af  dermed  förenade  stora  kostnader  — ;- 
78  *)  floriner  eller  195  f.  mark  per  hektar  —  och  möjligen 
af  andra  orsaker  hafva  arbetena  fortskridit  längsamt, 
ty  af  der  bej&ntliga  140,000  ha  hade  endast  1,000  ha 
UÄder  de  första  tio  &ren  (1871—1881)  blifvit  bragte  i 
akogbärande  skick..  För  skogsväxt  beräknas  deraf  dock 
•ndast  kunna  användas  -71,300  hektar. 

Fördelaktigare  ställer  sig  fr&gan  deremot  i  England 
och  Skottland.  Den  skogbärande  marken  i  dessa  länder 
har  nemUgen  under  ären  1872 — 1891  genom  planteringar 
ökats  fr&n  2,187,000  acres  (885,079  ha)  tili  2,695,000  acres») 
(1,090,666  ha)  eller  i  medeltal  per  är  med  10^279  hektar. 

m.)  druf-  och  österrikiska  eken  (Q.  sessiliflora  och  austriaca),  en  slags 
hvitbok,  flera  lönnarter,  vaniig  en  m.  fl.;  inom  den  nedersta  regio- 
nen  d.  v.  s.  närmast  hafskusten  belägna  trakten,  jemek,  korkek 
m.  fl.  ekarter,  orientalisk  hvitbok  (Carpinus  orientalis),  Juniperus 
ozycedrus,  strandfura  (Pinus  halepensis)  o.  s.  v.  Jfr  Die  forstL 
Verhältnisse  des  Karstes.    H.  B.  v.  Guttenberg.    Triest  1882. 

*)  Omfattar  Istrien,  Görz  och  Triest. 

*)  Till  dessa  kostnader  ha  kommunema  bidragit  med  arbete, 
motsvarande  42  fl. 

')  Dessa  uppgüler  äro  hemtade  fr&n  Nya  Dagl.  Alleh.  för  den 


152 

I  sammanhang  med  dessa  länder  künde  ännu  n&m- 
nas  Sverige  och  Norge.  De  ödemarkskulturer,  som  hör 
äro  mest  kända  pägä  &  Svältorna  i  Sverige  och  &  Jaede- 
ren  i  Norge. 

Med  stöd  af  ofvan  anförda  siffror,  kan  man  väl 
icke  helt  och  hallet  fömeka  att  skogsodling  af  ödelagda 
marker  ntgör  en  framtidsfräga.  De  svärigheter,  sora 
härvid  möta,  äro  visserligen  ännu  stora,  men  di  de  stör- 
sta  motgängar  mähända  redan  öfvervnnnits  genom  fol- 
kens  egna  tillgöranden,  sä  finnes  det  grnndade  skäl  för 
antagandet  att  frägans  egentliga  utveckling'  jämv&l  i 
framtiden   beror  p&   dem   eller   af  den   grad   i  hvilken 


6  maj  1892.  Notisen  harom  lyder  som  foljer:  „Enligt  äkerbruks- 
ministeriets  berättelser  och  Statistik  för  1891  voro  vid  nämnda  &rs 
slut  2,695,000  acres  i  England  och  Skottland  skogbevoxna,  och  om 
skogame  i  Irland  raknas  med,  kommer  man  tili  en  rond  siffira  af 
3  miljoner  acres.  Säsom  bevis  p&,  huru  omsorgsfollt  skogen  y&rdaa 
ocb  i  hvilken  skala  skogsplantering  här  p&g&r,  förijjenar  anföras: 
att  Englands  och  Skottlands  skogbevuxna  yta  utgjorde:  1872  2,187»00O 
acres,  1881  2,458,000  acres,  1888  2,561,000  mot  ofvannämnda  2,695,000 
acres  1891.  I  nägon  man  kan  ökningen  visserligen  tillskrifvas  nog- 
grannare  statistiska  beräkningar,  men  det  stär  i  alla  fall  fast,  att 
arealen  af  Storbritanniens  skogar  befinner  sig  i  en  stadig  tillväxt 
och  att  skoe:en  värdas  med  synnerlig  omsorg.  Af  Englands  jord 
äro  blott  4  procent  betäckta  med  skog.  De  skogrikaste  landskapen 
ligga  i  sydöstra  hörnet  af  England,  nemligen  Hauts,  Succex,  Surrey 
och  Kent,  af  hvilkas  yta  11  Vo  ^^  trädbevuxna,  i  öfvervägando 
grad  med  löfbräd. 

I  Irland  pigär  sedan  nägon  tid  pä  regeringens  initiativ,  myc- 
ket  vidsträckta  skogsplanteringar  &  de  kala  Ijunghedarna,  hvarige- 
nom  vinnes  det  dubbla  malet  af  arbets  förtjenst  ät  de  fattige  och 
framtida  ökning  af  jordvärdet,  för  att  icke  tala  om  ätgärdens  klima- 
tologiska  betydelse.^ 


153 

föreningar '),  antingen  af  enskUda  personer  eller  heia 
kommnner  komma  att  arbeta  för  saken.  Den  medverkan, 
8om  päkallas  fr&n  regeringens  sida  för  skogshushällnin- 
gens  utveckling  i  här  antydt  afseende  blir  ocksä  ander 
s&dana  förhällanden  jemförelsevis  lätt,  ty  i  de  flesta  fall 
torde  det  vara  nog  att  staten  bistär  med  nödiga  sub- 
ventionsmedeL 

För  att  kunna  bedöma  denna  fr&g-a  i  dess  mera 
omfattande  vidd,  intages  här  nedan  den  improduktiva 
marken  för  följande  Iftnder,  i  procent  af  landets  heia  areal. 

Osterrike 6,4  %  ^f  heia  arealen. 

Tyskland 8,5  „  „ 

Belgien 14,7  „  „  „ 

.    Ungern 14,9  „  „  „ 

Italien 15,0  „  „  „ 

Ryssland 19,7  „  „  „ 

Danmark 21,3  „  „  „ 

Irland 23,5  „  „  „ 

England  och  "Wales  •  •  24,7  „  „ 

Nederländema 26,5  „  „  „ 

Schweiz 31,0  „  „  „ 

ErUmänien 31,3  „  „  „ 

Spanien 39,4  „ 

Grekland 47,0  „  „  „ 

Portugal  2) 51,0  „  „  „ 

^)  Faststälda  stadgar  för  dylika  föreningar  finnes,  bl.  a.  uti 
Preussen  af  den  1  juni  1854  och  6  juli  1875. 
Würtembera:  af  den  8  sept.  1879. 
Osterrike  af  den  10  april  1856  och  den  3  juli  1873. 
Italien  af  den  20  jnni  1877. 
Spanien  af  den  11  juli  1877  o.  s.  v. 
^)  J£r  Danmarks  Statistik  I  Bd.  af  Y.  Falbe-Hansen  og  D:r 
Will.    ScharKng,  1885. 


n 
w 

n 

n  Vi 

n 

n 

V) 


154 

Dessa  procenttal  motavara,  möd  Frankrikes  im- 
produktiva  areal  inberäknad,  en  egovidd  af  163,998>O00  ^} 
hektar.  I  fräga  om  skogsbördig  mark  kan  deana  srffira 
emellertid  icke  anses  ens  närmelsevis  riktig,  bvarför  den 
ocksä  af  mig  reducerats  tili  38  miljoner  hektar,  nnder 
förutsättning  att  i  Byssland  7^  och  i  de  öfriga  läudema 
^/g  af  den  improduktiva  marken  künde  bringas  i  skogs* 
växt.  Men,  eharu  dessa  38  miljoner  hektar  icke  ntgöra 
mer  an  23  %  *f  ^^^^  ^^^  improdnktiva  marken^  sjraes 
äfven  denna  areal  vara  alltför  stör,  om  mau  nexalig^n 
tänker  sig  den  s&som  föremäl  för  skogsodling  elier  att 
denna  egovidd  inom  en  öfversk&dlig  tid  skall  kunna  fäs 
skogbärande,  ty  fortginge  planteringsarbetena  i  den  nt- 
sträokning  som  under  de  senaste  20  ären,  sä  skulle  det 
ännu  räcka  minst  1,500  &r  innan  heia  denna  areal  ^rore 
skogbeväxt,  medan  äter  odlingskostnaderna,  beräknade 
endast  efter  150  mark  per  hektar,  taga  i  anspr&k  en 
summa  af  minst  5,7  miljarder  mark. 

De  ätgärder,  som  p&  senaste  tider  vidtagits»  lata 
emellertid  förmoda  att  lösningen  af  frägan  icke  skall 
lata  vänta  pä  sig  i  1000  4  2000  är.  Arbetena  i  Tysk- 
land,  Danmark,  Frankrike  och  England  lemna  isynnerhet 
bevis  härför.  Jag  har  derför  ocksä  lagt  förhällandena 
derstädes  tili  grund  för  mina  beräkningar  och  dervid 
tankt  mig  att,  d&  den  med  skog  planterade  ödemarks- 
arealen  i  dessa  länder  egentligen  är  en  produkt  af  de 
senaste  20  ärens  arbete  och  arbetet  under  denna  tid  kan 
beräknas   hafva   fortskridit   med   ungefär  20,000  hektar 

^)  För  erhällande  af  denna  areal  har  jag  begagnat  mig  af  ego- 
uppgiftema  for  de  skilda  länderna,  s&dana  de  ingä  i  „Geographisch- 
statistische Tabellen  aller  Länder  der  Erde,  af  Pro£  F.  v.  Juraschek 

1888." 


155 

cm  &ret,  skogsodlingame  i  dessa  länder  künde  nppdrif- 
vas  B&.,  att  den  planterade  ytan  efter  hvarje  20  är  lör- 
dnbblades.  Enligt  denna  beräkning  skulle  af  de  i  Tysk- 
land,  Danmark,  Frankrike  och  England  nu  befintliga 
improduktiva,  men  tili  skogsbruk  tjenliga  marker,  om- 
kring  6,000,000  hektar  knnna  inom  nngefär  130  &r  här- 
efber  vara  bragta  i  skogbärande  skick. 

Med  kännedom  om  dessa  länders  rika  penningetill- 
g&ngar  borde  man  egentligen  icke  behöfva  tvifla  p&  möj- 
ligheten  af  frfigans  realiserande  inom  denna  tid,  isyn- 
nerhet  som  skogame  redan  vid  20  ärs  älder  genom 
hjelpgallringar  kunna  lemna  inkomst  och  den  första 
slutafverkningen  pä  redan  anförda  skäl  sannolikt  kom- 
mer atfc  ske  efter  70  a  80  är.  Men,  om  jag  ocks&  bär- 
vid  skulle  hafva  öfverskattat  dessa  länders  förmäga  att 
slutföra  här  ifrägasatta  skogsodlingsarbeten,  sä  borde  en 
tili  skogeväxt  bragt  areal  af  &  miljoner  hektar  öd«lagda 
marker  under  denna  tid  dock  för  heia  Europa  icke  kunna 
anses  för  bögt  beräknad.  Det  äterstär  derför  ännu  att 
se,  om  denna  areal  med  rationelt  skötta.  skogar  kan 
utöfva  nigot  väsendtligt  inflytande  pi  trävarumarknaden 
eller  huru  stör  Produktionen  här  künde  blifva  i  förhäl- 
lande  tili  Produktionen  och  konsumtionen  i  Europa. 

Enligt  „Statistique  agricole  de  la  France"  skulle 
Produktionen  och  konsumtionen  af  virke  i  de  fömämsta 
staterna  i  Europa  och  Amerika  uppgä  tili  följande: 


■^gf4 

Heia  virtes- 

L.nd. 

produlctioneD 

r'U 

Kubik  meter. 

Kubik  meter. 

^-^ 

Frankiike 

25,070,140 

31,488,000 

0,924 

Storbritannien  och  Irland 

3,920,000 

12,740,000 

0,3  3« 

Tyskland ■  ■ 

40,600,000 

40,600,000 

0,8»€ 

Bjssland 

179,200,000 

171,360,000 

2,128 

Öaterrike-UDgem 

55,440,000 

62,640,000 

1,128 

Italien 

13,440.000 

14,280,000 

0,50« 

Spanien  ech  Portugal  ■  ■ 

5,600,000 

8,960,000 

0,448 

Belgien  och  Holland  •  ■  ■ 

1,960,000 

3,080,00) 

0,3  3  S 

Sverige  och  Norge 

25,200,000 

18,620,000 

2,856 

Förenta  etat,  i  Amerika 

86,800,000 

86,800,000 

1,62* 

Canada 

8,700.000 

6,160,001 

Suniraa 

445,930,140 

446,728,00 

Med  stöd  af  dessa  uppgifter  kan  man  lätt  £ 
en  areal  af  6,000,000  hektar,  om  man  ockeä  skulle 
en  ärlig  afkastning  af  3  kubik  meter  per  hekt 
lemnar  efter  130  &r  ens  5%  af  heia  den  nu^ 
virkesprodnktionen  i  Europa.  FöljaktUgen  m&a 
särsildt  med  beaktande  af  folkmängdens  stigand< 
ma  tili  det  resultat,  att  det  tillskott  i  virkesproi 
som  kan  päräknas  genom  skogsodling  af  ödelagda  oc. 
improduktiva  marker,  fär  betraktaa  endast  s&som 
vändigt  vilkor  für  hetryggande  af  de  normala  utz 
förMUanäena  i  Europa  och  icke  säsom  en  inkräkta-i 
tor  pä  de  stora  skog^oducerande  ländemas  afsä 
förhällandffn. 


157 

6:o.  Om  sUituskogshuskäUningen  i  Europa  och  des« 
inverJcan  p&  den  eitropeiska  trUvarumarknaden. 

S&som  bflksnt  importeras  tili  Europa  för  n&rvarande 
ärligen  stora  partier  virke  frin  andra  verldsdelar  och 
särdkildt  fr&n  Amerika.  Denna  införsel  kommer  dock 
antagligen  i  en  firamtid  att  miDskas  och  möjligen  tili 
och  med  att  helt  och  hallet  apphöra.  Det  torde  ooksä 
derför  icke  vara  utaä  intresse  att  redan  un  söka  göra 
eig  eu  förestälining  om,  hura  fQrhällandena  i  s&  fall 
etälde  sig  eller,  da  skogsodliugen  ä  improdaktiva  mar- 
ker icke  gema  kan  ersfttta  de  härigeoom  till&fventyrs 
tippkommande  brister,  humvida  etatsskogame  i  Europa 
ftro  mäktiga  att  göra  detta. 

Enligt  redaa  äberopade  arbete  „Statiatique  agricole 
de  la  France"  skulle  importen  och  exporten  af  virke  i 
Europa  uppgä  tili  följande: 


Import. 
Francs. 


Export 
Francs. 


Import.      Export. 
Francs.       Francs. 


Frankrike 

England 

Tyskland 

Ostenike-Unger 

Bysaland') 

Sverige 

Norge 

BolSen 

Holknd 

Italien 

I^rtiugal 

RumäTiien  -    ■  ■ 


»,762,137 

428,707,000 

111  Ö75,(XI0 

7,125,000 

1,875,000 
4,955,000 
56,875,000 
47,356,000 
35.0:15,000 
34,172.000 
4,370,000 
5,490,000 
4,162,000 


7,322,029  162,440,108 
4,335,000  404,352,000 

2,727,500   59,147,500 

0,775,000, 

3,000,000 

■5,500,000 

i7,000,üOO| 

2.253.000  54,622,000 

7.982.0001  29,274,000 
7,527,0OO;  27,508,000 

—  34,173,000 
685,000     3,685,000 

4,287,5001     1,202,500 

—  I    4,162,000 


121,650,000 
173,000,000 
153,625,000 
—,045,000 


Summa  1 931 , 659, 1 37 166 1,41 4,029 1 780,665, 108 1 5 10,320,000 

')  Ar  1881  uppgick  virkesexporten  frin  Finland  tili  47,379,000 
finaka  mark. 


158 

Den  nuTarande  träviLrarÖrelse 
terar  säledes  ett  omsftttuitigsväriie 
half  müjard  francs  eller 

ImporteD 932  n 

Exporten 661 

Summa  1,593  n 

Den  tanga,  som  Europa  fä.r 
försel  af  virke  frin  andra  verldsi 
obetydlig,  d&  densamma  uppgär  ti! 
ner  franos  om  &ret.  N&gon  närma] 
eller  fr&n  hvilka  länder  virke  tili 
belopp  importerats,  lemnar  arbete 
icke,  men  k&nät  är,  bland  annat, 
tili  Earopa  ensamt  nppg&r  tili  mer 
S&  t.  ex.  ntgjorde  den  &r  1888  11' 
118  milj.  f.  mark. 

För  a1^  kunna  närmare  bedc 
trävaruinförseln  med  afkastningen 
Europa  har  jag  uti  en  skild  bilag 
sammanställning  af  skogsförhällandE 
ega  statsskogar  och  8.  k.  half  offic 
betydelse.  Enligt  denna  sammanstä 
anförda  kategorl  af  skogar  kunna 
minet  140,000,000  hektar,  hvaraf  ( 
komme  ungefftr  ^/^  delar. 

Den  etatsskogsareal,  som  fall< 
Polen  inberäknadt,  utgör  nemligen 
joner  hektar.  Beräknar  man  blott  al 
s&   f&r   man   densamma  att,  d&  den 

■)  Stateridet  E.  TisseranA 


4»  1 


159 

tionen  nppges  tili  0,845  ^)  kubik  meter  per  hektar,  uppg& 
för  närvarande  tili  n&got  mer  an  87  milj.  kubik  meter. 
Denna  af kastning  behöfver  man  s&ledes  tänka  sig  endast 
fördubbiad,  sä  kommer  man  redan  tili  en  ökad  virkes- 
prodnktion,  som  är  lika  stör  med  den,  bvilken  Förenta 
staterna  nu  bar  att  framvisa,  bvaraf  man  s&ledes  kan 
finna  att  Byssland  ensamt  är  mäktigt  att  genom  en  in- 
tens! vare  statsskogsbnsh&llning  ersätta  den  virkesförlust 
som  kan  uppstä  i  Europa,  om  Importen  af  virke  fr&n 
Amerika  skulle  upphöra. 

Statsskogames  läge  i  Byssland  är  dock  icke  i  alla 
afseenden  lämpligt  härför,  ty  en  stör  del  af  dem  befinna 
sig  i  nordöstra  delen  af  landet,  uti  särskilda  för  nuti- 
dens  lätta  kommunikationer  ännu  otillgängliga  och  äfven 
annars  för  export  tili  det  vestliga  Europa  aflägsna  trak- 
ter. Men  fränser  man  ocksä  denna  omständighet  och  i 
stallet  tager  hänsyn  tili  af  kastningen  fr&n  statsskogarne 
i  Sverige,  Norge  och  Pinland,  hvilken  ir  för  är  mäste 
stiga  och  slutligen  flerdubblas,  sä  kommer  man  äfven  i 
sä  fall  tili  ett,  om  icke  lika  gynsamt  sä  ätminstone  i 
här  antydt  afseende  füllt  tillfredsställande  resultat,  holst 
härvid  ännu  icke  beräknats  tillökningen  i  virkesmassa 
frän  statsskogarne  i  Tyskland,  Österrike-Ungern,  Frank- 
rike  m.  fl.  länder. 

Med  anledning  häraf  mäste  man  kunna  antaga,  att 
statsskogarne  i  Europa^  om  dessa  behörigen  värdas  och  be- 
handlas med  hänsyn  tili  Standorts  och  andra  förhällanden 
äro  ätminstone  i  en  öfverskädlig  tid  tillräckliga  att  produ- 
cera  för  den  europeiska  trävarumarknaden  det  virkesbehpp, 


^)  Jfr  Statistique  agricole  de  la  France  1887.  Ett  sä  bögt  re- 
sultat, som  det  här  anforda,  har  jag  dock  icke  forut  sett,  beträffande 
afkastningen  frän  statsskogarne  i  Byssland. 


160 

8om  nu  importeras  frän  andra  verldsdelar.  Men  skulle 
importen  t.  ex.  frän  Amerika  plötsligt  npphöra,  sä  kau 
man  dock  icke  fömeka  att  för  närvarande  en  virkesbiist 
vore  att  befara  i  m&nga  länder,  som  nu  lefva  s&  godt 
som  uteslutande  p&  import  och  att  denna  brist  tillika 
komme  att  inverka  p&  förbrukningen  af  trä  eller  gifva 
anledning  tili  att  ännu  ytterligare  arbeta  p&  att  i  stallet 
för  trä  kunna  använda  jern  i  industriela  och  andra 
större  byggnadsföretag. 


161 


U 


tom  här  förut  berörda  fr&gor  har  jag  ansett  mig  ännu 

böra  skildt  upptaga  frägan  om  statsskogshushällningen  och 

'"*-.«  betydeke  med  afseende  ä  den  privata  skogshushällnin^ 

gen  samt  säsom  i  nära  samband  dermed  stäende  frägan 

om  skötseln  och  värden  af  skogar  under  arrendelägeriheter 

och  nyttan  af  deras  förvaltning. 

Yid   fr&ga   om  uppkomsten  af  statsskogar  har  jag 

redaii  i  korthet  antydt,  att  staten  i  elutet  af  förra  ocb 

början  af  deita  &rhnndrade  i  särskilda  länder  i  Europa 

afhände    sig   större    och   mindre   delar   af   sina  skogar. 

Dessa   tillgöran(^en   grundade  sig,  s&som  bekant,  pä  de 

nya  läror,  som  af  den  s.  k.  Fysiokratiska  skolan  i  med- 

let  af  förra   seklet  hade  iittalats  och  vidare  ntvecklats 

af  Adam  Smith  genom  det  af  honom  1776  iitgifna  arbe* 

tet  om  nationalrikedomens  natnr  och  orsaker.    Men  knapt 

hade  de  s&lnnda  utspridda  nya  frihandelslärorna  hunnit 

tillftmpas  i  fr&ga  om  skogarne  innan  desamma  befunnos 

ohällbara.    Skogssköflingarna,  som  visserligen  icke  heller 

derförinnan   varit   okända,   tilltogo   emellertid   nu  efter 

skogames  frigifvande  sä  anmärkningsvärdt,  att  man  re- 

dan  inom  en  ganska  kort  tid  säg  sig  i  särskilda  länder 

föranläten  att  ätergä  tili  det  förra  eller  att  tillerkänna 

staten  rätt  att  icke  blott  utöfva  kontroll  öfver  den  en- 

skiltes  skogshushällning  ntan  ock  att  sjelf  ega  och  för- 

valta  skogar. 

I  Frankrike,  hvarest  de   privata  skogarne  tidigare 

eller  allt  südan  1669  hade  varit  underkastade  en  sträng 

11 


162 

kontroll  fr&n  statens  sida,  men  der  desamma  under  revolu- 
tionen  derifr&n  frigjordes  ^),  utkom  ocksi  derför  redan 
den    29   april    1803^)   en  ny  lag  som  begräusade  rätten 
tili   förfogande  öfver  enskild  tillhörig  skog,  och  i  Däne- 
mark  emanerade    likaledes   en   lag  i  samma  syfte  eller 
den  här  ofvan  nämnda  „Fredskovforordningen"  af  den 
27    September   1805.    Det   var  säledes  just  i  de  länder^ 
hvarest  statsskogs-försäljningame  p&  den  tiden  med  det 
största  intresse  hade  omfattats,  som  man  först  fann  sig 
tvungen   att  genom   nya  lagstadganden  äter  inskränka 
den   privata   skogsegande  rätten.    I  Tyskland  deremot,. 
hade   man,  s&som   kändt,   gätt   härvid  tillväga  med  en 
större  varsamhet,  hvarför  ocksä  Tyskland  ännu  är  det^ 
af  den  nya  frihandelspolitiken  beröra  land,  som  har  de 
mesta  och  jemnast  fördelade  statsskogar  i  Europa.   Denna 
jemna  fördelning  har  ocksä  haft  tili  följd  att  man  der- 
Stades  frän  statens  sida  i  allmänhet  icke  behöft  förfara 
lika  strängt,  som  i  mänga  andra  länder,  i  fr&ga  om  sköt- 
sein   och   v&rden   af  de  privata  skogame,  ty,  om  man 
undantager  kommunalskogame,  hvilka  äfv^i  i  Tyskland 
nnmera  för  det  mesta  äro  stälda  under  statsforstlig  för- 
valtning,  är  det  egentligen  endast  Würtemberg  och  Ba- 


^)  Hush&llningen  frigjordes  genom  dekret  rörande  privatsko- 
game  är  1790  och  kommunalskogarne  1792.  J&.  N&gra  ord  tili  be- 
lysning  i  skogsfrägan  af  A.  G.  BLomquist  1874. 

^)  Grunddragen  af  Jordbrukets  ekonomi  af  J.  v.  Engeström 
1881.  Den  fo^jande  skogslagen  utkom  den  27  maj  1827  och  bestamde 
bl.  a.  att  alla  kommaners,  korporationers,  kleresiets  och  stift«lsers- 
skogar  skola  ställas  under  statsforstlig  forvaltning.  Den  senast 
emanerade  lagen  är  af  är  1860  och  innehäller  bL  a.  detaljerade  föro- 
ßkrifter  tili  beframjande  af  skogskuitur. 


163 

den,  som  änna  hafva  lagar,  rörande  hnsh&llningen  &  de 
enskiides  skogar. 

Betydelsen  af  en  jemn  iördelning  af  statsskogarne 
erkännes  ocksä  nnmera  i  andra  länder  eller  i  allmänhet 
öfverallt,  hvarest  en  ordnad  statsskogsförvaltning  finnes 
införd,  särskildt  just  med  afseende  derä  att  erfarenheten 
visat,  det  rationelt  skötta  statsskogar  ntgöra  ett  af  de 
bästa  medlen  att  kunna  höja  den  privata  skogshnsh&U- 
ningen.  Det  planlösa  förfarandet  vid  afhändande  af 
statsskogar,  som  tidigare  egde  rum,  är  ocks&  derför  nn- 
mera öfvergifvet  ocb  i  stallet  bar  man  sträfvat  att  af 
ännu  befintliga,  ofta  ganska  sm&  qvarlefvor  af  de  förra 
statsskogarne  söka  bilda  lämpliga  komplex  genom  inköp 
eller  utbyte  af  närbelägna  skogsmarker.  Men  att  p& 
den  vagen  kunna  uppbringa  statsskogarne  tili  bvad  de 
förut  yarit  torde  dock  icke  mera  l&ta  sig  göra,  emedan 
kostnaderna  härvid  äro  alltför  stora  och  ännu  större 
ställa  sig  dessa,  da  fr&gan  gäUer  att  inköpa  förstörda 
skogar  ocb  kalmarker  för  bildande  af  alldeles  nya  för- 
valtningsomräden.  Man  kan  s&ledes  antaga  att,  eburu 
statsskogarnes  areal  i  Europa  för  närvarande  öfverallt 
synes  undergä  förändringar,  denna  dock  icke  i  nägon 
väsentUg'  grad  kommer  att  ökas  eller  ens  närmelseyis 
mera  att  uppnä  samma  utsträckning  som  tillförene  ^). 

üuder  sädana  förb&Uanden  ocb  i  betraktande  af 
att  virkesförbrukningen  visat  sig  &r  för  4r  vara  i  till- 
tagande,  finner  man  ocksä  orsaken  dertill,  att  staten  mer 


')  Eni.  C.  A.  Agardh,  „Försök  tili  en  statsekonomisk  Statistik 
ötver  Sverige  1856^,  skulle  kronan  genom  reduktionen  förvärf^at 
sig  hälften  äf  Sveriges  bebodda  areal  och  i  Danmark  ännu  &r  1763, 
eller  innan  den  forsta  stora  forsäljningen  af  kronogodsen  vidtog, 
yarit  i  besittning  af  V«  af  landets  heia  ytyidd. 


164 

ooh  mer  börjat  utsiräcka  sitt  förmynderskap  tili  vissa 
slag  af  skogar  säsom:  stiftelsers,  kyrkors,  korporationers, 
kommuners  m.  fl.  lätt  förklarlig.  Grenom  att  dylika  sko- 
gar i  de  flesta  länder  numera  äro  stälda  under  stats- 
forstlig  förvaltning  eller  kontroll  har  ocksä  bristen  pä 
statsskogar  förminskats.  Sä  t.  ex.  förvaltas  i  Frankrike, 
som  icke  eger  mer  an  omkring  11%  statsskogar,  af  sta- 
tens  forstpersonal  för  närvarande  34  Vo  &^  landets  skogar. 

Till  slika  skogar  fär  man  äfven  räkna  dem  som 
lyda  ander  statens  jordbruksdomäner  och  hvüka  jemte 
dessa  uppl&tas  p&  arrende  ät  euskilde.  S&dana  skogar 
finner  man  dock  icke  numera  i  nägon  större  utsträck- 
ning  annorstädes  an  i  Sverige  och  Einland.  Detta  satt 
att  förvalta  statsskogar  har  visserligen  aldrig  vunnit 
statsekonomemas  erkännande,  men  icke  dess  mindre 
m&ste  man  vid  närmare  betraktande  af  saken  fiona  att 
fr&gan  är  af  en  icke  ringa  betydelse,  emedan  detta  för- 
valtningssätt  och  den  omständigheten  att  klent  virke 
kau  af  arrendatorema  tülgodogöras,  gör  det  i  länder 
med  vidsträckta  skogar  möjligt  att  införa  och  sprida 
kännedom  om  rationel  skogsskötsel  i  landet,  hvartill  till- 
fälle annars  skulle  saknas. 

Jemför  man  t.  ex.  den  privata  skogshushällningen 
i  Sverige  med  den  i  Norge,  skall  man  redan  här  se  en 
stör  olikhet,  som,  med  kännedom  af  statsskogsförh&l- 
landena   i   dessa   länder^),   tili  en  icke  ringa  del  m&ste 


^)  „I  Norge  voro  iörhällandena  under  medeltiden  ungefar  de- 
sammai  som  i  Sverige.  Kronan  egde  en  rätt  betydande  jordegen- 
dorn,  som  väl  stundom  undergick  minskning,  men  dock  aliud  äter 
tillväxte  —  det  senare  foreträdesvis  genom  omfattande  reduktioner, 
af  hvilka  man  känner  flere  fr&n  I4:de  &rh.  Vid  reformationen  blef 
antalet  af  dessa  gods  betydligt  ökadt  derigenom  att  m&nga  tili  kyr- 


165 

tillskrifvas  skogshushillningen  &  de  i  Sverige  utarren- 
derade  kronolägenhetema.  Man  kan  nemligen  anse  att 
skogame  &  de  flesta  bruk  och  större  egendomar  i  Sverige 
skötas  efter  bestämda  hnsh&Uningsplaner  och  förvaltas 
af  bildade  forstmäiiy  medan  endast  2  ä  3  ^)  braksegare  i 
Norge  hafva  hos  sig  anstälda  slika  personer.  Men  äfven 
annars  finner  man  inom  nämnda  länder  en  stör  skilnad 
rädande  bland  annat  deri,  att  behofvet  af  skogskunnigt 
biträde  hos  de  mindre  jordbrukarena  framträdde  i  Sverige 
mycket  tidigare  an  i  Norge.  S&  t.  ex.  anstäldes  i  Sverige 
redan  &r  1874  3^)  s«  k.  skogsingeniörer  för  att  tillhandagä 
den  enskilte  skogsegaren  med  räd  och  upplysningar  i  frä- 
ger   rörande   skogsskötseln,   medan  i  Norge  statsanslag. 


korna  ocb  klostren  hörande  egendomar  indrogos.  Under  den  dansk- 
norska  statens  finansiela  nöd  i  17:de  &rh.  pantaatte  man  (fr&n  1628) 
norska  kronogods,  och  efter  1600  bletvo  sädana  realiserade  i  stör 
Skala.  Omkr.  1720  förklarades  äfven  det  egentliga  kyrkogodset  (icke 
mensalgodset)  för  statsegendom  och  s&ldes.  F.  n.  (1880)  eger  norska 
staten  endast  fä  egendomar,  som  i  strängare  mening  kunna  kailas 
domäner.  De  väsendtligaste  äro  Ladeg&rdsöen  vid  Kristiania  och 
Kongsbergs  silf^erverk  med  nnderlydande  skogar.  Fä  senare  tider 
bafva  skogar  inköpts''.    Jft.  Nordisk  fami^ebok  af  Dr  N.  Linder. 

I.  B.  Barth  uppger  de  inköpta  skogame  för  norska  statens 
räkning  tili  420,000  maal,  motsvarande  41,328  hektar.  Jfr.  Den  nor- 
ske  Forstforeningens  Aarbog  1891. 

Enligt  Domänstyrelsens  i  Sverige  är  1890  utkomna  berättelse 
Unnas  der,  ehuru  forsäljningar  af  mindre  kronolägenheter  skett  p& 
senaste  tider,  3,469  lägenheter  som  äro  utarrenderade. 

»)  I.  B.  Barth  1.  c. 

^)  Numera  äro  dessa  tili  aatalet  6.  Fä  senare  tider  hafva  äfven 
hush&Uningd-sällskapen  och  föreningar  m.  m.  mycket  bidragit  tili 
den  privata  skogshushällningens  utveckling. 


166 

för  en  s.   k.  forstingeniör  beviljades  först  vid  1890  &rs 
Störung  ^). 

Enligt   mitt   förmenaBde   ligger   ocksä   den  frägaii 
nära  tili  hands,  att  den  första  kännedom  i  skogshash&ll- 
ning  mycket  lätt  läter  sprida  sig  frän  arrendelägenheter, 
emedan  de  under  dem  lydande  skogar  jemförelsevis  äro 
s&   smä  att  tili  följd  deraf  en,  om  ocksä  icke  alltid  in- 
tensiv, s&  ätminstone  efter  förhällandena  god  hush&llning 
utan  svärighet  kan  ä  dem  införas.    En  mängd  personer 
komma  nemligen   att  s&som  arrendatorer  ä  dessa  lägen- 
beter  genomgä  en  praktisk  kurs  i  skogshush&Uning  samt 
att    derigenom    inkemta    deri   insigter    och    kunskaper, 
livilka   de  sedan  genom  samtal  med  grannar  och  andra 
jordegare   eller   ock   möjligen  framdeles  säsom  sjelfstän- 
diga  jordbesittare  kunna  sprida  vidare,  medan  &  andra  sidan 
de  s&lunda  skötta  skogarne  lätt  ädraga  sig  närboendes, 
vägfarandes    m.    fl.   uppmärksamhet.     För   mig  har   det 
särskildt  varit  af  ett  stört  intresse  att  under  mina  resor 
i  Sverige  besöka  boställsskogar  och  se,  med  hvilken  sak- 
kännedom  arrendatorerne  utfört  icke  blott  sädder  utan 
äfven  planteringar  ja,  tili  och  med  sä  kostsamma  arbeten, 
som  klimpplantering.    Men,  ehuru  förhällandena  för  mig 

*)  „Ligesaa  maa  det  bemserkes  at  Forstvaesenets  Exempel  i  de 
Distrikter,  hvor  eii  virkeiig  rationel  Behandling  af  det  Offentliges 
Skove  i  folge  det  foranförte  har  kunnet  gjennemfores,  har  virkct 
derhen,  at  der  sammesteds  er  blefvet  en  alt  större  og  större  Efter- 
spörgsel  fra  Privatskoveierne  om  forstlig  Veiledning  og  Assistance  ? 
hvilket  endelig  har  havt  tili  Folge,  at  der  af  sidste  Storthing  be- 
vilgedes  Gage  tili  en  Forstingeniör,  der  i  Lighed  med  de  lignende 
Funktioneerer  i  Sverige  og  Finland  har  paa  derom  indsendt  Rekvi- 
sition att  stille  sig  til  Privatskoveiernes  Disposition  baade  vid  Vei- 
ledning og  anden  forstlig  Bistand,  saasom  Udvisning  m.  m/'  I.  B. 
Barth  1.  c. 


167 

framstätt  sä  gynsamma,  vill  jag  dock  icke  pästä  att 
dessa  skola  ä  flere  tusen  bostäUen  ställa  sig  lika  öfver 
allt,  derom  vittna  ocks&  bland  annat  de  af  regeringen 
p&  senaste  tider  vidtagna  nya  och  mera  kraftiga  för- 
valtnings-ätgärderna.  Dessa  torde  dock,  hvad  särskildt 
beträiFar  kulturkostnademas  öfverförande  pä  kronan, 
främst  vara  framkallade  af  den  myckenhet  kalmarker, 
som  frän  äldre  tider  fbrekomma  inom  bostäUsskogar  och 
för  hvilkas  äterbringande  i  skogsväxt  kronan  med  skäl 
icke  kunnat  ähvälfva  vederbörande  arrendatorer  nägra 
större  kostnader. 

Af  det  här  anförda  borde  s&ledes  framgä  bland 
annat  att,  am  den  privata  skogshushällningen  %  ett  land 
skall  kunna  förbättras  och  vidare  utvecklas,  mäste  staten 
föregä  den  enskilde  skogsegaren  med  exempel  och  utföra  ra- 
tionel  skogshushäUning  öfverallt,  hvarest  nägon  möjlighet 
dertill  ßrefinnes,  vare  sig  att  detta  sedan  sker  ä  staten, 
stiftelser,  kommuner  m.  ft.  tiühöriga  och  under  statens 
omedelbara  förvaltning  stäende  skogar  eller  ä  dmnänskogar, 
som  äro  ä  arrende  upplätna. 

Hvad  äter  frägan  om  skötseln  och  v&rden  af  sko- 
gar under  arrende] ägenheter  och  nyttan  af  deras  för- 
valtning vidkommer,  8&  borde  af  det  föregiende  icke 
heller  kunna  dragas  annan  slutsats,  an  att  en  rationel 
skogsskötsel  ä  utarrenderade  lägenheters  skogar  läter  undei- 
en  insiktsfuü  och  viU  ordnad  förvaltning  utföra  sig  med 
god  fördel  för  staten  och  under  gynsamma  omständigheter 
kan  uppdrifvas  tili  och  med  lika  högt,  som  ä  skogar  under 
statens  omedelbara  förvaltning. 


Den  öfverblick,   som  jag  här  sökt  lemna  af  skogs- 
frägans  utveckling  i  främmande  länder,  skulle  väl  egent- 


168 

ligen  äfven  päkalla  ett  närmare  berörande  af  skogsfor- 
h&llandena  i  eget  land.  Men  da  en  sädan  ntläggnin^ 
af  saken  svärligen  i  korthet  l&ter  sig  göra,  har  jag  h&llit 
mig  endast  tili  den  andra  frägan,  som  ntgjorde  förem&l 
för  mina  studier  eller  den  om  skötseln  och  värden  aF 
skogar  nnder  arrendelägenheter  och  om  deras  förvaltning» 

Enligt  en  af  mig  &r  1890  gjord  sammanställning  ^) 
öfver  egoförh&llandena  &  landets  859  Sätesgärdar,  militie- 
och  civilstatens  bestallen  m.  m.  eller  s.  k.  utarrende- 
rade  kronoboställen,  skulle  dessa  omfatta  en  ytvidd  aF 
280,513.917  hektar,  hvaraf  pä  äker  och  äng  belöpa  Big 
52,571.451  hektar  och  pä  skog  m.  m.  227,942.466  hektar. 
Af  denna  skogsmark  äro  9,520.573  hektar  afskilda  tili 
boställsparker  eller  stälda  under  kronans  omedelbara 
förvaltning. 

Den  skogsvidd,  som  lyder  under  kronans  utarren- 
derade  lägenheter,  är  säledes  icke  alldeles  ringa,  d&  det 
är  fräga  om  rationel  skogshush&llning.  Den  har  ooksä 
en  särskild  betydelse  derför,  att  den  är  spridd  företrä- 
desvis  i  södra  och  mellersta  delarne  af  landet,  eller  just 
i  de  trakter,  hvarest  kronoskogar  af  endast  inskränkt 
vidd  förekomma.  Men  icke  dess  mindre  har,  säsom  be- 
kant,  vid  flere  Landtdagar  väckts  fr&ga  om  afyttring  af 
berörda  arrendegods,  hvarvid  bland  annat,  framh&Uits 
andra  länders  exempel  ocK  särskildt  förhällandena  i  Sve- 
rige.  Det  är  ocksä  med  anledning  häraf,  som  jag  ansett 
mig  böra  ännu  en  g&ng  upptaga  bostäUsfrägan  derstädes 


^)  Denna  sammanställning,  liksom  ock  de  frkn  Sverige  sam- 
manforda  si£&orna  är  gjord  efter  det  den  oMciela  berättelsen  blef  af- 
gifven,  men  intages  dock  här  säsom  närmare  belysande  likheten 
och  olikheten  emellan  forh&llandena  bos  oss  och  i  Sverige. 


169 

för   att   visa,   hvilken   olikhet  i  verkligheten  förefinnes 
emellan  förhällandena  i  Sverige  och  hos  oss. 

I  Sverige  uppgick  &r  1876  egovidden  för  3,873 
knngsgärdar,  militie-  och  civilstatens  boställen  m.  m. 
tili  406,102.819  1)  hektar  och  deraf  utgjorde  142,342.081 
hektar  äker  och  äng  samt  263,760.738  hektar  skogsmark. 
P&  hvarje  lägenhet  skulle  säledes  vid  den  tiden  utfallit 
i  medeltal  en  ytvidd  af  104.855  hektar,  hvaraf  p&  &ker 
och  äng  36.753  hektar  eller  35%  och  p&  skogsmark 
68.102  hektar  eller  65  %>  medan  &ter  i  Finland  belöper 
sig  pä  hvarje  af  ofvanst&ende  859  lägenheter  i  medeltal 
329.159  hektar  och  med  fr&nräknande  at  boställsparkema, 
318.398  hektar,  hvaraf  äker  och  äng  intaga  61.705  hektar 
eller  19  7o  och  skogsmarken  256.69  3  hektar  eller  81%. 
En  ytterligare  sammanställning  ger  vid  handen  att  i 
Sverige  1485  lägenheter  voro  mindre  an  50  hektar,  da  i 
Finland  deremot  djlika  lägenheter  förekomma  endast 
tili  ett  antal  af  21  och  äfven  dessa  närma  sig  50  hektar 
eller  uppgä  tili  41.481  hektar. 

Ä.f  dessa  siffror  finner  man  s&ledes  bland  annat, 
att  bostäUena  i  Sverige  äro  tili  större  delen  smä  jord- 
brnkslägenheter  utan  nämnvärda  skogar,  hvilket  dere- 
mot icke  är  fallet  i  Finland,  d&  skogen  intager  mer  an 
80  procent  af  ytvidden  och  hvarje  lägenhet  är  tili  area- 
len  mer  an  3  g&nger  sä  stör  som  i  Sverige.    De  ätgär- 

')  Egouppgiflerna  äro  egentligen  upptagna  i  qv.  ref.  men  af 
mig  fbr  en  l&ttare  jemförelse  öf^erförda  tili  hektar.  Deesa  siffror 
äro  uttagna  Mn  „Tabeller,  tillhörande  det  at  komiterade  för  upp- 
rättande  af  förslag  rörande  regiering  af  törvaltningen  utaf  kronans 
fasta  egendom  den  19  Maj  1876  atgifna  underd&niga  betän- 
kande^S  och  s&ledes  med  afseende  k  nuvarande^  förh&llanden  icke 
alldeles  riktiga,  men  torde  dock  gifva  en  tillräckligt  noggrann  ötver- 
blick  af  saken. 


170 

der,  som.i  Sverige  pä  senaste  tider  vidtagits  tili  försälj- 
ning  af  de  mindre  arrendelägenheterna^  synas  ocksä  der- 
för  vara  icke  blott  füllt  berättigade,  enär  staten  deri- 
genom  kan  smäningom  ^)  förenkla  förvaltningen  af  dessa 
lägenheter  och  tillika  medels  de  genom  försäljninganie 
inflytande  medlen  inköpa  lämpliga  marker  för  utvidg- 
ning  af  de  nog  sm&  statsskogsarealer,  som  finnes  i  södra 
och  mellersta  delame  af  landet,  ntan  äfven  i  forstligt 
afseende  alldeles  riktiga,  alldenstund  af  de  sm&  skogar, 
hvilka  i  sagda  landsdelar  ännu  äro  i  statens  besittning^ 
sälunda  kunna,  liksom  i  Tyskland,  bildas  lämpliga  och 
jemt  fördelade  kronoparker. 

Betraktar  man  äter  förhällandena  ho8  oss  sä  ställer 
sig  fr&gan  väsentligen  olika,  emedan  det  är  endast  inoxn 
de  minsta  skogame, .  som  skogshnshällning  bäst  kunnat 
utföras,  och  om  dessa  föryttrades,  den  sista  möjligheten 
att  redan  nu  mera  allmänt  kunna  införa  rationelt  skog8- 
bruk  ä  kronans  lägenheter  följaktligen  skulle  borttagas, 
s&  mycket  mer  som  de  parker,  hvilka  afskilts  för  ome- 
delbar  förvaltning,  i  brist  pi  afsättning  af  smätt  virke 
ännu  icke  visat  sig  vara  egnade  för  trakthuggning  eller 
annat  mera  rationelt  förfarande,  an  afverkning  af  tim- 
mervirke.  Den  anmärkning,  som  här  visserligen  künde 
med  skäl  göras,  men  som  dock  icke  kan  anses  vara  af 
n&gon  egentlig  betydelse  i  främtiden,  är  den,  att  bo- 
ställsskogarne  särskildt  i  vissa  trakter  af  landet  äro  för- 
delade i  mänga  smä  och  ofta  l&ngsmala,  för  deras  vird 


^)  Eni.  „Domänstyrelsens  berättelse,  omfattande  tiden  för  1883 
—1887",  indrogs  tili  staten  under  1883—1887  malles  116  egendomar 
och  säldes  under  samma  tid  95  dylika,  men  dessutom  bade  för  an- 
dra  ändam&l  disponerats  särskilda  egendomar,  hvarför  vid  1887  &rs 
slut  funnos,  pä  arrende  upplätna  inalles  3,469. 


171 

och  bevakning  olämpliga  skiften.  Denna  olägenhet  hil- 
ler emellertid  p&  att  eiler  hand  aflägsnas  genom  de  nu 
ärligen  pägäende  storekifts  regleringarna,  hvarför  efter 
nägon  tid  icke  ens  i  här  antydt  afseende  borde  finnas  an- 
ledning  tili  anmärkningar. 

Olikheten  har  siledes  visat  sig  hufvudsakligast  i 
skogsförh&llandena  och  det  mäste  forty  förutsättas  att  i 
en  framtid,  sedan  skogarne  förbättrats,  man  lättare  kan 
bilda  lämpliga  skogsparker  frän  boställena  hos  oss,  an  i 
Sverige.  Den  stora  skogsvidden  &  dessa  lägenheter  ger 
emellertid  vid  banden  att,  helst  den  ntfaller  i  medeltal 
ungefär  lika  pä  öfriga  skattlagda  lägenheter  i  landet, 
ett  rationelt  skogsbnik  icke  gema  kan  tänkas  säsom 
mera  allmänt  i  landet,  ifall  ej  tillika  jordbruket  utveck- 
las,  emedan  den  befolkning,  som  nu  finnes,  icke  kan 
anses  tillräcklig  för  genomförande  af  ett  högre  landt- 
och  skogsbruk^).  Här  sammanfaller  s&ledes  äfven  en 
annan  vigtig  fr&ga,  som  m&ste  icke  blott  tagas  i  be- 
traktande,  utan  ät  hvilken  ocksä  bör  lemnas  företräde 
med  afseende  &  den  högre  ränta  jordbruket  lemnar  i 
bredd  med  skogshush&Uningen  ^). 


')  I  Preussen  t.  ex.  beräknar  Dr  B.  Danckelmaiin  att  1,100,000 
arbetarefamiljer  haiva  sin  fullständiga  lifsbergning  genom  skogs- 
arbeten.  Efter  en  beräkning  af  500  Bmk  per  familj,  kommer  han 
tili  det  resultat  att  dessa  arbeten  taga  i  arspr&k  &rligen  en  summa 
af  551  milj.  Bmk,  hvaraf  83  milj.  utgä  tili  skogsarbetslön,  51  milj. 
för  forlön  och  417  mil],  tili  förädling  af  trävaror.  Jfr.  Die  Privat- 
forstwirthschaft  in  Preussen  von  Ernst  Arndt  1889. 

*)  I  här  antydt  atseende  anför  Prof.  vid  forstläroanstalten  i 
Ny  Alexandria  von  Krause  att  skogshush&Uningen  i  Tyskland  in- 
bringar  brutto  430  milj.  Bmk;  10  mk  per  invänare,  30  mk  per  hek- 
tar;  landthush&ilningen  4,000  milj.  d.  ä.  86  mk  per  individ,  240  mk 
per   Hektar;  äfven  nettobehällningen  framhäller  han  s&som  ojem- 


172 

Dessa  frägor  behöfva  dock  icke  nödvändigt,  säsom 
man  skulle  tycka,  st&  i  strid  med  hvarandra,  utan  saken 
kan  lätt  regieras  genom  att  skogshush&Uningen  ordnas 
sä  att  &t  jordbruket  allt  efter  det  senares  kraf  beredes 
ny  plats.  Derom  vittnar  ocks&  erfarenheten  frän  eget 
land  eller  att  ändamälet  med  skogshushäUningen  vunnits, 
ehuru  jordbruket  ofta  inkräktat  mycket  nog  p&  skogs- 
marken,  ty  skogens  grundmassa  har  under  allt  detta  i 
förfaällande  tili  ytvidden  varit  i  stigande.  De  exempel 
som  boställena  i  här  antydt  afseende  kunna  lemna,  äro 
säledes  särskildt  att  beaktas  ai*  den  enskilte  jordegaren. 

Bland  anmärkningar,  rörande  förvaltningen  af  ar- 
rendeskogar^  framhälles  icke  säUan  den  omständigheten, 
att  kronan  vid  ett  slikt  förfarande  ej  kan  göra  sig  n&gra 
direkta  inkomster  frän  skogame.  Detta  torde  ocksä 
verkligen  tillförene  varit  fallet,  men  pä  senare  tider 
har  äfven  frägan  1  detta  afseende  väsendtligen  förändrat 
sig.  I  Sverige  t.  ex.  har  staten  pälagt  arrendatorer,  som 
enligt  hushällningsplan  komma  i  ätnjutande  af  virke 
utöfver  husbehofvet,  skyldigheter  att  under  vissa  vilkor 


törligt  högre.  I  Frankrike  lemna  stateskogarne  19:  40  (enligt  andra 
23)  trancs,  äkerarrende  77 ;  i  Baden  statsskogarne  22:  80,  äkerarrende 
91:  50  och  ängarna  110:  30  Rmk.  Äfven  i  Pensa  inbringa  donuU 
nerna  7  7a  ganger  s&  mycket  som  statsskogarne,  i  Räsan  8,7  g&nger; 
dock  ges  det  trakter,  der  b&da  st&  lika,  ja  tili  och  med  kunna  sko- 
garne  lemna  mera  (Jekaterinoslaw).  Jfr.  Zeitschrift  fiir  Forst-  und 
Jagdwesen  von  Dr  Danckelmann  1892,  6  Heft. 

Enligt  „Preussens  Landwirthschaftliche  Verwaltung  1888" 
lemnade  statens  jordbruksdomäner  är  1887  14,171,535  Rmk  eller  41 :17 
Bmk  per  hektar.  Samma  är  uppgick  nettobeh&llningen  trän  stats- 
skogarne tili  10:  31  Bmk  per  hektar.  Jlt  1873  utgjorde  arrendena 
11,143,488  Rmk,  foljal^tligen  hafva  de  under  dessa  15  är  stigit  med 
27,17  7o  eller  per  ar  med  l,8i  7o, 


173 

betala  arrende  i)  för  det  öfverskjutande  virkesbeloppet, 
hvarjemte  staten  begagnat  sig  af  extra  afverkningar, 
d&  öfvermoget  virke  funnits  och  arrendator  icke  varit 
berättigad  att  tillgodogöra  sig  detta.  I  Finland  &ter  har, 
som  bekant,  Styrelsen  vidtagit  itgärd  om  försäljning  af 
endast  fullmogen  och  öfverärig  skog.  Men,  ehuru  större 
delen  af  bostäUsskogarne  vid  tiden  för  skogsindelniu- 
games  införande  voro  utblottade  pi  gröfre  virke,  har 
kronan  dock  äfven  hos  oss  haft  inkomsfc  fr&n  de  bättre 
bibeh&Una  skogame*). 

Hvad  slutligen  den  i  Sverige  genomförda  förvalt- 
ningen  af  arrendeskogarne  beträfFar,  sä  skiljer  den  sig,  sä- 
som  redan  nämdt,  icke  fr&n  den  öfriga  skogsf örvaltningen 
derstädes  i  annat  afseende,  an  att  kronan  icke  bekostar 
bevakningen,  afverkningen  och  icke  heller  en  del  af 
kulturerna,  utan  har  öfverlemnat  dessa  att  p4  grund  af 
kontrakt  utföras  af  arrendatorerne.  En  s&lunda  ordnad 
förvraltning  är  visserligen  ocksä  alldeles  riktig  frin  forst- 
lig  synpunkt,  men  d&  för  jordbruket  finnes  anstäld  skild 
lokalförvaltning,  synes  denna  förvaltningsform  vara  gan- 
ska  dyr,  särskiidt  med  afseende  ä  de  sm&  skogar,  som 
staten  sälunda  förvaltar.  En  fördel,  som  häri  ligger, 
och  hvilken  vid  en  ordnad  farstförvaltning  aliud  horde 
iakttagas,  är  dock  den,  att  lokalförvaltningen  sorterar  an- 
der kontrollpersonalen,  ty  utan  en  s&dan  anordning,  kan 


^)  Enligt  Domänst.  berättelse,  rörande  jordbr.  domänema  för 
ären  1883—1887,  utgick  arrendet  för  skog  d.  1  jan.  1883  med  48,438:  82 
kronor  samt  48  kub.  fot  5  kannor  rag  och  lika  mycket  körn. 

')  Sedan  1874,  d&  försäljning  at  gröfre  virke  för  kronans  räk- 
ning  började,  har  inkomsten  uppg&tt  tili  n&got  mer  an  2,100,000 
mark  eller  ungefar  110,000  mark  om  &ret,  ehuru  virkesförsäljningar 
icke  gjorts  fr&n  mer  an  90  boställen  eller  deromkring. 


174 

man  aldrig  med  säkerhet  veta  att  meddelade  föreskrifter 
blifva  i  rättan  tid  och  säsom  sig  bör  utförda.  Men  äfven 
med  en  gemensam  Inspektor  fär  b&de  jordbruket  ocli 
skogarne,  s&som  fallet  är  i  Finland,  bör  under  viss& 
förändrade  förh&Uanden  skogsbmket  kunna  drifvas  gan- 
ska  bögt;  särskildt  päkallas  här  dock  att  nnder  hvarje 
Inspektor  sorterar  en  skogsplantör. 


Inneh&U: 

Reseplan 

Om      uppkomsten  af  statsskogar  i  Tyskland 1 

„       skoghush&llningen  i  Preussen 6 

„                     n                t»  I^sass-Lotbringen 31 

„                     n                 n  Baden 43 

„                     „                 „  Würtemberg 58 

„                     „                „  Danmark 74 

.  „                     „                 „  Sverige 115 

„      virkesproduktion  i  de  tyska  stadsskogarna 138 

^       omloppstiden ' 142 

„       ätgärder  for  befordrande  af  &terväxt  &  afverkade  hyggen  145 
„       bringande  tili  skogsväxt  af  forut  skogbärande,  men  i  ti- 

den  genom  skogssköfling  ödelagda  marker 148 

„       statsskogshushällningen  i  Europa  och  dess  inverkan  pä 

den  Europeiska  trävarumarknaden 157 

^       statsskogshushällningen  och  dess  betydelse  med  afseende 

ä  den  privata  skogshushäLlningen,  nyttan  af  arrendesko- 

gars  förvaltning  m.  m 161 

„       arrendeskogs  frägan  i  Finland 167 


■WWWWWI^PPWWWit^ 


■jui  um  -  -Ji..'  ■ 


I     W  '  itWIg 


L    a    a    ok 


I  n  V  ä  n  a  r  e 


heia  ytvidd 
B^tar. 


CO 


Antal 


^     r-r    2 


PerQ 

kilo- 

meter 


Skogs- 

mark 

Hektar 


SlLOg^SIDJB 


so     O  5 

CD     ^        5  -. 


■2 


3 


4 

5 

1879 

30,6 

1Ö85 

16,6 

mo 

6,3 

1885 

86,7 

1885 

62,7 

1890 

56,7 

1880 

48,9 

1887 

10,7 

1880 

73,8 

1886 

72,3 

1880 

5,9 

6 


Grekland  .. 
Bysslaifed  . 
Finland  .  . 
Tyskland . 
Polen  .  .  . 
Danmark .. 
üngem  .  ^  ^ 
Sverige  .  .  ^ 
östemke  ^  .. 
Frankrike^  ^ 
Norge .  . 


Summa 

Heia  üuropa 


6,468,300 

528,954,900 

37,353,620 

54,060,878 

12,695,100 

3,831,100 
32,^30,532 
44,281,830 
30,002,438 
52,885,490 
32,296,300 


1,979,561 
89,009,732 

2,369,809 
46,855,704 

7,960,304 

2,172,205 
15,738,468 

4,734,901 
22,144,244 
38,218,903 

1.913,000 


^^ 


«wv* 


820,000 

170,504,340 

28,739,419 

13,924,533 

2,707,560 

205,789 

9,130,740 

35,584,900 

9,180,467 

9,455,225 

7,762,100 


12,7 

32.2  ' 
76,9  j 
25,7    i 

21.3  { 
5,4    I 

28,3 
80,3 
30,6 

17,9 

24.0 


12j 
Oj 

« 
0,11 

4,« 


^mrmrmK 


885,061,088 

968,273,200 


2^,096,881 

343,509,000 


27,9 
35,6 


288,015,078 

317,498,784 


3i,5         1,34 

32,8  !    0,« 


Grekland  kolujaanema  2,  3,  fr.  Alm.  de  Gotha  1889,  6,  9  fr.  Waldverhältoif 
craTHCTUKt  JlteoBUb  espooefteicott  Focciii   H.   K^  FeuKO  1888.    Arealen  för  kalmark< 
Ignatius,  6,  9  fr^  H.  XX  N:o  305,  1886  af  A*  S.    Frän  dkogsmarken  är  vatten  areaJe 
hälften  af  heia  skogs-a^e^letv.  Egouppgiften  för  sätesg&rdar,  mil.,  civil.,  och  eklesi 
2,  3  Alm.  de   G.,  6,   9,  10,  11,  12  fr.  Forststatistik  Deutschlands  A.  Bernhardt  Wt 
commercielle  Beschreibung  der  Köngl.    Un^^urischen  Staatsforste  A.  Bedöv  Budapp 
Ungarn,  J.   Wessely  Wien  1880  och  Bericht  übeir  die  Thätigkeit  des  k.  k.  Ackerbau 
la  France  1887.    Nor|re  2^  3  Alm»  d,e  G-»  6,  9,  10,^  11  fr.  Den  norske  Forstforenings 


Skogsmarken    fördelad i 


Procent  af  landets  heia  skogsareal 


Stats- 
^      skogar 
Hektar 

Kommunal 
skogar 
Hektar 

Stiftelsers 

m.  fl.  skogar 

Hektar 

Enskilda 

tillhöriga 

skogar 

Hektar 

Statsskogar 

Kommunal 
skogar 

Stiftelsers 
skogar 

Privat 
skogar 

9 

10 

11 

12 

13 

14 

15 

16 

656,000 

-^ 

• 

164,000 

80,0 

20,0 

102,212,570 

— 

68,291,770 

59,9 

40,1 

14,266,775 

— 

noo.ooo 

13,972,644 

49,6 

1,' 

48,7 

4,642,857 

2,441.738 

163,267 

6,676,671 

88,3 

17,. 

1,2 

47,9 

826,220 

— 

— 

1,881,340 

80,5 

69,5 

48,419 

— 

157,370 

28,5 



— 

76,5 

2,009,234 

— 

7,121,506 

22,0 

— 

78,0 

4,459,396 

431,690 

2,415.673 

28,278,141 

12,5 

1,2 

6,8 

79,5 

985,115 

1,273,799 

323,718 

6,597,835 

10,7 

13,9 

3,5 

71,9 

998,854 

2,156,321 

32,059 

6,267,991 

10,6 

22,9 

0,4 

66,1 

'754,800 

183,280 

69.570 

6,754,450 

9,7 

2,3 

0,9 

87,1 

181,860,240 

6,486,828 

3,504,287 

146,168,718 

45,8 

2,3 

l,a 

50,7 

— 

— 

— 

— 

— 

Griechenlands  N.  Chloros  München  1884.  Ryssland  2,  3  Alm.  de  Gotha^  6,  9  fr.  K-B- 
i  Ryssland  är  afdragen  frkn  skogsmarken.  Finland  2  fr.  Finlands  Geografi,  K.  E.  F. 
hinräknad.  Den  produktiva  skogsmarken  i  Finland  torde  liksom  i  Sverige  utgöra. 
boställen  approximativt  införd  af  förf.  i  kolumnen  för  stiftelsers  skogar.  Tyskland 
Polen  se  Ryssland.  Ungern  2,  3  fr.  Alm.  de  G.,  6,  9  fr.  Die  wirthsebafrliche  undl 
1878.  Österrike  2,  3  Alm.  de  G.,  6,  9,  10,  11  fr.  Forstliche  Jahrbuch  fär  Oesterxeich- 
Ministeriums  1877 — 80.  Frankrtke  2,  3  Alm.  de  G.  6,  9  10  fr.  Statistiqye  agricole  de- 
Aarbog  J.  Scheen  1885.    Frän  skogsmarken  är  arealen  for  fjällen  afdragen» 


Finska  Forstföreningens  ströskrifter. 


I. 


OM  UPPPSTHMG  HF  TRÄO 


AF 


-vo^\AÄA/v\- 


HELSINGFORS, 

Finika  Litteratur-SftllBkapetB  tryckeri, 

isre. 


Uppqvistnmg  af  träd  i  Finland. 

De  olika  trädslagens  användbarhet  tili  annat  an 
brännved  beror  främst  deraf,  om  de  utbilda  länga,  raka^ 
jemntjocka  och  qvistrena  stammar.  Af  alla  trädslag  ut- 
märka  sig  främst  barrträden  häruti,  medan  deremot  löf- 
träden  blott  i  ringa  grad  ega  förmägan  att  utbilda  tim- 
merstammar. 

För  att  yid  en  ordnad  skogshusMllning  erhälla  den 
största  möjliga  mängd  af  timmer  bör  skogen  frän  tidi- 
gaste  älder  nppkomma  jemhärig  och  tat  samt  fortfarande 
under  heia  dess  utveckling  bibehällas  i  slutet  bestand. 
Det  är  derföre  endast  efter  traktvis  afverkning,  som  dy- 
lik  jemn&rig  och  sluten  äterväxt  kan  uppstä,  medan  der- 
emot efter  blädning  hvarje  skog  efter  hand  förvandlas 
tili  tarfskog,  som  företrädesvis  inneh&Uer  träd  använd- 
bara  tili  ^brännved,  men  deremot  är  fattig  p&  dugliga 
timmerträd.  I  ett  slutet  bestand  tvinga  träden  hvaran- 
dra  genom  sin  inbördes  täflan  att  växa  i  höjden  och  ut- 
bilda s&lunda  höga  stammar.  Till  följd  af  den  i  slutna 
bestand  dunkla  skuggan  fälla  träden  sina  barr  och  löf 
fr&n  de  nedre  qvistame,  hvilka  tidigt  vissna,  uttorka  och 
affalla.  I  dylika  skogar  utbildas  af  sig  sjelf  höga,  qvistfria 
och  dyrbara  timmerstammar. 

Betrakta  vi  deremot  de  skogar,  som  uppkommit  ef- 
ter blädning,  sä  finna  vi,  att  träden  der  stä  alltför  glest 


för  att  kunna  tvinga  hvarandra  att  skjuta  upp  i  höjden, 
hvarföre  de  blifva  korta.  Skuggan  är  alltför  svag  i 
den  glesa  skogen,  för  att  träden  skulle  tvingas  frän  de 
nedre  delame  af  stammen  fälla  sina  grenar,  hvarföre 
träden  här  blifva  qvistiga. 

Vid  trakthuggning  inskränkes  afverkningen  tili  en 
viss  mindre  del  eller  trakt  af  skogen,  medan  deremot 
den  äterst&ende  och  största  delen  af  densamma  fredas 
för  yxan.  Trakthuggningen  bör  dock  ej  fattas  s&lunda, 
att  man  ärligen  kalhugger  en  viss  yta.  P&  ärshygget 
bör  nemligen  qvarlemnas  fröträd,  som  borttagas  först, 
sedan  tillräckligt  plantor  uppkommit.  Ehuru  det  ntan 
tvifvel  är  bäst,  om  den  nppkommande  ungskogen  är  af 
fiiUkomligt  samma  älder,  kan  man  dock  erh&Ua  jemn 
och  sluten  skog  äfven  om  mindre  olikheter  i  äldem  fö- 
refinnas.  Dessa  fä»  dock  ej  vara  större  an  högst  10  &r  i 
tall-  och  20  är  i  gran-skog. 

För   att   erhälla   byggnadstimmer  bör  skogen  dess- 
iitom  fä  uppnä  en  tillräckligt  hög  älder,  nemligen: 
i      södra      Finland  minst    80  tili  110  är. 
i  medlersta  Finland       „        90     „     120   „ 
i   nordliga   Finland       „       120     „     140„ 

Man  träffar  visserligen  redan  i  yngre  skog  isynner- 
het  p&  bördig  jordmän  tallar  och  granar,  som  uppn&tt 
storleken  af  byggnadstimmer,  men  omloppstiden  borde 
dock  blott  undantagsvis  utsättas  lägre  an  100  är  tili  och 
med  i  södra  Finland.  För  erh&Uande  af  s&gtimmer  bör 
omloppstiden  bestämmas  omkring  30  tili  40  är  längre  an 
för  byggnadstimmer. 

Tallen  antager  först  vid  en  älder  af  120  tili  140  &r 
karaktären  af  fiira,  förutsatt  dock  att  den  uppväxt  i  slu- 
tet  bestand.    Da  man  betänker,  att  blädningen  utgör  det 


3 

öfverallt  i  landet  r&dande  afverkningssättet,  s&  är  den 
allmänt  spridda  folktron  „att  faran  ioke  mer  kan  ätervästa'' 
lätt  förklarlig.  Häremot  vilja  vi  dock  anmärka,  att  det 
finnes  milliarder  träd  i  v&ra  skogar,  som  künde  nppväxa 
tili  furor,  om  de  behandlades  rätt,  och  att  man  pä  de 
flesta  hemman  blott  genom  skydd  och  skoning  för  yxan 
och  elden  künde  erhälla  en  dyxbar  tillg&ng  af  timmer- 
skog. 

I  en  fullkomligt  jemn&rig  och  slnten  gammal  tim- 
merßkog  af  tall  eller  gran  kunna  pi  ett  tunnland  st& 
frän  100  tili  200  tili  byggnadstimmer  användbara  träd. 
Om  man  p&  ett  mindre  hemman  skulle  afskiljt  en  skogs- 
trakt  af  endast  30  tunnland  tili  timmerskog,  s&  künde 
der  finnas  väl  3,000  dylika  stammar.  Hvarje  skogsegare 
kan  s&ledes,  genom  att  uppdraga  jemn&rig  och  sluten 
barrskog  samt  genom  dess  skyddande,  för  framtiden 
gnmdlägga  en  längt  större  rikedom  i  sin  skog,  an  han 
kan  ana.  Dertill  ätg&r  ej  heller  en  sä  orimligt  läng  tid, 
som  man  vanligen  är  böjd  att  tro.  Ofta  kunna  redan 
bamen  njuta  fruktema  af  föräldrames  sparsamhet.  Jag 
känner  mer  an  en  jordegare,  som  emottagit  ett  hemman 
utan  timmer,  men  efter  en  30-&rig  skoning  af  de  i  de 
flesta  skogar  förekommande  medel&ldriga  halfväxta  träden 
erhällit  tillräcklig  tillg&ng  af  dylikt  virke  tili  husbehof 
i  sin  egen  skog. 

Till  gärdsel,  brännved  med  flere  behofver  huggas  &rli- 
gen  p&  de  flesta  hemman  ända  tili  hundratal  timmerämnen 
eller  träd,  som  nu  h&Ua  5  tili  8  tum  i  tjocklek  vid  20  fot 
fr&n  roten,  men  efter  30  &r  künde  lemna  goda  byggnads- 
timmer. Om  ett  dylikt  träd  d&  skulle  betalas  med  2 
mark,  är  dess  nuvarande  värde  62  penni;  ty  om  sist- 
nämnda    summa   nu  insättes  i  en  bank,  sä  tillväxer  den 


med  4  procents  ränta  p&  ränta  inom  30  är  tili  2  marlL. 
Genom  att  omsorgsfullt  skona  dylika  träd  künde  tili- 
gangen  pä  timmer  och  skogens  värde  mycket  förökas. 

Det  vigtigaste  och  mest  verksamma  medel  att  &  ett 
hemman  för  framtiden  bereda  tillgäng  pä  god  timmer- 
skog  är,  att  alla  unga  och  medelälders  tall-  och  granbe- 
st&nd,  som  äro  helst  nägorlunda  jemna  och  slutna,  skyd- 
das  för  all  annan  afverkning  an  försigtig  hjelpgallring 
och  fä  uppväxä  ostörda  tills  de  uppnä  huggbar  groflek. 
Det  är  endast  genom  en  dylik  omv&rdnad  om  ungskogen 
och  omtanke  för  erhällande  af  god  äterväxt,  som  i  stört 
taget  rikedomen  pä  timmer  i  framtiden  kan  förhöjas  i 
vära  skogar. 

Enligt  i  utlandet  vunnen  erfarenhet  kan  man  dess- 
utom  öka  timmertillgängen  i  sin  skog  genom  trädens  upp- 
qvistande.  Enhvar  som  sett  en  plantskola  för  unga 
skogs-  eller  fruktträd  vet,  att  man  genom  qvistames  är- 
liga  afskärande  kan  tvinga  telningame  att  starkare  tili- 
växa  i  höjden  och  att  bilda  rakare  stammar.  Om  man 
borttager  de  nedersta  qvistame  pä  unga  eller  medeläl- 
ders träd  i  skogen,  sä  befordrar  man  likaledes  hos  dem 
utvecklingen  af  en  högre,  rakare,  mera  jemntjock  och 
vacker  stam.  Härigenom  j3efordras  tillika  bildningen  af 
qvistrent  virke,  som  har  betydligt  större  nyttighet  och 
värde  an  annat. 

Trädvirkets  tekniska  användbarhet  förringas  i  hög 
grad  af  de  i  detsamma  förekommande  qvistarne.  Man 
behöfver  blott  päminna  sig,  huru  vid  spjelkning  utaf  tak- 
pertor  af  granvirke  äfven  de  tili  utseendet  mest  qvist- 
rena  stammar  i  sitt  inre  äro  genomsatta  af  invuxna  qvi- 
star  och  huru  tili  följd  deraf  pertoma  blifva  vinda  och 
behäftade   med   häl,  medan  kämveden  och  största  delen 


af  stammen  icke  kunna  användas  dertill.  Vid  spjelkning 
af  virke  tili  laggkäril  och  slöjd  framstä  dessa  olägenhe- 
ter  ännu  mer.  Med  plankor  och  bräder  är  samma  för- 
h&llande.  I  den  utländska  trävamhandeln  sorteras  gran- 
bräder  i  olika  klasser  efter  antalet  af  i  dem  förekom- 
mande  qvistar;  mycket  qvistiga  bräder  anses  säsom  vrak. 
Mer  an  annorstädes  är  man  i  en  snickareverkstad  i  till- 
fälle att  se,  huru  virkets  tekniska  användning  och  bear- 
betning  försv&ras  af  de  deruti  förekommande  qvistame. 
Dessa  äro  oftast  icke  fullkomligt  hopyuxna  med  stam* 
veden,  ntan  likna  snarare  torra  tappar  eller  pluggar,  som 
genomsätta  den  i  olika  riktningar.  Qvistames  virke  är 
ej  fallkomligt  likartadt  med  stanmiens,  hvarföre  de  ej 
sällan  äro  s&  löst  fästade,  att  de  faUa  nt.  I  snickerier 
utborrar  man  derföre  qvistame  frän  ätskilliga  artiklar, 
säsom  t.  ex.  dörrar,  och  fyller  hälen  med  inlimmade 
trädtappar.  Bjelkars  bärkraft  minskas  äfven  betydligt 
af  qvistar,  invid  hvilka  de  vanligen  af brytas.  Äfven 
tili  byggnadstimmer  är  det  qvistfria  virket  ojemförUgt 
bäst,  medan  deremot  mycket  qvistiga  träd  äro  sv&ra  att 
använda.  Till  och  med  tili  gärdsel  och  brännved  äro 
qvistiga  träd  mindre  lämpHga. 

Det  kan  derföre  icke  vara  förvänande,  att  man  i 
utlandet  aUtmer  börjar  sätta  värde  pä  qvistrent  virke 
och  derför  betalar  ett  betydligt  högre  pris  an  för  annat. 
Den  prisskilnad,  som  nu  redan  betingas  i  Tyskland  for 
dylikt  virke,  är  sä  stör,  att  man  anser  uppqvistning  af 
barrträdj  icke  allenast  betala  arbetskostnaden,  utan  tili 
och  med  lemna  en  hög  ränta  pä  de  dertill  använda  pen- 
ningame.  I  snart  sagdt  alla  länder  är  man  i  närvarande 
tid  lifligt  intresserad  för  denna  fr&ga  och  anställer  der- 
med  mängfaldiga  försök. 


En  af  de  största  fördelar,  som  genom  uppqvistnin- 
geu  vinnes,  är  Ukväl  den,  att  man  derigenom  kan  vä- 
sendtligt  inverka  förändrande  p4  trädens  stamform.  Ett 
fcräd,  som  har  qvistar  ända  lägt  ned,  i  likhet  med  vid- 
Htiende  bild  fig.  1,  afsmalnar  hastigt  osb  lemnar  derföre 
blott  ett  kort  och  däUgt  timmer.  Deremot  är  ett  qvist- 
rent  träd,  s&Eom  fig.  2,  jemntjockt  I&ngt  upp  &  stammen. 
Vi  behöfva  blott  p&minna  osa  en  i  en  beteshage  eller  p4 
en  äng  fritt  Btäende  gran,  som  har  qvistar  ända  nära 
roten,  och  en  i  slutet  bestand  pä,  tallheden  växande  fürs. 
Den  forra  kan  knappast  användas  tili  timmer,  medan  den 
sednare  dertill  är  utmärkt.  Enhvar,  som  helst  nÄgotva- 
rit  i  skogen,  har  iakttagit,  att  alla  träd  hastigt  afsmaln» 
frän  den  del  ä  stanunen,  der  d©  större  qvistama  begynna. 


Fig.  1.  Fig.  a. 

Genom  anställda  försök  har  blifvit  utrönt,  att  ett 
träd,  som  blifvit  uppqvistadt,  derefter  tillväxer  betydligt 
starkare  längs  den  öfre  delen  af  dess  qvistfria  stam. 
Ett  träd,  som  öfverlemnadt  &t  sig  sjelf  tditid  skulle  bi- 


behällit  utseendet  af  fig.  1,  kan  sältinda  efter  att  hafva 
.  blifvit  uppqvistadt  inom  en  viss  längre  eller  kortare  tid 
förändras  derhän,  att  det  antager  formen  af  fig.  2.  — 
I  stallet  att  annars  hafva  kunnat  användas  endast  tili 
brännved  och  p&  sin  höjd  tili  ett  kort  byggnadstimmer 
af  sämsta  qvalitet,  har  samma  träd  genom  uppqvistnin- 
gen  blifvit  förvandladt  tili  ett  godt  och  växdefullt  tim- 
merträd.  Häraf  framg&r,  att  man  i  v4ra  genom  blädning 
utglesade  skogar,  der  träden  icke  stä  tillräckligt  tätt  för 
att  genom  skuggan  befrias  fr&n  sina  nedre  grenar,  mo- 
delst uppqvistning  kan  bringa  dem  dertiU  samt  ut- 
bilda  timmerstammar. 

Att  detta  arbete  lönar  sig,  synes  af  följande  exempel. 
En  medelälders  qvistig  tall,  hällande  7  tum  i  tjooklek 
4  famnar  fr&n  roten,  skulle  efter  30  är  endast  lemna  ett 
byggnadstimmer  af  sämre  beskaflfenhet,  som  saknar  af- 
sättning  och  penningevärde,  men  kan  efter  uppqvistnin- 
gen  utbilda  en  sä  mycket  bättre  och  värdefullare  stam, 
att  denna  künde  säljas  säsom  s&gtimmer  tili  3  mark. 
Om  uppqvistningen  kostat  10  penni,  sä  skulle  denna 
kostnad  efter  30  är  influtit  med  en  upplupen  ränta  pä 
ränta  af  12  procent.  Har  trädet  först  efter  50  är  upp- 
nätt  sägtimmers  groflek,  motsvarar  dess  pris  likväl  7 
procents  och  ännu  efter  en  sä  läng  tid  som  100  är  3Vä 
procents  ränta  pä  ränta  pä  den  utlagda  uppqvistnings- 
kostnaden.  Det  tyckes  säledes  som  om  detta  arbete 
künde  blifva  ganska  lönande. 

I  värt  land  har  man  redan  länge  uppqvistat  träd 
för  olika  ändnmäl.  Vid  resor  i  landet  hafva  vi  mängen- 
Stades  sett  uppqvistade  träd  i  hemmansskogame.  Isyn- 
nerhet  förekommer  denna  behandling  af  träden  i  Tavast- 
land,  der  man  sälunda  förskaffar  sig  det  i  massa  förbru- 


8 

kade  gran-  och  tall-riset  för  ladugärden  och  fällan.  P& 
tvenne  stora  egendomar  i  nämnda  landskap  har  man  re- 
dan  i  mer  an  20  är  anskaffat  erforderligt  dylikt  material 
genom  trädens  uppqvistande.  Huru  mycket  skogen  häri- 
genom  blifvit  sparad  kan  man  finna  deraf,  att  pä  en  an- 
nan  närbelägen  egendom  enligt  egarens  egen  uppgift  &r- 
ligen  förbrukas  2,000  tili  2,500  lass  granris-strö.  P4 
större  egendomar  har  man  mängenstädes  i  landet  för  sed 
att  borttaga  de  torra  qvistame  frän  träden  i  närheten  af 
vägar  och  bostäder,  för  att  depgenom  gifva  &t  skogen 
ett  mera  värdadt  och  parklikt  utseende.  Detta  behand- 
lingssätt  har  tili  och  med  blifvit  betraktadt  s&som  ett 
bevis  pä  god  skogshushällning.  Att  den  s&lnnda  afqvi- 
stade  tallskogen  är  ojemförligt  vackrare  an  en  annan, 
der  de  torra  qvistama  sitta  qvar  ä  träden,  mäste  säkert 
enhvar  erkänna,  som  besökt  den  för  sin  naturskönhet 
ryktbara  Punkaharju  kronopark  i  S:t  Michels  län. 

P&  de  flesta  stallen  i  landet,  der  ifrägavarande  ar- 
bete  blifvit  utfördt,  har  dock  dervid  förfarits  sä  olämp- 
ligt,  att  man  mera  skadat  an  gagnat  träden.  Man  har 
nemligen  härvid  qvarlemnat  ofta  ända  tili  1  fot  länga 
qviststumpar,  hvilka  snart  uttorkat,  men  likvist  i  flere 
är  blifvit  qvarsittande,  innan  de  slutligen  ruttnat  bort 
Emellertid  har  qviströta  gätt  in  i  stammen,  som  sälunda 
blifvit  genomsatt  af  häl  efter  ruttnade  qvistar.  Pr&n 
dessa  utbreder  sig  rötan  vidare  in  i  stammen  och  trädet 
blir  odugligt  tili  timmer  eller  slöjd.  Ä  de  bilagda  fig. 
1,  2,  3,  4  och  5  är  äskädliggjordt,  huru  rötan  frän  qvistarne 
gär  in  i  trädet  och  der  sprider  förstörelse  i  stammens 
virke. 


Förata  iret. 
Qvarltmnad  S  tum  läng  qvittttump  pä  «n  «k. 


Fjerd«  ftret.  Sjette  äret. 

af  röta  angripna  qBiiMuiiijien      Den  af  rata  itarkt  angripna  qcUltn 
har  fällt  barten,  tan  iekt  B/vereüxat  frän 

läreU  kanter- 


Elfte  firee 
11  rot  hat  iippiläU  tn  ihälighel,  lom  upptamlar  FCtlUa 
oeh  ridare  befordrar  rStant  nüyridning. 


i !  ' 


Femtonde  äret. 
RStan  utbrtder  tig  alU  djupare  i 


l|<!l 


Vidare  begä»  allmänt  det  fei,  att  träden  nppqviata« 
alltför  högt.  Man  8er  ofta  nog  granar,  hos  hvilka  blott 
en  liten  tofslik  krona  blifvit  qvarlemnad  och  hvilka  äf- 
ven  derföre  uttorkat.    D&  arbetaren  en  gäng  klifvit  upp 


i  trädet,  har  han  deraf  velat  draga  den  största  möjliga 
fördel  oeh  har  derföre  underkastat  detsamma  en  alltfor 
grundlig  skalning. 

För  att  det  ifrägavarande  behandUng»8ättet  icke 
akall  medföra  äkada,  är  af  största  vigt,  att  qvistame 
borttagas  sälunda,  att  de  dervid  nppkommande  sären 
sä  anart  som  möjligt  bUfva  öfverväxta.  Detta  kan  en- 
dast  ske,  om  qvistarne  bUfvit  afskume  tätt  invid  stam- 
men sälunda,  att  afakämingsytan  och  dess  kanter  aro 
jemna.  Frän  s&rets  kanter  aflagra  sig  i  sAdant  fall  ä,r  frän 
är  allt  flera  nya  vedlager,  tills  säret  är  fullkoraligt  öfver- 
vuxet.  Tillgängen  härvid  synes  &  flg.  7,  8  och  9,  som 
framställa  bilden  af  en  riktigt  borttagen  qvist,  stadd  lin- 
der öfverväxande. 

Fig.  7. 


Aadra  äret 
1  ritligt  barlUigen  fuitl  pä  «n  ** 
under  lätaing. 


Fig.  6. 


Fjerde  äret. 

!l  närmatU  S/vernixet  qvüUär. 


Tionde  Arat. 
ö/vtrcuxet  qvüuär. 

Vid  detta  arbete  använder  man  antingen  en  liten 
handsäg  eller  en  hnggknif.  Af  dessa  är  sägen  att  före- 
draga,  emedan  s&ren  efter  de  denued  afskoma  qvistaiiia 
blifva  jemnare,  hvilket  främst  befordrar  deras  hastiga 
öfverväxande.     LämpligEiste  formen  för  en  dylik  B&g  sy- 


13 

nes   ä   fig.    10.    Den   förfärdigas    af  jeru  och  fästes  vid 
lätta  runda  trädstänger  af  olika  längd,  beroende  af  qvi- 

Fig..  10. 


I  I  I  I  »  *  r»  »  I  »  » 


V8:dels  naturlig  storlek. 

stames  olika  höjd.  Man  använder  dervid  stänger  af  8, 
15,  20,  25,  30  och  35  fots  längd  och  kan  med  tillhjelp 
af  dessa  st&ende  bredvid  trädet  afsäga  qvistar  ända  tili 
40  fots  höjd.  Stängema  göras  helst  af  torr  gran  eller 
asp  med  1  tili  2  tums  tjocklek.  Vid  arbetets  utförande 
är  lämpligt,  att  trenne  karlar  ätföljas,  af  hvilka  den  forste 
har  ett  s&gskaft  af  8,  den  andre  af  15  och  den  tredje  af 
20  fots  längd  vid  första,  samt  af  25,  30  och  35  fots  längd 
vid  andra  uppqvistningen.  Sägbladen  ställas  s&lunda, 
att  de  skära  vid  rörelsen  uppat  p&  l&gt,  men  vid  dess 
ned&tg&ende  rörelse  p&  högt  belägna  qvistar.  Detta  för- 
farande  har  isjmnerhet  visat  sig  lämpligt  vid  borttagan- 
det  af  torra  qvistar  frän  träd  i  slutna  bestand. 

Man  använder  äfven  lätta  af  träd  förfärdigade  ste- 
gar,  i  det  arbetaren  dels  st&ende  pä  dem,  dels  klättrande 
pä  grename  borts&gar  dessa  med  en  liten  hands&g,  som 
göres  n&got  mindre  an  den  här  afbildade.  Vid  bortta- 
gandet  af  stora  grenar  böra  dessa  först  af kortas  tili  om- 
kring  en  fot  fr&n  stammen,  och  först  derefter  den  qvar- 
stäende  qviststumpen  afs&gas.  Om  man  genast  afskär 
qvisten  vid  dess  rot,  kommer  barken  lätt  att  flängas,  da 
den  stora  grenen  brytes  ned  af  sin  egen  tyngd. 


I  stallet  för  säg  kan  äfven  användas  en  hvasst  sli- 
pad  huggknif  af  det  utseende  fig.  6  utvisar  och  hvars 
P'ig.  6.  ^^S*"  ^^  3  sk&lpund.  Vanlig  yxa  är  deremot 
icke  lämplig.  Vid  uppqvistning  af  löftrftd  be- 
strykas  särytoma  med  stenkolstjära,  hvilket 
deremot  icke  är  nödigt  ä  barrträd,  emedan  den 
utsipprande  kädan  tillräckligt  skyddar  qvist- 
sären. 

EmedaQ   trädet   genom  barren  och  löfven 
upptager  största  delen  af  sin  uäring  frän  Int- 
ten,    bör   man  icke  pä,  engäng  borttaga  en  sä 
ßtor  del  af  dess  qvistar,  att  en  hftftig   st-fning 
inträffar   i    dess    lifsverksamhet.      Till    nägon 
tum        ledning   härvid   mä.  omnämnas,  det  man  anser 
att  tallar  och  granar  ända  tili  15  ä,ra  älder  bore 
vara   fiillqvistige    iitfOr    heia    stammen,    men  att  kronan 
derefter   bÖr  n])ptaga  V4  *f  l'^^'i  trädets  höjd  vid   Ifi  tili 
25   i  30  är,  '/j  af  heia  trftdets  höjd  vid  25  tili  50  är,   '/, 
af  heia  trädets  höjd  vid  50  tili  100  k  120  är,  och  deref- 
ter V4  *f  liöl*  trädets  höjd. 

Första  uppqvistningen  utföres  i  shttua  barrstogs- 
beständ  lämpligast  vid  den  älder,  da  de  nedersta  qvi- 
stame  börja  torka  och  afFalla,  hvilket  vanligen  intrftffar 
vid  30  tili  40  ärs  älder.  Dervid  borttagas  företrädesvis  blott 
torra  eller  vissnade  qvistar  men  gröna  qvistar  blott  af 
de  träd,  som  stä  alltför  fritt  flir  att  af  sig  Bjelf  kunna 
befria  sig  fr&n  de  nedersta  grename.  Andra  uppqvist- 
ningen kan  xitföras  ända  tili  20  är  sednare  och  göras 
starkare  s&lnnda,  att  jemväl  en  del  gröna  qvistar  bortta- 
gas, hos  tallar  ända  tili  %  men  hos  granar  helst  blott 
tili  Vs  ^f  trädets  höjd.  Vid  tredje  och  sista  uppqvist- 
ningen, Bom  kan  utföras  ända  tili  20  är  sednare  an  den 


15 

närmast  föregäende,  gär  det  an  att  borttaga  grename  ä 
tallar  ända  tili  V4  och  ä  granar  tili  V3  a»f  trädets  höjd. 
För  trädets  ostörda  utveckling  och  tillväxt  vore  det  utan 
tvifvel  bättre  att  redan  hvart  tionde  är  äterkomma  med 
uppqvistningen,  hvilken  dock  härigenom  betydligt  för- 
dyras.  Men  tili  och  med  en  enda  uppqvistning,  utförd 
p&  ett  medel&lders  träd  af  50  tili  100  ärs  älder,  är  redan 
bättre  an  ingen  och  bör  i  de  flesta  fall  löna  kostnaden, 
om  trädet  blott  ännü  f&r  qvarstä  i  ätminstone  30  tili 
40  är. 

Lämpligaste  ärstiden  för  dessa  arbeten  är  sednare 
delen  af  sommaren  och  hosten  eller  ock  mycket  tidigt 
om  vären,  innan  saftema  uppstigit.  I  slutna  bestand 
knnna  de  lämpligast  utföras  i  förening  med  samtidig 
hjelpgallring. 

Om  vi  ännu  taga  i  öfvervägande,  nnder  hvilka  för- 
hällanden  den  nu  af  handlade  hnshällningaätgärden  hos 
oss  kan  ifrägasättas,  sä  finna  vi,  att  den  kan  blifva  lämp- 
lig  i  följande  olika  fall. 

Uppäragande  af  hyggnadstimmcii*  ä  hemman,  sont  salffna 
(lylika  träd  i  egen  sJcog.  Det  finnes  i  landet  mänga  hem- 
man, som  sakna  timmer  i  sin  tili  vidden  ringa  och  huf- 
vudsakligen  tili  beteshage  begagnade  skog,  och  derföre 
äro  nödsakade  att  pä  länga  afständ  hemforsla  det  af  an- 
dra  köpta  byyggnadsvirket.  Pä  dylika  lägenheter  bör 
man  omsorgsfuUt  uppsöka  och  för  yxan  skona  allaunga 
och  medelälders  tallar  och  granar,  af  hvilka  man  äfven 
säsom  inblandade  i  löfskogen  finner  längt  flere,  an  man 
tror.  Da  dessa  träd  vanligen  stä  alltför  fritt  för  att  kunna 
utbilda  höga  och  dngliga  timmerstammar,  bör  ärligen  ett 
visst  antal  af  dem  möjligen  200  stammar  försigtigt  iipp- 
qvistas.     De    vanligen    ymnigt    förekommande    enrisbu- 


16 

skame  böra  bortrödjas  tül  ladug&rdsströ.  Gärdselband 
och  stör  anskaffas  helst  modelst  köp  frän  andra  lägen- 
heter,  som  deraf  hafva  att  afläta.  Förr  an  man  tror^  kan 
ett  hemman  genom  dylik  hushällning  erbälla  tillgäng 
p&  byggnadstimmer  i  sin  egen  skog. 

Uppqvistning   af  träd  i  blädade  hemmansskogar.     De 
flesta  hemman   i   landet   hafva  en  större  skogsmark,  an 
tili   husbehof  skulle  erfordras,  om  skogen  blifvit  nägor- 
lunda  värdad.    Till   följd   af  skogseldar,   blädning    och 
misshushällning  hafva  det  oaktadt  mänga  hemman  brijst 
och   andra   knappt   om   byggnadstimmer  uti  egen.  skog. 
För   att   bota   detta  missförhällande  bör  man  främst  in- 
skränka    afverkningen    tili    vissa   mindre    trakter,    men 
deremot   för   all   huggning   freda   heia  den  öfriga  delea 
af  skogen.    Isynnerhet  bör  man  omsorgsfuUt  skydda  och 
för  all  afverkniog  skona  alla  unga  och  medelälders  barr- 
skogsbeständ   äfvensom   timmerämnen,   som   redan  effcer 
30  tili  40  är  komma  att  uppväxa  tili  storleken  af  bygg- 
nadstimmer.    Men   da   i   vära   blädade   hemmansskogar 
träden   uppväxa   alltför   glest   för   att   af  sig  sjelf  bilda 
qvistfria   stammar,   künde  man  betydligt  öka  den  fram- 
tida  tinmiertillg&ngen  genom  att  efterhand  genomgä  sko- 
gen  medelst   uppqvistning   af  ätminstone    de  träd,  som 
äro   mest   i  behof  deraf.    Denna  ätgärd  kan  m&ngenstä- 
des  förenas  med 

Uppqvistning  af  träd  for  vinnande  af  strö.  Om  dylikt 
material  tillgodogöres  af  träd,  som  blifvit  fäUda  för  an- 
nat  ändam&l,  är  detta  nyttigt  för  skogen,  emedan  den 
derigenom  blir  rensad.  I  landets  skogar  hugges  dock  en 
ofantlig  mängd  barrt.räd  enkom  för  qvistames  skull.  .Det 
vore  naturligtvis  längt  bättre  att  endast  skatta  träden 
p&   en   del   af  deras  qvistar,  men  att  deremot  lata  dem 


17 

sjelfva  fortväxa.  Man  künde  härigenom  tillika  grund- 
lägga  en  stör  framtida  rikedom  p&  timmer,  och  det  sy- 
nes  derföre  vara  i  hög  grad  r&dligt  för  hvarje  jordegare, 
som  använder  barrträdens  strö  vid  sitt  landtbruk,  att  in- 
föra  en  omsorgsftiU  uppqvistning. 

Uppqvistning  ßr  uthildanck  af  en  hätire  stamfotm  i 
tifnmerblädningS'Skogar.  Inom  största  delen  af  skogame 
i  de  inre  och  nordliga  delame  af  landet  saknas  ännu  ef- 
terfr&gan  pä  brännved  och  klent  virke,  hvarföre  man  en- 
dast  genom  blädning  kan  tillgodogöra  de  träd,  som  upp- 
n&tt  storlek  af  s&gtimmer.  Genom  detta  afverkningssätt 
blir  likväl  den  qvarst&ende  skogen  efterhand  allt  glesare, 
träden  utbreda  sig  i  qvistar  samt  utbilda  korta  och  föga 
värdefuUa  stammar.  Den  uppkommande  iterväxten  lider 
äter  af  de  om  an  glest  stäende  äldre  trädens  beskngg- 
ning.  Man  kan  derföre  isynnerhet  vid  detta  bruknings- 
sätt,  liksom  vid  den  traktvisa  blädningen,  med  mycken 
fördel  använda  uppqvistning,  dels  för  att  vinna  mera 
timmer  dels  för  att  befordra  en  bättre  äterväxt. 

Uppqvistning  i  slutna  och  jemnäriga  skogsbeständ.  Af- 
ven  i  de  mest  slutna  högskogsbeständ  blifva  de  torra 
(ivistame  mänga  &r  qvarsittande,  innan  de  slutligen  fuU- 
komligt  ruttna  vid  roten  och  bortfalla.  Stammen  kom- 
mer likväl  derigenom  att  ätminstone  i  dess  inre  delar 
bestä,  af  qvistigt  virke.  Man  kan  deremot  erhälla  ett 
qvistrent  och  vida  värdefullare  virke,  om  man  efter  mel- 
lantiden  af  10  tili  20  &r  bortsägar  de  torra  qvistame, 
hvilket  utföres  första  gangen  vid  den  älder,  d&  träden 
börja  rena  sig  frän  de  nedersta  qvistarne.  Härvid  bort- 
tages  tillika  en  del  af  de  nedersta  gröna  qvistame  frän 
de  träd,  som  tili  följd  af  friare  ständrum  utbildat  en 
alltför  l&g   eller   yfvig  krona.     Om  detta  arbete  utföres 


18 

trenne  skilda  ginger  t.  ex.  vid  bestAndets  40:de,  60:de  ocli 
80:de    är,  vinner  man  ftdlständigast  det  dermed  afsedda 
ändamälet,    men    endast   tvä   eller  tili  och  med  blott  en 
uppqvistning  äro  bättre  an  ingen.  Härvid  behöfver  upp- 
qvistningen  icke  utsträckas  tili  alla  träd,  ntan  blott  tili 
de    200    tili    800  stammar,  som  vid  hnggbar  älder  t.  ex. 
vid    120    tili   160  är  ännu  qvarstä  och  d&  bilda  det  her- 
skande   beständet.     Arbetet   utföres    derföre  blott  p&  de 
träd,    som   äro   bögst,  vackrast  och  mest  lefvande,  samt 
sävidt  möjligt  sälnnda,  att  de  uppqvistade  träden  komma 
att  bilda  parallelt  löpande  rader  p&  omkring  15  fots  in- 
bördes  afständ. 

Uppqvistning  af  vid  trakihuggning  qvarlenin<ide  öfver- 
Ständare.  —  För  att  i  framtiden  erhälla  storverksträd  af 
ovanligt  grofva  dimensioner  qvarlemnas  vid  trakthugg- 
ningen  3  tili  5  enstaka  men  ända  tili  10  i  grapp  stäende 
höga,  felfria  och  vackra  tallar  p&  tunnlandet.  Ehuru 
man  tili  dylika  öfverst&ndare  enligt  regeln  bör  välja 
qvistrena  stammar  med  bögt  uppsatt  krona,  förekommer 
p&  dem  dock  ofta  äfven  lägre  ned  pä  trädet  en  eller  an- 
nan  gren,  genom  hvars  borttagande  dess  framtida  värde 
kan  betydligt  förhöjas. 

D4  uppqvistning  af  träd  nnder  sä  mänga  olika  för- 
hällanden  hos  oss  vore  nyttig,  tveka  vi  ej  att  tillräda 
landets  skogsegare  dess  allmänna  samt  omsorgsfulla  och 
försigtiga  utförande.  —  En  väsendtlig  fördel  deraf  vore 
säkert  äfven  den,  att  man  bättre  skulle  skydda  de  sä 
behandlade  träden,  ty  det  man  värdar  bevarar  man  äfven. 


-csso— 


Finska  Forstföreningens  ströskrifter. 


IV. 


Ol 


r 


SILS, 


AF 


A.  Gf.  BLOMQYIST. 


HELSINGFORS, 

J.  8IMELII  ARFVINOARS  BOKTRYOKEKI  AKTDBBOLAG, 

1888. 


Lnhvar  inser  och  erkänner  det  fasansfalla  i  eldens 
löskomst  uti  menniskors  hus  och  boningar,  hvilka  deri- 
genom  mycket  snart  förvandlas  tili  grus  och  aska.  Der- 
emot  är  man  ätminstone  ännu  m&ngenstädes  i  Finland 
icke  i  lika  hög  grad  öfvertygad  om  vidden  af  den  olycka, 
som  förorsakas  af  en  skogseld,  oaktadt  äfven  derigenom 
en  dyrbar  egendom  jemte  millioner  träd  och  plantor  för- 
störes  och  det  äfven  annars  fattiga  djnrlifvet  i  v&ra  sko- 
gar  uppoffras. 

I  andra  länder,  der  man  v&rdar  sig  om  skogen,  äa:o 
skogseldar  mycket  sällsynta  och  afringautbredning;  der- 
emot  förekomma  skogseldar  i  v&rt  land  under  torra  som- 
rar  allmänt  och  ofta  pä,  stora  ytor.  Men  att  dessa  v&ld» 
samma  störingar  af  skogarnas  stilla  lif  icke  äro  en 
nödvändig  följd  af  förh&llanden,  som  äro  oföränderliga, 
kan  inses  deraf  att  de  ej  inträfia  lika  ofta  i  alla  delar 
af  landet,  utan  tvärtom  mycket  olika.  I  sydvestligaste 
delen  af  landet  ser  man  i  de  pä  n&gra  mil  frän  kusten 
belägna  socknama  blott  säUan  eldskadade  skogar.  Inom 
det  närmast  härifrän  normt  belägna  omrädet,  innefat- 
tande  mellersta  delame  af  Abo-,  nordliga  delen  af  Ny- 
lands-  och  sydligaste  delen  af  Tavastehus  län,  förekomma 
skogseldar  redan  oftare,  men  gär  man  ännu  längre  tili 
landete  inre,  och  isynnerhet  tili  dess  nordliga  och  östra 
delar,  sä  möta  öfverallt  brandskadade  skogar.  Man  kan 
säga,  att  inom  den  korta  tiden  af  80  är  skogseld  der 
öfvergätt  de  flesta  marker  och  af  brandsären  pä  de  tvä 
tili  trehundra  äriga  furor,  som  lyckats  genomgä  sä  sv&ra 


prof,  kan  man  finna  att  de  flere  ganger  statt  omgiäu 
af  eld  och  lägor.  Da  denna  stora  olikhet  med  hänseende 
tili  skogseldarnes  förekommande  i  skilda  delar  af  landet 
beror  af  rena  missförhällanden  vid  behandlingen  af  el- 
den  i  de  enskildes  skogar,  sä  bör  man  kunna  hoppas, 
att  dessa  orsaker  skola  kunna  undanrödjas,  liksom  redan 
skett  i  kronans  skogar  äfven  i  de  inre  delame  af  landet 
De  skador  och  förluster,  värt  land  lidit  genom 
skogseldamas  ständiga  härjningar,  kunna  väl  jenxföras 
med  utödningen  af  dess  befolkning  under  de  mänga  ir- 
hundraden,  d&  Finland  alltjemt  var  skädeplatsen  iör  de 
mest  ödeläggande  krig.  Skogseldarnes  följder  hafva  nezo- 
ligen  visat  sig  i  en  heia  vär  skogsnatur  genomgripande 
förstöring  och  omvandling  af  förh&Uandena,  sädana  dessa 
annars  skulle  framgätt  ur  naturens  ostörda  och.  friä 
verksamhet.  De  nakna  fjellens  och  den  skoglösa  tun- 
drans  omriden  i  Lappland  hafva  blifvit  betydligt  utvid- 
gade,  barrskogens  gräns  har  blifvit  tillbakaträngd  längre 
ät  söder,  de  terra  sandhedama,  som  förekomma  i  dt 
flesta  trakter  af  landet  och  intaga  en  betydande  areal 
hafva  blifvit  förvandlade  antingen  tili  kala  Ijunghedai 
eller  tili  ofruktbara,  med  gles  och  tvinig  tall  beväxti 
marker.  De  senaste  brandytoma,  som  dock  utgöra  ea 
betydlig  del  af  de  växtliga  skogsmarkernas  areal,  ligga 
öde,  tilldess  att  ny  skogsvegetation  pä  dem  hunnit  upp- 
komma.  Trädslagens  naturliga  utbredning  har  büfvit 
förändrad.  Granen,  som  är  mindre  härdig  mot  skogs- 
eld  an  tallen,  har  blifvit  utträngd  och  tagit  sin  tiUflygt 
tili  karr  och  väta  marker.  Det  mest  fömöjsamraa  at 
alla  trädslag,  tallen,  har  intagit  dess  plats  pä  de  tili 
sin  växtkraft  förödade  markema.  Pä  vidsträckta  brand- 
fält  hafva  löfträdens  lätta  frön  anflugit  och  gifvit  upp- 
hof  ät  löf skogar,  hvilka,  värdelösa  som  de  äro  i  de  inre 
delame  af  landet,  göra  marken  oanvänd  för  en  nyttig 
skogsväxt  af  timmerträd,  ända  tills  dessa  i  en  mycket 
aflägsen  framtid  blifvit  äterigen  utträngda  af  granen. 
Skogseldarna  hafva  framför  allt  nedbragt  tillständet  i 


vära  sk'ogar  derhän,  att  de  snarare  kunna  kallas  med 
träd  glest  beväxta  marker  an  de  förtjena  namn  af  skogar, 
hvarmed  man  alltid  borde  förena  det  vilkor,  att  träden 
skola  stä  tillräckligt  tätt  för  att  beskngga  och  betäcka 
jorden.  Till  följd  bäraf  saknas  äldre  ocb  buggbar  skog 
pä  vidsträokta  omräden  och  der  den  qvarst&r,  innebil- 
1er  den  gamla  barrskogen  blott  en  fjerdedel  eller  femte- 
del  af  den  virkesmassa  eller  det  antal  timmerträd,  som 
annars  skulle  finnas  pä  tunnlandet.  De  efter  skogseld 
qvarstäende  träden  hafva  dessutom  blifvit  sä  mycket 
störda  i  sin  tillväxt,  att  de  behöfva  en  flerfaldigt  längre 
tid  för  att  uppnä  en  viss  tjocklek,  an  om  de  fätt  växa 
oskadade,  medan  tillväxten  hos  en  stör  del  af  de  äldsta 
träden  är  sä  ringa,  att  den  knappt  kan  skönjas.  Här- 
till  kommer  ännu  de  otaliga  brandsär,  som  qvarblifva 
hos  de  öfverlefvande  träden  och  minska  deras  använd- 
barhet  samt  ofta  förorsaka  rötfei  och  skador. 

Afven  i  vidsträokta.  trakter  af  landet,  der  yxan  ännu 
aldrig  blifvit  förd  och  skogama  säledes  icke  genom  dess 
förvällande  blifvit  förstörda,  finna  vi  mycket  glesa  och 
däliga  skogar,  säsom  i  en  stör  del  af  de  kronan  tillhö- 
riga  skogama  i  nordliga  delarna  af  üleäborgs  län.  Det 
kalla  klimatet  gör  dessutom  skogens  äterväxt  der  vida 
längsammare  och  osäkrare,  sä  att  en  tid  af  50  tili  80  är 
kan  ätgä  innan  en  kalbränd  mo  äter  blir  sparsamt  be- 
växt  med  tviniga  tallar,  hvilka  äro  föga  egnade  att  ut- 
bilda  sig  tili  värdefulla  timmerstammar.  Man  kan  der- 
före  utan  all  öfverdrift  säga,  att  Finland  nu  skulle  ega 
en  stör  rikedom  af  dyrbara  timmerskogar,  om  icke  de 
ständiga  skogseldarna  i  sä  obeskrifiigt  hög  grad  under 
loppet  af  mänga  sekler  hade  förstört  dessa. 

De  af  skogseldarna  förorsakade  skadorna  inskränka 
sig  likväl  icke  blott  tili  skogarnes  förstöring,  utan  der- 
till  kommer  ännu  en  lika  stör  som  oberäknelig  förlust 
i  markens  bördighet.  Denna  förlust  bestär  nemligen 
deruti,  att  det  för  skogsjordens  fruktbarhet  mycket  vig- 


tiga  mjilagret,  som  med  skäl  kau  kailas  skogsmarke&i 
dyrbaraste  klenod,  blifvit  förstördt.  Äfven  den  torraste 
sandmo  kan  sä  länge  den  ännu  bär  ett  tams  tjockt  tack 
af  mylla,  frambringa  en  god  skogsväxt,  men  beröfvad 
detta  skydd  mot  sol  och  torka,  blir  en  sädan  mark  sa 
ofruktbar,  att  äfven  tallskog  icke  vill  uppspira  och  att 
den  endast  blir  gles  ocli  tr&växt,  d&  den  slutligen  app- 
kommer.  Da  det  erfordras  en  mycket  läng  tid.  ofta  mer 
an  ett  sekel,  förr  an  ett  nytt,  äfven  sparsamt,  lageraf 
mylla  liinner  bilda  sig  pä  sädan  mark,  kan  man  fima 
huru  länge  förlusten  af  detsamma  mäste  blifva  \knt- 
bar  för  skogens  tillväxt.  Isynnerhet  har  skogsmarkens 
bördighet  i  nordliga  Finland,  der  myllbildningen  sbr 
betydligt  längsammare  an  i  sydligare  trakter,  blifvit  tili 
den  grad  nedbragt  att  idelig  renlaf  och  Ijung  betäcb 
nästan  alla  torra  marker,  medan  deremot  en  rik  Vege- 
tation af  gras  och  örter,  som  i  södern  är  vanlig,  der 
uppe  är  sällsynt.  Afven  om  man  icke  ville  uppskattt 
skogsmarkens  nyttighet  derstädes  i  annat  afseende  äi 
säsom  betesmark,  mäste  man  erkänna  att  dess  ofruktbai- 
het  endast  kan  vara  en  orsak  tili  fattigdom. 

Tvenne  af  landets  största  och  vigtigaste  källortS 
rikedom,  dess  skogar  och  bördigheten  hos  dess  joid, 
hafva  säledes  blifvit  utan  nägon  slags  nytta  uppofir»i« 
ät  eldens  förstörande  magt. 

Om  vi  nu  framstäUa  frägan  hvad  som  kunnat  van 
orsaken  dertill  att  dessa  ödesdigra  fareldar  sä  ofta  lös- 
kommit,  sä  finna  vi  att  detta  härrört  af  följande  om- 
ständigheter. 

1.  Af  de  oräkneliga  eldar,  hvilka  hvarje  sommar 
under  den  torraste  tiden  brinna  pä  sveder,  karr-,  moss- 
och  andra  nyodlingar,  hvarifrän  elden  genom  oförsigüg- 
het  eller  af  väda  icke  säUan  slipper  lös  i  skogen. 

2.  Af  vallhjon,  fiskare,  höbärgare,  jägare,  bär-oai 
svampplockare  m.  fl.  uppgöres  ofta  eld  pä  rastställen, 


8 

släckare,  medelst  parallelt  med  jernvägslinien  öppnad? 
brandgator,  genom  uppdragandet  af  löfskog  invid  jern- 
vägslinien, och  framförallt  genom  anställandet  af  extn 
brandbevakning,  som  ander  eldfarlig  tid  ständigt  hälls 
vakt  längs  de  mest  farliga  delame  af  linien  och  genas: 
i  sin  början  släoker  hvarje  eld. 

6.  G-enom  mordbrand  anläggas  tyvärr  äfven  skogs- 
eldar  icke  sä  alldeles  sällan. 

7.  Nägon  g&ng  uppkomma  de  äfven  tili  följd  si 
skogens  antändning  af  blixten. 

Fömämsta  orsakerna  tili  skogseldamas  allmänna  ßh 
rekommande  i  v&rt  land  ligger  säledes  utan  tvifvel  i  var 
sedvordna  oaktsamhet  vid  all  slags  behandling  af  elden 
Ute  i  skog  och  mark.  Den  hos  finnarne  uräldriga  sedec 
att  vid  nästan  all  nyodling  anlita  eld  och  läga  säsom 
bundsförvandter,  har  utan  tvifvel  framkallat  denna  allt- 
för  stora  djerfhet  eller  likgiltighet  vid  behandlingen  ai 
detta  sv&ra  förstörelseelement  och  öfverskattning  af  for- 
delama  af  dess  användning. 

En  förändring  tili  det  bättre  mäste  derföre  van 
främst  beroende  deraf,  att  ett  rigtigare  äskädningssät; 
om  skogens  värde  och  om  bränningens  skadligliet  si- 
väl  för  skogen  som  för  marken  skall  vinua  insteg  hos 
landtbefolkningen,  nägonting  som  lyckligtvis  redan  i 
vissa  delar  af  landet  börjat  allt  mer  blifva  fallet.  Fram- 
för  allt  bör  hvarje  jordegare  hälla  sträng  tillsyn  och 
ordning  öfver  sina  underlydande,  inskränka  allt  npp- 
görande  af  eld  tili  de  mest  nödvändiga  tUlfällen  vid  ny- 
odling eller  svedning,  och  isynnerhet  söka  att  hos  det 
uppväxande  yngre  slägtet  inskärpa  en  bättre  om  tanke 
i  sädant  afseende  *). 


*)  Den  i  „Boken  om  värt  land"  ingäende  trä£fande  skildringen 
af  en  skogseld  borde  läsas  af  hvarje  barn  i  yära  folkskolor,  forfall- 
ständigad  genom  muntliga  tillägg  af  läraren. 


9 

Skogselden  antager  vid  olika  ärstid  och  torrhets- 

^ad  hos  skogen  en  annan  karakter.    Bedan  tidigt  om 

vären  i  Maj   nppstä  ofta  nog  fareldar  pä  torra,   Ijung- 

beväxta  tallmoar  och  löpa  hastigt  fram,   bortsvedande 

endast  Ijung  och  mossa.    Dylik  längs  marken  fortgäende 

löpeld  uppstär  likaledes  tidigt  om  v&ren  p&  gräsbeväxta 

xnarker,  da  det  fjoläriga  graset  är  torrt  och  brinner  med 

största   lätthet.     Af  s&dan  tidig  löpeld,   medan  vinter- 

iukten  ännu  finnes  qvar  i  jorden,  dödas  hufvudsakligen 

blott   plantor   och  telningar,   men  p&  unga  träd  uppstä 

derefter   dock   oftast  brandsär  vid  roten,    äfven  om  de 

icke  uttorka,  hvaraf  rötfei  uppkomma,  som  göra  träden 

mer  eller  mindre  odugliga.    Äfven  om  sommaren  fram- 

gär  skogselden  oita  säsom  löpeld.    Den  släckes  sälunda 

att  l&gorna  vid  brandytans  kanter  piskas  med  ruskor  af 

unga  barr-  eller  löfträd,  hvarigenom  fiammoma  dämpas 

och   den   derefter  endast  kyttande  elden   stäfjas  i  sitt 

vidare  fortskridande.    Med  hacka  eller  spade,  i  nödfall 

tillverkad  af  trä  pä  sjelfva  stallet,  afskalas  tillika  växt- 

täcket  och  borttagas  alla  brännbara  ämnen  invid  brand- 

fältets    kanter,    längs    hvilka   mau    omsorgsfullt    mäste 

släcka  all  glöd  för  att  vara  säker  mot  eldens  äterupp* 

flammande  och  vidare  spridning.  Arbetet  härvid  är  dock, 

liksom  vid  all  brandsläckning,  oftast  vida  „lättare  sagdt 

an  gjordt^',  säsom  man  plär  säga,  och  förutsätter  hos  dess 

ledare   bade   rädighet    och   erfarenhet.    D&  torkan  och 

blästen  äro   sä  starka,    att  manskapet  icke  kan  närma 

sig  elden  under  vinden,   mäste  man  pä  erforderligt  af- 

ständ  framför  den  fortlöpande  skogsbranden  antända  mot* 

eld,   hvarvid  man  helst  begagnar  sig  af  en  närbelägen 

brandfri   utgängslinie,    säsom   en  väg,    stig,    vät  mark, 

vattendrag,  eller  tili  och  med  af  en  med  löfskog  beväxt 

friskare  mark  eller  ett  öppet  fält.    Saknas  tilliUlle  här- 

tili,  mäste  en  brandgata  öppnas,  hvilket  i  gles  och  äldre 

skog  endast  bestär  i  borttagandet  af  växttäcket  och  alla 

bränbara  ämnen  längs  en  linie  af  minst  en  alns  bredd, 

men  i  en  tat  ungskog  mäste  förenas  med  upphuggan- 


10 

det  af  en  tillräckligt  bred  gata  för  att  hiBdra  tra 
antändning  pä  andra  sidan  af  deusamma.  Den  salnsil 
med  all  xnöjlig  försigtigket  anlagda  motelden  förenar  sii 
snart  med  den  ankommande  löpelden,  soxn  sälundav 
instäld.  Härefter  äterstär  ännu  att  släcka  tjärstubbai 
vindfällen,  myrstackar  med  flere  iöremäl,  i  hvilka  elda 
ännu  länge  kan  fortfara  att  kytta,  och  att  bevaka  brasd- 
ytan  s&  länge  nägra  tecken  af  eld  ännii  visa  sig. 
Ett  mycket  verksamt  medel  för  hindrandet  af  löpeldes 
framfart  är  äfven  att  med  vatten,  der  sädant  finnes  aa 
tillgä,  helst  ur  en  sprutkanna,  besprita  brandfaltets  jttit 
sidor. 

Senare  p&  sommaren  och  efter  läng  torka  blüri 
träden,  och  i  synnerhet  p&  dem  befintliga  lafvar 
smärre  qvistar,  tili  den  grad  torra,  att  elden  tipps%r 
i  trädens  kronor,  som  da  brlnna,  medan  de  qvarstaende 
stammarna  förvandlas  tili  skelett.  En  sädan  toppeü 
kan  vid  bl&st  sprida  sig  med  otrolig  hastighet,  da  elde 
icke  blott  fortgär  frän  träd  tili  träd,  utan  antändninget 
äfven  sker  genom  bränder  och  gnistor,  hvilka  sttindöE 
kunna  kastas  ända  tili  flere  hundra  alnar.  För  att  et 
sädan,  väldsam  skogseld  skall  kunna  hämmas  i  dess  fraio- 
fart,  mäste  i  de  flesta  fall  moteld  uppgöras,  hvilket  heb 
sker  vid  randen  af  en  väg  eller  mosse,  liksom  vid  släct 
ningen  af  en  löpeld,  eller  och  upphugges  en  brandgaü 
tvärt  öfver  skogseldens  rigtning.  Träden  fäUa«  W^ 
brandytan,  gatan  rensas  omsorgsfuUt  frän  alla  brännbai» 
ämnen  och  längs  dess  inre  sida  antändes  motelden,  sois, 
längsamt  fortgäende  mot  vinden  och  den  annalkande 
skogs elden,  kan  beherskas  af  släckningsmanskapet.  Di 
bäda  eldama,  ej  sällan  med  dän,  raöta  hvarandra,  ai 
mellanrummet  frän  brandgatan  redan  afbrändt  och  skogs- 
elden,  som  i  denna  rigtning  icke  mera  finner  näring,  äi 
instäld.  Af  största  vigt  är  att  vid  toppeld  med  vato 
släcka  de  gnistor  och  bränder,  som  af  vinden  kringforas 
längt  frän  de  brinnande  träden,  hvarför  skildt  manstap 


11 

f  ör  sädant  ändamäl  bör  häUa  vakt  äfven  pä  andra  sidan 
om  brandgatan. 

!Ett   tredje   slag   af  skogseid   är  den  jordeld,  som 

nnder  torra  brandär  kyttax  i  karr  och  myrar,  stundom 

i  veckor   och  m&nader.    Den  är  dock  vanligen  mindre 

direkt  farlig  för  sjelfva  skogen,  om  icke  elden  fär  sprida 

sig  tili  de  högre  belägna  skogsmarkema,  an  för  kärr- 

xnarkemas  torflager,  som  derigenom  förstöras  och  i  hvilka 

djupa    h&l    och   gängar    sälunda    knnna  uppstä.     Men 

tyvärr    inträffar    det   alltför   ofta    att  myllagret  pä   de 

högre  belägna   torra   skogsmarkerna  sä  väl  vid  löpeld 

som    toppeld    tillika    bortbrännes   ända  tili  alfven  och 

att  farelden  sälunda  äfven  da  uppträder  säsom  jordeld. 

De  ojemförligt  flesta  skogseldar  i  värt  land  hafva 

dock  ej   blifvit  släckta  genom  menniskors  arbete,  utan 

genom   förmedlingen   af  de  tallösa  lägländta  och  väta 

marker  samt  sjöar  och  vattendrag,  hvilka  alltjemnt  bilda 

af  brott  i  de  fasta  och  torra  skogsmarkemas  sträckningar. 

Om  icke  dessa  naturhinder  för  skogseldarnas  ohämmade 

framfart  hade  funnits^  skulle  värt  land  sannolikt  nu  vara 

utan  aUa  skogar. 

Fömämsta  vilkoret  för  en  skogselds  hastiga  släc- 

kande  är  emellertid  att  densamma  genast  i  sin  första  bör- 

jan  blir  bemärkt  och  att  tillräckligt  manskap  snart  in- 

iinner  sig  pä  stallet;  ty  sä  länge  elden  ännu  icke  hunnit 

sprida  sig  öfver  en  större  yta,   är  dess  hämmande  och 

släckning  jemförelsevis  lätt.    De  dervid  behöfliga  verk- 

tyg  och   redskap    äro   yxa,    spade,  hacka   samt  vatten- 

ämbare   eller  sprutkanna.    Enligt  lag   äro  grannar  och 

nära  beende  personer  skyldiga  att  skynda  tili  hjelp  vid 

inträffande  dylika  olyckor,  försedda  med  nämnda  verktyg. 

Tillväxer   faran,   skall   af  närmast  beende  krono-  eller 

skogsbetjente,  forsttjensteman  eller  af  kommunen  möj- 

ligen  utsedd  ledare  af  slikt  eldsläckningsarbete,  sä  snart 

de   fätt    underrättelse   om    elden,    budkafvel    utsändas, 

hvarigenom  i  mon  af  behof  erforderligt  släckningsman- 

skap  uppbädas. 


t2 

För  att  ett  land  eller  en  trakt  skall  blifva  befriadt 
frän  skogseldarnas  pl&goris  erfordras  framför  allt  om- 
sorgsfuU  bevakning  af  skogen  under  eldfarliga  tider, 
hvilket  sker  antingen  genom  fast  anstälda  skogsvaktare 
eller  medelst  endast  för  kortare  tid  antagna  brandbevc^ 
kare.  Dessa  kunna  oftast  vara  gemensamma  för  en  hei 
by  och  blifva  sälunda  icke  dyra  i  jemförelse  tili  den 
stora  nytta,  som  derigenom  vinnes.  I  socknar,  der  skogs- 
eldar  äro  vanliga,  borde  ledare  af  eldsläckningen  utses 
af  kommunen  och  en  s&dan  finnas  i  hvarje  skogsrik  by. 

Till  en  viss  grad  kunna  skogseldar  äfven  förekom- 
mas  genom  den  ordning,  som  är  r&dande  i  en  skog.  Sä- 
lunda minskar  skogens  omsorgsfuUa  renh&llning  frän 
torra  träd  och  vindfällen  samt  borttagandet  af  halftorra 
och  undertryckta  träd  medelst  hjelpgallring,  betydligt 
eldfaran.  Dessa  hush&llningsätgärder  kunna  dock  tyvärr 
icke  utföras  i  öde  skogsbygder,  der  virke  af  nyssnämnda 
slag  saknar  afsättning.  Bäer  böra  hällas  öppna  och  rena. 
P&  torra  sandmoar  &ro  ständiga  brandgator  äfven  af  stör 
nytta.  I  stora  barrskogar  minskas  eldfaran  om  dessa 
här  och  hvar  afbrytas  af  löfskogsbeständ.  Man  bor 
äfven  pä  stora  hedar  sä  vidt  möjligt  undvika  uppkomsten 
af  likäldriga  skogsbeständ  pä  stora  sammanhängande 
ytor,  emedan  elden  da  fortgär  lättare  och  dess  släckning 
är  svärare,  an  om  den  t.  ex.  kommer  frän  en  ungskog 
tili  ett  äldre  bestand. 

All  fara  för  skogseldar  skulle  dock  i  det  närmsiste 
upphöra,  om  en  hvar  blott  ville  samvetsgrant  iakttaga 
de  bestämningar,  som  i  skogslagen  äro  föreskrifna  med 
hänseende  tili  eldens  behandling.  Pä  det  att  dessa  för 
vära  skogars  framtid  sä  vigtiga  lagbud  skola  blifva  sä 
allmänt  kända  som  möjligt,  har  Finska  Forstföreningen 
beslutit,  att  pä  sin  bekostnad  lata  trycka  och  kring- 
sprida  ett  utdrag  ur  nu  gällande  skogslag  af  allt,  som 
gäller  i  fräga  varande  sak,  jemte  en  inledning  dertill. 
Efter  föregäende  allmänna  belysning  af  denna  brän- 
nande  fräga,  införes  derföre   här  nämnda 


Utdrag  ur  Skogslag 

för 

Storfurstendömet   Finland. 

Gifven  i  Helsingfors,  den  3  September  1886. 

Eap.  V. 

Om  skogseld. 

§  27. 
Enhvar  är  förbjudet  att  i  skog  eller  dess  närmaste 
granskap  upptända  eld,  da  stark  bläst  eller  torka  räder. 

§  28. 
Ej   heller  mä  n&gon  utan  tillst&nd  eller  rätt  nöd 
uppgöra  eld  ä  mark,  hvilken  af  annan  eges  eller  besittes. 

§  29. 

Innan  eld  uppgöres  i  eller  invid  skog,  bör  växt- 
täcket  tili  minst  en  alns  bredd  rundt  omkring  eldstaden 
afskalas. 

Den,  som  vill  bränna  sved  eller  kyttland,  afrödje 
skogen  deromkring  och.  borttage  växttäcket  tili  ofvan 
angifna  bredd  samt  ombesörje  att  ä  stallet,  sävidt  möj- 
ligt  är,  finnes  vatten  och  nödig  redskap  att  släcka  elden; 
tillsäge  ock  r&graiinanie  att  vara  beredde  att,  i  fall  af 
behof,  skynda  tili  hjelp. 

Ej  m&  den,  som  uppgjort  eld  i  skog,  sved  eller 
kyttland,  lemna  stallet  utan  nödig  eftersyn,  innan  elden 
är  alldeles  släckt. 


14 

§  30. 

Uppkommer  skogseld,  skola  grannar  skynda  dit  ftr 
att  släcka.  Tanger  faran  tili,  skall  nästa  krono-  eller 
skogsbetjent  eller  forsttjensteman  eller  af  kommunen  till- 
äfventyrs  utsedd  ledare  af  slikt  eldsläckningsarbete,  strax 
efter  det  de  genom  markens  egare  eller  annorledes  f&tt 
underrättelse  om  akogselden,  sammankalla  nödigt  släck- 
ningsmanskap  genom  utsänd  budkafle,  som  skyndsamt 
skall  frambefordras  ifr&n  gird  tili  g&rd.  Utfilrdas  bud- 
kafle af  annan  an  kronobetjent,  bör  kännedom  om  den 
vidtagna  ätgärden  denne  sä  fort  ske  kan  meddelas. 

Da  budkafle  anländt,  skall  en  arbetsför  person 
frän  hvart  matlag,  försedd  med  tillhandsvarande,  nödig 
eldsläckningsredskap,  utan  uppeh&U  begifva  sig  tili  brand- 
stäUet  och  der  fullgöra  hyad  ledaren  af  släckningsarbetet 
honom  föreskrifver. 

§  31. 

För  hämmande  af  skogseld  mä  släckningsmanskap, 
utan  afseende  &  egarens  motsägelse,  efter  omständighe- 
tema  fälla  mötande  skog,  gräfva  diken,  undanskaffa 
hägnader;  antända  moteld  eller  vidtaga  andra  fbr  ända- 
m&lets  vinnande  nödiga  ätgärder;  och  ersätte  den  som 
farelden  vällat,  all  härigenom  uppkommen  skada. 

§  32. 
Manskap,  som  för  släckning  af  skogseld  uppbädats, 
mä  ej  aflägsna  sig  frän  brandstäUet  eller  med  släcknings- 
arbetet upphöra,  innan  den,  som  leder  arbetet^  dertill 
gifvit  lof ;  men  sä  snart  elden  blifvit  sä  dämpad,  att  en 
del  af  manskapet  kan  hemförlofvas,  bör  sädant  ske. 
Efter  slutad  släckning  skall  arbetsledaren  utse  vissa 
man,  som  i  tur  hälla  vakt  ä  stallet  tills  faran  är  öfver- 
ständen. 

§  33. 
Förrän  manskapet  ätskiljas  skall  noga  undersökas, 
helst  af  kronobetjente,  huru  elden  löskommit.    Om  den, 


15 

som  flnnes  hafva  varit  dertill  v&llande,  är  okänd  och 
tindandrager  sig  att  uppgifva  sitt  namn  eller  sin  hemort 
eller  ock  skäligen  mistänkes  för  osann  uppgift  derom,  mä 
han  i  förvar  tagas ;  dock  skall  den  häktade  lösgifvas,  när 
tillförlitlig  uppgift  vunnits   om  hans  namn  och  hemort. 

Zap.  VI. 

Om  straff  för  iverkan  samt  lör  andra  öfver- 

trädelser  af  denna  lag. 


§41. 

Hvar,  som  bryter  emot  stadgandena  uti  27,  28  och 
29  §§,  böte  fr&n  och  med  tre  tili  och  med  tvihundra 
mark. 

§  42. 
Har  n&gon  genom  värdslöshet  eller  oaktsamhet  vällat 
brand  af  annans  skog,  mosse  eller  karr;  strafifes  med 
böter  fr&n  och  med  tjugu  tili  och  med  ettusen  mark 
eller  fängeise  frän  och  med  fjorton  dagar  tili  och  med 
ett  &r. 

§43. 

För  obehörigt  nedläggande  af  biidkafle,  som  ut- 
sändts  för  att  ihopbringa  manskap  tili  släckning  af  skogs- 
eld,  eller  försummelse  att  slik  kallelse  s&  fort  som  möj- 
ligt  efterkomma,  eUer  ohörsamhet  emot  ledare  af  släck- 
ningsarbetet,  eller  upphörande  dermed  innan  lof  gifvits^ 
straffes  den  skyldige  med  böter  bögst  femtio  mark. 

§44. 

Kronobetjent  samt  vid  forststaten  anstäld  person^ 
som  ej  skyndar  tili  skogseld,  sä  snart  han  fä.r  kännedom 
att  dylik  utbrutit  inom  eller  i  närheten  af  omr&det  för 
hans  tjensteverksamhet,  eller  som  eljest  uraktl&ter  att 
fuUgöra  hvad  honom  enligt  denna  lag  äligger,  straffas 
derför  s&som  för  annat  tjenstefel. 


14 


^^mß>m^^^  nj  ^^  *■  ~  -^  - 


att   f 

skog 

äfvei 

efter 

und( 

ning 

skal 

kafl< 

vidt 

fr&r 
eldb 

stäl 
bor 


Ut8 

ter 
hä 

fai 


m 
ai 

d. 
E 

B 

S 


>.»►■? 


:?i*: 


ifil 


17 

■«•  äl   af  kronobetjeuingen    som  af   vederbörande   forst- 

.^_,-.,     istetnäQ  efterspanas  samt,  d&  slika  förbrytelser  upp- 
~    kas  af  andra  an  allmänne  äklagare,  hos  desse  tili  ätal 
~"~~'n€lsamt  anmälas. 


^--s  K  -  -  §  54. 

■     '~  '^  ~      ßrott  eller  ÖtVerträdelse  af  denna  lag  f4r  ej  ätalas, 

ramt   tvä  är  förflutit  frän  den  dag  gerningen  skedde, 
~  ~  ~  ~~ik  vare  rätt  att  Atala  fiirbrytelse,  som  i  41  eller  43  § 

mnes^  förfallen  efter  ett  är  fr&n  den  dag,  förbrytelsen 

•öfvades. 

iii_-,_^.^  Har  kommun  för  aig  npprättat  särskild  ordnings- 
[  .-^  ^-_;Adga  om  försigtighetsm&tt  emot  eller  släckniiigaf  skogs- 
^-    ._  ^-^d  euer  om  itgftrder  för  akogsbevakaing  och  beifrande 

-  —  .^_-  -- '  öfverträdelser  emot  denna  lag,  skall  sädan  stadga 
_^:^  — __-  Jverlemnas  tili  pröfning  af  guvernören,  som  eger  stad- 

^_^>8ta    densamma,   sävida  han   finner  den   ej  strida  emot 

— -^     llmän  eller  denna  lag. 


Finska  Forstfbreningens  ströskrifter. 


V. 


OM 


SVEDJEBRUKET 


OCH  DESS  RÄTTA  BEDRIFVANDE  I  ÖFVERENSSTÄMMELSE 
MED  NU  GÄLLANDE  SKOGSLAG. 


AF 


U.    R.     HERLIN. 


»./      t     ^  \  f  «^  X« 


PRISSKRIFT. 


HELSINGFORS, 
J.   SIMELn  ARFVINGARS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG, 

1891. 


Om  sve^ebruket  och  dess  rätta  förhäliande 

tili  skogen. 

Da  vära  förfäder  invandrade  tili  Finland,  funno 
de  landet  betäckt  af  djupa  skogar,  väldiga  ödemarker 
der  skogens  vilda  djur  kringirrade.  Naturen  hade  i  &r- 
tusenden  utvecklat  sin  grönaka,  den  ena  Vegetationen 
hade  följt  den  andra.  Men  med  människans  uppträdande^ 
och  ja  högre  upp  längs  vattendragen  kolonisationen 
f  ramgick,  antog  naturen  en  annan  skepnad  an  d^n  djupa 
•ödemarkens.  Människans  ständiga  följeslagare  elden 
gjorde  sin  verkan  gällande.  Ty  i  samma  man  koloni- 
sterna  antogo  fasta  boningsplatser,  erhöU  sädesodlin- 
gen  ett  alt  större  rum  i  deras  verksamhet.  Skogen 
fäldes,  brändes,  och  i  askan  utsäddes  körnet,  befolknin- 
gens  älsta  kulturväxt.  Sveden  var  säledes  v&ra  förfä- 
ders  första  &ker,  liksom  den  äfven  var  den  enda,  som 
da  künde  ifrägakomma;  dess  älder  stracker  sig  sä  längt 
sängen   och  sagan  i  den  grä  forntiden  veta  att  förtälja. 

Men  är  svedjebrukets  tid  redan  förbi  i  värt  land, 
mäste  vi  fräga  oss,  da  vi  efterse,  i  hvilken  utsträckning 
svedjandet  för  närvarande  bedrifves.  Detsamma  kan  sägas 
hafva  fuUkomligt  upphört  i  Egentliga  Finland,  vestra 
och  södra  Österbotten  samt  Lappland,  i  hvilken  sistnämda 
landsdel  svedjebruk  knappast  nägonsin  egt  rum.  I  Ny- 
land  och  Satakunta  är  svedjebruket  i  vissa  delar  temli- 
gen  vanligt,  i  andra  delar  blott  tillfälligt;  dock  i  be- 
tydligt  öfvervägande  grad  öfvergifvet.    I  vissa  delar  af 


Tavastland  och  östra  Osterbotten  redan  allmännare  samt 
i  Savolax  och  £arelen  allmänt. 

I  allmänhet  kan  man  säledes  se  att  svedjebruket 
afbager  fr&n  öster  ät  vester,  och  är  alimännare  i  gle- 
sare  befolkade  trakter,  an  der  en  tätare  befolkning  är 
bosatt.  Yidare  finner  man,  att  der  en  större  tillg&ng 
p&  skog  äa*  rädande,  redan  t.  ex.  i  socknars  och  byars 
utkanter,  der  tvekar  man  mindre,  att  ät  lägoma  npp- 
offra  n&gon  del  af  sin,  s&som  det  tyckes  öfverflödiga^ 
skog  för  att  ur  askan  erh&lla  en  eller  annan  skörd. 

I  afseende  &  ändam&letmed  svedjandet  är  det  fallet  att 
det  i  vestliga  orter  mest  afser  betets  förbättrande^  i  östliga 
äter  mera  sädesodlingen.  Svedjandet  för  rofodling  är 
för  obetydligt  att  förtjena  närmare  uppmärksamhet,  och 
fbr  kuriositetens  skull  m&  det  omnämnas,  att  i  sydöstra 
Finland  stundom  svedjas,  för  att  ä  den  svedjade  mar- 
ken f&  plocka  svampar  i  större  mängd. 

S&lunda  fällas  och  brännas  ärligen  nya  sveder^ 
dessa  bes&s  och  afmejas  samt  lemnas  derefter  ät  sitt  öde. 
Men  hvar  och  en,  som  gifvit  akt  p&  den  Vegetation  en 
mark  tagit  eiter  det  dess  förra  blifvit  afbr&nd,  har  ej 
undg&tt  att  märka,  att  den  nya  Vegetationen  ej  är  den 
samma  som  den  föreg&ende.  AUom  bekant  är  äfven,  att 
ja  friskare  och  vackrare  grönskan  frodas  p&  enmark^ju 
tätare  och  högre  trädstammama  st&,  desto  bördigare  är 
marken.  D&  nn  Vegetationen  s&lnnda  utgör  en  grad- 
mätare  eil  er  en  stämpel  pä  markens  bördighet,  kunna 
vi  hos  densamma  afläsa  de  förändringar  jordens  frukt- 
barhet  underg&tt.  Ty  för  hvarje  ätgärd  vi  i  v&r  hus- 
h&llning  vidtaga,  mäste  vi  göra  klart  för  oss  hvad  vi 
erhäUa  i  ntbyte.  Det  är  icke  nog  att  man  vet  sig  hafva 
utsigt  tili  en  mer  eller  mindre  riklig  skörd,  ntan  vi  mä- 
ste äfven  göra  oss  reda  för,  hvad  vi  uppoflFra  för  vinr 
nande  af  detta  mal* 

För  den  skull  skola  vi  taga  i  betraktande  de  olika 


marker,  hvilka  i  v&rt  land  svedjats  —  och  de  äro  alla 
sä  kallade  terra  marker,  i  motsats  tili  karr  och  mossar 
—  i  afseende  &  den  Vegetation  de  derefter  antaga  och 
hvilken  förändring  sjelfva  jordm&nen  dervid  underg&r. 

y&r  nya  skogslag  af  den  3  September  1886  st&r  i 
fall  öfverensstämmelse  med  de  vilkor,  hvarunder  svedje- 
bmket  i  y&rt  land  kan  bedrifvas.  Ä  s&dana  marker, 
hvilka  lida  en  för  stör  nedsättning  i  sin  produktionsför- 
m&ga,  ja  rent  af  göras  odugliga  för  hvarje  nyttigt  än- 
dam&l,  har  ett  absolut  förbad  mot  syedjande  blifvit  p&- 
bjadet;  &  andra  äter  hafva  lagstiftarene  blott  i  viss 
m&n  inskränkt  nytjanderätten  tili  desamma.  Kap  IV 
§  21  lyder  nämligen  i  sin  helhet  som  följer:  „Alt  sved- 
jebruk  vare  förbjudet  &  bergig  samt  strängt  stenbunden 
eller  stenhölstrig  mark,  äfvensom  ä  sädan  sandmo,  som 
är  beväzt  med  tallskog  eUer  Ijnng^. 

„Frän  svedjad  mark  mä  ej  flere  an  tvä  sädesskör- 
dar  tagas.  Ej  heller  färnybränning  afsamma  mark  ske, 
innan  derä  uppvuxen  ungskog,  hunnit  tili  en  älder  a 
trettio  är,  derest  sagda  skog  hnfvudsakligast  bestär  af 
löfträd,  och  fyratio  är,  när  barrträd  tili  betydligare 
mängd  deri  förekomma.^ 

Om  vi  säledes  begynna  med  de  för  svedjandeminst 
fördelaktiga  markema  hafva  vi  tili  först: 

l:o  Bergig  mark.  Att  svedja  pä  bergig  mark  torde 
af  alla  förkastas  säsom  knappast  lönande  mödan.  Den 
mylla  en  god  natur  under  länga  tider  förmätt  fram- 
bringa  genom  förmnltnade  lafvar  och  mossor,  tills  en 
follkomligare  Vegetation  af  träd  och  bnskar  förmätt 
fatta  posto,  och  derigenom  göra  en  steril  ofiniktbar  mark 
i  nägon  man  nyttig,  bör  ej  fä  uppbrännas  för  att  er- 
hälla  en  torftig  skörd,  hvarefter  natnren  mäste  börja 
sitt  kretslopp  frän  början.  Man  mä  dock  icke  tro  att 
ett  sädant  svedjande  har  varit  sällsynt ;  i  Sydöstra  Pin- 
land  päträffar   man   ej    sällan  kala  bergsluttningar,  der 


man  knappast  kan  upptäcka  annat  tecken  tili  växtlif 
an  n&gra  sm&  lafvar  och  mossor  ännu  m&nga  är  ef ter  det 
elden  öfvergätt  sluttningen,  och  deri&än  tagits  en  skörd 
af  bohvete. 

2:o.  Strängt  stenbunden  eller  stenhölstrig  mark,  S&- 
dana  marker  haf  va  redan  ofta  svedjats  i  de  flesta  trak- 
ter.  Afven  dem  har  naturen  haft  sv&righet  att  öfver- 
kläda  med  växtlighet;  emellan  stenama  hafva  barr-  ocli 
löfbrädsplantor  grott,  i  desto  större  mängd  ja  glesare  ste- 
nama ligga.  ünder  trädens  kronor  hafva  skogsmossoma 
utbredt  sitt  skyddande  tftcke  öfver  marken  och  stenarna 
och  hindra  dem  att  för  stärkt  uppvärmas  af  sommarso- 
len,  och  derigenom  beröfva  marken  den  fuktighet,  som 
är  ett  vilkor  för  hyarje  högre  Vegetation.  Ocks&  här 
gör  eiden  sin  förstörande  verkan  gällande;  mossan  för- 
brinner  som  halm,  och  det  &terst&ende  myllagret  upptorkar 
och  kringsprides  af  vinden.  Faltet  ligger  derefter  öp- 
pet,  och  den  redan  fömt  magra  jordm&nen  förlorar  sin 
sä  nödvändiga  fuktighet.  Efter  skörden  infinna  sig  först 
nägra  mossor  och  magra  grässträn;  möjligen  fömt  före- 
fintliga  löfträd  skjuta  stubbskott  och  i  lyckliga  fall  gro 
anflngna  trädfrön  mellan  stenama.  En  ny  Vegetation 
infinner  sig  längeamt,  men  träden  stä  glesare  an  de  fö- 
regäende,  och  dermed  gifves  äfven  rum  för  Ijungen, 
hvilken  aldrig  underl&ter  att  infinna  sig  p&  torra,  glest 
trädbevoxna  marker.  Och  der  Ijungen  en  gäng  blifvit 
r&dande,  der  bibeh&Uer  den  sig  i  ärtionden. 

3:o.  Sandmoar  beväxta  med  taUskog  eller  IJung.  In- 
gen landtman  har  undgätt  att  lägga  marke  tili  de  vid- 
str&ckta  tallmoar,  som  utbreda  sig  i  det  inre  landet  i 
största  mängd.  An  st&  stammarna  tätare  tili  hvaran- 
dra  och  hafva  d&  röttema  betäckta  af  den  allmänna 
skogsmossan  an  stä  de  glesare,  och  da  utbreder  sig 
ett  risigt  Ijung-  eller  renlafstäcke  under  trädkronoma. 
Tänka  vi  oss  sädana  marker  svedjade,  undergä  de  samma 


öde  som  de  föregäende.  Den  terra  jordm&neii  uttorkar 
ännu  mera  och  göres  derigenom  ännu  mindre  mottag- 
lig  för  en  ny  trädvegetation.  Denna  blir  s&ledes  gle- 
sare  an  den  föreg&ende  ocli  derigenom  beredes  äfyen 
skogens  plägoris  och  skogseldens  vän,  Ijnngen,  tillfiälle 
att  intaga  hvarje  tumsbredd  ledig  mark  för  sin  räkning. 

Slutligen  skola  vi  taga  tili  tals  ett  fall,  som  oftast 
gifvit  anledning  tili  missförst&nd  angäende  lagens  stad- 
gande  mot  svedjande.  Det  är  icke  sällsynt  att  p&träffa 
s&dana  sandbackar,  hvilka  icke  äro  bergiga,  stenhöl- 
striga  eller  strängt  stenbnndna  och  bevuzna  med  tat 
blandskog  af  björk,  al  och  tall.  Men  derunder  frodas 
ännu  en  yfv^ig  Ijnng.  Sädana  hafva  säkerligen  för  sin 
uppkomst  att  tacka  ett  föregäende  svedjande,  hvarvid 
trädplantor  och  Ijung  nngefär  samtidigt  intagit  platsen. 
Om  ock  intet  annat  hinder  for  markens  svedjande  före- 
finnes,  qvarst&r  dock  det  ft^rhäUande  att  marken  är  be- 
växt  med  Ijnng,  hvilket  s&lunda  omintetgör  dess  använ- 
dande  tili  sved.  Ljiingens  dervaro  visar,  att  marken  ej 
ännu  hunnit  äterfä  en  s&  stör  bördighet,  att  ädlare  väx- 
ter  kunnat  uttränga  densamma. 

A  de  ofvan  uppräknade  markema  är  s&ledes  sved- 
jebruk  med  rätta  förbjudet. 

I  afseende  ä  de  inskränkningar  i  allmänhet  skogs* 
lagen  stadgar,  hafva  vi  att  följa  senare  hälften  af  §  21. 

Det  är  ju  en  allmänt  känd  sak,  att  om  en  äker 
skulle  besäs  ärligen  utan  att  man  vore  betankt  p&  att 
gödsla  densamma,  det  är  ersätta  de  förbrukade  närings- 
ämnena,  skulle  det  ej  dröja  länge,  innan  äkern  ej  mera 
künde  gifva  n&gra  skördar,  ja  knappast  p&  länge  forma 
frambringa  annat  an  enris  och  albuskar.  An  mer  mäste 
detta  göra  sig  gällande  vid  nytjande  af  skogsmark  tili 
svedjande.  Skogsmarken  är  oftast  i  och  för  sig  magrare 
an  sädana  marker,  hvilka  användas  tili  äker  och  äng 
Derför  är  det  af  vigt  att  fr&n  svedjad  mark  ej  flere  an 


högst  tvänne  skördar  tagas.  I  mänga  fall  är  det  jn 
vanligt  att  ej  taga  mer  an  en  skörd,  hyilket  säkerligen 
är  tili  stör  fromma  för  den  derefter  uppväxande  skogen. 

I  nära  sammanhang  med  detta  stadgande  stär  äf- 
ven  det  fbljande,  nämligen  huru  snart  en  förut  svedjad 
mark  mä  äter  till&tas  att  afsvedjas.  Ty  d&  ett  konst- 
gjordt  fbrbättrande  af  marken  är  outförbart  vid  skogs- 
markens  användande  tili  sädesproduktion,  mäste  vi  helt 
och  hallet  förlita  oss  pä  natorens  egen  förm&ga  att  äter- 
ställa  sin  finiktbarhet.  Af  det  f^regäende  hafva  vi  in- 
sett  hnru  detta  tillgär.  Det  ärliga  affallet  af  löf,  qvi- 
star  och  barr  betäcker  marken  och  förmultnar  tili  mall 
eller  mylla,  hvilket  utgör  det  vigtigaste  för  hvarje  ri- 
kare  Vegetation.  Ty  utom  att  endast  den  förmär  fram- 
bringa  ett  marken  för  uttorkning  skyddande  tätare  moss- 
täcke,  innehäller  den  i  sig  de  ämnen,  hvilka  med  regn- 
vattnet  nedsippra  i  jorden  och  upplösa  de  växtnärings- 
ämnen,  hvilka  sedan  uppsugas  jämte  vatten  af  växtröt- 
terna.  Derför  stadgar  skogslagen,  att  svedjad  mark  icke 
mä  änyo  brännas,  förrän  derä  uppvuxen  ungskog  nätt 
en  älder  af  trettio  är,  om  densanmia  hufvudsakligast  be- 
stär  af  löfträd,  och  fyratio  är,  om  barrträd  i  betydli- 
gare  mängd  deri  förekomma.  Ty  det  är  ju  oftast  fallet 
att  om  löfträd,  och  isynnerhet  al,  infunnit  i  större  mängd 
ä  den  svedjade  marken,  dessa  lemna  ett  rikligare  löf- 
affall  och  snabbare  äterstäUa  myllan,  an  hvad  den  läng- 
sammare  nppväxande  barrskogen  kan  ästadkomma. 

Efter  det  vi  nu  tagit  de  marker  under  pröfning, 
hvarmed  skogslagens  §  21  befattar  sig,  och  efter  det  vi 
sett  hvilka  vidtgäende  följder  ett  tidigare  n%orlunda 
fritt  svedjande  ästadkommit  tili  minskande  af  markens 
fruktbarhet  och  i  dess  bevuxenhet,  skola  vi  derefter  egna 
vär  uppmärksamhet  ät  sädana  skogbeväxta  marker,  hvilka 
icke  falla  inom  omrädet  af  denna  paragraf. 

Dessa  äro  naturligtvis  af  vida  mängf aldigare  slag; 


jordm&neu,  fuktighetsgraden  samt  Vegetationen  kunna 
vexla  i  oändlighet.  Och  därför  kan  det  ej  heller  komma 
i  fr&ga  att  ingä  i  detaljer  ang&ende  dessa  markers  för- 
h&Uande  efter  svedjande.  Allmänna  regeln  är  dock  den 
samma,  nämligen:  omedelbart  efter  bränningen  förökas 
visserligen  markens  fruktbarhet  tili  en  viss  grad  genom 
tillkomsten  af  askan,  men  som  denna  hastigt  npplöses 
af  vatten  och  fukt  samt  inom  kort  förbrukas  af  de  när- 
maste  f&  ärens  Vegetation,  nedg&r  jordens  bördighet 
derefter  är  för  är  samt  kan  äterställas  först  efter  en  längre 
eller  kortare  tid,  beroende  deraf,  huru  snart  och  huru 
tätt  ny  skog  uppväxer  ä  stallet. 

Ä  andra  sidan  skola  vi  taga  i  betraktande  den  vinst 
vi  kunna  erhäUa  frän  en  sved.  Det  är  i  allmänhet  fallet 
att  det  sällan  numera  kommer  i  fräga  att  stenfria  frukt- 
barare  marker  användas  för  svedjebruk,  utan  äro  dessa 
antingen  uppbrntna  tili  eller  bestämda  att  uppbrytas 
tili  äker  eUer  äng.  Tül  svedjande  användes  nästan  ute- 
«lutande  skogsmark,  beväxt  med  yngre  bestand.  A  sä- 
dana  marker  kan  endast  ett  betydligt  mindre  utsäde 
säs  an  pä  äkrar.  De  mänga  stubbama  och  deras  rötter, 
ofta  äfven  en  mängd  stenar,  inkräkta  pä  utrymmet.  Och 
skörden  blir  alltid  i  viss  proportion  tili  utsädets  mängd. 
Skörden  vexlar  säledes  ä  olika  marker,  liksom  kostna- 
dema  för  svedsns  fällande  och  brännande  utfaller  olika. 
Yi  kunna  derföre  endast  i  hvarje  enskildt  fall  afgöra, 
om  svedjande  är  ekonomiskt  fördelaktigare  an  att  lata 
beständet  fortvixa. 

Genom  ett  exempel  skola  vi  förtydliga  en  sädan 
beräkning.  Vi  cntaga  att  vi  stä  inom  ett  skogsbeständ 
af  40  ärs  älder,  sammansatt  tili  hälften  af  löfträd 
och  tili  hälften  af  barrträd.  För  att  icke  fc^rlora  oss 
i  enskildheter  be-^räffande  kostnadema  för  svedens  iord- 
ningsstäUande,  h\ilka  naturligtvis  skola  vexla  efter  olika 
förhällanden,    behofva  vi  endast  äsätta  en  viss  nettobe- 


8 

hällning  eller  ren  vinst,  sedan  alla  kostnadema  af- 
dragits.  Vi  antaga  som  ett  exempel  15  mark  ren 
behällning  frän  ett  geometriskt  tunnland*).  Insätta 
vi  denna  summa  löpande  med  4  procents  ränta  p&  en 
bank,  samt  lägga  de  ärliga  räntorna  tili  kapitalet,  skall 
denna  summa  efter  60  är  utgöra  157  mk  80  penni.  An- 
taga vi  &ter  att  vi  lemna  beständet  att  fortväxa  i  60 
ärs  tid,  erhäUa  vi  ett  best&nd  af  100  &rs  älder.  ünder 
denna  tid  hafva  barrträden  blifvit  de  förherskande. 
Löfträden  hafva  antingen  smäningom  bonhuggits  eller 
gätt  ut,  all  den  stund  löfträd  i  allmänbet  icke  uppnä 
sä  hög  älder,  innan  de  utdö.  Ju  äldre  ett  bestand  blir, 
desto  glesare  ställa  sig  träden  och,  ehuru  en  stör  mängd 
löfträd  tidigare  ingätt  i  beständets  sammansättning, 
kunna  vi  icke  betvifla,  att  de  fortväxande  barrträden 
skola  bibehäUa  sig  i  en  god  slutning,  hvarmed  man  be- 
tecknar  det  större  eller  mindre  antal  stammar,  som  fin- 
nas  pä  en  yta  af  viss  storlek  äfvensom  trädkronornas 
inbördes  afständ.  Men  här  möter  oss  en  annan  svä- 
righet,  nämligen  att  bestämma  storleken  af  den  virkes- 
massa  samt  det  antal  timmerstammar  oob  sägstock,  vi 
kunna  fä  frän  detta  100  äriga  bestand.  Och  härtill  naä- 
ste  vi  söka  nägon  grund  för  jämförelse.  I  de  flesta  fall 
skall  man  i  sin  egen  eller  i  en  skog  i  närheten  finiia 
en  ungefär  motsvarande  jordmän  beväxt  med  ett  best&nd 
af  omkring  100  ärs  älder.  Yisar  denn»  jämförelse  att 
det  blifvande  100  äriga  beständet  pr  tunnland  kan  af'- 
kasta  samma  summa  157  mk  80  penni,  motsvarande  det 
värde  stammama  ega  vid  100  ärs  älder,  en  tidpunkt 
da  redan  ett  stört  antal  stammar  ega  större  dimensio- 
ner och  säledes  betinga  sig  ett  godt  pris,  sä  är  det  na- 
turligt,    att   det   är   ekonomiskt   fördelaktigare  att  icke 

♦)  Ett  geometriskt  tunnland  utgör  en  ;ta  af  14,000  qvadrat- 
alnar  och  motsvarar  s&lnnda  en  yta  af  t.  ex.  140  alnars  längd  och 
100  alnars  bredd. 


SYedja,  utan  l&ta  beständet  fortväxa.  Härvid  haf va  vi  dock 
ej  tagit  i  betraktande,  hvarken  de  npp&tg&ende  virkesprisen 
eller  den  inkomst  vi  haf t  fr&n  detta  bestand,  genom  att  lin- 
der ärens  lopp  hafva  utgallrat  löfträd  och  undertryckta 
stammar  samt  bevarat  markens  växtkraf t.  Ty  vi  skola  här- 
vid alltid  ihägkomma,  att  jn  mera  vi  tili  v&rt  dagliga 
behof  af  bränsle  o.  a.  använda  djlika  träd,  hvilka  icke 
mer  visa  god  tillväst,  ett  desto  större  antal  lifskrafbi- 
gare  stammar  hafva  vi  qvarlemnat  i  v&r  skog  att  lik- 
som  ett  kapital  tillväxa  med  ränta  p&  ränta. 

Genom  detta  exempel  se  vi  att  vi  ega  en  ledtr&d 
för  ett  rigtigt  bedömande  med  afseende  &  frägan  om 
användandet  af  vär  skogsmark.  Ett  vackert  lofvande 
best&nd,  af  hvilket  vi  vänta  mer  an  en  tillfällig,  jämfö- 
relsevis  mindre  inkomst  genom  svedjande,  bör  f&  qvar- 
stä,  och  bilda  en  del  af  det  skogskapital,  hvaraf  vi  är- 
ligen  nttaga  räntan  i  form  af  bränsle,  gärdsel,  slöjd- 
virke  m.  m.  Om  skogens  ärliga  tillväxt  är  större  an 
dessa  behof  utgöra,  kunna  vi  äfven  nytja  en  del  tili 
afsalu  nnder  gynnsamma  konjunkturer.  Om  vi  pä  detta 
satt  ordna  v&r  ekonomi  med  hänsyn  tili  den  största 
möjliga  inkomst,  vi  kunna  hafva  frän  skogen,  utesluta 
vi  dock  ej  en  biinkomst  fr&n  densamma  genom  svedje- 
bruk,  hvilket  han  utgöra  ett  vigtigt  hjelpmedel  vid  en 
god  skogshush&Uning. 

I  det  anförda  exemplet  hade  vi  ett  best&nd  af  b&de 
löfträd  och  barrträd  i  samma  mängd»  Men  om  vi  an- 
taga  att  barrträden  vore  f&  tili  antalet  eller  blott  grupp- 
vis  spridda  i  en  massa  af  al  och  björk,  eller  om  vi  för 
öfrigt  &  v&ra  marker  ega  best&nd,  af  hvilka  vi  ej  vänta 
n&got  större  värde  i  framtiden,  medan  markens  bördig- 
het  icke  utesluter  möjlighet  för  svedjande,  da  uppstäl- 
1er  sig  sjelffallet  fr&gan,  huru  vi  skola  förfara  p&  dy- 
lika  Ställen.  Här  vore  det  ofta  fördelaktigare  att  er- 
h&lla   ett  nytt   best&nd   af  dyrbarare  trädslag,  för  vin- 


10 

Bande  af  hvilket  ändam&l  jast  svedjebruket  kaa  vara 
oss  af  stör  n3rtta.  De  vackraste  ungskogar  af  tall  hafv^a 
nemligen  mängenstädes  uppkommit  efter  svedjebruk. 
Frön  hafva  efter  svedens  bränning  anflugit  p&  faltet 
frän  en  angränsande  skog,  eller  frän  möjligen  enstaka 
qvarlemnade  större  träd,  hvilka  redan  egt  ett  penninge- 
värde,  och  hvilka  egaren  ej  velat  uppbränna  vid  sved- 
jandet. 

Häraf  inse  vi  redan  den  väg  vi  böra  följa,  för  att 
ft>rbättra  värt  skogskapital  jämte  det  vi  fiS»  en  viss  till- 
fällig inkomst  frän  sveden.  Om  vi  blott  sörja  fbr  att 
sveden  säkert  blir  bes&dd  med  barrträdsfrö,  s&  hafva 
vi  endast  följt  samma  väg,  som  naturen  sjelf  följer. 

Ett  satt,  som  med  framg&ng  blifvit  användt  härför, 
är   att  uts&  barrträds  frö  i  rägbrodden  eller  omedelbart 
efter  v&rsädden  &  svedjeländer.    Till  följd  af  den  l&nga 
groningstiden   samt   telningamas   längsamma   växt,    be 
höfver   man  alls  ej  frukta  för  att  de  skola  skadligt  in- 
verka  pä  sjelfva  sädens  växt  och  förkofran.    Dock  mä 
man  ej  genast  tro  att  s&dden  misslyckats,  d&  man  icke 
första  och  andra  äret  ser  tili  nägra  plantor  eller  högst 
fS.  af  dem,    Ty  det  är  vanligen  först  efter  noggrant  sö- 
kande  man  upptäcker  de  smä  plantoma.   Först  det  tredje 
a    fjerde    äret    blifva  plantoma  i  den  grad  synliga,    att 
man  lätt  märker  dem  bland  gras  och  örter,  och  om  nä- 
gra  är  skall  man  se  dem  bilda  en  vacker  ungskog.  Löfträd 
infinna  sig  vanligen  äfven  genom  stubbskott  eller  groende 
frön,  men  dessa  äro  ofbast  icke  tili  skada,  ufcan  tjena  blott 
att  förbättra  jordmänen,  allenast  rödjning  i  tid  företages. 
Skulle   det  pä   mycket   bördig  mark  samla  sig  för  tätt 
af  löfträd,  har   man   ja   alltid  tiUfälle  att  bortrensa  de 
största  och  yfvigaste,  hvilka  tydligen  undertrycka  barr- 
trädsplantorna. 

Ingenting  hindrar  oss  att  dessutom  qvarlemna  £rO- 
träd  i  närheten   för  att   besä   sveden,   ifall  besäningen 


11 

för   hand   skulle  misslyckas,  s&som  nägon  g&ng  händer, 
t.  ex.  om  vi  användt  gaxnmalt  eller  eljes  odugligt  frö. 

Barrträdsfrö  kan  man  lätt  förskaöa  8ig.  I  hvarje 
trakt  bedrifves  n&got  skogshygge  vintertid,  hvarvid  kot- 
tama  äro  lätt  ätkomliga  ooh  kunna  utan  n&gon  nämn- 
värd  kostnad  insamlas  af  barn.  Dessa  utsättas  värtiden 
^  i  en  större  läda  för  solvärmen  och  omröras  ofta,  hvar- 
vid kottefjällen  utspärras  af  värmen  och  fröen  ntfalla. 
I  Har  man  en  större  mängd  kottar,  kunna  dessa  „utklän- 
w  gas''  i  ria  hvarvid  man  endast  har  att  se  tili,  att  en  för 
I  stark  värme  (p&  sin  höjd  40^  C.)  ej  mä  förstöra  fröens 
i  groningsförm&ga,  samt  att  icke  fröen  krossas  genom  ett 
oförsigtigt  förfarande.  Fröen  böra  vidare  förvaras  sä, 
i  att  de  icke  utsättas  för  fukt  och  komma  tili  groning  i 
ti       förtid. 

ii:  D&   vi  sedermera  vilja  uts&  fröen,  sker  detta  helst 

i  en  sved,  hvilken  blifvit  sommaren  förut  bes&dd  med 
r&g.  Nu  kunna  vi  visst,  om  det  af  n&got  skäl  är  nöd- 
:i  vändigt,  utsä  trädfröet  redan  pä  senhösten,  men  med 
Vi  mycket  större  säkerhet  utsäs  detta  först  följande  vär  i 
\^  r&gbrodden.  Men  detta  mäste  äfven  ske  omedelbart  ef- 
ci  ter  snösmältningen,  hellre  förr  an  snön  helt  och  hallet 
i^  smultit,  an  efter  det  solen  börjat  upptorka  marken. 
,  I  Barrträdsfröen  behöfva  nämligen  mycket  längre  tid  för 
at  att  gro  an  fröen  af  vära  kulturväxter,  och  om  den  för  gro- 
fy  ningen  sä  nödvändiga  faktigheten  saknas,  sä  förstöres 
^  fröet  eller  utbildar  det  blott  en  dälig  planta.  Dessutom 
1^  är  fröet  alltid  bättre  ju  yngre  det  är,  och  om  vi  under 
■^  vintem  insamlat  frö,  sä  hafva  vi  det  sälunda  af  fullgod 
grobarhet  om  vären. 

Vidare   kunna  vi  äfven  utsä  barrträdsfrö  i  värsäd, 
\g_      säsom   äfven   mycket   brukats.    Sädden  bör  da  ske  ge- 
nast efter  det  brodden  uppspirat. 

I  allmänhet  beräknar  man  4  ä  6  skälpund  frö  för 
besäende  af  ett  timnland  mark;  är  marken  nägorlunda 


sa 


0 


12 

stenfri  och  jämn,  s&r  man  mera,  och  om  den  &r  sten- 
bunden  n&got  mindre.  S&dden  försigg&r  p&  vanligt  satt, 
sedan  man  blandat  fröen  med  lika  mycket  grof  sand, 
som  motsvarar  ett  vanligt  utsäde  p&  ett  tnnnland.  Fröet 
behöfver  ej  nedmyllas  i  r&gbrodden,  men  der  sä  önskas, 
sker  detta  lämpligast  med  risharf.  Efter  s&dden  hälles 
sveden  inhägnad  n&gra  är,  för  att  hindra  kreatnr  att 
afbita  de  späda  plantoma  jämte  det  möjligen  uppspi- 
rande  graset. 

Kanhända  m&ngen  skulle  tveka  att  företaga  dylib 
här  föreslagna  ätgärder,  under  förmenande  att,  om  ock 
detta  är  ett  godt  satt  att  bringa  sin  skog  i  ett  godt 
skick,  han  dock  icke  eger  nägon  vana  vid  utförandet  af 
s&dana  skogskulturer.  flärtül  svara  vi  endast :  alla  barn 
i  början.  Erfarenhet  m&ste  vi  alltid  förvärfva  oss,  och, 
när  början  eng&ng  är  gjord,  är  fortsättningen  8&  myc- 
ket lättare.  P&  en  mängd  stallen  i  landet  är  man  re- 
dan  i  tillfälle  att  se  hnru  väl  s&dana  svedjekulturer  lyc- 
kats.  S&  t.  ex.  i  de  tili  Evois  forstinstitut  hörande  kro- 
noparkema,  der  dessa  i  stör  skala  utförts  utan  n&gn 
nämnvärda  kostnader,  fortväxa  de  vackraste  ungskogar 
af  tall,  delvis  blandade  med  senare  inplanterade  lärkträd, 
och  utgöra  ett  godt  bevis  p&  huru  mycket  man  genon 
omtänksamhet  kan  befordra  en  god  skogsvärd. 

För  öfrigt  st&r  det  den  jordegare  öppet,  som  intres- 
serar  sig  för  skogsskötsel,  att  reqvirera  Finska  Forstfö- 
reningens  plantör,  hvilken  mot  en  ringa  ersättning  till- 
handagär  enskilda  med  skogskulturer  af  hvarje  slag. 
Genom  honom  kan  äfven  trädfrön  samtidigt  erhällas. 
Landets  styrelse  har  äfven  füllt  erkänt  den  stora  vigt 
skogsskötseln  eger  i  landets  ekonomiska  förkofran,  och 
har  derför  anslagit  premiemedel  för  att  genom  Forstfö- 
reningens  försorg  utdelas  för  verkstäld  skogs&dd  eller 
plantering. 

I  vissa  delar  af  landet  r&der  den  sed  att  afsvedjt 


13 

vida  sträckor  af  torra  marker,  taga  en  skörd  och  däref- 
ter  lemna  marken  ät  sitt  öde.  Och  detta  göres  ej  sä 
mycket  för  sädesskördens  skull  som  för  att  „förbättra 
betet**.  Det  torde  vara  tvifvel  nnderkastadt,  huruvida 
ett  dylikt  svedjande  ens  betalar  kostnadema  i  m&nga 
fall.  Ty  om  ocksä  de  närmaste  äreu  en  gles  gräsväxt 
infinner  sig,  har  man  dock  utsigt  att  för  tiotal  är  f& 
den  svedjade  marken  förvandlad  tili  ett  Ijungfält  med 
gles  och  tvinig  tall.  Ett  bättre  satt  att  förbättra  betet 
finnes  och  best&r  deri,  att  man  &  marker,  —  hvilka  dock 
icke  f&  vara  alltför  torra,  —  bevuxna  med  blandskog, 
bortrensar  barrträd,  enrisbuskar  och  dylikt,  samt  qvar- 
lemnar  välväxta  björkar,  rönnar  och  andra  löfträd.  Ty 
det  är  en  af  naturens  hemligheter  att  vissa  växter  trif- 
vas  med  barrträd,  andra  med  löfträd.  Ofta  knnna  vi  se,  att 
i  en  blandskog  barrträdens  rötter  äro  betäckta  af  mossa 
och  risväxter,  hvaremot  löfträden  hysa  i  sin  skugga  ör- 
ter  och  gras.  Hvarför  detta  är  fallet  veta  vi  ej;  men 
vi  behöfva  andast  följa  naturens  anvisning. 

Yid  stora  skogsafverkningar  händer  det  ofta  att 
p&  marken  qvarblifver  en  myckenhet^skatar,  grenar  och 
ris,  hvilka  hindra  vallgängen  samt  äfven  ofta  ny  skogs 
uppspirande  pä  stallet.  Skogsaffallets  bortrensande  vore 
härvid  förenadt  med  alltför  stora  kostnader.  Detta  är 
förutsedt  i  Kap.  IV  §  25  af  skogslagen,  hvari  det  säges, 
att  brännande  af  dylikt  skogsaffall  efter  skogaafverkning 
icke  hänföres  tili  svedjande,  om  derä  ^  odlas  säd.  Men 
sädan  bränning  fordrar  största  försigtighet,  och  bör  ej 
företagas,  förrän  ett  eller  annat  &r  förflutit,  samt  barr 
och  finare  qvistar  hunnit  afialla,  och  s&lunda  föröka 
markens  myllager.  Vidare  borde  bränningen  företagas 
blott  under  vär  och  höst,  da  marken  är  sä  .fuktig 
att  skogsmyllan  ej  upphettas  fÖr  stärkt  eller  för- 
brinner.  Svedjebruket,  hvilket  icke  fordrar  nägot  större 
kapital    samt  jämförelsevis    mindre    arbetskraft  an   ett 


14 

mera  fullkomnadt  jordbruk,  har  just  derigenom  änna 
djupa  rötter  i  värt  land.  Ju  mindre  en  jordegare  ftnnn 
hunnit  uppodla  ständig  &ker  ock  äng,  desto  mera  är 
han  hänvisad  tili  sveden  för  att  derifir&n  ersätta  det 
bristande.  Och  det  är  ju  nog  sant,  att  man  ur  en  sved 
vanligen  inom  icke  füllt  ett  &r  fär  s&väl  sin  arbetslön 
som  sin  större  eller  mindre  vinst.  Härvid  skola  vi  dock 
märka  att  svedjandet  äfven  sker  p&  bekostnad  af  ett 
visst  kapital,  nämligen  skogen.  Men  da  skogens  värde 
under  de  sista  ärtiondena  i  s&  oerhörd  grad  stigit,  kunna 
vi  väl  anse,  att  dess  värde  redan  genom  de  alt  mer  fÖr- 
bättrade  kommunikationerna  och  genom  alt  mer  utveck- 
lade  handelsförbindelser  skall  an  vidare  g&  uppät.  Vi 
äro  sälunda  af  v&r  egen  fördel  manade  att  smäningom 
öfvergä  tili  ett  jordbruk,  som  icke  nedsätter  v&rt  skogs- 
kapital,  nämligen  tili  användande  af  vissa  delar  af  vär 
mark  tili  jordbruk  i  egentlig  mening,  den  öfriga  delen 
äter  tili  skogsbruk. 

Der  svedjebruket  ännu  mäste  och  kommer  att  be- 
drifvas,  kunna  och  böra  vi  derför  undantaga  den  del  af 
skogsmarken,  som  minst  egnar  sig  för  svedjebruk  fr&a 
vidare  svedjande.  Ty  lika  vanligt  och  nyttigt  som  det 
är,  att  hafva  sina  äkrar  och  ängar  i  ett  s&  vidt  möjligt 
sammanhängande  omräde,  lika  nyttigt,  tili  och  med  nöd- 
vändigt,  är  det  för  en  ordnad  och  förständig  skogshus- 
hällning,  att  den  del  af  skogen,  som  ansl&s  tili  skogs- 
bruket,  bibeh&lles  för  detta  ändamäl  en  längre  tid  och 
icke  godtyckligt  minskas  i  anseende  tili  sitt  skogskapi- 
tals  värde  genom  tillfäUigt  svedjande  här  och  dar,  eller 
genom  andra  obetänkta  ätgärder.  Det  ligger  dock  na- 
turligtvis  intet  ondt  deri,  att  inom  skogskiftet  förekom*^ 
mande  värdelösa  best&nd  sä  fort  som  möjligt  genom 
svedjekultur  förvandlas  tili  värdefuUare. 

A  den  för  odling  och  svedjebruk  afsedda  delen. 
äter,    inrättas   svedjebruket   sälunda,    att  svedjemarken. 


15 

tänkes  delad  i  lika  m&nga  delar,  som  en  svedjad  mark 
behöfver  &r,  för  att  der&  uppvuxen  ungskog  änyo  m& 
till&ta  markens  afsvedjande.    Alts&  i  minst  30  delar. 

Sedermera  kan  man  sm&ningom  öfverg&  tili  ett  fa- 
stare  jordbrak,  dels  genom  rödjande  af  nya  äkrar  och 
ängar,  dels  genom  karr  och  mossodlingar,  alt  under  det 
vackra  lofvande  barrskogsbeständ  undanh&Uas  svedjande 
linder  öfverg&ngstiden. 


Man  Säger  att  tidema  förändras  och  vi  med  dem. 
V&r  tid  har  särskildt  medfört  stora  förändringar  ijord- 
brnkarens  förhällanden.  Hvad  som  under  förflutna  tider 
ans&gs  godt,  har  under  senare  tider  öfvergifvits  och  ut- 
bytts  mot  nägot  Iftmpligare.  Likasom  sädesodlingen 
delvis  har  f&tt  lemna  rum  för  odlingen  af  foderväxter^ 
kommer  väl  skogskötseln  att  tillvinna  sig  alt  större  upp- 
märksamhet. 

Einska  forstföreningen  har,  genom  spridande  af 
skogslagens  stadganden  ang&ende  svedjandet  samt  der- 
med  sammanhörande  omständigheter,  velat  draga  för- 
sorg  om,  att  dessa  nedtränga  i  det  allmänna  medvetan- 
det  och  der  skapa  en  stadgad  öfvertygelse  derom,  att 
ett  oklokt  svedjande  blott  länder  jordegaren  och  hans 
efterkommande  tili  förlust,  hvaremot  ett  omtänksamt  till- 
godonjutande  af  naturens  g&fvor,  utgör  den  grund,  hvarur 
välständets  rötter  skjuta  skott. 


Utdrag  ur  Skogslag  för  Storfurstendömet 

Finland. 

Gifren  i  Helsingfors,  den  3  September  1886. 

Kap.  in. 

§  14.  Skogsmark  m&  ej  ödeläggas;  och  bör  jord- 
egare  förfcy  vid  afverkning  fr&n  yta  af  minst  tio  tunne- 
lands  vidd  eller  frin  holme,  i  hvars  närhet  skog  ej  vä- 
xer,  tillse  att  &  marken,  sävidt  den  ej  brukas  tili  träd- 
g&rd,  äker  eller  äng,  eller  användes  tili  byggnadstomt 
eller  annat  dylikt  ändamäl,  fröträd  qvarlemnas  eller  an- 
nan  ätgärd  för  befordrande  af  skogens  äterväxt  vidta- 
ges.  üraktlätes  detta,  m&  domstol  vid  vite  förbjnda  allt 
anlitande  af  skogen  ä  ifrägavarande  lägenhet  tili  annat 
an  husbehof  intill  dess  jordegaren  styrkt  att  ny  skog  ä 
det  förödda  föltet  uppspirat. 

Kap.  IV. 

Om  sredjande  och  kyttande. 

§  21.  Allt  svedjebrok  vare  förbjudet  &  bergig  samt 
strängt  stenbunden  eller  stenhölstrig  mark,  äfvensom  ä 
sädan  sandmo,  som  är  beväxt  med  tallskog  eller  Ijung. 

Fr&n  svedjad  mark  m&  ej  flere  an  tvä  sädesskör- 
dar  tasras.  Ej  heller  f&r  ny  bränning  af  samma  mark 
ske,  inSan  derä  uppvuxen  ungskog  hnlmit  tiU  en  älder 
af  trettio  är,  derest  sagde  skog  hufvudsakligast  bestär 
af  löfträd,  och  fyratio  &r,  när  barrträd  tili  betydligare 
mängd  deri  förekomma. 


17 

§  22.  Om  svedjande  &  mark,  som  tillhör  flere  sam- 
fäldt,  gälle  dessutom  hvad  nti  §  8  om  begagnande  af 
skog  &  dylik  mark  i  aUmänhet  &t  stadgadt. 

§  23.  Abo  med  ständig  besittningsrätt  samt  den, 
som  p&  grund  af  tjenst  innehar  boställe,  vare  tillätet 
att  ntan  vidare  omgäng  svedja  inom  &ker,  äng  och  rät- 
ter  beteshage,  dock  att  stadgandena  i  §  21  iakttagas; 
men  härutöfver  mä  ej  ä  dylika  lägenheter  syedjas,  sä- 
framt  ej  vederbörligt  tili  stand  dertill  erh&Uits. 

Om  militie  och  civilstatens  bestallen  gälle  i  detta 
afseende  hvad  derom  är  särskildt  stadgadt. 

§  24*  Hvar,  som  &  lega  eller  emot  annat  beting 
innehar  eller  brukar  annans  mark,  mä  ej  svedja  utan 
jordegarens  lof. 

§  25.  Till  svedjande  hänföres  ej  bränning  af  ris 
och  annat  affall  vid  skogsafverkning,  d&  stallet  ej  be- 
gagnas  tili  odling  af  Säd,  utan  bränningen  afser  att  för- 
bättra  bete  eller  befordra  uppkomsten  af  ny  skog. 

§  26.  Kyttande  mä  ega  mm  endast  ä  mossar  och 
karr  samt  vid  nyodling  af  mark  tili  ständig  &ker  el- 
ler äng. 

Kap.  V. 

Om  skogseld. 

§  27.  Enhvar  är  förbjudet  att  i  skog  eller  dess 
närmaste  granskap  upptända  eld,  da  stark  bläst  eller 
torka  r&der. 

§  29.  Innan  eld  uppgöres  i  eller  invid  skog,  bör 
växttäcket  tili  min  st  en  alns  bredd  rundtomkring  eld- 
staden  afskalas. 

Den,  som  vill  bränna  sved  eller  kyttland,  afrödje 
skogen  deromkring  och  borttage  växttäcket  tili  ofvan 
angifna  bredd  samt  ombesörje  att  ä  stallet,  sä  vidt  möj- 
ligt   är,    finnes  vatten  och  nödig  redskap  att  släcka  el- 

2 


18 

den;  tillsäge  ock  r&granname  att  vara  beredde  att,  ifall 
af  behof,  skynda  tül  hjelp. 

Ej  m&  den,  som  uppgjort  eld  i  skog,  sved  eller 
kyttland,  lemna  stallet  utan  nödig  eftersyn,  innan  elden 
är  alldeles  släckt. 

Kap.  VI. 

Om  straS  f9r  iverkan  eller  andra  S^erträdelser 

af  denna  lag. 

§  36.  Hvar,  som  S  annans  mark  olofligen  svedjar 
eller  kyttar,  böte  fr&n  och  med  femtio  tili  och  med  fem« 
hnndra  mark. 

Blef  n&got  der  sädt,  tillfalle  grödan  eller  dess  värde 
jordegaren,  der  ej  annorlunda  i  §  52  är  stadgadt. 

§  38.  Har  delegare  i  samfäld  skog  eller  mark  der- 
ifr&n  olofligen  sält  eller  afyttrat  hvad  i  34  §  nämnes, 
eller  der  utan  lof  svedjat  eller  kyttat,  eller  eljest  öfver-* 
skridit  sin  rätt  i  samf&lligheten,  straffes  med  böter  frän 
och  med  tre  tili  och  med  femhundra  mark, 

§  39.  Den  som  öfverträder  stadgandena  i  §§  21 
och  26  böte  frän  och  med  tjugu  tili  och  med  tvähun- 
dra  mark. 

§  41.  Hvar,  som  bryter  emot  stadgandena  uti  27, 
28  och  29  §§,  böte  fr&n  och  med  tre  tili  och  med  tvä- 
hundra  mark. 

§  42.  Har  nägon  genom  v&rdslöshet  eller  oaktsam- 
het  v&Uat  brand  af  annans  skog,  messe  eller  karr;  straf- 
fes med  böter  fr&n  och  med  tjugu  tili  och  med  ettusen 
mark  eller  fängeise  frän  och  med  fjorton  dagar  tili  och 
med  ett  är. 


■»•«• 


■ 


Ä*^ 


^